Senaste kommentarerna i forumet

Btt och Nordäng67 för era fina ord. Ja jag förstår att det måste vara bättre att vara själv än att vara ensam i sitt förhållande. Men jag försöker sakta bygga upp mig själv och skapa mig ett eget liv. En dag är jag stark nog att lämna och det blir när det passar in i mina söners liv. Då ska jag flytta och sätta mig själv först. Är säker på att jag klarar det även om det blir tufft. Men vad kan vara tuffare än det jag lever i just nu? Så glad att jag har hittat denna sidan och att ni fina människor orkar läsa och skriva tillbaka och stötta. Det ger mig kraft! Kram på er!

lämnade mitt förhållande med en alkoholist för fyra månader sedan! Tänker tillbaka och undrar vem jag var då? Sa och gjorde saker som jag normalt sett aldrig sa och gjorde annars! En sådan frustration, ilska och sorg man kände! Hämndkänslorna växte och jag sa elaka och omogna saker, blev en primitiv varelse helt enkelt! Var inte jag för fem öre! Men man är ansvarig för sina egna ord och handlingar så för sin egen självkänslas skull ska man inte ursäkta sig med att man är ihop med en alkoholist! Jag lämnade för att rädda mig själv och mitt jag eller hur man skall uttrycka det!

Jag har för snart 4 veckor sedan avslutat ett förhållande med en missbrukare, och jag kan erkänna nu, att jag bara blir lessen av och läsa det jag har skrivit här på sajten. Jag känner igen mycket av det du skriver. Man vill bara hjälpa dem, och dom ser en som fienden. Det är tungt att vara anhörig till en missbrukare.

Jag kan nu se hur mina gränser flyttas.

Jag såg det inte alldeles nyss. Men nu.

För gränserna är ofta så otydliga att varken jag eller andra kan se dem.

Det gör saker hamnar på fel sida. Ansvar som inte är mitt hamnar hos mig. Relationer jag inte vill ha är jag mitt uppe i och jag får en livsviktig funktion. Och får därför så svårt att gå ifrån. Men jag ser det nu. Och jag känner det.

För det gör ont när saker hamnar fel. De hör inte hemma där. Så det skaver. Och det blir tungt. Extra last. Extra börda.

Men jag får också så många belöningar. Det är det här jag känner till.

Det skrämmer mig hur mina beteenden tar sig uttryck på så många plan i livet. Färgar min person och mina handlingar. Utplånar mig i min iver att vara till lags. Att hjälpa.

Jag vill göra annorlunda. Även jag har gränser. Och det gör hemskt ont nu.

Vad bra att du gått med i anhörigprogrammet och är öppen för stöd i din process!

Har du sett att i programmet kan man ställa frågor? Gör gärna det så kanske du hittar en väg ut ur fastlåsningen.

Önskar dig en fin påsk!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du kan inte rädda situationen. Du kan rädda dig och din bebis, men du kan inte rädda honom. Han måste själv vilja rädda sig. Du är stark och duktig som bokar en tid åt er, särskilt som du har en ny bebis och allt. Men han måste vilja själv.

Jag visste också sen innan att mina barns pappa hade problem, det var till och med jag som "räddade honom" på 90-talet. Han var ren i tio år, men när barnen kom blev det för jobbigt.

Det är klart att du vill att han ska lida, att han ska må dåligt. Och det gör han säkert, det är därför han dricker. Men det är mycket lättare att lägga ansvaret för det på dig. "Alltid är det nåt, du är ju aldrig nöjd."

Jag kämpade för vår familj i...vad blir det, sex år. I dag är det nästan exakt tre år sen jag gav upp och köpte en egen lägenhet, bakom hans rygg. Kanske trodde jag att det skulle få honom att vakna - det gjorde det inte. Han är på god väg att supa ihjäl sig. Men barnen, nu i tidiga tonåren, och jag, vi mår bra. Vi tog oss igenom och ut på andra sidan. När man slutar vakta sin alkoholist, då frigörs så vansinnigt mycket energi. Inte allt på en gång, men så småningom.

Helgen är ganska lång - finns det nånstans du kan ta vägen under tiden? Åka hem till föräldrar, syskon, vänner? Utan att tjata på honom att följa med - låt honom sköta sig själv, så sköter du dig och ert barn. (Testa att prata med nån du känner också. Ofta har folk fattat mer än man tror, och vill hjälpa till.)

