Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du skriver en rad i min tråd ibland. Jag är in och läser din tråd när jag är inloggad här men den går alldeles för fort för att jag ska hinna med i svängarna men den bjuder mig ändå på skratt och leenden så det är härligt ❤

Jag ser det som ringar på vattnet, som sprider sig vidare och vidare och vidare. Att få hjälp och ge hjälp! En för mig helt naturlig ekvation. Och du betyder massor för forumet också! Och om jag har elefant som signatur så känns dina peppiga inlägg igen lika tydligt ??????

Kram ?

Tycker jag knappt hinner upp ur sängen innan det är dags att lägga sig? Det där överkastet dras av och på hela tiden känns det som...
Men dag 5 är snart till ända och det har känts bra idag också??
Inga vintankar bara kilovis med blodapelsiner!????
Så himla goda just nu!♥️

Kram???

Tack för allt pepp ❤ alla goda råd. Snälla ord. ?????

Starkt av dig med ett år som nykter! Du är en förebild ?❤?

Då vet jag var du bor också TI.? När det gäller fiske i Sverige är jag extremt påläst. Jag lovar att inte avslöja era hemstäder.? Efter att ha hängt här i över ett år, och i princip läst 100 procent av Andrahalvleks inlägg så är det inte konstigt att jag nu vet var hon bor.

Herregud, jag vet mer om hennes liv, än om min frus.?

Ha det bra!

Så blev kvällen. Hungrig och otålig. Trafik och ärenden. Stressad av jobb och lätt irriterad på min man... Förr hade jag tänkt på vin nu, eller snarare redan för ett par timmar sen. Men det är så mycket förr så jag glömmer att reflektera över det, slog mig när jag gick in här.
Så skönt att fixa jobbiga grejer. Min hjärna har blivit så snäll mot mig. ❣️

av att vara olika kan verkligen bli på vitt skilda sätt. Jag var gift men en nöjd man eller jag vet inte om han var så nöjd men jag nådde inte fram med mina tankar och funderingar som till en början inte var ett ifrågasättande av ”oss” men ju mindre han fixade att mötas i frågor kring viktiga saker. Ju mer kom det att handla om ”oss”. Jag är inte särskilt stolt men min väg ut ur denna ”familjen bra” var att bli vettlöst förälskad i en annan man.
Idag tänker jag många olika saker om det, varav några är skuld men inte bara. Jag kommer för övrigt alltid vara tacksam över den relationen (apropå galenskap och trolleri).
Länge var jag och min exman nån sorts goda vänner, det krävde situationen. Nu, när våra barn är stora känner jag en enorm lättnad att inte behöva ha kontakt. Trots att vi har år och barn ihop så känns han som en främling. Även om det går fint att fira barnbarn och barnens större födelsedagar ihop.
Igår gick jag ett par steg bakom min man sedan 20 år, han sa något... roligt eller förunderlig.
Jag tänkte att han faktiskt fortfarande är något av ett mysterium för mig, så annorlunda och aldrig rädd för mina udda tankar eller frågor. Det bär långt.
Ha inte bråttom med något, livet svänger i de mest oförutsedda kast. Kram!

Vilken styrka att i nykterheten se just nyktert på tillvaron och inte stoppa huvudet i sanden. Allt blir som det blir. Fräsch och nykter omstart låter toppen!

Kram ?

Vad glad jag blir att du känner att du har det värsta bakom dig ?? Och att du insett att du ändå har en bit kvar.

Jag är också glad att boken påminde dig om hur illa det var. Jag blev på riktigt livrädd för din och barnens skull när du beskrev att han försöker förföra dig igen. Hoppas verkligen att boken gav dig råg i ryggen för att tacka nej till den inviten.

Kram ?

Torn har länge vetat landskapet, så vet han staden nu också är det helt okej för mig. Jag håller med om att det finns många åar här, dock inte så många med just flugfiske mitt i stan. Då får man nog åka till Lagan eller Nissan för att få det. I din hemstad är det mest sillfiske från kajen centralt tror jag ? Snacka om mycket folk som flockas!

