Senaste kommentarerna i forumet

Jag tystnade också. Jag är inte en tyst person egentligen, inte ett dugg tyst. Men jag orkade inte tjafsa mer, jag höll tyst för husfridens skull. Jag begick våld på min egen personlighet och blev deprimerad gång på gång. Mycket pga jobbet, mycket pga alkoholen, men mycket för att jag gick begick våld på mig själv också.

Jag var inte beredd att ta steget. Jag trodde att mina barns pappa skulle reagera som en sårad lejonhane och göra vårt liv till ett helvete. Jag stannade kvar för barnens skull. Jag stod inte ut med tanken på att vara mamma på halvtid.

En kväll i oktober 2013 sa mina barns pappa: ”Vi ska nog komma till skott och separera”. Det kom från ingenstans. Jag tog mitt beslut på en millisekund. ”Nu tar jag bollen och springer” minns jag att jag tänkte. Så jag svarade jakande och sen var vi igång och planerade alltihop. Den 1 december flyttade jag. Han frågade om jag ville behålla huset, men jag ville börja om. Jag ville ta med mig yttepyttelite i min ”ryggsäck”. Jag struntar i prylar.

Så dina farhågor behöver inte alls besannas. Det var mest det jag ville säga.

I separationen blev han så klok och sansad. Så jag minns också att jag tänkte ”Var har du varit de sista 15 åren?” Plötsligt mindes jag varför jag hade valt honom. Den sura bittra gubben jag hade levt med de sista åren hade plötsligt klivit tillbaka och fram klev den man jag blev kär i. Jag förstår varför vissa väljer att prova igen i det läget, för jag tror att den reaktionen är vanlig. Just då fick jag låta mitt intellekt hålla mig på banan ?

Jag tog mitt beslut på en millisekund, men hade barnens bästa i fokus ändå. Äldsta dottern hade precis börjat gymnasiet. Hon var orolig inför skolstarten, men hade landat väldigt väl. Yngsta dottern gick i åttan och skulle ha det lugnt och tryggt ett tag till på högstadiet. Den yngsta är konkret och autistisk, hon köpte konceptet direkt med hjälp av bilder och schema. Äldsta for lite illa, hon kände det som att hon alltid var på väg någonstans.

Men jag minns också att min äldsta dotter sa så här när jag berättade för henne att vi skulle separera: ”Mamma, du har alltid sagt att alla människor har fördelar och nackdelar, och så länge fördelarna överväger så stannar man. Nu överväger nackdelarna för både dig och pappa, så jag är glad att ni ska separera.”

Vi var aldrig gifta, så vi separerade bara. Efter 24 års relation varav 22 år som sambo. Jag hade knappt inte bott själv när jag flyttade till lägenheten vid 44 års ålder. Mycket nyttig erfarenhet! Att bo själv alltså.

Kram ?

Tack Se klart, det var fint skrivet. Och tack Andra halvlek för det du delar med dig av din historia.
Vissa av oss är uppenbarligen såna som du beskriver, Se klart. Behöver lite trolleri, galenskap och virvlar för att i nästa stund bli extremt rationella. Min egen far har alltid sagt till mig att jag tänker för mycket. Han har varit på samma arbetsplats i 25 år, aldrig klagat, aldrig varit rastlös i själen, men jag fick andra gener.

Jag har väl tyvärr för mycket rädslor på rimliga grunder för att det inte kan bli så bra som i ditt fall, Andrahalvlek. Att fortsätta den relationen man har, som bästa vänner, men inte under samma tak. Har alltid sagt att min egen mamma och pappas separation inte påverkade mig mycket, jag var ganska gammal, i tonåren, den äldsta av 4 bröder som ibland bara flydde, ibland kom hem och slog näven i bordet för att syskonen fick så mycket skit, pga att vår mamma inte kunde hantera situationen. I vuxen ålder, under alla mina psykologsamtal har jag insett hur mycket spår det sitter inom mig ändå för det var en riktigt grisig skilsmässa. Mammas svartsjuka hade inga gränser. Det tog nog 10 år innan de började kunna prata normalt med varandra som vuxna människor, kanske i samband med att deras första barnbarn kom.

Min egen fru är lite som min pappa faktiskt. Hon känner inte så mycket inåt, hon brukar alltid säga att "jag är som jag är" och det har jag stor respekt för. Hon är på det viset en viss trygg punkt där för mig som ifrågasätter det mesta både hos mig själv och i min omgivning. Samtidigt är det väldigt jobbigt när jag är en person som vill utvecklas och kan komma till många insikter när det gäller saker jag kanske måste förändra eller förbättra. Det går inte att mötas i några resonemang på mitten av planen när en alltid står med armarna i kors på sin mållinje.

