Senaste kommentarerna i forumet

Ja @torn det är fint att tänka tillbaka på den skakiga tiden, och extra fint är det och tänka på ett ”vi” 😍 i de sammanhangen, @andrahalvlek jag gissar det var ungefär lika samma för dig 😍 Att vara vi är något så väsensskilt från att vara ensam. Tar med mig det, men är tillbaka imorrn om nån skulle undra 🐥
Ikväll har jag besökt folktom restaurang med god vän. Han frågade hur jag gör med drickande framöver. Jag tvekade först som jag gör av gammal vana; ”nu dricker jag ju inte och saknar inte så jag tror bla bla”
Jag avbröt mig själv och sa att jag har slutat och ska inte börja. Det handlar inte om att jag kommer att bli kronvrak av att dricka ett glas men jag befinner mig i utveckling. Stör ej, alltså. Vinet har dött. (Kan återuppstå- ögon i nacken krävs) Är aldrig säker men tryggare än såhär behöver en människa inte vara.
Kram och godnatt!

7 månader passerade nu, grattis! Vore kul om du skrev en liten rapport om hur läget är om du vill. Kram 🤗

@Kennie Jo det är säkert bäst att ”inte ta den första prillan” Minns du hur lång tid det tog ungefär tills snuset var en ickefråga? ( Från den dagen du slutade)

Att jätteprilla skulle avskräcka från snus är nog lika troligt som att en karatefylla skulle sätta stopp för fortsatt missbruk.. Beroende verkar sällan funka så logiskt.. Så håll nollan, varje dag som går gör det lite lättare. Minns det som att suget blev kortare och kortare, man kom liksom på direkt när det dök upp att just det, jag snusar inte längre. Och så gav det upp till slut och försvann.

Fint att höra! Så skönt när vaccinet väl kommer.

@TappadIgen Ja, det undrar jag också.

@TappadIgen Väldigt länge sedan du skrev nu. Är allt bra med dig?

Kram 🐘

@Kristoffer Tack för besked, då vet vi att ni jobbar på det.

Denna vecka har jag planterat penséer i krukor. Ett vårtecken. Livet pågår. Tacksam för hälsan. Gruppsamtal med barnen. Kul att se dem samtidigt. Men det kan nog inte bli någon vårträff. Idag ser det ut, som att vaccinet kommer att ge oss trygghet till midsommar. Ja, ja...en dag i taget i alla lägen. Uthållighet. Tålamod. Skönt att ha övat i nykterheten.

@Charlie70 Du kanske skulle ta en jätteprilla av extra starkt snus och hoppas på att du mår svindåligt.😅 Så som man mådde när man en gång testade den första snusen. Då kanske du får avsmak för all framtid.

Nä, nu spekulerar jag bara.😂 Fan, jag har ju tänkt att försöka lägga av med snusandet snart, det hade känts mycket mer lockande om du inte hade fantiserat om nikotin- kick nu.😅 Väldigt bra jobbat av er båda två i alla fall! Jag är impad😍

Kram

@Vjlo ja det är fantastiskt vad alkoholstopp för med sig. Att du nu tar tag i dåliga saker på jobbet t.ex. och kan göra det med en klar hjärna och öppet sinne. Fantastiskt!

Jag är en av de som måste jobba hemma men var inne i dag för att jag behövde göra lite utskrifter och kolla snigelposten. Lunchade (på avstånd) med en kollega som snusar. Faktiskt den kollegan som fick in mig på spåret "nikotin utan snus". Han berättade att han hade köpt himla goda snusar. Ny sort med smak av "skånska skogsbär" (vilka bär är det :D). Jag luktade på dem och fy bubblan alltså. Doftade starkt och jag blev lätt illamående faktiskt. Det var ju skönt! Tyvärr fantiserar hjärnan lik f-b- om den trevliga nikotin-kicken som förhoppningsvis kommer snart. Men så blir det inte.

Kram!

