Senaste kommentarerna i forumet

Jag spottade inte i glaset förr.
Men nu är jag på väg mot nykterist tror jag. Tycker allt som har med alkohol att göra är obehagligt .

Hej! Sitter mest och under hur er egen relation till alkohol ser ut och hur den har påverkats av en anhörigrelation till en alkoholist. Jag drack sparsamt innan men är nu helt nykter. Tycker tanken på att dricka alkohol känns obehaglig och farlig. Undviker dessutom gärna aktiviteter som kretsar kring alkohol, som AW. Mina kollegor körde en spontan AW på kontoret för någon månad sen när och jag tyckte det var obehagligt att uppleva alkohol i en miljö jag förknippar som fri från den. Samtidigt känner jag mig tråkig när jag alltid tackar nej att ta en öl med farsan innan vi går på fotboll.
Aja. Så ser det ut för mig. Hur ser det ut för er andra?

@förvirradtjej
Hej, hur är det med dig?
🌹

Jo man svänger hit och dit.
Nu har jag varit där idag då vi av olika skäl måste för jobbets skull.
Han är så låg och tungsint.
Och där springer jag och tjoar.
Ungefär som att bryta upp är det roligaste jag gjort.
Jag vet inte varför jag gör så.
Kanske väcka någon reaktion,muntra upp eller bara göra det mer uthärdligt.
Jag läste någonstans att man spelar en roll för att få den där bekräftelsen och kärleken.
Jag har varit på väg länge,men nu då det är sanning så sätter abstinensen in.
Jag vill laga honom och oss så att vi får en ny chans.
Antingen är jag godsint,eller så manipulerar jag.
Jag måste vara där hela veckan pga arbetet.
En strategi för att orsaka så lite skador som möjligt måste jag hitta.

@Lillemor-E Ja det där med insikten som inte kommer och den klumpen i magen känner jag alltför väl igen. Här gjordes ju en "intervention" i slutet av november, av våra tre barn och deras farfar. Mannen påbörjade Antabus då och har varit nykter men en så kallad "dry drunk", dvs i mångt och mycket samma beteende som innan och absolut noll insikt eller ansvarstagande över vad han sagt och gjort under de senaste tio åren med dagligt drickande. Vägrar samtalsterapi eller AA och för en vecka sen kom han hem och sa att nu fick det räcka med Antabus, han klarar minsann detta själv.... Fyra månader, när all information säger att de bör gå på det i minst 6-12 månader.

Där kom min stress, ångest och klumpen i magen tillbaka direkt och jag börjar genast med mitt tidigare beteende att grundligt kolla på hur han ser ut, luktar, beter sig. Han bor inte hemma i veckorna men kommer hem på helgen för att hjälpa till med gården och renovering så vi förhoppningsvis kan sälja inom nåt år. Jag har ingen tillit kvar, kanske är så att det är det som saknas även hos dig? Ständigt denna malande tanke "när", när de går tillbaka till drickandet trots att de kanske ändå känt att de mår så mycket bättre. Men Mrs Alkohol är en bitch. Hatar vad detta gjort och gör mot alla oss som lever eller har levt i det. Bra att du är bestämd med att fullfölja dina planer om han går tillbaka, jag hejar på dig❤️ kram

Hej
Hur går det? Nyktert hemma?
Ska du och kidsen hitta en lugnare miljö?
Har du någon förälder eller annan som du kan åka till med barnen direkt i helgen om han dricker så de inte utsätts för missbruket ?

Hoppas så att du går vidare direkt för sin och barnens skull, men går ur tråden nu.
Önskar all lycka till!❤️

Nu har han varit nykter i nästan två veckor och han har även varit på sitt första AA-möte. Jag går på Al-Anon och det är en jättebra grupp och även tagit kontakt med psykolog. Han har dock inte kommit till någon insikt alls ännu och tycker inte att han har (hade) så stora problem. Idag sa han att han skulle ta en alkoholfri öl till maten. Ska det börja om nu igen?! Jag fick världens klump i magen, men samtidigt har jag satt ner foten och jag kommer att fullfölja om han går tillbaka till alkoholen.

@Ullabulla vi är lite i samma
Det ör svårt att bygga sin nya farkost ensam!
Men det går även om det ibland bara är en halv spik som blir inslagen ❤️

@Självomhändertagande ,@has o Åsa M tusen tack för era ord ❤️
Jag är fortfarande på väldigt tunn is, begravningen var igår o det var tufft på många vis ...exet ville ju inte ha några människor där så vi var inte många. Hans son var deppig så jag föreslog att vi skulle fika....men fika det hade exet minsann gjort, på morgonen.

