Senaste kommentarerna i forumet

Jag önskar att jag kunde @Torn

Det är dit jag vill komma med terapi och medicin. Att kunna tänka positivt. Att vända ångest till något bra. Osv. Men jag har mått så här sen jag var 14 typ. Alkoholen var bara medicin. Sen har livet inte alltid varit rättvist.

Jag är dock redo att vända på det nu. Men jag behöver någon som vill visa mig vägen för jag hittar inte själv. ❤️

Tänk dig att du behöver psykologens hjälp att hitta orsakerna till att du drack. Jag tror att alla har orsaker, men att de inte alltid är så självklara som ett dåligt äktenskap, stress och oro etc. Ingenting förändrar kanske hur du mår och gör idag, men förståelse kan man komma långt med också.

Kram 🐘

@Kaffetanten88 Hej! Jag tänkte bara skriva att jag har följt din tråd och tycker du är en helt grym kämpe! ❤️ Jag har ingen erfarenhet av det du går igenom och har egentligen inga tips att ge. En sak som har varit avgörande för min del är dock den dagen jag började hylla alla positiva saker i mitt liv, och slutade lägga energi på de negativa, jobbiga och tråkiga.
Allt som inte går att göra något åt släppte jag. Jag slutade oroa mig för framtiden, allt löser sig på ett eller annat sätt. Det blir bara värre om man oroar sig. Det som däremot gick att fixa, tog jag tag i och löste. Lugnt och metodiskt. Det gav glädje. Sedan gjorde jag saker som jag tyckte var kul och mådde bra av. Denna omvändning i mitt tänk kom när jag hade varit nykter i ca 4 månader. Ungefär där du är nu.Jag önskar du kunde få uppleva samma sak. Det var så obeskrivligt skönt.

Men oavsett, du ska vara jättestolt för att du inte dricker alkohol längre.💪 Du är så jäkla stark! Kram

@TappadIgen skrev:"Jag dricker inte alkohol och behöver egentligen inte något ord för det, på samma sätt som jag inte behöver ett namn för att jag inte samlar på frimärken"

Underbar inställning 🙏🏻 Men för mig var det inte lika självklart i början. Jag ville absolut inte outa att jag numer är nykter eftersom skammen för att jag har druckit för mycket blev för stark. Tills jag kom till en punkt då jag istället kände mig stolt över att jag har tagit ansvar för mitt liv, där drickande numer inte ingår.

Kram 🐘

@TappadIgen Havstenssund, härligt! Jag är inte säker på att jag har varit där. Rätt nära Koster då. Västkusten är rätt lång ändå. Ska väl tillägga att de var de sista ca 5 åren som jag knappt åt mat. Fyllehunger var en klassiker innan dess.😅

Ångesten har börjat krypa sig på igen. Jag hoppas verkligen att det blir bra den här gången. 😔

😔❤️ Jag hoppas med. Men inte för mycket.

@Andrahalvlek Ja, jag känner omtanken i dina ord ❤️ Att du minns så mycket om andra och tar dig tid till dina forumvänner. Tack för att du bidrar med dina tankar.

Jag känner absolut samma saker som du och Torn gör med att hantera motgångar. Det gör ju inte att jag alltid kan hantera allt perfekt. Torsdag t.ex var en sådan dag som jag kände att det var svårt att känna mig uppåt, även med meditation, men det var ju inte speciellt farligt. Det rationella är ju egentligen att alltid hantera motgångar såsom Torn hanterade incidenten med släpkärran. Att skrika på en tappad mobil kommer aldrig att fixa den spruckna skärmen och jag är inte så säker på att man känner sig så mycket bättre efteråt heller(med tanke på argumentet att man kan må bättre av att lätta på trycket). Det kanske är ett giltigt argument, men det är lätt att man underhåller en negativ känsla en längre tid för att man går och ältar den när man egentligen mår bättre av att släppa den. Det är jag ju medveten om och mycket bättre på att se.

Jag kanske ska ta upp det där med självtesten för autism imorgon och se vart det leder. Dilemmat jag känner är ju att jag kanske gräver för mycket i saker och att det blir som en självuppfyllande profetia till slut. Om man känner efter för mycket finns ju risken att man hittar problem som egentligen inte fanns där.

