Senaste kommentarerna i forumet

Idag har Sockerclownen bråkat med mig lite. Intensiv jobbdag, som avslutning på en intensiv vecka. Och förra helgen var jag bortrest. Självklart är jag jävligt trött.

Så på eftermiddagen började hjärnan stimma om att jag nog borde åka till affären efter jobbet. Kaffet är ju nästan slut! Och kanske skulle jag hitta de goda knäckebröd-chipsen? Eller köpa brieost och vindruvor? Och är jag inte sugen på glass? Choklad? Det är jag väl värd efter alla dessa sockerfria dagar!?

Jag körde inte till affären. Jag åt min färdiga matlåda, jag lagade åtta matlådor i tisdags när jag var ledig efter resan. Och nu precis innan läggdags åt jag som vanligt vaniljkvarg och hallon/blåbär.

Och jag kände mig faktiskt inte sugen på glass och choklad, tjoho! Det var ingen kamp ens, det var bara märkligt att tankarna kom. Rätt snabbt kunde jag tänka ”ja, du är trött. Helt förståligt. Imorgon är du pigg igen efter 8-9 tim sömn.”

Lufsandet har jag skippat den här veckan. Ville vila benen som efter jobbhelgen hos dottern värkte så mycket att jag inte kunde somna. Nu mår benen bättre, på tisdag är det på att igen!

Och jag kunde ikväll notera 32 sockerfria dagar i sträck på väggkalendern, tjoho!

Kram 🐘

@Se klart Klart du ska ha hund 😍 Kan verkligen rekommendera pudel, men mellanpudel är nog mer lämplig om du inte vill ha en stor hund. Väger cirka 10 kg. Min storpudel väger 22 kg, men det finns de som väger 30 kg.

Lillprinsen är världens bästa sambo och livet med honom ger mig kärlek, skratt, sociala sammanhang och motion. Och sällskap 24/7. Är lyckligt lottad som kan jobba hemifrån 3 av 5 arbetsdagar per vecka. De 2 dagar jag åker till kontoret kör jag hem 13.30, så då klarar han sig hemma själv 7 timmar. Innan hade jag hundrastare men de är upptagna med studentsaker nu.

Klokt att du sitter still i båten. Låt dem stöka runt, med erfarenhet, god förmåga att lära sig nya saker och många år i ryggsäcken så sitter man stadigt på kontorsstolen. Ett riktigt bra erbjudande är det enda som får en att ens fundera på att lyfta på rumpan för gott.

En sak har jag börjat tänka på. När det väl är dags så vill jag sluta jobba för att jag vill, inte för att arbetsgivaren ser mig som grus i maskineriet och vill bli av med mig. Har sett det hända många gånger, alltid lika sorgligt.

Men jag har typ 10-11 år kvar, så det är bara provtankar än så länge. Skulle jag göra något annat så hade jag öppnat hunddagis kombinerat med daglig verksamhet. Det är en dröm.

Kram 🐘

Det är det som känns så tryggt @vår2022, just att vi ”känt” varann några år nu och jag litar så mycket på dig och du har hjälpt mig genom många kriser med dina kloka, varma råd och stöttning. Jag behöver att få höra hur det låter utifrån. Jag har ju alltid varit i mitt perspektiv så jag kan verkligen bli överraskad och få en ordentlig ögonöppnare när jag får ett annat perspektiv beskrivet för mig utifrån! Jag har aldrig förstått hur mycket jag varit med om eftersom jag har normaliserat det. Tack igen❤️🙏

Så himla bra att det kan hjälpa dig också @Ny dag ❤️

Kram tillbaka @sattva och @varafrisk och tack att ni kikar in 🙏 Livet rör sig med rätt så full fart framåt här, allt är som det ska 😍 Jag har en del på jobbet med nya omorganisationer, som tur är berörd jag inte direkt men mina kollegor på sina ställen. Det är en tuff tid för människor att gå ut och söka nytt jobb, får vara tacksam att jag fortfarande har en plats och hoppas på ett par år till! Sen får det bli som det blir. Det jag ser mest fram emot med ett friare liv är att skaffa en hund. Jag längtar som bara den!
Spanar efter ras och babblar med hundägare på bussen. (Ni får gärna tipsa, inte FÖR liten och inte för stor 😊)
Nu en vårhelg som nästan känns som höst. Kallt och blåsigt. Trött efter veckan så det blir en kväll i soffan här istället för utomhus, vilket hade varit skönt.
Hoppas ni alla forumvänner mår fint! Stor kram 🤗