Det är så tragiskt men jag har gjort mitt.

Strimmor av hopp, känslan att livet är mer ligger och guppar. Jag har köpt färgglada kläder jag måste få synas jag måste bli sedd ❤️

Det sliter i mig att vilja laga och ställa allt tillrätta igen.
Så att jag får slappna av och vara glad.
Men jag har ju inte slappnat av och varit glad nästan nånting sista åren.
Ändå ska jag liksom bygga ihop en farkost av ingenting.
Jag har de sista åren byggt på m7g själv;valt mig själv allt oftare.
Med följd att relationen sakta kantat mär jag inte varit där och lappar lagat och framför allt blundat.
Hans smärta finns där,men pyser ut i ilska och en hårdhet som blivit allt vanligare de sista åren.
Kom ihåg det.
Skriv en lista och läs.
Den har blivit lång.

Återigen står jag i ett uppbrott.
Inte alls lika full av medberoendeingredienser.
Men dock en svår livssituation som satt mig på prov många gånger.
Jag har under några års tid sakta frigjort mig. Jag ska använda mig av forumet för att komma ihåg hur man borde göra.
Även när jag inte lyckas

@Kärringen Heja dig! Så stort att ta detta steg. Vägen är öppen!

Gör orosanmälan direkt. Barnen ska inte vistas denna miljö längre än nödvändigt. Ju fler anmälningar, desto bättre indikation på hur stort problemet är. Kan du belägga hans drickande har han ingen chans att få delad vårdnad. Skolan/förskolan bör också vara på tårna nu och vara beredda att agera.

Tänker att många lämnar utan att soc i förväg säger att de ska stärka vid en eventuell vårdnadstvist

Flytta nu direkt och anmäl var gång han eventuellt är påverkad med kidsen.

Det bästa av två mindre bra alternativ.

Så tråkigt att höra.

Men inte ska du väl bo kvar?

Har du meddelat soc att han drack direkt? Kan kvinnojour hjälpa till?

Socialtjänsten har gjort färdigt sin utredning och kommit fram till att det inte går att säga att min sambo har ett missbruk och inte heller går det att fastställa att situationen har påverkat de yngre barnen. Anledningen till det är bland annat att han förnekar och även att han inte har druckit nu under utredningen. Som ett brev på posten när han blev ”friad”började han att dricka igen. Nu är vi tillbaka på ruta ett..
Utredningen kommer inte att hjälpa vid en eventuell tvist om barnens boende och av den anledningen vågar jag inte lämna 😥 Hade ju såna förhoppningar!

@has
Tack så mycket! 🤗
Ja, man får försöka att inte ta ansvar för dem runtomkring. Inte alltid lätt dock veta var gränsen går till att vara en "normal" person söm bryr sig om medmänniskorna omkring och när det blir för mycket kontroll. 🤔

Allt gott Has. 🌺

Så härligt med Mallorca! Jag känner igen känslan från spårvagnen. För mig började den inte i samband med mitt liv med någon med beroende, utan har typ alltid varit så🙈

Vet inte hur många gånger jag varit på väg att ingripa på mataffären när små barn står upp längst fram i kundvagnen medan föräldern istället glatt lämnar vagnen för att hämta något någon annanstans 🤪

Ansvaret för hela världen blir lite för stort och tungt att ta. Det är verkligen en resa att begränsa sig. Hörde en gång att ”help is the sunny side of control - stop helping so much”. Försöker tänka på det när hjälpnödigheten infinner sig 😅

Fortsatt trevlig resa!🏝️☀️

Åh @Kärringen vad fint att läsa din uppdatering❤️

Du finns! Du ser att du finns och att andra märker att du finns.

Jag blir så glad för din skull och minns hur tufft och tungt allt var för inte så länge sen.

Så bra att du öppnar upp och samtidigt är noga med vem du släpper in. För oss som har tendenser till medberoende är det så lätt att springa mot nästa eld som behöver släckas (och människa som behöver räddas).

Du finns! Jag ser dig❤️

@Kärringen
Så fint att läsa hur du har det just nu.
Att utforska och upptäcka sig själv!
Det är den finaste gåvan man kan ge sig själv tänker jag.
Att ge sig själv tid!
Njut ❤️!!

Jag tror jag vänt nu.... alltså från botten. Jag ser på världen med klarare glasögon. Katten ser grannarna efter, till allt löst sig.Begravning för exets pappa på torsdag, jag har lovat o det jag lovar det håller jag.