Trolling tycker jag verkar coolt. Åka båt ute till havs hela dagen och håva upp bjässar till lax ?

Kram ?

Tack andrahalvlek, miss lyckad och sisyfos ❤️

❤️Andrahalvlek, jag lånade djävulsdansen häromdagen som ljudbok och har lyssnat på lite mer än hälften nu. En sak som ändå var lite skönt var att jag kände att mycket av det de pratar om ligger bakom mig. Alltså jag har kommit en bit. Jag har till att börja med erkänt situationen och jag har till och med skilt mig från honom. Sedan stämmer mycket fortfarande in på mig och min relation till honom.

Allra störst lättnad känner jag över att mina barn slipper dansa djävulsdansen hemma... På den plats där man ska slappna av. Jag känner mig stolt över dem och mig (oss tre) för det vi kämpade oss igenom. Så stolt över dem så det inte är klokt. Stolt över hur de, trots sin ringa ålder, förstod att det bästa för oss var att flytta isär. De visste det trots att de var så små. Mina älskade ungar.

Jaa miss lyckad, jag ska nog förkovra mig i ämnet mer nu. Det gör inte lika ont att göra det nu heller och känns viktigt för min läkning. ❤️

Tack sisyfos... Och jaa, det har varit ett speciellt år. Jag är glad att jag hann starta separationen innan allt drog igång med pandemin och allt. ❤️

Det kan ha att göra med att jag lyssnar på Djävulsdansen nu och liksom är inne i "hur det var förut". Påmindes genom boken hur det är att leva i en relation med en som dricker mycket. Hur man är som redo för krig HELA TIDEN. På helspänn dygnet runt... Till och med i sömnen. Men iallafall så hade jag nästan somnat häromkvällen och fick plötsligt för mig att mannen bodde hos oss och att han kom hem. Alltså jag fantiserade liksom i början av min sömn så det blev så verkligt. Jag fick upp alla scenarior som alltid hände förut, antingen eller både ock- han låser upp ytterdörren och börjar ropa på mig - han klampar i trappen och öppnar sovrummet - han kommer in i sovrummet och säger åt mig att sticka ut från sovrummet för det är hans tur att sova där - han kräks högljutt - han vill ha sex och blir galen om jag säger nej (jag vågade nästan aldrig säga nej ?). Osv osv. Och så ryckte jag till och trodde att han kom hem på riktigt. Jag kände hur hjärtat rusade... Sådär som det gjorde jämt förut, till och med utan anledning. Lättnaden att det inte var på riktigt. Ni som vet ni vet. Den lättnaden bär jag med mig nu ett par dagar senare. Att jag och mina barn slipper det.

Att han utsatte barnen för det också är det jag aldrig kan förlåta. Men jag känner också att det är oförlåtligt att han gjorde så mot mig också. Jag var vuxen men jag kände mig lika liten som ett barn när han utsatte mig för allt. Lika maktlös. Och det är DEN maktlösheten jag aldrig vill uppleva igen och det är därför jag måste göra allt jag kan för att tillfriskna från medberoendet TOTALT. Jag måste släppa honom.

Man kan förlåta en alkoholist. Vilja lappa ihop relationen. Och det är bara bra. Men jag tror nog att det min exman gjort mot mig är för mycket för att det skulle vara sunt av mig att försöka igen. Även om han skulle sluta dricka. Det är fel mot mig själv att vara med honom efter allt han gjort. Jag tror att jag måste försöka släppa alla tankar på försoning. Hur mycket han än skulle ändra sig. Han är en förövare i mitt liv.

Och andrahalvlek jag är ledsen för att du levt med en pappa som drack ♥️

Många kramar till er alla ♥️

Har jag lyckats outa hennes stad nu :o Dock finns det väl ganska många åar med premiärer och där det finns en särskild sträcka åsidosatt just för flugfiske så inte kunde du väl ha tagit det på det? Det var inte riktigt meningen i alla fall.

