Senaste kommentarerna i forumet

Tack Andrahalvlek. Ska se om jag får tag på någon i veckan. ❤

@Kaffetanten88 Att han inte skulle inkluderas av LSS är snömos. Du har rätt till avlastning nu! Du kommer att slita ut dig annars. Ring en LSS-handläggare och fråga vad som krävs och hur du ska tillväga. Att ha en 3,5-åring som är vårdkrävande som en bebis kan slita ut den tappraste. Och det blir bara jobbigare ju äldre han blir. Du måste få sova ibland ❤️

Kram 🐘

@Pianisten skrev:"Jag är hård mot min son ibland för jag vet att jag måste vara det. För jag vet att han bara kan hitta vissa styrkor inom sig själv. "

Jag tror vi gör våra barn en björntjänst om vi inte låter dem ta konflikter och ta ansvar för sina handlingar. Det är en jätteviktig del i att utvecklas. Man börjar i liten skala som barn och avancerar efterhand. Jag har varit svintuff mot mina barn gällande hur man beter sig mot andra, vad som är ”rätt” och ”fel”. En del får sin moraliska kompass tidigt, en del får den knappt aldrig.

Minns när äldsta dottern var cirka 6 år. Plötsligt satt hon i trappan och grät, sneglade mellan träspjälorna. Hon hade ljugit för oss om något och nu kunde hon inte sova, hon var tvungen att berätta. En skitsak, men stor i hennes värld. Och hon fick inte skäll, tvärtom fick hon beröm för att hon hade berättat och sen fick hon ta konsekvensen av sin lögn, minns inte ens vad.

Det finns ett begrepp som heter EQ. Som intelligens fast på empatisk nivå. Jag läste en bok som heter ”EQ för föräldrar” av John Gottman när äldsta dottern var liten och där fick jag stöd i HUR jag skulle prata med henne. Inte ge henne svaren, utan låta svaren väckas i henne. Efter en konflikt med en kompis tex. ”Vad hände? Varför blev det så? Kunde du gjort annorlunda? Hur gör du nästa gång? Kan du göra något just nu?” Jättebra bok!

Med den yngsta, som har en utvecklingsstörning, kan jag förstås inte ha likadana diskussioner. Där är jag mer glasklar. ”Det där är okej, det där är inte okej, så gör man inte” osv. Jag kan säga till henne ”När du skäller och skriker på mig blir jag ledsen. Gå in på ditt rum och stanna där tills du inte är arg längre.” Då gör hon det, och kommer sen tillbaka efter en stund och fjäskar. Eller om vi sitter i bilen så säger jag åt henne att vara tyst och titta ut genom fönstret. Det är okej att hon är arg, men det är inte okej att hon skriker på mig. Man får hitta rätt nivå helt enkelt. Och rätt stöd efter varje barns behov.

Konstigt nog med den yngsta, som har utvecklingsstörning och autistiska drag, så är hennes empati enorm. När hon var liten och råkade skada sin storasyster grät hon så förfärat över situationen att jag fick trösta henne mer än storasyster. Hon är väldigt mån om att alla ska vara med, känna sig inkluderade. Puttar fram sina kompisar så att de ska få ta plats. Läser av sinnesstämningar och hon är svinbra på att läsa av folk, hon är en väldigt god människokännare rent intuitivt. Så empati måste finnas någon helt annanstans i hjärnan än intelligensen. Mycket märkligt.

Kram 🐘

Och cyberkramar tillbaka! tack <3
(Haha ja ironiskt är bara förnamnet angående MrNG.)

Hey, @alkoholhjälpen, varför kan man inte Like:a inlägg längre? synd :/

@Andrahalvlek Sonen kommer ju behöva gå i särskola men antagligen behöver han också ha med sig en assistent för att ens få börja skolan. När det är dags. I princip alla barn med den här genmutationen lär sig aldrig gå på toa tex. Han är bara 3,5 nu så en del kan ju hända. Men han är väl ca 5 mån i huvudet. Har ett konstant brus i främre delen av hjärnan. Vet inte om jag skrivit innan men skriver igen. Han sitter inte, kravlar inte, kan inte gå eller stå. Har inget tal. Äter bara puré. Börjar bli bättre på ögonkontakt.

