Senaste kommentarerna i forumet

Idag började med att jag fick ta emot en massa nonsens om att jag väljer bortmannen jag är gift med. Jag samlade ihop mig och sa att jag väljer bort att leva med en alkoholist. Att jag tänker på mig själv och försöker få livet att kännas meningsfullt. Som ni kanske förstår så var det ett samtal under hela förmiddagen. Jag fokuserade helt på mig själv och mina val och behov. Ingen skuldbeläggning och ingen lska men tårarna klarade jag inte av att hålla tillbaka. Mina krav är att han ska ta emot behandling och att vi tillsammans måste få hjälp. Det är en lång resa men absolut nödvändig. Han insisterade på att han kan hantera sitt drickande men förstod allvaret i vad jag sa så från och med nu ska han sluta dricka. Han vill inte riskera att vår relation går sönder. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig nu, men jag vet att han behöver få hjälp. Ska jag tänka att bollen ligger hos honom och att första steget är att kontakta en läkare för vidare hjälp. Har varit så många halvhjärtade beslut, kanske för att jag inte ställt krav eller uttryckt att -Du är en alkoholist.
Kan ju inte vara möjligt att 30 års missbruk och alla svek mot barnen o h mig varit självvalt.

Känner igen mig i mycket av det du skriver! Man blir isolerad när man är ihop med en alkoholist! Jag har lämnat honom för han stal all min energi! Han ville också helst vara hemma och dricka. Livet blir så trågigt och fattigt! Och många kvällar är man själv från kl 20 (gubben däckat/somnat)! Börja vänd dig utåt! Den där konserten kanske du kan gå på med någon annan? Börja planera saker utan att involvera din man! Kram och styrka till dig☀️

Vad bra att du skriver och läser här! Här finns många som lämnat och många (som jag ) som inte riktigt vill lämna.... än..... I mitt fall har jag börjat titta efter annat boende, bag har inte bestämt ännu om jag ska lämna men bara att titta gör att jag känner mej friare. Jag har också berättat för min man att jag inte vet hur allt . Han gör sina val, varje dag, och jag kommer att göra mitt val. Min vardag ser ut ungefär som din , det är tröttande och tomt. Kanske en klen tröst, men du är inte ensam! Här finns så många kloka människor och framförallt så mycket värme på dessa sidor ,kram på dej ?

Min man gick också precis och la sej, så skönt att sitta i lugn och ro med hundarna alldeles själv! Orkar inte heller bry mej , det som händer det händer och jag kan inte påverka hans val

Man längtar alltid till helgen efter en lång arbetsvecka. Det gör även jag. Man ser fram emot att få sova lite längre, slappa och bara vara. Men så kommer fredagskvällen och man önskar helt plötsligt att det ska bli vardag igen. En full man som man bara retar sig på och är irriterad på. Känner mig ensam hela helgen. Min man gick just och lade sig. Skönt tycker jag. Han drack bara en öl idag, eller inte. Det var vad han ville jag skulle tro. Men när han drack den var han redan full. Han har antagligen druckit ett antal i garaget. Sedan passade han säkert på medan jag övningskörde med vår son. Att han inte fattar att jag märker och förstår. I vanliga fall skulle jag frågat honom hur mycket han druckit, men jag bryr mig inte längre. Orkar inte bry mig. Snart är helgen slut och jag längtar tills nästa helg men när den väl kommer vill jag bara bort.

Så är det.
Ta din tid och kom tillbaka med dina ärliga bilder nakna sanningar(??) som du beskriver.
För så är det/du en uppfriskande ja en frisk fläkt på forumet./btt
??❤

Så ledsamt att uppleva sveket. mot sina barn. Som Nordäng skriver, gör små förändringar för dig och barnen. Försök att inte ha förväntningar, försök att göra dig mentalt stark genom att tänka på det positiva. Det negativa förgör och suger all energi. Läs här på forumet och skriv av dig själv. För mig har forumet betytt att jag fått tillbaka känslan av att jag är viktig och att jag absolut inte är ensam.
Önskar dig kraft och styrka ?