@Himmelellerhelvette @vår2022 och jag har följt konversationen och den har hjälpt mig också 🙏❤️

@Himmelellerhelvette Åh, vad bra att du tog mitt inlägg på ett bra sätt❤️. När jag läste det tänkte jag att det kanske var lite hårt och rakt på. Vi har ju känt varandra här några år nu och tänkte att du säkert ”känner” mig och vet att min djupaste avsikt är god och att stötta så jag lät den postas. Ibland behöver vi få ett utanför perspektiv från andra, ruskas om och det hjälper oss att vidga våra vyer och det kan kännas tufft, men kan också hjälpa oss framåt i våra tankar om oss själva.

Det är så fint att du ömsint tog tillbaka flickan i ert tempel, kroppen, värmde och kramade henne❤️. Tänker att det handlar om självmedkänsla och det är motsatsen till skammen. Det är något som kan hålla skammen borta, skjuta iväg den. Ta fram ljuset och befria från bojor. Ge hopp och kraft. Självmedkänsla är att känna ömhet för sig själv, försonas och förlåta sig själv. Det finns en sådan styrka i den kraften.

Ha en fin fredag och du jobbar på så bra! Kram❤️

Alltså din text @vår2022 🙏❤️ Den är så hård och fullkomligt sann och hjälper mig otroligt mycket! Jag fattade inte vad som var vad, varför detta överdrivna ätstörda tänk nu och någonstans fumlade jag i hur neddragen jag blev av mammas senaste sjukdomsfall som påverkade mig så djupt och jag tänkte på henne alla mina vakna timmar i säkert en vecka och sedan gick det över i kroppshets och ätstörda tankar när det lugnade sig lite i hennes sjukdom. Det är så klockrent! Spot on! Att jag vill fly känslorna jag inte kan hantera kring henne! Jag blir sjuk för jag har inte muren mellan hennes och mina känslor?
Många gånger under dagen igår visualiserade jag flickan som sprang ur mig som är så snäll så snäll och bara vill hjälpa hjälpa. Jag tog ömsint tillbaka henne in i vårt tempel, kroppen! Värmde henne och kramade henne! Lugnade henne ”det är inte ditt ansvar, inte du som sabbat något, du kan inte ta ansvar för den ångesten, den måste hon bära själv, du behöver ta hand om dig så du inte i slutänden blir den som skadar dina barn”
Tack för att du kommer med din klokskap och rättframhet! Jag behöver detta utanförperspektiv! ❤️🙏Kram

Tack snälla fina @Varafrisk ❤️ Jo kanske något så som hon med sin son på ett vridet sätt för mig för det är som om jag ser min mamma som min dotter att ta hand om. Jag förstår bara inte hur det kan bli så knepigt att ett barn tar ansvar för föräldern. Att jag tog ansvar för hennes handlingar redan som barn och försökte ”hålla ställningarna” så hon inte blev arg så det blev bråk. När jag tänker på detta blir jag så arg! Att jag som liten tös försökte få henne att inte bråka med pappa och få pappa att inte säga något provocerande till mamma. Det är så jävla galet rent ut sagt!
Kram och tusen tack för ditt stöd❤️

Tack snälla @Vinägermamman, så fint att du läser och stöttar. Det värmer så mycket med varje hjälpande själ ❤️ Jag lovar att jag tar tag i hjälp av mindler eller något den dagen jag känner att jag skulle klara av det men då behöver jag känna att jag inte kommer vidare på egen hand. Jag känner inte så nu, jag känner att jag hela tiden under de senaste åren tar mig steg framåt i mina processer. Hjälpen från er på forumet är ovärderlig! Jag tror att mina barndomstrauman som jag aldrig fick hjälp med är grunden till alla mina strategier jag lagt till för att slippa känna känslor som jag aldrig lärt mig hantera. Att jag får syn på mig själv, mina beteenden och strategier, lär känna mig själv och ser in i alla rum av minnen i mitt inre hjälper mig att nysta ut. Även om jag hade tagit hjälp av psykologer hade jag behövt göra jobbet själv, jag ser det som att jag gör jobbet men med andra hjälpmedel än just psykolog. Jag tror inte på att det skulle göra mig något annat än förvirrad och arg att gå till någon sån! Det är för många men inte för mig. Kanske någon gång i framtiden, jag ska aldrig säga aldrig ❤️Kram

