Senaste kommentarerna i forumet

Vissa stunder känns det bra. Men andra sämre. Idag ringde han och ville kolla när jag har semester. För han ville ha samtidigt. Hallå eller. Tror han att jag ska sitta i hans spritångor denna semestern också ? det är som du säger tur vi har varandra här. ☺

Undra om alla alkoholmissbrukare är stöpta i samma form. Känner på pricken igen mig. Vi får liksom skulden för deras beteende för att vi aldrig kan vara glada.

så där sa mitt ex också alltid om man ville prata och få ordning på saker: ”men gumman kan vi inte bara ha det bra tillsammans?”! Hans definition på det var att sopa under mattan, låtsas som om det han sagt och gjort på fyllan dagen innan inte hade hänt! För han var ju full och ”menade” inget med det, fyllesnack! Att man själv var helt tillintetgjord var en överreaktion enligt honom!

Spot on, igen! :D Jag tycker jag har rätten att få veta. Vi är ju fortfarande gifta. ;) Men jag känner hur jag fasar ut mer och mer nu, igår när hanhörde av sig kände jag att jag inte ville träffa honom, inte igår iaf. Och jag grät inte alls när kommunikationen kraschade, jag fixade middag och kollade netflix. Fortsatte med mitt helt enkelt. Han blir mer och mer en parentes i mitt liv och det känns skönt. Kvar är bara lite sorg över familjedrömmen som sprack, och känslan av att slösat tid på relationen i onödan. Men det går över, det vet jag. Och ensamhetskänslan får väl komma och gå....som en migrän kanske? Det finns de som har migrän och vissa dagar bara kan ligga i mörkt rum och vänta ut attacken. Kan de så kan väl jag? :/

små egon har de, och prata om problem vill de inte. Nu var det inte alkoholen jag helst ville veta om, för det fattar jag själv att det går utför. Men han har en annan dödlig sjukdom som han behandlas för (eller inte...) som jag ville veta hur det gick med. Konstigt att han inte ville flytta focus från alkoholen till det andra...men men.
Hur går det för dig? Jag har börjat ta lite fler kontakter för att stärka mitt nätverk nu, blivit mer aktiv i olika grupper på facebook, ringer oftare till släkten och så, kanske det leder till minskad ensamhetskänsla. Och så finns ju ni här! :)

så bra formulerat! "slå-knut-på-sig-själv..."just det jag försökte, möta honom i hans behov...och hur jag än gjorde så blev det fel och aldrig ville han säga hur han ville ha det.
-Jamen hur vill du ha det då? frågade jag
-Bra, svarade han.
Tja, där var det ju bara att släppa, eller hur? :/

Att du snabbt är igång och vill ringa in var han är i sin sjukdomsprocess.
Han värjer sig och vill inte ha fokus på sig själv och sjukdomen.

Men du surnar till lite och vill ha "rätten till att veta om hur det går för honom.
Det är ju hans sak att besluta och råda och prata kring om han vill.

Så kanske du redan innan ni träffs vill börja utfrågningen och han försöker sätta punkt för det?

Jag läste Carina bångs bok släpp taget,vinn friheten.

Förnämlig bok som gav mig många verktyg i hur jag skulle släppa taget om missbrukaren.
Om cirklar som man kränker osv.
Men visst har ni rätt.
En missbrukare är ju ofta sjuk och vill ha fokus omsorg och förståelse.
Men flyr när man kommer med närgångna frågor och försök att tala om missbruket.

Hej.

Jag känner igen mig . Dom vill gärna hålla i takt pinnen. Vill gärna putsa sitt ego. Men inte prata problem. Och inte om alkohol. Mitt sk ex sa . Jo mer du tjatar desto mer dricker jag. Bullshit ..han söp oavsett. En man sa till mig en gång på krogen : jag tycker att du ska lämna den karln du är ihop med. För han är fullblods alkis och det har jag med varit sa han . Vi vill bara lalla och ha roligt. Och tjatiga människor orkar vi inte med . För vi är små egon . Men fortsätter han . Vi vill gärna ha er hjälp när vi nått botten för då är det synd om oss. .. ligger mkt i det han sa. .man kan aldrig slåss emot flaskan . ??

fruktansvärt! Allt fokus på honom och allt kretsar runt honom fast....ändå inte! Man får inte prata om ”problemet” som tar sådan plats och kraft! Men å andra sidan får man själv ingen plats, ens egna behov är underordnade och betydelselösa! Nä fy va skönt att slippa detta ”slå-knut-på-sig-själv-liv”! Även om man känner sig ensammare än ensammast ibland!

