Senaste kommentarerna i forumet

avsmak för alkohol både fysiskt och mentalt! Och det sitter i! Skulle på party-kväll med tjejkompisar för några veckor sedan! Mådde illa efter en drink och drack isvatten istället! Kan ju säkert bero på flera saker som trötthet mm men är helt säker på att det även är psykiskt! Jag har fått något slags hat till alkohol, jag blir nästan förbannad när folk gör Facebook inlägg med vin och öl! Tycker dom är korkade fast jag egentligen vet att dom inte är det! Dom har normala förhållanden (kanske) till alkohol och har aldrig sett baksidan av det!
När det gäller att hata den onyktre och älska den nyktre så är det början till ens eget fördärv! Kanske låter drastiskt men det blir en extrem berg-och dalbana som man inte kan bestämma över utan bara får åka med! Mannen nykter bra liv, mannen full katastrofliv! Och man vet aldrig vilken dag det är idag eller imorgon! När man väl har börjat åka med så blir det bara svårare och svårare att hoppa av för varje varv man åker! Var försiktig! Du förtjänar en man du kan lita på alla timmar på dygnet och alla dagar i veckan!

både ute i sommarvärmen och med mannen. Solen skiner, jag jobbar på med allt praktiskt för att kunna starta mitt nya liv och avveckla det gamla, familjelivet. Saknar mannen oerhört där jag går och pillar på resterna av det gemensamma, avslutar projekten vi planerade tillsammans. Nu har han inte hört av sig på länge, jag vet att han inte jobbar och solen skiner. Självklart dricker han. Jag intalat mig att han nog träffat en ny kvinna vid det här laget, han brukar inte vara utan länge. Det svider men jag gnetar på.

Då hör han av sig idag, med rara ord och löfte om att komma med hjälp för det tunga praktiska som återstår. Och med ett positivt besked (som inte rör alkoholen) om sitt liv, något han tidigare undanhållit mig men som han nu vill dela. Han vill dela med sig av sitt liv! Det värmer....det hettar. Jag blir så glad. Och det är inte bra.
Nu gäller det att inte gå all in i det igen. Behålla distansen. Inte dra på med lösningar och drömmar. Det gäller att hålla kursen nu. MIN kurs. MITT liv. Skicka hit lite erfarenheter jag kan fundera på när jag bara vill ha tillbaka honom!

Kom ihåg att även ett litet steg för framåt! Långsamt och försiktigt måhända, men ändå framåt! Du tänker så klarsynt mitt i eländet och jag förstår helt din vilja att inte berätta åt så många. Gör det du vill och måste, tids nog får andra veta om förändringen och innan dess ska du bara släppa dem du har hjälp och stöd av in på livet!

så klokt du resonerar och så målmedvetet du planerar för att skapa ett tryggt liv för dig och barnen. Så sorgligt att mannen föll tillbaka och lämnade antabusen och förlorade nykterheten. Jag instämmer med Nordäng i hur beteendet förändras när alkoholen tar övertaget. Håll fast vid att hålla dig ifrån honom, när det första slaget fallit brukar det följa mer av samma sort. Mönstret är välkänt. Tyvärr är det brist på bostäder även för kvinnojourerna vilket är att beklaga då de flesta har hög tröskel för att ta kontakt och sen möts av det svar du tydligen också fått. Hoppas du får den lilla lägenheten eller annars snart en annan. Bo hos föräldrar eller vän under tiden även om det inte är det roligaste. Fortsätt skydda dig och barnen! Håll taget om rätten till ett bra liv för dig och barnen! Kram, kram / mt

...T.ex. vid en skilsmässa och flytt på 90-talet! Då höll jag nära familj utanför... man har nog med sina egna känslor, min familj har alltid påverkats känslomässigt av mina val och tyckt en massa... det förvirrar för mycket! Lycka till med din förändring- starkt jobbat och fint gjort för din son❤️

Tack snälla! Nä, en pytteliten lägenhet är bättre än ingen alls! ? o som du säger ett steg i rätt riktning iallafall...vi får trängas ett par år innan jag kan skaffa jobb (pluggar) o då kan vi hitta precis den lägenheten vi vill ha o behöver utan problem!
Steget dit är långt l väldigt krokigt men jag måste försöka att börja lita på mig själv så ska d gå! ❤️