Tack @Andrahalvlek för dina fina råd. Jag har provat att ta bort vågen två gånger för en herrans massa år sedan, det resulterade i övervikt bägge gångerna som jag sedan behövde ta till alla medel för att gå ner eller som nu senast för ca ett år sedan, då skapade det en hemsk ångest antagligen för att mina erfarenheter från förr varit att jag gått upp 10-15kg! Speglar kan jag heller inte ta ner tror nog dessa strategier kan vara som att gömma spriten! Det hade inte hjälpt utan det är grundorsaken jag behöver lära mig att hantera. Tusen tack för att du försöker komma på hur du kan hjälpa❤️Jag är så innerligt tacksam för det! Jag tror att min process är att ta bort en ohjälpsam strategi i taget som jag lagt till med, plockar ner dem som jag byggt upp dem. Alkoholen lade jag till sist. Den plockade jag bort först förs, innan dess tramadol som jag tog bort för 9år sedan, jag blev aldrig beroende av tramadol den hjälpte mig bara att tappa matlusten när jag hade gått upp ett par kilo, då kunde jag använda det några dagar för att slippa äta. Nikotin tog jag bort senast och nu är jag nere på ätstörningen. Den jag började jag med som barn, först blev jag en tjock unge, sedan svälte jag mig och när jag var 15år bulimi när jag inte orkade stå emot eller när jag ville äta det ”otillåtna”
Kram

Hej @danisa! Kul att tittar in❤️ Jag mår bra! Här rullar det också på och har lite olika projekt utomhus på gång. Ska byta ut virket, kanterna runt mina land och har kommit halvvägs. Det blir så fint och fräscht. Vi ska också prova att vända på brädorna på vårt soldäck och se om det blir bra. Har sett många inlägg där det blir bra resultat, så hoppas, det blir då också ekonomiskt bra. Sedan så olika sorter bönor när det blir lite varmare igen. Det gick åt förra året så ska så på en större yta i år.

Kul med projekt och att du handarbetar. Jag stickade mycket förr men nu är det länge sedan. Ska ta upp det längre fram igen. Mysigt med inglasad veranda, där kan man kura fast det regnar. Härligt att nykterheten känns som vardag och en självklarhet nu. Det är skönt när man kommit dit och slipper kämpa för nykterheten. Det ger balans och inre frid.

Sköt om dig! Kram❤️

Hej Vår22
Var ett tag sen vi hördes. Hoppas du mår bra. Här rullar livet på. Som jag skrev tidigare känns nykterheten mer självklar nu än tidigare. Förut var det något jag jobbade på. Nu är det vardag och så jag vill ha det. Börjar känna mig mogen att vara mer öppen med att jag inte vill dricka.
Så har jag verkligen kommit igång med handarbeten. Broderar och syr. Så har vi börjat bygga en inglasad veranda på stugan. Finns inte tid för alla projekt...
Stora kramar🥰

@Himmelellerhelvette Inte alls flummigt tycker jag. Det är superbra att visualisera, se bilder! Det är ett bra sätt att uttrycka och beskriva känslor på. Anders Hansen skriver att man ska sätta ord på sina känslor och försöka beskriva dem så utförligt som möjligt, att då kan man på ett lättare sätt också se situationer i ett perspektiv utifrån. Man snävar annars lätt in sig och fastnar där i sin bubbla. Så fortsätt visualisera! Det gör jag också ofta och det är,hjälpsamt. Kram❤️

@Ros Stort grattis till 15 månader!🥳. Känner igen mig i det du skriver om inre frid och salighet, skulle kanske kalla det en slags andlighet. Vad skönt att du förlåtit dig själv och jag tänker att det handlar om självmedkänsla. Jag tänker också att självmedkänsla medför att kunna känna en känsla av lugn och inre frid.

Ha det gott! Kram❤️

@Ros Grattis till 15 nyktra månader! Det är som jag brukar tjata om: Det andra året är magiskt. Då tänker man inte ens på alkohol längre, utan fyller livet med roligheter. Och man blir mer chill som nykter. Jagar inte upp sig, löser saker efterhand som de uppstår.

Kram 🐘

@Geggan Skönt att du mår okej 😍 Och jag förstår att du blir insnärjd av din systers klagosång. Skulle du kunna säga till henne? ”Jag blir ledsen och nedstämd när jag hör dig berätta om dina krämpor. Kan vi inte försöka prata om trevligare saker?”

