Senaste kommentarerna i forumet

Ikväll dricker han men är inte jättefull.

Han sa att det han vill är att kunna dricka några öl och kunna sova, men det blir aldrig så eftersom det aldrig är lugnt omkring med barn och annat. Därför blir det mer han planerar. Han vill kunna vara för sig själv i ett rum, men den möjligheten finns inte idag.

Vi letar efter större lägenhet, men just nu vill jag inte flytta till något nytt så länge det är som det är. Tänkte att jag kanske skulle föreslå att han hittar något eget så att han kan göra det han behöver göra utan störningsmoment. Inte att vi separerar alltså, utan bara att han får sitt utrymme tills saker har löst sig. Vet inte om han kan få detta i en större lägenhet även om han då kan ha ett eget rum.

Han känner att jag har tröttnat på honom och tänker att jag känner att relationen är slut.

Han känner att han är i botten just nu (jobbmässigt, inte pga alkohol) och det är nu han behöver mig som mest.

Han känner att han inte har något att kämpa för om vår relation tar slut.

Jag sitter tyst och bara lyssnar, jag vill inte svara på något för det blir bara missförstånd och dålig stämning. Han blir lite sur över min tystnad, men jag säger att jag inte vill prata ikväll, det är sent. Han accepterar det motvilligt.

Vet inte hur jag ska hantera detta. Jag förstår honom, men han verkar inte inse att hans behov och beteende skadar mig och vår relation. Han känner ju att han behöver detta just nu för att själv överleva liksom. Men till vilket pris?

Tack till dig mulletant. Som svarade på min fråga . Jag ska gå in där och kika ☺

Hej tack för ditt svar. Jag tror det är bra att ta i sig själv. För man hamnar lätt med människor som tar en förgivet överallt. Och det är ju inte bara ens ex som verkar ha alkoholproblem. Verkar bli mer och mer människor som super och förstör sina liv. Man orkar inte med all skit och man är för snäll så folk äter upp en . Kram

att du har din arbetsgivare bakom dig! Jobbet är en så stor del av ens liv, åtminstone tidsmässigt! Det blir bra för dig med dessa stunder där fokus är på dig och dina behov! Nu är det verkligen din tur! Kram

Eftersom allt varit så bräckligt med barnens pappas mående har hans behov kommit först. Även nu när vi inte lever ihop.

Hans möten. Hans träning. Det som är viktigt för att han ska må bra.

Jag har fortsatt att göra som jag brukar och nu är jag trött.

Jag behöver gå på fler möten igen. Jag behöver tid utan barnen ibland. Jag behöver jobba mindre. Jag behöver precis som du säger sätta mig själv längre fram.

Min chef ska nu ordna professionell hjälp också.

Tack!

många som känner igen oss! I början när jag läste här så tog jag till mig och lärde mig att alkoholisten måste komma till egen insikt och verkligen vilja sluta dricka! Då gav jag upp det där med att FÅ honom att sluta dricka! Sen kom en fas när jag mer hoppades och var kvar och om jag ska va ärlig även försökte manipulera honom att sluta dricka! Kom sedan till vägs ände och insåg att det minst lika mycket handlar om mig, att jag skall få insikt och skaffa mig den rätta viljan att sätta gränser runt mig själv, ta hand om mig själv, inte i första hand ansvara för andra, styra, ställa och kontrollera eller vad man skall kalla det! Andra (ex en alkoholiserad partner) har ett val men det har jag med! Det som är grejen är att man förstår i ord och vetenskap men det stämmer inte alltid överens med ens egna handlingar och beteende! Så var det för mig! Jag var enormt bra på att reagera men urusel på att agera utefter det! Det jobbar jag med nu istället för att försöka få mitt numera ex att sluta dricka!

