Senaste kommentarerna i forumet

Så glad för din skull, att det känns så bra. Det bådar gott för den fortsatta resan. Det värsta har du ju bakom dig nu. Det viktigaste för dig nu är nog att hitta strategier för hur du ska stå emot när livet krisar igen. För det sker ju tyvärr alltid. Det är så lätt att tanken kommer direkt då: ”Viiin, ge mig viiin nuuuu.” För det är ju så vi är vana vid att hantera kriser, dämpa dem med alkohol. Det är tufft att stå ut med känslorna utan vin, men det går. Allt man övar blir man bättre på.

Kram ?

Ja, du är verkligen på väg. Du stakar ut din egen väg och orienterar dig fram på den. Mycket starkt.

Jag tror på dig!

Kram

Liknelsen med arbetskollegor var jättefin ❤️ Jag älskar den typen av småprat, som grundar sig i både intresse och omtanke. Man följer varandras med- och motgångar liksom. Barnen som växer och intressen som odlas, hälsotillstånd och roliga begivenheter. Men man kan också prata allvar, be om råd och ge varandra kloka råd om tillfället känns rätt, eftersom man känner varandra rätt så väl efter allt småprat. Man vet att omtanken alltid står i fokus, man känner sig trygg i relationen. Himmel vad jag saknar det småpratet med mina kollegor. Det är ju inte lönt att åka till jobbet heller, där är det helt öde.

Kram ?

Vill bara säga att du har en vilja av stål och att du är värd att få må riktigt bra. Som du har kämpat. ?

Kram

Vad kul att se att du är tillbaka. ? Och redan två veckor helvit. Tror att du har börjat identifiera orsakerna till pimplandet ännu mer än tidigare. Och att det är där du har hittat/hittar lösningen.

Du är så himla stark. Även om många av oss här ibland kan vara nästan för starka - och gömmer/glömmer våra andra sidor - tänker jag att det till största delen är en bra egenskap.

Ta hand om dig! ?

Kram kram

Det var länge sen sist, men i natt drömde jag en alkoholdröm. Jag drömde att jag var hemma hos någon, men jag skulle köra iväg lite senare på en semestertripp till Österlen av alla ställen. Plötsligt hade jag blivit erbjuden ett glas whisky som jag drack av bara farten och sen fick jag ett glas till. Då kom jag på - jag dricker ju inte alkohol. Och jag skulle ju köra bil dessutom. Men whiskyn som var upphälld i mitt glas kände jag mig ändå tvungen att dricka upp, ungefär som att man äter upp det man har tagit på tallriken. Av artighet liksom.

Det fanns inget grupptryck alls, det verkar som om alla andra i min omgivning också hade glömt att jag är en person som inte dricker. Jag tror att drömmen slutade med att kvällen blev rätt sen och jag körde (!) hem för att sova, för till Österlen var det i alla fall för långt att köra. I drömmen var det tydligen okej att köra bil efter två whisky! Jösses.

Så många frågetecken. Varför drömma en alkoholdröm just nu? När jag känner mig stabil som sjutton i min nykterhet. Varför whisky? Det är många år sedan jag slutade dricka starksprit. Hur kunde jag glömma bort att jag inte dricker? Jag gör ju knappt annat än påminner mig om det varenda dag. Det är ju därför jag hänger här bland annat. För att jag genom att läsa andras inlägg dagligen påminner mig själv om hur dåligt jag mådde och hur dåligt jag aldrig vill må igen.

Drömmen vill nog påminna mig ytterligare, att aldrig släppa garden. Att gamla väldigt injobbade vanor snabbt kan ta sig tillbaka i ens liv om man inte är vaksam.

Vad säger ni andra drömtydare?

Kram ?

Jag har inte så mycket att skriva om men hänger ändå kvar för att kolla hur läget är med alla andra., tex dig. ? Det känns så normalt att jag inte dricker numera och som du säger, synen av halvfulla och för den delen fulla öl eller vin glas bekommer mig inte för fem öre. Möjligen kan jag få lite avsmak av synen i bland, men det är det enda.

Att vakna utan bakfylla känns också väldigt normalt, men i morse tog jag mig tid och tänkte tillbaka på hur hemskt det var förr. Illamående och en stark ångest för en tråkig dag på jobbet. (Drack aldrig på jobbet) Den ständiga oron för poliskontroller på vägen till jobbet. Säkert fanns det promille kvar i blodet flera gånger, allt detta slipper jag nu. ?

Härligt att du är på gång med fröerna igen! Jag kommer ihåg hur stor nytta du hade av ditt odlande de första skälvande månaderna. Ett väldigt smart drag att du drog igång med det då tror jag.

Kram ?

Bara sådär så gick dessa två veckor märkligt fort och lätt.
Så bra det känns när det inte blir en kamp utan en lättnad att kunna säga, nej jag vill inte dricka!

I går kväll drack jag en a-fri öl och den var god.
På spåret final och Carina Bergfeldt bjöd på många skratt ? och dessa gjorde gott i mig?

Kram ???