Men sen så vill jag inge mer , jag har börjat se ljusglimtar av livet, det ger mersmak. Jag tar pytttesteg mot nya vänskaps relationer men håller mig på min vakt, energi tjuvar har ingen plats just nu jag måste hitta energi inte ge.

Jag trivs att vara ensam att upptäcka mig själv, att utforska vem jag är , vad jag vill....försiktigt, gråter ofta mest över min katt men det kommer bli bra, vi kommer kunna bo ihop snart.

Jag upptäcker att jag finns, att det finns folk som uppskattar mig, som tycker att jag är klok och vacker ....jag finns faktiskt nu...jag måste fortsätta klättra uppåt! ❤️

Livet fortsätter här i lugn och ro i ett avseende. 🙏
Jag är på resa i Palma på Mallorca och tog spårvagnen upp till Soller. På det hängde en man utanför fönstret och filmade. Jag tittade lite bedjande på honom att han kanske inte borde göra så men han fortsatte. 🙈 Det är ju vuxna personer men efter mitt förhållande med en som inte riktigt kan ta vara på sig känns det som jag försöker ta vara på andra. 🤔 Blir man så här vaksam?

Härligt med lite sommar då våren inte verkar komma dit jag bor ... 🙏🌞
Men så skönt att ta dagen som den kommer.

Kram. 💜
Sköt om er, och kom ihåg att ni inte kan leva någon annans liv

Jag kan inte nog understryka det här: det handlar inte om hur mycket man dricker utan om att man inte kan låta bli att dricka och att man åsidosätter annat för att kunna dricka. Om man väljer alkohol framför att vårda sin relation är man beroende, helt enkelt.

Min mans alkoholism eskalerade långsamt från att inte kunna låta bli att dricka ett par tre mellanöl mest varje kväll till att dricka från att han kom hem från jobbet tills han gick och la sig och sen hela dagen och halva natten på lördagen. Jag insåg att det var ett problem redan inom ett par månader efter att vi flyttat ihop för snart elva år sen och då var det verkligen inga stora mängder han drack, han var inte synbart berusad på vardagskvällar tex. Det gick från berusningsdrickande fredag-lördag till torsdag-lördag osv tills han drack sig full tisdag-lördag och så bakfylla och ångest på söndag och måndag och så började det om igen. När han nu fick återfall efter nästan ett år sen han slutade dricka sa jag stopp och belägg, slutar du inte dricka nu får du fara nån annanstans, fast det var så "lite" som kanske 15 burkar lonken (finsk gindryck på 0,33 l burk) i veckan. Det handlade inte om antalet utan om att han inte kunde låta bli. Och att han inte kunde låta bli förstod jag genom att han smög och smusslade, drack i smyg och ljög för mig om hur mycket han hade druckit.

@sliten61 Tack för ditt svar! Ja, den där känslan av misstänksamhet är hemsk, den får mig att känna mig som en usel människa när jag snokar efter burkar och sniffar i luften när han går förbi. Det tog mig över ett halvår efter att han slutat dricka att inte ha känselsprötena på helspänn hela tiden. Jag tror att det är så också att man innerst inne inte vill veta, inte vill att misstankarna ska stämma och det blir en sån hemsk kognitiv dissonans när intuitionen säger att han dricker men förnuftet säger nej nu är du bara överdrivet misstänksam.

Igår var han väldigt dämpad och sa knappt nånting alls, idag har han klagat på att han inte kunde sova överhuvudtaget i natt. Vet inte om det är för att han mår dåligt pga skam och skuld eller om det redan hade hunnit gå så långt att han har abstinens. Eller om det kan vara nån psykologisk abstinens från vetskapen att det nu är slutdrucket igen. Jag ska låta honom vara i fred ett par dagar så han får samla sig och sen kan vi prata igenom det som hänt.

Mitt råd är att blockera inte bara för att slippa hantera något i stunden.

Informera i god tid om att om x inträffar igen så kommer du att fatta beslutet att avsluta all kontakt. Punkt. Om x inträffar igen, så säger du sakligt och tydligt att nu är det nog och att du inte vill ha kontakt mer. Sedan bryter du.

Att bara bryta och avbryta hela tiden är väldigt jobbigt för den som utsätts och ologiskt agerande från den som gör det. Vad vill du uppnå med det?

Jag tror att du behöver bestämma dig för en strategi och hålla dig till den. Du kan inte börja läka förrän du har valt din väg och går den, utan att hoppa in på alla sidostigar du ser.