skrev Sländan i Snart träning igen

@Charlie70 skrev:"Men hur och hur mycket vi gör det får inte bli kravfyllt. Det tycker jag också är en del av forumets själ."
Så bra skrivet ❤️
Det är väldigt viktigt att tänka på, jag har dåligt samvete att jag inte skriver och läser mer. Men jag har inte mera tid helt enkelt, inte för att jag inte vill. Det räcker med någon dag så missar man mycket. Men man kan inte vara med överallt.
Dessutom har jag dyslexi och väldigt självkritisk till allt jag skriver. Så jag överväger allt jag skriver 🙈


skrev Varafrisk i Nu får det vara nog!

@Torn Visst är det en skön känsla att ha fått en första dosen👍🏻Vill inte ta bort din stolthetskänsla och naturligtvis handlar det mycket hur man följer restriktioner mm men Corona är ett jäkla förrädiskt virus😡
En kollega till mig som var en av våra Coronapoliser blev sjuk under julen. Hem själv och vi alla runtomkring hen blev förvånade. Hens sambo blev oxå sjuk. Min son är sjuk i Corona blev smittad av kollega. Hans sambo har tagit test idag. Men känner att hon blir sämre och sämre, svårt m andningen. Är riskzonspatient. Så det känns lite tungt

Kan verkligen hålla m om att det är kyligt. Längtar efter värmen.

Ha det fint!

Kram❤️


skrev Tyghund i Hur göra nu?

@Se klart oh tack som tänker på mig! Jag tycker att det går bra. Jag jobbar och är med familjen, det är väl det. Men jag njuter av att vara i nuet och att inte ha sumpat dem iallafall, det är jag så lycklig över!
Det där med att ha vänner ligger lite på is nu. Jag tar en dag i taget och ser positivt på morgondagen, utan bakfylla och ångest. Hur mår du själv? Med vänlig hälsning, Tyghund


skrev Kaffetanten88 i Nu är jag här igen.

Man måste ju inte berätta för alla det gör man ju precis som man vill @Pianisten ❤️ Jag har valt att vara väldigt öppen som jag dock är med det mesta. Sen får de som vill drömma men då behöver jag inte dem i mitt liv känner jag. De som jag har i mitt liv innan har dock ingen dömt så tror jag har valt rätt bra människor runt mig. Även fått ett par nya vänner på köpet med likadana diagnoser. Så går bra för mig just nu. ❤️


skrev Vida i Vida

Idag har min man och jag druckit kaffe på vår brygga. Jag uppskattar dessa stunder. Märker att hjärnan rensas på något vis. Båten är ju såld. Och detta är en befrielse. Ja, varje sak har sin tid, som man brukar säga.


skrev Andrahalvlek i Nykter på semestern, och sen också!

@Vjlo Otroligt bra summering om tiden efter utmattning. För att inte hamna där igen. Eller för att aldrig bli sjuk från första början kanske. Allt det där är så viktigt att tänka på.

Jag vill lägga till att man måste acceptera att man aldrig blir lika tålig som innan man blev sjuk, och det måste man acceptera även om det är smärtsamt. Om man ställer sig i samma höga störtloppsbacke igen så kommer man att ramla igen. Tidigare nästa gång eftersom man är rädd för att ramla.

Skönt att du mår bättre ❤️

Kram 🐘


skrev Vjlo i Nykter på semestern, och sen också!

Hey!
Idag har vi har sol o härligt väder i min del av landet, jag sitter hemma och "jobbar" på min balkong, så tänkte skriva en kort statusuppdatering;

Jag har läst lite om Charlie70:s kamp om snuset. Ja, på mer än ett sätt kan jag nästan hålla med att vad var nyttan av att sluta, jag har iofs inget sug, ingen lust börja igen, men jag tror det var en orsak till mitt deppiga mående i vår. Kanske nödvändigt att ta mig i genom det. Men aldrig mer. Så, nu förstår jag verkligen hur giftigt nikotinet är. Aldrig aldrig mer.

Alkoholen håller jag mig borta från. Pratade om det med en av mina samtalskontakter igår - det har ju gått nästan ett år (11 månader) bortsett från dikeskörningen i februari som ... var onödig, men kanske samtidigt nödvändig för att upptäcka hur dumt det var det jag hade hållit på med. Det tog i alla fall bort lockelsen av att tänka tanken att börja dricka lite här o där igen.

