Senaste kommentarerna i forumet

Kramar till dig @Sattva ❤️ Så bra att du har människor omkring dig❤️Kram

Tack @vår2022, du har så rätt, att det är självförsvaret som sätter in för att skydda mig själv från besvikelse. Att bli besviken är en av mina absolut svåraste känslor att hantera. Kram❤️

@Varafrisk Ja precis, någon gång kommer jag kanske vara där. Tack för din omtanke. Kram❤️

Herregud vad trött jag är 😫 Att jobba fre, lör, sön á 10 timmar är inte min skalle gjord för. Jag är inte 22 längre. Och då ska jag jobba mån, tis á 10 tim också! Omänskligt.

Tack gode gud att det är 16 veckor till nästa gång jag jobbar just fre-tis, totalt 50 tim. Och nu förstår jag varför mina kollegor brukar ta ledigt just den här helgen eller mån-tis veckan efter. Får fundera på det. Provtänka.

Lillprinsen har det bra hos hundvakten. Han sover gott i sängen och äter till och med bra, då mår han bra. Jag saknar halvt ihjäl mig, men han har det bättre i skogen hos hundvakten. Och det är viktigt att faktiskt ha en hundvakt som funkar klockrent, och då behöver de få tid ihop ibland och bonda.

Det är lite ironiskt att hundvakten aka barnens pappa under våra 24 år ihop vägrade att ens prata om att skaffa hund. Det hade vi inte tid med. Ett år efter vår separation skaffade jag min första hund. Som hundvakten också älskade, han var hundvakt då också.

Med tanke på att han aldrig haft en egen hund så har han väldigt gott hundförnuft. Så lillprinsen blir nog rätt hårt hållen, med en kärleksfull hand. Det är också sunt.

Men det är lätt att vara hundra procent konsekvent några dygn i taget, med flera månaders mellanrum. När man lever med hund 24/7 vänjer man sig vid kaoset, och tvingas lära sig att välja sina strider. Ännu en likhet med att ha småbarn. Kärlek och kaos i en underbar kombo ❤️

Nu ett varmt bad och sedan sovmorgon till kl 10 🤩

Kram 🐘

Tillbaka i stan efter sista vecka på landet. Nu börjar hösten. Det har varit en fin sommar, fylld av allt möjligt. Igår intressant utflykt till slottsruin, mellan åskskurarna. Nu är skrivkursen över, liksom bokklubbens besök. Texten ska jag förstås ändå fortsätta med. Gympakort har jag köpt. Simning fortsätter. Annars är året ganska tomt tillsvidare. Kanske plugga lite spanska inför vinterresan? Kanske teckna kroki? Mycket utställningar med mitt sällskap som jag råkade träffa i höstas, nybliven änkling. Flera väninnor drabbade av sjukdom. Livet är ovisst. Intressant: vid en av bokklubbsmiddagarna på landet glömde jag vinet! Hade köpt en flaska. Glömde helt bort. Kors i taket.

@Varafrisk Alltid trevligt ❤️

Trevlighelgkram 🐘

@Himmelellerhelvette ❤️

Ska alldeles strax släcka lampan. Min lilla hund ligger vid mina fötter. Idag är hon ngt piggare🙏🏻 Vi har köpt lite burkmat som vi blandar upp med lite vatten så blir det lättare för henne att få i sig födan. Fast hon är inte riktigt sitt vanliga jag vilket inte är konstigt men det påminner mig om att hon kommer kanske inte ha så lång tid kvar på detta jordeliv och det är så läskigt😔

Har sedan förra veckan haft oro/ångest inom mig. Vår vän som gick bort hastigt och hann inte fylla 68. Besöket på banken som väckte upp mig från en verklighet som jag vill förtränga…ett ekonomiskt tufft pensionärsliv (jag vet att jag delar detta m många kvinnor). Vår hund som är i slutet av sitt liv. Tankar på döden föds och rädsla för ensamhet. Och… visst…jag måste leva i nuet…men många tankar på jobb….kommer jag orka jobba 100%….sjukersättning.

Var h min terapeut i fredags. Hon är toppen! När jag pratar om pensionen förstår hon att det går ett snäpp djupare inom mig…jag som alltid har tänkt att jag har haft det så bra vilket jag har haft….förstår att det är så mycket som spelat roll. Och jag kan nu förstå att jag kände mig övergiven fast en åskådare skulle nog aldrig förstå det. Och det fanns nog inte heller i mina föräldrars tankar..de som gav mig så mycket. Jag kan räkna upp så många tillfällen, händelser i mitt vuxna liv då jag inte förstått att känslan var övergiven utan jag har tänkt avundsjuka eller blivit den där lilla Varafrisk. Jag tror att övergivenhetskänslan är den som bidrar t att jag känner mig ensam och ibland livrädd för att bli ensam.

