Senaste kommentarerna i forumet

@aeromagnus Vilken rolig läsning och bra start för dig. Fantastiska kollegor är ju superviktiga.

Kram 🩷

@Andrahalvlek Härligt och inspirerande. Går själv regelbundet på gym sedan länge och märker enorm skillnad. Har sällan ont i rygg och nacke längre, så visst kan vi påverka mycket med träning på olika sätt. Så glad att sjukvården har börjat ordinera just träning som medicin i de fall det är möjligt. Gillar ett holistiskt synsätt.

Håller tummarna för att trappan snart är besegrad utan stopp. Det är ju just sådana märkbara skillnader som motiverar.

Kram kram 🩷

@Se klart Som sagt, följer vissa trådar och diskussioner lite extra nu. Känner igen mig så mycket vad gäller tröttheten, att orken inte riktigt finns trots att man verkligen vill vill vill.

Vet inte om ni läste om att vi inte åldras jämnt genom livet. Forskarna har funnit att det vid i genomsnitt 44 och 60 år händer mycket i kroppen vad gäller just åldrandet. Tänker att alla mina vänner som sagt att vid 60 händer det något med kroppen har haft rätt. Jag befinner mig mitt i den senare och skillnaden är enorm.

Har gått ned lite i tid och planerar att göra det ännu mer. Har för mig att jag berättat om min kompis med obotlig cancer. Hennes resa har fått mig att omvärdera mycket. Visst, det gjorde jag även när min man hade cancer för flera år sedan, men just nu är jag i rätt ålder - och nykter.

Då min man är äldre hade jag planerat att gå i pension vid 62. Nu höjs ju pensionsåldern, vilket jag har full förståelse för, men två år under så kort tid känns som ett slag i magen.

I vilket fall så snurrar tankarna non stop kring detta och jag får mycket hjälp av igenkänningen hos framför allt dig, Se klart. Balansen mellan ork, frihet och ekonomi... Inget självklart facit finns.

Kul att du hittat tillbaka till löpningen och går ut så mycket av den. Att skingra tankarna, låta dem skramla fritt eller sortera dem kan ge mycket. Det blir så trångt i huvudet ibland.

Ha det så härligt sista dagen på resan. ☀️

Kram kram 🩷

Kört 15 min styrka i några veckor ska det stå!

Nu har jag kört 15 min styrka innan långpromenad på jobbdagar. Först gjorde jag 7 övningar och 20 repetitioner. Det var svinjobbigt. När det kändes okej utökade jag till 30 rep på varje övning. Det var svinjobbigt. Idag kändes det helt okej 🤩

Jag märker stor skillnad på klippet i steget, tempot och styrkan när jag går i trappor. Jag har fan valt att ta hiss en våning tidigare. Nu blir det alltid trapporna, ner och upp, med matkassar och hund. På kvällsrundan har vi en svinjobbig lång trappa upp på ett berg. En måste-stanna-och-pusta-lite-trappa. Den dagen den trappan känns helt okej är en stor delseger.

Jag fortsätter med mina styrkepass och känner mig lite bättre förberedd inför gympastarten online den 4/9, tjoho!

Kram 🐘

Tack snälla fina @Ny dag ❤️ Jag kan tänka mig ångesten även vid shoppingberoende, allt bevis i garderoben! Jag kan ju städa bort mina bevis och på så sätt förtränga och ljuga för mig själv men idag är det dag 2💪Ångesten sitter som en tung stor sten på bröstet men det är ingenting i jämförelse med den kemiska ångesten från alkohol så bara att ta tag i dagen! Skalla dagen som Maria Skäringer sa! Kram

@Himmelellerhelvette 🩷

Oj, vad du kämpar. Mitt i allt är det fint att få följa dig och se dig ta dig an det ena efter det andra. Beroenden ser verkligen olika ut, men har det gemensamt att det krävs insikt och strategier för att ta sig ur dem. Hur planerna ser ut skiljer sig från person till person, men med ditt klara sätt att tänka har du kommit långt.

Tänk vad mycket du har förändrat på två år. Du är otrolig och jag önskar från hela mitt hjärta att du får lyckas bemästra bulimin så snart som möjligt. Förstår att det är extra tufft, alkoholen kan vi undvika, men mat måste vi ju ha...

