Senaste kommentarerna i forumet

Idag sa jag det onämnbara till en av cheferna som jag jobbar ihop med. Om en medarbetare. ”Jag tror att han har problem med alkoholen”. Chefen svarade: ”Jag tror att du har rätt”. Sen sa vi inte mer, tittade bara tyst på varandra en lång stund.

Just den här medarbetaren ska gå i pension i maj så det känns inte så prioriterat för oss att agera nu. Då skulle vi agerat för flera år sedan. Men varför vill man inte se det? Varför vill man inte fråga om det? Varför vill man inte ta tag i det? Så mycket effektivitet man skulle vinna i verksamheterna - och så mycket mänskligt lidande man skulle slippa om man faktiskt pratade om det.

Jag leker med tanken nu. Hur skulle jag agera om det vore ett prioriterat fall?

Kallat till enskilt samtal. Frågat rakt ut: ”Du får ursäkta mig, men jag måste fråga dig en sak. Och jag kan förstås ha fel, men jag känner att jag behöver fråga dig. Är det så att du har problem med alkoholen? Är det så, så vill vi gärna hjälpa dig. Om du vill.”

Vad hade hänt då? Han hade sannolikt brusat upp och kallat mig för idiot och sagt ”skit du i vad jag gör på min fritid” och liknande. Och jag hade lugnt svarat, hoppas jag, att jag både förstår och respekterar hans upprördhet och att det var ett medvetet övertramp från min sida in på hans privata sfär, men att jag gör det av omtanke. För hans bästa. Och med verksamhetens bästa i åtanke också förstås.

Hur skulle ni agerat? Nu är det enbart en lek med tanken, det kommer inte att ske. I alla fall inte i just det här fallet.

Kram ?

Jahaja och här nappar det???
Sicken tur. Äälskar fisk. Fast ibland klurar jag på att sluta äta det. Men då blir det ju inte så mycket protein kvar för mig som inte äter annat kött?

Alltså, jag är helt övertygad om att år två blir ännu bättre än år ett som nykter. Drt tog tid för mig att komma dit där jag är nu... så därför tror jag det.

Ha en trevlig kväll och kram?

Jag kan aldrig hålla tyst. Sådan var jag i mitt tidigare liv, och nu är jag ännu värre. Mitt rättvisetänk och empati med typ alla är enorm. Gud nåde den som försöker sko sig eller maska på andras bekostnad. Men, och det är ett stort MEN, jag har lärt mig att bita mig i tungan och ”sova på saken”. Sen repeterar jag i skallen exakt vad jag ska säga, och sen säger jag det nästa dag eller när ett bra tillfälle ges. Enskilt. Och allt man övar på blir man bättre på - det känns mindre och mindre jobbigt för mig att vara en sanningssägare under kontrollerade former.

Sen tycker jag att man ska ta sitt jobb med en nypa salt ibland. Jag säger ofta till mina kollegor: ”Lugna ner er, vi jobbar inte på akuten, det handlar inte om liv och död”. Det finns lösningar på allt - och finns det inte det, så är det också en lösning.

Kram ?

tumme upp

//Li-Lo

Det kan vara bra med att sätta en hög ribba - sikta mot stjärnorna och nå ...? Men håller med, kålrötter kanske vi kan skippa. ;-) men det är bra köra vidare!

Jag är nog på väg in i det som du skriver Torn - men inte där än helt. Detta att inte bli för stressad över allt. Det känns som jag varit så ganska mycket en lång tid, men nu såklart när jag gjorde som jag gjorde rörde det till det i huvudet, och dessutom hände ett par saker som det så lägligt passade bra att bli extra frustrerad över. Vad som är hönan o ägget. oklart lite. Men bra få lite insikter tänker jag.