Nu säger man att barnen får gå ett extra år på förskolan. Sonen går på en förskola som har en avdelning där sonen går. Där är de 6 barn. Varje barn har en egen personal. 2 av barnen är lite äldre men har autism och pratar inte och fick gå ett extra år. Så de gör tydligen så nu.

Tack för att du svarar mig. 😊

Lustigt du säger det @Andrahalvlek. Jag har ju två barn, min äldsta är väldigt lik sin mamma. Jag har beundrat henne enda sedan hon var bara några år gammal för det märktes så tydligt att hon hade något som jag aldrig haft. Det är svårt att sätta fingret på det men vissa människor har det bara i sig, går in ett rum utan att fundera på hur man skall vara, bara "är" på nått sätt.
Min yngre son är sin pappa upp i dagen och påminner mig själv mycket om min barndom. Osäker, kände in väldigt mycket. Känslig. Blev orolig mot panikslagen i helt nya grupper men med tiden när tryggheten i gruppen kom tillbaka så tippade det över till en liten självsäkerhet som blev stökig och energisk. Inte mycket empati.

Alla dessa egenskaperna har jag byggt upp en avsky mot hos mig själv. Bara upplevt som hinder och lidande. Kan nog ärligt talat fortfarande inte hitta något bra dessa egenskaperna gett mig. Så givetvis har jag jättesvårt att stå ut med att se detta hos min son. Det blir som att se en 30 år yngre spegelbild av sig själv. På gott och ont.

Min mamma tog mig under sina vingar, gjorde så gott hon kunde för att beskydda mig mot mina rädslor. När någon varit dum mot mig så attackerade hon dem. Hjälpte det mig? Nej tvärtom, jag var ju tvungen att möta dem ändå, långt senare när jag började bli vuxen och skulle stå på egna ben och det tog mig mycket längre tid att lära mig än det behövt göra.
Jag är hård mot min son ibland för jag vet att jag måste vara det. För jag vet att han bara kan hitta vissa styrkor inom sig själv. Jag kommer beskydda honom mot verkliga faror, när han behöver min styrka eller förnuft som vuxen men inte mot att lära honom möta andra människor och inte mot att hantera konflikter med andra.
När människor eller barn gör varandra illa måste någon såklart bryta in men mycket fram dit är delar av livet man måste lära sig att hantera på egen hand.

@Kaffetanten88 Om din son har en IF så är särskola att föredra. De är verkligen proffs där! Det bästa vi gjorde var att placera dottern i särskolan från tredje klass. Den inkluderande tanken är jättefin, men den håller bara i teorin och inte i praktiken, vilket gör att barnen lär sig sämre. Och deras självkänsla tar stryk när de känner sig otillräckliga. Min dotter förstod att hon inte förstod, och for väldigt illa av det. I särskolan är personalen van att individanpassa all undervisning på ett helt annat sätt. Alla har sina svårigheter, och det är helt okej. Det är min erfarenhet. För att få rätt till särskola krävs utredning på IF.

Kram 🐘

@Kaffetanten88 Låter jättekonstigt. När min dotter gick i förskola så sa man att om man bedömde att barnet inte skulle ”hinna ikapp” så var det lika bra att barnet fick börja i skolan med sina jämnåriga, med resurs. Vi fick psykologutredning gjord via kommunens resursteam inför skolstart. Kommunerna har ju ansvar för att identifiera de elever som behöver stöd, och de hade en anställd psykolog. Så kolla med LSS-handläggaren hur du ska gå tillväga. Att inkluderas av LSS är viktigt om man har det behovet eftersom det är en rättighetslag, även om vissa kommuner försöker urholka tyngden i lagen. Habiliteringen är jag också besviken på. Den enda hjälp vi fått där är logopedkontakt. Under dotterns år i skolan hann vi avverka åtta logopeder. Den ständiga personalomsättningen på habiliteringen är ett jätteproblem. Men habiliteringens läkare har alltid skrivit de läkarintyg som försäkringskassan behöver tex. Nu får ju vår dotter aktivitetsersättning. Hon är stor nu, fyller 22 år.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det är där problemet ligger. Sist jag sökte så hjälpte habiliteringen mig söka för egen del. De säger att de inte lämnar några intyg själva från habiliteringen. Läkaren lämnade ett så dåligt intyg så kommunen beslöt att sonen inte tillhör LSS även fast han bör göra det. Det är helt sjukt. Jag är lite besviken på habiliteringen just nu. Dels för att de säger att de inte lämnar ut några intyg men även dels för att de inte tycker att det behövs göras någon utredning på sonen för än han ska börja skolan. Han kommer gå på förskolan tills han är 7 år....

