Senaste kommentarerna i forumet

Nordäng67 som medberoende är man oftast väldigt omhändertagande. Vilken fin och analyserande mamma du är ??????

Känns bättre idag. Oj vad vi pratat som vi inte gjort på många år. Pratat framtid, hälsa och ”nya tag” Mannen verkar motiverad. Jag vill verkligen att det ska bli bra.
Tack Nordäng för orden att jag inte är bitter. Vill ju inte vara det men dessa berg och dalbanor gör att man inte riktigt vet hur man ska tänka.
Hoppas du haft en bra påsk ?
Kram ☀️

att sätta gränser och åka på kalas själv med sonen! Värsta som finns att spela teater och låtsas! Bra för din son också att du står upp för er! Ledsamt och sorgligt att du ändå påverkas negativt av hans drickande! Känns som du är en stark person som vågar stå på dig och göra det som känns rätt i magen och det är en förmåga som man skall använda sig av! Inte alla som har det i sig! Kram

Ikväll känner jag Mig så ledsen o nere. Jag o sonen har varit borta hela dagen. Tanken var att hela familjen skulle åka på påskfirande men när sambon frågade om o när vi skulle åka sa jag att jag inte ville att han skulle följa med. Skitsur blev han o stormade upp på övervåningen medan vi fixade oss o åkte. Jag har ingen lust o leka lyckliga familjen o speciellt inte idag efter vad som hände igår, vilket han såklart nekar. Över dock inte att han drack hela dagen för d höll han med om. Vi kom hem sent o sonen somnade för natten påväg hem i bilen. Jag åt och sen gick jag till sängs medan sambon satt o kollade tv o drack te. För nu ska han va nykter i hela 4 dgr sa han imorse....jag orkar inte bry mig! Han gör vad f-n han vill, för oss skiter han ju i ändå.....

för att du påminner mig !!
Din mening " Men viktig insikt: ”tagit på mig ansvar” inte ”fått”! " har jag helt förträngt men sparkade sig upp till ytan nu !

Tack !

Nä d är just d och d håller jag med dig om vardagen rullar o måste rulla i rutin oavsett vad vilket gör att man på nåt sätt måste koppla bort d som finns hemma för o få allt att fungera! Det är när helgerna kommer som d slår till o denna helg har varit den värsta sen han började igen. Han har
Ändå kunnat hålla sig borta från drickat under helgen för o va med sonen men inte denna, nu tog han igen varenda liten droppe han missat de andra helgerna.

Låter som du åker en bergodalbana av känslor din stackare! Känslan att aldrig kunna slappna av eller vara tillräcklig för sig själv eller barnen är den värsta känslan.
Men visst är det så, man hoppas att man nångång ska våga och framförallt orka ta steget mot ett eget liv, speciellt om det ska fortsätta såhär....
Måste också ta tag i det....igen med lägenhetsletandet! Skönt att mitt SGI är skyddat sen jag jobbade heltid på mitt arbete nu när jag studerar. Det betyder att jag utan tvekan faktiskt kan ta ledigt på heltid utan några större problem!

Dendär fylleilskan de tar i med är skrämmande. Du behöver minsann ingen extra stress just nu i ditt tillstånd, kanske du borde fundera på att vara annanstans än hemma med sonen på helgerna åtminstone för att få vila?

Hur jag mår i allt på sistone? Ja du, det går upp och det går ner. Fort och brant upp och ner. Vissa dagar känner jag mig stark och kollar fortfarande efter boende. Andra dagar som idag känns det mest som man vill somna och aldrig vakna igen. Är arg, ledsen, irriterad, stressad, uppgiven... Han höll upp några veckor i vintras, tog ett rejält återfall under sportlovet, har sedan faktiskt varit en ganska glad och nykter man fram tills igår. Men när det spårar ur far det ordentligt för honom, dricker i dagar. Och allt lugn är som bortblåst inom mig i veckor sen igen. Märker jag snäpper mot barnen, de blir som plåster på mig när han dricker och så blir jag irriterad över att jag igen ska försöka hålla dem sysselsatta undan hans anfall och vara den påtvingat ansvarsfulla som aldrig själv får en minuts vila för sig själv. Började gå hos en terapeut men avslutade, kände det vällde upp mer känslor än jag klarar av att ta hand om just nu. Måste ju hålla vardagen rullande också, börjar jag fundera för mycket kommer jag ramla ner i ett svart hål. Och det går ju inte med barn som behöver mig.