Antingen trillar man dit själv, eller så blir man nykterist. Verkar vara ytterst få som klarar av att vara "normala"

är pytteliten så är det en fot in på hyresmarknaden! Sen har du förtur (din lagliga rätt) på större lägenheter i det bolaget du hyr av! En fördel :-) Och, åtminstone jag, tycker inte ditt sätt att lösa saker låter konstigt! Du är ju den som har bäst koll på ditt liv och vet bäst hur och när saker skall göras! Önskar dig massor med styrka!

Så ringde han mig igår rödvinsslirig på rösten, sa fina saker som egentligen inte hängde ihop med nånting alls. Han säger att han vill lära dig dricka måttligt, att det är han som bestämt sig för sin egen skull, jag har en känsla av att han aldrig kommer lära sig det. Har ställt krav på att han aldrig får dricka i mitt sällskap men är rädd för att han börjar skåp supa istället. Han är medveten om sitt problem så varför? Känner att jag måste släppa kontrollen och skita i vilket, pajjar han det så är det inte mitt problem! Ska försöka hålla mig iskall inför hans alkohol intag och lämna honom om han inte fixat att vara nykter i mitt sällskap, hör på varenda stavelse när han har druckit ett halvt glas ett helt glad och givetvis en hel box. Hatar honom med hela mitt hjärta när han är full, älskar honom när han är nykter. Har helt slutat dricka själv, får ont i magen av en öl, illamående av vin, är detta vanligt i alkolistförhållande? Att man blir fysiskt och psykiskt illamående av bara tanken på alkohol?

Tack för er omtanke o ord mitt i allt detta! Känns sjukt overkligt o konstigt, men att skriva här o även få era åsikter o tankar gör mig lite starkare trots allt.
Tyvärr har jag ingenstans att ta vägen just nu vilket såklart vore d bästa...dock gör sonen o jag mkt o jag gör allt för att undvika honom i största möjliga mån med utflykter dagarna o kommer så att göra tills huset är sålt o vi kan flytta. Jag kan möjligtvis såklart bo hos mina föräldrar mellan flytten en kort period om d skulle behövas eller hos min vän.
Har redan sett en lägenhet jag skulle vilja ha, pytteliten men d räcker för oss! Dock är man ju aldrig säker att få nåt i denna stad, där kötid på lägenheter är årslånga. Inkl. När man tar kontakt med kvinnojouren tyvärr! Då får man fixa eget är deras svar, hemskt men sanningen tyvärr!
Att int belagda in för många i detta i min närhet är ett aktivt val jag gjort o gör då det kommer skada sonen ännu mer än vad d redan gör pga omständigheter i min familj. Allt måste vara klart o jag måste ha datum etc iordning för att jag överhuvudtaget ska kunna berätta för dom....för att få en lugn stund i allt detta o inte ännu mer kaos i jävelskap, låter kanske konstigt för vissa av er.

så är det nog ett vanligt ”alkoholist-beteende” just det där att ens ord tar mindre och mindre skruv! De är ju vana vid att man förlåter, stannar kvar, kommer tillbaka! Men lätt gjort att ta det personligt och känna sig betydelselös och värdelös! Tror du kommer få tonvis med mer energi när du bor själv med dina barn! Jag lämnade i november och jag känner mig så mycket piggare och gladare! Visst saknar den nyktre mannen ganska ofta men behöver numera aldrig va ledsen över saker som han gjort och sagt på fyllan! Skydda dig själv och dina barn och flytta! En man som slår en kvinna, gravid dessutom, har tappat/supit bort alla spärrar! Kram

Fortsätt vara det tills dess barnens pappa är kapabel nog att ha kontakt..
Ensam ansvarig förälder hela dygnet det det tar på krafterna.
Men man vet att man kan, ingäen ide att skälla gapa.ur sej sin sorg resignation.
Dra ungen tät intill dej. Kura tills morgonen. Då dra ni bort nånstans tillfälligt. Men inte tillbaka.
Lycka till ❤

Tack för era svar.
Det är pappa, och har hållit på i 30 år. Och förklarar precis allt om varför saker har varit som de varit.
Nu är karusellen igång, han reagerade naturligtvis med ilska. Vet inte hur jag på ett kortfattat sätt ska beskriva det som hänt de senaste dagarna.

