Senaste kommentarerna i forumet

Lite roligt hur vi kan inspirera varandra i det här forumet både i jobbet med nykterheten och på ”fritiden”. Har köpt fröer, såjord och plastkrukor. Det var länge sen jag odlade små plantor men i år är det dags. Du är en av de som inspirerat till detta.
Det är en jobbig tid du har nu Seklart. Vi hade ett väldigt fint avslut när min pappa gick bort. En speciell tid, en väntan på det värsta. Men det är också tid för tanke och reflektion. Så jag skickar dig en kram. ?.

Det känns otroligt bra, att min chef ser och uppskattar det jag gör, för jag gör mitt jobb med hjärtat ❤️

Vi pratade på telefon och hon hörde min positiva reaktion, och hon blev nog lika glad som jag för min skull.

Det är svårt att hävda sig på en arbetsplats där typ alla andra levererar mätbara saker, medan det jag gör har helt andra ingångsvärden. Det är så lätt hänt att den typen av tjänster sparas bort i en omorganisation.

Vi har pratat om att jag eventuellt ska ta en helt annan tjänst, på mitt initiativ. (Efter snart 15 år hade omväxling varit önskvärt.)

Min chef frågade om det idag igen. Och jag har nog landat i att jag släpper den här tjänsten först när jag vet att någon bra tar över och förvaltar mitt arv. Annars stannar jag.

Så man kan säga att jag idag på rak fråga valde om mitt jobb. Det känns stort. Nu vet hon att öppningen finns, och mycket kan hända.

Det är rätt ovanligt att ta sig tillbaka till exakt samma tjänst efter en utmattningsdepression - och jag har dessutom gjort det två gånger, med elva års mellanrum. Lite klokare varje gång.

Kram ?

Trodde jag hade nått både existensiell och orkesmässig botten idag. Sen kom jag på vid 18-tiden att jag endast druckit en kopp - utan mjölk. Hann inte gå ut och handla och hela dagen gick i ett fläng medan livslusten dalade.
Nu har jag fått god och ordentlig middag. Livet återvände.
Ikväll blir det mini- plantering. Och lite matplanering för helgen. Min hobby... Kram på er.

Välförtjänt, jag vet hur viktigt ditt jobb är, och på så många plan! Så härligt att få bekräftelse på att allt du gör- syns och behövs. Kram till dig, empatisk och rolig och varm! ❣️

Idag fick jag veta min löneförhöjning. Mycket högre än jag hade trott ? Säga vad man vill om motivationsfaktorer på jobbet, men en rejäl löneförhöjning som kvitto på att man har gjort ett bra jobb känns väldigt bra.

Efter snart 15 år på den här tjänsten levererar jag fortfarande bra! Trots att inblicken i mitt jobb är ursvår att ha för utomstående. Som en chefskollega sa en gång: ”När du gör ett bra jobb märks det inte så tydligt, men gör du inte ditt jobb så märks det väldigt tydligt.”

Själv brukar jag säga att mitt jobb går ut på att bädda väl för varje enskild medarbetare, så att de i sin tur kan fungera optimalt på jobbet.

Kram ?

Om man är vänlig mot djur och människor så är man empatisk. En fin egenskap som är värd att vårda.

Min äldsta dotter är empatisk, diplomatisk och väldigt smart. Hon kommer att göra ett kanonjobb som psykolog. Hon vill jobba på BUP dessutom - SÅ viktigt arbete. Hon lär inte behöva vara arbetslös.

Hon är dock inte lika intensiv och överhettat empatisk som sin mamma, utan hon är mer jordnära och disciplinerad. Hade jag jobbat som psykolog skulle jag grinat ihjäl mig över all misär, tagit med mig ungarna hem.

Fyra veckor med full lön låter väldigt nice ? Det kan man stå ut med!

Kram ?

Ah., ja det blir ju ganska "bra" måltid med ca 650, runt 1/3 - 1/4 av dagsbehovet.

jag blev lite inspirerad.... och på väg till jobbet köpte jag lax och bröd, och sen smör o lite grönt jag stoppade i kylskåpet här på jobbet, så kan käka det några dagar istället för lunchen i matsalen. Mindre onyttigt.

Sitter och väntar på att frugan ska få sitt provsvar. Det kan tydligen ta upp till 4 dygn här där jag bor. Jag ska ju inte vara i närheten av andra nu eftersom jag kan vara smittad själv. Beställt mat på nätet och kollar lite på börsen mm. Lite segt helt klart, men det är helt ok.