Det jobbiga med att ta steget, starta den diskussionen jag måste göra är att vi inte bråkar mycket. Jag har kommit till det farliga stadiet när jag blivit tyst och drar mig tillbaka. Känner att diskussioner och att ta upp meningsskiljaktigheter ändå inte tjänar någonting till, det uppgivna tillståndet. När min fru blir ledsen så går hon in i en försvarsmekanism där hon vänder om till ilska, total kyla och likgiltighet. Därför slutar många av våra alvarligare diskussioner på det viset. Om jag en dag tar det där hoppet är jag väldigt rädd för att hon går in i det stadiet och kommer att vara där under lång tid och jag själv vet ju precis vad det kan leda till för mina barn.

Väldigt ledsam sorti. Men det är du som bestämmer, det är din resa. Det är bara du som kan göra jobbet. Vi vill hjälpa dig, men då måste du låta oss göra det, och inte radera dig ur våra liv.

Kram ?

Det är lite snopet när det man skriver i en annans tråd försvinner helt, och hela tråden är borta, och hela användaren.

Jag har skapat nya konton här några gånger, så du kan göra det om du vill när du vill senare. Eller hitta en annan klok väg framåt. Det är bara hopplöst om du själv vill det ska vara så. Jag har inte svaret på vägen, men att den finns vet jag.

Kram.

I natt blev det väl kanske 4 timmars sömn. Jag låg vaken o vred mig, tänkte, funderade och höll på i tanken. Inga jobbiga tankar dock, bara jobbigt inte kunna sova. Lite njutfult tänka på hur lättare det blivit när jag inser jag behöver säga saker snabbt o rakt istället för låta bli för att "duga", "vara snäll" osv.

Jag sitter på en webbutbildning, men väntar på lunch så jag får ta en promenad i solen.

Detta är första veckan "nynykter", dag 8 väl tror jag, men jag kommer inte stressa o fundera så mycket över dagarna, veckorna o så denna gång. Dels för jag förstår jag egentligen klarar mig jättebra utan öl, och det ger ett lugn i att det kommer gå bra, bara jag låter bli välja fel. För det gick ju bra välja dumt ganska lätt. Men efter några dagar kände jag igen mig i det nästan 7-månaders normala som jag vant mig vid :)

Ibland när jag lyssnar på ”2 fyllon och 1 sanning” vill jag ta fram skämskudden. Deras floskler omväxlande med grabbighet kan ge mig ståpäls av obehag. Sen lyssnar jag inte på ett bra tag, för att sedan ge dem en chans igen. Tänker att de är ovana, och att formen kommer att sätta sig med tiden. Eller att de kanske når en helt annan målgrupp än den jag tillhör, den som tycker att grabbighet är kul.

Avsnitt #30 ”Ett sista samtal med mamma” var verkligen en höjdare, och även avsnitt #33 ”Problemet sitter i huvudet” var riktigt bra. Tycker jag.

Kram ?

Det känns jättebra just nu, på alla sätt faktiskt. I morse märkte jag dessutom på morgonrundan att det var påtagligt ljusare, och fåglarna sjöng för mig. Jag älskar att vi har fått hyfsat mycket snö, det ska vara vinter på vintern, men jag ser väldigt mycket fram emot våren också. Med alla sinnen vidöppna ??

Kram ?

Mycket bra jobbat! ❤️..Sen att du är så aktiv och hjälper många andra på Forumet, är fantastiskt bra..???..Det är så lätt och roligt att följa dig AH..??. Så skönt att även vikten, och flåset har blivit som du önskar..Vinterkram från Miss Lyckad..???

Jag blev också väldigt tagen av det avsnittet. Han gjorde det fantastiskt bra Fredde. Avsnittet höjde standarden på podden i sin helhet tycker jag också. De har mer än erfarenhet av alkoholism och halvtråkiga skämt att komma med.

Tror inget öga är torrt efter en lyssning.

Kram!

Har precis lyssnat klart på podden ”2 fyllon och 1 sanning”, avsnitt #30 ”Ett sista samtal med mamma” där Freddy Kalmeby tar farväl av sin mamma. ”Vi älskade dig mamma, men inte vad du gjorde.”

Jag gråter av enorm igenkänning. Trots att det den 24 januari var 19 år sedan min pappa dog så sörjer jag fortfarande. Jag sörjer att det blev som det blev, mer än jag sörjer honom. Det enda man önskar alla man älskar är ett bra liv. Min pappa hade inget bra liv, åtminstone inte de 20 sista åren av sitt liv.

Jag gråter också av enorm tacksamhet. För att jag har lyckats bryta det onda arvet. För att mina döttrar inte ska behöva uppleva samma sak som jag gjorde med min pappa. Och när jag berättade för äldsta dottern häromdagen att jag firar ett år som nykter kunde jag höra glädjen och stoltheten i hennes röst ❤️

Kram ?