Men nu ska jag sova🥰Godnatt 🤗

@Himmelellerhelvette ❤️ Jag läste vad du skrev t @vår2022 att du vågar inte ta risken att träffa en terapeut som ev inte skulle stanna kvar/finnas kvar så jag ska inte heller tjata om det. Men kanske en dag när du inte känner dig lika skör, ledsen så kanske du kanske vågar. Jag tänker att det skulle kunna vara till stor hjälp för dig🙏🏻 Allt gott t dig❤️

@Andrahalvlek Vill bara kika in och säga hej❤️Kram🌺

@Sattva Kom igen när du känner att du har ork❤️ Jag kan förstå att det är många känslor som åker berg- och dalbana inom dig vilket jag tänker är helt förståeligt. Även om du är trygg i att du gjorde det rätta valet innebär det inte att det inte smärtar. Var sak har sin tid men så skönt att du har fina människor omkring dig.

Allt det bästa t dig❤️

Kram🌺

@Blenda Så härligt att läsa ❤️

Kram 🐘

Något har hänt. Något bra.
Jag tror på ett bättre liv.
Någonting har på riktigt ändrat sig. Ändrat mig!
Ber till min Gud och till mig själv att det ska få fortsätta.
När jag släppte alla mina egna tramsiga tankar på hur livet måste vara, alla låtsaskrav och allt det som jag har trott att jag både har kunnat och bordat göra för andra människor.
När den poletten- på riktigt - föll ner…
Nu gäller det bara att hålla förväntningsångesten i schack.
För hittills har livet gett mig en käftsmäll varje gång jag har haft framtidstro.
Men just idag - alla AH-vänner - mår jag bra.

Tro, hopp & kärlek 🫶

Sista jobbhelgen i det här kvällsskiftsjoket. Jag jobbar fre, lör, sön, mån, tis kl 11.45-22.45. Sen är jag ledig ons-sön. Därefter är det 12 veckor dagtid som gäller, och jag jobbar kvällstid 6 veckor i dec-jan härnäst. Ombyte förnöjer. Faktiskt. Jag gillar att göra olika saker, och det här jobbet ger mig möjlighet att göra olika saker, och vissa repetitiva saker. Ibland är jag kreativ som sjutton, ibland väljer jag enklast möjliga väg.

För en timme sedan kom barnens pappa och hämtade lillprinsen. Barnens pappa är numer förste hundvakt också. Enda hundvakten om jag ska vara ärlig. Man sätter inte en yster 24-kiloshund, med inslag av kängurugener, i händerna på vem som helst. Lillprinsen är dessutom tonåring fortfarande och förstår inte alltid sitt eget bästa, även om han är sjukt smart och lättlärd. Men ibland glor han bara på mig och ser ut som om han tänker: ”Varför skulle jag göra som du vill - det här är ju mycket roligare”.

Det här är nyttigt för mig också. Senast han var ifrån mig var två timmar hos hundfrissan. Jag hann tänka ”var är han?” flera gånger på de två timmarna. Det återstår att se hur många gånger jag kan tänka det på två dygn 🤣 Likheten med att ha småbarn är stor - det känns som någon har huggit av en kroppsdel nästan.

Men lillprinsen får det kul ihop med hundvakten, ex-svärisarna och yngsta dottern. Springa efter boll och bli riktigt trött. Jag passar på att totalvila mina ben och ta sovmorgon. Njuta lite av att inte knö in fyra-fem dagliga promenader mellan jobbsakerna. Och nu ska jag ta en höneblund så jag har ork kvar hela kvällen.

Kram 🐘

@Sattva Ja, det kommer ta tid. Det är en typ av sorgeprocess som man måste ta sig igenom. Jag minns min första ensamvecka i lägenheten som igår, trots att det blir 11 år i december. Barnen var hos sin pappa (de bodde varannan vecka). Min tv lyckades jag inte få ljud på, bara bild. Jag vägrade ringa och be om hjälp. Jag satt i min nyinköpta fåtölj och tittade på en tyst tv-skärm, och det var så tyst att jag hörde klockan i köket ticka. Fy fan. Och det var ändå mitt beslut.