haft kontakt på två veckor. Han messar mig först. Det ser ut så här:

H: Har det tinat fram något? (Han undrar om snödrivan som blockerar hans saker i garaget har smält)
J: Hemma? (Jag vill vara kort, och syftar på snödrivan hemma, han kan ju fråga om vadsomhelst tinat fram)
H: Jo (kan lika gärna betyda att han är hemma hos sig)
J: Ja (mitt svar att det tinat fram hemma)
H: Får jag hälsa på nån dag? ( Konstig fråga, han sa ju att vi skulle träffas och umgås ibland, när han flyttade, i november, sen dess har han inte varit hos mig)
J: Ja, du är alltid välkommen. Jag finns här.
H: Tack (Här borde jag avslutat...och jag VET att det är meningslöst att försöka bestämma NÄR han ska komma, för det blir inte så)
J: Gör du framsteg? (Jag vill ju veta hur det går med sjukdomen han har/jobbsökandet/alkoholen)
H: Slipper jag XXXtjafset oxå? (Jag nämner ibland en sak han inte vill höra)
J: Skicka gärna en lista på allt du inte vill höra/prata om/blir arg för. Det skulle underlätta för mig eftersom jag inte är tankeläsare. (Nu börjar jag bli sur)
H: Mig. Punkt (Han vill alltså inte prata om sig själv)
J: Ok då kan vi prata om mig. (Varje gång jag försökte uttrycka mina behov eller tala i "Jag-form", som man ska för att vara tydlig med vad man känner och vilket perspektiv man har, så uppfattade han att allt bara handlade om mig.....)
H:Bra
J: Så vad vill du veta om mig och min tillvaro?
H: Du berättar väl det du vill antar jag?

Och där någonstans kände jag att jag bara lade ner..... Varför ska vi träffas? Dricka kaffe och prata om vädret? För vad finns kvar av en relation när ena parten varken vill berätta något om sig själv eller visa intresse för partnens liv? Och jag inte får fråga om hans tillvaro utan bara "informera" honom om mitt? Eh?

Eller har någon en annan tolkning av den här mystiska konversationen?

över att du slösat tid på ditt ex, var glad över att du tog steget och bröt innan ännu längre tid gått. Och jag brukar tänka att jag ändå vågade satsa på relationen, att jag var klok att bryta och att jag i slutänden kommer att vara en klokare person. Du frågar om det blir lite bättre för var dag? Nej, det går inte stadigt uppåt, snarare två steg frammåt och ett bakåt. Men de svarta dagarna blir färre jag skriver smileys i kalendern, :) bra dagar, :( dåliga dagar, många dagar blir det :)/:( men såsmåningom ser jag att de glada dagarna är fler än de dåliga. Och så räknar jag vad jag kallar "guldägg". Saker som händer som förgyller mitt liv. Tex en granne som kom över på fika en timme i lördags, grädden i kylen gick att använda trots passerat datum, solen sken, någon på jobbet sa att jag var snäll.... alla såna småsaker samlar jag på mig. Man borde göra en lista och sätta på kylskåpet. Fördel med att leva ensam, det är bara jag som ser en sån lista. Du frågar också om jag har massa kompisar och nätverk. Nej, inte för det här, jag har några vänner, men de orkar inte längre höra om mitt ex, jag slet ut dem förra gången vi separerade. Och de lever i en värld helt ovetandes om alkoholism. Så vi pratar om annat, fast det skriker innom mig att jag vill prata om det spm är viktigare.....Jag pratar här istället. Och med katten. :) Man kan ju gå och prata med någon i kyrkan eller på kommunen. Har du funderat på det?

Tack för att du låter oss se det som är fint i ditt liv. Berätta gärna, vad innehåller en bra dag för dig?

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Igår hade jag en av dom bästa dagarna på länge.

