Senaste kommentarerna i forumet

Det låter helt underbart @vår2022 ❤️ Njut av natur, bastu och bad. Kram❤️

@Carisie Tack för kärlek och omtanke❤️. Jag mår bra😁. Det har varit mycket på gång hos mig och tiden för forumet knapp. Jag har försökt hänga med i svängarna men inte haft energi till inlägg. Vi är nu på stugan och jag jobbade härifrån på distans idag, men imorgon och på fredag semester! Vi bor naturnära vid en sjö och vedeldad bastu. Gudomligt att få basta varje em och dopp i 16 gradig vatten, rena rama hälsokuren. Resterade dagar blir det ute i skogen med hundarna som ska få jobba med att hitta fågel. Så nu ska jag få en härlig återhämtning och vi åker hem på söndag.

Ha det så gott och trevlig resa!❤️

@Andrahalvlek @Se klart Jag blev så väldigt glad för att ni kommenterade mitt inlägg. Det var betydelsefullt för mig❤️
Jag har varit så låg efter besöket på banken. Idag vid lunch kom tårarna när jag berättade för två kollegor. Två kollegor varav den ena är 56 år har varit änka i 17 år. Hennes två barn var inte gamla när deras pappa dog. Den andra kollegan är skild och har varit det länge och levt ensam. Hennes dotter var inte heller så gammal när hon skilde sig, Är 61 år. De har inte haft något val än att få klara sig själv ingen man att luta sig emot så som jag haft.

Jag har funnits väldigt mycket för mina barn vilket jag inte ångrar men jag kommer bli drabbad ekonomiskt av det. Tiden före jag utbildade mig till socionom så var jag så otroligt osäker på min egna kapacitet vilket säkerligen bidragit till timanställning och vikariat och som oftast deltidsanställning. Och sen har jag verkligen inte varit den mest sparsamma dvs jag har köpt böcker, fina hår-och hudvårdsprodukter, går t frissan mm. Det leder inte mig framåt att grubbla över vad som har varit utan se framåt. Jag har haft väldig ångest sedan igår. Nu får jag försöka smälta det här och ta nya tag om några dagar.

Det är kul att ni även kommenterar vad jag skrivit om min uppväxt. Flera kollegor som jag arbetade med inom Elevhälsan för nio år sedan sa ofta att jag skulle skriva en bok. De tänkte delvis på att vara förälder till mina barn mm. Jag tycker ju om att berätta och har inte så många att berätta för. När jag ser tillbaka på min barndom och uppväxt så tänker jag att jag har varit med om mycket…om utvecklingen på landet. Jag gick på en landsortsskola fr ettan t sexan. Högstadiet gick jag i en något större ort men gymnasiet i den stad jag nu bor i. Då gick ju inte alla treårig linje men jag gick treårig humanistisk. I min klass gick många elever vars föräldrar var egenföretagare, läkare, advokater, VD. Det var första gången som jag kände att jag var fr landet…att det var skillnad att vara fr staden eller landet. Min klasskamrat vara pappa var advokat hans syster träffade jag nu för några år sedan i rollen som min socialsekreterare/behandlare. Hon berättade att min klasskamrat var alkoholiserad och bor i USA samt att pappan/advokaten även han var alkoholiserad. Hon själv blev medberoende.

På tal om min barndom så lutade min mamma vår egen lutfisk i vårt brygghus. Första gången serverades lutfisken kokt men sedan gjorde hon sufflé på den. Vad vi idag kallar marängsviss kallade min mamma hovdessert med hemlagad chokladsås.

De böckerna som du nämner @Se klart har jag i min bokhylla. Vet inte om du har rekommenderat de tidigare fast jag har för mig att det var FinaLisa🤔 Jag har dock inte läst dem men det är kanske tid för det nu.