Jag genomlevde en snarlik sorgeprocess när äldsta dottern flyttade hemifrån, men inte lika mycket när yngsta flyttade. Då var jag så delaktig i processen, och sov hos henne i flera veckor under en övergång. Att komma hem var då bara skönt.

Det är först senaste året, med lillprinsen som sällskap, som jag på riktigt njuter av min självsamhet. Vi är flockdjur, så man måste vårda sina gemenskaper. Tycker så synd om äldre som är helt ensamma, där hemtjänstens besök då och då är den enda ljusglimten.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Förstår att det kan kännas svårt och när grundtilliten har fått sig rejäla smällar som du berättar om tex gällande din pappa. Att inte kunna få känna trygghet och tillit till sina föräldrar, de viktigaste personerna i början av ens liv. Att bli så sviken, övergiven och lämnad av dina föräldrar på olika sätt. Att de inte lyckats ta sitt föräldraansvar med den omsorg och kärlek som ett barn behöver för att få en trygg start i livet och att så mycket ansvar lagts på dig för deras mående.

Att sedan öppna upp sig och anförtro sig till någon där det finns en risk att den ska försvinna. Då sätter självförsvaret in och risken för att bli lämnad är för stor att ta. Det är ett stort steg att våga ta med alla risker som det kan innebära, men det kan också vara värt att ta den risken för att få professionellt stöd i detta så komplicerade. För att få avlastning och inte riskera att själv tappa fotfästet och gå in i dåligt mående. Chansen att få någon som stannar kvar finns ju också.

Nu ska jag inte försöka övertyga dig om detta mer😁. Var och en hittar sitt sätt att deala med tuffa saker i sitt liv. Vänner, forumet är hjälpsamt och ett bra stöd för att bolla tankar och känslor med och böcker kan ge massor av kunskap, insikter och strategier. Man får jobba med att ”tuffa till sig” lite genom att sätta gränser och inte ta på sig andra känslor och ansvar för deras liv. Fokusera mer på sitt egna mående och vara egoistisk i det, på ett sunt sätt som gör att man är omtänksam, snäll och kärleksfull mot sig själv, för att man ska orka och känna livsglädje.

Sköt om dig❤️

@Andrahalvlek ”det är hennes liv och hennes ansvar” jag ska repetera det massa gånger nästa gång jag behöver.
Det är så mycket lättare att klippa banden med en förälder som är elakt mot en än en förälder som är snäll. Jag har en av varje, min pappa är manipulativ och genuint elak mot mig, både rakt ut och som ett ondskefullt moln, slingrar sig in hos mig tills jag litar på honom sedan slår han mig där det gör ont, han har verkligen fått mig att tvivla på mig själv oräkneliga gånger, snäll-slå! Snäll-slå. Det mixtrar med hjärnan kan jag lova. Så många år som jag inte förstod varför jag mådde så dåligt i hans sällskap tills jag tillslut fick nog och då var det inga som helst konstigheter att bryta den relationen. Med mamma är det annorlunda. Hon är verkligen genom snäll och kärleksfull mot mig men så otroligt skadad i hjärnan efter ett helt liv av missbruk.
Jag har givit mamma en lista på alla nummer och jag har dragit hårda gränser för att kunna andas det är bara att jag tycker så synd om henne som drar ner mig emellanåt, och det dåliga samvetet att jag inte bjuder henne på kalas och så får det går inte ha en missbrukare bland folk. Sorgen att inte kunna ta en kopp kaffe och prata allmänt för hennes hjärna är för förstörd, hon kan inte sånt.

@vår2022 Jag förstår att det är jättebra men det är ett för stort berg för mig att bestiga, att lyckas få tid, lyckas få en jag har förtroende för och sedan att den ska stanna. Nä jag klarar inte av att bli besviken och jag hade blivit så besviken om jag hade lyckats hitta en jag kan känna förstående för och sen ska hen flytta/byta jobb eller nått! Jag lär mig massa strategier genom böcker som jag övar på och så pratar jag med olika människor så jag bearbetar lite här och lite där med vänner och så hjälper ni mig massor här på forumet. Jag kommer ur mina svackor med hjälp av allt det tycker jag ändå. 🙏❤️

Tack snälla för ert stöd och stöttning och klokheter och kärlek❤️

@Sattva God morgon! Det är en stor förändring i ditt liv och en slags separation också. I det kommer sorg och massor av tankar och känslor, fram och tillbaka. Visst är det en jobbig känsla att inte bli vald men som du säger har ni har båda gjort ett val, han sitt och du ditt. Att det kommer många känslor innebär ju också att det ni har haft har betytt något för dig.

