Senaste kommentarerna i forumet

@Ensam1984 Heeeej härliga vän! Underbart att höra från dig. Vi är absolut lika du och jag. Effektiviteten är en aspekt jag också tänker på. Jag får definitivt 100% mer gjort än kollegiet på samma tid. Och jag KAN inte hejda mig. Jag har försökt så många gånger att inte köra på i full kapacitet. För det leder bara till att det man gör blir taget för givet och avundsjuka hos kollegiet. Det är inte rättvist att någon lyckas bättre. Det måste betyda att den har bättre förutsättningar. Och det leder till att ”överheten” lägger på mer mer mer och mer ansvar på den som verkar ha kontroll över sitt uppdrag, för att värna om dem som inte klarar av sitt uppdrag, utan mest rusar omkring som yra griniga hönor, stressar livet ur sig utan att få ett skapande skrammel uträttat. Jag förstår tanken ”vänta ut och se vad som händer” och har tänkt den själv hela det här läsåret. Det som hände var inte till mer belåtenhet än det som varit liksom... Och jag har inget officiellt mandat att förändra, utan är hänvisad till att skälla på ”överheten” tills de blir rädda att jag ska lämna och går mig till viljes. Det har jag gjort bra hittills. Och jag skulle förmodligen kunna göra det även nu och ro det i hamn. Men jag har ledsnat, för att det är en never ending repeating story. Jag vill lägga min energi på att bygga pedagogiska visioner hos mig själv och kollegiet, inte på att kriga om logistiken. Så nu går jag vidare, till en verksamhet med ekonomin i ordning, i en erkänt bra skolkommun, för att ta en samordnande roll med officiellt mandat 😊

Har läst dina trådar och blev så inspirerad! Tack! Min främsta motivation är att bli en mer närvarade mamma. Kämpar lite med det sociala men du skrev det så bra ” Jag ser hellre mina barn ha nyktra föräldrar än ha kompisar som äventyrar vår nykterhet. ”

Blir nog inte måttligt drickande efter den vita perioden utan helt nykter - känns nästan lättare...

❤️

I går tog jag ledigt för att jag kände för det. Jag har väldigt många sparade semesterdagar och en massa komptimmar, och en solig och fin vårdag är skäl nog att tulla av dem tycker jag.

Hämtade och sågade upp ved, körde ett lass bröte till ” soptippen” som det hette förr. Däremellan blev det långa sköna stunder med näsan i vädret mot solen.☀️ En riktig skön dag med kombinerad njutning och nytta. I dag forsätter jag på samma spår med gräsmattefix och båtpill. Ska du inte fiska? kanske någon tänker, jodå, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.😍

Ha det gött!

@Ensam1984 Wow, dina inlägg sprudlar av energi nu för tiden 😊 Jag skulle gissa på att den konstruktiva kritiken uteblir för att ingen har någon vettig tanke om vad du skulle kunna göra bättre. Du är helt enkelt experten på din roll. Jag kan lova att du inte är psykopat. Då skulle du inte läsa av, ge feedback mm med andras behov i åtanke, utan enkom för din egen vinning. Men jag tror att din autism i kombo med analytisk förmåga gör manipulationen onaturlig för dig, och därmed till en konstart... Manipulerar andra gör människor alltid jämt och hela tiden, utan att ens tänka tanken att det är manipulation. Pedagogiken som vetenskap är ju vetenskap i ren manipulation egentligen. Det handlar om att manipulera den växande generationen till att vilja tillskansa sig de förmågor läroplanen gör gällande, om man ska hårdra det. Kram

Skrev lite hos Mirabelle, men fick ihop för mycket, men tänkte att jag kunde ju slänga in det här då jag inte tror jag har skrivit så mycket om en av mina passioner i livet, som jag aldrig hade trott för några år sedan - att hjälpa andra genom mitt jobb.

Just nu är det mycket på mitt jobb. Jag jobbar som karriärvägledare eller som de flesta känner mig som - SYV (eller kuratorskontakt/handledare/medlare/problemlösare/samtalskontakt/extra-allt på halvtid känns det som och då menar jag 100% + halvtid). Jag jobbar nu på en grundskola och kommunens särskilda undervisningsgrupp (NPF) samt särskola med ca 700 elever totalt.