@Ztark-are Hmm jag måste ta antabus på beroendecentrum framför sköterskan 2 gånger i veckan. Dessutom för att de vet att jag rökt cannabis måste jag även lämna urinprov där en gång i veckan. 🙄 Var dock aldrig beroende av det så känns helt meningslöst men gör det endå.

Nej jag glömmer inte bort det. Mest för att min syster drack på antabus en gång och var nära att dö. Så jag tänker inte ta den risken. Även om jag inte skulle dö så är jag inte sugen på hjärtklappning och ångest som kan komma av det. Så vill inte chansa.

Jag har nästan gått ner 10 kg på 3 mån känner mig väldigt nöjd jag med. 😊 Detta trots allt sött jag stoppar i mig. 🤣

@Torn skrev:"Typ varannan gång jag går in så är servern nere."

@Andrahalvlek skrev:"Tycker också att det känns lite svajigt, man får försöka komma in flera gånger och ibland lyckas man inte alls."

Hej hörni! Vill bara bekräfta det ni upplever med sidan. Vi har upptäckt att det var tredje timme är ett fönster på ca 10 minuter då sidan är väldigt långsam och svår att använda. Förstår att det är frustrerande, vi jobbar stenhårt på att lösa det så snabbt vi kan. Tack för ert tålamod och för att ni påtalar det!

/Kristoffer

@Kaffetanten88 Hmmm... så man glömmer inte bort att man tagit antabus? Eller tänker ”undrar hur jag reagerar på att dricka med antabus...” och är dum nog och testar?

Jag ska till en beroendeterapeut 1 april och har då tänkt att hon skriver en remiss till en läkare för medicin. Vet inte hur lätt det är att få ut sådan medicin som antabus men ..?

Det går ändå ganska bra för mig. Gått ner -7kg nu och känner mig alertare och piggare i kroppen. Mindre värk och jobbet känns inte motigt heller.

@Se klart skrev:"Perfektionen har fått sparken, det är nog det viktigaste som har hänt. "

Lovely ❤️ Den där perfektionen är en obekväm tvångströja. Bekväm klädsel passar bäst i påsk och annars också. Ser fram emot att umgås med mina flickor ❤️ Vad vi äter och dricker är fullständigt ointressant egentligen. Något gott blir det säkert. Minns också en viss oro inför förra påsken, men de minnena har inga skarpa konturer alls. Generellt känner jag ett större lugn för varje nykter månad, alkohol blir mer och mer en icke-fråga. Jag kan inte förstå hur jag tänkte, då för ett drygt år sedan. Hur kunde jag på fullt allvar vara orolig för hur man kan fira storhelger utan alkohol?

Kram 🐘

@Ztark-are Hur går det för dig?

@Ztark-are nykterheten går bra. Tänker väldigt sällan på alkohol även om det dyker upp då och då i vissa situationer. Antabusen hjälper mycket att mota bort tankarna dock. Är skönt att det liksom inte går att dricka för då försvinner suget direkt.

Jag har inga biverkningar alls av Antabusen. Fick lite högt levervärde en gång men det gick ner jättefort. 😊

Jag kommer äta antabus tills jag känner mig trygg att stå på egna ben. 😊

Det är något som jag tycker är extra härligt, skönt eller vad man ska säga. Som tex påsken nu. Även om vi förra påsken hade varit nyktra i 3-4 månader så var det ju tämligen skakigt, nervöst, ovant mm då. Man var en jäkla nybörjare på att vara nykter då helt enkelt.😂 Det känns så annorlunda nu, så mycket bättre, lugnare och helt tryggt.

