Senaste kommentarerna i forumet

Länge sedan! Det tycks som om det går bra med ditt snusstopp! Jag är sugen nu. Något fysiskt sug kan det väl inte handla om så här en dryg månad senare, men definitivt psykologiskt sådant. Funderar på hur du har det VJLO? Har du släppt snuset helt eller? Finns tips?

Kram!

Händelselöst och bra. Det är väl ungefär så livet ser ut just nu. Har lite problem med snusstoppet. Surret i bakhuvudet om att det skulle vara gott med en snus är enerverande. I stället äter jag sötsaker som digestive, hemmagjorda semlor, fruktsallad med vispgrädde och annat jag kan hitta på här hemma. Allt intag noteras så jag har underlag för nästa möte med mattanten. Jakten på proteinet fortsätter. Har studerat innehållsförteckningarna kesoburkarna på ICA men ännu inte köp någon. Är på min andra omgång hummus. Himla gott alltså. Kokar ägg och byter ut yoghurten mot kvarg. Poängen med detta är att skapa balans i kroppen. Jag upplever ofta dippar av lågt blodsocker och de ska helst bort. Inträffar bl.a. vid mina promenader. Inte kul att släpa sig hem kallsvettig och skakig de sista två kilometrarna. Har också funderingar kring matintag och vinsug. Inget som är ett problem nu men jag håller väl på att förbereda mig på det värsta som kan hända. Typ så.

Kram!

Imorgon ska jag ha jobblunch med en medarbetare. Äta måste man, och snacka jobb ibland på ett opretentiöst sätt är bra.

Jag gör ofta så när jag tar tu-man-hand-prat med medarbetare, jag bjuder dem på lunch på deras hemmaplan. Inte hemma hos dem, men på matställen de är vana vid.

Jag har sällan en agenda, samtalet får ta den väg det tar. Till 95 procent är det jag som frågar, sen lyssnar jag och ger bekräftande kommentarer utifrån mina erfarenheter. Korta kommentarer.

Sådana samtal kan resultera i vad som helst. Oftast finns det några missförstånd jag kan reda ut direkt, och jag har alltid med mig ”småsaker” hem igen som jag kan åtgärda direkt. Samtalet måste leda till någon form av resultat.

Sen har jag alltid saker med mig hem som min chef behöver få veta. Hur ”snacket” går i vissa frågor. Eftersom jag inte arbetsleder i egentlig mening dagligdags verkar det upplevas som ”ofarligt” att framföra kritik till mig. Kritik som många gånger är befogad och som jag sen för vidare uppåt, utan att outa avsändaren. Om inte det har betydelse, men då är jag noga med att berätta för medarbetaren att jag tänker berätta vidare.

Den här typen av mellanchefssyssla, att ha närvarande samtal med medarbetare, kan man inte lära sig på kurs. Här gäller bara learning by doing. Samma sak med svåra samtal och personlig tragik. Ju fler sådana samtal man har, desto skickligare blir man.

De samtal jag hade med min cancersjuka kollega (som nyligen dog) de senaste åren bär jag för alltid med mig i hjärtat. Man kan fråga vad som helst - om man bara är beredd på att ta emot och förvalta svaren.

Så imorgon blir det cirka 14 mil i bil tur och retur, och lunchpromenad på annan ort. Nice ?

Kram ?

PS. Det går inte alls att låta bli mobilen efter kl 21 ?

Idag har varit en helt vanlig dag förutom det tveksamma i att jag köpt en dunkappa på impuls...
Annars händer inte så mycket just nu. Jag har börjat med nån sovapp och skrattade så jag grät i morse när jag hörde mina snarkningar.
En bra dag. Nu filmfestivalen fast från soffan. Minus 15 grader. Mannen bär ved. Kram.

Å miss lyckad, Ler och andrahalvlek ♥️ tack för era svar.

Jag vet inte vart tiden tog vägen. Har tänkt logga in flera gånger men inte riktigt kommit till skott.

Den här sista månaden gick så snabbt! Januari bara susade förbi. Skönt kan jag tycka! Då blir det vår snabbare.

Jag har fullt upp med mina barn och mitt jobb och allt sånt just nu. Jag uppfostrar ju barnen mer eller mindre själv. De blir äldre. Testar mig ibland men på det stora hela tycker jag det fungerar bra. Jag tänkte idag att de kanske blir sämre fostrade när de bara bor med sin mamma. Fick lite jobbiga känslor kring det då och det var därför jag kom på att logga in här.