Kanske blev lite rörigt inlägg men så får det vara…förresten varit på yinyoga för första gången i mitt liv. Vilken fin ledare och vilket härligt pass🙏🏻Fastän jag är stel som en pinne….🙈

Nu blir det snart sängen😴

Kramar 🥰

Kikar in och säger hej till min kära tant elefant. Kram 🥰

Vardagen är minst sagt igång. Med den min proppade skalle. Mycket att göra på jobbet men rätt så kul. Försöker att undvika alla helikopter-perspektiv och vara i mitt arbete och med mina kollegor. Vi - och jag- gör ett bra jobb kan vi se på våra ekonomiska resultat och det är alltid lugnande även om det inte direkt är tårta-kultur hos oss. Men mina egna strategier för mitt senaste uppdrag fungerar som tänkt, och lite bättre. Jag försöker nöja mig och inte fara iväg med nya projekt- utan bara göra ”killräckligt” som det ju heter. 😊 Det är fullgott nog.
Nu väntar några aktiva dagar men både människor och aktiviteter, firande av vänner, och fixande av diverse grejer.
Jag är väldigt glad över vår vecka i solen och vid havet. Har ork i ryggsäcken.
Sömnen bra- livet bra- terapin fortsätter och det känns viktigt och meningsfullt även om jag inte har någon aning om vad det ska leda till.
Kram alla som inte har ryggsäcken tung av sol och vila, som kanske kämpar med allt från alkoholjävulen till ekonomi, anhörigproblem och barn-trassel.
Här är vi ändå team hjälpas åt. 🌸🙏

@sisyfos tack för tankar! Ja det är väldigt intressant att läsa den här litteraturen och jag tänker att för mina barn- och barnbarn- så finns inte längre någon naturlig koppling till den för-industriella tiden, en lång lång tid i människans historia, helt central- detta med hur vi levt och utan att bränna alla jordens resurser. Kanske blir kommande generationer tvungna att anpassa sig ”tillbaka”. Vi får vara med ett tag till och se! 🙏🤗

Ja herregud @andrahalvlek och @varafrisk- softgirltrenden, man baxnar. Vi pratade om det senast idag på jobbet. Det är svårt att råda kring heltid eller deltid när barnen är små, men jag kan också se att de som går ner på deltid ÄNDÅ jobbar nästan lika mycket som heltidarna. Så jag brukar pusha på framförallt kvinnorna (97% av mina kollegor) att hålla i, även under småbarnsåren. Samtidigt: min mamma var hemma med oss ända tills jag började skolan. Det var väldigt värdefullt för mig som var ett känsligt barn. Och det möjliggjorde för min pappa att kunna satsa på sitt jobb- som tog väldigt mycket tid. Idag är min mamma fattigpensionär. Men hon har barn som har goda inkomster så för henne blir det bra ändå. Men utan oss hade hon haft det väldigt knapert.
@varafrisk det är spännande och fint att läsa om din uppväxt, det känns som det bubblar ur dig, jag tycker du ska skriva mer om det, nycklar finns på många ställen när vi ska låsa upp livet.
Vårt landställe hade utedass när vi köpte det: hade varit uthyrt många år, alla hushåll i vår by var väldigt ”primitiva” sett till bekvämligheter.
Det liv du beskriver låter som något många talar drömmande om men som du skriver- vilket jobb! Har du läst Maj-triologin av Kristina Sandberg?
Jag tror du skulle tycka om den.
Kram från en stund på soffan efter en väldigt lång dag!

@Varafrisk Förstår att du är ledsen 😢 Pensionssystemet suger för alla de kvinnor som under många år jobbat deltid för familjens skull. Om gubben dör står man där liksom. Plus att väldigt många lever kvar i relationer som är destruktiva. Av ekonomiska skäl. Och eftersom det är kvinnor som drabbas pratas det inte så mycket om det i samhället. Inte tillräckligt mycket i alla fall.

Just därför blir jag så provocerad av ”soft girl”-trenden, där unga kvinnor berättar om sitt ”hemmaliv”, då de blir försörjda av en man. Ekonomisk jämställdhet är så viktigt! Jag blir varm inombords när jag hör min äldsta dotter prata om sin och sambons ekonomi. Hon gör alla rätt! Hon vill inte kalla sig feminist, men när jag hör henne prata är hon verkligen feminist. Precis som sin mamma.