har du någon ventil som bara fokuserar på dig? Ditt mående, vad du behöver, vad du tänker och känner? Jag har sökt hjälp och så skriver jag och läser här mycket! Det hjälper mig så oerhört mycket! Skriv här så stöttar vi och peppar! Kanske också proffessionell hjälp om du inte redan har det! Satt långt inne hos mig för det är ju ett erkännande både inför sig själv och andra men så bra det är! Prioritera dig själv även om du har barn att tänka på! Jag har satt mig själv längst ner under många många år, det sämsta man kan göra! Kram ❤️

Jag har en make som haft två vändor till Maria gått på Riddargatan för att kunna dricka ”normalt”.
Sista svängen hade jag bett honom att flytta o tänka efter hur han ville ha det o vi bodde då inte i hop o han hamnade på Maria men då klev hans pappa o hans syster in på banan vilket var skönt. Även de förstod mig. Vi bor tillsammans nu sedan snart 8 veckor o han äter antabus två ggr per vecka. Förra veckan kom frågan om ett glas vin upp o jag påminde honom varför jag bad honom att flytta. Den frågan får jag ibland det är som om alkoholen kidnappar hjärnan på den som dricker dvs han kommer inte i håg.
Vissa dagar är jag stark o andra är jag svag.
Jag går på samtal för att få hjälp med mitt medberoende vilket är så viktigt att bli påmind o få stöd.
Som anhörig känner du dig ändå ensam även om personer i din omgivning säger att de förstår men de gör inte det.
Jag tror att man måste ha varit med om det själv för att förstå vilka tankar oro o ångest alkoholen skapar.
Hoppas detta kan vara till någon hjälp.

Jag har inte varit inloggad på länge och så möts jag av några rader. Tack!

Min kropp har försökt få mig att förstå. Att jag ska lyssna. Reagera. Förändra.

Men jag har inte lyssnat.

Nu har kroppen gjort så att jag börjat stamma.

Nu hör alla andra i stället.

Och välvilliga runt mig lyssnar.

Jag själv har fortfarande svårt att reagera och förändra.

Ord är överflödiga....tack å all styrka till dej ❤️

Kunde inte skrivit bättre själv...som att läsa om mitt eget liv... TACK❤️

Känner sååå väl igen detta...
Detta är en helt klart medvetet missbruk, tyvärr. Tror det är själva grejen att få ha sina "hemligheter" att lyckas vara "duktig" på att luras osv men ej att förglömma, dålig självkänsla å insikten finns där men varför sluta med nått som funkar...det är sjukt och så tragiskt för det förstör.

Såklart att du blir arg! Du är en bra människa så bort med de negativa tankarna om dig själv!

Jag har också varit med om något liknande. Tydligast var det då efter han hade betett sig sämre än sämst. Han fattade att det var allvarligt nu.

Kommer inte ihåg om det var dagen efter eller ett par dagar senare. Han sa att han ville köpa dricka - jag blev rasande!

Då började han förhandla om alkoholen, först att han skulle köpa lite svagare alkohol, sen lite starkare, osv. Tror jag sa gör vad f-n du vill och var jättearg!

Det var efter det som jag hittade hit och jag även insåg att jag inte kunde påverka honom i hans val.

Så där är jag nu, funderar på vad det i längden innebär för oss om han inte väljer att sluta själv.

Hade visst inga råd, men medkänsla och en kram vill jag ge dig!

Har jag också läst om och funderat på att göra. Ska kika lite mer på det tror jag. Tack för tipset!

Önskar dig en fin helg också!

Det känns skönt att få bekräftelse för sin kamp.

Instämmer angående kommunikation, det har vi båda också alltid sagt är bland det viktigtaste i relationen. Men det känns som den inte riktigt fungerar så bra i dagsläget tyvärr.

Fortsätter det så här utan någon förändring så är jag rädd att vi har förlorat varandra om 1-2 år. Frågan är om jag är kvar eller inte. Just nu känner jag mig inte redo att lämna trots att tankarna oftare går åt det hållet. Det som gör att jag tvekar är barnen och att jag vet vilken fin människa och far han är egentligen.