Känner igen mig i allt du skriver. Jag har också utflyget barn. Som tur är har jag inga barn med honom. Det är sorgligt att man ödslat så mycket kraft och energi på en sådan människa. Min far gick bort för ca 2 mån sen . Fick ingen tröst. Han var inte med på begravningen mm. Men det är ju klart allt ska ju handla om honom. Gör det inte det så är det ej intressant . Du har rätt man kan vara med vem som helst bara man slipper att vara ensam. En fråga .tycket du att det går bättre för varje dag som går ? Eller går det upp och ner. Har du vänner som stödjer dig ? Mina har försvunnit mer eller mindre tyvärr. Kram

så likt många av andra berättelser här! Min egen också minus att jag inte har barn ihop med mitt alkoholiserade ex! Finns många saker att säga och tycka! Att man inte kan få någon annan att sluta dricka! Blir så tydligt just när de ljuger och smyger fast de lovat och bett om ursäkt! Du kanske skulle gå rakt på och låta bli att ta konsekvenser! Tala om för hans syster med sambo att han fyllesnackade angående val av gudföräldrar! Varför skall du och din bebis dras med detta fyllebeslut resten av livet! Pinsamt för honom men då hamnar ”skiten” på rätt person : din man! Kram

Kände jag mig i helgen! Trädgårdsarbete och röjning ute på lördagen! Märker hur bra jag mår av fysisk aktivitet utomhus! Söndag bjöd jag barn och respektive på middag och vi satt utomhus och njöt av årets första värme! Mitt ex skickade ETT sms på lördagkvällen. Han började med att påpeka att han var nykter och det märktes att han talade sanning! Skrev fint om hur mycket han saknar mig och oss! Vad tänkte jag: hur ska jag hantera detta? Ska jag svara nu när han är nykter? Är jag elak om jag låter bli?
Vad kände jag: empati med honom, tycker så synd om honom, ledsen, kände saknad! Ont i hjärtat!
Vad ville jag spontant göra: svara eftersom han var nykter och snäll!
Tog Timeout i en timme, tänkte fram och tillbaka, vägde för och emot, hur blir imorgon om jag svarar? Fler sms och så är jag snart tillbaka på ruta ett! Kör allt igång igen? Ja troligtvis! Men han är ju nykter! Jo denna helgen men påsken berusad hela helgen och nästa helg också kanske!
Slutsats: svarar inte!
Nöjd med mitt beslut igår och nöjd idag!

Det tar sin tid, jag är inte heller därännu, men vi kämpar på en dag i taget! Du är också en bra bit påväg då du inte accepterar att vara med honom när han är full. Och du hittar strategier för att kontrollera ditt eget liv och ger dig själv möjlighet att göra egna val. Att ta egen bil för att kunna lämna är en sån grej, eller hur? Jag har "förmånen" att ha separerat från just denne man en gång förut. Då tog det mig två års terapi för att koma igenom...men några saker jag lärde mig då har jag nytta av nu. Som att det kanske inte är just PERSONEN jag saknar, utan egentligen VEMSOMHELST som kan lindra ensamheten och ge tvåsamhet. Jag har aldrig varit där, av olika skäl, aldrig haft kärnfamilj, eller livskamrat, kännt "vi två", tillhörighet eller gemensamma gamla minnen med någon. Det är det jag saknar, en slags historia bakåt. Nu lever jag "andra halvlek", barnen har vuxit upp och jag kan inte gå tillbaka till det liv man hoppas på när man är 25,man,barn,hem, släkt, högtider, gemenskap, familj, minnen......Vilke leder fram igen till frågan Hur ska jag forma resten av mitt liv nu då?

Vad fint att du hittat hit och att du visar omtanke om din far. Det låter som att du under en längre tid varit orolig och att du nu, tillsammans med dina anhöriga, vill försöka finna ett sätt att hjälpa din far att se att ett liv med mindre alkohol är en väg som skulle göra honom gott. Han verkar koppla ihop ledighet med alkohol och du undrar hur det skulle kunna förändras. Här finns många med erfarenhet som gärna delar med sig. Om du skulle vilja så starta gärna en egen tråd, det brukar oftast leda till stöd. Du berättar att ni är fler runt din far vilket är en god förutsättning, bra att ni kan hjälpa varandra nu när oron är hög.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Just nu så är det kaos i mitt liv. Så det gäller bara att överleva.
Jag blir påhoppad av missbrukare på gatan som bara ska tala om att det är alkohol dom dricker och ingen narkotika. Varför är det så viktigt att tala om för mig att det bara är alkohol. När jag inte har nämnt det andra.

Att han har gett sig på min mamma beror på att knark langaren bor i samma trapphus. Dom blandar alkohol och narkotika , och blir aggresiva av det. Dom blandar det för att dom vill bli agresiva ...
Det är inte bara min mamma som blir hotad utan jag också.

Han har blivit galen.

