Senaste kommentarerna i forumet

Jag har gått in på det här forumet igen, efter att ha "vilat" ifrån det sedan i början av december. Jag har läst din berättelse och alla kloka kommentarer. Hur går det för dig?
Jag driver ett företag med 10 anställda tillsammans med min man, utomlands. Vi är väldigt insnärjda i varandras liv och det är hopplöst svårt att bara lämna. Han har varit på behandlingshem i januari (12 stegs metoden) och kom ut därifrån med övertygelsen om att det absolut inte var något för honom och att de alla vara "idioter". Han skulle börja dricka lagom mycket... jag gav honom en chans att bevisa det, det är väldigt svårt att bara lämna allt i vår situation och efter 35 år tillsammans. Vi har en lång historia och har delat så mycket i livet, de senaste 5 åren med ett värre och värre alkoholmissbruk.

Som du säkert förstår känner jag som de flesta andra, jag vill leva med den man han är när han inte är nykter, inte fyllot som beter sig annorlunda och pinsamt och som bara gör att jag känner mig ensammare än någonsin. Det är otroligt irriterande, ledsamt och ångestfyllt att leva med någon som missbrukar alkohol dagligen och förnekar allt, som de flesta missbrukare antar jag.

Jag önskar dig verkligen allt väl och hoppas du kommer tillbaka och berättar hur det går för dig. Som alla andra säger jag; ta hand om dig själv och sätt dina gränser. Fast jag vet hur otroligt svårt det är.

Ofta hittar vi stöd hos varandra eller inom oss själva i svåra situationer..Jag är nykter alkoholist, lämnat en man som inte ville sluta dricka..Har syskon som dricker men även syskon som slutat dricka..På det viset ser mina barn och syskonbarn att det faktiskt går att sluta förgöra sig själv och sitt liv.. Tidigare så trodde jag att det var nästintill omöjligt att sluta dricka..Motivation och söka hjälp tills man hittar rätt är mitt råd..Personerna som dricker och har jobb och barn bör ha större chanser än den som mist allt..Leta efter olika behandlingsformer. Det finns många nyktra alkoholister inom t ex AA som kan ge råd och stöttning..Lycka till..Släpp inte taget, men bli inte möjliggörare heller..Styrkekram

Tack för ditt fina inlägg som fick mina tårar att börja rinna. Det är riktig kris för mitt barn nu. Jag känner till det här med motivationen och man känner sig så fruktansvärt maktlös när man inser att barnet trots alla insikter ändå inte har den. Jag har rätt stor förståelse för hur det funkar för hen, har själv haft ett problematiskt alkoholbeteende i perioder från unga år men det gick aldrig så långt som för hen. Men det hade kanske kunnat göra det. Som vuxen blev det gradvis lättare att reglera det. Vi har också mycket alkoholberoende i släkten.
Trots detta är det svårt för mig att förstå att hen, med allvaret i den här situationen, inte är tillräckligt motiverad då hen har ett jobb som hen är bra på och som hen älskar, viktiga sociala relationer som riskerar att förstöras med mera som betyder så mycket för hen. Ja, det känns som om det gäller hens liv nu.Jag vet hur svårt det kan vara att avstå och hur lätt det är att gå i gång på olika triggers, fast man intalar sig att det inte är så den här gången... Om hen bara ville prova det som vården föreslår.
Jag släpper aldrig, håller med dig - väldigt stor skillnad när det handlar om partner respektive ens barn, även om det är svåra situationer i båda fallen. Tack igen för ditt inlägg <3 Kände mig plötsligt lite mindre ensam med detta (fast jag är eg inte ensam, finns både far och syskon).