Just nu har jags skolförlagd PRAO (2 veckor heldagar) med planering av lektioner för 120 elever och 30 involverade lärare in i precis minsta detalj. Fasiken jag har gjort talmanus till lektionerna så ingen kan klaga, hittat på varenda lektion från grunden (varför? för att jag är just precis DEN personen). Utöver den lilla grejen så är det elever i oändlighet (väntelista med 85 elever), handledarskap/motivator till halva SU-gruppen och sen lite omval till gymnasiet på det... ååå jag älskar mitt jobb.

Jag har bästa proffessionen ever - men det är så mycket mer än studie- och yrkesval, det är framtid, positivt, motiverande - men det finns ingen start och inget slut! Det är oändligt, och har man inte förmågan att säga nej (som inte jag har för det mesta) så kan det bli lite för mycket ibland, speciellt när man har både autism och add - intryck, ljudnivå, ljus, ljud, stress osv.. påverkar tydligen mig ännu mer än de andra. Men min chef är världens bästa och låter mig bestämma mina arbetstider lite som jag behöver, han litar på att jag gör mitt jobb. Han som chef vill att jag ska jobba mindre, och värnar om det. Han ger mig också så mycket credd och uppbackning - jag har aldrig fått en tillsägelse. Då är det tur att man har en bra chef som låter mig ha den frihet jag behöver för att må bra och göra ett grymt jobb.

Det enda som kan irritera mig lite är just att jag ju vill veta vad man gör jag för fel, speciellt vad man kan göra bättre. Har sagt det flera gånger på möten/avstämningar, jag tar ju inte sånt personligt.. jag vill utvecklas och vet att jag ibland fastnar i mig själv så mycket att jag kan ha svårt att se något annat. Samtidigt som jag ofta har tänkt runt saker och gjort dem 35 miljoner gånger i mitt huvud redan så jag vet alla scenarior som kan ske...Det är väl det enda jag kan säga att jag saknar, någon som kunde ge mig konstruktiv feedback.

Nu när jag tänker på det så upplever jag typ aldrig att jag får någon konstruktiv feedback, jag ger det väl inte direkt till andra heller. Eller jo, jag ger nog mycket feedback, fast då mest positiv - för det har jag lärt mig att folk blir väldigt glada över, när de får höra hur duktiga de är. Det är ett enkelt knep att få folk att tycka om en, och sedan är det inte så svårt att få de att "vilja" göra det jag vill att de ska göra. Ååå... manipulerande!? Jag? ;)

Har i ärlighetens namn tänkt många gånger tidigare i mitt liv att jag nog är psykopat, då jag har dessa tankegångar. Det är egentligen inget fel att vara psykopat, det låter ju inte bra utifrån samhällsnormen och det är ju ingen diagnos man har, men det är lite likt en diagnos då jag tror det kan ses lite som en funktionsvariation (alla är ju inte kriminella). För mig har mina tankar alltid varit "Gör det här, för att få det här resultatet, som gagnar dig... OM folk gillar dig, om du är snäll och hjälpsam så kan de inte säga nej när du lägger in stöten. Gör små trevliga grejer hela tiden, så får du mycket tillbaka när du behöver nyttja resursen". Detta måste ju låta helt knäppt, detta har jag tänkt på många gånger, är jag psykopat!? Krånglet är väl att jag har alldeles för mycket empati och ångerkänslor för att jag ska kunna klassas som en psykopat. Detta har bara varit en fix grej i mitt huvud förut.

Nu när jag tänker på det är det ju så tydligt att detta är ett autistisk drag - av (ursäkta mitt skrytande) en jädrigt smart autistisk person. Jag är bra på att jobba med människor, min starkaste sida är talets gåva och kommunikation, att läsa av andra och få andra att berätta om sitt innersta, att få alla att relatera till mig och öppna sig - just för att jag sedan jag var liten har observerat, studerat, analyserat och dragit slutsatser utifrån andra människors agerande. För att jag har läst mycket psykologi, sett så mycket realityserier (jag vet men jag är övertygad om att jag byggde min ungdomspersonlighet kring detta). Det som särskiljer mig är att jag inte lägger några egna värderingar (eller gör det på ett annat sätt) än gemene man. Jag ser ofta människor mer objektivt, medan många andra ser människor subjektivt . Jag kan tänka att denna person beter sig så här utifrån x,y,z.. och sedan ka n m,t,v spela in.