Det är bara så vansinnigt svårt att bryta sig ur även ett totalt destruktivt förhållande när det finns barn i bilden. Se till du håller dig säker, hans humör verkar inte ha blivit bättre sedan tidigare! Hoppas du kan njuta ens lite av påsken med sonen när ni kommer ut hemifrån!

så handlar det inte om det materiella! Det handlar heller inte så mycket om sönernas här-och-nu liv, de har haft och har det jättebra med mig och även sin pappa! Det är mer det där diffusa som har med beteende, relationer, gränssättningar att göra som jag är så orolig för! Jag vet att jag har lärt dom allt om rätt och fel, läsa läxor, borsta tänder, bra kompis mm mm! Ja du vet, allt sånt där som är lite mer konkret och självklart! Men vad har de lärt sig av mitt beteende/mönster när det gäller ex mina föräldrar? Framtiden får utvisa! Yngste fyllde 18 år nu i veckan. Alla tre sönerna bor hemma, inte så länge till kan man förmoda! Men de ska få se på och lära av en mamma som sätter gränser mot energitjuvar den här sista tiden hemma! Pratar öppet med dem om det mesta! Så hoppas jag de flyger ut och är redo för livet och inte har samma långa startsträcka som sin mor! Tack för dina peppande ord! Kram

Usch, tycker synd om dig! Vi kan iallafall åka iväg, vilket jag o sonen ska göra imorn till mina föräldrar! Tanken va såklart att han också skulle följt med men den tanken finns inte milsväg längre.
Han kan sitta här hemma o dricka i godan ro, han kom in i sovrummet o va skitförbannad nyss började gapa o skrika som en tok trots att sonen är vaken....vilket såklart gjorde att han blev livrädd o började gråta. Förklarade för honom att pappa va arg på mig och inte på honom. När jag skulle gå ner så bad han mig att va försiktig så inte pappa började skrika igen. Min stackars lilla pojke!
Visst går det snabbt! Jag är chockad att d kan gå så snabbt, men de är väl så bekväma i gamla vanor så d går av bara farten. Gör han inget åt det här nu så går jag, d finns ingen annan utväg denna gång....vilket jag tyvärr insett nu! Såhär har jag d inte genom hela graviditeten, finns inte!
Hur har ni det hemma? Hur mår du i allt?

Oj Nykteristen vad jag lider med dig. Ilska över hans beteende är nog bara förnamnet på det du känner. Han verkar helt hejdlöst kastat sig in i sitt gamla mönster och tror väl igen du inte ska märka eller att det på nåt sätt ska vara okej nu för att han var nykter emellan. Dom har så märklig logik alkoholisterna. Hur kan dom tro familjen ska vara okej, nånsin, med en familjemedlem som raglar runt och pratar osammanhängande?

Tyvärr har vi en likadan helg som du Nykteristen, min man har varit full sen igår eftermiddag. Vill bara hälla en hink iskallt vatten över hinom där han ligger och snarkar i vardagsrummet mellan vändorna i garaget så fort han vaknar till. Någon påskmiddag med familjen blev det nu inte av hos oss...i år heller får man väl tillägga. Tänk att få fira en enda storhelg utan att trippa på tårna för att inte väcka ett vredesutbrott hos den fulla...

