Senaste kommentarerna i forumet

Jag har historiskt enorma problem med min sömn. Jag har sömnstört mig sjukskriven två gånger, och jag har varje år perioder med enorma sömnproblem. Fel av mig, hade. Är det något som alkoholstoppet verkligen har förändrat så är det min sömn. Amen.

Jag har läst och provat allt vad det gäller så kallade ”sömnhygien”. Allt. Jag blev nästan provocerad av den typen av råd när sömnen funkade som sämst. För en människa som är van att leverera i tid i alla lägen var det ursvårt att acceptera att sömnen var så kajko. Och eftersom den var så kajko så blev det en enorm prövning att ändå leverera dagtid. Man blir knäpp om man inte får sova. På riktigt knäpp. Riktigt knäpp.

Det jag till slut lärde mig den hårda långa vägen var att sömn är en icke-handling. Den kan jag inte prestera mig till. Det jag kan prestera är bästa möjliga förutsättningar för att sömnen ska komma. För att jag ska vara så pass lugn inombords att jag ”vågar släppa taget”.

När jag var som mest sömnstörd så kunde jag somna till och sedan minuten senare väckas av panikångesten från helvetet som tryckte över bröstet, brände och sved i huden, och tog ett strupgrepp på mig så att jag inte fick luft. Det var som om panikångesten skrek åt mig ”Är du dum i huvudet, du kan inte sova nu - du är ju utsatt för livsfara!”

Det enda som hjälpte på sikt var att släppa tanken om att jag skulle ”prestera” sömn. Istället försökte jag tänka ”jag ska bara blunda och vila lite”. Jag slet hårt för att med promenader, skärmfri tid och mindfulness få min kropp att varva ner. Grundinställningen var för hög, det krävdes inte mycket för att passera gränsen. Som en bil som ständigt är lite uppvarvad i grunden. Tänker på min mammas högljudda gasande när hon skulle köra iväg och var osäker på kopplingens dragläge.

Men det som VERKLIGEN hjälpte var att sluta dricka. VERKLIGEN hjälpte! Jag blev nykter på en söndag. Natten till måndagen sov jag ingenting. Ingenting. Sen följde en vecka med typ 1-2 tim sömn/natt. Natten till tisdagen veckan därpå sov jag 3-4 timmar och sen dess har jag sovit bättre och bättre.

Med mina mått sover jag numer jättebra, men jag är som sagt inte bortskämd. Om jag vaknar och är stel i höfterna för att jag har legat still större delen av natten så är jag supernöjd. Om jag endast går upp och kissar en gång och somnar om direkt efteråt är jag supernöjd. Om jag får till 5-6 timmars sömn per natt är jag supernöjd. Allt är relativt.

Jag har ett aktivitetsarmband (Mi Fit) som alltid sitter på min handled. Den mäter stegen, och den mäter sömnen. OBS: Om man har sömnproblem ska man inte kolla nattens ”resultat” varje morgon, det är stressande i sig. Däremot kan det vara intressant att kolla utvecklingen över tid, historiken per månad. Hur det mäts vet jag inte riktigt, men sannolikt beror det på hur mycket jag rör mig under natten. Och man kan förstås ligga klarvaken helt blickstilla, och sova fast man snurrar runt hela natten. Just därför är trenden över tid mer intressant än enstaka nätter.

Jag får en ”sömnpoäng” varje natt beroende på hur många timmar, hur mycket djupsömn och hur mycket vakentid jag haft. Även den tar jag med en nypa salt, men det är ändå lite kul att konstatera att nattens sömn gav 78 poäng (”You slept better than 47% of users.”) Tidigare i veckan fick jag 51-68 sömnpoäng per natt, vilket också var bättre än andra användares genomsnitt. I måndags fick jag 35 sömnpoäng, men då var det nog armbandet som hade kontaktproblem på något sätt. Så illa sov jag inte, och det är ändå min egna uppfattning som är viktigast.

Tyvärr har jag inga siffror från tiden då jag hade enorma sömnstörningar, eller det kanske är lika bra när jag tänker efter. Jag minns ändå hur illa det var, hur dåligt jag mådde av det. Men jag har siffror från maj i fjol som jag kan jämföra med siffrorna från februari i år tex. Jämföra maj 2020 mot maj 2021 sen blir också spännande.

I maj 2020 hade jag följande siffror: 1) 5:02 genomsnittlig sömn, 2) varav 42 min djupsömn, 3) och 25 min vaken tid. I februari 2021 hade jag följande siffror: 1) 5:51 genomsnittlig sömn, 3) varav 50 min djupsömn, 3) och 23 min vaken tid.