I vilket fall, nu låter jag som världens bästa person... såklart är det inte så. Men utåt sett så vill jag nästan tro att många säkert tänker så. Jag ser utåt sett, rent fysiskt sett mycket bättre ut än personer i min egen ålder, jag är duktig och får saker gjort på mitt jobb och är "perfekt", men min sociala förmåga är inte den bästa. Jag kan sätta på mig en mask och försöka, men jag kommer aldrig vara en person som minglar på mässor (usch mingla är satans påfund), småpratar om folks ungar och vädret, lyssna på folk som tuggar högt, pratar sakta eller sitta tyst på en föreläsning som är totalt irrelevant. Jag KAN göra det och jag kan nog för det mesta också dölja min avsky och "spela med" men jag avskyr det så innerligt. Och i ett annat liv, så hade jag varit en unge som gick i SU-grupp, som flippade på allt sånt där, som inte hade någon självkontroll. Självkontroll, det är min grej! Jag kan som sagt göra sociala grejer med ointressanta människor men jag undviker det så mycket jag bara kan, så jag tror andra kan se mig som osocial/ensamvarg och lite sluten, lite för fokuserad på mitt arbete eller fritidsintresse, stressad kanske!? Det är dock många som är nyfikna på mig, som inte fattar mig. Men jag ser mig själv som en liten exklusiv klubb - bara de speciella får inträde :)

Åter till ämnet, till mitt jobb, min passion att hjälpa andra. Men ens arbete påverkas ju av hur omfattande det är, eller det kan ju omfatta oändligt mycket, det beror ju på hur mycket man tar på sig, men vid en viss gräns kan man inte göra allt. Det är väl just det också, i alla fall för mig. Jag tar på mig allt, har knappt förmågan att säga nej.. för jag ser varje situation, varje individ, deras mående, deras val, deras situation som livsviktig (vilket det väldigt sällan är). Jag ser det som MITT livsmål att hjälpa dem. Det låter så klyschigt omen jag vill bemöta alla och få alla att känna sig sedda och få precis alla att känna sig trygga, att de har någon att lita på, att det finns någon där om de inte har någon annan - för det önskar jag att jag hade haft i skolans värld.

Ibland känner jag mig partiellt autistisk då jag har så god kommunikationsförmåga och andra människor har så lätt att prata med mig. Men jag är väl bara en robot, eller en bra skådespelare helt enkelt. Det är nog också därför folk blir så chockade när jag berättar om det, att jag har ADD (som tydligen har lite mer ADHD enligt vissa) så blir inte folk direkt chockade. Jag är ju alltid på språng liksom (de skulle bara se mig hemma själv)

Hej @Studenten! Läser hur du prioriterar träning, kost och sömn samt börjar dejta igen efter sämre relation. Mitt liv ser ganska mycket lik ditt vill jag påstå, även om jag är "ganska" mycket äldre än dig. Jag önskar att jag tagit tag i mina problem redan 20 år sedan. Lärt mig att vara ensam och respektera mig själv.
Du är på rätt bana 🙏💚 men om du kan, så lär dig att vara autonom och ensam så du inte kompromissar i dina framtida relationer. Det är läskigt men du kommer att må så mycket bättre.
🌸❤🌸❤🌸

Å Mirabelle, jag ser att jag inte har skrivit hos dig på evigheter. Det är mycket hos mig med, på jobbet då vill säga. Jag önskar att du bodde här där jag bor. Jobbar ju på en ganska stor skola som behöver fler doers, på golvet... som tar tag i och inte bara pratar om. Som INSPIRERAR och drar med andra. Även om vi inte har samma proffession. Jag är ju karriärvägledare eller som de flesta känner mig som - SYV (eller kuratorskontakt/handledare/medlare/problemlösare/samtalskontakt/extra-allt på halvtid känns det som och då menar jag 100% + halvtid) så behövs fler som inte ger upp om skolans mission och framförallt personer som faktiskt ser eleverna som människor. Inte bara som något/någon som måste prestera någonting, en prestationsmaskin. Nu är ju inte alla så men det behövs fler som kan känna av, märka och låta dem känna sig speciella.