Stor, stor kram. Du är inte korkad. HAN är dum i huvudet, du är kärleksfull och tror folk om gott. Det är en fin egenskap. Var snäll mot dig själv nu.
/Clara

och välkommen till Forumet! Skönt att skriva av sig här, läsa och reflektera! Man känner sig inte så ensam i sin situation då! Känner igen mig i det du skriver om att känna sig konstig mm! Min mamma har inte problem med alkohol utan har en psykisk sjukdom (väldigt likt att ha en mamma med alkoholproblem)! Kom ihåg att du är inte din mamma, du är du! Och du kan ha ett alldeles eget liv på dit egna sätt! Jag har valt att distansera mig jättemycket till min mamma! Släppt kontrollen för hennes medicinering och annat! Det går inte kontrollera någon annans sjukdom och problem! Låt din mammas problem vara just hennes problem! Hoppas du får en egen bostad snart! Vet inte skälet till varför du bor hos henne men lägg din energi på att lösa det istället för att få din mamma att sluta dricka! Jag har numera accepterat att mamma är som hon är! Hon väljer aktivt att inte ta sin medicin emellanåt precis som din mamma väljer att supa! Min mamma blir sjuk och din mamma blir full! Deras val, deras beslut! Jag vägra numera att rycka ut mitt i natten för att mamma får för sig konstiga saker! Du kan ex vägra prata med din mamma när hon är full, det tar bara din energi! Kram och styrka till dig!

ditt egna liv redan nu! Vänd dig utåt, gå nån kurs eller börja i nån studiecirkel! Kanske finns det någon du tycker är extra trevlig på jobbet men som du inte umgåtts med privat...än!
Menade inte att skrämma dig när jag sa att jag känner mig lite ensam. Det är inte så illa alls men lite ovant! Måste kanske gå ett år så man har gjort alla högtider på egen hand ? Precis som du har jag söner på g ut i vuxenlivet, vill inte heller att de ska bekymra sig för sin mamma! Om du har bestämt dig för att lämna men inte just nu så är der ju bra läge att börja bygga upp dig själv och ditt egna liv innan! Så blir det inte så dramatiskt den dagen du gör slag i saken! När det gäller ensamhet har jag insett att man dels får vara lite initiativrik och spontan och dels planera lite bättre! Är man i ett förhållande måste man ju inte ha några direkta planer, man kan ta dagen som den kommer...tillsammans! Är man själv får man styra upp lite innan, vad göra och med vem! Och så får man ju inte glömma att man ofta kände sig extremt ensam i sitt förhållande med någon som söp bort många helger! Så låt inte ensamheten skrämma dig! Kom också ihåg att du har minst en riktigt riktigt bra vän: dig själv! Glad påsk❣️

Du ska fokusera på dig och ditt liv. Se vad du kan förändra för att du ska må bättre. Tänk inte att du ska kontrollera eller förändra andra. De får ta hand om sitt liv dessvärre. Man kan hjälpa direkt som att skjutsa till avgiftning eller möten eller städa upp ifall det behövs om de själva vill ha hjälp med situationen. Dock inte återkommande städning etc.

Sen blir det ju helt klart komplicerat att du bor där just nu då du blir helt utelämnad i hennes "våld". Du kan oftast inte kräva så mycket. Men först och främst. Blir hon för full, undvik och begränsa ditt liv. Du vill inte prata eller bråka. undvik så tidigt som möjligt och var tydlig med det! I nödfall förklara när det redan "eskalerat". Men ta hand om ditt. Ingå inte i någon strid i fylla. Ta det i så fall dagen efter och säg "jag accepterar inte att du... mot mig när du är full. Så sätter du en gräns för dig och inte för hennes drickande. Vill hon dricka - ja hennes val!

Hoppas det hjälpte lite även om mina ord inte är ristat i sten som sanning

Eller hur ? Se på någon film på kvällen
Läsa en bok.
Göra sej en liten laxbricka rökt eller gravad.?Avsluta med lite ost ???
En full peson.är det mest ointressanta som finns får en bara att bli medstämd och besviken.
Njut av tystnsden och lugnet

Fråga Inuet kolla vad han har för iställning. Han brukar veta hur det fungerar vilka inställningar man behöver för att lyckas

med dig, Forumet har stor betydelse! Man kan dela bra och dåliga stunder, glädje och sorg. Det är så skönt, med människor som inte dömer utan förstår och glädjs med det bra och stödjer i det svåra! Man växer även om det inte alltid i varje stund känns så! Har haft det precis som du: man vill stötta sin man men...det blir ju helt konstigt när han skall bevisa att han kan vara nykter en ”liten stund”! Att man själv blir en drama-tant som överdriver?! Man ska va tacksam och positiv..! ”Kan du inte ha tålamod och se att det går åt rätt håll” var mitt ex favorit-kommentar! Jo men när det har gått åt rätt håll i två veckor så går det ju alltid åt fel håll igen! Berg-och dalbana kan man ju kalla det också! Bitter är du inte Kampen, du är nog bara realistisk i dina förväntningar! Och för den delen är det okej att vara lite bitter och nere ibland! Önskar dig en riktigt glad påsk! Kram ?❣️

