Senaste kommentarerna i forumet

Tack Blanka. Jag kanske inte är så ensam som jag trodde. Jag äter ju antidepressiva högsta dosen och topimax. Men är tillbaka i depressionen igen endå. Tråkigt nog. ❤️

Se klart💗 så fint att ha haft en pappa att älska🤗
Nu bär du honom vidare i ditt hjärta och minne.

Kram 🧡🌷🧡

Jag har haft ännu en härlig dag och faktum är att de här två dagarna tillhör nog de absolut bästa jag har haft någonsin. Just för att jag och min fru har kunnat umgås med varandra och våra barn precis hela tiden och att jag mår så bra nu. Det låter ju hemskt men pga att mina tankar förr ständigt kretsade kring att dricka alkohol, har sådana här dagar knappt existerat. Alkoholen var det viktigaste då. Hemma med jobb, skola, kompisar, datorer mm blir det också så annorlunda på något sätt. Visst, i somras när vi var på semester var det också väldigt bra, men min nykterhet var inte riktigt förankrad då. Det var fortfarande så ”ovant” då.

Kollade igenom inläggen här på forumet ordentligt nu och såg att det forfarande pratas om den där fadäsen som startade med min ogenomtänkta och spontana kommentar. Tråkigt att det blev som det blev och att vissa tog det väldigt hårt.❤️ Men gjort är gjort och går inte få ogjort, Kanske en bra lärdom för alla.

För egen del så kom det faktiskt ut något positivt av det hela. För jag har känt rätt länge att jag är inne på forumet lite väl ofta för mitt eget bästa. Nästan som ett nytt beroende. Har inte kunnat hålla mig ifrån att kommentera och peppa hos nya kämpar.😅Det blir ohållbart i längden och stjäl alldeles för mycket tid. Så nu blev det ett startskott på att bryta detta. Bra!

@Sisyfos Jag har ett svar att ge dig på din fråga, jag återkommer med det.🤗

Nu ska jag sova. 🥱 Ha det bra!

Jag följer och läser sin tråd. Dock är jag dålig på att skriva tillbaka, ska försöka bättra mig på det.
Jag känner igen det att inte ha blivit piggare, fortfarande sjukt trött. Har också mycket ångest. Depressionen kom ju som ett brev på posten, men det äter jag ju nu antidepressiva för och så motar jag livsledan med det.
Det jag däremot är väldigt nöjd med, är att den ständiga följeslagarna skammen och hemligheterna är förvisade till en garderob. På det sättet har jag lättare att stå upp för mig själv. Positivt är också att jag är klarare i huvudet, trots att jag är väldigt glömsk och ibland disträ. Men tufft är det och jag tänker varje dag på att dricka, speciellt sen jag slutade med antabusen, men jag gör det inte. Jag hoppas fortfarande på att energin ska komma.
Men bara så du vet, jag följer dig och är så imponerad över din resa och styrka. Du kämpar så för din familj och dig själv och gör det med bravur 🤗❤️

Kramar i massor till dig @Se klart ❤️

Kram 🐘

Stor stor kram@Se klart ❤️❤️❤️

Kära fina Vinäger❤️Du är bara SÅ bra och jag tycker om dig SÅ mycket❤️

Tänker på dig och M! Har ju varit där själv med min man..och det var oerhört tufft.

Känner m dig❤️

Stor varm kram❤️

Adjö, Hejdå, Godnatt min fina pappa.
Tur att jag har haft honom som en bottenplatta i livet. Det har räckt.
Något i livet har räckt hela vägen, och det gjorde han faktiskt. Det är fint. Tacksam.