Just nu så vet jag inte vad jag ska göra . det är bara kaos och jag vill bara fly härifrån. Jag vill bara försvinna...

En sak vet jag i alla fall.....
Jag måste byta umgänges krets och hitta vänner som inte har med honom att göra.
Det är svårt i ett litet samhälle så jag kommer när jag är redo att söka vänner på andra orter.
Jag behöver vara jag, och inte samman kopplas med honom.
Jag måste tyvärr bryta med min älsta vän, för hon har en gemensam vän med honom. Som hon skvallrar till , hon har till och med sett till att han har fått mitt nya mobil nr. Så det är bara att byta.
Ska läsa mina gamla inlägg igen i september och se vad som har ändrats till det mer possitiva .

Hej

Jag känner så väl igen mig i dina inlägg. Tomheten. Men vad saknar man ? En sluddrig pluffsig stinkande gubbe som är så jädra jobbig när han är full. Allt ska kretsa runt dem . Jag hade bestämt mig för att klippa med honom .höll mig borta i ca 2 veckor. Åkte dit igår . Han var kastrull full tjatig och kladdig. Väckte mig kl 01 på natten och skrek på mig så jag fick ta en taxi hem. Som tur är har jag egen lgh. Idag åkte jag dit igen . För han var nykter när han ringde. Full som en alika när jag kom dit . Nu hade jag bil så jag drog hem igen. Detta sliter enormt ..så jag känner igen mig i allt du skriver. Brutna löften . Grilla korv för att få supa. Etc..varför står jag ut varför åker jag dit. Jo fylla tomheten och ensamheten. Men man blir bara tommare och ledsnare. Men jag tycker du har gjort ett enastående jobb. Du har kämpat dig ur det. Även om det är jobbigt och ledsamt. Jag måste komma dit jag med. Linda

Hej min pappa har rättså stora alkohol problem . Men han vill inte riktigt erkänna de själv.
Min pappa dricker fredag , lördag och tar återställare på söndag . Och när han har semester eller ledig vecka så dricker han i stort sett hela veckorna.
Och ja måste hjälpa han innan de är försent . Min farfar dog i canser på grund av alkoholen , farfars bror dom på grund av alkohol och deras får oxå . Och min farfar vart bara 65 år . Och ja vill inte att de ska hända min pappa.

Han har druckit i snart 10 år . Och ja skulle vilja veta hur ja ska hjälpa honom.
Han har fast jobb och sköter de jätte bra . Och ja vill inte att han ska bli av med de för då kommer nog inte han vilja leva nå mer .

Så hur ska ja göra för att han ska lägga av med alkoholen ? Vi är många som vill hjälpa honom . Vi är 6 st som ska hjälpa han med allt .
De är jag , min bror , våran farbror och hans fru , och våra två fastrar .
Så vart ska vi börja ?

Mvh oroliga anhöriga :(

Det är spännande att läsa hur det var för dig och om att man kan vara på olika rutor. :)
Jag längtar inte efter korven, jag sörjer en dröm som inte blev. Och jag lider av ensamheten, av att inte dela en stundom rätt behaglig vardag med någon. DÅ saknar jag min man. Men jag har ett litet trick: Jag har en gång träffat en man som (på ytan) verkar vara rena idealmannen. Jag blev attraherad och han verkade också intresserad. Nu är det ju så att han är gift och har barn, bor lååångt borta och vi har inte varandras telefonnummer eller nån annan kontakt (jag vet inte ens vad han heter i efternamn!) Så det kommer inte att bli vi.
Men när jag längtar och saknar NÅGON (för det gör man ju) försöker jag styra över mina tankar på den där mannen istället för mitt ex. :) Dagdrömmer och fantiserar om hur det skulle vara om bekanten kom och hälsade på, eller hur det skulle vara att ha en vardag med honom. Istället för att fundera på mitt ex. och hur det skulle kunnat bli om han varit frisk eller hur det skulle kunna bli om han blir frisk i framtiden.
Det är ju lite menigslöst att fundera över den här bekanten, men å andra sidan är det precis lika meningslöst att fundera över mitt ex! Ett knep för att träna hjärnan att styra över i nya banor. Båda männen är ju lika oåtkomliga, egentligen kunde jag lika gärna fantisera om att Jonny Depp ( nej vänta nu, dricker inte han lite väl mycket??) eller Russel Crowe klev in i mitt liv! ;) ;)

Så läste mitt ex igenom delar av min tråd : Jaha och nu då. Vi pratade efteråt och han var inte alls medveten om sitt agerande och sin sjukdom. Först när han åkte in på behandlingshem tre år efter separationen började polletten på allvar trilla ned för honom. Nu kan vi mötas i samtal (inte i relation) och gå igenom,sortera och släppa taget om det som blev fel. Någonstans känner jag att när man vill tillbaka till något som inte är bra ( en missbrukarrelation) så är man lika sjuk själv och behöver bli frisk för att man ska ha en chans att hitta tillbaka till en bra relation.

