Senaste kommentarerna i forumet

Halv dos Champix

Snussuget bedarrar så (mycket) sakteliga. Jag tar dag för dag och timme för timme i bland. Likheter finns med det forna vinsuget. Om det fortsätter så då vet jag att snussug förmodligen är mer eller mindre ett minne blott vid maj månads utgång. Bör ju kunna gå att uthärda. Eller hur? Någon vecka återstår på min halva Champixdos. Ska bli fint när den kuren är avklarad.

Kram!

@Charlie70 skrev:" Segt nu med vaccin-frågan. "

Fick idag veta att min ex-svärfar, 83 år, får sin första spruta idag, tjoho! Snart kan vi umgås och kramas igen ❤️

Kram 🐘

@JoYo fint med denna uppdatering! Kan bara skriva under på allt. Tack.

Kram!

@Charlie70 Ja, det är verkligen skönt att slippa vinet i den här ekvationen!

@Se klart vilket ovanligt initiativ att ses inomhus på en middag! Och så bra att det gick att ordna. Jag går här och lurpassar på våren och ser fram emot att kunna ställa ut trädgårdsmöblerna för utomhusträffar. Segt nu med vaccin-frågan. Men vi fortsätter hålla i och hålla ut.

Kram!

@Fenix Beundrar din ihärdighet från djupet av mitt hjärta! Finns det någon gräns för hur länge man kan/bör ta antabus? Kan man inte bara ta den resten av sitt liv om den nu funkar bra?

Kram!

@Dee GULP säger jag bara. Å ena sidan fantastiskt att nå de där innersta känslorna som man ju faktiskt behöver nå i bland för att må bra. Men - konsekvenserna som kan komma av det.... Du är oerhörd som tar dig igenom utmaning efter utmaning med bibehållen nykterhet.

Kram!

Instämmer med Se klart. Väldigt mycket för er nu. Sen är det ju så att du kunde ju inte adressändra och fixa hemförsäkring för ett år sedan. Vissa förutsättning måste ju finnas på plats först. till exempel att kontraktet är underskrivet och att bygget är klart. Det blir per definition mycket på en gång nu. Du tycker hjärnan kan drömma utan dig nu. Kan du sova utan din hjärna? Om jag hade varit i dina kläder nu hade jag använt min hjärna till tusen för att planera varenda detalj. Ungefär som du gör :D Och tänk vad skönt att slippa vinet mitt i allt detta.

Kram!

Tack för omtanken @Se klart ❤️

Jag försöker att göra som jag alltid har gjort med dottern. Planera och vara i nuet, växelvis. Allt med henne kräver planering, men att leva med henne kräver närvaro i nuet. Om jag planerar noga får hon bättre förutsättningar att klara av nuet. Hon lever verkligen nu, nu, nu, samtidigt som hon är långt fram i tanken och vill veta vad som ska hända imorgon, om en vecka, om en månad osv. En kalender och whiteboardtavla är nödvändigt. Det som står i kalendern och på whiteboardtavlan gäller.

Hennes pappa kan däremot inte stava till ordet planering. Han tycker att jag överplanerar, och att jag fört över detta beteendet på båda våra döttrar. Tack och lov säger jag. Sin pappas oförmåga att planera, komma i tid och hans ständiga glädjekalkyler och dubbelbokningar är inget beteende jag önskar någon av mina döttrar. Vi är väldigt tydligt tre mot en i vår familj om man säger så.

Därför är jag glad att första veckan på boendet är ”min” vecka. Då gör jag som jag tror är rätt, lägger ribban. Sen får han göra som han tror är rätt ”sin” vecka därpå. Därför tänker jag inte säga någonting till varken honom eller dottern om mina planer än. Det berättar jag först när det väl är dags för flytten 10/4.

Barnens pappa är ju inte dum, och han är en snäll och klok man, så han vet ju att jag agerar i kulisserna. Han tycker egentligen att det är mer än okej, men för syns skull måste han muttra och sätta sig lite på tvären. För att våra olika roller alltid har varit så, det är ett mönster som hänger med.

