Senaste kommentarerna i forumet

Tror att mitt arbetsliv har gått i vågor..Stod också på en välkänd diskmaskinsfabrik som 16-åring..Tjänade hälften så mycket när jag började på en resturang i Gbg..Sen ut till sjöss, där man tjänade bra, men jag jobbade bara till brödbehov..😁😁..Jag har haft mycket intressanta jobb inom utredning(barn) och behandling..Men har nu som äldre upptäckt att jag nästan jobbar minsta möjliga..😅..Vill ha det gött på jobbet, gärna kunna yoga, laga lite mat, och hitta på kul saker, med brukaren..Det finns ju sådana jobb..Jag har ett sånt nu..Tjänar lite bättre än på behandlingshemmen..Klart att varje dag inte är härlig..Men nästan..🍃💫🍃

@Pianisten Balans, balans, balans, den eviga balansen. Plus och minus, yin och yang. Ibland är det enda rätta att även boka av roliga saker. Jag brukar tänka att jag blir intryckstrött. Jag blir trött av alla intryck, och behöver pausa min hjärna lite. Bara sitta på en stol och fånglo i tomma intet. Meditation skulle du må bra av tror jag 🙏🏻

Kram 🐘

Det gick sådär att göra ingenting igår. Eller, det blev inte så mycket gjort egentligen men den där bilden av att bara falla ned i soffan på studs blev inte av, trots att jag var så trött på vägen hem från jobbet så jag blev orolig för min bilkörning på den knappt 10 min långa resan.
Jag började med att träna lite inför studioinspelningen, kände att jag behövde det för att lugna mig lite, jag visste att senare igår hade jag aldrig orkat ta tag i det. Sen var det de vanliga bestyren med kvällsmat och vardagsplock. Kom väl till soffan runt halv åtta-tiden och där stannade jag till jag började nicka framför tv'n.

Känner mig matt idag med, kan bara hålla ett kort fokus nån timma på morgonen sen dalar det fort fram till lunch, därefter blir arbetsuppgifterna riktigt tunga. Känner att jag börjat måla in mig i ett hörn. Just nu "fungerar" det fortfarande men det ligger för ofta på rött. Det räcker inte med avkopplingen den där sista timman framför TV'n, jag skulle behöva ett brake nu. Det mest stressande är att jag inte ser den luckan framför mig inom rimlig tid. Jag behöver helt enkelt TA det breaket och bryta mitt veckoschema. Problemet är nog trots allt att det är för mycket av det goda nu. Det jag VILL göra. Jag älskar min träning t.ex men den tar otroligt mycket fritid. Vi har påbörjat planer för trädgården inför våren, jätte inspirerande men man ser redan framför sig att man behöver lägga all ledig tid på det också för att komma någonvart innan sommaren är här. På lördag förmiddag, hittills min enda helt fria dag, skall jag efter lång väntan och längtan påbörja en kurs för att ta Grönt-kort i golf. Det skall bli jättekul, verkligen. Men nu måste jag nog på allvar stanna upp och rannsaka mitt schema. Vad skall jag förändra nu innan det spricker.

Lustigt, just i denna skrivande stund ringde en kund, en kund som blivit en vän. Vi kommer ibland in på djupet, om livspusslet, relationer, våra gemensamma psykiska utmaningar. Öppna och ärliga samtal. Kände nu vilken upplyftande känsla det var att prata av sig, berätta för någon om hur det verkligen var idag. Innanför det vanliga skalet, tugget -"Hur är läget idag? -Jorå, de e bara fint..."

En liten glimt av glädje och tacksamhet i denna dag av många frågetecken.

@Torn Då har du ett ”brödjobb”, och det är väl helt okej. Personligen behöver jag att mitt jobb ger mig någon form av stimulans. I min ungdom stod jag på bandet på Volvo, och det var vidrigt. Efter några år sa jag upp mig från en fast tjänst och gick tillbaka och jobbade på timlön på Ica, det var mycket roligare.