Hoppas du tar upp din tråd igen.
Dina råd är värdefulla

Det känns faktiskt skönt att våga välja sig själv. Jag är väldigt tacksam över detta forum som gett mig så mycket insikter och mod att våga göra val.
Visst är man ibland ledsen och känner en hopplöshet. Men insikten om att jag gör och äger mina val har blivit starka.
Precis som mannen gör sina val.
Jag tänker inte drabbas av ”tycka synd om” det har jag så många bevis på att det inte funkar. Orkar inte heller längre hoppas. Men det är svårt för skuldkänslorna är svåra att mota tillbaka.
Tack för fina lästips, jag läser också en del och får kraft av det
Har precis läst Glöm mig av Alex Schulman. Fy vad A gör med en människa. Kan varmt rekommendera.
Tack för feedback ?

Oj, jag har gjort allt. Precis allt som säkert många här gjort. Spillt ut alkohol, bråkat, bönat, bett. Ställt krav, ställt ultimatum, hotat, varit rädd, ringt runt till hotell, sjukhus. Blandat in barnen många gånger. Konsekvenserna har varit stora, för att inte säga enorma. Både för alkoholisten, men också för mig och barnen.

För mig var det en befrielse när det äntligen gick upp för mig att jag blivit lika sjuk. Jag fyllde inte svarta hålet med alkohol och substanser, men med kontroll, besatthet, strategier för att få alkoholisten att sluta dricka. Jag blev helt enkelt lika besatt av att förändra alkoholisten som alkoholisten var av alkoholen.

Nu förstår jag att vi båda varit mycket sjuka, och att jag inte kan få honom nykter. Jag kan bara ta hand om mig själv.

Även om det kom ett fruktansvärt återfall just nu, så är jag ändå tacksam över mina nya insikter. Jag kan inte göra något, bara se till att jag mår bra. Men självklart är det jättesvårt. Jag trillar dit nu också, blir arg, ledsen, sorgsen mm, men då går jag på möten eller ringer någon. Dessa dippar håller inte i sig lika länge.

Framförallt så har jag förstått att jag inte ska lösa problem, prata, skrika mm så länge alkoholisten är aktiv, och jag är aktiv i mitt medberoende. Då blir allt bara värre med elakheter från båda håll, sms med kränkningar mm. Från båda. Skuldbeläggande som bara gör oss båda sjukare. Just då är vi väldigt felprogrammerade i våra hjärnor.

Men som sagt, det har inte varit lätt. Jag har fått vända ut och in på mig själv och hur mitt agerande varit. Jag har ju alltid trott att jag varit helt felfri i hela soppan. Men medberoende är lika lömskt som beroende. Kanske till och med samma typ av sjukdom, men med olika sidor av den. Men jag slår inte på mig själv. Försöker klappa mig på axeln ofta.

Börja gå på självhjälpsgrupp. Vi måste vara snälla mot oss själva. Den här sjukdomen äter upp oss annars.

Kramar!

helt / mt

Tänk på dig själv först!
Du är på listan nr 1,2 och tre, nummer 4 då kan du välja den som vill dig väl!

så ledsamt att höra din historia, extra ledsamt när det är barn inblandade! Försök sätta gränser runt dig och barnen! Så lätt att skriva men svårt att göra, jag vet! Försök göra små saker som förbättrar ditt liv, det ger dig lite mer energi! Du får ex din nattsömn störd, går det att göra något åt det? Byta sovrum? Bättre sömn bättre ork! Lätt att allt bara känns som en hopplös massa men börjar man nysta och göra små förbättringar så är du snart på väg åt rätt håll! När du tänker ut förbättringar, tänk förbättringar där du inte måste blanda in din man, bara sånt som du kan kontrollera själv fullt ut! Du är inte ensam, här kan du läsa, lära, ge och få stöttning! Kram

Super! Jag har barn i den åldern att de vill fortfarande vara i samma rum som förälder. Jag kallar det för ”period i livet när barnen fortfarande vill ha en mycket” har inte sagt sanningen till gubben att jag vägrar sova med honom men det kanske är dags! Härligt att du har extra rum - vi bor i ”compact living”. Bra gjort av dig!

