Senaste kommentarerna i forumet

Problemet när man dricker är ju bl.a... att man blir personlighetsförändrad; inte omdömesgill - kidnappad hjärna - och det kan sitta i några månader efter att man slutat dricka.

beslutet men utan tvekan ett av de svåraste också! Så sorgligt att vara tvungen att lämna någon man har massor av bra saker tillsammans med! Overkligt att någon som påstår sig älska en inte kan välja bort flaskan!

Jag är lite avundsjuk på dig att du vågar ställa ultimatum och fullfölja det. Jag vågar inte ställa något ännu för just nu kan jag inte fullfölja det. Jag vet att min man skulle välja bort mig framför hans öl, så jag måste vara redo. Jag blir så imponerad av er som fixar detta. En dag ska jag också göra det, när mina pusselbitar i livet passar lite bättre. Sträck på dig och känn dig nöjd med ditt beslut. Många som skriver här säger att det är det bästa beslut de tagit. Du kommer komma till ro när du slipper oroa dig för hur mycket din respektive har druckit. Fortsätt skriva här och få stöd från andra, lycka till!

Det här är ett forum för anhöriga. Jag tycker det är så skönt att kunna gnälla och klaga här och få stöd och pushar av andra som lever som jag gör, tillsammans med en alkoholist. Jag tycker inte man får skylla sig själv. Det är svårt att bryta upp från en person man egentligen i grund och botten tycker om, men som har förändrat sig på vägen och blivit någon man tycker mindre om. Har man dessutom barn blir det ännu svårare att ta ett beslut. Jag förstår dig ”Längtabort”. Jag sitter inte i samma situation men i en där jag inte vill lämna just nu, men jag mår dåligt i det jag lever i och behöver det stödet jag kan få här. Så mitt råd är skriv här och ta emot den hjälp du kan få här. Mig ger det massor. Kram

Gud vad jag lider med dig just när du säger så - det är så enkla ord, och ändå känns det som att de liksom går igen för oss alla här på forumet; varför kan det inte få vara bra? :/

19 dagar nykter, och jag har redan förträngt ångesten hans sessioner med alkohol utlöser.

Han åkte inte till alkis-kompisarna, utan hävdade att han skulle ut med några andra killar - han gick inte på Systemet.

Det här betyder att jag VET att han ljög i tisdags (när han stack någonstans på lunchen) då var han på bolaget. Det betyder TROLIGEN även att han inte varit med folk alls, utan bara suttit och supit själv...

Jo. Ångest.

i hjärtat när jag går här och plockar i alla våra gemensamma projekt, som aldrig kom längre än till önskedrömmar och inköp av bra-att-ha-saker. Suck. Just nu vill jag bara häva allt i en stooooor container, ta min tandborste och dra till lägenheten i stan. Istället måste jag hålla den positiva käcka fasaden upp för de som är här och hjälper till. Jaja, liksom, livet går vidare, skönt att få undan det här, jag flyttar nog tillbaka nästa år..... :(
Varför kunde det inte få vara bra????

så kanske Näcken spelar för dej ! Ha en fortsatt bra kväll ?

Kanske hittar du den ”rätte”? Om jag orkar imorgon ska jag ta mig till en sjö och känna mig ”glädjefylld”! Och leta grodyngel?

mycket väl vad du menade ? Visst önskar man att livet var” Facebook ” men jag tror man måste kyssa en jäkla massa grodor för att komma dit ? På tal om det, bäcken utanför huset är full av grodyngel, ska jag leta ut några fina exemplar ???!?

I will be careful what I wish? Bara det att jag är trött på att vara antingen ensam eller i något som inte är bra! Vill ha det normalt....vad det nu är! Så där som man ser på Facebook: ”A känner sig glädjefylld med B och njuter av värmen och grillar”! Vid någon härlig sjö är A och B till råga på allt! ?
Nej jag är i ett förhållande med mig själv och skall jobba mig urstark och frisk! Det har jag gett mig tusan på! Tack för dina ord! Kram och njut av din kväll med makten över fjärrkontrollen❤️

sitter jag och njuter av att maken somnat och att jag kan slösurfa mellan programmen på TV utan att få veta hur meningslösa val jag gör ?
Livet är märkligt.... När jag levde ensam under 6 år så kunde jag njuta av ensamheten men längtade ändå efter tvåsamhet, nu har jag fått vad jag längtade efter ... Be careful what You Wish ?