Hade det här varit på den tiden jag drack, hade jag garanterat åkt till systemet utan munskydd och bunkrat upp. Nu får jag endast avsmak när jag tänker på det. Vilken misär det var. ?

Kram

Då har ni ju egna regler,Jättebra! Jag har ju som du vet varit väldigt försiktig men det är liksom kört när frugan och barnen inte får/kan hålla avstånd. Jag ser dem som åkt i väg på skidresor nu som riktiga svin. De tänker bara på sig själva, och bidrar starkt till att den tredje vågen tycks vara här nu. Hallå, det finns ett vaccin, man måste ju bara hålla ut tills man har blivit vaccinerad, fårskallar!?

Om det visar sig att frugan har corona så måste jag vara hemma i 14 dagar. Hmm, då kommer jag inte ha jobbat alls under fyra veckor. Men det är det värt om någon slipper att dö pga mig. Jag skrev i min tråd att jag har blivit mer djurvänlig sedan jag blev nykter. Jag har blivit mer människovänlig också tror jag. När jag drack brydde jag mig inte på samma sätt.

Där alkoholen går in går vettet ut, det gäller även folk som inte är beroende. Så ser jag på saken i alla fall.

Det kommer säkert gå jättebra för din dotter! Det måste kännas bra för dig också att hon har gått en lång och seriös utbildning med ett bra jobb i framtiden.?

Kram

Tänkte på en sak till. Jag tror inte att några av våra medarbetare har besökt fjällen under sportlovet, eller rest typ alls faktiskt. Inte så många som har tagit ledigt, och de som har tagit ledigt har gjort det för att barnen varit lediga från skolan. Men om vi hade haft medarbetare som rest från länet under sportlovet så hade vi krävt att de jobbar hemifrån och begränsar sina kontakter under minst en vecka i väntan på ev symtom. Som en slags hemmakarantän.

Vi har ju praktikanter nu i vår och vi kräver detsamma av dem, de får jobba hemifrån minst första veckan och begränsa sina kontaktytor, och helst inte åka tåg eller kollektivt. De köper det. Samma sak med våra timvikarier. En kille som bor i Lund, där det finns mycket smitta, berättade att han och hans sambo veckohandlar på Coop kl 7 på måndagsmorgnar. Annars studerar de hemifrån. Då tar man stort ansvar för samhällssmittan!

De yngre personer som jag har kontakt med, inklusive min äldsta dotter, tar enormt stort ansvar för att inte sprida eventuell smitta vidare. Min dotter har haft studier på distans i ett helt år nu, och hon åker varken spårvagn/buss eller tåg. Hon umgås med sin sambo, typ ingen annan. Jo, oss ibland. Sina kompisar träffar hon på zoom och på promenadträffar.

Dottern är orolig för att hennes studier har blivit lidande, i alla fall den kliniska delen. De har haft terapi med patienter, men inte i den utsträckning som hade skett om allt var normalt. Jag försökte trösta henne med att skolan är skolan, och att det kommande praktikåret kommer att ge henne den kliniska erfarenhet som hon behöver, under handledning.

Nu i vår ska hon ha några inspelade terapitimmar, och då kommer en handledare att granska inspelningen och ge henne tips på hur hon ska skapa bättre kontakt, vilka frågor hon kunde gått vidare med mer etc. Hur hon på bästa sätt ”skapar en allians”, som det tydligen heter på psykologspråk.

Jag brukar kalla det att skapa en relation, och sådana skapar jag hela tiden. Korta, långa, tillfälliga, djupa, ytliga. Min målsättning är att skapa en form av relation med alla jag har kontakt med. Med våra vikarier, och jag har ju hunnit med ett gäng på snart 15 år, är min ambition att de alltid ska minnas mig. Får de ett sms av mig tio år senare så ska de minnas mig och övriga kollegor och arbetsplatsen med glädje, och anstränga sig lite extra om jag behöver hjälp med något.

När de försvinner vidare på arbetsmarknaden är de våra bästa ambassadörer, och det ska man vara väldigt medveten om i sitt bemötande av dem. Framöver kommer det att vara en konkurrensfördel att vara en bra arbetsplats med schyssta värderingar och ett hjälpsamt förhållningssätt.

Kram ?