men vara förvisad till ett helvete, det är smärtsamt.
Har läst dina trådar och förstår att du är lycklig med den man du valt. När han är nykter det vill säja normal.
Men han väljet att vara sjuk påverkas av alkohol som gör honom tokig.
För det är ju så det är han blir ju som en annan en idiot när han dricker, men han fortsätter ändå. Och säjer att du är dum i huvudet???? ja förlåt man kanske borde gråta ??? istället.
Man inser hur sjukt det kan bli.
Men ja ibland blir det lite lättare att se på saker med lite humor men i det långa loppet hjälper det inte alls.
Att bryta upp upplevs av de allra flesta som ett misslyckande en stor sorg som kommer att finnas kvar trots att orsaken till uppbrott inte är så nödvändiga som ditt.
Som Lena Ph sjunger - och alla minnen vad ska jag göra med dom nu.......
Jag tror att väldigt många skjillsmässor görs utan att man verkligen försökt arbeta sej tillbaka till det man hade, och för den framtid man kan ha tillsammans.
Men det finns några anledningar där man måste gå vidare och dela på sej.
Och det är drogmissbruk fysiskt och psykiskt våld. Och otrohet där den känslomässiga skadan blir oreparabel.
I ditt fall är det alkoholen som inte bara bryter ner honom utan lika mycket dej och era barn.
Ni blir ju också psykiskt misshandlade hela tiden.
Man måste båga se de skador som det ger er i själen. Lika stora/större än kroppsliga sår.
Det är ändå så att smärtan att bryta upp är lika stor känslan av misslyckande kärleken innerst inne till mannen.
Så jag förstår din vilja att vilja stanna att han ska ändra sej.
Men ärligt talat den chansen att han kommer till insikt är försummande liten.
Kanske för en kort tid men sen samma visa.
Han är sjuk och dum i huvudet ingen bra kombination och han har en älskarinna, alkoholen heter hon.
Han väljer henne gång på gång förtrollad av hennes behag och tillfredställelse.
Jag förstår att du blir vansinnigt arg men det hjälper inte tyvärr.
Det är inte ditt fel inte dina tillkortakommande det beror på utan hans svaghet hans ovilja att bli frisk.
Du och dina barn är de som vinner/ överlever på att separera från denna man för att kunna leva ett bra liv tillsammans.
En pappa som skadar är oberäknelig behöver man inte som barn. Bättre med bara en mamma som mår bra.
Stanna inte i detta skulle jag vilja säja 10 -12 år är en lång tid.
Visst har han hunnit bevisa om han verkligen ville ta itu med sej själv.
Nej stanna inte i detta gå vidare !!!

Och 4 bak.... Som sagt ” man ska ju vara glad och tacksam över att det bara dricks 4 öl istället för 18 ” Nä, jag är varken glad eller tacksam, jag är så in i he....e förbannad !!! Jag har ett mål, jag vet hur mitt liv ser ut om två år, med eller utan min man !!!!

skriva: Jag är precis likadan ! Jag blir också stressad av kalas, vill så gärna att sönerna ska få allt jag kan ge , det bästa ! Nu menar jag inte materiellt utan glädje , kärlek och att de ska känna att de är bäst i världen ... Efter vad jag kan läsa ut av det du skrivet så ger du allt du kan, det räcker långt !!

att din son ser sin mamma med kärlekens ögon ! Nu vet jag inte hur gammal han är men oavsett ålder så brukar barn veta vem som bryr sig på riktigt, oavsett hinder i form av ” självupptagna ” gäster...
Ha en riktigt skön helg och krama om din son en gång extra, han vet ❣️

Jag är så arg, finns så mkt jag skulle vilja säga till honom. Men d spelar ingen roll för han kommer ändå inte lyssna, han har tappat bort den förmågan igen. Den had egna när han höll uppe med alkoholen innan jul, då kunde han lyssna och vad jag inbillade mig iallafall ta till sig vad jag sa och berättade men inte nu, nu finns d bara en sak i hjärnan o det är att dricka. Igår innan han kom hem så ringde och frågade om det va nåt han kunde handla, jag sa att jag gärna gjorde d själv men han blev nästan sur för att han skulle göra d så jag slapp med min foglossning. Så fine, han fick göra d men enda anledningen är och var att systemet ligger bredvid den butiken han ville handla på, ni vet 2 flugor i en smäll. När han sen ringde så va han som en solstråle, såklart nu hade han ju fått köpa sin öl och sprit som han velat och längtat efter. När han kom hem så va d direkt ut i garaget och där stod han till sent igår kväll. Jag och sonen gick o la oss medan han fortfarande va därute och jag vaknade till efter ett par timmar av att han satt vid köksbordet och pratade i telefon. Gick ner till toaletten och sen drack vatten, han va så full att han inte kunde stå. Till frukosten imorse så tog han med sig en halv flaska cognac och några starköl plus macka o kaffe för att kolla nåt program i ett annat rum. Där satt han tills han gick ut i garaget igen. O så är han sur på mig för att jag är dum i huvudet och inte fattar.... det är på riktigt så jag har lust att skratta honom rakt upp i ansiktet.
Jag o sonen åkte till en lekplats längst bort i vårt bostadsområde för o leka o äta mellis i solen. Då ringde han för att han ville komma l leka med oss. Jag sa nej, för jag ville verkligen inte och nu när vi kom hem så följde sonen med honom o sparkade fotboll på ett gräsfält precis i närheten av huset. Jag sitter i trädgården och tänker då inte va i närheten av honom. Han har satt ett motto denna vecka och nu vet jag vad som är viktigast för honom o d är inte att hålla ihop sin familj, för enligt mig så är inte en familj såhär mot varandra. Nu är jag här för sonens skull. Jag ska bryta mig loss om och när jag kan, han? Han kan dra åt h-vete med sin j-vla alkohol....d är d han är bäst på att dricka sig full!