Senast jag var ute och flugfiskade var ju ett tag sen så visst blev den en del öl. Det hörde ju till, liksom det hörde till precis allt annat. Men nästa gång blir det utan öl. Jag fångar ju aldrig något när jag flugfiskar ändå, men det är ju kul i alla fall.

Det finns ju många olika sätt att fiska på, just flugfiske har jag inte sysslat med, utan mitt fokus har varit att få fisk på den metoden som ger störst chans till fångst. Jag gillar utmaningen att få fiskar som är ovanligt stora för sin art, och att få nya arter som jag aldrig tidigare har fått. Varje gång jag får ett nytt personbästa eller en ny art blir jag överlycklig. ? Men även rent avkopplingsfiske gillar jag

Men jag har en plan att börja flugfiska, när jag blir pensionär, för det verkar väldigt kul.

En gång när jag var ute och fiskade med en kompis som knappt dricker någon alkohol alls så frågade han: Varför förstör du spänningen och och upplevelsen med en massa öl?

Jag minns inte vad jag svarade, men nu förstår jag vad han menade.

Hmm, nu tror jag jag också vet var Andrahalvlek bor.?

Jag hade ett telefonsamtal (det går ju inte ses irl någonstans nästan nu....) med min terapeut/samtalspartner eller vad man ska kalla honom. Oklart vad, men som jag sa, det är lite skönt få säga saker till någon som jag nästan inte vet vem han är, om vad jag gjort, vad jag lider i vissa sammanhang och vad jag strävar efter. Utan att bli dömd så hårt som jag själv dömer mig.

Det är bra få sätta ord på saker.

Han är ende som jag nämt för om förra veckan med bolaget, också bra, gör det lite verkligt. Jag vet ju han kommer fråga nästa gång vi hörs hur det gick med det, och de andra sakerna, men bra få Vi resonerade lite av och an om det, och övriga saker jag försöker sluta helt med i år och förra året.

Ikväll blir det en lat hemma/innekväll, ids inte vara ute och ta någon promenad. Det känns bättre koka te och värma sig så, lyssna på nyheterna och kanske något annat.

Idag blev det verklighet när jag gick in på tingsrätten med konkursansökan i handen.
Det var det bästa att göra.
Tänk så det kan vända från en dag till den andra.
Om det här hänt mig när jag var aktiv så hade jag låst in mig och supit ner mig totalt utan hopp om framtiden men nu känner jag mig ganska lättad trots allt.
Nu kan jag släppa massa stress och koncentrera mig på mig själv och min familj.
En ny och fräsch start helt enkelt

Det var bra beskrivet och nog är det väl så. Det är bara så konstigt.

Jag tänkte på det att om jag fick författa ihop ett litet meddelande som jag kunde skicka bakåt i tiden med de viktigaste saker som livserfarenheter har lärt mig till en ung version av mig själv, så hade jag förmodligen inte kunnat ta till mig det ändå utan varit tvungen att lära mig allt på nytt på egen hand i alla fall.

På tal om fiske, Torn, så har jag allt varit med min bror och just flugfiskat ett flertal gånger. Bland annat premiären i ån där AH bor på den speciella sträckan som bara är för flugfiske. Jag har även varit t.ex i Tidan, närmare bestämt Baltak, och fiskat heldagar med övernattning. Dock är jag ju relativt värdelös på just att kasta. Jag har fått lära mig det enkla sättet att kasta på som vem som helst kan lära sig snabbt. Det fungerar hjälpligt ibland. :) Så det kan allt vara roligt, men det blir inte mycket av det.

Jag tystnade också. Jag är inte en tyst person egentligen, inte ett dugg tyst. Men jag orkade inte tjafsa mer, jag höll tyst för husfridens skull. Jag begick våld på min egen personlighet och blev deprimerad gång på gång. Mycket pga jobbet, mycket pga alkoholen, men mycket för att jag gick begick våld på mig själv också.

Jag var inte beredd att ta steget. Jag trodde att mina barns pappa skulle reagera som en sårad lejonhane och göra vårt liv till ett helvete. Jag stannade kvar för barnens skull. Jag stod inte ut med tanken på att vara mamma på halvtid.