Så har jag fått säga till en kär kollega. Nu räcker det att jag höjer handen som i ”stopp” så skärper hon sig, ”Visst ja, vi skulle prata om något trevligare.” Jag mår inte bra av att höra andra gnälla i tid och otid. Men en del tycks få livsluft av att gnälla. Vi är olika skapta, men vi kan respektera varandras inställning.

Kram 🐘

@Ros Tack!❤️

@vår2022 så fint skrivet och så rätt. Kram

15mån utan A🙏inne på det andra året utan A upplever jag bara blir bättre och bättre. Hur jag ser på mig själv, livet, känslorna allt blir bara bättre. Tänker klarare, stressar inte upp mig, känner en trygghet i mig själv. Har även börja känna visa dagar en inre frid och salighet utan att vara religös. Känslan jag har har inget med religon att göra men det ger mig ett lugn och en skön känsla i själen. Har förlåtit mig själv för att jag inte slutade tidigare, förstod inte då vad A gjorde mot mig. Så tacksam att jag hittade detta forum.

Era svar till mig kändes som varma kramar när jag läste dem imorses❤️Tack! Jag kände mig stärkt och fick en bild av mig själv i två. Jag tror att det är den lilla flickan i mig som alltid velat ”rädda” mamma som blir mer eller mindre synlig i olika sammanhang! Jag fick också en bild av att jag är den vuxna i kroppen och den vilsna flickan springer ur mig och försöker hjälpa på alla sätt, bilden blev att jag säger till flickan att lämna över ansvaret där det hör hemma och komma tillbaka till mig i kroppen!
Jag behöver låta alla människor, i synnerhet min mamma, ta ansvar för sina egna handlingar, jag ska inte bära hennes ångest! Jag gör mina val i mitt liv och jag får stå för konsekvenserna om jag gör fel och så är det för alla! Jag behöver verkligen se varje gång flickan springer ut och ska hjälpa! Vänligt och med ömhet be henne lämna tillbaka andras bördor på dem och komma tillbaka till våran kropp! Vi bor här och har byggt upp ett bra liv, vi behöver leva det livet och sluta förstöra det genom att bära skuld och skam och ansvar som inte är vårt❤️

Jag skriver mer senare, ville bara dela med mig av min ”vision” kanske låter den flummig, kanske kan ni se att jag visualiserat detta, vet inte hur men hjärnan hittade på detta åt mig med hjälp av era ord❤️ Tusen tack för att ni hjälper mig🙏❤️

Grattis till 28 månader @Varafrisk 🥳 Så fantastiskt bra jobbat!

Stor varm kram till er alla!

Två veckor som har varit helt okej. 1 v på landet, ljuvliga dagar o jobb med blomfrön och gräsklippning. Ser fram emot en lång sommar på ön. Ska bygga en liten utbyggnad som ska fungera som redskapsbod , så att själva lillstugan kan förstoras så den rymmer det allt större minsta barnbarnets säng. Lite insnärjd i min multisjuka systers olika måenden. Är förstås deltagande men måste markera gräns. Kan inte tillbringa timmar med hur hon har sovit eller inte, hur den dåliga magen har fungerat eller inte, vad ryggen orkar eller inte, plus allt m hennes dysfunktionella båtar, bilar, röjare, vedklyv mm mm. Hm. Måste kanske planera gör utflykter bort med jämna mellanrum. Egna gäster.

Har någon erfarenhet av cdt prover till transportstyrelsen. Om man går och tar dessa och får ett förhöjt provsvar vad händer då, dras körkortet tillbaka utan att man har en diagnos

@Himmelellerhelvette Jag kommer att tänka på kidnappning. Precis som alkohol och ätstörning kidnappar hjärnan så kidnappar din mamma dig. Trots dina hemska upplevelser pga din mamma som barn, så måste du idag ta hand om och försöka älska henne, för det är din mamma, trots det hon utsatt dig för. Du är kidnappad för att du måste försöka acceptera det för hon är din mamma, som idag är så trasig, ensam och mår psykiskt dåligt. Du är kidnappad och har ingen annan utväg än att sitta fast och må dåligt tillsammans med din mamma. Precis som när du var barn och inget annat kunde göra än att vara kidnappad. Genom ätstörningen kunde du försöka att kontrollera något i ditt liv, du kunde inte kontrollera din mamma. Du kunde fokusera och styra något annat i ditt liv, dämpa din ångest. Till slut var du kidnappad även i detta.