över varför hans drickande ökar! Kanske märker han av att Du har börjat flytta ditt fokus till dig själv, börjat sätta gränser runt dig själv? Det ger honom utrymme att flytta sina gränser, dricka mer! Gå i så fall inte i samma fälla som jag gjorde: jag kunde känna att det var ”mitt fel” att han började dricka mer när jag tröttnade och började tänka på mig själv! Han kunde t.om säga ”du bryr dig ju ändå inte om mig jag kan likagärna dricka” Du har din fulla rätt att prioritera dig själv och ditt mående! Det är hans val att öka drickandet! Och så gör du dina val utefter det! Bara en tanke!

man kan bara förändra sig själv! Man märker dock att människor svarar/reagerar annorlunda om man själv agerar på ett sätt man inte brukar! Tack för lycka till, så värdefullt med pepp och stöttning! ?

är ett stort arbete! Så gott som alla jag mött, på nätet och irl, som lever med missbruk söker först hjälp för att missbrukare ska sluta. Missbruk är ett så tydligt problem och lösningen så tillsynes enkel. Sluta! Åtminstone då det gäller alkohol, andra droger och spel. Det är inget vi behöver för att överleva. Att förstå sig på medberoende är långt mer komplicerat. Kanske allra svårast när det gäller en själv. Längtan efter klara och enkla svar är stor men jag tror inte att de enkla svaren finns. Vi är alla unika, våra liv ser så olika ut och beroendeproblematiken är komplex. Så uppfattar jag det. Dock - när jag hade läst här ett tag såg jag så tydligt att de gemensamma mönstren fanns, både i missbruk och medberoende, oberoende av den yttre ramen.
För mig, som är ett vuxet barn, var olika medberoendemönster så inflätade i hela min reaktions- och handlingsrepertoar att det har tagit år att upptäcka och se mig själv. Jag känner så igen mig i Ullabullas resa. Det hoppfulla är att när jag började se kom insikterna allt oftare och jag såg valmöjligheter även om jag inte alltid kände mig fri att handla.
En oerhört viktig bit i mitt tillfrisknande var att förstå drogens makt över hjärnan och att det var drogen som skapade den människa som jag inte kunde känna igen som den man jag älskat och valt att leva med. Det handlade inte bara om beteenden utan också om djupa värderingar som att ljuga mig rakt i ansiktet. Jag trodde jag hade kunskap om missbruk men beroendets makt förstod jag inte alls i början av vägen mot ett nyktert liv.
Jag hade mycket hjälp av att läsa, bland annat Benny Haags bok och Jan Johansen som trädde fram just då. Även Craig Nakken. Bitten Jonsson som jobbar med beroendeproblematik har också gett mig värdefulla insikter. Jag klistrar in en länk till ett föredrag som jag tycker är förklarande https://youtu.be/D5Uzj-7LuGw (hoppas det blev rätt).
Mycket stor hjälp har jag haft av forumet och av Carinas blogg, hon jobbade inte här när jag hittade hit. Inte minst har jag lärt av att läsa på beroendesidorna här. Min man valde nykterhet efter en vinglig start och ett grundligt återfall. Tolvstegsmöten har varit ett bra stöd för oss båda och gav en gemensam ’ram’ i kampen mot våra respektive beroenden och fallgropar.
För mg är det första steget för en som lever i en missbruksrelation att förstå att det inte går att förändra missbrukaren men genom att bli klar över sig själv, vara tydlig, sätta genomtänkta gränser och hålla dem påverkas också missbrukaren och tvingas göra sitt eget val.
Det här blev långt. Postar nu och önskar er en fin vårvinterdag! Avslutar med det som blev mitt mantra: Kom ihåg att det är möjligt att ta makten över sitt liv ? / mt

Känslan när man hittar ett sätt som fungerar är fantastiskt. Det ger så mycket styrka och ny bra energi. Så bra. Man kan som sagt inte förändra någon annan, man kan bara förändra sig själv.
Lycka till på din mentala resa??