Och dottern far inte illa av att vi agerar olika, hon är så van vid det. Hon vet att vissa saker gäller hos mamma och andra saker hos pappa. Jag lägger mig lite lika i vad de två gör under pappaveckorna som han lägger sig i vad jag gör under mammaveckorna. Skulle det komma till sin spets, eller om jag misstänkte att hon for illa, så är det i slutändan jag som bestämmer eftersom jag är god man för henne. Det vet han om.

Kram 🐘

Skönt att höra av dig igen och härligt att du fortfarande är nykter.
Kram!

Så roligt att höra Kaffetanten!
Vilken bra och positiv lista. Jag tror att det är viktigt att reflektera över fördelarna och skillnaden. Annars är det lätt att halka tillbaka i gamla hjulspår. Tänk nr 1 på din lista! Egentligen kanske du skulle ha en nr 1 som verkligen belyser att du mår bättre för din skull. Fortsätt göra bra val.

Mycket nu. Tänker att det är megaprojekt (i hamn) på jobbet, och mega-max projekt med din dotters flytt som är minutiöst planerad men innebär givetvis en massa överraskande känslor- också. Att det kan vara bra att zooma ut och se vilken betydelse den här tiden har, som du kämpat med- och för- din dotter. Nu är ni snart framme i den där självständiga tiden som är målet för precis alla barn. Då vi kan känna yes, vi klarade det.
Det finns stunder av backlash och du är säkert förberedd på det som på mycket annat. Men i ett hopp över ett stup finns en liten, liten centimeter när man hänger i luften och innan foten landar på andra sidan. Tänker på dig!

@Se klart Skönt att höra att du mår bättre, och att du har haft en toppenkväll ❤️ Vi behöver alla träna på att träffas och umgås utan att försöka överträffa oss själva. Okej är bra!

Kram 🐘

Middag hemma
Så ovanligt men ikväll hände det- ett kompisgäng jag umgåtts med genom åren (inte mina närmsta vänner med goda)
Vi var inte många och satt med ordentliga mellanrum. Har jobbat och lagat mat parallellt, men tog mig tid till lång promenad på lunchen.
Bakat. Grejat. Maten blev inte så toppen men helt ok! Jag gör rätt när jag konstaterar att helt ok räcker en sån här vardagsmiddag.
Gick på systemet. Frågade om råd ang vin till maten. Hade obetvinglig lust att säga ”det är inte till mig för jag dricker inte”.
Åtgång vin: 3 olika öppnade flaskor, max 1,5 flaska drucken. Haha det märks att jag inte är med på vintåget...
Jag köpte alkoholfritt vitt på Ica som var gott! Ingen middags-fixar-stress idag, min absolut största triggar att få ihop middagar liksom ”effortless” men det är en jäkla effort. Druckit så mycket för att lugna mig vid de tillfällena.
För att inte tala om nu- efter.
Tre halva flaskor vin kvar, dvs ”slattar” som ingen skulle sakna.
Nu är två av dem korkade och står långt inne i skåpet. Bubblet hällde jag ut.
Känner mig befriad! Supertrevlig kväll- och dessutom ser jag fram emot imorgon.
Allt är väl, ändå. Kram på er.

@Fenix Jag blir så imponerad av er som vågar be om hjälp "fysiskt" så att säga, eller IRL. Jag hade aldrig någonsin vågat göra det - mitt enda, första och sista hopp var Alkoholhjälpen.
Jag är grymt imponerad av ditt och de andras mod här inne, som vågar ta en riktig kontakt.
Jag hoppas att det blir bra med antabus, låter som en rimlig plan att köra på ett år, sen fasar du ut det eller?