Det tar sin tid att landa och vad fint att du har människor omkring dig som hjälper dig att landa mjukt. Sköt om dig❤️

@Sisyfos Ja, vilken pärs det faktiskt var! Men nu vet jag vem hon är så att säga...
Kram!

Lördag. Haft min första "vardagsvecka" som separerad/särbo. Varit otroligt trött. Och skör. Får inte riktigt ro i detta nya. Varit ledsen o arg; varför väljer maken att flytta 40 mil bort??? Att bli särbos var nödvändigt, inget att tveka på där, men han valde verkligen det bästa för sig, inte för oss. Och då kommer tankar om att jag inte betyder mer än så. Och där brukar jag säga till mig själv att sluta tänka i de banorna, hans val handlar inte om mig utan om honom.
Det kommer ta tid att landa. Men jag har så mycket bra och fina människor omkring mig så jag landar mjukt.

Jag tittar in hos er jag brukar, men har inte riktigt orken att skriva idag. Jag kommer igen senare!

@Himmelellerhelvette Jag tänker att då det är så komplicerat och man är insyltad i det och att det är svårt att många gånger se sig själv utifrån, så är terapi ett bra stöd. Att få hjälp att synliggöra, reflektera, bolla tankar och känslor, hitta verktyg och strategier, bryta mönster och sätta gränser. Det är svårt att vara sin egna psykolog och man sitter lätt fast i invanda mönster, tankesätt och beteenden som man växt upp i och levt med i årtionden. För mig har terapi varit hjälpsam. Jag har fått hjälp på traven att synliggöra mina relationer och mina tankar om mig själv och tankar om andra. Det har hjälpt mig att sätta gränser och bryta mönster. Denna rörelse har varit igång hos mig i många år bak i tiden men i och med nykterheten så lyckades jag komma vidare i mina tankar som lätt hela tiden fastnade och stod stilla. Jag kom vidare i mina reflektioner och mina handlingar för att jag skulle må bra, jag hittade min värderade riktning och dit uppmärksamheten går sker tillväxt har hjälpt mig att fokusera på rätt saker för mig. Terapi har för mig varit en push framåt på vägen mot min värderade riktning.

Sköt om dig❤️

@Himmelellerhelvette Jag är lite likadan. Funkar som en svamp som suger åt sig av andras dåliga mående, allra helst om jag själv mår lite dåligt. Sen kan jag samtidigt helt stänga av, när jag själv mår bättre.

Min pappas dåliga mående och drickande brydde jag mig inte om alls de sista tio åren av hans liv. Det var bara när han kom besök som jag fick ”klumpen i magen” som är så väldigt förknippad med min barndom. Det är någon slags orosklump, som ibland kan göra mig nästan kräksjuk. Vet inte om det kan vara adrenalin? Jag kan nästan börja ulka när klumpen i magen blir för stor. Jag slutar äta osv.

Det sätt jag hittat att fjärma mig från andras mående är att som ett mantra tänka ”det är hans liv - och hans ansvar”. Och repetera det så många gånger att jag riktigt känner hur jag mentalt sätter ner foten bestämt och går åt ett annat håll. Det är svårt som fan - men allt man övar på blir man bättre på!

En annan sak som kan hjälpa är att man tydligt berättat för vb att jag tar min hand från dig nu. Jag måste för min egen psykiska hälsas skull. När du är redo att söka hjälp kommer jag hjälpa dig, men tills dess vill jag inte ens att vi har kontakt. Så sa jag till min pappa ett halvår innan han dog. Och jag höll det. Jag var tvungen att fokusera på min familj.

Alla säger att det måste få konsekvenser för den som missbrukar, innan hen på allvar kan kapitulera. Du kan lista ett antal telefonnummer, till stödlinje och kommunen etc, och sen be henne ringa dessa nummer om hon vill ha hjälp. Men att hon ska sluta kontakta dig, för annars går ni båda under. Och det vill hon absolut inte.