Första lediga dagen av fyra och han har redan varit onykter i sisådär....23 timmar! Jag har sagt en mening till honom under hela dagen....idiot är vad han är!

att folk gärna puttar en i den riktning man brukar ta! Nästan det svåraste att komma till rätta med! Man kan bli medveten om sig själv men man har skapat vanor som man ”bjudit in” andra till! Svårt att ta stapplande steg i en annan riktning men tusen gånger svårare när andra försöker hindra, korrigera, fösa en i den riktning man inte längre vill ta! Känner igen mig i smärtan du känner. Min är numera en ilska som växer sig starkare för var dag som går, allt bara väller fram som en flod! Jag försöker va noga med att inte lagra denna ilska utan släppa ut den i frihet och agera! Var snäll mot dig själv! Du är den personen du kan lita allra mest på! Hoppas du får en fin påsk, det förtjänar du❣️

Jag känner igen mig själv där, när min arbetsdag var över blev det nästan alltid en tur till systemet och första bästa parksoffa, för att försöka räta upp min gnagande ångest i mitt inre. Att sedan vingla hem och bli konfronterad av min dåvarande sambo, men jag skylde på att det var så stressigt på jobbet och att jag behövde varva ner. Jag visste innerst inne att jag hade problem, men jag hade inte kraften att göra något åt det. En dag när jag kom hem från jobbet, med två kassar öl och skulle låsa upp dörren! Så passade inte min nyckel! Låset var utbytt, jag var nu hemlös. Jag bodde en tid i en källarskrubb och sa även upp mig från mitt jobb orkade inte längre jobba, mitt liv var över trodde jag. Men sökte efter en tid hjälp och fick tillbaka mitt liv. Jag har nu varit nykter i 25 år och var dag utan droger är som högsta vinsten på lotto.

för respons och lästips! Ska läsa med stort intresse! Läser ofta dina inlägg: så kloka, visa och de inger sådant hopp om en själv! Önska dig också en fortsatt trevlig helg! ?

Hej! Jag har varit nykter i över tjugo år! Jag valde under mina första nyktra 12 år att vara singel, ville känna att jag stod på en någorlunda stadig plattform! Innan jag klev in i något nytt förhållande.
Jag träffade efter en tid en underbar kvinna och kärlekens rosa moln dansade runt oss, vi hade en underbar tid tillsammans och livet lekte. Men någonting var fel! Allt stod inte rätt till, min kära sambo förvandlades då och då till någon jag inte kände igen, jag frågade henne ofta hur hon mådde, men fick inga ärliga svar. En dag hittade jag en tablett gömma och det var inte alvedon! Utan opiater av olika sorter, jag konfronterade henne om det hela, men hon nekade till allt och sa att det var inte hennes. Även med min bakgrund så trodde jag henne, jag kanske hade fel. Jag hade nu blivit medberoende till en tablettmissbrukare. Tiden gick och jag gick sönder mer och mer, men behöll min egen nykterhet och det är jag tacksam för! Under den här tiden hade vi hunnit att gifta oss, men det var ett trasigt äktenskap med mycket sorg och smärta! För jag älskade min hustru, men inte hennes tabletter. Efter en tid insåg jag att vårt äktenskap inte gick att rädda, jag tog efter mycket tårar och en inre kris ut skilsmässa. Vi provade efter en tid att leva som särbo! Men jag insåg snart att det funkade inte, hon levde fortfarande i förnekelse om att hon skulle vara sjuk! Det var andras fel inte hennes. Det är mycket tragiskt det hela, hon är en underbar människa när hon är drogfri, men något helt annat när drogen har gjort sitt. Jag hoppas bara att hon hittar tillbaka till livet igen! Som jag har gjort, för det går att leva nykter och drogfri en dag i taget.