Här på jobbet har jag haft ett ganska ... halvt rörigt, men rakt samtal med en av kollegorna, det blev inte helt sagt allt jag tänkte, och kanske inte på det sättet jag ville. Men jag fick säga att jag inte tycker om när vissa saker blir så "här", för jag kommer i kläm. Men jag tänker inte acceptera det längre, och vi ska inte låta bli prata om det, för då springer du bara iväg och är sur, och jag är frustrerad och inget blir bra. Vi kunde prata relativt vettigt och bra, kanske inte hela vägen, men det var nog inte meningen. MEN det känns jätteskönt få säga det jag sa. Vad det nu var *skratt* :-) Det kommer behövas fler samtal, men nu har jag något att nysta in i... att fortsätta bit för bit är bättre än att tiga.

För visst - Torn - är det ganska löjligt ibland att reta upp sig över ... vad det nu än är. För så länge man inte mördar någon har det ju egentligen inte hänt någon katastrof.

"att inte stressa upp sig" känns vettigt.

Ska ha det som mål att reda upp saker eftersom bättre.

Får väl bli 2021:s mål.

Om du läser min tråd ordentligt kan du läsa att jag ej vill romantisera över dåligt beteende eller alkohol. Jag har jobbat på egen hand med mitt missbruk av alkohol. Jag har lyckats ändra mina alkohol vanor från att vara stor konsumet med 2-3 dryckes dagar varje vecka till att tillåta mig att dricka MAX 0-4 gånger per månad. Jag är stolt över det. Jag har aldrig haft som mål att bli nykterist på heltid. Jag är tycker både öl och rött vin är för gott för att jag skulle vilja undvika dessa drycker helt i mitt liv. För mig är det ej någon form av romantisering utan val jag gör av egen vilja. Jag vill däremot ej bli storkonsument igen och besöka systembolaget per automatik. Jag kanske uttrycker mig lite slarvigt när jag skriver om mina "fall" som är planerad. Jag vill inte provocera någon som kanske har en annan bild av ordet "fall". Jag ska i fortsättningen förska komma ihåg att använda ordet dryckestillfällen istället för ordet "fall" om det nu är någon som retar sig på mitt ordval. En dag i taget ?
/Mrx

Att låta bli att skriva här efter kl 21 känns svårare än att sluta dricka ? Ett beroende ersatt med ett annat som sagt.

Myrkrypet kommer och går. Hade en period då jag tog en annan magnesiumtablett, och då kom det direkt. Nu tar jag den gamla vanliga sorten igen och slipper myrkrypet. Nu är det fötterna som bråkar och behöver gnidas mot varandra istället. Inte lätt att sova då. Suck.

Men lite i taget så går det åt rätt håll. Jag fortsätter promenera.

Kram ?

Hur är det med myrkrypningarna, är de väck eller? Jag glömde mina broddar när jag var ute på isen i går. Ett tunt snölager på blankis, det kan knappast bli halare.? Jag var grymt nära att flyga omkull ett par gånger, inte bra. Det där med att inte skriva här efter 21.00? Va sjutton, ett eller annat återfall på den fronten tycker jag är helt acceptabelt!

Kram

Blir glad av att du skriver att dina vita dagar blir som planerat.

Min nyfikenhet väcktes då jag såg att du i en annan tråd skrev:

"Jag funderar på att falla nästa fredag. Tänkte mysa till det här hemma nästa fredag med bastubad."

Började fundera. Målen gällande alkohol här ser olika ut. En del som vill vara nyktra som livsstil uttrycker att återfall, att dricka alkohol verkligen är ett fall. Något de behöver dra lärdom av och skapa strategier för att undvika. Det finns inget mysigt över det så att säga. Så finns det andra som strävar efter att ha ett kontrollerat drickande. Vilket kan se olika ut. Det jag funderar över är att återfall ligger utanför den egna planen medan ett planerat dryckestillfälle är något annat. Hur tänker du om det?

När vi i vården talar om kontrollerat drickande innebär det max fyra-fem enheter per tillfälle, en enhet i timmen, fler alkoholfria dagar än dryckesdagar, aldrig dricka för att dämpa obehag eller vid tillfällen då det krävs nykterhet, jobb, bilkörning med mera. Ofta behövs strategier även vid planerade dryckestillfällen. Så som: Hur undviker jag att dricka mer än jag planerat, vilka kommer beröras av detta och hur blir det, vilka konsekvenser är rimliga osv.