@Kaffetanten88 skrev:"Ska jag orka och inte braka och kanske till och med ta till flaskan igen så får jag se till att få hjälp utifrån!"

Helt rätt tänkt. Och bra att du är nykter så att du kan agera på det, inte stoppa huvudet i sanden mer. Om sonen inkluderas av LSS borde du kunna få avlastning redan nu. Då ska du kontakta en LSS-handläggare på kommunen. Den personen borde kunna svara på vad du måste göra om underlaget inte är tillräckligt. Habiliteringen borde kunna hjälpa till med intyg också. Det brukar finnas både korttidsboende och familjehem som kan ge avlastning, det beror på omfattningen och utbudet i kommunen. Och enskild vårdnad vore kanske önskvärt också om du inte kan lita på pappans insats ett dugg.

Kram 🐘

Idag är jag tacksam att jag varit nykter så länge och är så stabil och har mer energi.

Exet ringde i morse. Han har gjort sig ovän med sin familj. Han har dejtat en del efter vi separerade och hade en tjej ett tag. Sen gjorde de tydligen slut. Nu hade han en philipinsk tjej som han gillar och tycker är snäll osv. Hans familj där emot vägrar träffa henne. Säger massa rasistiskt om att hon säkert bara är ute efter hans pengar osv osv. Hans mamma är "jättesårad" och besviken. Han känner det som att hans mamma och syrra försöker kontrollera honom.

Här står jag utanför och tänker...nähä de säger du inte. I alla år vi varit ihop så är det de enda de gjort. Försökt kontrollera allt. 🙄 Jösses! Men ja det är synd om honom han är ensam. Det märks att han inte klarar att vara ensam med tanke på hur många tjejer han gått igenom sen vi separerade.

Hur påverkar det här mig? Jo. Dels den här helgen skulle han ha sonen men orkar inte så jag har honom en extra helg. Dels hans mamma vill inte ta honom på fredagar så varannan vecka när det är pappa helg får jag en mindre dag att vila upp mig på.

Jag håller nu på att kolla dels hur jag ska få igång en utredning på sonen så han kan få intellektuell funktionsnedsättning som diagnos förutom sin ovanliga genmutation och ovanliga epileptiska syndrom. Detta för att jag lättare ska kunna söka assistans från kommunen så jag kan få avlastning på annat sätt så jag inte går under.

Även om jag bor med min kille så är det jag som sköter allt med sonen. Varje natt ligger jag bredvid hans säng. Det är jag som vaknar varje gång han gör något konstigt ljud ifall det är en kramp. Jag har koll på alla mediciner, jag har koll på allt som har med hans speciella kost att göra. Kost som hjälper vid epilepsi. Jag hämtar och lämnar vid förskolan. Jag har koll på läkarbesök, går på läkarbesök. Osv osv. Jag behöver avlastning för att orka för att hålla hela livet ut. Sonen kommer aldrig bli bra nog att klara sig själv och i värsta fall kan han bli sämre i tonåren om man ser till hur det går för andra med samma genmutation.

Oj vad långt detta blev. 🙈 Jag tror samtalet idag fick mig att inse att jag är ganska ensam med ansvaret för sonen. Att det är upp till mig. Behöver jag hjälp får jag fixa det hjälp helt enkelt. Ska jag orka och inte braka och kanske till och med ta till flaskan igen så får jag se till att få hjälp utifrån!

Kram allesammans! ❤

Låter bra Studenten!
Insikt är ett svårt ord. Eller svårt att få ordning på. Teoretisk kunskap är bra, och praktisk kunskap å så kommer det där med insikten. Vi blir nog aldrig färdiga där helt enkelt. Det är så ironiskt att du kallade honom Mrniceguy. Han kändes som allt annat än det efter ett tag. Lyssnade på Närvaropodden i dag om relationer där de menade att relationen man utvecklar beror till viss del på den anknytning man har haft under uppväxten. Det var intressant.
Känns bra att du är singel nu. Tänker att du kanske har en del att bearbeta med din psykolog. Tänk va skönt att du har nån som verkar bra.
Vi är nog väldigt lika i vad vi behöver, sömn, mat, motion och tid för eftertandmkr.
Ha det bra! And no more MrNiceguy.
Cyberkramar, eftersom du är en så häftig person.

