Senaste kommentarerna i forumet

Om du har satt än gräns och sagt att han ska flytta så är det klokt att hålla den. Utifrån det som du beskriver så låter det inte heller alls orimligt att du har gjort det och som att du har gjort mycket för att hjälpa redan.

Det är väldigt vanligt att personer som dricker för mycket har en personlighet då de dricker och en annan då de är nyktra. Det är en naturlig konsekvens av alkoholen.

Det låter som att du å ena sidan känner att det får räcka nu och att du måste ta hand om dig själv, vilket du har all rätt till, samtidigt som du fortfarande känner dig osäker.

Om du vill så kanske du kan fundera på vad du skulle behöva se från honom för att du skulle kunna tro på att han hanterar sina problem och att ni kan fortsätta leva ihop? Om du kommer på något bra, så kan du kanske berätta det för honom, så att det är tydligt för honom vad du skulle önska.

Vad tänker du om det? Finns det något som han kan göra eller kommer det bli bättre för dig att bara hålla det du sagt?

/magnus
anhörigstödet & alkoholhjälpen

Det låter som en dålig policy att bjuda på alkohol på arbetet regelbundet på ett sådant sätt. Det finns stöd i lagstiftning för att arbetsgivare ska ha en alkoholpolicy som motverkar problem. Om du vill läsa mer om det kan du kolla någon av följande länkar:
http://www.fhvforskning.se/index.php/foretagshalsans-riktlinjegrupp/alk…
http://www.iq.se/sv/fakta-om-alkohol/alkohol-och-arbetslivet

Det skulle vara bra om arbetsgivaren fick upp ögonen för det. Jag är osäker på om det går att anmäla men kan undersöka frågan och återkomma.

Samtidigt är det kanske inte något som ska vara upp till dig som anhörig att göra. Håller med Nordäng67 om att din sambo har ett eget ansvar. Kan du prata med honom om hur du upplever det?

/magnus

Detta bör väl vara en arbetsmiljöfråga.
Har aldrig heller hört talas om liknande.
Verksamhetschefen har arbetsmiljö ansvar så om denne vet om detta ligger hen risigt till.
Om man tänker på att olyckor är vanligare i samband med alkoholintag hur blir det då med försäkringsfrågor om en ellér flera sker under en sådan fredagseftermiddag ?
På vilket konto bokför man dessa kostnader ?
Personalvård ??
Kontakta verksamhetsansvarig och ifrågasätt.
Interessant att höra utfallet/ btt

För det är väl inte så att personal själva tar med öl för after work ?

Upptäckte hur min man gömde sprit i garaget. Konfronterade honom om detta och han hävdar att han inte dricker mer. Jag har kollat igenom garaget då jag inte litar på honom, men har inte funnit något mer. Min magkänsla säger mig att han fortsatt men vet som sagt inte. Detta kommer förmodligen låta helt knäppt men gömställen? Var? Jag borde för min egen skull sluta leta men jag kan inte, jag vill liksom ”sätta dit” honom för att kunna ställa mer krav! Vi har hållit ihop i 11 år och har tre barn tillsammans, jag vill rädda detta men vet inte hur det ska gå till då han verkligen inte kan se något fel eller onormalt med sitt drickande.

Låter ju helt galet år 2018 i Sverige! Brukar ju vara ganska restriktivt med alkohol i jobbsammanhang numera! Okej att det bjuds till speciella tillfällen (julbord, jubileum mm) eller till kundaktiviteter (ex kundgolf)! Men att personalen bjuds som ”tradition” regelbundet verkar ju helsnurrigt! Är inte tillåtet för företaget att betala men när det gäller att anmäla är mer en bokförings- och skatteteknisk fråga! Är du säker på att det är sant? Han kanske helt enkelt går på after-work med arbetskompisar!? De flesta företag har en policy när det gäller alkohol, är ju så vanligt med problematiskt förhållande till A! Tycker ansvaret dock i första hand ligger på din sambo! Man måste ju liksom inte hälla i sig för att det bjuds! Jobbigt för dig att ha detta flera fredagar i månaden!