En kväll i oktober 2013 sa mina barns pappa: ”Vi ska nog komma till skott och separera”. Det kom från ingenstans. Jag tog mitt beslut på en millisekund. ”Nu tar jag bollen och springer” minns jag att jag tänkte. Så jag svarade jakande och sen var vi igång och planerade alltihop. Den 1 december flyttade jag. Han frågade om jag ville behålla huset, men jag ville börja om. Jag ville ta med mig yttepyttelite i min ”ryggsäck”. Jag struntar i prylar.

Så dina farhågor behöver inte alls besannas. Det var mest det jag ville säga.

I separationen blev han så klok och sansad. Så jag minns också att jag tänkte ”Var har du varit de sista 15 åren?” Plötsligt mindes jag varför jag hade valt honom. Den sura bittra gubben jag hade levt med de sista åren hade plötsligt klivit tillbaka och fram klev den man jag blev kär i. Jag förstår varför vissa väljer att prova igen i det läget, för jag tror att den reaktionen är vanlig. Just då fick jag låta mitt intellekt hålla mig på banan ?

Jag tog mitt beslut på en millisekund, men hade barnens bästa i fokus ändå. Äldsta dottern hade precis börjat gymnasiet. Hon var orolig inför skolstarten, men hade landat väldigt väl. Yngsta dottern gick i åttan och skulle ha det lugnt och tryggt ett tag till på högstadiet. Den yngsta är konkret och autistisk, hon köpte konceptet direkt med hjälp av bilder och schema. Äldsta for lite illa, hon kände det som att hon alltid var på väg någonstans.

Men jag minns också att min äldsta dotter sa så här när jag berättade för henne att vi skulle separera: ”Mamma, du har alltid sagt att alla människor har fördelar och nackdelar, och så länge fördelarna överväger så stannar man. Nu överväger nackdelarna för både dig och pappa, så jag är glad att ni ska separera.”

Vi var aldrig gifta, så vi separerade bara. Efter 24 års relation varav 22 år som sambo. Jag hade knappt inte bott själv när jag flyttade till lägenheten vid 44 års ålder. Mycket nyttig erfarenhet! Att bo själv alltså.

Kram ?

Tack Se klart, det var fint skrivet. Och tack Andra halvlek för det du delar med dig av din historia.
Vissa av oss är uppenbarligen såna som du beskriver, Se klart. Behöver lite trolleri, galenskap och virvlar för att i nästa stund bli extremt rationella. Min egen far har alltid sagt till mig att jag tänker för mycket. Han har varit på samma arbetsplats i 25 år, aldrig klagat, aldrig varit rastlös i själen, men jag fick andra gener.

Jag har väl tyvärr för mycket rädslor på rimliga grunder för att det inte kan bli så bra som i ditt fall, Andrahalvlek. Att fortsätta den relationen man har, som bästa vänner, men inte under samma tak. Har alltid sagt att min egen mamma och pappas separation inte påverkade mig mycket, jag var ganska gammal, i tonåren, den äldsta av 4 bröder som ibland bara flydde, ibland kom hem och slog näven i bordet för att syskonen fick så mycket skit, pga att vår mamma inte kunde hantera situationen. I vuxen ålder, under alla mina psykologsamtal har jag insett hur mycket spår det sitter inom mig ändå för det var en riktigt grisig skilsmässa. Mammas svartsjuka hade inga gränser. Det tog nog 10 år innan de började kunna prata normalt med varandra som vuxna människor, kanske i samband med att deras första barnbarn kom.

Min egen fru är lite som min pappa faktiskt. Hon känner inte så mycket inåt, hon brukar alltid säga att "jag är som jag är" och det har jag stor respekt för. Hon är på det viset en viss trygg punkt där för mig som ifrågasätter det mesta både hos mig själv och i min omgivning. Samtidigt är det väldigt jobbigt när jag är en person som vill utvecklas och kan komma till många insikter när det gäller saker jag kanske måste förändra eller förbättra. Det går inte att mötas i några resonemang på mitten av planen när en alltid står med armarna i kors på sin mållinje.