Det stämmer att när jag förändrar mina mönster så gör han det också, nar jag slutar ligag på och försöka ta kontakt så blir han mer aktiv. Förra gången vi separerade (på hans initiativ, idag kan jag tänka att han flyttade för att kunna dricka mera, det var svårt att dölja och gömma i förra trängre bostaden) fullkomligt jagade jag honom och han försvann in i en annan famn, först då slutade jag ringa och messa, när han hämtade/lämnade barnet varannan vecka var jag pigg, glad och alltid på väg ut på nåt kul (när han hämtade såklart) och helt opersonlig..... det tog mindre än tre månader så kom han tillbaka och ville försöka igen. Taktiken lyckades. Då.
Den här gången är det mer en blandning av taktik (för jag vill inte förlora honom) och självbevarelsedrift och realistiska förväntningar (jag tror inte att han kommer att bli frisk, samtidigt bekänner jag mig till en religion som tror på mirakel ((kristendom)) tricky tricky det där ;D)
Men du pekar på det viktigaste där, att jag tar beslut som jag mår bra av och jag MÅR bra. Samtidigt pressas jag ut till ett liv som jag egentligen inte vill leva, jag vill ju egentligen leva i hus på landet med djur och en man och ungar, men hans alkoholism och husets omedgörlighet och min beränsade ork tvingar mig till en lägenhet i stan. (Som tack och lov är en drömlägenhet) Det är ju lite därför jag hänger här, som rubriken på tråden säger: Börja ett nytt liv utan alkoholisten- hur gör man? Som tur är har jag alltid varit bra på att gilla läget och göra det bästa av det jag har eller får.

Trött jag blir när det blir dubbelt ?

För min egen resa har forumet haft och har en stor betydelse. Att dela sina sorger men även glädjen sina misslyckanden men även lyckanden ger mig så mycket nya input.
Lite ledsen/sorgsen dock ikväll.
Jag förstår att det finns inga enkla lösningar. Jag är glad för att mannen inte dricker nu. När vi pratar om missbruket så menar han att han slutat för att visa att han har inga problem. Jag har överdrivet och nu vann jag striden? Det blir fel
Jag önskar att vi kunde göra detta tillsammans. Jag vill stötta men hur gör jag om det är jag som har problem???
Jag vet att det inte är så jag vet också att jag känner mig hyfsat stark. Min känsla är att han inte själv förstår och då inte på allvar tar tag i sin situation
Nu svamlar jag kanske runt lite och tänker att jag ska vara tacksam att han inte dricker längre. Jag ska vara nöjd nu....Jag är inte det. Det har gått så kort tid så jag ska inte heller vara otålig
Men nu är han mest sur arg och vresig. Det skulle han ju kunna få hjälp med, att känna sig glad och lättad. Att livet kommer få en mening och att kunna tänka framtid. Mulletant med ”gubbe” har gjort en fantastisk resa. Det tror jag inte min man orkar.
Förlåt min bittra attityd känner mig säkert positivare i morgon

För min egen resa har forumet haft och har en stor betydelse. Att dela sina sorger men även glädjen sina misslyckanden men även lyckanden ger mig så mycket nya input.
Lite ledsen/sorgsen dock ikväll.
Jag förstår att det finns inga enkla lösningar. Jag är glad för att mannen inte dricker nu. När vi pratar om missbruket så menar han att han slutat för att visa att han har inga problem. Jag har överdrivet och nu vann jag striden? Det blir fel
Jag önskar att vi kunde göra detta tillsammans. Jag vill stötta men hur gör jag om det är jag som har problem???
Jag vet att det inte är så jag vet också att jag känner mig hyfsat stark. Min känsla är att han inte själv förstår och då inte på allvar tar tag i sin situation
Nu svamlar jag kanske runt lite och tänker att jag ska vara tacksam att han inte dricker längre. Jag ska vara nöjd nu....Jag är inte det. Det har gått så kort tid så jag ska inte heller vara otålig
Men nu är han mest sur arg och vresig. Det skulle han ju kunna få hjälp med, att känna sig glad och lättad. Att livet kommer få en mening och att kunna tänka framtid. Mulletant med ”gubbe” har gjort en fantastisk resa. Det tror jag inte min man orkar.
Förlåt min bittra attityd känner mig säkert positivare i morgon

