Senaste kommentarerna i forumet

Man kan inte annat än att njuta i denna underbara tid !
Kanske poletten börjar ramla ner, möjligt att den kommit lite på sne’ och fastnat?, igår sa han att det var dags att ta adjö av ”en gammal kompis” och det var ölen han menade .... Jag gör som grodan, lever på hoppet ?

Strongt av dig att inte längre känna att du behöver jaga kontrollen. Då har du verkligen kommit långt.
Nu gäller det bara att poletten trillar ner för din man också.
Jag håller tummarna för det!

Kul att läsa sig till din (nyfunna?) styrka!

Ha en härlig söndag! ☀️

är det upp och ner! Bra dagar och så kommer det en superduperjätteledsen dag! Och så kommer det en ARG dag emellanåt! Mest bra dagar nu i alla fall! Tror du kommer sakna honom mindre när du inte behöver gå i det som varit ert gemensamma längre! Skönt med lite distans och perspektiv! Har avslutat vårt förhållande två gånger av samma skäl, första gången i maj förra året! Vi höll mycket kontakt under sommaren! Vi bestämde vid flera tillfällen att träffas och så backade han i sista minuten! Förstod det inte då men nu kan jag se att jag nästintill förnedrade mig! Planera nåt kul på midsommar utan honom så slipper du att bli besviken! Kram

Jag har själv haft problem med alkohol och det styrde mig.
Det jag vill säga till dig är att det är inte ditt fel på något sätt eller vis.
Verkligen inte.
Det finns ingen jag kan klandra för att just jag fastnade i alkoholen, det enda jag nu kan göra är att själv ta ansvar.

Om jag vill dricka (är beroende) finns det ingen som kan stoppa mig. Jag hittar alla sätt och jag använder mig även av ett slags sjukt spel som drabbar nära och kära.

Jag gör inte det för att jag är ond, jag är styrd av mitt beroende och av sjukdomen.
Det är ett sjukt beteende eftersom att det är en sjukdom.

Att stå vid sidan av, vara frisk och försöka resonera med den sjuke blir oerhört utmattande. Inget den friske säger biter på ett normalt sätt på den sjuke eftersom att hen är sjuk.

Det är nog det som blir så jobbigt, bland annat.
Att handla friskt och med förnuft och mötas av ett sjukt beteende som liksom maler sönder ens eget friska synsätt är superjobbigt.

Till sist kan man ofta inte förstå om man själv är galen och man börjar tvivla på sig själv. Inte bra...speciellt i kombination med att man är utmattad och kanske har fått sömnbesvär.

Att inte orka längre är bra, där kan vändpunkten komma tror jag.

Hoppas du förstår att du är helt fantastisk och att det inte är konstigt att du är utmattad. Jag önskar dig återhämtning, jag önskar att du vågar släppa på kontrollen och kan ägna dig åt något du gillar som fyller dig med tankar på annat än din son. Kanske baka en kaka och verkligen bara fokusera på att baka kakan och bryta tankarna på allt det jobbiga. Befria dig från det svåra i tankarna. Så att du får en paus från det tunga. Det är inte att vara en dålig mamma att släppa på kontrollen. Det behövs, speciellt när man länge länge försökt hitta lösningar utan resultat och tänkt på allt tusen gånger om.

Världens största kram till dig. ❤️

Tack snälla för ditt svar! Jag gråter när jag läser det, det var så vänligt och omtänksamt. Jag måste, precis som du säger, prata med någon och jag ska göra det nu i veckan. Just att ta avstånd är nödvändigt men ack så svårt. Jag pendlar hela tiden mellan att vara rädd, arg och tycka synd om honom. Just nu är jag livrädd för näsblödningen, att det är blodplättarna som inte klarar sitt jobb, och lusläser på internet om alla tänkbara sjukdomar. Men det kan bli så av alkohol och det skrämmer mig eftersom han ju redan har en skada på levern. Har pratat med 1177 två gånger och de verkar inte speciellt oroade av näsblodet och jag har verkligen berättat allt om alkoholen, leverskadan o s v. Men kan inte ta till mig det de säger utan fortsätter bara mitt sökande efter svar. Prover är tagna i fredags och han ska få svar i veckan. Jag är helt handlingsförlamad av oro och bara tänker på det här hela tiden. Han själv var på grillfest igår kväll med en kompis, jag skjutsade honom dit och han fick skjuts hem. Och han hade folköl med sig........ Bara det inte är något farligt, orkar inte helt enkelt. Om det bara kunde finnas en enda människa till som kunde "avlösa" mig lite, någon som brydde sig. Jag måste vara med och stötta om han måste få någon behandling för det här. Det verkar som om det alltid är något jag först måste vänta ut innan jag kan ta steget och säga nej, ta avstånd och tänka på mig själv, också för att hjälpa honom att bli mer självständig. På fredag ska jag på individuellt samtal på kommunens anhörigstöd, gruppen har redan haft möten och hade bara två kvar innan sommaren. Tänker bara att jag hjälpt honom att få alkohol och att det är mitt fel om han är sjuk. Han är mycket svår att komma till tals med och jag har väl på något sätt tagit den lätta vägen och gjort honom till viljes. Var så skönt att få ditt svar, att få känna att någon förstår och vill mig väl. Bara nu detta går bra så jag kan få börja kampen att just få mitt liv tillbaka och han också.