Undrar mest hur jag ska kunna gå vidare, helt plötsligt är hela mitt liv ooch uppväxt en lögn

Flåt Sabina, har glömt i allt mitt egna att gå in o läsa o svara på din fråga. Min sambos val att gå tillbaka tror jag är o var för att alkoholsuget blev för stort. Hans fokus på hur och vad han skulle börja dricka tog över helt enkelt! En gång alkoholist alltid alkoholist tror jag stenhårt på. D är allt eller inget oavsett vad....vilket han även bevisat för mig o visar om o om igen! Ja du vet ju

Jag vill skriva ”polisanmäl och lämna honom!” men vet att det är lättare sagt än gjort. Tycker absolut inte du och din son ska bo med denna farliga våldsman. För ja, det är det han är. Ring kvinnojourer och be om hjälp. Min vännina fick snabbt ett temporärt boende när hon gjorde detta. Vänta inte tills han slår dig igen!
Var rädd om dig!

Vaknade precis efter att ha somnat med sonen, han sitter därnere full! Undrar vad som försiggår i där huvudet egentligen därnere, gör det d överhuvudtaget? Känner mig så arg, ledsen, besviken över hans reaktion denna gång., jag känner mig naiv som ändå hoppats på samma reaktion som för ett år sen...dvs stopp o antabus! Han ville ju inte mer, han ville inte riskera oss den gången...men nu då? Nu går d bra att riskera oss och denna gången 2 barn...hur kan man göra så mot sina barn? Hur kan man välja bort dom? För d är d han gör? Jag kommer i ärlighetens namn aldrig lämna dom själva med honom? Finns inte i denna värld att jag låter min son o dotter få va själva med denna man som aktivt valt att fortsätta dricka istället för att vara med dom o göra deras liv så bra som möjligt

Ursch vad tufft det låter Havsörn60!
En stor ångest för mig är att mina barn ska ärva alkoholistgenen och bli aktiva missbrukare.

Nu råkade du skriva i min tråd om att leva med en nykter alkoholist. Starta en egen tråd så att folk ser ditt inlägg och kan ge tips, stöd och råd! Risken är annars att ingen ser den här inne.

Ta hand om dig!

Mvh, Sabina

Såg SU mitt meddelande frågade jag när jag kom hem idag? Åhhh du menade d där jättelånga, ja då...
Läste du det?
Ja då!
Är d därför d står en öppen öl här?
Nä den är
Sen i förrgår...
Ooookej!
Härlig start på kvällen kunde jag känna, d är ju därför han blir fullare o fullare för varje gång han kommer ut från garaget...såklart!
Har han inga känslor alls? Vad vill han? Eller ja, d är ju ganska uppenbart för de flesta, eller hur?
Dags att ta i en högre växel i bostadsletandet, så va d väl med d....helst skulle jag vilja ringa mäklaren imorn o be om värdering inför försäljning, får vänta till måndag....då får jag ta d där skitsamtalet antar jag! D som jag egentligen inte velat men måste!
Det kommer bli bra, det blir det....måste intala mig d, har bara mig själv att lita på!

varför du tror att det är din pappa just son nallat av spriten! Har det förekommit insidenter tidigare där din pappa var inblandad? Om inte så kan det ju vara din mamma likaväl! Eller som DGB skriver, din man! Hemskt för dig att behöva oroa dig för detta! Som du säger, man vill inte ha påverkade barnvakter till sina barn! Kanske vet du saker som inte framkommer riktigt i ditt inlägg som gör att du misstänker din pappa! Kram

Han är inte utredd för något, och precis som med alkoholen skulle han NÄSTAN hellre dö än söka hjälp... (han skadade ryggen på jobbet en gång - spricka på ryggraden. Han VÄGRADE uppsöka läkare ända tills dåvarande arbetsgivaren sa att om han INTE gjorde det så skulle han bli av med jobbet)

Han tror visst att "klara sig själv" är manligt - men han saknar manliga förebilder (pappan dog när han var liten, och mamman skaffade ingen ny)

Nå. JAG (analytisk och jävlig som jag är) är helt övertygad om att han ligger någonstans på ADHD-spektrat. Dock tror jag att han har fler problem också, men just den är jag 100% villig att sätta rätt stora pengar på. Vilket han tolkar som "du bara letar FEL på mig hela tiden" så jag har slutat ta upp det...