Kram 🐘

@Sisyfos ❤️ Jag tänker att rinnande vatten var något som fanns i mitt hem sedan lång tid före badrum och toalett. Det var ju faktiskt lyx att ha järnspis för när strömmen gick kunde man alltid laga mat och det var varmt i köket. Skafferiet var ju också lyx.

Idag är jag riktigt riktigt ledsen. Ont i magen. Igår var jag på banken. Och det var långt ifrån upplyftande. Har man som jag varit lågavlönad och inte jobbat så mycket heltid så blir pensionslivet inga sötebrödsdagar precis. Har inte heller mycket sparat. Så länge vi är två kommer det väl funka men om min man dör före mig så kommer det inte gå. Så det blir att jobba heltid de resterande åren av yrkesverksamt liv😢

Hej 👋🏼 Ville vara kika in och kolla hur du mår. Jag har noterat din frånvaro och det blev lite tomt och tyst 🤫 Hoppas du mår bra och att inget dåligt har hänt ❤️ Jag vet att man måste ta en paus ibland och få lite helikopterperspektiv 🚁

Det var bara det liksom. Lite kärlek och omtanke ❤️ Kram

Mina ”15 min styrka innan jobb” börjar ge resultat. Min rygg protesterar inte längre när jag lyfter in 24 kg lillprins i hundburen i bagaget. (Han vägrar hoppa in.) Och när jag bär matkassar från bilen, hem till porten och uppför trapporna kan jag spänna biceps litegrann på ett bekvämt sätt för att avlasta armbågarna. Även handlederna är starkare, så det räcker att pausa en gång jämfört med tre-fyra tidigare. Tjoho!

Det är precis därför jag vill träna styrka - för att underlätta i vardagen 🤩 Efter 50 år fyllda förtvinar musklerna om man inte tränar styrka. Men det är aldrig för sent, till och med 100-åringar bygger muskler om de börjar styrketräna.

Efter nästa vecka är det jobb dagtid mån-fre som gäller i 12 veckor. Dags att fundera över hur mina rutiner för promenad och styrketräning ska se ut då. Jag har dessutom anmält mig till ett fyraveckors-program online med fokus på styrka vid artros. Jag ersätter kanske 15 min dagligen med två timslånga pass per vecka? Suger på den karamellen lite. Provtänker.

Nu är jag ledig ons-tor, nice 🥰

Kram 🐘

Kram 🐘

Tack @vår2022 och @Ny dag, rädslan har egentligen inte varit att jag skulle börja missbruka opiater för vart skulle jag få tag på sånt efter dosen för knät. Rädslan är tigger för alkohol, jag är så rädd att jag ska börja svaja i min inställning till alkohol. Jag hör liksom adjävulen ligga och viska att jag varit duktig och att det inte är så farligt om jag börjar dricka lite. Jag vet att mitt mående just nu är riktigt dåligt och att det också triggar. Jag vet att det kommer bli bättre bara jag inte ger upp. Jag kämpar samtidigt på med matmissbruket, har inte missbrukat mat på 8dagar men å andra sidan har jag haft opiater så det känns inte som någon ansträngning. Kram

@Nackamannen Grattis till 12 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Du har en massa förlorad sömn att ta igen. Det lägger sig med tiden. Var tacksam för att du sover, men du kan prova att ställa klockan tidigare på morgonen så du kommer upp. 8-9 timmar är mer rimligt i längden.

Kram 🐘

Ja, från att inte kunna sova öht till att vilja sova dygnet runt... kroppen reparerar sig.

12 veckor nykter. Och så trött. Från att jag blev nykter sover jag 10-12 timmar om dagen. Hade inte sambandet med att jag slutade dricka varit så tydligt hade jag trott att jag var sjuk. Känner mig frisk. Har ni erfarenhet av denna trötthet?