Johanna51 :-)

har nog supit bort telefonen, brukar jag försöka tänka! :)

Kämpar på med renovering av hus och flytt till lägenhet. Det går långsamt frammåt och jag har fått oväntad hjälp! :)
Mannen hör av sig och erbjuder mera hjälp men dyker inte upp. Jag försöker strunta i det. Jag har en dipp och saaaaaaaaknar honom så, när jag går här och färdigställer vår gemensamma dröm. Tar kontakt och vi pratar utan konflikt, mest för att jag bara uttrycker positiva saker. Sen avslutar jag samtalet innan vi hinner in i de gamla vanliga anklagande/försvarande hjulspåren.
Jag frågade om han ville fira midsommar med mig i stugan, det ville han. Men jag planerar inte för det.......
Hur går det för er alla andra härinne?

besvikelsen över allt som inte blev av som gör att sorgen hänger kvar! Tror du inte det? Kändes så konstigt att lämna på grund något som han självmant hällde i sig! Fast det är jag själv som har lämnat förhållandet så känner jag mig fetdumpad på nåt sätt! Har du den känslan också? Det bästa är nog att inte ha någon kontakt! Skulle vilja blockera honom men klarar inte! Innan har han hört av sig varje helg, onykter i 99 fall av 100! Förra och denna helgen har jag inte hört ett pip! Då har jag huvudbry för det! Äntligen slutat supa och sökt hjälp? Glömt mig? Ny kvinna som dessutom lyckats med det jag inte gjorde: fått honom att sluta dricka och fyllesms:a? Älskade han inte mig tillräckligt och nu har han träffat den rätta som är ”värd” det jag inte var tydligen? Ja så omogna och dåliga tankar man kan ägna sig åt! Säger som du skulle vilja komma till stadiet att man struntar i vilket! Kramar till dig ❤️

Den du beskriver skulle mycket väl kunna skriva på beroendesidorna och sträva efter att sluta. I mina ögon beskriver du en högst beroende man som ännu inte har inte har insett, eller som inte vill sluta. Det här borde vara er bästa tid med ett barn på väg, grattis förresten! Men han väljer alkohol och skyller på dig.
Alkoholism är också en sjukdom som eskalerar. Han kommer att bli sämre. Du kommer kanske att behöva bestämma dig. Jag önskar er lycka till med barnet och hoppas att papparollen kan få honom att vakna till!

telefonen flippade ut....

Först och främst :Grattis blivande mamma ?! Du har en fantastisk tid framför dej !
Och med det sagt så vill jag be dej att läsa vad du skrivit. Om det var en vän till dej som berättat/skrivit detta , vad hade du gett henne för råd ?Jag vet vad jag hade sagt: Gå och vänd dej inte om ..... Lättare sagt än gjort, jag vet....

Först och främst :Grattis blivande mamma ?! Du har en fantastisk tid framför dej !
Och med det sagt så vill jag be dej att läsa vad du skrivit. Om det var en vän till dej som berättat/skrivit detta , vad hade du gett henne för råd ?Jag vet vad jag hade sagt: Gå och vänd dej inte om ..... Lättare sagt än gjort, jag vet....

Borde finnas något som nollställer.
Tema debatt slutdatum !?
Som nu rörigt svårt att hitta början och flöde i ett ämne
Borde gå att ordna

återvändsgränd man inte kommer ur är dessa diskussioner! Det tas fasta på fel saker, konstigt fokus och ologiskt resonemang! Man orkar inte bry sig till slut och det är kanske det som är meningen?! Kände ofta att jag pratade med en tre-årig pojke i trotsåldern fast det var en gubbe som passerat 50! Kände att mitt ex fick nån slags sjuklig energi av dessa diskussioner! Och själv blev jag helt utmattad! Tösabiten tror du gör bäst i att försöka undvika! Fast det är svårt, förstår att du hamnar i det inland! Kram

”Detgårbättre”:s inlägg men jag avstår.
Dionysa, det samlas så mycket inombords när den andra parten dricker att pysventilen måste få göra sitt jobb, oavsett om han är nykter eller ej . Det blir ångestladdat oavsett .... Är all strid värt detta ? Jag letar själv efter svar på min egen fråga...