Tyckte tråden började väldigt bra med en väldigt bra ton! Mycket värt för oss anhöriga att få ta del av en beroende-persons efarenhet och tankar runt missbruk! Tycker inte det var Inuet som stod för den hårda tonen! Hoppas tråden får vara kvar och att dom som inte tycker om den istället låter bli att läsa och skriva hårda ord och kommentarer!

Varför blir det en kollektiv bestraffning när upphovsmannen till tråden håller en balanserad och ödmjuk ton
Bättre vore att markera för de som använder en grov ton.
Jag tror vi allra flesta har förstått att inuet inte är en professionell tyckare men harvdäremot en erfarenhet som jag med flera kan uppleva som en guldgruva. Hur jag tolkar måste väl vara upp till mig. Hoppas ni låter tråden få vara kvar. Men markera gärna otrevliga inlägg, de hör inte hemma här.

Det verkar som att ni är i på G mot förändring! Håller tummarna för er alla i familjen! Men jag vill ge dig en idé jag fick som kanske kan underlätta för dig, du får känna efter. Men eftersom din man verkar öppen för att söka hjälp och vill prata med någon, samtidigt som du behöver fokusera på dig, din graviditet och sonen, så kanske din man kan ringa Alkohollinjen om han behöver prata och bearbeta situationen? http://alkohollinjen.se. Där får man prata med kunnig rådgivare och man kan också ringa anonymt vilket underlättar för många. Vad tror du om att tipsa din man om det, i väntan att han får hjälp hos vårdcentralen?

Önskar er en lugn och fin helg!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack Inuet, det låter som en bra lösning!

Vi här på admin har i slutändan ansvar för det som skrivs här inne och behöver klargöra visa saker. Vi är mycket måna om tonen på forumet. Några av de inlägg som skrivits senaste dygnet saknar den omtanke och uppmuntran som brukar genomsyra forumet. Syftet på forumet är att dela med sig till varandra utifrån egna erfarenheter samt stödja och uppmuntra varandra i svåra tider. Detta forum är en tjänst som samhället erbjuder, helt kostnadsfritt och alla är välkomna så länge man är respektfull och håller en god ton. Det blir ofta problematiskt när man uttalar sig som att man har en sanning som gäller för alla. Det är viktigt att respektera att alla upplevelser är värdefulla, även om de är olika. Om man vill hävda att en åsikt är mer allmän så vore det bra att hänvisa till någon forskning eller annan källa som stödjer det som påstås.

Som tidigare framgått så var denna tråd uppskattad av ett antal anhöriga och bra på så vis att anhöriga själva kan välja att gå in i tråden och ställa en fråga om de vill. Vi hoppas att ni kan låta denna fina ambition med tråden finnas kvar.

Vi i admin kommer att fortsätta följa tråden. Om inte tonen i tråden vänder kommer vi behöva ta bort tråden, vilket vi tycker skulle vara väldigt synd eftersom den var till hjälp för några personer.

/Admin genom Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

....kom det sig att just du slutade dricka, vad fick dig att göra detta val ?

Om det är några anhöriga som har frågor om olika stadier och varför dom ni bor gör konstiga saker, så är ni varmt välkomna att ställa dom. jag svarar när jag har tid. Är det någon som vill att jag förklara något av det jag har skrivit, om beroende så kan ni fråga om det också. Men helst inga fler debatter.

Trevlig förmiddag.

Jag har läst en del du skriver och jag kan se att du är påväg mot frihet.
Som jag har förklarat tidigare så står det inget i min text, det finns ingen agenda eller känslor bakom, det är vad ni väljer att tolka det som.