Jag vet inte hur du resonerar och jag hoppas att det är okej att jag lyfter frågan. Begrepp som att falla, planera och mysa kan ställa till det. För en själv och för andra. Det händer att vi i Admi tar bort inlägg som så att säga "romantiserar" alkohol eller inlägg där det är uppenbart eller personen själv berättar att den druckit då den skriver. Vi gör ju det av hänsyn till såväl personen som för andra.

Ja, det var mina reflektioner som jag hoppas kan bidra till något gott!

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag har ett helt galet bra liniment, som bränner värre än starkaste varianten på tigerbalsam. Jobbigt som sjutton när det börjar bränna på djupet, men det hjälper verkligen kanon. Känns mycket bättre idag, men det är tufft när det molvärker och bränner precis när man ska sova.

Jag ger mig inte. Har tagit en morgonrunda och strax blir det lunchrunda ? Idag hade snön lagt sig ovanpå istäcket så det kändes extra vanskligt att gå. Gällde att verkligen banka ner broddarna genom snön och ner i isen. De kala fläckarna syntes ju inte tydligt längre.

Kram ?

Jag var likadan, tog åt mig av skitsaker och gick och byggde upp en stegrande frustration. Lösningen förr var ju att dricka, en väldigt dålig lösning såklart, problemen försvann ju inte, de bara sköts framåt, och blev etter värre pga ångest och dåligt mående.

Efter några månaders nykterhet så hände något. Små problem löste jag direkt, och problem som inte gick att göra något åt brydde jag mig inte om. Släppte det. Större problem såg jag till att lösa på ett genomtänkt och bra sätt. Genom att prata, eller fundera ut det bästa sättet. Det avgörande var att jag inte stressade eller gjorde förhastade saker. Utan lugnt och fint. Det här fixar vi, ingen ko på isen. Det är ingen som kommer dö. Gjorde och gjorde förresten, det är så jag gör nu också.

Jag kan dra ett exempel på ett småproblem från i går kväll. Frugan gnällde om att det var saltfläckar på hallgolvet. Förr hade jag blivit irriterad och fnyst, jaja, jag fixar det i morgon grrr och tagit en extra öl. I går så sa jag: Oj, ja det var inte vackert, och så tog jag en blöt trasa och torkade väck fläckarna. Det tog Max 2 minuter, och var inte det minsta jobbigt.

Om det uppstår ett större problem på tex mitt jobb, så börjar jag nästan småskratta när jag ser hur kollegor och chefer eldar upp sig, blir irriterade och stressade. Haha det är löser vi ju lätt tänker jag. Hmm, om vi gör så här, det här är det bästa sättet, eller hur? Jag stressar aldrig upp mig, för jag mår inte bra av det, och lösningar som sker i uppstressat tillstånd blir sällan bra. Mår jag bra, så blir det bra. Men för att fortsätta må bra så krävs det att jag inte tar till flaskan, så enkelt är det.

Ha en bra dag!

mhm.
Det extra jobbiga är ju när man kommer på att jag själv accepterat vissa situationer i ganska många år, så det finns en uppbyggd ilska över att andra aldrig tar sina ansvar, (eller vad det nu är), och jag borde bitit ifrån för säg 7-15 år sen... Då går det ju inte bara att explodera rakt av... inte helt o håller i alla fall....

Lite i taget.

Det som är skönt är att inget av det jag går och är frustrerad över är personliga saker eller privat, utan jobbrelaterade, det underlättar en del :-) Även om jag är bra på att ta det personligt.

Ah, ja snuset lägger en våt filt över en hel del känslor - sköterskan sa något om att det är extra viktigt att sköta om sin kropp nu när jag slutat, eftersom det finns mindre buffertar. Kanske är en sådan buffert som saknas lite just att ilskan, frustration inte längre går dölja med nikotinet.

A o S påverkar sinnet på olika sätt, A är mer en flykt in i något roligt, medans S nog ger mer den där våta filten / dövandet

Ett år... :-) Det är ju inte alls omöjligt. Vi tar en vecka i taget eller vad som krävs.