OMG, skrev så mycket att jag nästan tog över din tråd, la över det hos mig ;)

Men just sånt här med skolan, ungdomar, att de drar ner för att sedan få bygga upp... det är en sån hjärtefråga för mig. Det är en sån oändlighet, och där är du och jag likadana tror jag även om du är bättre på att säga ifrån och stå upp och inte acceptera läget. Du är ännu mer av en inspiratör tror jag, som folk ser vad du gör. Jag gömmer undan mig mer tror jag, Jag lunkar bara på och "luskar", lyssnar och undersöker, ibland känns det som jag är partiellt autistisk när jag gör det, då jag har så god kommunikationsförmåga och andra människor har så lätt att prata med mig. Det är nog också därför folk blir så chockade när jag berättar om det. Jaja...

Men det är väl också när man ger så mycket av sig själv som man inte klarar det till slut. Kanske har de där lata känslokalla kaffedrickande latmaskarna i personalrummet kommit på något. De kanske har ett bättre liv.. vem vet, men känslan när man hjälp någon, känslan av att se på någon att de mår bra pga. något som man sa, eller liknande. Det är den bästa känslan i hela världen. För mig. Inget slår det, verkligen ingenting. Och definitivt inte alkohol :)

Anledningen till att du alltid varit "my person" här är just för att jag känner igen mig så mycket i dig, inte i allt såklart. Men i delar. Vi har insikt och värnar om det olika, är flexibla in i fingerspetsarna i vårt arbete och har lite svårare för att få ett hållbart arbetsliv. Vare sig det är att man gör för mycket på jobbet, och inte vill släppa något - vill ha kontroll och det alltid blir bra när man själv gör det och inte är så jädra mellanmjölk och bara gör det minsta möjliga. Att man är en person som inte har kapacitet att bara göra "lagom". Jag tror vi båda tänker utanför boxen, så skönt att det inte längre är bag-in-boxen ;)

Hoppas verkligen att du hittar ett bättre ställe om det är vad du känner är rätt för dig. Jag vill inte att du ska må dåligt eller "ta skit" så att säga. Till de flesta skulle jag ur min karriärledarexamen utmana med frågor kring "jobba lagom", vänta ut och se, inte bara ge upp och fly.... men då jag tror mig känna dig lite så skulle du ha svårt att axla det. Men vad vet jag!? Det finns ju kapacitet och kapacitet. För mig som jobbar 100% så får jag ungefär 50-100% mer gjort på min tid än mina kollegor på andra skolor. Så för att göra lika mycket som dem skulle jag bara (rent tidsmässigt) behöva jobba 50%. Problemet jag har, som kanske liknar dig (vad vet jag) är att jag är så inne i det, så engagerad, så duktig, så omedveten om mitt driv att jag glömmer att återhämta mig, glömmer att äta, glömmer att ta paus, glömmer att reflektera...

Sorry Mirabelle för mitt utlägg, jag behövde nog bara skriva av mig lite, det var längesedan. Jag hoppas att vad du än väljer så gå på många anställningsintervjuer för där får man ju briljera som du skrev tidigare. Sälj dig inte billigt som du sagt, mandat ska du ha (vilket jag har). Du har inte funderat på att bli någon slags samordnare på golvet? Nu vet jag ju inte exakt din roll, men jaja... stoooor kram o lycka till.

@Andrahalvlek Jag har precis börjat lyssna på närvaropodden. Det är flera intressanta gäster, då ska jag lyssna på 66 Christina Andersson det låter intressant.
Tack för alla bra tips här på forumet 🙏🏻💕

Så många ledsamma saker precis i slutet på en vecka. Vänd blicken framåt istället nu. Läste det du skriver om din son. Alltså det är ju så mysigt att umgås med sina barn på det sätt som du beskrev och göra saker tillsammans. Du låter så klok i din relation med sonen. De har det inte så lätt våra tonåringar. Tänker att hemma kan få vara en plats där de till största del får beröm och kan känna sig stolta, men det är en balansgång och man blir lite trött ibland på att de stökar till.
Ibland undrar jag om covid har haft en positiv effekt också hos en del familjer. Vi delar arbetsplats, jag och mina tonåringar. Det kan vara rätt mysigt att ta en paus tillsammans.
Tuggummi kan jag inte använda jag blir så arg och irriterad, käkarna bits ihop måste starka ilskesignaler skickas nånstans. Så jag får tidsbegränsa tuggandet.
Du har ju gjort så fantastiska förändringar. Tänker att du behöver något annat. Vila kanske.