Under ganska många månader var nyktra livet ”jomen det går riktigt bra”, ”faktiskt skönt” ”enklare än jag trodde” (lögn) och ”spännande men segt i början”. Lite tillkämpat får jag nog ändå medge- i relation till andra.
De senaste veckorna tycker jag det bara är så SKÖNT att slippa dricka. Inte bara för att slippa bli full. Utan bara rent ut jävligt härligt. Skönt att tid har gått, men nu är jag jordad i nykterheten på något ytterligare vis, ja lite som att skruva ner en korkskruv, ett varv till har jag kommit..
Kaxig- men kanske lite? Vårdslös- nej. Jag VET. Men jag skulle inte kalla min nykterhet skör längre. De halvfulla glasen- nu som blinda fläckar på min karta. Jag noterar dem knappt, något som tidigare surrade i ögonvrån som envisa flugor.
Jag har inte så mycket att skriva om när det kommer till mitt liv. Det händer inte så mycket och det som händer är nog inte så spännande, just här (om någonstans ??)
Men jag fortsätter hänga här. Nu är det möjligen inte lika mycket för att påminnas om alkoholens förödande konsekvenser. Som att jag vill kolla läget, sägs hej eller heja. Många inlägg väcker tankar, känslor, men också som att ses på jobbet som vi gjorde förr i tiden: hej, hur går det med snuset/promenaderna/fisket/vinet/separationen/barnen. Ja, ni vet! Nu ska jag sova bums eftersom en liten bebis sover i vårt ”sovhus” med sina föräldrar och tiden med henne vill jag inte missa en minut av. Godnatt kompisar ?‍♀️

Älskar boktips @finalisa, ska leta på Storytel Jag föredrar också läsning framför lyssning men det har mest att göra med min bristande koncentration.
Tack också för snälla ord- jag upplever att det finns stor rikedom i våra olika sätt att få och ge stöd här på forumet. För mig har många av er här kommit att bli väldigt viktiga. Men livet levs irl, så ses vi här för recap ? Kram.

Det är verkligen skönt när livet rullar på. Livet är ju till största delen en massa vardag, och kan man få ett skönt rull på den är mycket vunnet.

Jag jobbade ”bara” över två timmar ikväll. Bad dotterns pappa hämta henne här kl 17 istället för att jag skulle lämna henne, så jag tog igen tiden där. Lagom mosig i skallen nu.

Men jag är ändå skönt nöjd med veckans jobb. Och jag har noga påtalat till min chef att jag nästa vecka INTE har tid att göra mer än mitt eget jobb. Punkt.

Hoppas du får en lagom hektisk jobbarhelg, det är drygt om det är för lite att göra också.

Chill helgkram ?

Jag har inte så mycket att skriva om för tillfället och allt rullar på. Ser att det rullar på bra hos er andra också.? Jobbhelg nu igen, så inget fiske att skriva om.?

Ha en bra helg!

mer tid. och ta hjälp. för att hitta viljan till förändring... och med den MÄRKA av förändringen på sikt.
Hejja dig!

Jag får lyssna på boken ”1%-metoden” i omgångar. Någon efterlyste en användarmanual, och det här är verkligen en manual över hur man skapar nya bra vanor - och behåller dem. Ibland blir det dock lite för mycket listor och mallar hit och dit. Antar att jag får lyssna på boken några gånger för att det göttaste verkligen ska sätta sig.

Idag fastnade en sak väldigt tydligt. Det som skiljer proffsen från amatörer är att de fortsätter med sin utstakade plan även när det känns tråkigt och jobbigt. I början är allt kul och lätt och inspirerande. När det ösregnar eller när man ska lyfta samma vikter för 2000:e gången känns det inte lika happyhappy längre. Att då göra det ändå är det som avgör om man blir framgångsrik i längden. Man står ut med det tråkiga helt enkelt.

Jag tänker att det är jättelätt att applicera både på nykterhetsarbetet och kost/träning. Jag kom direkt på en massa paralleller. Och jag har inte brutit min stegsvit på 12.000 steg/dag, som jag påbörjade den 11/1. Och jag har inte ätit choklad eller andra onyttigheter heller. Jag har bara förenklat maten lite.

Idag beställde jag två kycklingsallader från närbutiken, som jag ska hämta på måndag. Jag hade egentligen velat ha en sallad till ikväll, men det fanns inga. ”Men om du beställer sallad så måste jag göra det” sa affärsägaren glatt, och jag var snabb med att hugga på det betet. Middag mån-tis redan fixade alltså. I morgon ska jag göra kikärtsbiffar och sötpotatismos, som blir minst fyra portioner. Återstår middag till ikväll, men då får jag kombinera kvällspromenaden med ett besök på en pizzeria där jag kan beställa en sallad. En sallad går ju typ alltid att få tag på. Protein och grönsaker - precis det jag ska äta.

Det är fortsatt körigt på jobbet pga sjukdom. Viktigast först förstås, men jag räknar kallt med att jobba övertid ikväll. Och jag gör det gärna om det innebär att min kollega inte behöver jobba hela kvällen. Hellre att vi båda jobbar två timmar övertid än att han måste jobba fyra timmar. Jag tar igen den tiden när jag har en lugnare dag.