När uttryckte du något du vet senast, vet med hela ditt väsen? Det är inte så enkelt.

om du läser texten jag skrev så ser ni att jag inte avfärdar något. Det jag beskriver är alkoholistens vilja att känna sig bättre. En tillfrisknande beroende reagerar på det minsta och ska uttrycka sig i det för att få en kort stunds "känna bättre".

Det finns inga bättre eller sämre människor vi är alla ett. Vissa har fått se det och andra är påväg dig.

Det mesta hanterar man genom ett reflexmässigt/vanemässigt reaktionsmönster, ett beteende! Även när det händer extraordinära saker så ligger dessa reflexmässiga reaktionsmönster och styr hur jag agerar! Man gör som man brukar, nästan och ofta utan att vara medveten! Man har ”lärt” sig under barndomen och fortsatt lära sig sen med! En del, ex jag själv, styrs nog mer av dessa mönster! Nu vill jag förändra vissa beteende och reaktionsmönster som jag har eftersom jag märker att de inte är bra för mig! Svårt är det! Har fått ett verktyg, en slags manual som jag ska fylla i! Hur fånigt och flummigt kändes inte det i början? Jätte...men jag gjorde det! När det händer något som jag måste/bör/vill reagera på så skriver jag ner:
1. Vad tänker jag nu?
2. Hur känns det i kroppen?
3. Vad vill jag göra spontant?
Istället för att göra något spontant så tar jag time-out och funderar över om jag kan eller bör göra på nåt annat sätt! Jag tar en liten diskussion med mig själv så att säga! I början tog det mycket tid men nu går det lite mer av bara farten! Den bästa upptäckten är faktiskt time-outen för då kommer man på både ett och annat! Innan reagerade jag mer spontant eller......impulsivt! Och så nyttigt att faktiskt tänka på vad man tänker och känner! Innan kunde jag bara känna ett obehag! Nu jobbar jag med att ta reda på VARFÖR jag känner obehag! Håller jag på att göra något jag inte vill? Gjorde någon mig ledsen nu? Säkert en självklarhet för många men jag måste göra som det lilla barnet: lära mig! Och så fick jag ett så bra råd här på Forumet: träna på de små sakerna först! Så det gör jag! Flummigt var detta inlägg kanske men är så lycklig över att se små resultat med mitt projekt ”Mig själv”! Trevlig helg! ❤️

Blir det onormala normalt för oss alkoholister..I mitt fall gick jag över gränser..Först dricka på helger, senare någon vardag också. När beroendet tog större grepp om min hjärna, så blev det så fort jag var ledig. Dom enda som lider av alkoholismen utan att kunna göra så mycket åt det är barnen..Vi vuxna väljer hurdan barndom vi vill ge våra barn..Styrkekram

Tack för stödet! Jag har lugnat ner mig lite idag och vi har pratat mer.. tydligen har drickandet eskalerat senaste tiden och "fredagsölen" har blivit en "varjedagöl" istället. Jag har inte märkt detta då jag lagt med tidigt med sonen, då jag är trött på kvällarna. då har han tydligen suttit uppe och druckit en 3-4 öl för att stressa ner.. jag har inte märkt av detta då jag sovit och han erkänner att han skäms då han hållt det dolt för mig och plockat undan ölburkar så jag inte sett. Men jag har ju märkt att han är trött varje dag efter jobbet och har ingen lust till nåt och på helgerna vill han bara sova och jag hittar på saker själv med sonen..Känns riktigt allvarligt och jag har sagt att jag känner mig väldigt sviken och han säger att han förstår och att han verkligen vill ändra sig nu. Jag hoppas han inser sitt beroende nu, tidigare har han alltid slagit ifrån sig det när jag sagt nåt. Jag känner ändå att det är ett steg i rätt riktning att han erkänner för sig själv att han har problem. Hans pappa drack under hela hans barndom så han säger att han inte vill att våra barn ska uppleva samma som han. Jag hoppas verkligen han tar sig i kragen nu!