Det jobbiga med att ta steget, starta den diskussionen jag måste göra är att vi inte bråkar mycket. Jag har kommit till det farliga stadiet när jag blivit tyst och drar mig tillbaka. Känner att diskussioner och att ta upp meningsskiljaktigheter ändå inte tjänar någonting till, det uppgivna tillståndet. När min fru blir ledsen så går hon in i en försvarsmekanism där hon vänder om till ilska, total kyla och likgiltighet. Därför slutar många av våra alvarligare diskussioner på det viset. Om jag en dag tar det där hoppet är jag väldigt rädd för att hon går in i det stadiet och kommer att vara där under lång tid och jag själv vet ju precis vad det kan leda till för mina barn.

Väldigt ledsam sorti. Men det är du som bestämmer, det är din resa. Det är bara du som kan göra jobbet. Vi vill hjälpa dig, men då måste du låta oss göra det, och inte radera dig ur våra liv.

Kram ?

Det är lite snopet när det man skriver i en annans tråd försvinner helt, och hela tråden är borta, och hela användaren.

Jag har skapat nya konton här några gånger, så du kan göra det om du vill när du vill senare. Eller hitta en annan klok väg framåt. Det är bara hopplöst om du själv vill det ska vara så. Jag har inte svaret på vägen, men att den finns vet jag.

Kram.

I natt blev det väl kanske 4 timmars sömn. Jag låg vaken o vred mig, tänkte, funderade och höll på i tanken. Inga jobbiga tankar dock, bara jobbigt inte kunna sova. Lite njutfult tänka på hur lättare det blivit när jag inser jag behöver säga saker snabbt o rakt istället för låta bli för att "duga", "vara snäll" osv.

Jag sitter på en webbutbildning, men väntar på lunch så jag får ta en promenad i solen.

Detta är första veckan "nynykter", dag 8 väl tror jag, men jag kommer inte stressa o fundera så mycket över dagarna, veckorna o så denna gång. Dels för jag förstår jag egentligen klarar mig jättebra utan öl, och det ger ett lugn i att det kommer gå bra, bara jag låter bli välja fel. För det gick ju bra välja dumt ganska lätt. Men efter några dagar kände jag igen mig i det nästan 7-månaders normala som jag vant mig vid :)

Ibland när jag lyssnar på ”2 fyllon och 1 sanning” vill jag ta fram skämskudden. Deras floskler omväxlande med grabbighet kan ge mig ståpäls av obehag. Sen lyssnar jag inte på ett bra tag, för att sedan ge dem en chans igen. Tänker att de är ovana, och att formen kommer att sätta sig med tiden. Eller att de kanske når en helt annan målgrupp än den jag tillhör, den som tycker att grabbighet är kul.

Avsnitt #30 ”Ett sista samtal med mamma” var verkligen en höjdare, och även avsnitt #33 ”Problemet sitter i huvudet” var riktigt bra. Tycker jag.

Kram ?

Det känns jättebra just nu, på alla sätt faktiskt. I morse märkte jag dessutom på morgonrundan att det var påtagligt ljusare, och fåglarna sjöng för mig. Jag älskar att vi har fått hyfsat mycket snö, det ska vara vinter på vintern, men jag ser väldigt mycket fram emot våren också. Med alla sinnen vidöppna ??

Kram ?

Mycket bra jobbat! ❤️..Sen att du är så aktiv och hjälper många andra på Forumet, är fantastiskt bra..???..Det är så lätt och roligt att följa dig AH..??. Så skönt att även vikten, och flåset har blivit som du önskar..Vinterkram från Miss Lyckad..???

Jag blev också väldigt tagen av det avsnittet. Han gjorde det fantastiskt bra Fredde. Avsnittet höjde standarden på podden i sin helhet tycker jag också. De har mer än erfarenhet av alkoholism och halvtråkiga skämt att komma med.

Tror inget öga är torrt efter en lyssning.

Kram!