Jag är glad att det finns folk som vill stå vid bandet på Volvo för annars skulle vi inte få några bilar, men jag pallade inte med det. Jag tänkte ”hata, hata, hata, hata” varje minut på jobbet. Men det är verkligen tur att vi är olika!

Kram 🐘

Hej och tack för att du frågar @Nykter2021 ❤️ Tar alla chanser att berätta om det.

Jag började med årstidsbunden depression i tonåren och sen pågick det från och till hela mitt vuxna liv tills jag vid 36 års ålder blev sjukskriven för utmattningsdepression. Då började jag med SSRI. Sen försökte jag sluta med SSRI 4-5 gg och blev deprimerad inom tre månader igen. Varje gång.

Så då fortsatte jag med SSRI. Sen blev jag sjukskriven för utmattningsdepression igen vid 49 års ålder, trots SSRI, så då fick jag höja dosen. Då fick jag även diagnosen kronisk depression, vilket kändes som ett slag i ansiktet. Den diagnosen hjälpte inte mig ett dugg, det kändes som läkaren slog undan benen på mig.

Sen jag slutade dricka för 14 månader sedan har jag inte en enda gång känt det minsta lilla depressionssymtom. Alla dagar är förstås inte toppen, men jag ramlar inte ned i det svarta hålet av hopplöshet och vanmakt längre. Nu trappar jag ut min SSRI yttepyttesakta under 1,5 års tid - och jag har gott hopp om att slippa den i mars 2022. Märker inga utsättningssymptom alls.

Min pappa var alkis och han var deprimerad större delen av sitt vuxna liv. Jag har sannolikt ärvt en sårbarhet från honom. Alkoholen har förvärrat alltihop eftersom alkoholen fuckar upp hjärnans må-bra-hormoner. Som lök på laxen tror jag att könshormonerna spökar hos mig. Som allra sämst mådde jag under puberteten och nu i klimakteriet.

Om jag hade vetat det tydliga sambandet mellan alkohol och depression tidigare så hade jag slutat dricka för flera år sedan. Utan alkohol i mitt liv har jag äntligen fått ordning på min sömn helt naturligt - och sömnen är grunden till allt. Utan sömn blir man riktigt knäpp förr eller senare.

Jag har gjort en massa annat också för att förbättra mitt mående, men det är först i och med nykterheten som jag tycker att jag får full utväxling på mitt arbete. Fullärd blir man aldrig, inte ens i sitt privatliv.

Kram 🐘

Hej Bej-ron!

Fint att höra att du fick hjälp och stöd att ta dig ur din dipp. Vill du får du gärna skriva mer och berätta om vad som hände, vad som blev hjälpsamt för dig, och hur du har det nu.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sjukskrivit mig en vecka. I morse var jag så dålig så jag trodde jag inte skulle ta mig utanför dörren. Hade en snabb impulstanke om att köra in i en bro pelare från motorvägen. 😞 Orkar inte ha det så här. Om jag inte visste hur dålig psykakuten är så hade jag åkt in men kommer inte få hjälp om jag inte gjort självmordsförsök.

Tack Kristoffer.

Det låter bra, gör det som känns bäst för dig själv helt enkelt. Vi verkar ha en liknande inställning till jobbet. 🤗 Trivs bra på jobbet men gillar att vara ledig. Jag läste i någons tråd om ” brödjobb” och folk som har flera jobb mm. Det är absolut inte min grej. Jag jobbar främst för att få pengar så jag klarar mig, och kan njuta av livet utanför jobbet. Men alla är olika.

I morgon har jag tagit ut en spontan semesterdag förresten, bara för att det ska bli så skönt väder. 😍

Kram

Hej Kaffetanten88!