Mellan allt annat som skulle göras igår lyckades vi slutförhandla både nya löner och nytt schema, tjoho! Nu återstår bara allt efterarbete, men det viktigaste är gjort - vi har ett slutresultat. Jag jobbar gärna intensivt och mycket när jag väl jobbar, men jag ogillar verkligen när vissa saker drar ut på tiden och folk inte kommer till skott att ta beslut liksom. Den väntan kan stressa mig mer än mycket annat.

Då stressar det mig mycket mindre om jag har så mycket att göra att klockan snurrar på i 190 och jag måste jobba övertid. Då gör jag ju åtminstone något. Den stressen är dock inte bra för mig heller, eftersom den gör mig helt dränerad på energi och då krävs mycket tid för att återhämta mig. Plus att jag då undviker privata roligheter, och det är helt fel taktik. Man måste fylla på med energi utifrån också, inte bara ge och ge.

Chill helgkram ?

Hmm. En sida av mig är glad och avkopplad idag för att jag och min fru har kommit till ett samförstånd där vi båda vet var vi står. Igår var vi vänliga mot varandra igen. Frun ville ge mig kramar då och då, jag tog emot dem. Vi pratade ungefär som vanligt, om vardagen, matinköp o.s.v, lite föör normalt för mig efter allt. Märktes att båda var "på tå", god ton, hjälptes åt. Jag tror dagarna i veckan tagit väldigt hårt på hennes krafter och en liten propp släppte efter vårt samtal i förrgår. Hon somnade i soffan kl halv åtta igår och jag hade full förståelse för det.

Nu är det ju det där, att samtidigt som en viss propp släppt och vi båda nog slappnar av ett litet andrum nu så måste vi jobba vidare. Det får inte återgå till det gamla inom några få dagar. Jag tänker att jag måste göra upp en plan för egen del nu. Förbereda mig på att vara lite jobbig snart igen med att återuppta diskussionen. HUR vi konkret ska skapa en långsiktig förändring. Att försonas är ju lite som att sluta dricka. Det finns även här en "första stundens förtjusning", ett startskott av motivation, men efter ett tag måste alltid det riktiga jobbet komma för en verklig förändring.

Tack för boktips även om jag har många på hög som väntar på att bli lästa...
Jag är typen som inte klarar av ljudböcker. Vill gärna hålla boken i händerna och kunna gå tillbaka i texten. Då är det praktiskt med pocket som inte väger så mycket.
Därför läser jag sällan nyutkomna böcker utan väntar på pocketutgåvan.
Såg att "Ett litet liv"finns i pocket ?
Har du läst "Ljuset vi inte ser" av
Anthony Doerr? En fantastisk bok!

Vill också säga att du stöttar Varafrisk så himla bra.
Du är duktig med orden och känslorna.
Stor kram och trevlig helg!?

🧡🌱🧡

... som har ett knippe bjussiga snälla regler för alla andra. Och ett knippe Tengil-regler som gäller just för oss själva. Det går att ändra på, lite i taget. ?

Det måste du hålla med om är en mäktig sak att skriva sådär i förbifarten.
I perspektiv blir vågens trista budskap ändå ett problem av annan karaktär. Men ändå. Segt ju. Och så vet man att vartenda hekto är nåt man mumsat i sig vid ett tillfälle och nu ska man betala för det? Vikt är långsint materia.
Jag kämpar också med min diet. Lite enklare än vad jag trodde, denna gång. Det är nåt med nykter- kämpandet som funkar här med. Det här; jaja vi pratar vidare om detta trista fakta imorgon. Nu är det apelsin-stund.
Men snart är det åtminstone helg och hittills innehåller sovmorgon inga kalorier vilket iofs kanske bara är en tidsfråga. Nu segar vi på. Kram!

... är du inte alls naiv utan framåtblickande med twist.
Och det kommer alldeles säkert att gå hur bra som helst ?
Jag sätter igång i helgen! Kram och njut av dina dagar.

Tror också du kommer få en fin vår och sommar!

Att kunna ta en dålig dag och smälta den utan att hamna i dåliga beteenden utan bara konstatera att det kommer bättre dagar är ett väldigt bra tecken!

Det gäller att mota Olle i grind. Ibland tänker man ju saker utan att ens märka det, men nu har du ju upptäckt det. När det händer igen, försök upptäcka var tankarna kommer ifrån. Kanske skriv ner dem och dela med dig av dem. Beroende på hur personliga de är kanske du inte vill dela med dig här, men i så fall med någon annan i din närhet.

Du har helt rätt i att du nu passar bättre under ”Det vidare livet” ? Det har varit oerhört häftigt och inspirerande, och lärorikt, att följa din resa. Jag är så glad för din skull ❤️

Kram ?

Tappadigen, Du såg mitt inlägg och jag är tacksam för kommentaren. Jo, det stämmer att jag är en bit på vägen. Det gäller att se till att de dumma tankarna inte får övertaget.

Det är ändå ett bra steg framåt att kunna se att du själv ibland hindrar dig från att må riktigt bra. Det löser ju inte problemet automatiskt, men bara steget att kunna se det är ju till hjälp!