Tack för dina ord. Jag ska också lämna, men det är inte läge just nu. Nä min familj vet inte. Han kan dricka galet mycket men ändå sköta sig inför dem. Men jag ser och märker. Men jag tror att hans syster och hennes man vet, men inte orkar inte ta tag i det eller förnekar det. En dag ska jag berätta för dem varför jag alltid är sur på våra fester eller varför jag går hem först. Jag förstår om du känner dig lite ensam. Det är jag också rädd för att jag ska bli om jag lämnar. Alla våra vänner här är hans vänner. Jag lämnade alla mina när jag flyttade hit. Mina föräldrar börjar bli till åren. Är så rädd för ensamheten. Mina söner är på g ut i världen på egna ben. Deras prioritet ska inte vara mamma utan bygga upp sina egna liv. Påsk, midsommar, nyår, vem vill sitta helt själv? Julen får man förhoppningsvis tillsammans med sina barn. Fast egentligen är man ju ganska själv nu med. Glad påsk till alla oss som kämpar!

Jag har lämnat nu så min påsk blir lugn (fast lite ensam) i år men minns förra påsken allt för väl! En katastrof kan man kalla den, en supande man hade jag då som bar sig så dumt åt! Vet att jag bet ihop på påskafton för att inga barn skulle märka nåt och få den dagen saboterad! Var osams med honom efter påsk istället! Blä! Förstår dina känslor inför långhelg! Kan vara så skönt med några dagar extra ledighet....men kan också vara en ren fasa! Undrar om inte din familj förstår och vet ändå? Eller håller han sig i skinnet då? Var inte ensam om detta, prata med människor du litar på och tycker om! Då får du också stöttning och förståelse tror jag! Kram

Nu är det snart påsk med lite ledighet. Ser inte fram emot detta. Hur mycket ska det drickas? Idag onsdsg åkte jag och handlade och var borta ca en timme. Under den tiden hade han hunnit få i sig två stora glas med whiskey. Visste att hans öl var slut. Märkte på honom när jag kom hem att han druckit. Han var otrevlig mot mig inför barnen (vuxna barn som bor hemma) och drog upp saker som han vet gör mig ledsen. Ville starta bråk. Kollade i spritskåpet när han lagt sig framför teven och såg hur mycket det sjunkit i flaskan. Han ska ju jobba imorgon. Varför? Får ont i magen och ångest inför denna långledigheten. Vi ska fira påsk med vänner på lördag och med min familj på söndagen. Fattar ju hur det ska gå. Min familj vet inget. Hintade lite till min svägerska sist vi sågs. Orkar inte vara ensam med allt längre. Hur tänker ni andra inför påsken? Hur orkar ni med det?

Ditt inlägg väcker tankar hos mig. Jag tycker det är så fascinerande, fantastiskt och ibland vemodigt att se att när en person bryter ett mönster så börjar även andras beteendemönster att förändras. De gamla hjulspåren som parterna snurrat runt i fungerar inte längre, en av de inblandade växlar om och byter spår. Och det skapar ett annat beteende även hos andra.

Jag vill passa på att säga grattis till att du hittat strategier och tagit beslut som du verkar må bra av och som känns i linje med så som du vill leva. Stort!

Önskar dig en fin påsk!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

...att ni stödjer varandra här. Jag tänker som ni, ingen kan veta vad morgondagen har att bjuda på. Men vi kan passa på att njuta och göra det bästa av dagen idag!

Önskar er en härlig vårdag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

en riktigt lugn och skön påskhelg Emjuli! Så värdefulla insikter du har gjort!
Kramar med vårkänsla? / mt

Billigare boende där antar jag... ? Men miljöombyte kan väl vara rätt också.

Försöker göra anhörigprogrammet ärligt jag tycker det är svårt. Vet inte riktigt hur jag ska tänka. Kör fast helt enkelt. Pågått många år. Svårt.

Kjell-Olov Feldts ”kontrollerade” drickande! Han säger att han är typ 83 år inte vill ägna sig åt att kämpa för att va nykter alkoholist sina sista år i livet! Så det kanske inte är så mycket att förlita sig på?! Tycker du är stark Kampen och har gjort starka val, fortsätt med det! Använd din kraft och energi till att stärka dig själv! Det ger dig ännu mer styrka. Då kan man förhålla sig med lite mer distans till andras problem och sjukdomar! För det vi måste komma ihåg är ju att det är någon annans sjukdom/problem....Vi kan sätta ner gränsen och inte låta den ”krypa in” i oss! Så svårt när det är någon man håller av men det går! Kram och massor med styrka till dig?