Du är verkligen i en djup dal i ditt mående, och även om det går trögt att få det stöd och den hjälp du har rätt till så kämpar du på, och skriver här och berättar om hur du har det. Fortsätt med det, vi finns här och lyssnar och stöttar. Har du tankar och funderingar som av någon anledning känns olustiga eller svåra att skriva om här i tråden, men som du skulle vilja sätta ord på, tveka inte på att skriva till oss under fliken Stöd -> Fråga oss. Det kan ta någon arbetsdag att få svar, men vi läser alltid och svarar alltid.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Djur och Natur..🍃💫🍃..Jag är nog ingen äkta djurvän, egentligen..Är faktiskt lite hundrädd, för okända hundar..Tycker det luktar skunk i ladugårdar och på andra ställen med djurhållning..Tycker dock djurungar är det finaste som finns..Mina hundar får aldrig ligga i min säng, och jag hatar hundhår, som hamnar överallt..Fördelarna med hundar är ju att dom vaktar huset, att man måste gå ut i ur och skur..🍃..Våra hundar är ju familjehundar som jag fick ta hand om eftersom ex-husse inte är kapabel till att ta hand om sig själv ens när han dricker..Egentligen var han mycket mer djur-vän än mig..Jag är nu på mitt jobb, dygnspass..Trivs så jäkla bra med arbetstiderna..😅..Jag pratade nyss med min kompis i telefon..Hon som har haft en uppväxt i missbruk..Det är fint att ha en sådan vän..Vi kan prata jobb, vi har varit jobbarkompisar..Vi kan prata om relationer, våra ex, ja faktiskt det mesta..😁💕..Så himla skönt att ha sådana vänner..Skulle jag flytta till särbon någon gång, så vill jag ha liknande relationer där..Annars tror jag att det blir för tomt för mig..Jag behöver djupa relationer för att må bra..Ytliga vänner ger mig ingenting..Prata om tatueringar, sex, och kläder, är inte min grej..Däremot om Kärlek, relationer, och framtid..Jag kanske har blivit ännu djupare av pandemin🤔..Nu blir det så mycket ensamtid, att man hinner fundera väldigt mycket..Min särbo och jag har inte riktigt hittat dom djupaste diskussionerna..Nu har jag börjat tänka annorlunda..Jag ska renovera mitt hus till årsskiftet..Ta litet lån, till det..Göra det fint så jag trivs..Ska jag flytta 30 mil bort, så får han ha väldigt stadiga öppna armar, för att det ska ske..🍃😅🍃..Det är ju jag som släpper mitt nätverk i så fall..Vill nog inte ha distansförhållande i för många år heller..Det känns knepigt..Är kärleken stor och stadig❤️❤️Så löser vi det..Inte lätt att ha bråttom i dessa pandemi-tider heller som tur är..Angående hans förhållande till alkohol, så är den sund. Men jag är såklart på min vakt..Vill ju inte hamna i någon skit igen..Jag vill ha ett gott och fint fortsatt liv🍃💕💫🍃💕..Får se till att det blir så. 😁😁🙏🏻💫

@Andrahalvlek Får jag be om ett råd?

Jag har läst dina trådar - många inlägg så en del har jag bara skummat - men jag fastnar för att du skriver att du varit deprimerad. Hur ser du på det nu i efterhand? Hur mår du idag?

Varma hälsningar

@Tofu Tack snälla för omtanken ❤️ Jag har skrivit två kontrakt på fast anställning idag också, det väger upp lite. Just nu sliter jag med sommarplaneringen, och alla vill ha besked nu, nu, nu. Såväl anställda som presumtiva vikarier. Och jag måste ha en helhetsbild innan jag kan säga varken bu eller bä.

Jag tränar på att säga ”förlåt, jag har haft fullt upp med annat och ligger lite efter, men snart ska jag kunna ge dig besked.” Fungerar förvånansvärt bra. Jag får ofta kommentarer tillbaka som ”var rädd om dig, stressa inte ihjäl dig.”