Kommer nog *länge* behöva vara på min vakt. såklart. Men livet känns ganska bra här.

Jag är inte bra på att prata om mig själv men har blivit bättre. Och bättre säga ifrån och säga vad jag tycker.

I en bok om att gå in i väggen läste jag:

"Lyssna på kroppen - ande, själ och kropp är ett.
Vila ofta.
Tag plats, säg ifrån.
Var ingens dörrmatta.
Ha kul.
Sänk de egna kraven."

Tycker om de orden, kanske kombinerat med tag kommando när du är redo (kanske är det en konsekvens av "var ingens dörrmatta".

Ha det bäst ni alla!


skrev Torn i Nu får det vara nog!

Nu har jag varit och tagit den första sprutan av covid vaccinet. Jag känner mig faktisk lite stolt för att jag har klarat mig utan att ha blivit smittad. Ett tecken på att jag har följt restriktionerna och varit noga med att hålla avstånd mm. Men det är väl mest tur egentligen.😅

Det har varit en ovanligt kylig vår här där jag bor. Det är snart första juni och jag har bara haft kortbyxor 2 gånger.😬 Nåja, jag är ju nykter och mår jättebra i alla fall. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.😂

Ha det bra!


skrev Pianisten i Nu är jag här igen.

Dristar mig från att säga grattis till diagnoserna @Kaffetanten88 men jag fick också diagnosen bipolär för några månader sedan och känner att den nya medicineringen kan ha varit sista pusselbiten för mig. Diagnos har både fram och baksida men jag är så glad nu att jag kämpade för att få göra utredningen. Har dock nästan inte berättat för någon, bara min fru och min chef, inte ens för mina syskon och mor och far. Jag vill inte riskera att någon annan plötsligt börjar se mig med andra ögon, för man egentligen bara fått ett namn på den man alltid varit.. Människan vill gärna se allt svart och vitt. Jag är grå, som alla andra.


skrev Torn i Min plats i livet!

@Sommarbarnet Det var tråkigt att höra.❤️ Men som sagt, alkohol på det hade ju bara gjort saken ännu värre. Hunden återuppstår inte. Jag hade själv farhågor i början för att jag skulle börja dricka om ett av mina barn plötsligt dog. Men med tiden så kom jag in på samma tankebanor som du har. Det hade ju inte hjälpt.

Gott att du har det bra för övrigt, och ger din kropp kärlek i form av bra kost och motion! Kram 🤗


skrev Kaffetanten88 i Nu är jag här igen.

Jag ska försöka @Andrahalvlek ☺️ Nu vet jag ju också att jag är bipolär. Så jag kan ha en större förståelse över mig själv. Jag är inte helt galen. Eller jo lite kanske. 🤣🤣😳❤️


skrev Andrahalvlek i Nu är jag här igen.

@Kaffetanten88 Åh, vad glad jag blir för din skull ❤️ Är det någon jag verkligen unnar ett stabilt mående så är det du. Som du har kämpat! Och du gör helt rätt som verkligen njuter av de bra dagarna.

Bli inte jättebesviken om det kommer sämre dagar framöver bara. Ingen vändning är 180 grader, det går alltid lite hit och dit.

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

@Tofu Det rör inte mig personligen eftersom det handlar om en annan mellanchef. Och jag har hintat rejält om det till chefen tidigare. Jag fångar upp rätt så mycket skvaller och framför till henne på ett du-borde-känna-till-sätt, utan att hänga ut någon givetvis. ”Folk pratar...”

Men jag har en chans att verkligen tala klarspråk nu. Jag ska ju lämna över ansvaret för rekryteringen från och med i höst och i samband med det ska jag påtala att det är viktigt att alla får veta vad just den mellanchefen faktiskt gör, för att ”folk pratar”. Jag kommer nog att tala klarspråk till min chef snart, när det är rätt tillfälle. För min egen skull också. Jag är rätt trött på att översköljas av skitsnacket och liksom tråckla mig ur situationen. Jag vill ju inte säga varken bu eller bä till några medarbetare. Jag vet vad jag tycker, men jag skulle aldrig säga det offentligt.