Jag läser era inlägg och sorgen river och sliter i mig, jag blir så fruktansvärt ledsen för er och er hjälplöshet, för era barn... Ledsen för att jag varit ett sådant barn till mina föräldrar och ledsen för att jag har egna (dock fortfarande små) barn. Att känna sån oro för sina barn går väl inte att leva med, jag skulle slitas i stycken...
Jag är idag nykter men blev alkoholberoende tidigt, under alla år manipulerade jag mina föräldrar men de visste nog ändå. Och oroade sig. Jag har alltid skött mitt jobb och min familj så jag tror de kände att de inte riktigt kunde sätta fingret på vad det var som var fel och därmed inte heller ställa mig mot väggen.
Och det sorgligaste av allt är att det hade inte spelat någon roll. Ingenting de skulle gjort hade spelat någon roll... Den enda anledningen till att jag är nykter idag är att jag fann motivationen inom mig själv, JAG ville sluta dricka för att JAG inte stod ut med mig själv när jag drack.
Det är fruktansvärt men tyvärr är det nog till 99% sant. Man måste vilja sluta själv, verkligen vilja för sin egen skull i första hand. Man måste vilja sluta förakta sig själv på riktigt. För även om alkoholisten verkar kaxig och skyller på alla andra har man med hjälp av alkoholen skapat ett djupt, djupt självhat som är så starkt att man skyddar sig själv genom förnekelse. Detta är iallafall min syn på mitt eget beroende och det är det enda jag kan utgå ifrån. Idag är jag nykter varje dag för att jag är rädd om mig själv, vill inte våldföra mig på mitt mående längre.
Jag är dotter, mamma och nykter alkoholberoende och jag önskar så, så starkt att jag hade en lösning till er! Men det har jag inte... En sak vill jag dock säga: försök stå kvar, släpp inte. Era barn finner nog sin motivation och då är det viktigt att ni finns kvar. Om ni orkar, vilket jag hoppas. Till er kvinnor och män som lever med en alkoholist vill jag säga tvärtom. Rädda er själva, ni är värda mer än att kämpa i ett krig som inte är ert. Hittar de inte viljan inom sig kan ni inte finna den åt dem. Jag lever själv med en alkoholberoende man, jag slutade men inte han... Om han inte genom att bara se mig och hur bra jag mår idag kan finna motivationen att ge upp sitt destruktiva sätt att dricka, ja då finns inget jag kan säga för att hjälpa honom heller. Tyvärr... Jag ger honom en chans men har inte oändligt tålamod. Den dagen jag tröttnar så går jag.
Men som förälder... man överger inte sitt barn så lätt, om det ens är möjligt. Därför gör det så ont att läsa era inlägg, vad har ni för val??!
Ni sitter i en fruktansvärd sits, ansvar och hjälplöshet samtidigt....
Jag önskar er ALL lycka till och att era barn finner kärleken till sig själva och viljan att välja livet och sina familjer❤️

är man så fokuserad på att ens partner skall sluta dricka och tror att allt löser sig då! Åtminstone trodde jag att allt skulle bli bra då! Att som partner till någon som har missbrukat är det nog viktigt att få tid och utrymme att bearbeta det som varit! När mitt ex hade sina nyktra perioder så kom allt ikapp mig! Jag kunde börja storgråta av både lättnad över att han var nykter men också över saker som hänt! Kunde bli så arg på honom och skälla! Då blev han sur och tyckte jag kunde va nöjd för att han var nykter! Men jag hade behov av att han i nyktert tillstånd skulle förstå hur illa han gjort mig när han drack! Negativitet tyckte han! Skönt att din man håller sig nykter och verkar mena allvar! Önskar dig massor av styrka och mod! Och härligt att höra av dig! Kram☀️

Jag är i liknande situation. Mitt vuxna barn har druckit för mycket länge, men har ändå kunnat jobba etc - som en "högkonsument" (som även ofta blivit redlös på fester och liknande). Men nu har det helt gått över styr. Jag är förtvivlad, ledsen och rädd. Kan mkt om missbruk och mekanismer bl a genom mitt eget jobb, även mitt barn är "teoretiskt" kunnig men det hjälper ju inte. Vi har mycket kontakt men hen vill inte ha den hjälp som vården föreslår, antabus. Och klarar uppenbarligen inte att avstå på egen hand. Hen förstår att hen borde, men som jag upplever det kan hen inte riktigt tänka sig ett liv utan alkohol - trots att det nu bara gör hen illa, inget positivt alls.

Tack för era inputs!
Lustigt att även om man är nykter själv så måste man få hjälp att tänka nyktert.
Ska jobba vidare med mitt medberoende.

Vi har det ganska kämpigt ? .Det är lugnt med drickandet men det är så svårt att få ihop livet igen. Jag är glad för att han kämpar men samtidigt känner jag mig arg på honom. Vi kan prata och vi försöker förstå varandra. Men det är så svårt att hitta tillbaka. Nu börjar en ny tuff resa. Hoppas och tror att vi kan hitta en väg för ett gemensamt bättre liv. Jag har inte varit inne på forumet på några veckor. Hjälpte mig mycket när det var som destruktivas.Hoppas du har det bra. ? Nu kommer sol och värme och då brukar man få lite ny energi//Kram ?