Men han skulle behöva utredas, för sin egen skull; det finns SÅ mycket bättre mediciner än sprit att tillgå :(

Första gången jag skriver här om min stora sorg i livet, det som gör att hela min tillvaro hela tiden kantas av mörka moln och oro. Min dotter som är 32 år medicinerar sin ångest med alkohol och är nu fast i beroende. Allt ha kommit smygande under en 10 årsperiod och jag klandrar mig själv för att jag inte såg det och gjorde något tidigare. I sena tonåren var hon en som ofta drack för mycket och blev fullast av alla på fester. Sedan har hon haft/valt pojkvänner som har varit komplicerade och också konsumerat mycket alkohol i skydd av "det coola rockiga livet"! Hon har också haft en djupare depression/ självskadebeteende/ anorexi-bulemi och har fortfarande ätstörningar. Det bor så mycket destruktivt i henne, hennes självkänsla är lika med noll. Trots det här så har hon haft ett bra jobb/ ansvarig/drivande på en stor klädbutik.Hon har pressat sig hårt, jobbat mer än andra, perfektionist ut i fingertopparna. För 2 år sedan blev hon sjukskriven för utbrändhet och i samband med det blev det också slut med pojkvännen. Nu är hennes enda vän flaskan, hon är ensam, har inga vänner som hon umgås med. När hon var hemma och hälsade på oss i 3 veckor kring påsk så drack hon hela tiden (smusslade). Jag kollade upp hennes konsumtion och såg att hon vissa dagar var uppe i 2 liter vin. Jag såg under den här tiden också hennes abstinens, darrande händer, blek och svettig i ansiktet. Jag höll på att dö när jag insåg hur illa läget faktiskt var. Då tog jag kontakt med kommunens alkohol och drogmottagning och fick komma dit som anhörig. Helt dränerad på energi och med sömnproblem av allt grubblande så fick jag där börja vägen för att kunna förändra mig själv och bli fri från det starka medberoende som jag har. Hittade anhörigstödet och tänker att det kan hjälpa mig på min resa till att må bättre.

Nu har jag inte läst hela den tråd, men undrar om "din" man är utredd för något annat, om han haft problem innan a. började ta över?

Du berättar att din sambo har alkoholproblem. Han dricker dagligen. Det som bekymrar dig mest nu är att ni har barn tillsammans. Du har pratat med honom vid flera tillfällen men du får ingen respons på att han vill ändra sitt beteende.
Vid senaste försöket (i förrgår) att prata med honom möttes du av total tystnad efter du satt ord på hur du vill att det ska vara för dig och ert barn. Total tystnad betyder inte alltid att personen inte tar något till sig. Samtidigt vill du se att han börjar ta till sig av det du tar upp med honom.

Du har verkligen gjort mycket för att försöka på olika sätt påverka honom och situationen ni befinner er i. Du har tagit upp detta med honom på olika sätt flera gånger och nu har du även tagit steget att berätta här, öppet på ett forum. Det krävs mod och kraft för att göra det, bra gjort!

Det tar ofta mycket på ens krafter att leva tillsammans med någon som dricker på det sätt du beskriver, ni har dessutom ett litet barn där mesta ansvaret läggs på dig.

Hur ditt stöd ser ut i övrigt? Finns det något mer du tänker skulle kunna vara hjälpsamt för dig just nu?

Fortsätt såklart skriv och läs här på forumet, det ger oss chansen att ge dig stöd.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja, eller är det din man som smygdricker. Vilka vändningar livet har att erbjuda ibland!

Om du sitter still i en sjunkande båt kan du inte klaga medan den går under.