@Himmelellerhelvette Styrkekramar till dig! Starkt gjort att avsluta med opiaterna och övergå till Alvedon/Ipren innan kuren var slut. Klokt! Och ja, fysisk smärta är lättare också för mig att härda ut. Den gör inte så ont om du förstår hur jag menar. Så bra att du skriver här och vädrar dina tankar. Insiktsfullt! 🥰

@Himmelellerhelvette Kämpigt men så bra jobbat av dig! Så insiktsfullt och strongt! Bra att Alvedon och Ipren ger smärtlindring så du inte behöver lida för mycket. Jag opererade mitt knä för många år sedan, innan jag blev helt nykter, och åt opiater. Då behövde jag inte dricka för det räckte med opiater. Jag var ändå väldigt rädd för att bli beroende av det och trappade ned snabbare än jag behövde och slutade inom två veckor om jag minns rätt. Om man inte äter allt för länge så behöver det inte bli ett beroende.

Tänker att du kanske ska flytta fokus i dina tankar till att skönt att det nu är slut och att du klarar dig utan. Fokusera på positiva tankar om hur du blir allt bättre och att inom en framtid kommer det att inte smärta mer. Inte fundera så mycket på vad som är vad för det kan säkert skapa sug och tankar om det. Dit uppmärksamheten går sker tillväxt😁.

Krya på dig!❤️

Tack @Andrahalvlek❤️ Jag har varit så rädd, har fortfarande mycket ångest. Försöker se det som att det är jättebra att jag är så rädd och har all ångest för det hjälper mig att inte fortsätta ta opiaterna. Jag har kvar vilket känns som en vinst för mig. Jag hade under påverkan av dem tänkt fortsätta ta ända tills dom var slut men idag när jag vaknade upp kände jag att det får räcka nu. Knät får göra hur ont det vill men jag tänker inte riskera min nykterhet mer! Fysisk smärta är lättare än psykiskt för mig. Om jag misstänker att jag tar medicinen för att jag vill bli påverkad i hjärnan som idag då måste jag lyssna på mig själv min instinkt om att beroendedelen vill att jag fortsätter men smärta är inte farligt. Jag kan andas och jag kan ta Ipren och Alvedon i kombination för bra smärtlindring.

Men jag känner mig ledsen och ensam. Ingen förstår sånt här. Det finns ingen jag kan prata med som vet hur beroendet funkar och hur jag har bråkat med mig själv. Det har varit en inre strid och smärtan har bestämt att jag måste ta medicinen men när det gör så ont så är det svårt att veta vilket som är smärta och vilket som är att beroendet vill ha mer berusning. För opiaterna är en flykt från smärtan skulle man kunna se det som och det är det jag kämpat med att lära mig. Att handskas med smärta utan att fly och nu har jag varit tvungen att fly. Jag förstår att det är två helt olika grejer men det ena påminner om det andra och jag vill försöka få beskrivet kampen jag genomlidit för att känna mig mindre ensam. För att dela med mig. För att ensam inte är stark. För att jag inte har någon IRL att prata med. Kram

@Himmelellerhelvette Fy så obehagligt. Klokt och insiktsfullt agerat av dig. Opiater är helt galet beroendeframkallande. Dosen behöver ökas hela tiden. Med morfinplåster får man inte lika snabb kick, men tabletter ger en enorm skjuts.

Skönt att du är igenom det!

Kram 🐘

@miss lyckad Jag tror mina barns pappa har diagnos samlarsyndrom också. Det blir värre för varje år, han pratar om att sälja men skjuter upp det. Jag får panik ibland när jag är där. Han blir dessutom inte klar med ett enda projekt. Suck.

Synd att det inte blev mer allvar mellan er. Men jag håller med - hellre självsam än att tvingas hantera olika typer av relationsproblem. Jag trivs bra själv, med lillprinsen som sällskap.