Jag sällar mig till raden av människor som undviker ordet nykterist. Jag dricker inte alkohol och behöver egentligen inte något ord för det, på samma sätt som jag inte behöver ett namn för att jag inte samlar på frimärken. Jag tycker att det inte behöver vara märkvärdigare än så. På något sätt är det väl en ganska stor grej för oss föredetta problemdrickare då att inte dricka verkligen är en stor skillnad i våra liv, men samtidigt ser jag det som en icke-handling och vill att det ska vara så odramatiskt som möjligt gentemot omvärlden.

Ibland får ju folk för sig att kalla mig vegetarian och då blir jag tvungen att rätta dem. Jag äter inte kött nä, men jag är inte vegetarian för det.

@Kaffetanten88 Jag kan bara hålla med Andrahalvlek. Det är ju frustrerande att det ska ta sån tid, men kanske äntligen är du på väg mot en lösning.

@Torn Så olika man kan vara, när vi samtidigt har så mycket gemensamt. Jag har ganska länge haft koll på precis vad jag äter, till och med under alkoholens influenser men det var väl vid de tillfällena ibland som jag kunde bli fyllehungrig antar jag.

Till och med lite längre norr om Grebbestad faktiskt. Havstenssund är tanken, men sen får vi väl se hur det blir med Covid och sånt. Pigghaj låter väldigt bökigt! Makrill har jag tyckt om väldigt länge, men det är ganska länge sedan jag fiskade den nu. I min ungdom fiskade jag ju i Gullmarn, men det kanske jag redan har nämnt.

@TappadIgen Tjena! Jag äter nog överlag ganska nyttig mat. Pizza tex, blir det nog bara 2-3 gånger/år. Sjukt nog beror detta på alkoholen som jag drack förr. Var sällan hungrig och ville inte sabba alkoholens effekt genom att äta mycket.🥺 Därför har jag ingen vana av att äta skräpmat.

Härligt med Makrillfiske! Uppåt Smögen, Grebbestad då eller? Makrill finns det ju gott om numera. Från slutet av Maj och framåt. Väldigt mycket Pigghaj överallt nu också tyvärr. Den är ju fredad, och väldigt bökig att hantera eftersom man måste släppa tillbaka den levande. Den bits och sticks som sjutton! 😂

Ha det gött!

@Kaffetanten88 Måtte du få bra hjälp snart ❤️

Kram 🐘

@Nykter2021 Du ska vara jätteglad över att du inte upplever några problem vid insättning. Det är kanske vi som har ångestproblematik som får mest problem. En läkare sa det till mig en gång att om man har problem med svår ångest så är man extra känslig just vid insättning och utsättning.

Sen tror jag ärligt talat att en del av dina fördelar kommer av nykterheten också. Medicinen brukar inte verka fullt ut förrän inom några veckor. Bättre sömn, klarare tankar och mer energi är sådana fördelar som nykterheten kan ge också. Huvudsaken är att du mår bra!

Anledningen till att jag inte rekommenderar SSRI om det inte är absolut nödvändigt, som det var i mitt fall, är att det är så himla svårt att sluta med den senare. Även SSRI fuckar upp hjärnans kemi. Receptorerna för serotonin manipuleras med hjälp av medicinen så att hjärnan kan dra nytta av det serotonin som finns under en längre tid. Och det är förstås önskvärt att den regleringen fungerar naturligt som det är tänkt.