Ikväll har jag ”egentid”! Längtar efter det ibland men när den väl infinner sig...så är det inte välkommet! Inga barn hemma, inga dörrar som smäller, inga prat och skratt, inget barn som skall hämtas på stan ikväll! Ensam med mig själv och ingen behöver mig! Vill göra något men orkar verkligen inte efter en hektisk vecka! Det är då hjärtat värker och man önskar att man hade haft någon vid sin sida! Någon att prata och umgås med i det lilla liksom! Det är också då man undrar (plågar sig själv) med tankar om vad exet har för sig! Ny kvinna eftersom inte ens han hör av sig? Jaja she can have him försöker jag intala mig själv! Lätt att va klok åt andra men värre med sig själv...när ensamheten kryper på! Får väl läsa den där boken jag tänkt att läsa länge nu?

för ingenting. Han messade att han inte hade tid att komma idag. Fast det var han som tog kontakt och ville, och fick välja en tid som passade. Jag anpassade mig bara på klockslaget men inte vilken dag. Så nästa gång behöver jag inte ens svara, känns det som.
Ullabulla, du undrar om det är en för lång väntan för mig? Jag vet inte. Jag har redan väntat två år på honom när vi separerade förra gången. Då kom han tillbaka. Idag kan jag undra varför. Så jag har inget svar på den frågan just nu. Jag planerar och genomför mitt eget liv. I höst kommer jag att bo i stan, i en fin lägenhet, jobba på mitt älskade jobb och förhoppningsvis få tid och kraft att ägna mig åt mig själv och upptäcka nya saker man kan göra här i livet. Längtan efter honom kommer nog sitta kvar som ett ärr i hjärtat. Men det viktiga är nog att inte agera på den känslan utan bara låta det vara. Jag har tagit mig igenom en stor sorg tidigare, så jag vet att det går.

Oerhört duktigt av honom. Han verkar inte ha haft en positiv stund under alla dessa 19 dagar. Så idag är det dags att sticka och supa med sunk-polarna.

Lyckligtvis ska han på jobb på måndag, där de mer eller mindre alltid gör blås-kontroll, så det blir nog MAX 48 timmar. Den tackar vi för.

Det jag menar var, antingen stannar du eftersom du inte vågar lämna men då får du ta det beslutet och leva med det utan att klaga och vara frustrerad generellt. Eller agerar man och tar beslut att lämna och den striden med allt vad det innebär i energiförändring. Samma rädsla i grunden varför alkisar inte slutar dricka - för vi är oförmögna att se in i framtiden. Ibland behöver vi människor en lavett för att fatta på sikt även om det inte känns så här och nu.

Tror att personlighetsstörningar och olika psykiska sjukdomar, störningar, kan ge ett ökat behov av ångestdämpande, humörhöjande, etc preparat. Missbruk av olika slag kan bli följden, som alkohol, knark, sex, mat...etc. vilka i sin tur förvärrar problemen som bekant.

För detta lite laddade ord medberoende och att älska någon djupt och innerligt.

Då blir ju just alkoholen det där tunga molnet man önskar man kunde blåsa väck.

Min sambo var också skruvdragartypen
Och som jag väntade.
Tills han var riktigt nere på botten och jag hade hunnit gå in i ny relation.

Då skrapade jag ihop pengar.
Frågade om han var redo att ändra sitt liv.
Jag gav honom en kvart att plocka ihop sina saker.
Sen skjutsade jag honom till ett behandlingshem med Minnesota modell.
Det funkade,han var redo och fortfarande nykter efter ett år.

Men jag hade planen för mig själv och väntade och väntade.
Så visst kan det fungera.
Men vill han ändra sitt liv?
Vill han sluta dricka?

Det tog mitt ex 2,5 år från tappra försök till nykterhet.
Så det är kanske en lång väntan För dig?

hur lika alla dessa relationer ser ut! Mitt ex sa också jämt så: varför vill du ändra på mig, duger jag inte som jag är? Och jag sa precis som du gjorde: nä jag vill inte ändra på dig, vill bara att du skall sluta dricka! Kanske känns drickandet som en väldigt stor del av en själv typ ingår i ens personlighet om man är alkoholist? För mig är alkohol en dryck som man kan inta...eller låta bli! Har liksom inget med mig och min person att göra!