Just idag lägger jag ALL energi på att bli klar med alla sommarscheman. Kör järnet två timmar, pausar, kör järnet två timmar till och så vidare. Ungefär som låten ”Dansa, pausa, dansa, pausa” 😉 När jag har jobbat färdigt idag ska allt vara på pränt och klart att överlämnas till både vikarier och ansvariga chefer för verksamheten. Några små problem kommer att återstå att fixa, men då får de fundera på sin kammare och hjälpa mig att lösa det sista. Eller så blir det inte löst, och då är det också en lösning.

Imorgon ska jag göra en helt annan sak på jobbet och jag behöver göra klart det här och lägga det bakom mig känner jag. Det känns som det är just den här sysslan som väcker mig för tidigt på morgnarna.

Kram 🐘


skrev Pianisten i Snart träning igen

Förstår det @Andrahalvlek, att både följa gamla trogna vänner och även välkomna och engagera sig i nya medlemmar blir mycket skrivande! Jag vill minnas att det fanns en sökfunktion för att hitta nya obesvarade inlägg, har sökt efter detta ett par gånger nu men lyckas inte hitta det längre, har funktionen försvunnit?

@Charlie, jag gillar din liknelse av en lång kedja. Nya kommer som lär sig av de gamla, vissa kommer över till andra sidan och blir "nya gamla" och kedjan fortsätter.

Jag har ju börjat med golf... och försöker nu få bukt med ett visst slag, den s.k slicen.. Min tanke är att det borde finnas någon slags universallösning men det slår mig när jag söker efter tips på t.ex youtube att det finns lika många förslag på lösningar som det finns golfare.
Återigen påminns jag om det är precis så livet fungerar, det finns inga universallösningar utan alla måste hitta sin väg, sina svagheter, sina styrkor. Vi kan tipsa och berätta om våra vägar för ibland vet man ju inte var man skall börja, inte ens vad som är en svaghet och vad som är en styrka..
Den som välkomnar all information med öppet sinne och ihärdighet kommer att finns sin väg.


skrev Torn i Nykter livet ut

@Se klart Ja just det ja, man ska sälja sitt gamla boende också, det hade jag nästan förträngt.😅 Landet blir bra för paus.😍 Jag har paus hela veckan, men det är väldigt kyligt väder för årstiden här i väster tycker jag. Kram


skrev TappadIgen i Nu är jag här igen.

@Kaffetanten88 Härligt! Vi får verkligen hoppas att det är den vändningen du har väntat på. Såklart kommer det väl ändå gå upp och ner med tiden, det gör ju det för alla, men om medicinen kan ge dig en bättre grundnivå så har du ju mycket bättre förutsättningar att hantera en lite sämre dag då och då som ju alla får. Riktigt goda nyheter!


skrev Kaffetanten88 i Nu är jag här igen.

Alltså för två veckor sen låg jag inne kunde inte hand om min son. Kunde inte ta hand om mig själv. Ville bara dö. Sen fick jag en medicin i fredags. På några dagar har något hänt. Jag har livslust. Jag är glad. Jag är pigg. Igår jobbade jag hela dagen ”har inte heltid”. Hämtade sonen kl 15. Vi tog ett bad han och jag. Fixade hans middag. Sen förberedde jag min och killens middag, tog hand om disk osv. Jag har fått ork igen. Sjukt! Hoppas hoppas det håller i sig. ❤️


skrev Charlie70 i Min plats i livet!

@Sommarbarnet jobbigt. Kan förstå din sorg från djupet av mitt hjärta. Så bra att du skriver ned dina planer på inköp här i stället för att genomföra dem. Hjälper självklart inte ett dugg med alkoholen. Du är mycket bättre på att ta hand om dina känslor än alkoholen är. Men det vet du ju redan.

Kram på dig!


skrev Se klart i Nykter livet ut

Godmorgon @torn du har rätt i att det var ett par veckor sen vi köpte lägenheten men nu ska den fotograferas inför försäljning- flytten blir först i augusti/september!
Vi har visning nästa helg därav lite målning rensning och några mindre inköp i samråd med stylist. I helgen blir det paus på landet med mina plantor och rabatter!


skrev Andrahalvlek i Min plats i livet!

@Sommarbarnet Beklagar sorgen ❤️ Jag tog avsked av min hund för snart tre år sedan och det var otroligt tufft att ta sig igenom sorgen. Jag behöll alla saker framme den första månaden, för att påminna mig extra mycket. Nästan vältra mig i sorgen.