Jag tycker nog att läkare skriver ut SSRI lite väl lättvindigt med tanke på vilken kraftfull medicin det faktiskt är och att den är svinsvår att bli av med när man väl har börjat. Just därför trappar jag ut den yttepyttesakta, för att inte känna av några utsättningssymptom.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Sitter och funderar och läser lite fram och tillbaka. Ser nu att du skriver att du INTE rekommendera SSRI och jag har läst fel; att du rekommenderar SSRI. Man läser det man vill!!
Hur som helst så är det nog det bästa jag gjort. Inga problem med insättning, effekt ganska omgående i form av bättre sömn, klara tankar och en lite högre energi. Vågar inte dricka alkohol när jag medicinerar.
Jag är trött och sliten som innan men det har verkligen lyft mig ur mitt mörker. Det är nog väldigt individuellt hur mediciner verkar. Jag har ju ingen ångest - jag är rätt och slätt deprimerad. Skulle säga att jag är kroniskt deprimerad sedan 40 år tillbaka.
Har en väninna som nu berättat att hon ätit SSRI i 10 år utan problem och att det gjort att hon kunnat hantera sitt krävande arbete utan att bli alltför dränerad. Hon ska halvera sin dos nu för att se om det fungerar. Jag vet inte vad det kan bli för biverkningar om man fortsätter med medicinen. Jag får nog läsa på. Är det som jag känner nu så finns ingen anledning att sluta. Jag vill aldrig tillbaka till det jag har känt under vintern.
Fortsättning följer.

Nu efter att ha brutit ihop och pratat med en jättesnäll sköterska på telefon. Så har jag skickat en egen remiss till Ewa mottagningen. Sen ska jag be beroendecentrum skicka remiss till wemind. Så får vi hoppas att detta är vändningen för mig. Vågar inte hoppas för mycket denna gång.

Jag vill inte heller kalla mig nykterist eller alkoholist. Jag har haft problem med alkoholen och därför dricker jag inte alkohol längre. Jag mår både fysiskt och psykiskt bättre utan alkohol. Punkt.

Min äldsta dotter, som aldrig har druckit alkohol säger att det är bättre att svara ”jag dricker inte alkohol” än att lägga till ordet ”ikväll” för då fortsätter folk fråga varför hon inte dricker just den kvällen, och lite kan hon väl ändå ta? Fortsätter folk fråga om varför hon inte dricker så svarar hon ”jag tycker inte om smaken av alkohol och jag tycker inte om att tappa kontrollen”. Då brukar inte folk säga mer.

Kram 🐘

Och vilken förebild du har, och vilken förebild du ÄR, för oss, för dina barn.
Min pappa har alltid varit högkonsument av alkohol, inte så mkt när vi var små dock. Men alltid vin till mat/varje kväll. Konstigt nog tror jag aldrig upplevt det som ett problem. Tror aldrig han varit berusad med oss i närheten. Men jag har hela mitt liv vetat att alkohol är mycket farlig materia. Det hjälpte föga.
Önskar dig en fin söndag, kram.

Jag har också svårt med nykterist- det är så kopplat till alkoholist. Det ryggar jag också för även om jag vet att det finns i min kropp som en underliggande sjukdom jag aldrig kan bortse ifrån.
Men så länge jag sköter mig, reflekterar, skriver/läser här, ser till att få riktig vila, sover mina timmar. Aktivt se till att livet har gott innehåll. Då är risken för att insjukna mycket liten. Men vi får nog alltid leva med den.
”Jag dricker inte” räcker gott för mig.
Kram!

Ja precis. Jag är för första gången är jag beredd att göra jobbet och låta det ta tid och allt sånt. Men jag behöver ju känna att jag har någon bakom mig. Känner mig jäktigt ensam.

Kan knappt prata om det hemma heller för killen min börjar jämt ”ja men vad säger att det blir bättre på nya stället” ”hon har mycket nu” ”sluta va så” ja han fattar inte hur jobbigt det här är. Att jag i 3 månader kände att jag var på väg mot något bättre sen bara rasa igen. Och den jag till och med betalar för att hjälpa mig med just precis den saken skiter i mig. Det är fan inte ok någon stans.

@Charlie70 Wow! Vilken kämpe din pappa är. Verkligen en förebild 😍

Kram 🐘

Jag tänker att du är oerhört anspråkslös. Du vill absolut inte vara till besvär eller ta upp ”plats” som någon annan kanske behöver bättre. Men DU är värd all plats i världen! Du är värd att må så bra som du bara kan må. Jag tänker också att du inte riktigt har hittat orsakerna till att du drack - och att det kanske är det som psykologen kan hjälpa dig med att hitta?