Det största problemet nu är dock att hitta flowet, det som gör att jobbsaker blir gjorda fullt ut. Jag blir avbruten på mail och slack och i tanken hela tiden. Just nu stör det där med vaccineringen mig allra mest. Den pusselbiten måste på plats skyndsamt. Och sen skriver jag härinne istället. För att jag behöver och för att det känns enklare. Prokrastinering heter det va?

Kram 🐘

Nu har jag ringt vårdcentralen. De ska inte alls vaccinera dem som omfattas av LSS, utan de får vänta som alla vi andra normalstörda. Trots att de tillhör Fas 2. Och sköterskan jag pratade med hade ingen aning om vart jag skulle vända mig ens. Nu ska den här mamman vända upp och ner på kommunens funktionsstödsförvaltning i jakt på vaccin pronto 😡

Kram 🐘

@Andrahalvlek Eller hur, har äntligen insett detta! De sa igår på konf att första halvan av natten sker fysiologisk uppbyggnad o andra halvan bearbetning. 7h är minimum
(är ju säkert individuellt, de baserar ju på forskning). Sådär ja, så vändes min världsbild lite upp o ner. Va är jag inte odödlig??? Va klarar inte just jag mig på mindre sömn, bara jag vill tillräckligt mycket?? 🙃🙄😂😇

@Sattva Här en sömnfantast till! God sömn är den finaste gåva man kan ge sig själv ❤️ Jag har hört att om man sover bra och tillräckligt mycket så är det i princip omöjligt att bli utbränd. Så viktig är sömnen.

Och nu när vi inte dricker längre så fungerar sömnen dessutom som den ska. På natten ska hjärnan rensa och sortera, arkivera, fixa och dona. Det gör den inte när vi dricker eftersom alkoholen funkar som en lätt narkos. Samma sak med insomningstabletter - de söver hjärnan. Inte alls bra, hjärnan behöver sitt viktiga nattliga arbete. Det är därför vi drömmer så mycket när vi precis har blivit nyktra. Hjärnan bearbetar intryck från dagen i drömmen.

Kram 🐘

Godmorgon ☀️
Idag vaknade jag med huvudvärk och ont i armen. Förmodligen beroende på att jag fick vaccin igår, Pfizer.
Så den onda armen stämde på mig också Charlie😉
Jag skall strax hjälpa min sambo upp och se hur han mår.

Idag ser det ut att bli en fin dag☀️ om än lite kyligt. Har fortfarande vinterjackan på när jag går ut.
Ett gammalt talesätt sägs ju vara; "Man ska svettas in våren och frysa ut hösten..." 🤔
Hursomhelst, ha en fin dag!😊

Kram 🧡🌷🧡

Tydlighet är som sagt mitt signum, plus att min hjärna började jobba av sig själv kl 4 i morse med att styra upp skavet på dotterns boende. Det lilla yttepyttelilla skavet, fläckarna på solen.

Så jag skrev ett mail till all personal i morse med budskapet ”så här tänker jag, det här måste ni skaffa er en plan för, det här förväntar jag mig av er, det här behöver dottern av er”. Inga konstigheter, inte ens lite irriterat, utan mer att ”det här problemet ser jag och ni behöver snacka ihop er” typ.

Jag kan inte lämna över till dotterns pappa att styra upp det här. Han är en fantastisk pappa på alla sätt, men han kan inte stava till planera. Han tycker att det ordet är ett otyg, han springer på de bollar som råkar komma i hans väg istället. Han kan komma hem, öppna kylen och tänka ”hm, vad ska vi äta till middag idag?” Och först efter det måste han åka och handla.

Jag får krypningar av obehag bara jag tänker på det. Kan ni förstå att jag stod ut i 24 år med honom? Å andra sidan fick han ihop med mig sällan möjlighet att träna på sin förmåga att planera. Nu har han haft 7,5 år på sig, men det funkar inte ändå. Det går nog inte att få gamla hundar att sitta. Så jag är lika tydlig mot honom, ”det här får du styra upp och det här förväntar jag mig av dig”.