Det låter mycket igenkännande, det där med att läsa in andras dåliga mående, dras med och känna en förstärkning av sitt eget dåliga mående. Min fru har också haft det svårt genom året. En bror som omkom tragiskt. Fått en kronisk magsjukdom. Problem men kroppen. Värk och diverse smärtor från och till.
Jag har fått panik, stängt av, blivit irriterad. Främst för det ständiga klagandet på värk. Har haft känslan av att varje gång mitt mående blivit bättre har hennes dåliga blossat upp. Har försökt vara till stöd de perioder jag orkat men inte kunnat hålla ihop själv i längden. Jag har inte varit nått bra stöd alls, bara irriterad på allt klagande. Jag skäms, men samtidigt har jag inte förmått mer.
Jag är den som tiger. För kampen inom mig. Funderar, grubblar, tänker lösningar och ibland stänger av. Klagar inte för det finns ingen lösning i det. Försökt balansera stämningen i huset så gott det går. För allas skull, inte minst barnen. När mamma varit svag har jag behövt vara stark.

Vi mår båda mycket bättre nu, framför allt psykiskt. Vi har båda hittat träningen och det är ett gemensamt intresse även om det är på varsitt håll. Vi gillar inte samma typ av träning men vi har ett gemensamt samtalsämne och gemensamt tänk kring kost och bra mat.
Tyvärr har min fru fortfarande problem med mycket värk och krämper. Jag vet inte varför men jag har alltid haft så svårt att känna empati för det. Det har känts som att problemen bara flyttat runt. Det måste finnas något att klaga på. Ena veckan är det ett knä, när det blivit bättre är det en höft, nästa vecka ryggen. Nån dag en fot.
Kanske är det så att ju mer jag stängt av desto mer har hon ältat för att få mitt gehör.
Den senaste tidens bättre mående har gett mig lite ny kraft att försöka lyssna. Fråga. Hjälpa. Ställa upp på den där massagen som alltid frågas efter. Kanske kan det hjälpa, att jag bara försöker förstå och verkligen lita på att hon har ont. Det märks i alla fall fort att hon uppskattar mitt engagemang.

Vaknade i morse, utsövd och redo att ta itu med dagen, bring it!
Nä jag har verkligen inget kämpigt liv men vintern har varit tuff pga min pappas sjukdom och allt som kommer med det.
Min man dricker extremt lite, och jag är förbi fasen att känna något sug så det gör mig inget. Jag har mitt! Min stillhet och ro. Kommer inifrån! Tack för omtanke ?

...det som inte dödar det härdar säger man ju. Inte sant i alla lägen.. men tror att är man nykter och tar hand om sig så kommer alldeles säkert våra mentala motgångar att stärka oss. Tänker att den som är störst av vishet är den som varit med om mest motgångar. Har inte läst ikapp din tråd och är påläst om allt du går igenom men starkt att se din nära dricka och välja annat. Kom ihåg att det lugnet och den avslappningen då får av dina plantor är äkta. Nästa dag har din kropp fått en äkta sömn och vila och du har bästa förutsättningar för att möta nästa dag.

Kram

Just nu är det lite så beroende av saker jag faktiskt inte kan påverka så mycket som jag skulle önska.
Då får jag verkligen öva mig på tålamod. Tack för din omtanke ? den värmer.
Idag har jag gjort en liten plan för nedtrappning av jobb inom kort och omvårdnat av närstående i livets slutskede. Det heter så.
Jag har varit med när en person har dött tidigare men jag vet inte vad det kommer att innebära eller hur det kommer att kännas. Eller bli. Det är nytt och mitt i allt känner jag både ödmjukhet och styrka och att försöka möta alla känslor som de är. Men alldeles rätt är att jag tar hand om mig och plantorna ??
Jag upplever inget som orättvist, livets gång ser olika ut. Glädjs åt dig och tänk vad bra- du har kraft över till att skriva hos mig! Kram ?

100 g lax = 210 kcal, 100 g fröbröd = 300 kcal, Bregott mellan 3 msk = 150 kcal, dvs totalt 650 kcal. Och då äter jag en dl nötter under förmiddagen också, som ger ungefär lika många kcal. Men jag står mig utan problem till middag kl 18, och då äter jag bara protein och grönsaker. Lax är bra fett. Och gott ? Kokt ägg är bra mat också, det kan man äta som mellanmål.

Jag räknar inte kcal normalt, jag gjorde det nu eftersom du frågade om det var tillräcklig energimängd.