Jag vet ju numer att jag drack till stor del på grund av stress, för att jag hela tiden tullade på mina reserver. Jag drack för att dämpa dåliga känslor, fira positiva känslor och däremellan använde jag alkohol som startgas för att orka lite till. Allt det där måste jag numer hantera på annat sätt - och vila är en viktig nyckel. Sätta gränser, säga nej, fokusera på det jag faktiskt har gjort och good enough-tänk är andra viktiga nycklar för mig i nykterheten.

Alla dagar är förstås inte toppen i nykterheten, men den lägre gränsen är rejält högre för mig. Jag är mer grund-glad, grund-nöjd, grund-harmonisk. Och jag kan hantera motgångar bättre. (Tänk på Torn när staget på släpkärran gick sönder - då ryckte han på axlarna och åkte och köpte ett nytt stag. Ett mycket konkret sätt att hantera en motgång utan alltför mycket känslosvall.)

Jag tror att man måste hitta orsakerna till att man drack - för att inte riskera att hamna där igen när KRISEN kommer. Om det sedan grundar sig i barndomstrauma hos dig vet bara du, eller inte ens du kanske. Vissa trauman kan vara ”bortglömda”. Då kan du behöva hjälpa av en psykolog att rota i det.

Jag tänker också på ditt ”kontrollbehov” och behov av att göra saker på ett visst sätt. Du låg ju lite på gränsen till autismspektrat om jag minns rätt. Kanske finns det saker att rota i där? Hur mår du när det inte blir som du vill? Hur hanterar du det? Hur kan du hitta sätt att göra dig själv nöjd samtidigt som du kan interagera med en omvärld som är långt ifrån förutsägbar?

Ensam1984 fick ju relativt nyligen diagnos inom autismspektrat - och hon har ju nu äntligen kunnat lämna alkoholen helt bakom sig. Jag säger inte att du kanske har diagnos, men om du fick 39 p när nedre gränsen var 42 så ligger du ju på gränsen. Själv fick jag 9 p på samma test, det som var på engelska. (Minns inte exakta siffrorna, men något ditåt var det.)

Lite tankar på vägen bara, av enorm omtanke ❤️

Kram 🐘

@Soffi skrev:"Jag gillar namnet på den här forumdelen!
"Det vidare livet"
Det siktar framåt. Men också, det när man kommit hit så ser man ju bredare palett av möjligheter!"
Har inte tänkt på den betydelsen. Den”smala vägen”, är egentligen en bredare palett av möjligheter. Alkohol är en quickfix som verkligen spårar ur. När man har fattat det så finns inte den lösningen på dessa downs men för mig finns det också ett lugn i det. Det är som det är. Det blir bättre. Om inte i morgon så om ett tag till. Det är inte bråttom.
Och då kommer den fram igen, den där glada människan som bor därinne.

@Kaffetanten88 Jag förstår. Det låter som väldigt mycket pengar för vad du får och speciellt det att de undviker att svara på frågor. Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig, men som vanligt kommer det att ta en massa tid. Kanske en klen tröst, men du har ju alltid forumet att skriva av dig på. Man blir ju oroad att det kommer bli sämre för dig innan det blir bättre :/

Idag när dottern skulle notera veckans schema på sin whiteboardtavla så skrev hon ”hem” istället för namnet på boendet. Känns som en milstolpe! Dottern är oerhört hemmakär, men inte en enda gång på två veckor har hon sagt att hon längtar efter sina gamla hem. Lite märkligt faktiskt, jag var nästan inställd på att hon skulle ha lite hemlängtan. Det är verkligen ett gott betyg till boendet - hon har bott in sig bra ❤️

Hon längtar efter oss föräldrar, men inte efter de fysiska hemmen. Vi står för tryggheten, och sakta men säkert blir hon trygg i sitt eget hem. Kommande vecka planerar vi för att hon ska sova själv två nätter: Måndag och torsdag. Det kommer att gå utmärkt. Och gör det inte det så är jag 20 min bort med bil. Ännu en fördel med att vara nykter - man kan köra bil när som helst på dygnet.

Kram 🐘