Vaknade så tidigt så nu känns klockan som lunch, tyvärr har jag inte använt tiden till något smart (jobba ikapp hade inte stört) men är åtminstone ordentligt uppdaterad på världsläget...
Dagarna rullar på. Gillar att hitta rutiner, behöver dem, struktur och ”såhär ser veckan ut”. Torsdagar är bra dagar. Lite barnbarnsbesök och åker till landet. Haft några vardagsveckor i stan, även om det sociala livet är mycket knappt så gör det mig glad att vara bland människor, och så fint även här.
Planerar smått för helgens middagar, goda frukostar och därmed långa promenader för att få ihop lifesumme-spelet... gått bra hittills. 1250 kalorier/dag, ska inte ts mer än 3-4 veckor, hålla ut gäller nu samt undvika min mycket dåliga vana smågodis, en rest från första halvåret med covid och a-fritt.
Noll prat inatt, 22 ljudfiler med snark.
Ha en fin dag allihop! ❄️❄️❄️

Så tänker jag med. Ha fått ett så gott liv..Blivit både snyggare, smartare och rikare, ska man då gå ner sig i skiten i gen. Nej tack. Minns när min tonårsson jämförde återfall med att åka hiss ner, och sen klättra upp längs hissvajern igen..Tyckte det var en bra liknelse. Kram???

Det är så kallt överallt så nu vill jag ha plusgrader snart!
Håret sprakar och håller på när man måste ha mössan på sig så fort man ska ut...??️

Jag har väl inte gjort något märkligt bra för mig själv idag egentligen...förutom att jag promenerade i kylan och passerade Systemet utan det minsta sug ??? det var ju ändå lite bra..?

Lennis; jag har också tänkt på att testa ett yoga pass någon gång..?‍♀️men det är så lätt att bara köra sina vanliga pass när man väl kommer iväg. Men absolut att jag vill pröva!

Kram???

Ja, mina inlägg handlar sällan om alkohol längre. De handlar om allt annat som livet innebär ?

Kram ?

**

Efter ett år här så har jag nog inte vad jag minns skrivit i din tråd. Hur det har kunnat undvikas har jag inget svar på men ville bara säga att det är väldigt betydelsefullt att få ta del av dina tankar, och ditt liv.
Det berör mig på många sätt, igenkänningen är stor kring vad som för mig snarare varit perioder av nedstämdhet och stort behov av rutiner, träning i perioder, men även alldeles överdrivet för att kanske säga sjukligt drickande.
Jag blev väldigt berörd av det du just skrev kring relation, passion. Tänker att det är allt, jag vet att det inte alls är allt men. Jo. Ändå. Att det finns det lilla trolleri i livet, vardagen. Att glänta på dörren till, ja inte galenskap men ändå en känsla av och tröst- att allt inte är rationellt. Allt är inte ett plus ett utan femtitretusenmiljarder. Krumsprång och plötsliga virvlar i floden. Det slutar vi aldrig längta efter, behöva, tänker jag.
Vill bara säga en sak till och det är att det även i en liten ryggsäck ryms mycket mer än vad man först tror.
Tack för att du delar med dig. Mycket fint att läsa och fundera kring. ???

Grattis Se klart 400 dagar nykter är imponerande . Kram

Men ett jätte grattis till dig Andrahalvlek, så stort. Du är en riktig klippa härinne och jag följer dig, både i dina inlägg och som nykter???Jullan

Semlor...
Till att börja med - det blev mer datorpyssel o nätverksfelsökning än jag trott, och så fick jag en semla med mig hem. En jättebra ursäkt att fika kvällsfika istället för ta en promenad i kylan :-)

"i grunden är det ju verksamheten" - ja exakt! Det som det handlade om värnar vi båda. Sedan finns det hos båda helt olika utgångspunkter och bevekelsegrunder och smidighet i lösningen som är tvungen göras denna gång. Nu blev det min lösning, som jag får stå för om det strular. Jag vet det inte kommer strula, utan kommer vara en pusselbit i hur jag vill utveckla den medarbetaren :-)

Mycket bra beskrivet Andrahalvlek! ? Jag håller med dig till punkt och pricka.

Kul att du är på gång med en ny hobby TappadIgen! För mig har det varit avgörande för mitt mående att ha roliga saker att fixa med. Att enbart kolla på tv när andra gör saker funkar inte för mig. Jag vill uppleva sakerna på riktigt. Att jag förr tillförde alkohol när jag sysslade med något skoj begriper jag inte i dag. Förvränga verkligheten, hmm, konstigt.?