är att man som anhörig kanske tänker och känner att ett visst förhållningssätt att bemöta ”problemet” med är ”det rätta”! Icke-konfrontativt, inte skuldbelägga, inte anklaga, utgå från sig själv! Ja ni vet.. ! Men man orkar långtifrån alltid hålla sig till det man vet eller tror är bäst! Orken tryter, man blir ledsen, utmattad och så börjar man SJÄLV agera på ett sätt man inte tycker är bra! Har två erfarenheter av att leva i relation där det blir destruktiva inslag: växte upp med en psykiskt sjuk mamma och en pappa som nog också har ”något”! På senare år har jag även varit särbo med en alkoholist! Det mest smärtsamma är ju tycker jag att man ensam skall fundera över ”det bästa sättet att förhålla sig”, hur skall vi få ordning på livet mm mm! Den som är sjuk är ju inte riktigt kapabel till det och inte medveten! Och det är ju som det är med det! Menar att det är lätt att tappa bort sig själv i funderandet över hur man skall förhålla sig till någon annans sjukdom! Man blir ensam på ett sätt som nästan är otäckt! Och till slut blir man själv sjuk! Intressant tråd du startade Dionysa och bra att du hänvisade till Reflektioner & Sånt! Hade inte sett det inlägget!

Du börjar göra val som gynnar dig..Smart att fundera innan du smsar..Du känns väldigt stark och beslutsam..Ditt ex har förlorat en kvinna som har tagit stora kliv mot ett fritt och fint liv..Kram

Läser dina inlägg och följer. Du har det riktigt tufft och svårt. Hoppas verkligen att du kan få ordning i ditt liv. ❤

gräs är olagligt och man håller inte på med olagligheter när man har barn. Helst inte annars heller, förstås. :)

Det är ju jätte bra. Tror det bästa är för att klara sig är att försöka att inte vara del av deras liv. Till slut blir man mindre och mindre intresserad . Som låten : Jag saknar dig mindre och mindre. Det går bättre för varje dag ..jag har glömt dig en vacker dag ☺

Har ringt dom. Har fått bra information vart jag kan vända mej för att få reda på vad som gäller efter dom lagar vi har. Det är det jag vill veta.
Ska hämta honom ikväll efter hans resa till Tyskland. Vill egentligen inte. Men det finns ingen annan. Men usch jag vill inte hämta honom.

Jag bad ju honom att stanna hemma.

förra helgens beslut nu! För igår kväll fick jag sms modell berusad igen från mitt ex! Sett över de tre senaste helgerna har HAN varit full, nykter, full! Jag å min sida har inte svarar på något från honom! Sååå min slutsats av detta: JAG har hållt en jämn kurva och INTE åkt hans berg-och dalbana! Puh äntligen börjar det bli bra ordning på mitt egna beteende! Har klagat över att han är impulsiv men lärt mig om mig själv att jag också är det fast på ett annat sätt! Nu tänker jag och agerar mer med helhets- och framtidsperspektiv! Inte för att det går med automatik....än ?

att du önskar att du visste framtiden! Så har jag också tänkt tidigare! Det är väl nåt slags tecken på att man känner sig hjälplös och utlämnad till någon! Grejen är ju att man själv skapar sin framtid! Det du väljer att göra eller inte göra idag är avgörande för hur din framtid blir! Om man själv inte gör aktiva val då styr någon annan kanske din framtid och då påverkas du väldigt mycket av någon annan! Rättigheter har du definitivt i samband med skiljsmässa! Vet inte riktigt vilken aspekt du tänker på! Vårdnad om barn? För det mesta har man ju gemensam vårdnad och behöver man hjälp med upplägg så finns det hjälp att få på kommunen! Ekonomiska rättigheter? Ta hjälp av din bank för att skaffa dig koll på läget, om inte annat kan de guida dig vidare! Och prata med din kurator som säkert kan hjälpa dig även med praktisk rådgivning!

är att rensa ut alkoholisten ur sitt liv. Igår rensade jag facebook, tog bort vänner som mest är hans vänner och tog bort alla bilder på oss, alla hans kommenarer, en stor del av livet känns det som. Men det är ju inte livet, det är bara facebook. :) Och nu slipper jag se "minnen" på fejjan där han är med, slipper få vänförslag från fejjan på hans flickbekanta......slipper se vad han hittar på med sina vänner.... slipper känna mig spänd för vad jag ska få se. Skönt.