Ja precis! Det var mycket det som fick mig att lämna "jag måste visa honom nu att detta inte är okej, så nu packar jag en väska och drar. Då MÅSTE han ju förstå att han har problem. Sen kommer hans inse hur dum han har varit och ändra sitt liv och vi blir lyckliga igen"
Det hände bara inte. Som du säger, det går inte att påverka någon när alkoholen regerar.
Han anser att jag inte är nöjd med den han är och vill ändra på honom och det kan han inte.. Nej det vill jag inte! Vill bara inte ha hans missbrukande jag?!

med "omalltskulleblibratankar" ...... så raskt in här och läsa om VERKLIGHETEN :)
Tack Nordäng fär dina kloka ord. Nej, jag vill inte tillbaka. Vill tacka nej till hjälp. Fast.....till skillnad från ditt ex så skickar den här mannen inga hjärtan, han kommer och lyfter tunga takplåtar och tar med sin skruvdragare........kanske. Han har inte dykt upp än och jag räknar litegrand med att han inte gör det heller.
Problemet är att jag skulle spara förfärlig förfärligt mycket pengar om han gjorde jobbet åt mig, typ 60-70 000.
Vill hellre lägga den slanten på mig själv (eller ett behandlingsprogram åt honom,,, men nej, det vore nog bortkastat så länge som han inte är motiverad) än på ett tak som är trasigt. Som han kan laga billigt billigt. Så jag ska göra ett tappert försök att utnyttja honom (precis som han antagligen utnyttjat mig och min vilja att ställa upp och hjälpa till) UTAN att det kostar mig själsfrid.......Lite kommer det nog att svida att se honom gå här hemma och grejja, men jag ska försöka hålla distans och tänka på mig själv, vara rationell. Och han kanske inte ens dyker upp som bestämt. Då återgår jag lugnt till ursprungsplanen, och sen behöver jag aldrig ha med honom att göra, när huset är färdigrenoverat. Och jag tänker inte ta på migg ett nytt renoveringsprojekt! Som honom, tex.....! :D
Sådärja, nu känner jag mig redo för att möta dagen, utan tankar på att det ska bli "bra" igen. För det blir det inte. Jag vet det. Tror jag. JO, det vet jag. NU. Nja......... :P
Nåja, jag är iaf medveten om mitt medberoende och jobbar på det.............................

Välkommen hit till forumet! Jag kan tänka mig att du känner en stor sorg när du nu har fått insikten om din pappas problem. Och förmodligen att din mamma har känt till det länge och att de trott att de skulle kunna dölja problemet. Som så många försöker göra, man vill skydda sina barn. Vill inte att de ska drabbas och fara illa. Samtidigt känner de flesta barnen som växer upp med beroende att något inte stämmer, men man kanske inte vet vad. Så jag förmodar att det kommer upp många minnen nu på situationer som nu får ett svar.

Du skriver att du nu undrar hur du ska kunna gå vidare. Många vuxna barn som växt upp med någon med beroendeproblem eller dysfunktionella relationer (oavsett om de insett det tidigt eller sent) finner stöd i att gå på ACA-möten. Du kan läsa mera om det här: http://aca-sverige.org
Ett annat alternativ är att ta kontakt med en terapeut för att få hjälp att bearbeta det som hänt. Och naturligtvis kan du skriva hur mycket som helst här!

Med hopp om en fin dag!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

känslan av påhopp. Ditt dilemma har varit aktuellt här många, många gånger. Särskilt minns jag flygcert som under en lång tid levde i ångest just av samma skäl som du medan hon skrev här. Hon fick till slut kraften att lämna och tog stöd av alla tänkbara resurser och myndigheter. Det har gått bra för henne och barnen.
Det kan synas enkelt för den som står utanför att veta hur en annan ska göra men så är det inte. Och oron för att tvingas lämna barn ensamma med en förälder som inte håller sig nykter är en stor sak att ta sig igenom. Sök och skaffa dig allt tänkbart stöd längs vägen och fortsätt skriva här! Det har hjälpt så många! / mt
Läs gärna: https://alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/6486?page=31…

Det där kändes som ett påhopp. Hade det bara varit att lämna och jag hade blivit av med det ur mitt o mitt barns liv hade jag gjort det och absolut inte skrivit något här!

nej till hjälpen...även om den lockar ☺️ Rak i ryggen nu och lite hälsosamt stolt? För min del har det varit målinriktad avhållsamhet som varit det enda som funkat! Efter några månader så fick jag en helt annan syn på mitt ex kontaktsökande! Inser att jag verkligen förnedrat mig själv tidigare genom att svara på hans samtal och sms där han ordbajsat om kärlek och gemensam framtid! Han har inte gjort EN ENDA seriös sak för att det skall bli vi! Inte engagerat sig ett dugg på allvar om man bortser från text med röda hjärtan! I 99 fall av 100 var han full när han skrev! Tänk på allt du ville bort ifrån! Vill du ha tillbaka det? För jag kan nästan lova att det inte är mycket som förändrats! Tänk på hur du skulle vilja ha det i ett förhållande! Skulle du få det med honom utan att börja nystart med att förändra honom? För du har väl annat kul och viktigt för dig än att ta dig an ett renoveringsobjekt till karl?? kram och önskar dig massor med motståndskraft!