@Charlie70 💗

Oj,oj, så många tråkiga händelser på en gång😞
Hoppas ändå att helgen innebär att du får chans till vila och återhämtning.

Vad gäller vanliga tuggummi har jag också varit fast i ett beroende efter mitt rökstopp för fem år sedan.
Sedan en tid tillbaka har jag försökt fasa ut dessa med hjälp av tandpetare... ibland räcker det med att bara peta runt en liten stund och man glömmer suget efter vad det nu var..?
Ibland har jag den hängande i mungipan och tänker att det är bättre än tuggummi som ger mig gaser i magen..💨 Också är det ju bra för tänderna att använda tandpetare varje dag😁

Men märkligt att man ska behöva ha något i munnen hela tiden!
Kanske är det nappen som man hade som liten man saknar...👶😁
Önskar dig en vilsam helg Charlie☀️🤗

Kram 🧡🌷🧡

@Andrahalvlek skrev:"Det där med deadline är märkligt, jag behöver sådana hela tiden."
Haha, visste ni att om man trycker på fel citeraknapp så påstår den att det var någon annan som skrev. Har fixat det nu dock.
Jaja, deadlines är bra. Då får man också tillfredsställelsen i att bli helt klar. En liten kick! Måste ha varit en skön fredag! Jag jobbar på med egna deadlines, men hinner ibland inte klart om det blir för många andra avbrott. Då får man helt enkelt känna sig nöjd ändå. Annars jobbar man ihjäl sig.
Måste vara skönt att ni jobbar ihop så bra du och mannen (och dottern med för den delen). Tycker att du är rätt häftig och klok i ditt sätt att tänka, en sak i taget. Det räcker ju så bra just så.

@Se klart skrev:"jag hinner det jag hinner sen får det räcka"
Som jag jobbar med det. Du beskriver nog allt positivt jag upplever med alkoholstoppet. Det är lättare att se klart 😜 nu.
Nu skrev du att du ska flytta plantor mellan soliga fönster. Tror mina Zinnior har det för mörkt, men det går inte att göra så mycket åt. Jaja, det blir som det blir. Jag gör så gott jag kan, men ibland räcker inte ljus och kärlek. Ibland måste man bara släppa kraven och hoppas på det bästa.

Tack tack tack alla... det känns så bra, eller för det mesta så känns det inte ens... :) Tänker ju aldrig på det längre, det är som att alkohol inte existerar i min värld. Enda gången är väl om någon annan tar upp det, men umgås ju inte så mycket med folk, och tas det upp så säger jag ju bara att jag inte dricker. Brukar inte säga något mer nuförtiden, har ju "fördelen" att kunna skylla på min medicin om jag vill då jag inte ska blanda, men egentligen så skulle jag nog kunna skita i att äta medicinen en dag och sedan dricka... men det vet ju ingen annan. Och det känns även att jag kommit till en punkt då jag känner mig så stark i mig själv att jag vågar vara ärlig... ja, i alla fall ärlig med varför jag inte dricker just nu.. just för att jag inte tycker om att dricka längre, för att jag har insett att jag vill ha kontroll och den tappar jag med alkohol, för att jag har dålig impulskontroll och har svårt att dricka bara ett glas och för att jag inte ser syftet egentligen.. och allt det är så sant. Sen vet jag ju inte om jag någonsin hade kommit till denna insikt om jag inte hade haft problem med alkoholen och varit en smyg-alkoholist (vilket är en vanlig alkis som ingen ser. Som föredrar det fina, dolda, ensamma istället för gemenskapen på parkbänken).