Kram 🤗

Ja nu är det vapenvila med kroppen @andrahalvlek. Har så många arenor att strida på (jobb) så behöver inte fler. Nu är dessutom kampen mot alkohol inte särskilt strids-intensiv. Vinglaset är en prick vid horisonten som endast syns klara dagar och knappt då.
Snart kommer påsken. För mig -faktiskt- en tid av återuppståndelse på mitt egna vis.
Påsken var första storhelgen nykter. Påsken var också helgen jag under de första månaderna såg fram emot- då skulle jag få dricka igen! Kämpa kämpa tre månader, sen blir det rödvin till lammet och snaps till sillunchen.
En tid innan gjorde jag halt och bokade på tre nyktra månader till. Påsken var lite skakig. Det är en helg av mamma-fix och mat och bak som jag har haft svårt att hantera utan det extra energipåslag/ork som jag för stunden upplevde att vinet gav.
Mitt liv ser annorlunda ut på flera plan. Perfektionen har fått sparken, det är nog det viktigaste som har hänt. Vilket i sin tur har frigjort kraft, ork och... ja en annan lättsamhet.
Det ni, om nån skulle tveka.
Nu väntar möten på rad här i em. Tankar lite här när jag kan! Kram på er.

Hej kaffetanten! Känns som att vi har mycket gemensamt, barn med NPF diagnos, och lidande av pms och alkoholbekymmer. Tacksam att kunna läsa hur du har det i din vardag! Känner även igen det där med vänner som enbart pratar om sina egna liv, och bryr sig väldigt lite om att lyssna på andras bekymmer. Jag har nog rensat bort många vänner på grund av den orsaken.

Hur går det för dig annars med nykterheten och antabus? Funkar det och har du några biverkningar?

Jag känner mig trött och låg idag. Inte alls stark. Inte som vanligt. Känner mig ensam. Känns som varje gång gång jag sträcker ut en hand för att berätta hur jag mår så känns det som vänner och pojkvän vänder på det och börjar prata om sig själva direkt utan att lyssna något på mig. Antar att folk är så upptagna i sina egna liv att de inte tänker på att lyssna på andra. De har inte tid. Det är ok för det mesta. Idag känns det ensamt dock. Också för att när jag fick min son försvann alla mina närmaste vänner jag haft i flera år. Speciellt när han blev sjuk. Det känns ensamt att inte ha någon att prata med som lyssnar på mig och förstår bara. Speciellt sånna här dagar.

@Charlie70 skrev:"För Vjlo har processen verkat lite smidigare än för mig. Kanske feltolkar jag dig @Vjlo?"

Nja , alla är väl lite olika. Jag reagerade ju på medicinen o tyckte den var liten obehaglig. Med att undvika nikotin och det suget har det ändå gått ganska bra. Även alk, förutom lite dikeskörningar för några veckor sen som inte fick bli en vana.

samtidigt, som jag skrev i min tråd så ledde slutadet att jag började ta tag i saker på jobbet, bl a. Den resan har tagit rejäl fart och var mer jobbig än jag tänkt. Men sund o rätt. Då jag inte självmedicinerar som jag gjort finns det möjlighet lösa upp annat. Väldigt jobbigt fortfarande, men har bra stöd. Skriver mer sen.

@Charlie70 skrev:"För Vjlo har processen verkat lite smidigare än för mig. Kanske feltolkar jag dig @Vjlo?"

Nja , alla är väl lite olika. Jag reagerade ju på medicinen o tyckte den var liten obehaglig. Men suget har gått ganska bra.

samtidigt, som jag skrev i min tråd så ledde slutadet att jag började ta tag i saker på jobbet, bl a. Den resan har tagit rejäl fart och var mer jobbig än jag tänkt. Men sund o rätt. Då jag inte självmedicinerar som jag gjort finns det möjlighet lösa upp annat. Väldigt jobbigt fortfarande, men har bra stöd. Skriver mer sen.

@Se klart Kroppen har sin trivselvikt, så det är lika bra att du också mentalt trivs med den vikten 😍

Kram 🐘

Jag minns min första sjukskrivning. Våren 2007. Jag blev sjukskriven den 31/3 så vid just den här tiden mådde jag som allra sämst. Jag sov inte överhuvudtaget då och efter tre veckor utan sömn blev jag sjukskriven. Vi snackar inte sova dåligt, jag sov inte alls. Låg vaken hela nätterna och gick upp traskade minst en gång i timmen hela natten pga ångest som gjorde att jag inte kunde varken sitta eller ligga still. Jag minns lukten av ångest, den svetten luktar verkligen speciellt.