Annars väntar man och längtar tillbaka till dået när allt var bra,vilket blir allt längre tid sen det var sanning.
Jag upplever idag att om både jag och exet var på ruta ett när vi separerade så kom jag efter ett tag upp på ruta 3-5 och pendlade däremellan medan han stod kvar på ettan.

Sen har han nu detta år aktivt jobbat med sig själv och också klarat att vara nykter.
Först nu är det den man jag blev förälskad i för 25 år sedan jag ser.

Dvs först nu håller han på att bli frisk på riktigt.
Ibland tror jag att jag faktiskt är under honom i tillfrisknande eftersom jag fortfarande ibland svajar rätt rejält i mitt medberoende och hittar nya källor för att göda min sjukdom.

Det jag vill säga är:
Om du fortfarande längtar tillbaka till den gamla korven trots att du vet att den kommer att ge dig elände och misär kombinerat med trygghet så har du kanske en bit kvar att gå.
Jag känner så mycket igen mig.

När det var som tyngst hade han kunnat vara askalas alla dagar i veckan och jag skulle ha välkomnat det bara han var hos mig och lindrade min smärta.
Men det är inte speciellt uppbyggligt och kommer bara att leda er vidare i cirklar.

Just att jag och kanske även du? har en sån enorm vilja och att man inbillar sig att man med den viljan ska få både den man älskar nykter och lyckas tråckla ihop ett drägligt liv är det som ställer sig i vägen för ens eget tillfrisknande.

Att släppa taget när det är det sista man vill är omöjligt.
Så hur gör man det omöjliga möjligt?

Jp kanske man ändrar det yttre,som du gör nu.
Flyttar till lägehet,inser fakta och lägger dag till dag.
För att däremellan fortsätta hoppas och tro.
Och sen tillbaka till verkligheten igen som säger en helt andra saker.
Så gjorde jag och kombinerade det med Alanon och en medberoendeterapeut.

Till slut och idag så har jag och exet en sund relation,dock ingen kärleksrelation.
Duktig är du och svårt är det.
Kämpa på :)

utan kontakt. Jag åkte ensam till ett annat land över påsk för att se på saker JAG ville se. Han har varit bortrest och besökt sina barn. Jag har inte tagit kontakt, han har inte hört av sig. Det börjar bli dags att ta tag i saker utomhus, i trädgården, och det känns så vemodigt att vi inte ska göra det tillsammans...... samtidigt kan jag titta på utegrillen och känna:Skönt, den här våren blir det inga spontangrillningar av gammal korv för att få en ursäkt att dricka. De där vårkvällarna vid elden som började så familjemysigt men alltid slutade med att han blev sluddrig och obehaglig, eller slutade med att barnen gick och lade sig och när vi suttit och myst en stund ensamma och jag ville gå in (till sängen... ;) ) ville han aldrig följa med utan "hade lite att skruva med i garaget". Nu slipper jag den känslan. :)
Det börjar bli vår därute, jag har massa jag måste fixa på huset innan jag flyttar, men det går åt rätt håll! Nu ska jag lämna datorn och montera mitt nya tapetbord och tapetsera.

en tanke: börja läs ditt eget inlägg och sluta efter meningen ” jag har försökt att dölja det för familj och vänner”! Fram till och med den meningen handlar det om dig! Vilket är väldigt viktigt och bra tycker jag! Fundera sen över en ny variant på fortsättningen på inlägget där du fortsätter att fokusera på dig själv! Skriv utan att vare sig i ord eller tanke inkludera ditt ex! Ställ frågor till dig själv och svara på dom! T ex skall jag fortsätta att dölja mitt mående för familj och vänner? Finns det kanske en bra och relevant anledning till att jag döljer? Har jag förtroende för dom? Finns det någon jag litar mycket på och skulle kunna anförtro mig till? Bara en tanke! Du förtjänar att ha det bra och du förtjänar också att bli respekterad! Kram