Idag är det fredag. Efter 13 dagar nykter - där han just bara kommit från jobbet, duschat, ätit, fått ryggmassage, och somnat - så frågar han om det är "ok" att han sticker ut och super med "grabbarna" - det går ju så bra nu, liksom.

Känner mig som den vidrigaste subban i världen. Sa att det inte är ok. Sa att det känns som att alkoholen är hans jävla älskarinna - att jag också vill få tid och engagemang när han väl ÄR både vaken, nykter, och pigg. Men det är så; livet utanför fyllan verkar vara en nattsvart mardröm han bara sover sig igenom. Han må vara nykter - men han känner bara att han LEVER när han är full.

Så nu är han arg. Agget mot varandra bara växer, och jag vet inte hur jag ska vända det här...

Jag blir ensam i ett hus nu efter 13 år tillsammans. Min man gick på behandlingshem för 2.5 år sedan. Nykter i ett halvår efter. Efter det nolltolerans i hemmet. Trodde jag men barnen har berättat att han smygdricker hemma på kvällarna under ett års tid. Jag är ykteriskt efter detta . Chanserna nådda han flyttar ut nu. Får se hur det blir

Jag övertar huset å han ska flytta/ vilken situation. Han väljer mej framför flaskan. Undrar ändå lite hur det ska gå. Får jag ro inombords?Ett liv ensam har inte varit ensam sedan 18 års ålder. Nu två äktenskap senare. Kanske blir spännande vem vet? Hade sju barn hemma nu bara två? Vi får se gäller bara våga sitt beslut.

Det går sakta frammåt här. Mulletant la upp en fin text som jag just nu inte kan relatera till, jag har inte varit speciellt arg på mig själv för att jag levde med en alkoholist, jag har försökt se det som att jag gav relationen en chans (men såg till att inte bli låst i ett beroende av hans ekonomi etc) men avslutade (nåja....;) ) när den inte fungerade. Visseligen kan jag ibland känna att jag slösat bort de sista åren då jag hade kunnat få en annan, livslång relation, nu bedömmer jag att det är betydligt svårare med tanke på ålder, bagage etc. Men men, arg på mig själv är jag inte så värst.
Jag tillåter mig själv att vara arg på honom istället, slut på tankar som att han är sjuk, har en diagnos, inte kan hjälpa att han dricker. Det är tankar som bara leder till att jag inte släpper taget. Möjligen kan de tankarna hjälpa mig att acceptera att han inte kommer tillbaks, nykter. Konstaterar fakta och tänker allt oftare att han aldrig kommer att bli frisk från alkoholismen. Jag tror att det är nyttigt att vara arg. Och likgiltig. På det sättet har han lärt mig en hel del. Jag kopierar hans beteende utan dåligt samvete. Svarar inte på sms, bryr mig inte om hur han mår, struntar i att göra saker jag borde. Kan han, kan jag. :) Har varit bra för mig att sänka prestationskravet på mig själv.
Jag har varit några vändor i min lägenhet och gillar den mer och mer, nu kan jag nästan längta efter att flytta dit. Ska bli skönt med något nytt där "vi" inte har någon historia. Och där jag inte behöver ta ansvar för allt det praktiska. Och jag kommer att kunna/hinna/orka vara i min stuga mera.
Så, dags att sätta igång, måla klart så jag kan hyra ut huset och få flytta! :)

Det är så bra att du skriver här i forumet och tar möjligheten att reflektera över din situation. Det jag också läser mig till är att ni har en familj och en bäbis som är på väg om jag förstår det rätt? Du är också arg och frustrerad då du märker att din sambo döljer alkohol och spelar upp ett spel, kanske för att han känner mycket skam.