Jag håller med dig i att tillståndet, beroendet, är en tanke. För mig är det också en sanning eftersom den dagen jag ändrade mitt sätt att tänka, ändrade mitt mentala schema, insåg jag hur onödigt det är för mig att dricka och jag blev fri. Enligt mig är du helt klart något sant på spåren.
Så för min del handlar det inte om vad du skriver utan HUR du skriver och jag tror de som blir upprörda känner likadant.
Du har en hånfull och nedlåtande ton i dina svar och beter dig respektlöst. Det är kanske inte avsiktligt men att uttrycka sina tankar och känslor ibland andra människor, oavsett situation, medför att man har ett visst mått av ansvar och det är det jag inte känner att du tar.
Du kommer kanske avfärda även detta med att det är alkoholisten som talar, den som ljuger och inte vill se sanningen men du känner ju ingen av oss likväl som vi inte känner dig och att uttala sig om en grupp människor på ett generaliserande sätt kommer jag ALLTID känna är fel.
Om det här forumet ska kunna ge människor det stöd de söker efter här, alla som skriver här är här för att de vill ha hjälp, behövs en respektfull ton. Meningsskiljaktigheter kommer alltid uppstå men på mina snart 8 månader här har jag inte upplevt detta mått av arrogans ifrån någon.
Så med risk för att vara övertydlig: Det är inte VAD du skriver, utan det är ditt BEMÖTANDE jag blir upprörd av. Det är inte ok.
Tyck, tro, vet och känn vad du vill men respektera att andra människor har andra övertygelser så ska du se att vi kommer börja respektera dina.
Tack för mig.

Det enda jag framfört till dig var att jag inte ansåg det lämpligt att hävda att dina tankar är de sanna. Jag delar den synen med med ett par andra, även admin har påpekat. Kommer inte störa dig längre i ditt förkunnade av din sanning här i din tråd, hoppas dock Admin följer noga. Att förkunna sanningar innebär att Du tar på dig ett stort ansvar. Jag vill dig inget illa, det känns bara läskigt och jag får "Knutby vibbar" av det du skriver.
//PP

jag skriver under på det! Och tillägger att ord som sanning, projektion och ödmjukhet ska man handskas varsamt med. I synnerhet när orden riktas mot andra. / mt

Hur kan du missförstå? Du kommer in i en tråd som en beroende, väljer lite russin och skriver en hög ord om ingenting. Det enda du vill är att ska något, istället för att förstå. Det är också din sjukdom, likadant som vad de andra beroende har skrivit i tråden, endast för att ni ska känna er lite bättre, må lite bättre, vinna en strid.

Du skriver att det inte finns någon allmän sanning, samtidigt som du i en annan tråd skriver att sjukdomen är genetisk. Då har du redan bestämt sanningen som genetisk. Förstår du? Det är du som kastar spjuten i glashuset.

Jag läste lite ur inläggen för min sambo ikväll, hon kunde inte bara ha rätt vilka som var beroende och anhöriga, utifrån vad ni har skrivit, hon kunde också ge er de rätta känslorna som ni uttrycker, utifrån det hon upplevt med mig.

Efter jag blev frisk, inte bara från mitt beroende, jag blev befriad från identitet och alla begär, så det som blev kvar var sanningen om livet. Jag kan nu se alla beteenden utan att dömma, jag kan se det från alla perspektiv. Det är sant vetande, sånt som kommer inifrån, inte från något man läser genom en bok. Jag kan se det i alla människor jag möter, i alla beroenden jag har träffat, jag ser helheten. Du får argumenter imot det hur mycket du vill. Men vet du, en frisk människa hade bara bytt tråd och inte gett sig in i ett projiceringskrig.

Jag har förklarat sjukdomen i tidigare inlägg, hur den utvecklas och vad en anhörig kan förvänta i värsta fall. Alla har sina egna liv och gör vad dom vill, men grunddelen finns hos alla beroenden.