Det är enorm förbättring över tid, tycker jag ?? Att jag skulle lyckas få ihop 7-8 tim/natt är en utopi, det lyckas jag typ bara med på helgerna i bästa fall. Jag är som sagt inte bortskämd med god sömn, men den nivå jag ligger på nu känns hållbar i längden.

Det är nog den främsta anledningen till att jag ever never tänker börja dricka igen. Min sömn är grunden till allt i mitt liv och jag spelar inte hasardspel med den mer. Jag värdesätter god sömn mer än alkohol tusen gånger om.

Kram ?

Vad rädd jag blev när jag började läsa ditt inlägg! Stort grattis till 10 månader, du är faktiskt grym! Kram ☘️

... Och det är helg.
Då får de varm choklad och croissanter i sängen, när jag dricker mitt kaffe, mannen tar sovmorgon i gästrummet och så får de titta på film. Och jag läsa tidningen.
Smulorna tar jag när de har åkt hem.
Idag är himlen knallblå och är för ovanlighetens skull i stan en lördag. Ska rensa garderob och promenera. Plantera några nya frön jag fått hem! Blodtopp och alpmartorn. Det gror i mina små lådor som ockuperar gästrummet.
Jag tycker aldrig jag har direkt tråkigt som nykter, jag har liksom lätt att ”roa” mig och det är ganska få saker jag inte ser fram emot. Det är förstås lyxigt att ha det så (har jobb och friska barn) men de allra flesta saker jag ser fram emot är egentligen enkla grejer. Det går ju inte går att längta efter resa, restaurang. Jag har lätt att känna sinnesro. Jag jobbar dagligen med acceptans av läget-hur det än är. Att betrakta varje nu som om det är något jag valt- och jobba eller leva mitt liv utifrån det.
Den här morgonen är uppgiften väldigt enkel. Babblare i sängen, det är mysigt att bara lyssna på.
Nu njuter vi av dagen hörni.
Kram ?

Jo det är sant , lite kickar.... men det gäller att hitta det där lagom ?. Inatt drack jag a, var så frustrerad över att jag inte lyckades hålla 10 månader... men det var i drömmen de. Jag vaknar till 10 månader nykter idag. Vilken tur jag har. Kram

Självbestämmandet är stort, och yngsta dottern har ju egen lägenhet och ska laga sin mat själv osv. (Med hjälp förstås.) Hon hade nog fått dricka alkohol om hon ville. Men hon fnyser ”usch” om både öl och vin, så det är ingen risk. Hon är colaberoende istället, så beroendegenen har hon sannolikt.

Även äldsta dottern är svag för godis och framför allt hembakat. Hon bakar alldeles för ofta. Ikväll åkte jag hem innan hon dukade fram morotskakan ?

Jag tror att du Torn någon gång framöver ska prata med dina barn om hur ditt beroende faktiskt såg ut. Vid rätt tillfälle och i lämplig dos. De har sannolikt inte jättestarka minnen, och minnet är kort.

Jag vet att mitt och min pappas beroende är det som har avskräckt äldsta dottern från att ens testa alkohol. I kombo med att hon har ett litet bråck på sin magmun, vilket gör att hon ska undvika alkohol, kolsyrat, juice, kaffe och fet mat.

Med åren har det blivit ett tydligare statement från hennes sida, alkohol lockar henne inte alls. Fyllefester är långt ifrån hennes uppfattning om hur man roar sig. Hennes kille har alltid åkt på sådana fester själv. Och det gillar jag verkligen i deras relation. Hon låter honom åka på ”korvfester” som hon kallar det, och han låter henne stanna hemma. No hard feelings. Deras relation vilar på helt andra grunder, och trots att de har varit ihop i hela nio år såg jag dem senast igår kväll skratta, nojsa och kyssas.

Jag frågade vad hon menade med ”korvfester”. Tänkte att hon associerade på att det var bara killar och typ hänvisade till deras hmm kön. Men tydligen betydde det att det var ”knyte” på dessa fester och öl och korv var standardförtäringen. Himmel, pojken är 25 år. Vojne, vojne, landsbygdspojk ?

De går på mer städade tillställningar ihop, sådant som är relaterat till högskolan. Även där väljer hon att delta eller inte beroende på hur städat det beräknas bli. Chalmers har tex en hel del fester som sannolikt är värre än ”korvfesterna” på landsbygden. Sen har de fina jippon också, och då deltar dottern.