Kram 🐘

Ett krig mellan mig och beroendedelen av mig startade när jag opererade mitt knä! Jag vet att beroendet kan byta form och gå på att bli beroende av medicin när det väcks. Jag kände långt innan en undermedveten rädsla för medicinerna och har nu kämpat mig igenom detta. Jag har försökt att titta på förloppet som en observation av mitt beroende. Jag har försökt balansera på vad som är att beroendedelen av mig som vill ha mer opiater och vad som är smärtan, många gånger har det varit svårt att avgöra, några gånger har jag förmodligen tagit för mycket. Jag har älskar känslan av att få sväva iväg och sagt till mig själv att det inte är någon idé att låtsas som att jag inte tycker om ruset. Jag kan lika gärna njuta den stunden som varar för medicinerna var jag tvungen att ta. Däremellan har jag känt lusten till ett nytt rus men förstått att jag inte haft tillräckligt ont.

Nu är jag ute ur medicinerna och smärtan är hanterbar! Jag känner så starkt att jag behöver skriva detta, få vädra ur mig kampen jag haft, jag har varit så rädd att detta ska trigga igång lusten på alkohol.

Ikväll börjar jag jobba igen. I 4 veckor har jag gjort allt möjligt. Men även slöat framför olika serier med glass och annat gott. Jag och mannen jag träffat, går tillbaka till vänstadiet. Han har en massa grejor hos sig, och då menar jag många års samlande på diverse motorer, redskap, tomma dunkar etc. Ja samlare kan han nog vara. Jag visste från början att han hade mycket grejor, men att han skulle sälja av och slänga. Nu när vi träffats ett halvår så blir jag mer och mer osäker på hans vilja att göra sig av med saker. Jag har från första början varit osäker på hans sätt att hantera samlandet. Jag har hjälpt honom att röja inne, och det har gått bra. Han har flera uthus med ännu mer skrot. Han har backat tillbaka, och skjuter upp lämning och försäljning av grejor. Han har heller aldrig sökt hjälp för detta, vilket vi har diskuterat att han bör göra. Hans mående har svajat, och detta är ju också ett beroende, samlandet. Själv är jag relativt sparsmakad med saker. Vill helst ha ordning. Det blir väldigt svårt med plats om man samlar på sig, och till vilken nytta? Hittills så har jag inte behållt vänskap med någon jag dejtat. Vi får se om detta funkar. Jag miste ju min enda killkompis när jag slutade dricka, för att han tyckte jag överdrev x- mannens drickande. Han var den enda som tyckte det, och nu tror jag att han har ändrat åsikt. Vi är inte ovänner, men träffas inte så ofta. Ibland undrar jag om det ens finns människor utan beroenden, och som är stabila? Jag har ingenting emot att leva själv, tvärtom, hellre det än att ha ett halvkass förhållande. Jag är nöjd med att lämna sådant jag inte trivs i. Idag har jag själv röjt i ett förråd som jag har tänkt på länge. Väldigt skönt när jag slängt gammal bråte. Hoppas ni har haft en skön sommar, och tar tillvara på livet, utan alkohol. Det gör jag. 🥰

I natt har jag sovit kl 22-08 och jag är redo att hugga in på arbetsveckan. Med tanke på att sömnstörningar i så många år gjort mig deprimerad och utmattad så tar jag verkligen inte god sömn för given. Jag är tacksam för varje god sömnnatt, genuint tacksam.

Det kinkiga med sömn är att man inte kan prestera sömn. Sömn är en icke-handling. Det är först när vi är tillräckligt nedvarvade och sömniga som vi kan somna. Om man som jag har stökig sömn i bagaget är det så lätt att varva upp och oroa sig, och då kommer sömnen absolut inte. Att inte kunna sova mer än några få timmar är tortyr, och när det var som värst för mig sov jag ingenting. Hela nätterna snurrade jag runt i ångest, klev upp, provade igen osv. Senaste gången jag blev utmattningsdeprimerad (2022) var jag till och med nykter sen två år tillbaka, så jag kan inte skylla på alkoholen ens.

