Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet att ingen känsla är konstant. Och ibland är det bra, till och med nyttigt att möta undanträngda känslor, för när stormen är över finns det plats för något annat. Något har bearbetats och jag vet att jag blir lättare.

Men när sorgen, ensamheten, skulden, skammen - ångesten - är som starkast. Som mest intensiv. Då har jag svårt att se att den gör mig gott.

I vissa fall när allt kommer över en är man väl förberedd och således rustad med både regnställ och gummistövlar.

Andra gånger har man inte ens hunnit få upp ett paraply.

Vet inte hur gammal din dotter är men antar att hon bor hemma och är minderårig? Att barn ”bråkar” med sina föräldrar är bara normalt! Hur man, som förälder, orkar med det beror på hur mycket kraft och energi man har! Du har ju din man som stjäl mycket energi från dig, energi som du hade haft till dina barn! Din man verkar inte vara bra för sin familj! Elakheter ska man bara inte ta! Har själv gjort det och vet hur mycket kraft det tar! Var rädd om dig och dina barn!

blir nästan som en symbol för att du har satt gränser runt dig själv! Om du vill stanna hos honom kanske du kan fundera över vilka de negativa konsekvenserna av hans drickande är för dig? Går det att göra något åt dessa konsekvenser utan att blanda in honom? Ta bort någon annans drickande har vi ju lärt oss här är omöjligt! Men hur det drabbar oss är ibland hanterbart! Mitt stora bekymmer var att han blev dum och elak när han drack: ej hanterbart eftersom jag inte kunde styra vad han sa och gjorde! Din man stör din sömn: du hanterar det genom eget sovrum! Kanske finns det fler saker du kan sätta fingret på och ”hantera”!

Han får mej att må dåligt. Jag tycker man ska vara försiktig med alkoholen. Men han är så elak. Tyvärr kan jag för lite om alkoholism men det är något man ska akta sig för. Sur och tvär är han för det mesta. Grälsjuk. Vänder allting jag säger. Nej jag är i en svår situation och har inte stöd från någon. Kuratorn hade inte tid med mej direkt. Men jag tror jag ringer henne på måndag. Har telefonnumret. Hon sa att jag fick det och jag kvalificerad till hjälp. Han gör mej olycklig.
Har pågått så länge. Är lättsårad. Har börjat med anhörigprogrammet också. Det är bra. Men vissa saker blir svårt eftersom jag är så sårad. Men det är tankeväckande och nyttigt deras program. Men vissa saker är svårt att göra pga att jag är så sårad. Känner mej som jag måste försvara mej själv hela tiden eller ta väldigt mycket negativt om mej själv. På något händer alla de sårande sakerna kvar i huvudet. Får Flashbacks om bråken och då gråter jag. Svårt att se det som är bra med honom. Kände att jag började hitta tillbaka till dom rätta känslorna när han är nykter. Men så bråka min yngsta dotter med mej. På ett ganska så grymt sätt. Men det stämmer det som står i anhörigprogrammet. Det är mycket bråk i en familj med alkoholproblem. Varje gång jag reser mej får jag något som sänker mej igen. Men det är jag som är så sårad att jag har svårt att se det som är bra. Ska försöka börja simma mer. Min mindfulness när alla negativa tankar är borta och jag kan räkna längder då jag jag uppnått något.

Undrar så om hon går på sin pappa på det viset. Men vågar inte fråga.

Förstår mer och mer hur starkt beroende är? I helgen har vi haft besök av en dotter och ett barnbarn. Man kan tro att han skulle dricka mindre då. Men tvärtom, börjat dricka starksprit nu. Det har han gjort i perioder. Han säger att han vill ändra livsstil och gå ner i vikt med början efter påsk. Vet inte riktigt längre vad jag ska göra. Vi har startat om så många gånger. Jag har tagit steget och kommer inreda ett eget sovrum. Innerst inne tror jag han vill att vi ska ha det bra ihop. Men det funkar inte med A.och det vill han inte lämna. Det är nödvändigt för mig att ha en egen vrå där jag bara kan vara.

Jag är själv barn till en alkoholist mamma där pappa har valt att ” lägga locket på”. Jag har alltid vetat och mått dåligt och känt skam och skuld för mammas drickande. Det är först nu som vuxen som jag har insett hur mycket det har påverkat mig! Jag har mycket känslor inom mig som stormar och har sedan jag var 15 år önskat att pappa valde att skilja sig så vi slapp ”spela för galleriet”. Jag har blivit en otrolig människokännare och kameleont. Tycker synd om alla barn som lever i familjer med alkoholism på nära håll..