Härligt att din bror har fiske som hobby! Där har du ju en sak till att testa om du vill. Det tycker jag du borde göra i alla fall. ??

Dels vet jag att det har med vanor och det undermedvetna att göra. Sen barnsben är vi itutade att alkohol hör ihop med fest.

Och som beroende har vi lärt oss dricka på alla känslor. Ilska, sorg, frustration, glädje, belöning, trötthet, rastlöshet osv. Vi har lärt oss att alkohol funkar på alla känslor. Det är vår erfarenhet, och inbitna vanor.

När vi slutar dricka får vi jobba stenhårt på att ändra våra vanor, stå ut med våra starka känslor, och sakta men säkert påverka vårt undermedvetna. Vår bild av hur man kopplar av en fredagkväll, firar en jobbframgång, sörjer en svår förlust osv.

När dagar bli veckor och månader och så småningom år får vi helt enkelt nyktra vanor och erfarenheter. Först då förstår vi hur fel vi tänkte i vårt tidigare liv. Vi kan inte tänka så utan de nya erfarenheter vi har samlat på oss.

Det är därför man kan säga och skriva mycket om vinsterna med nykterhet, men varje individ behöver uppleva det själv för att förstå det fullt ut. Varje individ måste själv samla på sig de nyktra erfarenheterna.

Det är därför vi brukar tjata om en dag i taget, att man inte ska tänka på framtiden för mycket. Det är lönlöst att tänka på sommaren nu, för när den väl kommer så kommer vi att tänka helt annorlunda. På grund av våra nya nyktra erfarenheter.

Så tänker jag.

Kram ?

Bra att du skrev ner det, för dels resonerade du dig fram till merparten själv och dels fick du lite synpunkter, och nu kan du gå tillbaka och läsa om hur skönt det kändes, när du hamnar i en liknande situation.

På mitt jobb är man så oerhört konflikträdd, inte minsta kritik ska komma fram till den det berör typ. Jag blir så trött på det. Folk kommer till mig och säger saker, för att de vet att jag driver frågor om jag anser dem viktiga. Jag brukar fråga varför de kommer till mig - snacka med den som berörs istället. Man kan framföra kritik på en massa olika sätt, men i grunden är det ju verksamheten vi värnar allihop.

Under några år tog jag emot praoelever som går i nian. När jag kritiserade dem, eller coachade dem som jag hellre säger, började de skylla ifrån sig och stamma och humma. Skämmas nästan. Jag svarade lugnt att jag gör det här för att du ska lära dig och utvecklas. Efter två veckors praoande var de mycket mer positiva när jag coachade dem. ”Hur tänker du då? Aha! Självklart, jag ändrar direkt”. De var helt enkelt inte vana vid att ta kritik. Och om de inte är vana vid det sen skolan, så lär de få problem på en arbetsplats.

De duktigaste yngre kollegor som jag har haft är personer som har tagit emot kritik utan att ta det personligt - och sen aldrig gjort samma fel igen.

Kram ?

Ibland kan man nog vara dålig på att ge sig själv cred för de saker man åstadkommer så skönt att ett mattebekymmer kan ge lite välförtjänad glädje!

Thaiboxarna nyttjade jag ofta innan pandemin :o Gick in och beställde efter jobbet, promenerade raskt över till systemet, det är ju en bit ändå, och hämtade upp på vägen tillbaka till tåget/bussen. Överraskande gott och mättande till det priset! Men jag förstår att det inte fungerar för dig längre.

Jag kan inte egentligen riktigt sätta ord på det eller helt omfamna tanken med mitt förstånd ännu, men en sak jag funderar på med jämna mellanrum är hur jag först nu i efterhand kan förstå hur drickandet påverkade mig. Alltså.

Jag förstod på ett sätt ganska länge att jag drack för mycket på något sätt. Men nu efteråt känns det mer självklart, på något sätt. Jag funderar på varför det var så svårt att se det nyktert, ok det där kanske var ett dåligt ordval men jag var trots allt oftare nykter än inte om man ser över tid, hur det egentligen stod till. Att det var svårt att komma till insikt att sluta, kan jag förstå då det ju var/är ett beroende. Men, att man på något sätt inte själv kunde se hur illa det var.

Är det alkoholjdjävulen som fragmenterar hjärnan och gömmer undan de ärliga tankarna om alkoholbruket från det medvetna jaget så att man inte ska komma på den dumma idén att sluta?

Det känns kanon, verkligen. En dag i taget blir veckor, månader och år till slut. Kan jag, så kan du!

Och tack för låten Se klart! Det är verkligen en riktig glider-fram-och-äger-världen-låt ? Passar perfekt till en nykter ettåring som löst ett mattebekymmer trots att hon är matteidiot ?

Kram ?