Jag läste Nordängs inlägg. Tänker mycket på det där med att ta på sig ansvar. Jag vet att det är så - jag som genom aktiva handlingar tar ansvar. Inte får det. Och de otydliga gränserna runt mig gör att jag gärna gör så. Omedvetet till en början. Av vana. Och andra puttar gärna i min riktning. För där står jag och mår ju som bäst när jag kan lägga ner min själ i ytterligare något utanför mig själv.

Sen gör det så ont.

Hur många liknande situationer jag varit i. Kommer ihåg precis nu att jag haft mycket stöd av att läsa Åsa Nilsonne Vem är det som bestämmer i ditt liv och Anna Kåver Leva ett liv inte vinna ett krig. De har jag också köpt åt några i nästa generation i familjen för att fortsätta bryta mönster.
Även idag sitter jag inför ett kalas där jag får tala mig själv tillrätta om mina ambitioner, om vilka som är bjudna och varför andra inte är det. I mitt falla handlar det om att nånstans måste jag sätta en gräns.
Tack för ditt inlägg och med önskan om en skön helg? / mt

Jobbar med mig själv och mina mönster och beteenden, utåt sett ”den goda, ansvarstagande och duktiga” men inåt...en överansvarstagande självutplånande människa! Hade kalas idag för min yngste son. Går ju i KBT och har lärt mig så mycket den senaste tiden om mig själv! Kalas som sagt men jag ser allt med lite nya ögon! Vad är det för roll och ansvar jag har tagit på mig? Jag kan inte ens ha en så enkel sak som ett kalas utan att få ångest! Men viktig insikt: ”tagit på mig ansvar” inte ”fått”! Flera bjudna men mentalt objudna gäster på detta kalas! Men hjälp, kände jag, min son fyller år, det handlar inte om er idag (min mor och far) Tittade på min son men ”KBT-ögon” och undrade om han verkligen kände att det var hans dag idag! Hoppas det? Min son: så fin, så snäll, så ödmjuk! Eller är han mor sin upp i dagen? Bjöd min mamma och pappa fast de inte ger, bara tar! Min far försökte provocera mig med sina självömkande kommentarer! Brukar igonera, låtsas att jag inte hör! Inte idag, sa emot, påpekade att saker och ting är hans ansvar, inte mitt! Skönt på ett sätt men så tittade jag på min son och undrade inom mig: handlar kalaset om hans födelsedag, hans osunda morföräldrar eller...om hans mors process att sätta gränser runt sig själv? Så rädd att saker ska gå i arv! Tror han fick en bra kväll, min fine son, men är inte helt säker? Försökte vara en kalasmamma men nu är kalaset slut, jag har hoppat i joggingdressen och känner att livet är tungt! Hoppas ni alla får en fin påsk! Kram

Btt och Nordäng67 för era fina ord. Ja jag förstår att det måste vara bättre att vara själv än att vara ensam i sitt förhållande. Men jag försöker sakta bygga upp mig själv och skapa mig ett eget liv. En dag är jag stark nog att lämna och det blir när det passar in i mina söners liv. Då ska jag flytta och sätta mig själv först. Är säker på att jag klarar det även om det blir tufft. Men vad kan vara tuffare än det jag lever i just nu? Så glad att jag har hittat denna sidan och att ni fina människor orkar läsa och skriva tillbaka och stötta. Det ger mig kraft! Kram på er!

lämnade mitt förhållande med en alkoholist för fyra månader sedan! Tänker tillbaka och undrar vem jag var då? Sa och gjorde saker som jag normalt sett aldrig sa och gjorde annars! En sådan frustration, ilska och sorg man kände! Hämndkänslorna växte och jag sa elaka och omogna saker, blev en primitiv varelse helt enkelt! Var inte jag för fem öre! Men man är ansvarig för sina egna ord och handlingar så för sin egen självkänslas skull ska man inte ursäkta sig med att man är ihop med en alkoholist! Jag lämnade för att rädda mig själv och mitt jag eller hur man skall uttrycka det!