Hej vinäger,
Tack för att du tar dig tid och svarar så genomtänkt. Jag tycker också att du beskriver väldigt bra hur det är att vara priviligierad (på olika sätt, klass, kön, ursprung) och att det kräver ödmjukhet.
Generell ödmjukhet - eftersom de allra flesta av oss är priviligierade nog att kunna utrycka oss till exempel. Att våga formulera oss här. Jag traskar förbi trasiga personer utanför härbärget där jag bor (som dessutom hotas av boende som tycker dessa personer är ”störande moment” my god)
Jag tycker ibland att det är knepigt att skriva i vissa trådar. ”Inte kan jag, jag har ju haft det enkelt” etc.
Samtidigt tänker jag att vi alla kan bidra- precis som jag säker på att du tycker. Att svårt och lätt behöver samsas (som du skriver).
Så jag försöker och tror att jag är medveten om mina privilegier- som är många- men det går nog inte att bli nog vaksam kring sånt- men utan att bli rädd, ängslig.
Hur bär man sig åt då, i vårt stora forum- samhället i stort- är det ju verkligen en central fråga. Kanske inte konstigt att samma sorts frågor sjunker ner även här.
Jag har ingen avsikt att gå i polemik eller driva denna/ dessa frågor åt något håll. Ville nog mest ”prata” några tankar.
Jag funderar mycket över om det går att skriva i andras trådar bara utifrån nån sorts, ja vilja att mötas och dela erfarenheter?
Jag vet inte riktigt.
Jag har nog utan att riktigt vara medveten om det, nog skavt mot detta kring förr/nu. Jag tror det skapar skam hos mig. Den är min att reda ut. Känner mig som att det finns en agenda som jag inte förstår och där kan jag liksom aldrig blir ”rätt”. Det är en omogen känsla men tänker att de finns här också. Ville bara säga det, för det behöver inte utredas mer eftersom jag förstår helt logiskt att inga sådana intentioner finns. Men jag tänker att även till synes starka- bär sin skörhet, kanske lite mer dold.
Jag avslutar med att beklaga att din M har det kämpigt. Och ni. Varma tankar till dig! Önskar dig en fin kväll (som jag ser snart är slut). Du får mig att tänka ett varv till. 🙏🏻

Ikväll har äldsta dottern varit hemma hos mig. Mysigt 😍 Vi åt ihop, fixade fram lite flyttlådor och kollade på tv. Och pratade, pratade, pratade. Jag saknar verkligen våra tv-kvällar ihop då vi brukar prata så mycket att vi knappt hänger med på vad som händer på tv:n.

Dottern berättade att hon under dagen har jagat bort skator från min fågelmatning så att småfåglarna vågade sig fram. Förutom att det var kajor hon menade. ”Skator, kråkor, kajor? Same-same.” Då blev jag faktiskt lite bekymrad över hennes bildning 😉

Kram 🐘

@Tofu Jag ska köpa också! Kan alltid dela med mig 😊

Kram 🐘

@La vida blanco Välkommen hit och stort grattis till 136 nyktra dagar! Jag har också periodvis lidit av kronisk depression, svår ångest och sömnstörningar men allt det är svåra minnen blott sen jag slutade dricka alkohol.

Kram 🐘 (nykter dag 423)

Det är bra att du sätter din reaktion i sitt sammanhang Vinäger. Du är en så fin person som har gett så mycket pepp härinne och alltid med mottagarens bästa i fokus. Det är inte alltid så lätt med att skriva i ett anonymt forum. Ibland kommer orden ut fel och det blir onödigt hårt. Det har hänt mig några gånger. Och det känns alltid lika obekvämt. Hade det varit i verkliga livet hade man ju kunnat be om ursäkt och prata tills man når konsensus och förstår varandra. Här får man ibland bara släppa och göra precis som du gjort nu förklara
Tråkigt att höra om M. Nu tänker jag att jag i princip bara har hört solskenshistorier om cancer och cellförändringar så jag tänker att det går bra.
Och stort beröm ska du ha för att du inte tar till den där bedrövliga medicinen. Den funkar absolut bara till det sämre.

Vilken fantastisk berättelse från ett liv som pågår. Vill dit!