Saken som jag inte förstod innan var hur förda bakom mörkret anhöriga är. De flesta trådarna här är personen de lever med ganska långt gångna och dom lurar fortfarande på om dom är alkoholister. Jag förstod inte att det var så illa och trodde att det åtminstonde att någon kunnat förklara för dom innan det blir för sent, vad dom kan vänta.

I en tråd beskriver en att hennes man fått ett samanbrott och berättat att hon har rätt. Vad jag ser där, ur alkoholistens och den medberoends perspektiv är två senarion. 1 han klara det och det kanske går bra. Två, något många av oss upplevt, första gången vi berättade och bröt ihop, 1 veckas nykterhet och sen full fart. Tycker inte du att hon ska få chansen att få veta att det finns sådana scenarion?

I en anna tråd beskriver en hur hennes man dricker öl och vin. Det jag ser där, som är en del av utveckligen, av "sjukdomen" är ett eventullt byte. Nästa gång kanske han sitter med bara vin och efter ett par månader så är det ren sprit. Om ingen berättar det här för henne kommer hon bli ganska tagen på sängen antar jag, när det går en 70s sprit om dagen. Det är dit alla vandrar och om hon inte visste om att det finns "alkohol byten" och att den första sorten inte räcker till syndrom, så kommer det bli en ganska otrevlig överraskning, eller?

Ni beroenden ser på tråden utifrån era ögon. Kan ni inte berätta lite öppet om hur ni verbalt, psykiskt och fysiskt misshandlat alla människor runt om kring er och vara helt ärliga utan att må dålig.
Jag kan det eftersom jag är befriad, jag har fått livets gåva och behöver aldrig mer fundera på något. Jag kan se och beskriva allt ont jag gjort genom min sambos perspektiv, kan du ens förstå vad du har gjort, förstår du att du har kränkt och sårat människor i ditt kissbruk och kan du öppet berätta så att en anhörig förstår det? Starta en egen tråd då!

Den enda sanningen som finns om alkoholism är att den beroende identifierar sig genom sin hjärna. Tillståndet är en tanke. Hur skulle jag annars kunnat bli fri ifrån det? Hur kommer det sig att mäniskor som fått ett uppvaknande från sin identifiering, kan finna total frid och inte behöver saker för att förgylla sitt liv.

Här är sanningen. Alkoholisten saknar sitt sanna jag, det är sjukdomen. Har du ett helt liv eller ett halvt? Varför måste du tillföra saker till ett helt liv? Om du vet attdu är värdefull inifrån kan inget skada dig. Värdet isig är livet, varför skulle du vilja tillföra alkohol till det?

En normal människa med en ok uppväxt och en stabil ungdom, snortar inte kola 7 dagar i veckan för skojs skull. Det är helt jävligt att göra det som beroende! Dom slutar efter första eller andra dagen, för det var inte så jävla kul. Dom har redan ett värde isig och behöver inte tillföra något. I gen frisk människa skulle dricka 7 flaskor sprit på en vecka. Mina empiriska studier av normal ungdomar/halv vuxna är att dom ger sig efter 2-3 dagar. Det blir för mycket, ont i kroppen, trött och jävlig.

Vad är det då som gör att vi beroende måste fortsätta, varför kan inte vi sluta? Jo! Därför vi inte är hela inombords! Något försvann under våran uppväxt och vi försöker hitta det med all vår kraft. Varför blir vi inte friska när vi slutar dricka? Därför vi fortfarande söker, vi försöker hitta något nytt som ska ge oss den där helheten. Det kan inte finnas någon annan förklaring, varför leta i universums mest komplexa maskin, hjärnan, efter felen, när man kan titta på ett barn som inte vet vad rädsla är. Albert einstin sa; du ska göra det så enkelt som möjligt men inte en gnutta mindre än det.