Jag får en känsla av att om ni fortsätter precis som nu så kommer inte er relation bli bättre, och jag förstår det som att ni ändå vill fortsätta tillsammans? Vad kan då vara till hjälp för att ni ska förbättra relationen och kommunikationen med varandra? Vad kan vara ett första steg tror du?

Och ytterligare en fråga, har du kollat in anhörigprogrammet som vi erbjuder här? Kolla här om du inte redan är med! http://anhorigstodet.se/. Klicka på "program".

Med hopp om en fin helg!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Wow, jag ser i det du beskriver att du verkligen kämpar! För barnen, för dig, för honom, för familjen samtidigt som jag tolkar det som att ni åker längre och längre bort från varandra. Man brukar säga att kommunikation är limmet i relationer och som håller relationer tillsammans. Men kommunikation kan både vara positiv, närmande, nyfiket, stödjande eller destruktivt, nedsättande, aggressivt, elakt osv. Jag funderar, om ni fortsätter precis som nu, hur kommer er relation se ut då om ca 1-2 år?

En annan fråga, har du kollat in Anhörigprogrammet som vi erbjuder? http://anhorigstodet.se/ Om du inte redan är med, kolla gärna upp det. Det kan ge stöd och inspiration som kan hjälpa relationerna i familjen.

Önskar er en fin helg!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Ute och surfade på begreppet narcissism i går, och hittade en artikel som handlade om hur dåligt högkänsliga personer och narcissister går ihop. Intressant och viktig läsning blev det:
http://www.hsperson.se/narcissism
Kan tänka mig att en och annan narc. gärna tar till a för att bibehålla sin uppblåsta självkänsla, och när skuld- och skamkänslor kanske saknas så går det ju finemang att fortsätta köra över sina närmaste hjälpt av a.

Jag har tidigare blivit arg och reagerat direkt när han säger eller gör något dumt på fyllan, vilket ofta leder till stora gräl.

På senare tid har jag försökt ha is magen och låta det gå om jag kan. Tar upp det dagen efter istället. Antingen tycker han inte det var så farligt (han tror att han hat betett sig som vanligt) eller så vill han inte prata om det. Om jag insisterar leder det ofta till dålig stämning/gräl. Detta känns väldigt orättvist för när han vill prata (på fyllan) så ska man minsann lyssna.

Nu har jag märkt att han exempelvis kan bli riktigt förbannad för något som hänt tidigare och inte reagerat nämnvärt på. Han håller inne med känslor för han är inte den som "klagar". Men när det då kommer fram när han dricker så förstärks hans känslor och han kan bli jättearg. (Det är ju detta som gör att jag undrar om han verkligen tycker om mig över huvud taget).

Men om jag istället för att svara tillbaka försöker avstyra det hela (medberoendebeteende?) så glömmer han det så småningom och är snart jätteglad igen. WTF?!

Blir så trött på detta...

hur många diagnoser (amatör) jag ställt på mitt ex! Tyckte han (när han var full) stämde in på allt från psykopat, narcissist, borderline you name it! Tror supandet förstör psyket på dom! Sen kan man undra vad som kom först, hönan eller ägget! Mådde mitt ex psykiskt dåligt som ung och började supa eller tvärtom!? När han var nykter hade han visserligen ett helt annat sätt och språk mot mig men med lite luft emellan inser jag att han va tusan inte helt vanlig då heller! Så egoistisk och självcentrerad jämt faktiskt! Kunde inte ens sätta sina barn i första rum liksom! Försök att inte fundera på hans problem utan fokusera på dig själv! Vet hur svårt det är men det går! Innan googlade jag jämt på ”hur får man sin man att sluta supa, han blir elak mot mig när han dricker, antabus, mm”! Kollade min sök historik häromdagen, betydligt trevligare saker, typ normala saker! Blockera honom, han verkar vara riktigt elak mot dig! Klarar själv inte av att ta det steget men det skulle hjälpa mig tror jag! Har bestämt att nästa gång han skriver något elakt så blockerar jag! Får se om jag lyckas! Kram