Kram kram 🩷

Jag är nog också lite udda jämfört med många här. Har ofta fått höra om min brutala ärlighet- i positiva ordalag. Tänker att det kanske har hjälp en del, inte minst vad gäller skammen.

Jämför dock inte så mycket i mitt liv längre. Den biten gick jag igenom så det räckte och blev över som mycket osäker tonåring med dålig självkänsla. Det en befrielse att nu som äldre slippa nästan helt.

Det jag får jobba mest med är att sänka prestationskraven. Det går - sakta men säkert. Jag duger som jag är. Good enough.

Vi dras med så mycket, kanske speciellt vi som har hamnat här. En del luftar allt, andra gläntan lite på dörren och en del har (fortfarande) stängt.

Vi vet så lite om andra. Därför tänker jag att alla som på olika sätt är modiga och vågar pratar om dåligt mående är jätteviktiga. Exakt om vad och i vilka situationer spelar mindre roll. Det finns ett stigma kring psykisk ohälsa i allmänhet och kring alkoholism/beroenden i synnerhet.

Vad gäller aktiviteten på forumet för egen del, så kommer den och går. De första två åren var jag inne jämt och skrev och hälsade välkommen, nu kan det gå lång tid emellan. För tillfället är behovet större då det dryftas flr mig aktuella saker i de olika trådarna. Försöker att skriva när och där jag vill och inte för att jag känner mig tvungen. Har varit så rädd att utesluta någon, men märker mer och mer att det inte handlar om det här. Bara mina gamla tankar om utanförskap som spökar.

Keep up the good work!

Kram på er 🩷

@Himmelellerhelvette Finaste du! Vad vi kämpar med våra missbruk. Bulimi fick jag som trettonåring och därefter har det rullat på. Jag har förutom nikotin (snus) också ett shoppingberoende, ett lyxproblem kan tyckas men gud vilken ångest det ger när jag tittar in i mina garderober. Ja, det är samma mekanismer i alla beroenden. Tycker du är så stark som klarar av en sak efter annan och tänker ofta på dig min forumvän. Stor kram 🥰 och önskar dig en bra dag 1 utan bulimi.

Tänker på hur mycket jag läkt sedan jag blev nykter och är så oerhört tacksam. Nu har jag min ätstörning kvar att jobba med. Den har varit min följeslagare sedan barnsben. Jag började trösta mig med mat, jag blev tjock utan att vara brydd för jag var ett litet barn i en dysfunktionell familj. En dag fick jag första kommentaren om att jag var tjock, runt 11år gammal inte långt efter det började jag svälta mig själv men sedan var det något som väckte tanken i mig att jag kunde äta och kräkas upp det. Det var mycket mindre plågsamt än att svälta mig. Den strategin har jag sedan 15åring haft med mig genom livet. Mer eller mindre ibland uppehåll i år eller månader. Men alltid har det varit något som tillslut triggat igång. Jag har varit helt av med bulemin och inte alls tänkt på den men så har jag råkat få i mig något som varit dåligt eller tappat kontrollen över hur mycket jag ätit och då börjat må illa. Försökt stå emot med all min kraft för att inte spy men tillslut blivit tvungen och det har triggat igång bulemin igen. Jag har på mitt matmissbruk lagt till nikotin och alkohol samt en period då jag till och från under några år, för över åtta år sedan, även missbrukat tramadol. När jag blev nykter började jag lära mig allt jag kunde komma åt om beroenden och förstod tillslut att bulemin är precis samma beroende, även om det inte skadar någon annan än mig själv så gör det ändå det eftersom det förstör min självkänsla att ha det missbruket, jag är inte den glada harmoniska människa jag kan vara utan lever med detta skamsna missbruk! Ett missbruk många räknar till ungdomar, det är väl inga vuxna som håller på med det? Jo fast det kan gått över i ett annat missbruk, kanske hade man bulemi som ung och nu överäter man utan att spy upp, då har man fortfarande inte kontrollen över maten utan den kontrollerar en själv.
Nu har jag alla fall slutat med tramadol sedan åtta år, slutat med alkohol sedan två år och slutat med nikotinet sedan i höstas och nu ska jag ta upp kampen mot bulemin! Igår var min första dag. Jag har haft en period sedan jag slutade med nikotinet att trösta mig med att överäta och kräkas men nu skriker hela mitt väsen att det räcker nu! Jag ska läsa om boken ”Beroendepersonligheten” all kunskap om beroende hjälper oerhört mycket för att lyckas sluta. Tramadolen missbrukade jag bara för att gå ner i vikt då jag tappade matlusten med dom, alkoholen började jag med att dricka på vardagar för att jag märke att suget på att äta mildrades av alkoholen och nikotinet har jag missbrukat för att slippa äta, kunde ta 2-4 snusar samtidigt för att få stopp på suget efter att äta, kunde få en sån överdos av nikotinet att jag började svettas, få diarré och kräkas! Allt för att inte äta! Så mitt grundproblem är i allra högsta grad mitt skeva sätt att försöka kontrollera min vikt! Det sjukaste är att det aldrig blir bra, kan bli smal som en anorektiker men ändå inte vara nöjd så det ligger inte i att bli färdig utan det är något annat sjukt att aldrig vara nöjd med min kropp.
Upp till kamp! Jag vill och behöver bli frisk nu🙏❤️