Min hjärna var så uppvarvad att varje gång som jag lyckades slockna en kort stund så väcktes jag inom några få minuter av panikångest som brände och sved i huden som nässelfeber, tryckte över bröstet och nästan tog strupgrepp på mig. Ibland fick jag rusa ut på balkongen och tvångsmässigt fylla lungorna med frisk luft. Det var som om min kropp och hjärna skrek åt mig: ”Du kan inte sova nu - du är ju utsatt för livsfara!”

Mitt parasympatiska nervsystem (heter det så?) var överhettat. Slåss eller fly-instinkten dominerade hela mitt liv. Jag körde till jobbet varje dag (livsfarligt) och sen satt jag där och flyttade papper från sida till sida på skrivbordet. Skulle jag skriva ett mail tappade jag ord. Det räckte inte att trippelkollade det jag hade skrivit, minst fyra-fem gånger fick jag korrläsa och ändå såg jag knappt vad det stod. Läst men ej förstått typ. Jag glömde ALLA koder och lösenord, fruktansvärt jobbigt. Jag sa fel ord, kunde inte slutföra en mening.

Jag jobbade då granne med rökrummet på jobbet så jag rökte typ en gång i kvarten. Varje dag gick jag in till min chef och berättade att jag inte hade sovit, att jag inte fick ordning på mina tankar, att jag inte fick något vettigt gjort, att jag var en sopa och katastrof och att han borde kasta ut mig. Han svarade: ”Men du ser rätt pigg ut.” Ridå.

Till slut skickade han mig till Företagshälsan. Jag fick komma dit samma dag och fick träffa en underbar läkare som sjukskrev mig en månad ”till att börja med”. Jag hade sådan svår ångest att jag inte kunde sitta still på hennes rum utan jag travade runt, runt på den minimala ytan samtidigt som jag sa ”det går inte, jag kan inte bli sjukskriven, jag måste...” Som ett mantra, om och om igen. Hon sa: ”Det kan du visst. Du åker hem nu och jag ringer din chef och berättar.”

Det tog ytterligare tre veckor innan jag kunde sova yttepyttelite. Jag gick som en zombie hemma, kunde inte äta. Rasade tio kilo på några få veckor. Kunde inte ta hand om mina barn, deras pappa fick göra allt hemma. Jag gick mellan säng och tv-soffa. Kan fortfarande inte se ”Trinny och Susanna” och Dr Phil på tv eftersom det påminner mig för mycket om den tiden.

Jag visste att det var viktigt att gå ut, så jag promenerade 3 km varje dag. Jag bokstavligt talat släpade benen efter mig eftersom hela min kropp hade växlat ner i tempo på gränsen till apati. Jag minns känslan i fötterna och ljudet av gruset på asfalten. Jag minns att jag inte såg någonting omkring mig, mitt tunnelseende var på nivå sugrör. Att fåglarna sjöng sina vårsånger och att snödroppar och krokus trängdes i gräsmattan såg och hörde jag inte. Det enda jag kunde ta mig för utomhus förutom promenaden var att räfsa gräsmattan, så det gjorde jag i timmar varje dag den våren. Jag kan knappt se åt en räfsa längre.

På dagens morgonpromenad njöt jag av snödroppar, krokus, videkissar på väg att spricka ut, flera starar som tjattrade, fiskmåsar och duvor som på sitt språk skrek och kuttrade: ”Känner ni att det är vår i luften?” Och som jag känner att det är vår i luften 😍 Det är samtidigt viktigt att påminnas om hur dåligt jag har mått, för att aldrig någonsin hamna där igen.

Och för att inte hamna där är alkoholen en viktig pusselbit, eftersom den fuckar upp min tydligen känsliga hjärnkemi. Det är också viktigt för mig att vara lyhörd för kroppens signaler och se till att få regelbunden vila och återhämtning. Det är viktigt för mig att säga nej och bevaka mina gränser, för mig själv och andra. Och det är viktigt för mig att genuint verkligen känna inifrån och ut att jag gör mitt bästa - och det är alltid fullt tillräckligt ❤️

Kram 🐘