Men om ett år... då är vi raka, ärliga, deltagande, arga ibland, närvarande, ute och springer eller tränar annat och käkar bara kålrötter och andra nyttigheter? :-)

Hej!
Måndag här, och jag har förmånen sitta på jobbet fysiskt - det är extremt långt mellan kollegorna här :-)

Detta med att snubbla och ge sig hän åt dumheter. En bit av det som hände handlar som det känns för mig om att jag behöver bli bättre på att lösa konflikter (stora o små), stå på mig själv så att säga, och inte knyta näven i byxfickan eller ta åt mig, osv osv. För när jag gör så, vilket jag inser jag gjort senaste tiden, är risken stor jag behöver missbruk för att orka med eller fly till...

Alltså, öppna munnen och säg som det är, på jobbet eller hemma eller var det är. Utan vilja att såra och skada, men med vilja att vara verklig och inte ta småskit eller storskit från någon :-)

Inte så avancerat inlägg här, men viktigare är nog att få ur sig tankarna tänker jag

Ibland kan det vara till hjälp att sätta sig in i den andra människans perspektiv och agerande. Om du vore han, hur skulle du då agera? Jag blir så irriterad när någon utnyttjar en annan människas svagheter. Man gör bara inte så. Man hackar inte på andra, man hjälper dem att lyfta sig själva. Det har du gjort! Du har gett honom möjlighet att lyfta sig själv. Du har satt gränser. Du har gett honom allt han behöver, men han vägrar lyfta sig själv, han vill utnyttja dig och dra dig tillbaka ner.
Sätt dig själv först ett tag Lim. Gör saker som du mår bra av. Det är ett speciellt år och det hade kanske sett annorlunda ut annars.

Det är väl lite likadant med dom fenomenen, att ju mer man vet om medberoende, och ju mer man vet om sig själv desto lättare att göra något åt det? Om man bara låter livet rulla på åt fel håll, så blir det dåligt för oss..Tänker lim, att du framför allt ska lyssna och lära av personer som kommit loss från medberoende..Det finns ju poddar och böcker om det med..Vissa lever nog som medberoende hela livet..Kolla på poddar, dom kan man ju ha på när man sysslar med annat..Du kommer att fixa det här lim..?????..Se till att vila, ät gott och nyttigt, och ha lite skoj..Så klarar du livet bättre..Varm Kram..?❤️?

Snarkat en hel del denna natt. Samt pratat. Sovit lite för lite. Men väntar in kaffets framfart och straxt jobb.
Har flowig tid på jobbet. Det går rätt så bra med olika projekt och mål och jag tillskriver inte nykterheten men mitt nyktra jag, de små framstegen. De senaste åren har jag nästan väntat på att få börja växla ner. Nu tycker jag att det är roligt igen. Det känns hoppfullt, för jobba ska man ju göra några är till. Idag ska jag ut på stan och äta lunch. Mycket sällsynt!

Det känns skönt att vara tillbaka här och få stöd och pepp i allt som känns jobbigt.

Och just nu är jag taggad och full av motivation, det är en behaglig och befriande känsla?.
Så nu är det bara att åka med på den vågen...?‍♀️??

Kram ???

Vad har du inte i din toolbox för precis alla tillfällen och behov ?
Ska testa ikväll. Det var just något så pass luddigt jag var ute efter- alltså inte skogspromenad- utan mer att bygga en liten plats som jag alltid har med mig. Ska bli spännande. Kram till dig! ?

Kan jag verkligen rekommendera. Finns massor på Spotify om man söker på Sat Nam, som betyder ”Jag är sann”. Sen kan man utgå från en sådan låt och sätta ihop en egen låtlista med favoriter. Jag har en sådan låtlista med åtta-tio låtar. Det är bra att lyssna på samma låtar om och om igen. Blunda, lyssna, djupandas i takt med musiken, ”sjunga med” i huvudet. Man fattar inte ett ord, men musiken och orden och andningen skapar ändå en egen bubbla.