@Se klart Jag älskar ett uttryck som Martina Haag sa en gång, att hon springer för att hon älskar springa sedan att en pensionär med rullator kommer ikapp spelar ingen roll!

Det är verkligen så för mig med! Jag gör det bara för att må bra, inga prestationskrav utan jag bara älskar att springa! Kram

Idag på morgonpromenaden räknade jag till 10 sädesärlor, vuxna och unga, på en gräsyta där det alltid brukar promenera sädesärla. En välklippt kommunal gräsmatta. De måste ha fått två kullar. Jag har bott här i 11 år i december och har sett sädesärla på samma gräsplätt varje år. Sådant lägger bara ett nyktert sinne märke till 🥰

Kram 🐘

Spännande att du hänger med i tankarna @vinäger, det är skönt att känna själv när man kan/vill/orkar vara delaktig. Kram 🤗

Jamen idag checkade jag av löprunda nummer fem 🙌🏻 @himmelellerhelvette så du har helt rätt- tankarna sorteras och för min del är det absolut bäst att springa minst 25 minuter för att få den känslan. Det är inga långa sträckor med min långsamma fart.
Nu blir det yatzy på balkongen innan hemfärd imorgon. Alltid jobbig att ”ge sig av” men längtar efter mina katter 🐈 🐈‍⬛
Kram på er alla - kämpar och andra!

@Varafrisk Jag tänker också att allas olikheter och sätt att vara berikar detta forum, det blir mer mångfald och många fler perspektiv på inlägg. Det berikar. Som jag uppfattar forumet så finns det också en andemening som är god och ett bakomliggande gott syfte. Vi vill varandra väl även om det kan uppstå någons slags friktion ibland.

Jag tycker verkligen att du har mod och är modig. Sköt om dig❤️

@Se klart Absolut, jag kom på det när jag hade postat-vilken enorm betydelse det hade att här fanns människor som peppade, bla du❣️. Och det är ju också stor anledning att jag fortsätter skriva, ni som varit med mig så länge, känner mig på ett sätt som känbs värdefullt! Tack till dig o alla berörda❤️

Jag håller verkligen med om arbetsgivarens ansvar här- det är tydligt reglerat och särskilt i offentlig verksamhet där regler är än mer formella. Men även jag som arbetar i privat sektor, så många ärenden jag haft/ärvt och man vet som chef att här är det bara att göra allt som förväntas- och står i ens makt- för att återgång ska bli bra.

Jag är nog ingen mega-pluggare av böcker och fakta, däremot har allt stöd, pepp och inte minst omtanke från andra varit avgörande för mig i min nykterhet. Utan gemenskap och stöd här hade jag inte varit nykter idag.
Så jag har forum-andan, vänner och bekanta att tacka för mycket.
Jag tror inte man ska se sig som någon udda fågel här, vi är alla olika men kan känna igen oss i allt från stress till (tidigare) sug eller socker-elände. Man kan välja att se alla våra olika personligheter som ett jäkligt brokigt paraply som ändå sitter löst ihop.
Så tänker jag 💕
Att sedan ta en paus eller minska aktiviteten här kan säkert vara bra om man känner att det blir för mycket. Forumet är ju inte livet. 😍
Kram 🤗

@Varafrisk Visst är det så, i stunden finns inte tiden. Efteråt finns den inte heller. Efter yngsta dotterns kaosartade födsel hamnade vi på sjukhuset i Lund i två månader. Väl tillbaka på ”hemsjukhuset” frågade en kurator om jag hade sörjt det friska barnet som jag trodde att jag hade i magen. Jag blev provocerad som fan. Vadå!? Att sörja ”det friska barnet” vore ju som att förneka min dotter, som var allt annat än frisk.