Jag var jäkligt nära för bara en stund sedan, när jag hade ett storbråk med min pappa en kväll. Jag har nog aldrig blivit så arg på någon förut, jag skrek och skrek och skrek och jag hade tur att jag inte hade något i handen för då hade jag kastat det rätt i ansiktet på honom. Han gick duktigt över gränsen. Som så många gånger förr.
Min pappa är periodare och under covid har han druckit mer än tidigare. Det var en ilska som hade byggts upp inom mig under en tid som kom ut under en kväll. Det kom ut pga att han har blivit en sur jävla gubbe, och han är rätt elak mot min mamma verbalt, oftast i nyktert tillstånd men ibland när han är på gränsen till att tippa över. Så sa han en ganska förnedrande sak om mig till mig, och då exploderade jag.
Jag var så arg, just under själva raseriutbrottet (ja, det var ett riktigt raseriutbrott) så kände jag ingenting annat än en form av utomkroppslig upplevelse, det var så jävla skönt att balla ur. 2 år och 3 månader och äntligen kunde jag kanalisera en likadan känsla som när jag ballade ur onykter - den var faktiskt jämförbar.
Efteråt, hela kvällen, stod en svart stor demon jämte mig och skrek i mitt öra att jag behövde dricka. Lugna ner mig. Livet är inte värt nykter. Drick, försvinn in i dimman. Släpp garden.
Jag sov hos mina föräldrar med barskåpet proppfullt den natten. På morgonen efteråt vaknade jag och tänkte att jag var himla stark som inte gått upp och druckit ur barskåpet, samtligt som jag skämdes över att jag tappat det helt på min pappa.
Jag och min mamma pratade om det dagen efter. Jag sa som det var - att jag höll på att gå upp mitt i natten länsa barskåpet pga att jag vart så jävla arg. Hon bemötte mig med att säga att jag var stark. Otroligt stark som inte gjorde det.
Jag fortsatte, och det här kommer bli mina bevingade ord framöver:
- Jag VET att jag skulle kunnat dricka upp ert barskåp. Det är inte det som är problemet, att jag ville döva min smärta och ilska inombords just där och då. Mitt problem ligger snarare i att jag inte kan sluta. Det handlar inte bara om en fylla för mig, tar jag det där första glaset så kommer en fylla vara 3 månader, varje dag, 24:7. Jag kommer inte klara av att stoppa en gång till på det sättet jag gjorde den gången efter 4 år med 2-3 liter vin varje dag. Det är där jag måste fästa min mindset och fokus i livet.

Kram Fenix.

@Kaffetanten88 Vilken toppenlista! Att inte ångesten försvunnit helt är nog inte så konstigt, ni verkar ha det tufft hemma. Ingen happyhappy stämning direkt 😞 Men att du sluppit depression och självmordstankar är absolut värt nykterheten alla dagar i veckan! Om ytterligare tre månader mår du dubbelt så bra! Klokt att fortsätta med antabus ett bra tag. Så glad för din skull ❤️

Kram 🐘

@Fenix Välkommen tillbaka! Klokt beslut att börja med antabus igen. Nu kan du inte dricka. Och under tiden som kropp och hjärna får en chans att läka kan du jobba med den mentala biten - så att du inte vill dricka mer.

Kram 🐘

Hu, det kryper närmare. Flytten alltså. Min hjärna har redan börjat planera hur vi ska göra rent praktiskt den första veckan efter flytten, då dottern är mitt ”ansvar”. Jag tänker att jag tar ledigt på eftermiddagarna, hämtar henne på daglig verksamhet kl 15, kör till boendet och lagar mat och äter där, hänger kvar en stund och sen åker vi hem och sover. Kan nog vara en bra start för oss båda. Hon flyttar ju lör 10/4 så hela den helgen blir det ju fullt ös på plats. Vi behöver nog båda landa litegrann efter den intensiva helgen.

Jag vet ju inte hur hon reagerar heller, jag kan bara göra en plan utifrån hur jag tror att hon reagerar. Överväldigande. Jag vill hellre att hon tjatar om att vara där än att pressa henne att vara där så mycket som möjligt i början. Jag kan ju inte fråga henne heller, för hon förstår inte sitt eget bästa i alla lägen. Hon kan svara ”ja” medan alla andra signaler skriker ”nej”. Då måste jag bryta och se till att vi avviker. Hur arg hon än blir. För hennes eget bästa.