Du kan såga vad jag har skrivit hur mycket du vill. Problemet är att du gör det med något du tror på, är lite halvsäker på, saker du har hört och tror du förstår. Jag vet, med hela mitt väsen, sanningen om människan.

Jesus sa: sök sanningen och sanningen ska ge dig frihet. Det är vad jag har, frihet från alla värderingar, åsikter och sagor. Jag kan se allt ur alla perspektiv.

Ni som är beroende kan inte förstå det här, utifrån ert intullekt, men anhöriga vill bara ha ett slut på lidandet. Dom vill ha sinnesro, varje cell i hela deras kropp hoppas att det ska bli bra.

Det finns en anledning till att admin inte gillar det här, eller pyskologer, beteende vetare. Dom upplever samma sak. Han listade ut allt på 1 sekund, något jag har studerat till i många år. Det blir rädsla, herregud, vad ska hända med mig nu? Vad ska jobba med?
Receptet på tillfrisknad går inte att förstå för dom, därför dom är redan identifierade med samhället, det ska vara som samhället säger. Vi ska inte se till den som lider.

Hur frisk tror du en sökande mäniska blir under behandling, för att sen sätta sig på tinder i pausen och ragga? vad gör du i ditt raggande, du tillfredställer din hjärna med nya saker. Det är därför det tar så jävla lång tid att bli frisk om man ska leta efter det som ska göra slut på lidandet i allt som finns på den här planeten! Medans du satt på svaret, dig själv.

Sitt still, tänk inte, identifier dig med ingenting, sluta sök. Svaret finns i dig.
Kan du slakta mina argument med lite seriösa tankar nu? Om nu tråden får vara kvar.
Jag vill be om ursäkt på förhand för att jag tog fram det stora egot för att skriva det här. Men jag var tvungen att ta i lite nu. :)

Att jag med bestämdhet hävdat att alkoholism skulle vara genetisk betingat? Hur ska jag med säkerhet kunna veta?? Jag har inga allmängiltiga svar. Jag är inte heller specialist på frågor gällande medicin eller svar på frågor om beroendesjukdom, just bara för att jag själv anser mig ha utvecklat ett. Själv drack jag på ett helt annat sätt än du och säkert mindre än halva mängden per dag när det var som värst, vi är inte alla lika. Däremot kanske jag levt en längre tid med ett riskfyllt beteende? Däremot är många forskare ense att barn till alkolister löper en större risk att drabbas av beroende tidigare och med större sannolikhet än andra.
//PP

Ibland blir tonen onödigt hård och fördömmande varför ?
Alla här har ett problem eller fler ? med sej själv eller anhöriga.
Tjafs och elaka kommentarer hör inte hemma här.
Nä lyssna lär av att läsa andras inläggo.
Man ska inte ta illa vid sej. Det som säjs här i forumet ska vara till vårt bästa
Vi tar till oss olika saker.
Så att bli aggresivt arg i sin hållning mot våra olycksbröderj det gör ingen gott.
Nej tänk om ord kumnde vara som uppfrislande daggdroppar.
Det behöver vi alla.
Utgå inte från att ett inlägg skrivs för stt skada
Läs noga och fundera på tanken bakom
det skrivna,.
För i gen vill väl skada någon här..
Låt samtal disskusioner flöda men respektera varandra ändå.
Då blir det fruktsamt och mycket trevligt och högt till tak.
Tack

Vad fan vet du om det?
Är du min läkare?

Din självgodhet är makalös! ??
Jag vill inte ha din hjälp och slipper tack och lov.

Tjingeling!

Ännu en gång så väljer du att inte läsa igenom den frågan jag svarade på och sen ber du mig vara ödmjuk, jag hoppas du ser vad du gör nu, det är viktigt för dig.

Hurvida mamman som drukit alkohol i 35 år ska välja att ta antabus eller inte, är inte så viktigt.
Frågan jag svarade på var ju ur dotterns perspektiv, hur ska hon kunna lita på att mamman kommer ta sina antabus. Mitt svar är det kan du inte, alkoholisten kommer inte till 100% säkert ta den kur som är receptbelagd, vilket du bevisat i dina projiceringar.