Hur jag gjort? Jag har under lång tid lagt mig (22) och gått upp samma tid (07 eller 08). Jag sover inte dagtid under de perioder jag behöver få ordning på sömnen, hur gärna jag än vill. (Nu kan jag dock ta en höneblund på max en timme, innan kl 15.) Jag rör på mig dagtid, minst en timme per dag och nu är jag uppe i 1,5 tim/dag fördelat över dagen. Raska hundpromenader. OBS: kan tas även utan hund! Morgon-förmiddag är det viktigt att få dagsljus i ögonen eftersom det påverkar sömnhormonet melatonin.

Jag tittar på lagom halvtråkigt tv-program, som jag kan ha eller mista. Inga spännande filmer eller serier som gör att jag blir sittande ”bara ett avsnitt till”. Jag börjar förbereda sänggåendet 30 min innan läggdags. Tankar som ”jag måste sova” går fetbort. Jag tänker hellre ”åh, vad skönt att ligga ner och blunda.”

Jag har tidigare använt ljudbok som insomningsrutin, men när jag hämtade hem hunden i juni 2023 kändes det konstigt. Hur skulle han uppleva det att höra en röst babblande i sovrummet när vi skulle sova? Så det valde jag bort. Jag införde istället en räkningsrutin. Jag lägger mig bekvämt på sidan. Andas in och räknar till 6, håller andan en sekund, andas ut och räknar till 6. Och viker ett finger. Sen andas jag så in och ut, viker ner och viker upp fingrarna två gånger - totalt 40 in/ut.

Nu har jag hållit på med det så länge, typ varje kväll sen juni 2023, att det känns omöjligt att inte räkna och djupandas när jag lägger mig. Det går på automatik sen länge. Den långsamma in/utandningen varvar ner nervsystemet. Räknandet gör att hjärnans aktivitet förflyttar sig från amygdala (dramaqueen) till pannloben (chefen på bygget). Plus att inga orostankar får plats. Ofta somnar jag mitt i räknandet. Vissa dagar är jag mer uppvarvad, men då fortsätter jag bara djupandas utan att räkna tills sömnen kommer.

När man har flera veckors-månaders god sömn i bagaget finns ingen oro inför sömnen som stör insomningen. Just tankarna ”jag måste sova” är de som stör sömnen allra mest. Sen tror jag att man har ”sömntåg” som går vid vissa tider. Vid vissa tider på dygnet har man lättare att somna, så man kan behöva prova sig fram till vilken tid ens eget sömntåg brukar gå. Jag har tex lättare att somna kl 22 än 23, men skulle aldrig somna vid 21. Och allra helst skulle jag vilja sova mellan 16 och 19, då jag har en tydlig trötthetssvacka, men skulle jag sova då hade nattsömnen sabbats.

Kram 🐘

@Varafrisk Visst är det så. Och du har helt rätt, alla mina erfarenheter från att sluta med alkohol går att applicera på sockret. Och det påverkar samma belöningscentrum i hjärnan.

Kram 🐘

Jag tänker att det är rätt viktigt att känna till hur det var och att det inte var så länge sen. Genom mina mor- och farföräldrar har jag ju fått viss inblick. De hade det inte välbeställt och min mammas 10 år äldre syskon kunde inte läsa vidare. Det var möjligt för båda mina föräldrar som är födda lite senare. Trots att farmor blev änka tidigt, utan pengar. Hon hyrde ut rum i sin 2:a, där hon bodde med sina barn och jobbade förstås. Barnen fick laga mat själva. Men hon drack inte i alla fall. Och mina morföräldrar var i princip nykterister. Där de bodde hade nykterhetsrörelsen och missionsrörelsen gjort framsteg. Säker väldigt nödvändigt.
Det är svårt att förstå hur fattiga förhållanden det var tidigare, för oss som växte upp bara lite senare och våra barn är ännu längre ifrån det här. Det har svängt tillbaka lite nu och det är oerhört sorgligt.
Men det är kanske dags att damma av lite äldre litteratur för att se den positiva utveckling som har varit. Måste upp och jobba nu.