Efter mitt beslut om skilda sovrum har mannens drickande ökat. Han kan väl rimligtvis inte tro att jag ska ha skuldkänslor eller ändra mitt beslut? Ger han upp helt och tycker det kvittar? Jag kan känna en liten uns av ambivalens men jag blir mer övertygad om att jag gjort ett rätt beslut.
Man kan tycka att enklaste lösningen är att fråga honom. Men där känner jag att jag inte orkar dra igång en diskussion som inte leder någon vart. Det får jag däremot skuldkänslor av. Att inte orka bry sig.
Kram till er alla

Det är så starkt gjort. Att kunna se livet ur ett annat perspektiv och med andra glasögon. Man tror inte riktigt på att det kan finnas ett annat liv när man är i stormens öga. ⭐️

Förstår att du känner dig ledsen! Du är inte ensam, här kan du få stöttning! Om du vill och det känns rätt kan du gärna berätta mer! Starta gärna en egen tråd så blir det lättare att följa dig!

Väldigt starkt av dig att ta dig dit du är idag! Beundrar dig! Var jätterädd om ditt friska tillstånd! Man kan inte råda någon annan men när jag läser din berättelse känner jag: sparka ut honom! Vänligt men bestämt så du inte raserar allt du har byggt upp! Vet själv allt om hur lätt det är att falla tillbaka i gamla mönster!
En fråga, när du var som sjukast, hur yttrade sig ditt medberoende? Var rädd om dig! Kram

Känner så igen mig i flera saker du nämner... fan att jag är i den sitsen. ?

Ett företag får inte längre dra kostnaden om det är enbart alkohol som serveras.
Och det är antagligen inte lagligt att servera på det vist.

Jag jobbar som barmanager och får detta till mig ibland. Då är det ofta en "chef" som diskuterar med mig
innan AW:n startar. Det brukar vara strikt 1 enhet per person som företaget vill bjuda på. (Tror dock att inget
avdrag kan göras för kostnaden - nya regler Jan 2017)
Resten brukar deltagaren få betala själv.

Om någon kom till mig och sa att jag skulle servera obegränsat med alkohol så hade jag bett
dom att välja en annan bar. Inte där jag är ansvarig. Jag är personligt ansvarig för den alkohol som serveras.
Och jag är hård :)

Den som arbetar i baren är personligen ansvarig för detta, alltså inte restaurangen.
Baren/restaurangen förlora sitt alkoholtillstånd om inte lagen efterlevs.

Jag har ansvaret och ska se till att rätt mängd serveras ut, att alkohollagen efterlevs av mina kollegor
och att man ger ett barstopp vid onykterhet.

Det är böter och kan leda till fängelsestraff att servera en berusad människa.

-----------------------------

Om det gäller att servera på jobbet, att det dukas upp, så kan det krävas tillstånd av
tillståndsmyndigheten att få servera alkohol. Det kallas servering i slutna sällskap.
Det beror dock på hur många man är och syftet med festen och hur frekvent det är.
En personalfest 1 gång om året behöver inte tillstånd. Flera gånger i månaden så skulle
jag anse och tro att det krävs.

Serveringstillstånd krävs inte om det sker vid enstaka tillfällen.
T.ex. bröllop, invigning etc.

Kolla upp med din kommun, tillståndsenheten vad som gäller.

Han behöver inget mer att bevisa talar bara om att jag tänker inte stå bredvid när han dricker oavsett. Har sagt att dricker han hemma något mer så får han flytta å jag skiljer mej. Vilket han har gjort. Alltså han ska flytta tack för inlägget?