Har haft lite problem med mina ögon på sistone, och har det väldigt stressigt på jobbet, så det känns bara som mitt liv kretsar kring mitt jobb, men mår bra. Mår bättre än jag nog någonsin har gjort. Jag är lättare i sinnet och i kroppen, jag får saker gjort och känner att framtiden nog kan se ljus ut även för mig. All insikt jag bara har hunnit inta på detta halvår (utan A men främst kring mina diagnoser och med min medicin) har varit det bästa som hänt mig. Någonsin! Livet har fått konturer, allt är inte suddigt längre. Svårt att förklara för någon som inte har en diagnos, eller inte är så att säga neurotypisk. Men om jag skulle försöka mig på en liknelse så är det nog lite som att ha haft ett ganska gravt synfel hela sitt liv, fast att man inte visste om det. Eller de där människorna som är färgblinda (alltså allt är grått) och aldrig sett färger. När man sen får de där glasögonen och kan se på riktigt, eller kan se färger - det är jag nu. Det känns som att hela världen förändras, allt jag tänkt kring, alla tankegångar utmanas. Alla mina idéer, min självuppfattning och min roll i arbetsliv, privatliv osv.. allt har blivit tydligare. Nu känns det som att jag förut levde i en sagovärld där jag under resans gång hittade på en handling till varför saker händer, eller hittat på en fiktiv orsak till varför jag är som jag är, eller beter mig som jag gör, försökt hitta en logisk orsak som utgår från att min hjärna funkar som alla andras.. Nu kan jag se varför. Kan inte förklara bättre.

I dag så ska jag försöka ta mig iväg och handla, så snart mataffären öppnar (så bra med lördag morgon då halva Sverige ligger hemma och sover/är bakis), kanske ta en promenad, tvätta, damma lite och jobba. Inte jättekul tänker säkert många - jag tänker att det är helt underbart. Speciellt för jag vet att jag kommer göra det :) Inte bara tänka att jag ska göra det i 12 timmar (och sen inte hinna göra det).

Har förresten bestämt mig för att sluta räkna dagar här, det räknas fortfarande i min app så kanske skriver in det ibland. Men nu har jag "slått" mitt rekord från förra gången, jag är på ett helt annat ställe, det känns som det är 4 life, det kan man ju aldrig veta såklart men det känns som detta är min livsstil, inte ens ett val. Det aktiva valet har gjorts och i min hjärna så kan jag knappt tänka mig vad det är som skulle få mig tillbaka. Men som jag sagt så många gånger innan, en dag i taget - i dag väljer jag att inte dricka... för det kan jag kontrollera.

@Studenten skrev:"Drivs inte av rädsla för ensamheten.Kan själv. :)"
Det är en bra början på en relation tror jag. Att ha tilltro till sig själv och sin egen förmåga. Lite lättare när man inte har problem med alkohol, men det har du väl inte haft på länge?
Tror verkligen att vi ska lyssna på våra kroppar och göra sunda val. Tänkte på det igår, det var fredag och jag hade tillfälle att köpa alkohol, men jag vill verkligen inte ha längre. Din mage säger ifrån om en kille. Det känns sunt att lyssna på det.

Tänker att MrNG kanske är din drog ändå. Du vet att du inte mår bra och ändå träffar du honom. Jag har funderat mycket på varför jag valde alkohol ibland, trots att jag inte ens mådde bra i stunden med det. Tror att det hade att göra med resten av mig. Nu när jag tar hand om mig själv vill jag inte ha. Jag har mina naturliga kickar i livet. Och sköter om mig. Det räcker så.
Du har kanske en förälskelse på gång. Även det är ju nån slags kick. Men kom ihåg vem som är nr 1 (haha, nu känner jag mig som din mamma).
Lycka till med allt!

Låter bra och moget Jullan.
Du är ju alldeles strax uppe i ett år. Fantastiskt! Jag ligger 4 månader efter.
Om man bara inte låter automatiska tankar ta över så går det vägen tror jag. Jag är lugnare, har mer fokus, har mer tid. Tid är ju en bristvara, så bara det är ju fantastiskt. Men tänk vilken tid det faktiskt tog att administrera inköp och dölja spår.
Jag tänker också att det kan vara bra att svara på frågan varför man ska dricka. Jag hittar inget bra svar på den. Den tiden är förbi för mig när det var förenat med avslappning och njutning. Bara att inse det.
Dessutom körde du förra sommaren utan a. Då behöver du inte glorifiera sommardrickande heller. Vi är på rätt bra platser nu tror jag, både du och jag.