Kram ?

Men du, det du berättar- inte så konstigt att känna sig stressad tänker jag, Du kanske inte alls är steesdkänslig utan alldeles normalt känslig för tuffa dagar.
Hoppas du kan tillåta dig att ta hjälp? Det kan vara svårt. Har tagit många år att våga säga; jag vet inte hur man gör. Önskar dig en lugnare måndag! ?

Så heter väl boken som Sanna Lundell och Ann någonting har skrivit? Finns en tv-serie och en podd också. Men just det där att du anser dig ansvarig för hans mående är ett typiskt symtom på medberoende, har jag hört. Det bryter man nog inte plättlätt, så lite förkovran på det området skulle du nog verkligen ha nytta av.

Du är så värd ett liv utan någon påverkan av honom alls. Du är så värd villkorslös kärlek som inte kräver umbäranden utan bara ger dig den energi du behöver. Men du kommer inte öppna ditt hjärta för någon annan förrän du har stängt ditt hjärta helt för honom. Så tror jag, utan att ha någon egen erfarenhet.

Min pappa var alkis, och jag minns hur jag och min mamma gick på tå och vägde alla ord på guldvåg. Jag minns att jag tog alla chanser att hålla mig hemifrån. Fritidsgården var mitt tillhåll. Jag minns också att jag tusen gånger tänkte ”måtte jag bli vuxen snart så att jag får leva mitt eget liv”. Sen flyttade jag långt bort och levde mitt eget liv, och ville knappt titta tillbaka. Men när min pappa kom på besök gick jag på tå igen, slätade över, vägde varje ord på guldvåg. Men han har varit död i snart 20 år så han påverkar mig inte alls längre.

Kram ?

* Tänker på Åsa Linderborgs bok Året med 13 månader. 13 månader nykter blev det denna helg men jag är glad när dagarna passerar och vill inte göra mig själv onödigt uppmärksam, nu är det livet som rullar på. Nykter.
+ Genombrott! Pratade med mannen om MITT behov av att känna mig IHOP med honom när vi har såna här familjetillställningar (älskar det ja) men älskar inte att känna mig ensam. Om ansvaret. Kring alla små saker. Den ensamheten har varit ett skäl att dricka,
En mig närstående feminist (jag själv) skulle säga att han får skärpa sig och se vilka små saker som ska fixas. En mig närstående Knytte tänker att det också handlar om att berätta hur det känns. Hur det blir,
Så ett litet samtal rymmer stora saker. En början. En känsla av att saker kan bli annorlunda om man vågar.
* Nykterheten ger mig chans att växa, det känns äventyrligt. Suget att dricka är borta, iallafall just nu.
* Jag inser att jag behöver en plätt dit jag kan återvända- på insidan- och där det är lugnt. Kanske meditation. Vi får se.
En helg av upptäckter!
Kram forumkompisar, ni är ovärdeliga, var och en. ?

Fint att nykterheten går bra! Hoppas du får en lugnare vecka nu. Styrka till dig!

Ja du har helt rätt med forumet, tänk att ni och vi fortsätter att dela med oss, och att ”ta emot”, allt från resor till Ibiza, en kram när men behöver eller lite bonuskunskap om fisk ? det är värdefullt.
Jag tror också som Andra halvlek skrev i någon tråd att forumet också är ett sätt att avsätta tid för nykterhetsarbetet/ den uppgift som det innebär, koncentration tänker jag, att hålla ögonen på sig själv och hur livet ska levas.
Du och dina tankar och rader är värdefulla! Hoppas du har en fin vecka att se fram emot. Kram ?

Håller så med dig! Så himla skönt med nykterheten. Det är verkligen som du skriver... det märks på jobbet att mina arbetskamrater ser att jag mår bättre och har tappat i vikt. Bara det!!??

Så himla gött!❤

Dricker också te! Fått dille på Apotekets vinterte med smak av kanel, chili och äpple. Med lite honung och havredryck i så är det såååå gott? Vilken är din favorit?

Hoppas du haft en fin helg! Heja oss o kram?