Det finns ju stockholmssyndromet, när man börjar sympatisera med sin kidnappare trots att de är själva hotet och faran. Jag tänker att du verkligen får vara arg på din mamma som inte kunnat ge dig det du behövt. Hon var usel och hon har inte tagit ansvar för sitt liv. Visst sjukdom och snäll säger du, men du har inte fått det du behövt eller hennes omsorg. Är det snällt? Kan man använda sin sjukdom som försvar för sitt handlande och att man får sitt barn att må psykiskt dåligt? Eller har du blivit kidnappad till att tänka att hon rår inte för sitt handlande pga sjukdom? Klart att misssbruket och sjukdomen gjort henne dysfunktionell och oförmögen att ge trygghet och omsorg, men har hon inget ansvar själv för det? Ska det vara ditt ansvar? Ska du ta hand om din psykiska misshandlare? Har du verkligen förlåtit och accepterat hennes handlingar?

Inte så konstigt om ätstörningen triggas, precis som det gjorde i barndomen. Ett sätt att försöka kontrollera situationen och dämpa ångest, lägga fokus på annat. Ett sätt att stå ut i kidnapparens grepp. Lägger man till skammen och skulden på det, som jag gjort ett inlägg om nedan, är det inte så konstigt att din ätstörning triggas i situationen du är i med din mamma. Kidnappad. Det är ur den du behöver komma loss. Bli arg på din förövare och lägga bort skammen och skulden där den hör hemma, hos din mamma. Inte dela den med henne, för det är inte din! Tänker att det är det du ska fokusera på, lägga bort bördor som inte är dina. Göra dig fri från din kidnappning. Inte använda skadliga metoder, strategier för att dämpa ångest och stå ut i kidnappningen. Trots att din mamma har en sjukdom, men det är hennes, inte din. Du kan inte vara kidnappad i även hennes sjukdom. Annars kommer du inte vidare. Du behöver tänka på din egna överlevnad för att inte gå under.

Jag har själv känt mig kidnappad av min mamma, skam och skuld, som jag lagt tillbaka på henne för det är inte mitt! Jag vet inte om jag skulle ha lyckats så bra med det utan psykolog, för jag fick hjälp med bolla och att synliggöra det. Jag fick hjälp med att hantera alla skuldkänslor jag fick när jag gjorde det. Min mamma vet inte om allt detta, men det behöver hon heller inte. Hon är själv så skuld och skambenägen och skulle inte klara av att höra det. Det viktigaste är att jag vet och att jag tagit bort skam och skuld som inte är mitt. Det har varit en oerhörd lättnad och befrielse! Mitt medberoende har minskat avsevärt och jag fokuserar på mitt egna mående och gör saker som jag mår bra av. Kram❤️

@Vinägermamman Det tror jag också. En KBT-psykolog tror jag skulle kunna lotsa dig riktigt bra. Identifiera skaven, göra annorlunda, prova, prova igen. Man får konkreta ”uppgifter” i ”hemläxa”. En sådan sak är att ställa undan vågen i en garderob. Möta ångesten när det är tomt på badrumsgolvet. Möta ångesten nästa morgon också osv. Jag lovar dig att efter en tid tänker du inte på att badrumsgolvet är tomt. Ta bort alla helkroppsspeglar är en annan sådan sak. Och en KBT-psykolog skulle kunna hjälpa dig att hitta hjälpsamma strategier mot din mamma också. Kolla upp Mindler. Psykolog online. Man kan välja inriktning. Och klickar ni inte - be att få byta. Alliansen mellan klient och psykolog är så viktig. Min äldsta dotter är som du nog minns psykolog på BUP. Hon gör enorm skillnad varje dag för sina unga klienter.

Kram 🐘

Godmorgon @Himmelellerhelvette Har läst alla dina inlägg de senaste dagarna och nu det där du beskriver din uppväxt och din mamma och den den känslomässiga situationen du är i. Bra att du sätter ord på det här. Det är förståeligt. En mamma är ju alltid en mamma och det finns väl oftast starka känslomässiga band, bra och/eller dåliga. Men som du skriver, du ska inte ta ansvar för din mammas liv.
Tänker också att det kan vara bra att få prata med någon om det professionellt? Kanske kan det vara bra att få lite olika perspektiv på det, så att du kan tänka annorlunda. Hitta ett förhållningssätt som inte påverkar dig negativt.
Stor kram till dig. Hoppas du får en fin dag❣️