Kram 🐘

@vår2022 Det är verkligen så oerhört komplicerat som du beskriver och jag började bära båda mina föräldrars känslor redan som liten flicka, då är det ju inte konstigt att det är svårt att ta sig ur. Jag kan även bära andras känslor om jag tycker om någon som öppnar sig för mig tar jag lätt över deras sorg och blir väldigt deppig. Jag vill kunna bygga upp något mellan mig och andras känslor men hur gör man? Kram❤️

@Varafrisk Jaha, jag blandade ihop din ålder med @andrahalvlek, ja då förstår jag. Jag hoppas du kommer på någon bra lösning, det tror jag säkert att du gör. Kram❤️

Tack @Andrahalvlek och @urkis

@Himmelellerhelvette Jag uppfattar det som att du tar ansvar för hennes känslor i det du berättar. Att du som barn lärt dig att ta ansvar för hennes känslor, ett slags medberoende. Att det får dig att känna dig maktlös och ha dåligt samvete för att hon mår dåligt. Som du säger du tar på dig och bär hennes dåliga mående, du tar ansvar för hennes känslor. Tänker också att det handlar om att känna skuld för att hon mår dåligt. Om vi har växt upp med att ta ansvar för våra föräldrars känslor, är det ganska införlivat inom oss och när man vill ta sig loss skapas skuld. Det blir också en ond cirkel och skulden får oss att stanna kvar i cirkeln och att ta ansvar för deras känslor för att mildra skulden. Som när vi dämpade ångesten med alkohol som blev en ond cirkel. Det kan också finnas vinster för en förälder att vara kvar i detta system, genom skulden kommer de att få ha barnet kvar i sitt liv, det kan vara omedvetet, medvetet eller för att de själva har blivit inlärda i detta system som barn. Det är rätt komplicerat och svårt att själv se då man själv befinner sig mitt i det, i medberoendet.

Det är lite av mina tankar och så klart jag lyssnar och jag orkar❤️

Hej @Pastorius! Det är jättebra att du skriver! Jag har lärt mig att det du dras med kallas ”att ta sig fram på vita knogar” Det är att man fortsätter känna kampen, man fortsätter lida kan man säga.
Det som krävs är jobbet med sig själv tror jag. Att bara sluta dricka och sedan inte göra något mer än så gör att man känner som du gör tror jag.
Jag har varit nykter i två år. Jag hjärntvättade mig med nyktra fakta genom böcker som ”This naked mind” av Annie Grace finns som ljudbok på storytel! Den rekommenderar jag dig starkt att lyssna på alternativt köpa och läsa på svenska om det känns bättre.

Jag lyssnade på avsnitt 1-70 av alkispodden med Johan och Roger, underbara killar bägge två med olika historier om sitt drickande och sin nykterhet.

Jag tror det är oerhört viktigt att lära sig om hur beroendet fungerar och vad det är för processer som drar igång, att lära känna sig själv och jobba i stegen oavsett hur man gör det. Jag har låtit mig inspirerats av AA, tagit till mig av det dom jobbar med och gjort lite på mitt sätt som känts bra för mig. Jag har säkert läst 10böcker där författarna berättar om sitt missbruk och hur de tog sig ur det bl.a. dessa böcker som även finns på storytel om man gillar ljudböcker:

• This naked mind
•Beroendepersonligheten
•Skål ta mig fan
•Jag som var så rolig att dricka vin med
•Beroende, en bok om missbruk och vad det gör med oss och dom vi älskar
•Beroende på ren svenska

Flera andra poddar

Jag tror det är viktigt att hålla det uppdaterat varför man inte kunde fortsätta dricka, varför man var tvungen att sluta. Tänka på den mentala besattheten, där man alltid tänker på nästa gång man ska få dricka, hur mycket man ska dricka, hur länge ska det räcka, och sedan smygdrickandet, ångesten, sömnsvårigheterna….

Jag tror också verkligen att vi behöver ett sammanhang med andra som förstår oss och vet vad vi gått igenom/går igenom! Livet är riktigt jävla jobbigt ofta! Men att ha ett sammanhang som på detta forumet eller på AA är viktigt! Jag guppar i svackor hela tiden, jag skriver om det här och får stöd och det känns lite bättre. Ensam är inte stark! Jag tänkte länge på att börja gå på AA just bara för att få sammanhanget men det blev aldrig så men jag tror inte dom skulle säga att det inte går att börja komma dit bara för du varit nykter i fem år.

Skriv massor på forumet om hur det känns så bollplankar vi, ger varann nya synvinklar.

Jag har inget sug särskilt ofta men när jag får det blir jag livrädd och då brukar jag lyssna om på ”This naked mind” eller lite poddavsnitt. Beroendet är listigt som tusan! Det ligger där och vilar sedan kommer det upp till ytan då och då och ljuger om att det nog inte var så farligt ändå, visst kan vi väl dricka, vi var inte alls beroende och det kan vi väl inte varit om vi varit nyktra i flera år, så gör väl ingen beroende? Listig och jävligt lurigt så man måste ha koll som du faktiskt har nu när du skriver här om din oro kring din 5års dag! Kram❤️