Äldsta dottern dricker inte ens alkoholfritt, hon dricker kranvatten. Möjligen en gingerbeer ibland.

Kram ?

Det låter som en mysig helg.? Jag tycker det är härligt att din äldsta dotter inte dricker alkohol självvalt. Det ger mig hopp om att mina barn kanske skippar alkohol helt i framtiden. Det behöver kanske inte gå i arv att jag drack förr, rent genetiskt alltså.

Jag har funderat på en sak. Får din yngsta dotter dricka alkohol om hon vill? Eller finns det några specialregler på det boendet hon ska flytta till?

Ha det bra! Kram ?

Äldsta dottern med pojkvän är hemma över helgen. Ikväll har vi grillat och ätit ihop på ex-svärisarnas veranda, med filtar lindade om oss. Så otroligt mysigt ? Inget vin i världen hade förhöjt den mysfaktorn.

I morgon gör vi en repris men kombinerat med lite praktiskt jobb, hämtmat och mello. Vi behöver gå igenom yngsta dotterns flyttlådor. Jag är inte hundra säker på vad hon har fått i present och vad vi behöver komplettera med.

Sådant är storasyster en mästare på att styra upp. Idag har hon även jobbat hårt i sin pappas trädgård. Hon längtade nog efter lite kroppsarbete efter ett helt år med distansstudier.

Om några få månader är hennes fem år på psykologprogrammet slut och till hösten påbörjar hon sitt praktikår. Jösses vad tiden går.

Hennes äldsta kusiner har fått sitt andra barn redan, men känner jag henne rätt så vill hon jobba några år först. Men sannolikt blir det bebis innan hon fyllt 30 år, hon fyller 24 i år. Själv var jag 28 respektive 30 år vid barnens födelse och det kändes lagom i åldern.

Jag längtar efter barnbarn, men först vill jag njuta lite av åren-efter-barnen. Var sak har sin tid.

Kram ?

I veckan fick jag besked om att utredningen börjar om en vecka. Mycket bra!

Stor varm krya på dig kram??

?

När vi stod och packade vin vid kassan (middag hemma med distans) så sa jag till min man; vad skönt det är att slippa!
På kvällen satt jag och funderade över tankar jag hade som nynykter; ska livet ha samma temperatur nu, alla dagar 37 grader. Sååå tråkigt det kommer att bli.
Men med facit så har variationerna varit större- känslorna mer- alla. Upplever hisnande glädje, sorg, funderingar som jag orkar tänka till slut. Skärpa och klarhet. Liksom tillåtelse att bara vara. Där kan vi prata om variationer.
Så himla rikt blev mitt liv trots att jag trodde det skulle bli torftigt.
Njut av fredag nu! Kram ?

Sitter på jobbet och såg era kommentarer :-D

Det var ju stor hjälp av medicinen att komma hit. Nej inte något särskilt sug efter snus denna vecka.
Jag klev ju av helt för några dagar sedan, och det har gått bra, förutom lite trötthet i början, så känns det helt okay nu. som jag sa på fikat nyss - nu måste jag börja sluta med godis, för har väl blivit lite väl mycket sånt ett tag...

:)

Så kom smittan iallafall...?
Först min sambo som nu har covid-19 och jag också antagligen. Fick feber i går kväll och hostat inatt. Ska testa mig senare idag.
Så nu blir det en veckas karantän..
?

"Bara vara" ?‍♀️kostar inte nånting,tror att vi saknade det förr då vi sprang hela tiden med antingen tankar på alkohol eller drack det.
Det verkar vara lugnt och fint här hos dig.
Den känslan att vara en bra förälder...Så "gött"?Utan dåligt samvete utan just då känns det bara rätt.
Jätte bra Torn?
Kram Pilla

En till helg väntar...
Va fint av andra att se att det syns på dig att du mår bra.?
Angående the har jag druckit olika pukka med anar att det är nåt uppiggande?i vissa av dem och jag känner stress om jag dricker dessa.Som va mina favoriter,så nu
är jag vilsen.Ska kolla efter nåt annat.Helt utan koffein tänker jag.
Kanske blir apoteket idag då?
Kram Pilla