Idag fick vi inbjudan till officiell invigning den 31/3. Vi fick också frågan om dottern vill delta som statist i en reklamfilm som husbyggarna vill filma. De ska möblera upp en lägenhet och gemensamma utrymmen och sen ska de filma, för att kunna använda filmen som reklam när de vill bygga fler LSS-boenden. Det tackade jag ja till. Dottern älskar att stå i fokus, och hon kan inte få nog av bilder och filmer på sig själv. Den filmen lär vi få se 24/7 i flera år framåt 😂 Hon ska filmas ihop med en gammal skolkompis som hon gillar jättemycket, och det lär funka galant. Bara vi får komma dit en stund innan så hon hinner ”känna in rummet”. Betalt får hon dessutom!

Nu är det skarpt läge för att fixa bredband, hemförsäkring och göra adressändring också. Shit, det är snart april 😳 Det här har jag vetat om i över ett år, men nu är det snart dags. Inte konstigt att skallen är helt proppfull av dessa tankar.

Annars rullar det på med kost och promenader. Det känns som jag har hamnat lite på en viktplatå, men det är helt normalt. Ändrat lunchpromenaden litegrann så att jag får mer uppförsbackar för flåsets skull. Fortsatt värk i benen när jag ska sova ibland. Får nog överväga att boka tid hos vårdcentralen och se om jag kan få någon hjälp. Det finns ju tydligen någon medicin som kan hjälpa när man gjort allt annat typ. Det är ju något med nerverna i benen. Liniment och magnesium hjälper oftast, men inte alltid. Och nu har jag ju promenerat så pass länge på samma nivå att det inte borde fresta på benen.

Sov som en kratta natten som gick, hoppas på bättre nattsömn i natt. Om min hjärna kan sluta planera flytten, eller åtminstone inte blanda in mig i planerna just i natt. Allt löser sig, det är några veckor kvar. Alla år med dottern har lärt mig att inte oroa mig alltför mycket. Allt vi gått igenom ihop har känts tufft innan, ovisst och svårt, men allt har löst sig. Inte alltid direkt, men efter ett tag åtminstone. Även det här kommer att bli bra. Det får ta den tid det tar, vi har inte bråttom.

Kram 🐘

Öppen för allt @andrahalvlek även flum nuförtiden! Tack ska lyssna på Renander ikväll och sen blir det väl lite sångmantra 🧘🏼‍♀️🧘🏼‍♀️🧘🏼‍♀️

Tack @miss lyckad ❤️

Kram från mig med @jullan, tack för uppdatering och bra kämpat med studierna. Vilka bra versioner av oss själva vi blir när vi skippar första glaset! 😍

@Fenix 🧡 jag håller alla tummar och tår för att det ska funka bra med antabus!
Du har ju lyckats förr så kämpa på, lönen är värd all möda!🤗
Kram 🧡🌷🧡

Skrev ett inlägg hos Dee som såg ut så här:
Har idag äntligen kommit igång med antabusbehandling, siktet instället på att hålla på ett år så att hjärnan får en rejäl chans att bli av med det kemiska beroendet. Måste helt enkelt få ett stopp om jag inte ska bli sjuk på allvar av mitt missbruk. Känner lite hopp att jag tagit tag i detta nu. Blir väl lite jobbiga dagar nu efter att ha druckit mest varje dag det senaste året.
Finns inget annat än att försöka,
bästa hälsningar till er alla, Fenix

Har idag äntligen kommit igång med antabusbehandling, siktet instället på att hålla på ett år så att hjärnan får en rejäl chans att bli av med det kemiska beroendet. Måste helt enkelt få ett stopp om jag inte ska bli sjuk på allvar av mitt missbruk. Känner lite hopp att jag tagit tag i detta nu. Blir väl lite jobbiga dagar nu efter att ha druckit mest varje dag det senaste året.
Kram till dig, Fenix

Grattis 💚❤💚
6 och 7 på din lista är värt alla ansträngningar 🙏🙏🙏 Kram ❤