Skönt att höra att du är på bättringsvägen och att du håller dig nykter.
Håller med de andra, det är lättare att säga nej helt, men jag är såklart heller inte beredd att göra det fullständigt. Precis som du funderar jag över om det skulle vara trevligt nån gång. Dock har det varit fullkomligt nödvändigt för mig att stänga dörren helt ett tag i alla fall. När den var där på glänt var det lättare att tänka att ”idag är det nödvändigt” å så blev det nödvändigt ofta.
Tycker Charlie har en poäng, det beror på vad målet är om det är återfall eller inte. Men det är också så att man nog måste vara rätt klar över sammanhangen och om det då blir ett evigt räknande, och en massa tankar dagen efter då kan det rimligtvis inte vara värt det.
Just nu vill jag inte ha. Jag vet inte om jag skulle få ner det ens. Konstig känsla, men det hände när jag drack ibland att jag tvingade mig att dricka, trots att jag mådde illa. Så lite den känslan har jag när jag tänker på det nu. Kanske slutar som ofrivillig nykterist. Kör på lite till i alla fall, FinaLisa tycker jag. Vem vet både du och jag hamnar kanske där till sist - Nykter av gammal vana.

Så roligt att läsa din tråd SeKlart. Inser att jag missar lite då och då eftersom jag glömmer bort det vidare livet lite. Såg att du gillade Exit... jag såg den för ett år sen ensam, sen tittade jag på den med dottern och nu har jag ”tvingat” sambon att titta så att vi kan se säsong 2 tillsammans. Den är fullkomligt vidrig. Tänker att jag inte kan vara riktigt klok som fascineras av den där historien men den väcker verkligen känslor... kanske är därför. Nu när man blivit lite äldre krävs det lite mer variation för att man ska bli berörd och arg. Och här får man detta med råge! Hjälp! Är säsong 2 bra?
Mina blommor är många. Oj, oj, oj. De är jättemånga nu när de behöver egen kruka.
Det är tagetes (hög och låg) och Zinnia. Och stockrosor, men de är inte många.
Skönt att du lyssnar på dig själv. Det är väl en av de bästa sakerna med nykterheten ändå. Jag märker att jag blir trött bara jag skriver om det. Har sovit riktigt uselt några dagar nu. Vet varför, men det gäller att komma ihåg och tillåta sig själv att faktiskt vara trött. Det är bara måndag idag, men snart påsk. Blommorna har fått nya krukor. Det finns hopp!

Insikt.
Ett ord jag tänkt på länge och mycket på de senaste dagarna. Livet har lite landat på plats, tillslut.
Idag är jag singel, självständig och bor själv i min egna lägenhet.

Jag kom ganska nyligen ur en relation som var fin men inte emotionellt djup. Vi hittade närhet i varandra men mycket mer än så var det inte. Jag tror mig klamrat fast i honom som en igel efter uppbrottet med mrniceguy. Antagligen i rädsla för ensamheten, eller att jag inte trodde att jag skulle vara tillräckligt stark att inte gå tillbaka till honom igen.

De senaste dagarna har jag reflekterat mycket kring hur och om jag vill skriva här. Detta eftersom jag fortfarande är lite rädd för att han ska läsa här. Men jag tar tillbaka mitt liv. Steg för steg. Jag känner mig inte trasig, jag är stark men trött. Vilket är helt okej och inte konstigt egentligen. Det är första gången sedan, ja egentligen sedan jag började skriva här 2016? 2017? Som jag har utrymme att landa på riktigt.

Jag kom in på utbildningen som jag sökte i våras och det har gått väldigt bra. Mycket prestationsångest men någonstans förstod jag även här att jag måste ta hand om mig.
Pratar kontinuerligt med en psykolog sedan januari. Han är äckligt bra och jag känner att jag utvecklas och han lyssnar.

Jag dricker inte alkohol alls för tillfället, vilket är en stor pusselbit till lugnet. Jag har satt upp ett mål på 50dagar där jag inte ska dejta någon över.huvud.taget.
Det är lite läskigt, i början hade jag ångest över min upplevda ensamhet. Men det har gått över. Misstänker att detta kommer komma och gå i vågor. Huvudsaken för mig nu är lugn, mindfullness och standard sömn/mat/promenader.