Det är nog inte så konstigt att äldsta dottern blev lite av en extramorsa till sin lillasyster i den konstellationen. Nu har hon dock bott i Gbg i snart fem år och yngsta dottern lever fortfarande 😉 Så något rätt gör han ju förstås, men han gör på sitt sätt. Och yngsta dottern är så van vid att vissa saker gäller hos pappa och andra hos mamma. Just nu längtar hon efter sin pappa. Det första hon sa i morse: ”Imorgon är det fredag, då kommer pappa”.

Idag ska jag ringa vårdcentralen och kräva vaccintid till dottern pronto. Hennes bästa kompis, som också skulle ha flyttat in på LSS-boendet i lördags, har fått covid och är inlagd på sjukhus 😢 Hon är inte jättedålig, men hon är uppkopplad till dropp och under övervakning. Hon har downs syndrom, och jag har hört att de av någon konstig anledning kan drabbas extra hårt. Dottern pratade med henne på FaceTime igår och jag blev helt chockad när jag såg att hon var inlagd med dropp och allt. Lilla gumman ❤️ Hon säger att hon ska flytta in på lördag, men det är högst tveksamt. Föräldrarna vill nog låta henne tro det ett tag till för att hålla humöret uppe.

Dottern och hennes bästis har inte träffats IRL på länge just på grund av smittorisken. Bästisen går på folkhögskola på en ort i ett angränsande län och jag tycker inte att man ska blanda baciller mellan olika geografiska orter. De pratar varje dag på FaceTime, och snart ses de igen ❤️

Kram 🐘

PS. Idag SKA jag gå en lunchpromenad och en kvällspromenad. Punkt. Idag kom kartan till Hitta ut-kontrollerna i brevlådan också, hurra! Fjolårets totalt 80 kontroller måste jag slå i år.

@Charlie70 och Mary P
På något sätt har jag trott att detta med sömnen inte gäller mig🙈. Eller trott o trott. Förnekelse är det väl. Men det blev så tydligt igår att jag är personlighetstypen som kan bli utmattad; ambitiös, plikttrogen, samvetsgrann, svårt säga nej, perfektionistiska drag...Då lägger man in en extra växel när tiden inte räcker till (går upp ännu tidigare). Och det håller inte över tid. Men sömnen är skydd mot utmattning på olika sätt. Liksom andra faktorer såklart. Måste fatta att det kan drabba mig också. Och det vill jag inte! Har skyllt tröttheten på alkoholen. Men ska jag nu göra om, göra rätt, så ska jag bannemej inte slira på en så viktig punkt!

Kom också igår på känslan av ickenödvändighet med forumet.
Det som förr var det ställe jag vaknade och somnade till.
För att inte missa något eller någon.
Min nya värld som jag hade upptäckt när jag och min drickande sambo bröt.

Varje gång jag grottade ned mig eller läste mig till det jag redan visste var sån ångestbefrielse och lättnad.
Också ett tomrum omnjag inte loggade in.
Ett sorts beroende förstås.

Men ändå en redig livlina att hålla i.
Någon sorts smal jesusväg jag visste att jag skulle hålla fast vid.

Och sen insikterna och upptäckterna i litteratur.
Nu snart fyra år efter jag startat denna tråd börjar jag känna mig trygg i mina steg.
Tar något snedsteg ibland men är för det mesta på rätt sida.
Fortsätt jobba med er själva ni som vill,det är värt det🤗

Och ja här ligger jag kl 05 på morgonen. Propavan funkade typ inte alls på mig...

Seriöst jag har jagat min psykiatriker i flera dagar för jag mår så dåligt. Skrivit att min mamma fått komma hit och hjälpa med barnet. Att vi ringt psykakuten. Osv. Så svarade hon på meddelande igår. ”Börjar det inte kännas lite bättre?” Neeeej för i helvete det gör det inte. Tankar om självmord kommer allt oftare. Ångesten äter upp mig. Jag orkar inte må så här längre.