Kram ?

Jag håller mig mer än armslängsavstånd från bolaget. Det och snuset är nog det viktigaste att hålla nollan med nu.

Promenaderna går det ju ganska bra med, det är ju väldigt lätt komma sig ut på en lunchpromenad nu när det börjat töa rejält och det är plusgrader stor del av dygnet, ännu så länge. Däremot matlådor och matlagning blev ett lite misslyckande, delvis för att lägenheten nu är i renoveringsläge i badrummet och all tankekraft har gått åt till att ställa i ordning för att hantverkarna ska vara här i ... 2 eller hur många veckor det nu blir ?.... Blir fint när det är klart. Men under tiden, måste gå till ett grannhus för att kunna nyttja toalett...

Det hindrar väl inte egentligen bra mathållning, men hindrar att jag stoppar i mig något extra hemma alls, eller tar en kopp kaffe för mycket.. :-)

Ska nog ta tag i mat på någon nivå innan de här veckorna är över.

Lever du på fröbröd och lax till lunch varje dag? räcker det i energimängd?

Du har det verkligheten kämpigt Se klart.❤️ Så mycket på en gång liksom. I bland när jag läser här på forumet så inser jag vilken tur jag har haft under den här nyktra tiden. Jag har inte haft några problem eller jobbiga saker alls i princip. Bara småsaker och inga sjukdomar eller besvär med barnen eller frugan, syskon eller morsan. Jag är glad för det såklart, men det känns lite orättvist.

Ta hand om dig själv ( och plantorna). Kram ?

Idag var en tuff dag på många sätt. Helt slut när jag kom hem sent, hungrig. Min man hällde upp ett glas vin, jag försjönk en stund i att planterade några nya frön. Sen åt vi. Så kan tröst också se ut, jag satte mig på knä och kisade och tittade genom min väldigt glesa skog av små skott. ALLA mina luktärter- egna frön alltså- har grott. Jag har lärt mig så många nya sätt att hitta lugn, ro.
Nu har jag ont i käkarna av dagens strider. Bitit ihop. Men jag är nykter. Det räcker bra idag. Kram ?

Skönt att du mår bra post-champix! Och att allt annat verkar rulla på också. Hur går det med kost och promenader? Kommit igång med att göra matlådor på helgen?

Lilla affären i mitt hus säljer egengjorda sallader om man beställer, så nu stöttar jag deras verksamhet och får en god sallad med kyckling eller tonfisk, kokta ägg, kidneybönor, sallad och tomat två kvällar per vecka. Min standardlunch är två fröbröd och kallrökt lax. (Delar ett paket på 200 g i fyra ”smörgåsbitar”.) Tröttnar aldrig, och jag slipper tänka på vad jag ska äta. Kan man äta samma frukost dag efter dag kan man väl äta samma lunch?

Kram ?

Typ 90 procent jobbar hemifrån. Några få finns på plats och det är tydliga anvisningar om hur många som får vistas i varje konferensrum, sitta vid samma bord i lunchrummet, och väldigt god distans gäller i alla sammanhang. Det är ödsligt som sjutton på jobbet. Sen får man förstås inte komma till jobbet om man är det minsta krasslig.

Men så generösa är vi inte att vi betalar full lön om någon måste vara hemma för att någon annan i hushållet möjligen är smittad. Men då kan vi ju jobba hemifrån istället, så det har inte ställts på sin spets.

Vi har ett företag i min jobbkommun som direkt i mars i fjol skickade hem alla, för att säkra produktionen. De betalar för att medarbetarna ska kunna inreda ett hemmakontor. Deras stora byggnad mitt i stan står helt öde, och de lämnar nog den byggnaden snart. Hörde att en myndighet i stan bestämt sig för att flytta till nya och mindre lokaler också.

Jag kan inte se att jag någonsin igen träffar koncernkollegor och kör 30-40 mil för att göra det. Jo, förhoppningsvis kommer vi att träffas igen, men kanske bara en-två gånger per år och sen ha resterande möten på länk. Flyga till Stockholm för att gå på kurs känns också främmande framöver. Så mycket vinst för miljön, och även ekonomisk vinst för företaget. Resor och hotell kostar ju en hel del. Pengar som kan användas till annat. Personalvård helst ?