Om jag skulle skilja mej är det någon som vet om man har några rättigheter. Och hur det fungerar. Han försvarar sig själv och ditt drickande helt. Någon gång väldigt sällan får det att prata med honom om det. Visserligen har han hållt upp i 3 månader. Men innan dess många år.
Det är väl egentligen inte vill. Men vårt förhållande är så sönder så det kanske inte kan lagas. Kanske blir jag starkare om vi skiljer oss. Ibland önskar man att man visste framtiden. Ska vi skilja oss eller hittar vi tillbaka till varandra. Svåra beslut. Skönt med kuratorhjälp.

Helt rätt. Han behöver inte mitt ”tillstånd” utan får välja själv sitt eget liv och jag mitt.
Vi har två små barn och jag har ställt ultimatumet familj eller alkohol. Han säger att han i sitt hjärta vill bli nykter och har börjat i behandling (självmant) men börjar nu jiddra om gräs. Han kommer från ett land med en annan kultur runt gräs (fortfarande olagligt dock!) och tycker inte att det är så farligt att röka på emellanåt.
Jag säger blankt nej om han vill va med oss men som sagt jobbar med mitt medberoende och vacklar ibland i tankarna. Skönt att jag hittade det här forumet till stöd!

Hej
Så underbart det låter och trevligt. Ja just det där att ha normala samtal det har jag på mötesplatsen. Tänk att kunna slappna av och njuta av det också. Ja jag kan inte slappna av längre. Det är nog därför jag trivs så väldigt bra på mötesplatsen. För vi pratar om normala saker. Har inte berättat om min mans problem. Tycker det är för tidigt.
Jag utesluter inte skilsmässa men det kommer att ta tid. Bara en sådan sak att jag inte står i någon bostadskö. Det är mycket som ska stämma. Jag mår ju inte bra med honom.

är det ingen bra idé att börja med hasch/cannabis istället för alkohol !!! Knark underlättar inte beroendet om man säger så :-(
Släpp kontrollen och dra därifrån !

att det är hans beslut att dricka och röka gräs! Då kan han inte manipulera dig på samma sätt! Han behöver inte ditt ”tillstånd” för att göra dessa destruktiva saker! Sen får du fatta beslut för din egen del! Vill du vara ihop med en person som är beroende av gräs och alkhohol? Släpp kontrollen över honom om bestäm för dig själv och sätt gränser mellan er! Låter så lätt men är oerhört svårt, vet av egen erfarenhet!

inte vet om du orkar betyder nog kanske ATT Du inte orkar! Att man ens ska behöva fundera på sånt en fredagkväll ska du ta på allvar! Man flyttar sina gränser och tappar bort sig själv! Har själv gjort det! Haft goda vänner här ikväll! Prat, skratt, samtalen flyter från det ena till det andra! Gjorde slut på mitt förhållande med en alkoholist första advent, fyra månader sedan! Ikväll var första gången som jag kände att jag orkar ha hemma folk, laga mat och anstränga mig för att gästerna skulle ha det bra och ändå njuta av det! Har inte orkat på flera år, mer genomlidit saker för att man bör! Kände ändå tvivel i eftermiddags, kommer jag att palla kvällen! Men jag njöt av normala samtal, behövde inte va nervös! Tar sådan kraft att ha ett destruktivt förhållande att det hänger i långt efter att det är avslutat! Fortsatt gå till kuratorn och var noga med att dessa stunder handlar om DIG, inte om hans spritproblem! Kram

Har varit hos kuratorn och gått igenom vad som jag behöver göra.
Men han vill att vi fortsätter. Ärligt jag vet inte.
Han kommer åka på den årliga resan till Tyskland. Tja för att handla alkohol. Jag talat om för honom att jag inte gillar det. Men han åker.
Tänker fortsätta att gå till kuratorn. Jag några viktiga saker jag måste kolla upp.

Vet faktiskt inte själv om jag orkar ha det så här. Vet inte alls.

Vissa stunder känns det bra. Men andra sämre. Idag ringde han och ville kolla när jag har semester. För han ville ha samtidigt. Hallå eller. Tror han att jag ska sitta i hans spritångor denna semestern också ? det är som du säger tur vi har varandra här. ☺