Att kunna säga ifrån när jag känner att jag behöver det är ytterligare en positiv förändring när jag slutat med vinet.Att "sjunga ut" från hjärtat ,och ärligt och rakt och mena det jag säger.
Jag har känt stor skuld och skam och det trycket har lättat.Och det va som att jag inte hade rätt att uttrycka mig för att jag kände att under ytan fanns det känslor om att jag var dålig.Tacksam ?över att jag börjat respektera mig själv och att jag kan acceptera mig själv och faktist ta lite mer plats.
Jag duger.Och jag måste säga att det är också positivt att få gehör när jag uttrycker mig.Det är inte så tokigt,Pilla!Har också börjat vara i nuet på ett annat sätt,inte i grubbel eller andra tankar.
Är så tacksam emot forumet och alla som finns här rådgivare och vänner,var och en?Ni är en stor del i att jag mår bra,just nu!
Ha en lugn och vilosam fredag alla ?‍♀️
Kram Pilla

Ner hur du tänker..Jag säger det igen..Du verkar mycket mer inriktad på vad du vill och behöver, än tidigare..Därmed blir du också den allra finaste mamman dina barn kan ha.❤️..Barnens pappa, verkar ha ”utnyttjat” dina goda sidor för egen vinning..Och du var snäll och stöttade honom i vått och torrt..Nu är det annorlunda..I ett vänskaps och kärleksförhållande ska det finnas balans för att det ska vara bra för båda..I Goda förhållanden, är det en givare och en tagare..Och så byter man roller på ett balanserat sätt..I andra dåliga fall, så tar den ena jämt, och den andra ger..Det är ett tärande förhållande, där givaren blir dränerad på energi och kraft..Så länge givaren, bara ger och inte säger stopp..Så fortsätter den tärande relationen..Givaren blir trött och energilös..Såklart för hen får ingen kraft från förhållandet..Detta var lite mitt-i-natten tankar..Är så glad för din skull Lim..Ha en go helg..???

Så roligt att du skriver, Vinäger. Och roligt att du verkar må bra.
Jag tror dig ?. Jag tror att vi är olika, behöver olika vägar och olika mycket stöd. Skönt att du har hittat nåt som funkat för dig. Tänker som du att det är bra att ta hjälp. AA pratar om att erkänna sig maktlös. Där är inte jag. Däremot är det lättare tror jag om man kan bolla lite med nån annan. Få mer perspektiv.
Tror du är klok som tar en paus från forumet. Det får inte vara yttterligare en sak på ”att göra listan”. Jag tog en enormt lång paus. Det var nödvändigt. Tyckte att det var samma saker hela tiden, så många kloka människor med tillsynes välordnade liv. Å så den mörka hemligheten. Skuld, skam och stolthet. Klart att man inte vill bli förevigat förknippad med en så förhållandevis liten del av den människa man är. Men jag är rätt övertygad om att om jag skulle träffa er IRL så är det inte era mörkaste minnen härifrån som skulle göra störst intryck.

Jag har varit och är i mellanåt en grubblande människa. Det jag kan konstatera när jag blir äldre är att grubblerier har spelat olika roller i mitt liv. Å Gud va skönt att zooma ut och grubbla. Kan jag det här? Fan va töntigt jag är? Ingen gillar mig? Nä min röst var inte trovärdig, jag är en skit som ingen älskar, alla är dum mot mig, etc. Nu försöker jag tänka annorlunda. Jag har typ förbrukat kärnkraftverk på grubblerier. Jag måste hitta nya sätt nytta mina energier. Jag har provat lite olika yoga klasser. Jag gillar bäst yinyoga.

Du är helt fantastisk?

Kram❤️

I kväll är jag helt sprallig av förväntan och glädje och ren och skär lycka ? Vi har fått titta på dotterns nya lägenhet, dit hon flyttar den 10/4. Jag får nästan nypa mig i armen för att förstå att det är sant. Det känns som vi har vunnit högsta vinsten på Lotto! Dotterns bästis var där samtidigt med sina föräldrar och tittade på sin lägenhet, och de flyttar in samma dag. Alla på LSS-boendet blir unga vuxna som är sociala och pigga på gemensamma aktiviteter. De har gått i samma gymnasiesärskola med några års spridning, så de känner varandra sen tidigare. De kommer att ha SÅ roligt ihop ?

Kram ?

Du gör på ditt sätt ? Vi är ju här för att må bättre. Jag unnar dig denna frid som din text utstrålar ?

Att inte dricka är min superkraft ??. Imponerad hur bra jag är på att sluta. Men att komma så långt som du och förstå vad jag vill och behöver vore drömmen. Jag tror att din superkraft har varit ärlighet. Och jag uppskattar det enormt för då har jag sluppit att dricka handsprit ??

Tack för att du uppdaterar. Hälsa på mig om 45 dagar då jag firar mina 100 dagar ?❤?