Skönt att höra kaffetanten, nu bestämmer vi att det vänder ❤️🤗

Softig fredag, grillpremiär och tv-kväll samt scroll på div trädgårdforum, längt längt efter mina små växter nu, och imorrn- vara ute, gaah som jag sett fram emot denna vecka med många timmar framför skärm.
Men nu är jag utloggad med stort U och eftersom jag har sån stark allergi mot jobb på helgen så ser jag datorn först på måndag. Innan dess ett hav av timmar och frisk luft, koreansk fläsksida och flytt av plantor mellan soliga fönster under dagen.
Ett glas a-fritt bubbel är planerat för imorgon, Alex och Sigges podcast samt.
Löptur.
Mitt huvud är fyllt av en massa snåriga jobbtankar- ingenting som direkt tynger men kräver vila - och sen tänka. Och sen liksom planera för tänket. Genomföra ihop med medarbetare utan att det blir onödiga inbromsningar.
Men sånt tycker jag är rätt roligt, för jag har sånt bra gäng, mitt team är bara bäst, stolt och glad över vet och en, över oss.
Mallkänslan är dessutom rätt ”ren” från dåligt samvete (jag hinner det jag hinner sen får det räcka).
Det är nog det största med att bli nykter. Att fickorna som förut var blytunga av jobbigheter jag inte orkat ta itu med. Och skulden över varför jag inte tagit itu.
Och liksom- den eviga uppförsbacke. Skuld-berget. Orosfåglarna, sorgfåglarna som flaxade över mitt huvud, följde varje steg. Så skönt att det ändå fick en räcka med det. Kram och godnatt!

Topp @torn nu finns ingen återvändo! Ses i spåret, hör av mig innan jag lunkar iväg, kram! 🌸

Chill helgkram kommer här, så bra köttat ändå och så väl värd din chilliga helg som börjat nu! 🤗

Kikar bara in och säger kram till dig för allt du fixar, hanterar och med hopp om att du får en fin helg. Det är en jobbig tid men små ljusningar finnes trots allt. Tänker på dig! 🌱

@miss lyckad Jag har funderat en del på de och har kommit på detsamma som du skrev- fly fältet, det skulle kunna bli jobbig när man träffar folk ute nu i sommar som börjar bli onyktra. Det är då det blir trist, det dästa är då att kunna ta bilen hem.
Jag har bestämt mig för att inte dricka alkoholfri öl eftersom jag tror att de kan trigga lite, alkoholfri cider går bra.
Om jag motionerar på dagen, blir jag sällan sugen på alkohol, så ska jag bort på kvällen så är det bra med ett motionspromenad ca 45 min. Då blir både hjärna och kropp nöjda 👍🏻💕

@Sattva Inte provat än. Köpte ingredienser men har inte kommit mig för ändå. Hittade dadlar med saltlakrits tills vidare, mums 😋 Men jag ska testa innan dadlarna inte är så färska längre! Kanske imorgon. Kanske.

Kram 🐘

Grattis till tid Sländan..🍃💕🍃..Det låter som du gör helt rätt saker..Lite belöningar är aldrig fel..Jag har en stor fin Iittala skål som jag köpte till mig själv när jag varit nykter i över 1 år..Den brukar jag känna på ibland och beundra..Den kostade som 2 bag in box..Ganska sjukt att jag har druckit upp över 2000 :- i månaden..Det blir väldigt mycket på några år🙄. Att tänka efter före är smart, innan man hamnar i situationer som kan bli vår fälla. Att vi tar ett återfall..Jag har bestämt mig att jag tar mig från situationen, om det skulle inträffa..Dvs. Skulle jag få för mig att smaka på alkohol, så flyr jag fältet..Jag har vunnit ett helt nytt liv, med nykterheten, och vill inte förlora det till något pris..Har du strategier för svåra situationer för att inte dricka Sländan? 🍃💫🍃

Förresten, hur har det gått med chokladbollarna?

Åh vad kul att du laddat ner appen Mary P! Min mobil är så gammal så jag måste frigöra en massa plats innan jag kan ta hem nån app. Och så teknisk som jag visat mig härinne så förstår ni att det inte är så enkelt😂🙈

Vad spännande med närvaropodden o Christina! Och boken. Ska kolla upp båda! Är helt fullt o fast övertygad om att det inte är en quick fix att bli nykter. På alla plan. Det ska vara hållbart. Byta verktygslåda, verktyg för verktyg.

Kram!!!!😍🌞🧘‍♀️🌼🌷