Jag är själv barn till en alkoholist mamma där pappa har valt att ” lägga locket på”. Jag har alltid vetat och mått dåligt och känt skam och skuld för mammas drickande. Det är först nu som vuxen som jag har insett hur mycket det har påverkat mig! Jag har mycket känslor inom mig som stormar och har sedan jag var 15 år önskat att pappa valde att skilja sig så vi slapp ”spela för galleriet”. Jag har blivit en otrolig människokännare och kameleont. Tycker synd om alla barn som lever i familjer med alkoholism på nära håll..

Hej igen.

Idag är dagen då jag har avslutat kontakten med min mamma. Jag tänkte att jag skulle ge henne en ny chans idag och åkte hem dit med min son och åt middag och skulle bo över. Vi nattade sonen tillsammans och allt kändes bra. Tills jag kommer ner i köket och tänkte gå ut en stund. Då säger mina mamma ”lägg ner detta nu Alice jag har inga problem längre, det är bra nu det blir bra det här”. Hon menade såklart att jag tagit upp hennes alkoholproblem. Jag sa ”ok, hur vet jag det då? Jag vill inte lägga ner detta du behöver hjälp och jag vill att det blir konkret förändring”. Det ena ledde till det andra och hon skyllde på alla andra inklusive mig. Att vi inte uppskattat henne och visat henne någon uppskattning och bla bla. Sen sa jag något om att jag känner att jag vill ha förändring och inte att mamma nästa gång hon mår lite dåligt super till. Då kontrar hon ”jaha och när du mår dåligt så tar väl du flera piller då eller?!” Jag har fått utskrivet svaga antidepressiva mot pms som jag skall ta en del av månaden för att få bukt med mina hormoner efter graviditeten. Då blev skynket rött för mig! Och så sa jag ”herregud alltså jag är din dotter mamma, jag är till för att bli älskad av dig och inte förväntas ge dig något tillbaka. Jag är så trött på att alltid göra allt du ber om och parera för ditt humör och jag är trött på alla dina lögner. Att du alltid skall föra över dina känslor på andra människor och projicera sjukdomar och förstora små problem. Jag är färdig nu! Idag var sista gången du såg ditt barnbarn och även mig. Jag hoppas att du får ett bra liv” hennes svar var ”jaha det tycker jag är jävligt dåligt men ja jätte bra, lycka till då” . (Detta är inte allt hon sa under den konversationen men en liten väsentlig del) Jag gick jag upp och hämtade min son och min sambo hämtade upp oss och vi åkte hem. Jag hann prata lite med min pappa och han stod paralyserad och visste inte vad han skulle göra mer än att säga ”det går ju inte att prata med henne, det är bara att skita i att prata med henne” ”ja men ska man gå runt och låtsas som att allt är bra och int göra något istället då? Det löser inga problem uppenbarligen..” Sen visade han mig sin gpslogg som han har på bilen som mamma inte vet om. Hon har varit på systemet och tillbaka hem tre gånger denna veckan trots att vi i måndags hade denna första disskussion som jag skrev om innan... det bara bekräftade mitt beslut. Nu börjar mitt liv utan min mamma. Jag känner mig jätteledsen men det känns också som att en sten fallit från mitt hjärta.

Vad bra att du markerat så tydligt var din gräns går! Jag hoppas han förstår att det nu är allvar och vilken enorm chans du givit honom att ta itu med problemet, och både du och han vet vad konsekvensen blir om han inte håller sin del av avtalet. Bra du ger dig själv också chansen att känna efter om du ens vill fortsätta med honom oavsett om han blir nykter, med barn i familjen blir det så mycket mer än bara sig själv man har att ta hänsyn till. Lycka till framåt, du går in i detta med öppna ögon och klart sinne så tids nog vet du vad som känns som den rätta vägen framåt.

Han böt ut alkoholen mot tung narkotika och nu hotar han mig per sms. Polisen är inblandad osv. Så mitt liv har blivit ett större helvete. Trodde aldrig att det kunde bli värre än när han enbart drack alkohol . det känns som att det aldrig tar slut. Men jag är fri

sådär kände jag också och känner fortfarande: kan han inte bara bli frisk! Kände och känner mig fortfarande ensam. Inte ensam i livet men i vardagen! Man vaknar själv, äter frukost själv, ingen att prata om dagens jobb med! Så lätt att bara gå tillbaka av fel skäl, åtminstone har jag gjort det flera gånger! Utan att han egentligen hade gjort ett dugg för att vi skulle få bättre förutsättningar att må bra ihop! Har inget råd men ville bara säga att du inte är ensam om ensamhetskänslor! Försöker (lyckas inte alltid) lägga energi på att jobba med mig själv istället för att längta efter någon och något som troligtvis aldrig kommer att hända! Sorgligt men ju förr man accepterar fakta är det nog lättare att gå vidare! Försöker också (lyckas inte alltid) se positivt på framtiden: istället för en ocean av ensamhet försöker jag känna att framtiden ligger för mig och bara jag bestämmer vart jag skall sätta mina fötter!