Varje morgon såg jag hundbädden tom bredvid min säng och tänkte ”han finns inte mer”. Varje gång jag öppnade ytterdörren saknade jag hans ystra välkomnande enormt mycket. Varje rutin, varje vardagshändelse ska omprogrammeras, utan hundkompisen vid sin sida. Det är SÅ otroligt tomt. Jag grät och grät och grät. Ett tag kunde jag inte ens promenera. Vad var det för mening när inte hunden skulle rastas?

Men precis som med nykterheten så kommer sorgen i vågor. I början är den konstant, sen kommer den och går växelvis och gör allt glesare besök. Du kommer att ha nytta av ditt nykterhetsarbete nu, den erfarenheten går att översätta även till sorg.

Ja, det är tufft att känna sina känslor fullt ut. Men det är genuint och ärligt och alldeles underbart egentligen. Det är ju inte bara negativa känslor vi har fått förmågan att verkligen uppleva, utan även positiva känslor. Just nu är ingenting positivt i din värld, och det är helt naturligt. Det får vara så ett tag. Det är okej, okej, okej. Känn acceptansen genomsyra kropp och själ. Din hund är död och livet suger just nu. Det får vara så ett tag.

För mig är det numer viktigt att låta känslorna ta plats, att inte försöka tränga undan dem. Känslorna behöver luftas och få bekräftelse. Som små ledsna barn som hulkar och skriker och gråter och tror att livet är över. Den kloka vuxna sidan av mig får ha tålamod, trösta och klappa varsamt. Tids nog lugnar sig barnen. Tids nog torkar de sina tårar, tar sig upp på fötter igen och börjar nyorientera sig.

Styrkekramar i massor till dig ❤️❤️❤️❤️❤️

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

Vaknade tidigt i helgen och nu i veckan har jag vaknat innan klockan ringer kl 6. Inte bra. Tydlig varningssignal. Jag vaknar mitt i att min hjärna tänker på problemlösning gällande jobbet. Just nu skriker alla efter sina sommarscheman, så idag och imorgon måste jag ösa järnet. På måndag kommer två praktikanter, veckan efter det kommer de första sommarvikarierna.

Tack och lov är inte så många helt nya. Några har varit praktikanter hos oss i vår och några är så kallade återkommare. Det är extra roligt att planera en andra eller tredje sommaren för vikarierna. Då har jag bildat mig en uppfattning om deras förmågor och lämplighet, vad de ”brinner” för. Då kan jag antingen låta dem blomma ut i just det eller sätta dem på en utmaning som jag bedömer att de är mogna för.

Berättade om nya tjänsten för en kollega/kompis igår. Ytterst få av mina kollegor räknar jag in som kompisar, men hon tillhör dem. Också hon blev förvånad, men väldigt glad. För min skull, och för verksamheten. Som mellanchef är det inte sunt att bli kompis med kollegor som står i beroendeställning till en. Man kan, och ska ha, en vänskaplig och tillitsfull relation men man bör inte vara kompis i den meningen att risken finns att man särbehandlar någon.

Jag upplever det som att min chef särbehandlar en annan mellanchef och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Folk märker det, och pratar om det i huset. Jag tror inte att min chef förstår vad hon gör riktigt, och jag vet inte om jag är rätt person att säga det. Å andra sidan är jag nog typ den enda på bygget som skulle kunna säga det till henne. Jag har sagt mer obekväma saker än så till henne de senaste åren. Jag tänker att alla chefer behöver folk omkring sig som inte är ja-sägare till allt, utan faktiskt vågar vara lite obekväma.

Den kollega jag pratade med igår har jag en lång relation med. När jag var gravid med yngsta dottern för 22 år sedan sökte vi samma chefstjänst. Jag sökte internt och hon kom utifrån. Hon fick jobbet. När hon precis hade blivit anställd hade vi en personalfest med övernattning på hotell. (Minns ni den tiden då företag hade råd med sådant?) Det första jag gjorde var att stega fram till henne och säga: ”Du och jag ska jobba ihop när jag kommer tillbaka efter min föräldraledighet och jag vill därför vara tydlig med att jag också sökte det jobbet som du har fått. Jag vill att du ska höra det av mig så du slipper höra det bakvägen.” Sen hälsade jag henne välkommen till företaget också och sa att det skulle bli kul att lära känna henne.