Jag vet ju att deras tillvaro är mer harmonisk än förr. Men kanske jag lurar mig själv då och då att tro annat. Som jag skrivit förut så ser jag ju aldrig min exman berusad längre. Jag ser honom bara under hans bästa stunder. Då blir jag lurad att tro att kanske barnen skulle gynnas av att bo med sin pappa. Få en manlig förebild hemma igen.

Men så tänker jag till lite.
Nu är han ledig vet jag och jag begriper ju att han har kompisar hemma som han dricker med. Men eftersom jag inte ser det längre så inbillar jag mig att han kanske är hemma och städar och dricker te ? På allvar. Och så tänker jag att det är mitt fel att barnen inte har en pappa hemma. För att jag inte stod ut mer. Alltså jag vet att det här är feltänk av mig. Jag vet ju egentligen att om han bodde här så hade jag inte ens sovit om nätterna. Jag vet ju rent logiskt att han fortfarande dricker på samma sätt som förut.

Jag önskar att jag hade barnens pappa som min klippa att hålla i. Att krypa upp hos när dagen har varit tuff. Men jag vet ju att han inte ens var min klippa förut heller. Tvärtom.

Men till nåt positivare då. Jag har lyckats bryta några av mina "medberoendemönster". Jag har inte känt ett lika stort behov av att kolla att allt är bra med honom. Inte haft samma behov av att smsa honom och se till att vi är i kontakt och sams och sånt. Jag har släppt det lite. Och han har reagerat med frågor om vad som hänt med mig osv men det har runnit av mig. Förut hade det gett mig panik och jag hade direkt börjat smsa på samma maniska sätt igen för att hålla honom nöjd. Nu håller jag mig cool. Vad är det värsta som kan hända om han blir sur? Det är verkligen inte mycket som kan hända längre.

Men allt är en övning och jag kan lika gärna falla tillbaka i det där mönstret igen av ren vana. Men jag försöker att inte göra det.

Vi träffas fortfarande och det har jag inga planer på att dra ner på. Det har aldrig varit ett problem. Det är just hans krav på att jag ska höra av mig ofta som varit ett problem som jag vill bryta. Det har varit en boja. Det är det fortfarande men lite mindre i alla fall.

Massa kramar till er som läser ♥️

Jo, jag läste i din tråd för inte så längesen och såg att vi låg lika i nykterheten. Ja, jag tänker inte så ofta längre på varken vin eller på att jag är nykter. Men som du säger, det är viktigt att reflektera ibland så man inte glömmer.

Grattis till drygt 5 månader!! ????

Du hade Torn..Håller med om att Forumet är fantastiskt. ?..Tänk om man vetat det när man hade det som sämst, att en dag så..Jag hade väl en sån känsla, att jag inte ville förstöra resten av mitt liv, men visste inte hur jag skulle göra för att kunna fortsätta dricka mindre..?..Våra hjärnor vill ju inte släppa beroendet såklart..Du är en äkta och fin förebild Torn, för det manliga släktet..?..Hoppas din fru håller med. ?..Kram..???

Då jag skrev i någon annans tråd gällande hur dåligt jag plötsligt mår och hur alkoholsug kom tillbaka fick jag detta tipset;
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw
Det var såååå skönt att få det bekräftat, att det finns orsaker. Jag är såååå tacksam för stödet härifrån.

Ha kakan och inte ha kakan...

Ja det är väl det som är ett av bekymren, att man både vill och inte, och tror det går... att gå bredbent på båda sidor vägen samtidigt. ?

Tror det är jätteviktigt att samtidigt lära sig vara snäll med sig själv oavsett hur det går. Även om misslyckanden inte är sunda så definierar de inte oss.

Fint att höra att du mår så bra! Bra kämpat av dig, på flera plan..

Idag mår jag helt ok även fast jag drack igår. Med facit i handen skulle jag lika gärna kunnat avstå. Nu valde jag att dricka alkohol och kände mig trygg i detta. Har inget sug eller önskan om att dricka mer idag. Nu ser jag fram emot en vit helg. Det kommer att bli skönt att vara utan droger. En dag i taget ?