Jag går även till en terapeut och det ger mig väldigt mycket. Hade en tid idag och jag får alltid med mig något därifrån som jag känner att jag kan jobba vidare ifrån. Tyvärr har jag inte råd att gå så ofta jag skulle vilja men jag tar mig råd då och då. Det kan jag varmt rekommendera.
Jag tror det det löser sig med jobb, det brukar det göra, Lägenheten löser sig nog med så småningom. Jag tror på lösningar för det mesta, det är braa ibland jag ramlar ner i hålet och har svårt att se lösningarna. En annan sak jag tror på är kvinnokraft. Det är så himla härligt att hänga med goa tjejer. Att flamsa och pusha varann och bjuda på sina tillkortakommanden. Så go girls! Ni är bäst allihop!

Så stark du är. Du börjar ta och få kontroll över dig själv och dina val. Bra jobbat

Men bra av nordäng67....tänk 10 år framåt. Var vill du vara då?
10 år ...varför ska de raderas? Minnen bra och dåliga tillhör livet. Dessa har hänt på gott och ont. Framåt...Framåt är vägen !

Att när det var för tungt så låtsades jag.
Gick in i lite av ett drömland när allt jag ville blev sant.
Var där ett tag och "kände" mig hel.

Sen när jag grejat klart så flyttade jag ut i verkligheten igen.
Men hela tiden var jag egentligen helt övertygad om att jag gjorde rätt.
Jag orkade inte leva längre i alkoholism.

Så det är ju lite av pest eller kolera.
Leva kvar och må dåligt,Men ändå få ha den man älskar nära.
Eller kliva av när man innerst inne vet att det inte funkar i längden.
Svårt mycket svårt.

Jag känner igen mig i allt du skriver.
Läs gärna i min tråd om du vill.
Jaha och nu då,här under anhörigsidan.
Och håll ut,till slut lättar det även om det känns oövervinnerlig ibland.

men det är en början! En början på att ta plats och stå upp för mig själv! Verkar som han har ett lager teflon över sig, min pappa! Verkar aldrig rannsaka sig själv! Han klagar alltid över att inget av hans barn kommer och hälsar på, så även under vår biltur i tisdags! En bra öppning för mig! Normalt sett brukar jag linda in det i ”att alla har mycket med jobb och barn”! Inte den här gången! Jag svarade med en fråga: har du nånsin funderat på varför? Oh ja sa han, men jag kommer inte fram till något! Jag är ju bara snäll, sa han! Jag känner att jag hade en väldigt jobbig barndom och att ni som var vuxna tog enorm plats och fokus som vi barn borde haft! Det känner jag av fortfarande! Järnridå ner och han markerade att samtalet var slut, han fick inte det svar han ville ha! Han låtsades inte höra utan började prata om annat! Det är när man själv tar plats som man märker hur andra är! Tänker stå på mig och öppna käften fler gånger! Kändes skönt att göra det även om han inte svarade upp! Det är ju HANS val! En början på något nytt även om det inte gick riktigt som planerat! Trodde ändå det skulle bli något slags samtal, bra eller mindre bra!
Fortsatt noll kontakt med mitt ex, bra! Hjärtat längtar emellanåt men påminner mig själv om att han är inte bra för mig!

Idag orkade jag inte till jobbet....sovit som en sten hela natten, gick upp men kände att det här går inte. Ringde och sjukskrev mig. Somnade om. Vaknade efet tolv och vill bara fortsätta sova. Känner mig så trött och nere. Vill bara att han ska bli frisk från alkoholismen och komma tillbaka och att allt ska bli bra. Men det kommer inte att hända. När ska jag begripa det??

att veta vad man ska göra när en närstående dricker. Du kan inte ändra på honom så länge han inte själv aktivt väljer att göra något åt sitt drickande. Du skriver att du inte vill lämna honom. Om du inte är redo att ställa ultimatum att du lämnar honom om han inte slutar dricka, så kan du fundera över vad du kan göra just nu för att må bättre. Kan du kanske diskutera med din man (när han är nykter) om hur dåligt du mår av att han dricker och vad han eller du skulle kunna göra för att du ska må bättre? Kan du och barnen åka bort någonstans när han dricker så att han få konsekvensen att han blir ensam när han dricker utan att du flyttar? Eller kan han gå med på att dricka någon annanstans än hemma (kan vara svårt om han smyger med det, det vet jag av egen erfarenhet...) Ta små steg mot att göra saker som gör att du och barnen mår bättre utan att du fokuserar alltför mycket på hans drickande. Det är inte så enkelt som det låter, jag vet. Har du någon vän du kan prata med om problemet? Eller finns det kanske någon Al-Anon grupp där du bor? Tänk på vad DU vill göra för att må bättre istället för att fokusera på honom och hans drickande. Skapa gärna en egen tråd här så har du lättare att följa de kommentarer som kommer på dina inlägg, och så kan du se bakåt i tiden vad du och andra har skrivit. Jag har själv ingen egen tråd här men har läst inlägg här i flera år och haft mycket hjälp och stöd av att läsa andras berättelser och råd. Kämpa på, du klarar mer än du tror!