Hej Tösabiten,
jag fick ett gott skratt för den där dialogen du beskrev var precis på kornet! Så himla duktig är min man också på att reflexmässigt returnera frågan. - Och du bara tuggar, tuggar, tuggar och äter hela tiden, är hans sätt att försvara sig. "Jag kanske är alkoholist/beroende/dricker för mycket men du är minsann inte bättre du", typ. Klart att vi inte är bättre människor bara för att vi inte dricker. Det är ju inte det vi vill säga till våra nära som har alkoholproblem. Vi vill ju bara förklara hur det påverkar oss. Och hur frustrerande det är att inte riktigt kunna nå fram. Inte bara genom ruset, vilket är självklart. Utan också genom det där försvaret. Jag brukar tänka att beroendet skapar sin egen sanning. Sin egen orsak och verkan. Men i stunden av konflikt med min man, så har jag svårt att hålla huvudet kallt.

Tösabiten, Anxiete,... jag förstår precis hur ni känner och reagerar! Min slutsats är att jag måste vända mig bort så mycket det går från Hannen så länge han skiter i sig själv, – och därmed mig; oss.

man skulle vilja ta fram brödkaveln och jaga dem genom huset som i gamla tecknade serier .... Skämt åsido, det är ju inte så konstigt att du försöker, man vill ju bryta igenom och nå fram !! Men att bryta igenom något som inte vill brytas är nästintill omöjligt

...att hålla tyst och låta honom dricka ifred och vänta tills jag är redo att ta striden. Idag gjorde jag en jämförelse åt honom. Tänk om jag och våra två söner skulle dricka samma mängd läsk som du dricker öl. Ca 3 liter en fredags kväll. Då skulle jag duka upp 6 st 1,5 liters cola. Hur tycker du det skulle se ut? Men jag dricker inte läsk....Nä jag vet men du fattar väl vad jag menar? Men jag säger inget om hur mycket cola du dricker....Nä för det behövs inte för jag dricker 33 cl. Ja men du äter ju godis med....Jag gömmer ju inte ditt godis för dig.... Nä och jag gömmer inte dina öl. Kan du sluta komma med bortförklaringar och fatta vad jag menar? Men socker är inte nyttigt.....Nä det är inte alkohol heller......
Ja ni ser ju hur långt det går att komma i en konversation om alkohol i mitt hem. Varför låter jag inte bli så jag slipper bli förbannad och uppretad? Någon gång lär jag väl mig. Men han frågade om det var för att han drack som jag undvek honom på kvällarns och det svarade jag ja på. Jag sa också att det berodde på att han blir så korkad när han dricker. En konversation som inte gav något mer än att jag blev upprörd.

... resonemanget, "DetGårBättre"? "Perfekt"?

Det är inte mer egoism än för den som är nykter och bara vill ha sin omgivning perfekt.

Jag har gått i gruppterapi för anhöriga, och hört väldigt liknande historier från andra mammor, du är inte ensam!!!

Jag har levt med en sambo som dricker för mycket, och det känns enkelt i jämförelse med att ha ett barn med samma problem.
Extremt svårt att slå sig ur det, speciellt när han också har psykiska problem. Men det är inte du som är svag. Du är enormt stark som har pallat med att se någon gå under i så lång dit, och bara stöttar i alla lägen.
Det är väldigt respektlöst av honom att behandla dig på det viset. Men jag antar att det beror på att han är sjuk.
Jag tror att du blir tvungen att ta avstånd. Sök dig till något ställe där du kan få hjälp, kanske någon annan här på forumet vet var? Du behöver prata med någon professionel så du får hjälp och stöd att komma vidare! Och så att han kan komma vidare. Just nu vet han att du alltid finns där, så han har ingen anledning att göra någonting för att förändra sin situation.

Tusen styrkekramar till dig!! Du förtjänar ditt liv tillbaka!!

Ja, d hade ju varit bra...men d får tyvärr bli en nödlösning denna gång om d är så att han dricker! Ska försöka att börja se om vi kan va i mina föräldrar sommarhus lite mer nu under helgerna jag o sonen så vi kan planera med dom lite mer. (Vilket är ett måste med planering, trött på sånt blir man)
Han dricker ungefär varannan dag så d märks o säkert mer däremellan. Man märker ju som ni vet direkt när d är såna dgr. De dgr han absolut inte dricker är de dgr när han stänger garagedörren direkt när han kommer hem, lägger ifrån sig nycklarna och hoppar in i duschen. Då vet man att japp, denna kväll är d lugnt...d kommer bli tv, en kopp the och sova på soffan vid halv nio för hans del. Men sen o andra sidan så vet man ju att dagen efter är d kört!