Skolans värld verkar minst sagt stökig, och lärare är väl den yrkeskår som drabbats typ värst? Men samtidigt är det ju ett dilemma eftersom ungdomar behöver de rutiner och den gemenskap som skolan ger. I högre grad än vi som är vuxna, som förhoppningsvis kan skapa nya rutiner hemma.

I början av pandemin jobbade jag 50/50. Nu när jag jobbar hemifrån på heltid och bara besöker jobbet några timmar per vecka så känns det mycket bättre. Hattandet hit och dit kändes jobbigt.

På hela vårt företag med cirka 80 anställda har vi haft 2 bekräftade fall. Helt isolerade fall, med känd källa. Ett 20-tal har nog testat sig under året och visat negativt. Någon jag känner till har antikroppar, utan vetskap om att hon varit smittad. Det får man veta när man lämnar blod nämligen. Har man antikroppar får man brev hem om det. Jag lämnade blod nyligen, men risken för att jag har varit smittad utan att känna till det är typ minimal. Jag träffar ju knappt någon utanför familjen.

Kram ?

Det är faktiskt något som har kommit med nykterheten Mary. Jag har blivit mer djurvänlig. Vet inte varför egentligen, men det känns bra.?

Jag skriver inte så ofta hos er under ” förändra” numera. Men i bland kan jag inte låta bli. Jag blir så glad när jag ser någon som verkligen vill förändra sitt drickande, och genom blod, svett och tårar lyckas och får känna hur skönt det är. Och du är en av dem Mary.? Jag vet ju hur svårt det var och hur enormt bestämd och viljestark man måste vara. Att försöka dra ner på sitt drickande om man är beroende är nog det svåraste man kan göra. 3-7 dagar utan alkohol och sedan på med bränsle. Själv försökte jag oräkneliga gånger, men det var till att kämpa som fan helt i onödan.

I bland kan jag inte låta bli att skriva när jag ser någon som i mitt tycke är ute på helt fel spår. Men jag tror jag ska sluta med det. Så många andra under ”förändra” som sköter detta galant.

Kram

Bra att ni har en tydlig strategi med hemmajobbandet mm. Jag misstänker att det här kommer dra ut på tiden. Frugan var och testade sig för covid i dag, och jag blir inte förvånad om hon åkt på det. Det sköts katastrofalt dåligt på hennes jobb. (Kommunalt) Det är ingen ordning alls, ena dagen får hon jobba hemifrån, andra dagen måste hon vara på plats. Med eleverna är det likadant. Det är värsta smitthärden som förflyttas mellan skolan och folks hem.

På mitt jobb får man inte sätta sin fot om det finns någon som man bor tillsammans med som har symtom på covid. Och om frugan är smittad måste jag vara hemma i 14 dagar. Vi får full lön om man måste vara hemma. (Permission)

Om det var jag som hade haft symtom så hade frugan varit tvungen att vara på jobbet ändå.
Och så undrar Tegnell och gänget varför folk inte sköter sig.? Det är ju dom som har satt reglerna/rekommendationerna. I början följde företaget jag jobbar på Tegnells regler, men de insåg sedan att det behövdes mycket kraftfullare åtgärder.

Har ni bra regler (covid) där du jobbar Ah, eller följer ni bara vad Tegnell säger?

Kram

Ni är så bra Mrx och Tomen??

Heja heja❣️

På mitt jobb har vi skickat ut en coronaenkät till medarbetarna. Vi fick kanonbra svarsfrekvens, över 70 procent. Är det över 50 procent i svarsfrekvens är det bra, så 70 procent är verkligen svinbra.

Generellt mår folk hyfsat bra. De gillar läget. Det går inte att fånga upp några tendenser till psykisk ohälsa alls i enkäten. Toppen! Lite klagomål på liten laptop-skärm, dålig stol/bord och tangentbord etc. Helt normala bekymmer, som förhoppningsvis går att möta hyfsat lätt. Det är tråkigt att inte få träffas, mer kommunikation efterlyses.

Men generellt visar enkäten på toppresultat, och jag blir så glad att jag nästan hoppar. Det är så roligt att kunna redovisa det här resultatet. Det blir som en klapp på axeln till alla: ”Vi fixar det här riktigt bra tillsammans.”

Det vi ska göra nu är att erbjuda folk att ta med sig sin skrivbordsstol hem, att de får låna höjbara skrivbord som vi fått över, att de kan få hem externt tangentbord, kilkudde och ståmatta. Jag ska också tipsa om det ihopfällbara barbordet som jag köpt för 560 kr på cd.on. Det är perfekt att stå och jobba vid en timme då och då, och det hittar säkert sitt ändamål privat även framöver. Vi kan ju inte betala folks möbler hemma liksom.