Kuratorn sa då att det är viktigt att sörja den drömmen, för att gå vidare på riktigt. Jag svarade att jag har gråtit tillräckligt, nu efter två månader var jag på banan igen och ville inte börja gråta igen. Jag var rädd för att inte kunna sluta typ. Kuratorn fortsatte och fortsatte och till slut fulgrät jag.

Och det kändes väldigt bra efteråt. Men jag har inte förmågan att fiska fram de svåraste mest förbjudna och ledsamma känslorna på egen hand. Det är så lätt att hamna i varför-har-vi-drabbats-så-hårt-fällan. Jag vill inte vara bitter och missunnsam. Att ens tänka varför-vi är som att önska olyckan på andra. Så känner jag. Och vi har träffat så många som har det mycket värre. En bedrövlig tröst, men ändock en tröst.

När storasyster var 10-11 år märkte jag att hon hade svårt att hantera systerskapet med sin lillasyster. Hon skämdes för henne. Det gjorde så ont i mammahjärtat. Men jag insåg också att jag inte kunde råda henne i detta, att vi behövde proffs. Att inte låtsas om de ”förbjudna” känslorna skulle göra att hon kapslade det inombords. Så jag kontaktade habiliteringen, som på mitt initiativ ordnade en syskongrupp, för syskon till barn med funktionsnedsättning. De bakade och lekte, och pratade. Om sig själv och sin familj.

Senast häromdagen pratade vi om detta. Min dotter psykologen, som idag jobbar på BUP, säger att den syskongruppen var SÅ bra för henne, hon minns deltagarna och terapeuterna och samtalen med värme än idag. Och det värmer mammahjärtat. Och jag märkte stor skillnad på henne efteråt. Hennes inställning till lillasyster var helt annorlunda ❤️ Jag tänker att syskon oftast glöms bort, de ”duktiga” får stå tillbaka.

Och jag vet att du menar väl ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag förstår dina känslor så väl. Våra föräldraskap t våra döttrar, din yngsta och min enda, har ytterligare en dimension. Du har varit med om så mycket i hennes liv från det hon föddes tills där hon är nu så dina känslotentakler är ständigt på sin vakt. Ja ..om inte ständigt men näst intill. Jag tänker att när man har varit med om svåra saker i sitt liv och de inte bearbetas så kan den psykiska och/eller fysiska reaktionen dyka upp när man minst anar det. Anledningen många gånger till att de inte bearbetas är att det inte finns utrymme eller tid. Jag har mött det i mitt arbete då jag möter föräldrar som du men även i min egen föräldraroll.
Nu i min kontakt med min terapeut har jag riktigt suttit och ”fulgråtit” för det finns så mycket. Du är ju en kvinna som tar stort ansvar och verkar alltid ha gjort det. I mina öron så låter ditt liv intensivt men det är i mina öron. Så det har kanske inte funnits utrymme för gråten istället sätter det sig i kroppen. Var rädd om dig❤️

Och avslutningsvis…allt vad jag har skrivit är välment och fr hjärtat❤️

Kram 🌺

@Sattva @varafrisk Och jag vill bara instämma! Jag tror att det finns lika många vägar som det finns människor. Alla måste hitta sin egen väg. Vissa saker kan inspirera andra, och vissa saker känns helt främmande. Och det är helt okej. Jag gillar olika!

Att kämpa med (mot?) alkoholen håller de nynyktra fullt sysselsatta, med eller utan vår hjälp. Vi gamlingar har andra resor som upptar vår tid. Som vi behöver bolla med andra.

Ditt mod är det verkligen inget fel på! Det är snarare din chef som det finns en del att önska hos. Nummer ett vid återgång i arbete är att arbetsgivaren lyssnar på medarbetaren och läkare. Alla behöver olika saker för att fungera optimalt.

Generellt kan man säga att man ska prioritera arbetsuppgifter som man behärskar väl och som är tydligt åtskilda, helst ska de kunna avslutas inom någon-några dagar. Absolut ingen tidspress.