@Gullranka Jag ska försöka skriva. Det är bra för mig att få sätta ord på hur jag känner. Det hjälper mig ofta att sen säga det till pojkvännen. Vilket är bra. Nu vet även han om att jag inte mår bra just nu. Ja jag hoppas att avlastningen går igenom. Jag måste bara få tag på några papper till sen kan vi boka ett möte. ❤️❤️

Styrkekram ❤🌸 Så fort jag läste vad du skrev om M glömde jag alla andra tankar, så har inget att säga just nu... ❤ Det finns viktiga saker. Och så finns det livsviktiga saker

@Miss Mary Poppins
Saknar också gilla-funktionen med hjärtat. Efter jag läst inlägg söker jag några sekunder efter den, och kommer på att den inte finns. 🙄
Får hoppas den funktionen kommer tillbaka. 😊

💚🌸💚
Det är lite synd att "gilla" funktionen med hjärtat försvann. Tror du skulle då se att det är många som läser. Det är sedan så att man fastnar lite extra hos vissa. Jag har också trådar där jag har mer att säga.
Jag känner mig också ofta lite UFO som Sattva sa. Konstigt att skiljas två gånger direkt man blir nykter. Det att du skrivit om att du också har det ibland jobbigt med killen ger en igenkänning. Båda promenerar med hundar. Ja vi saker gemensamt. Men säkert har du mer publik än du tror ❤

När var det du skulle träffa psykiatrikern?

Oj, vad mycket jag har att läsa här.😅 Tusen tack för era kommentarer!🤗 Väldigt glad blir jag av att mitt skrivande här uppskattas av dig @Mulletant som har varit med här på forumet hur länge som helst! Och ni andra också såklart.😍Välkommen hit La vida blanco! Jag ska ta och läsa din tråd.

Jag skulle vilja skriva mer utförligt här, men just nu hinner jag inte riktigt. Njuter för fullt av livet utanför forumet för tillfället. Sonen vill i väg på en fisksväng igen, och badtunnan måste hållas varm till kvällen. 😂

Men jag vill skriva en sak. @misslyckad, det är likadant för mig, jag känner inte till någon i det verkliga livet som är beroende av alkohol och sedan klarar att dricka måttligt och må hur bra som helst av det. Antingen är det ett ständigt kämpande med att det inte ska bli för mycket. Eller så faller dem tillbaka till ett allt värre drickande hela tiden. De som mår riktigt bra är de som inte dricker alls. Det är vad jag har sett med egna ögon i alla fall. Så valet för mig är enkelt, för jag vill må så bra som möjligt, och därför ser jag inte en enda anledning till att dricka en droppe alkohol. Jag vill inte, behöver inte, och är enbart glad för att slippa dricka alkohol. Det som har varit avgörande till att jag är där jag är nu, är utan tvekan att jag skäms inte, och vad andra tycker och tänker om mitt ickedrickande rör mig inte i ryggen. Att jag skulle vilja dricka för att andra gör det händer bara inte. Det finns inte på kartan. Det är där skon klämmer hos många tror jag.

Och för mig tog det sin tid att komma dit, det ska gudarna veta. Från att ha varit totalt livrädd för vad andra skulle tro, till att helt naturligt och med stolthet berätta för vem som helst. Det tog tid, men var helt avgörande till att jag i dag mår som jag mår.

Jag vet att jag tjatar om detta ofta.😅 Men det är för att det var en sådan viktig sak för mig.Utan detta, så skulle garanterat ett ” skav” legat kvar hos mig än i dag.

Oj, nu skrev jag en del ändå, orden bara kom. 😂 Vi hörs senare! Kram

Hej Kaffetanten! Jag är ganska ny här och skriver inte så ofta men vill bara säga att jag läser dagligen i din tråd och imponeras så av ditt driv och engagemang för din son. Med den extremt höga belastningen som du har i livet kan jag förstå att du känner dig trött, det gör inte dig till en sämre nykter person, bara en otrolig mamma som jobbar på extravarv just nu 💕 Om jag förstått det rätt så är det på gång med avlastning för dig, hoppas det kan ge möjlighet till vila och i förlängningen energi och pepp. Hoppas du orkar hänga i och skriva, du inspirerar säkert fler än mig som kanske inte skriver så ofta!