Jag är hoppfull.
Det som hände då var då, och det är okej.
Just precis nu är allt lugnt och för det är jag tacksam ❤️

Fridens! 🌸

Ja det är väl snarare en kalkon-vila @torn 😆 eller så är det pollen. Bättre idag iaf.
Jag håller med om att absolut inget mäter sig mot att vara nykter. Och jag behöver inga mer världsliga ting förutom en klänning då och då och det sparar jag in lätt med tanke på det obefintliga utelivet.
Nu ska jag ta en riktig kycklingpaus mellan möten och lyssna på sångmantra för att ladda om. Tack för alla glada tillrop 🙏🏻🤗

Halloj FiasteLisan!
Kikade in som hastigaste och ser till min glädje att de går bra för dig. Skönt att du är frisk och kan möta våren med allt fint som kommer in i nykterheten. Herrejösses, jag låter som om jag blivit fräls, men är bara på ett bubblande nyktert humör :)

Önskar dig allt gott!
Kram

@FinaLisa det är kanske det som är fördelen med att vara sjuk med feber. Man uppskattar livet så mycket mer när man blivit frisk. Ha en fin dag!

Kram!

@Denhärgången skönt med rena papper i alla lägen. Du är värd den känslan!

Kram!

Godmorgon ☀️
Idag ska jag försöka köra ett Friskis och Svettis softpass för första gången sedan jag blev sjuk.
Det får nog bli väldigt soft då jag känner hur trött jag blir bara att gå uppför en backe.
Men jag är så glad att jag är frisk!!😁🙏👍
Och imorgon har det utlovats vårvärme med västliga vindar ☀️
Så jag ser fram emot denna vecka,
härligt att känna sig lite hoppfull igen.

Kram 🧡🌷🧡

Tack, men jag hade faktiskt hellre blivit nykter än att ha fått det största lönepåslaget i hela världen. Att få må bra och ta vara på sitt enda liv är viktigast av allt tycker jag. Så Charlie, du har verkligen lyckats bra ändå. 🥰

Tog du en kycklingpaus i 4 och en halv timme Se klart? Jäklar vad gott ändå!
Krya på dig. Kram 🤗

@Torn Ja, så kan det vara. Men de flesta svanar flyttar inte hos oss, de övervintrar. (Hur de gjort i år vet jag inte då vi haft is, men de har nog letat upp isvakar.) Men beteendet att tvätta sig kan ju finnas kvar ändå förstås. Det såg jätteroligt ut, de betedde sig som små gråsparvar i en vattenpöl. Man tänker ju att svanar ligger i blöt hela tiden och borde vara rena liksom, men det är klart att in mellan alla skrymslen och vrår i fjäderdräkten når ju inte vattnet in normalt.

Min ex-sambo har jagat en del. Antalet djur han har skjutit är dock ytterst få. Att sitta i skogen i gryningen var liksom hela grejen för honom, det var ofta han avstod från att skjuta även om han hade ett rent skott. Naturupplevelsen är liksom det viktigaste 😍

Två citronfjärilar såg jag idag också 🙏🏻

Kram 🐘

@Denhärgången 💗
Hej, vad skönt att du är så trygg och stabil i dig själv. Härligt att ha ryggen fri i sådana lägen.
Ha det så bra! 🤗
Kram 🧡🌷🧡

Huvudsaken är ju att man kommer ut i naturen och njuter av allt runtomkring. 😍 Och så är ju höneblunden/tuppluren så skön efteråt.😂 Det där med svanarna som du skrev om har jag sett rätt ofta, särskilt nu tidigt på våren. Jag tror att de helt enkelt tvättar sig och fixar fjädrarna efter en lång flygtur söderifrån. I dag var det nordlig vind här, då nappar det alltid dåligt. Fråga mig inte varför, det bara är så, det kan alla som fiskar intyga. Det är en bra sak att skylla på om man inte får någon fisk.😂

Kram

@Torn Håller med, deras glädje smittar verkligen av sig 😍

Jag hade ingen vidare tur med mitt ”fiske” efter fåglar heller. Men en massa frisk luft och sol fångade jag in!

Kram 🐘