Sen har vi jobbat sida vid sida i olika konstelllationer, som mellanchefer eller med annat tydligt ansvar. Hon sa igår att hon mindes den händelsen tydligt och att hon redan då tyckte att det var så modigt gjort. Jag har inte själv tänkt att det var modigt, jag ville bara vara tydlig. Jag hade velat veta om det, ifall jag hade fått en chefstjänst och flera andra kollegor hade sökt samma tjänst.

Kram 🐘


skrev Sommarbarnet i Min plats i livet!

När suget sätter in!

Igår var jag tvungen att låta min finaste hund somna in. Hans hjärtsvikt var så svår att nu gick det inte längre. Vi fick nio år tillsammans. Han kom in i mitt liv när det var som mörkast efter att mina föräldrar gått bort. Han skänkte oss så mycket kärlek och glädje under dessa år och jag kunde inte haft en bättre vän och följeslagare när barnen flyttade ut och under hösten som var.
Jag är så tacksam över att vi fick de här sista månaderna bara han och jag. Vi skapade oss en lugn tillvaro där han fick vara mittpunkten i mitt liv. Hans sjukdom gjorde att vi levde en ganska inrutad tillvaro, men det gjorde mig ingenting. Jag hade ändå ett hopp att han skulle få ett par år till, men senaste tiden har jag förstått att hans sjukdom till slut tog över och jag ville inte att han skulle bli så dålig att han inte klarade av vardagen.
Det var det svåraste beslut jag fattat och sorgen blandas med skuldkänslor. Hade jag kunnat göra något annorlunda?
Tårarna rinner när jag skriver och jag kan inte nog beskriva den sorg jag känner.

Redan i bilen hem från veterinären kom suget. Det fullkomligen slog undan mina ben och jag planerade att gå ner på Systemet och köpa vin. Hur många flaskor? Rött eller bubbel? Eller kanske både och? Eller kanske jag skulle börja med att öppna den flaska champagne jag har i kylen (en gåva från någon som inte visste bättre)?
När jag så kom hem till min lägenhet städade jag undan alla hundsaker för att inte bli påmind om att han inte finns här längre. När lägenheten kändes för trång tog jag mig ut och gick en halvmil.

Mitt i all sorg och alkoholsug började min rationella sida av hjärnan att tänka. Konsekvensanalys. OM jag dricker vin vad händer då? Mår jag bättre? Hur kommer det att kännas i morgon? Får jag min hund tillbaka? Minskar sorgen? Försvinner tomheten?

Det blev inget vin. Champagnen ligger orörd. Jag mår inte bättre idag, men jag är i alla fall inte bakis med ångest. Sorgen ligger som en mantel över mina axlar, men det är ok. Jag måste ju få ha min sorg precis så naken och tung som den är. Inget vin i världen kan hjälpa mig att få min hund tillbaka, frisk och alltid med mig. Inget vin i världen kommer att hjälpa mig genom detta. Inget vin i världen kommer att stötta mig genom denna sorg.

Det svåraste i att leva utan alkohol är nog detta att hantera alla känslor. Framförallt de svåraste. Jag har inget att tillgå mer än mig själv. Att försöka rida ut känslostormen inom mig är den svåraste utmaningen. Men jag tror att jag kommer att lyckas.

Det som också bromsar mig i suget efter alkoholen är betydelsen av att känna viktigheten för min kropp. Jag lever idag väldigt hälsosamt. Jag äter vegetariskt, jag tränar 5-6 gånger i veckan, jag tar hand om mig och det tycker jag att min kropp är värd efter alla år av misshandel med alkohol och annat skräp.

Jag kommer att ta mig genom den här sorgen. Utan alkohol. Rakryggad.

Kram


skrev Sisyfos i Det är aldrig försent

🕶

Tror stenhårt på att det är positivt att lägga lite pengar på något som gör en glad. Nu kommer du att bli glad över att du dessutom kan se själv hur cool du ser ut i solglasögon 😎 .


skrev Torn i Nykter livet ut

@Se klart Det var snabba ryck med flytten, känns som det var alldeles nyss du köpte lägenheten. När jag har flyttat har jag alltid haft ett par månader på mig till inflyttning. Låter trevligt med middagen! 😍 Så länge folk inte blir berusade så tycker jag det är mer avslappnat för egen del numera. Jag är mycket mer skärpt och får ut mycket mer av samtalen med släkt och vänner.

Kram 🤗