Känner att depressionen är tillbaka igen. Börjar må lite som jag gjorde när jag slutade dricka och jag orkar inte med det igen. Kan man inte bara få ha det hyfsat bra. Jag begär inte perfekt och lyckligt. Jag begär inte gapskratt och att vara hög på livet. Men att slippa ångest hela dagarna och känslan av hopplöshet. Det är allt. Att slippa vilja dö för att man inte orkar leva längre det är allt jag vill.

PS... Vinäger 💗
Glömde ju M ...😳 men håller alla tummar och tår! 🤞🤞 kram 💚

Hej Charlie. Tror inte jag skrivit i din tråd tidigare, kanske. Blir nyfiken när jag bläddrade förbi diskussionen här. Om stämningen här på forumet. Känner inte riktigt igen beskrivningen av ett hårt klimat jämfört med hur det var förr. Kanske är det vissa enskilda trådar jag inte varit en del av. Har bara varit med sedan slutet 2018 så kanske inte varit med "förr". Jag skriver inte så jättemycket i andras trådar heller. Använder min egen mycket som en liten dagbok, för att skriva ner nya insikter och sätta ord på känslor. Tänker att någon kanske kan uppskatta och få hjälp av det jag skriver också hur jag kom ur missbruket. Ibland skriver jag i nån annans tråd när lust och tid finns.

Jag har aldrig blivit direkt påhoppad egentligen men jag känner av stämningen lite att det finns "två läger". En "helnykterist är den enda rätta vägen" och det andra som berättar att "det går att minska utan att sluta helt". Väntar mig en dag att anklagningen kommer mot mig också, om en dubbelmoral. Någon som anser att jag som inte slutat helt inte kan hjälpa någon som har ett missbruk.
Vi vet bara det om varandra som kommer fram genom våra ord här. Det går att beskriva väldigt mycket med ord men inte allt. När vi väl hittar vår egen ro inne i kärnan känner man det men det är inte lätt att beskriva med några ord.

Alla blir saliga av sitt eget rus och jag känner själv, när jag väl hittade min egen väg att jag så gärna ville förmedla den som en lösning för alla men man förstår fort att det inte fungera så. Brukar säga att alla måste hitta sin egen lösning och målet vi alla har är att må bra och finna någon slags ro. När vi börjar skriva här har vi förstått eller tror att vi börjar förstå, att alkoholen är en del av att vi inte mår bra men vet inte riktigt hur stor del. Den vägen har oändliga variationer och har i princip inga förutsättningar.

Jag hoppas vi alla fortsätter att skriva i våra egna och framför allt andras trådar. Konsten är alltid att förmedla en meningsskiljaktighet utan att anklaga, det är framförallt svårt i ord. Men om man inte är beredd att ta emot andra åsikter är kanske inte ett anonymt forum rätta platsen, kanske.
Tänker att de som kommer nya in till vårt lilla hus kan plocka russin i sin egenkorg och på det viset få mycket hjälp att hitta sin egen väg. Bara vi fortsätter skriva.

Kram till er alla//

@Vinäger du är beundransvärd i din uthållighet för ditt och andras välmående i denna förrädiska beroendesjukdom! Jag håller helt med Finalisa. Vi vet vad du står för. Allt lugnt.

Jobbigt med M. Hoppas det blir bra i slutändan.

KRAM!

Hej Torn, jag är helt ny här och presterade mitt första inlägg idag. Stor respekt för ditt öppna sätt att beskriva de toppar och dalar vi går igenom. Är själv på dag 136 och ångrar inte en sekund av mitt beslut att bli nykter. Det är en tuff fråga att ta tag i och påtok för mycket skambelagt.
Jag känner igen mig i det mesta du beskrivit. Tack för alla som du som vågar visa sig mänskliga.
Än en gång, Respekt ✊