Blir det idag.
Vill ändå skriva lite.
Matchen alkohol leder jag med
415-0 idag, bra för att vara en helt osportig person.
Matchen vikten, där ligger jag bra till. 3-3, tre tappade tre to go.
Känns stabilt och är målmedveten.
Matchen livet och döden är tuffare men nu en stor lättnad då vi äntligen fått gehör för vad vi vet är vår pappas önskan och att livet faktiskt inte ska levas till varje pris. Trött efter många samtal och processer med flera inblandade.
Matchen fröna- ja tro det eller ej men visst kikar de redan upp, många små små blad gror.
Tankar på alkohol har jag inte annat än att det är oerhört skönt att slippa tänka på alkohol. Alltså: stackars mig om jag hade druckit nu.
Hoppas ni får njuta av plusgrader och en ljus eftermiddag. Kram ?
Ps. Ville också skriva att jag inte har så hemskt mkt kraft att skriva hos andra just nu men hejar på er såklart

Tänker på dig. Ofta.

Kram

Blir förvånad - och superglad - över all fantastisk respons. Visst, jag har varit mycket aktiv tidigare och skrivit i var och varannan tråd. Nu på senare tid har det dock varit betydligt mer bristfälligt vad gäller den varan.

Jaja, jag kanske kommer i gång igen, vem vet...

I vilket fall som, tack ännu en gång, det betyder så oerhört mycket. Inte minst med tanke på att jag inte är helvit. Ett extra tack till er som själva är nyktra sedan en längre tid, Charlie, Torn, Se klart, Andra halvlek med flera, men som ändå kan heja på oss som valt annorlunda. ?

(Min oro vad gäller mitt förra inlägg visade sig vara obefogad. Puh!)

Om det nu är självvalt... Det här med att inte sluta helt, att dricka ibland. Hrm, i mitt fall blev det till slut det enda alternativ som fanns kvar. Att dricka dagligen funkade ju inte och sluta helt klarade jag inte. Jo, ett tag var det plättlätt, men efter några veckor/månader stört omöjligt.

Så det blev en kompromiss. Med mig själv. Och det funkar. Fortfarande. Tro det eller ej.

Visst, med hjälp av min psykolog. Och min M. Min fantastiska underbara man, som alltid ställt upp. I vått (!) och torrt. Vad gjorde jag utan honom? ?

Men hjälp får man ju ta. Bör man ta. Kanske rentav ska man ta. Om man behöver, alltså. Men då dyker den upp. Den där förbaskade stoltheten som så ofta är i vägen. Och skammen som står som en vaktpost framför all vård/medicin/samtal. Ja, de hör ju oftast ihop, de där två: Skammen och Stoltheten. Nu handlar det förstås inte om den där vackra stoltheten, utan den där andra, som hindrar oss... Och så adderar vi Skulden också. Tre vapenbröder som nästlar sig in hos de flesta som inte mår bra.

Och bra mår vi sällan, vi som dricker. Självklart i olika grad, beroende på omständigheterna kring vårt missbruk. Men ändå. Ångesten kommer oftast som ett brev på posten (kanske ingen bra liknelse nu när PostNord tagit över ?) och gör att vi mår ännu sämre.

Så himla skönt att slippa det nu.

Hörni, i dagarna är det fem månader sedan jag smygdrack. (Jodå, jag vet, har knappast glömt Alcogelen... ?) Kan knappt fatta det själv. Fem månader. Har t o m varit in på Systemet en gång för att köpa en fin Whiskey till en gammal man som önskat sig just det. Men inte ens då handlade jag något annat.

Men, jag har ingen alkohol tillgänglig. Det dröjer nog innan jag utsätter mig för det. Litar inte på mig själv vad gäller det. Ännu.

Men ändå...

Försöker fortfarande att begränsa mig på många områden i livet. Forumet är ett, i alla fall just nu. Vill så gärna skriva hos er, helst allihop, men, som sagt, tränar på att låta bli. Ett tag.

Tänker på er alla, särskilt Varafrisk, FinaLisa, Blenda och ni andra som har det extra kämpigt. Gläds med Sisyfos, Gamlahäst, Mary och alla som på ett eller annat sätt besegrat alkoholen. Hejar på Mrx och Tomen som för en lite annorlunda kamp.

Allihopa kloka människor som vet att det är en dag i taget som gäller. I dag. Att nykterheten kan vara skör. Och att missbruket kan vara starkt.

Ni betyder så oerhört mycket för mig. ? Har sagt det många gånger förr, utan er vore jag inte där jag är nu.

I dag är jag nykter. Gott så.

Massor med kramar