de 10 åren går att göra! Va bra med en kurator, gör dig gott! Bearbeta och lära sig av det man gått igenom, inte bara deppa (även om man så klart måste få göra det med lite) ! Och också verkligen känna och tänka efter hur man vill att nästkommande tio år skall bli! Hur man skall göra här och nu för att man om tio åt sitter och blickar tillbaka och är nöjd med de tio år som passerat! Kanske måste man ta obekväma och jobbiga beslut för att kunna göra det!

Tack Louise. Jag går också in här och läser och påminner mig själv hur det var. Hoppas du hittar jobb och boende snart! :)

Jag känner igen stora delar av det du beskriver. Blev också lämnad i november och tycker det är så svårt att hitta sin roll som singel efter så många år tillsammans. Jag saknar inte nödvändigtvis min man för vi har haft det väldigt jobbigt under väldigt lång tid, men jag saknar tvåsamheten, beröring och närhet. Jag gör som du jobbar, kollar på tv och hänger med min yngsta så mycket jag kan utan att hon får spader på mig. Ovanpå detta så är jag arbetslös om 4 veckor, måste lämna huset om 4 månader och har ingenstans att bo. Så jag har lite jag måste lösa rätt omgående. Jag försöker hitta nya vänner och upplevelser. Övar på att säga JA istället för NEJ när det dyker upp saker. Ska börja sjunga i kör nästa vecka t.ex. har varit ute på afterwork med helt nya människor och det är rätt spännande. Mina känslor är blandade, en stor rädsla över hur det ska bli med mitt liv, men även en väldig nyfikenhet på vad som finns där runt hörnet. När längtan slår till så försöker jag fokusera på vad jag slipper leva med nu, bl.a. genom att gå in här och läsa. Det är nyttigt att minnas vad som fick mig att må så dåligt i vår relation. Vi kommer att gå vidare både du och jag och många andra med oss. Det måste bara få ta den tid det tar att sörja det som inte blev. Ta hand om dig!

Kura och känna lugnet...ne j jag känner mig bara ensam. Varje dag. Vaknar och saknar, eldar och äter gröt, åker och jobbar, åker och handlar, ensam, kommer hem till ett tomt hus, ingen som kommer hem och tjoar i hallen, eldar och känner mig desperat ensam, det var ju han som skulle sköta vedpannan.....försöker laga mat till en, äter ensam med klumpen av gråt i halsen, får tvinga mig att svälja. Glor på Netflix tills det äntligen är dags att sova, ensam. Det gnager hela tiden i mig och jag saknar honom varje minut. Men jag ska skicka in papprena vilken dag som helst, för han vill inte leva med mig och jag vill inte leva med en alkoholist. Men jag saknar honom så.....

Hej, helt ny här, hittade sidan genom google. Mitt hopp är att kunna få tips o råd, de enda rådet jag inte är mottaglig för är "du måste lämna honom"
Vi lever tillsammans med 4 barn, 1 gemensamt o 3 från ett tidigare förhållande. jag o sambon har levt ihop i ca 3 år, han har alltid varit glad åt öl o de går i skov med mängden han dricker... sen ca 1 år tillbaka så dricker han varje kväll så han blir tillräckligt berusad för o slänga ur sej otrevliga saker mot både mig o barnen ...jag grinar i stort sett varje kväll för jag är så besviken över hur en sån underbar genomsnäll person kan bli så förändrad med alkohol i kroppen ...dagen efter säger han flåt... säger att han inte menar vad han sa osv osv ...har försökt prata med honom att han måste sluta men då gömmer han istället, "går med soporna, låser bilen, går ut i garaget osv" allt för o kunna svepa ett gäng öl....nu har detta tagit hemskt på mitt psyke o jag orkar inte detta själv! Hur ska jag nå fram till honom att han måste sluta ? han säger han ska sluta men när kvällen kommer så dricker han igen o igen o igen . ..tacksam för svar .../trött mamma

De tvära kasten är ju drivet och energin. Presterandet, att vara på väg hela tiden. Hitta sin plats. Alkoholen hjälper ju att varva ner hjärnan. Då slipper man de tvära kasten. Vad som är bäst... jadu... men snacka behöver han garanterat. Men tilliten till andra finns inte, svårt öppna sig då. Det stormar lite och låt han reda ut det själv, ge honom inte mer kaos vad som måste göras etc, det tror jag kan hjälpa.