Vinäger, vi saknar dig här på forumet. Du är våran lucia året runt! Du kommer med solsken .. / Mrx och Tomen

Ja visst är det skönt när grundglädjen satt sig ordentligt.? De första nyktra månaderna var det segt, gick i vågor men blev sakta och säkert bättre och bättre. Efter halvåret hände något, antagligen grundglädjen som tog överhanden. Och nu efter ett år sitter den som gjuten på något sätt, går inte att rubba. En trist eller jobbig dag i dag spelar ingen roll liksom. Svårt att förklara för dem som inte är där ännu. Men det var värt att kämpa för, alkohol behövs inte, vi är fria!

Kram ?

Tänker på dig Vinäger och vill skicka en blomma ?.
Blir glad när jag ser inlägg ifrån dig här på forumet, men jag vet själv att det kan behövas pauser. Och när man tagit en paus är det svårt att hänga med. Forumet är fullt av intressanta personer, så det är ett jäkla jobb att försöka hänga med.
Jag har varit mer aktiv på senaste tiden i alla fall i några trådar, men det är också svårare när man i te för en egen kamp. Hur som helst önskar dig allt gott och tänker att vi båda har lärt oss så pass mycket om oss själva så att vi aldrig återvänder till sölande och pölande, tömmande och gömmande.

.

Förstår att du vill krama din mamma.❤️.Min dotter i Norge tog på sig mask och handskar och kramade mig i somras när jag åkte hem..?❤️?

Så kan ingenting ta ifrån mig grundglädjen, den är inte som en väska att hänga av sig utan bor i mig. Flyttat in. Långt kontrakt.
Jag lever på, och med det menar jag inte ”lever på” som nåt slarv utan med noggrannhet.
Forsar, pausar, tvekar, går och står.
Mindes idag hur ostadiga mina steg kunde kännas. Som att jordskorpan darrade. Som att verkligheten blev skev och ostadig.
Och det var ju exakt så det var. Verkligheten låg många lager under fötterna. Inte konstigt att allr svajade.
Jag går rätt så stadigt även i snömodden, inte så skraj.
Kram på er. ❄️

Blir glad in i hjärtat.
Och jag håller med dig om att det händer något efter ett år. Idag har jag haft en sån dag. Att man som Madicken säger- känner livet i sig. Starkt.

Vilket jag vill undvika. Inte ikväll. Det blev mys med gumman i kväll. Vi har snackat med barnbarn via teams. Imorgon är jag en bättre människa. No drugs tomorrow. Alkoholism ligger och lurar i generna! Frun Har 6 morbröder i Norrbotten. och 5 super ihjäl sig. Jag har inte så bra koll. Min farfar var alkis. Han dog när jag var 15 år. Har aldrig träffat honom. Nej jag vill inte gå till puben nu. Nya idéer växer fram. Nu är det quin i lurarna.

Träffade vänner i helgen och vi skrattade- åt allt! Uppdämt behov av roligt som behövde komma fram.
Allra mest saknar jag att få krama min mamma! ??

... receptet på bra nog, ja men vad mycket bättre vi har blivit på de livsviktiga reglagen.
Det går inte att komma ifrån att tänka på hur vi hade fixat det här pandemiåret med alkohol och utan varandra och forumet. En erfarenhet som kommer att ha betydelse för livet! Bra knatat. Fick endast ihop 6000 idag. Mina steg är avgörande för hur min vikt segar sig ner. Just nu är jag dock extremt chill vad gäller den, känner tillförsikt! Kram ❄️

Tomen, mitt mål för februari är 0-4 dagar med droger. Alla andra dagar ska jag njuta av livet utan droger. Jag föll ikväll. Väldigt vanligt att vi dricker alkohol mitt i veckan när frun får helg. Hon jobbar fortfarande skift inom sjukvården. När kidsen var små jobbade jag också skift inom tung. Verkstadsindustri. Nu kör vi framåt! Jag kan titulera mig som morfar.

Blir jätteglad av att läsa ditt positiva inlägg!

Kram ?

Idag har det vart fantastiskt fint väder. Jag har förmånen att kunna välja om jag ska jobba ute eller inne och idag var jag ute. Så skönt med torr luft, sol och minusgrader.
Bonusen på det hela var att ikväll åt vi rester här hemma så har sluppit stöka i köket men tiden rinner iväg ändå, fattar inte hur jag har haft tid att dricka jämt förut.

Inspirerad av andra här på forumet så har jag skaffat storytell och ska snart krypa ner i sängen och lyssna på bok.
?

Kul med nytt utmanande jobb. Gäller att komma ihåg och reflektera över de där tillfällena när det just är en j...la tur att man är nykter. Jag är några dagar efter dig tror jag. Drygt 5 månader det är rätt lång tid ändå.