Jag har inte så stor lust att diskutera ordklyveri, jag önskar istället att om ni som är beroende vill tillföra något i tråden, så läs igenom riktigt och utgå från min teori. Ställ frågor om ni undrar över något.

Din slutgiltiga poäng är fin, jag skriver att vi ljuger, du säger att inget är ristat i sten samtidigt som du inte tar din antabus som du ska.
Jag vill inte kränka dig med det, utan hoppas bara att du ska reflektera över vad du skriver och förstå varför jag inte kan skriva mot en bergvägg som inte tänker försöka. Det var därför jag försökte här. Jag vill bara hjälpa.

"Tess45: jag har inte tagit så mucket antabus i mitt liv, jag var inte så bra på det :). I ett tidigare inlägg så skriver du att du har antabus liggande hemma tills det blir skarpt läge, är inte tanken med medicinen att man ska ta den konstant för att den ska ge effekt? det stod det på mitt recept iaf. Frågan jag svarade på, om du bemödat att läsa den, istället för att projicera det du inte gillar, gällde en person som druckit i 35år."

Jag citerar dig, rakt av, inget annat.
Personligen så anser jag att individer som har druckit i 35 år fortfarande är just individer.
När jag var som sjukast menade jag absolut allvar.
Alltså jag, en alkoholist. (Vad anser du att jag är?)

Angående min medicinering eller ej är föga relevant men jag har vid tillfällen tagit den när jag vet att det kan bli just skarpt läge.
Det finns inte en chans att jag skulle våga dricka på Antabus.
För dig fungerar det inte och där har vi hela min poäng.
Vi är alkoholberoende men fungerar inte enligt en mall ristad i sten.

Nu ska jag dock projicera, småpåvar är så förbannat tröttsamma.
Öva på lite ödmjukhet

Det är tråkigt att du upplever mig som en besserwisser. Det är inte min mening, jag försöker presenter det så snällt jag kan, tyvärr väljer ni att projicera istället för att använda er av ett öppet sinne.

Och precis som ni har klagat på min framställning av sjukdomen, för att inte framstå som en besserwisser kommer jag att ödmjukt be er svara på mina två frågor.

Pp: du skriver i ett tidigare inlägg, med bestämdhet att alkoholism är genetiskt betingad, vart i dna:t hittar vi den defekten?

Tess45: jag har inte tagit så mucket antabus i mitt liv, jag var inte så bra på det :). I ett tidigare inlägg så skriver du att du har antabus liggande hemma tills det blir skarpt läge, är inte tanken med medicinen att man ska ta den konstant för att den ska ge effekt? det stod det på mitt recept iaf. Frågan jag svarade på, om du bemödat att läsa den, istället för att projicera det du inte gillar, gällde en person som druckit i 35år.

Anser du som alkoholist att en människa som drukit i 35år, ska börja ta antabus när det blir skarpt läge? Eller tror du att det kommer ge bättre efftekt att följa receptet?

Ett barn som ser en hund för första gången är inte rädd för den, barnet kan inte tänka med sitt språk och reflektera över situationen. Barnet vet alltså inte vad rädsla är, eller att den existerar. När mamman eller pappan höjer sin röst och knuffar undan hunden eller barnet, för att rädda det, från förälderns egna rädsla. Då har barnet identifierat rädsla.
Istället för att tycka och tro, så kan du väl läsa igenom det jag skrev om hur barn identifierar sig genom sina föräldrar och ge mig lite feedback på den? Vad ser du som orimligt i det?

Jag vill helst inte debattera, utan försöka nå förståelse. Jag kan tyvärr inte skriva varför ni gör såhär, för då försvinner hela trådens syfte och blir fylld med en låssas debatt om vilka ord jag använder, istället för att hjälpa.