Det tycker jag är den bästa träningen, den naturliga..Jag förstår att inte alla har trädgård och ved, att jobba med..Men för oss som har är det lätt att hålla igång..Ett par hundar också, så behöver man aldrig fundera på om man vill gå promenad..Man måste..😅..Jag har testat på många olika sporter genom åren..Allt från fäktning, till gym och volleyboll..Det var kul då, men jag njuter mer av att vara utomhus, och klättra i trän, (för att kapa grenar) eller hugga ved..Men jag får vara försiktig, är ju ingen ungdom längre.Många som räknar steg, det är ju bra om det ger motivation. 😅Jag kör lite yogarörelser dagligen för smidighetens skull, också..Gillar att känna mig smidig, så länge det går. 💫💃🏽💫

Det är kanske de missade promenaderna som är orsaken till mitt skav inombords? Men hur ska jag klämma in dem på ett vettigt sätt just nu? Jag kan liksom inte förmå mig att komma ut ens mina 3 x 30 minuter. Men jag borde verkligen göra det! För att jag behöver det så himla väl.

Kram 🐘

@Sländan Jo, jag vet att jag behöver pausa också. Men just nu är det mina egna rutiner jag saknar allra mest. Promenera morgon, lunch, middag, lyssna på mina ljudböcker, glo på tv hemma hos mig, sova i min egen säng. Och om jag känner mig vilsen så gör dottern förstås detsamma. Hur fint här än är så är det inte ”hemma” för henne på väldigt lång tid. Men vi kämpar på.

Värst av allt är nästan att jag vill gripa in och styra upp personalens schema och rutiner. Det är ju sådant som jag gör på mitt arbete till viss del, åtminstone planera schema. Sen är tydlighet gentemot medarbetarna ett signum för mig, och det verkar som det saknas delvis här. Ikväll visade jag en personal hur läggrutinerna ser ut, inklusive en spruta med tillväxthormon som dottern får varje kväll vid läggdags. Den personalen jobbar även imorgon kväll, men då tänkte hon lära sig läggrutinerna för den andra boende som är på plats. Men då sa jag ifrån - om jag har visat henne ikväll så är förstås det bästa att hon sköter läggning inklusive sprutan helt själv imorgon. Annars kommer vi aldrig framåt.

Sen efterlyste jag personalens veckoschema, så att både jag och dottern vet vem som kommer och hjälper till med vad och vilka dagar. De är alla helt nya på jobbet, chefen jobbar bara dagtid, hela personalgruppen är helt ny och ingen ”bestämmer” riktigt. Jag fattar att det är svårt. Egentligen är det spännande att observera, som ett socialt experiment. Hur blir det om man sätter ihop ett helt nytt personalgäng och inte ger dem jättetydliga ramar utan låter dem göra lite som de vill? Vem kliver fram och blir den informella ledaren?

Det är bara onsdag idag, jag bidar min tid lite till och har tålamod med dem ett tag till. Allt kan inte vara solsken och konfetti, även solen har fläckar. Men de måste sluta stimma snart och samla ihop sig. De två som jobbar just ikväll är de två svagaste lagspelarna enligt min åsikt, och jag har blivit rätt god människokännare med åren.

Ingen på mitt jobb ställer några krav på mig, det är mest jag som har svårt att hitta flowet de få timmar jag jobbar, och det stressar mig. Å andra sidan har jag inte ens ro att komma iväg på mina promenader eller lyssna på en ljudbok, som jag alltid brukar göra, så det är inte så konstigt att jag sköter jobbet med vänsterhanden. Imorgon ska jag dock slutföra en viss arbetsuppgift, sen kan jag pusta lite. Med facit i hand borde jag ha tagit semester hela den här veckan.

Kram 🐘