Något som vi däremot ska betala är lunchen om man lunchar med en kollega som jobbar hemifrån stadigvarande och som det var länge sedan man träffade. Gärna utelunch nu i mars-maj när det blir fint vårväder. På skärtorsdag ska vi också ha gemensam långlunch i ett friluftsområde, då vi hyrt in en matvagn och ska fixa tipsrunda.

Idag fick jag också tillfälle att presentera vår policy för riskbruk och missbruk. Jag berättade inte om mina egna erfarenheter. Det jag däremot tryckte på var att man behöver inte vänta tills man har ”bevis” utan chefen kan ha ett orossamtal betydligt tidigare. Den dagen någon står onykter vid kaffeautomaten har det gått onödigt långt. (Jag har upplevt det, men det var nog 25 år sedan.)

Men jag påtalade också att chefen behöver allas ögon och öron för att fånga upp eventuella problem. Får chefen en hint kan hen sen försöka bilda sig en egen uppfattning, som sen ligger till grund för orossamtalet. Jag framhöll också att man berättar för chefen av omtanke - om individen och verksamheten. Och förstås påtalade jag att den som själv upplever sig ha problem ska kontakta sin chef pronto och att det finns hjälp av få via Företagshälsan.

Min info landade väl tror jag, och jag förberedde mig inte så noga utan talade från hjärtat. Jag vill prata spontant för då känns det bäst för mig, och att babbla 15 min spontant kändes plättlätt. Jag är verkligen riktigt svältfödd på att babbla nu när jag jobbar hemifrån. Snart börjar jag väl prata med småfåglarna utanför fönstret ?

Kram ?

Oj, jag har verkligen glömt att gå in här.

Har fastnat i ett av mina största intressen - smink och drag. Under vissa delar av mitt liv har det varit så, att jag blir helt mentalt besatt av något. Det är inte som att jag blir besatt av någon människa eller att jag börjar agera konstigt (eller konstigare än vanligt) men min hjärnan blir kidnappad och finner ingen njutning av i princip något annat än just specialintresset jag har fokus på just då. Intressena varierar och kan fortgå länge, öka/minska eller helt försvinna

Jag känner kanske lite att jag stänger in mig i en bubbla, och blir väldigt ensam, att jag nästan lever i min egen värld och nästan försöker låtsas vara någon annan eller inte vara någon annan, men att det känns som att jag lever i en annan värld, en subkultur.. eller att jag borde vara någon annanstans och inte här... att jag är bland aliens och jag är den normala, på en planer (i en byhåla där intresset inte delas av någon).

Gudars när jag läser detta så låter det som att jag är inne i någon slags psykos och att jag är schizofren, vilket jag inte är :) Tror jag ;) Men det är svårt att förklara, men denna obsession vet jag ju nu är en del av min autism. Jag vet också att jag måste hålla tyst om det, för det är ingen annan än jag som gillar just mitt intresse i min närhet, ingen som vet något om det. Folk tycker bara man är konstig om man börjar prata om något som de ser som konstigt eller inte åldersadekvat, eller whatever... folk är så j-a tråkiga... haha

Det är ju inget som förstör för någon annan i alla fall, men allt annat känns så j-a trist och min motivation till mitt jobb är på botten just nu, men gör det jag måste typ. Har väl lite dåligt samvete då jag har varit dålig på att umgås med vänner och speciellt mina päron. Men jag tror detta intresset (som alltid funnits, men växer större och mindre ibland) är här just nu för att kompensera för något annat. Jag vet inte om jag lägger så mycket energi på mitt intresse för att inte behöva tänka på jobbiga saker, eller inte behöva se över mitt liv...

Nu har jag inte tid att skriva novell i dag, så får hålla mig relativt kort. Det var bara en liten förklaring varför jag varit borta. Jag har inte druckit en droppe, inte haft en tanke på det heller. Detta trots att jag hade en veckas semester förra veckan. Livet nykter känns som det nya normala och jag sa till mina kollegor när vi hade digital AW (jag drack A-fri rosé) att nykter är det nya onykter. It´s just the way to be!

Om en vecka eller så, så har jag varit nykter i 5 månader, börjar närma mig mitt tidigare rekord. Yeah!