Har ni regelbundna rehabsamtal där även FK deltar? Det ska ni ha. FK ställer då tydliga krav på arbetsgivaren i första hand. Att arbetsuppgifterna anpassas.

Kram 🐘

Trots en värksvacka i fredags har jag precis fyllt en hel veckas aktivitetscirklar, tjoho! Varje dag, måndag till söndag, har jag tränat 90 min (raska promenader), förbränt 900 kcal och rest mig minst en minut 12 gg under 12 tim. Såväl lediga dagar som jobbdagar. Heja mig!

När jag slutade jobba ikväll kl 22.45 återstod 22 min träning för att uppnå dagens 90 min. Då blev det inget snabbkiss med hunden, jag gick en promenad istället. Nästan framme vid porten igen återstod 7 min, så då gick jag runt några hus. Tadaa! Totalt 93 min blev det till slut.

Och jag tänker att det är hela syftet med aktivitetscirklarna i min iwatch. Att på ett enkelt sätt kunna följa utvecklingen över dagen och göra ett ryck när det passar.

Min dotter mådde mycket bättre idag när jag lämnade henne än hon gjorde igår när jag hämtade henne. Imorgon ska boendet ringa vårdcentralen och åka dit med henne så att en sjuksköterska får titta till såren. Mammahjärtat stillas lite. Och min värk i kroppen är borta för den här gången.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Denna onlinekursen är att förstå o hantera anknytningsmönster. Så den baseras på de psykologiska teorierna bakom anknytningsmönster. Kort kan man väl säga att det handlar om den tidiga uppväxten, och vad man då lärde sig av sina närmsta anknytningspersoner om hur världen är beskaffad. Påverkar ens relationer jättemycket.

@Varafrisk Tittar in idag också!
Ville bara säga att du inte är en främmande fågel här på forumet i mina ögon. Vägarna till nykterhet är många. Jag har inte läst de böckerna som brukar rekommenderas här på forumet, jag har inte lyssnat på poddar. Jag vet faktiskt inte vilken "väg" jag tagit. Jag bara kom till vägs ände med drickandet (har ju försökt sluta sedan 2015 gudbevars, när jag först blev medlem här, och lyckades 2021!!). Jag lagt mycket tid på att blicka inåt. Lyfta på slöjorna. Upptäcka min inre kompass o sedan följa den. Så detta att "nöta nyktra fakta" osv har jag faktiskt inte alls gjort.
Vad jag vill säga är, att du hör hit o hjälper lika mycket som alla andra, bara genom att skriva! Jag skriver typ aldrig om alkohol, eftersom det inte finns i mitt liv o inget jag lägger någon tanke på. Så visst, nynyktra hjälps nog inte av det jag skriver. Men kanske något hjälper någon? Jag tror det är många som är inne o läser utan att skriva också.

Japp, det är enormt modigt att göra det du gjort!

Kram Vara frisk!😍

@Se klart Väldigt härligt ändå att få gå vid 62år!
Gott att du kommit igång med löptrännngen igen! Jag fullkomligt älskar hur allt faller på plats i tankesnurret när jag springer. Kram❤️

Idag var jag på NA-möte. Söndagar är litteraturmöte och idag handlade texten om mod. För mig dök tre saker upp i tankarna. Det första var att det är modigt att bli nykter att släppa livlinan och våga tro på sin egen förmåga. Kom på att det är viktigt att inte glömma det. Det andra var att jag kände mig modig när jag vågade berätta för min chef och mina kollegor om mitt beroende. Att våga oavsett vilket bemötande jag får så är det den här jag är varken sämre el bättre. Till sist det tredje var att våga släppa taget om min dotter om de saker som jag inte kan förändra att våga lita på henne. Jag är inte där fullt ut men jag är bättre.

Till en helt annan sak..min son och sambo var på överraskningsfest för sambons moster. Jag förstår att det dricks en del alkohol. Min son har delvis ett osunt förhållande t alkohol men det blev bättre när han blev sambo. Men det här väcker väldigt mycket inom mig inte endast för att jag själv är nykter. Min son blev ganska aggressiv och ibland hotfull. Jag hade svårt att hantera det det var delvis därför som jag drack alkohol dämpade ångesten.

Kram🌺