Senaste kommentarerna i forumet

”Leva mer gäller livets alla skeden.” De orden bär jag med mig idag.

Kram ?

Ja, jag är energisk. Men jag är en jävel på att vila och slappa också ?

Jag brukar säga att jag inte kan göra något halvdant. Jag gör hellre färre saker men ordentligt. Nyfikenhet är min drivkraft, och den har gjort mig till hobbyexpert på min dotters olika handikapp, utmattningsdepression, nykterhet och mycket annat. Just nu försöker jag bli hobbyexpert på antiinflammatoriskt leverne. Sen hittar jag något annat ?

Jag behöver ha halvmycket att göra, men jag struntar fullständigt i att polera på ytan. På mina sociala medier hittar du inga skrytbilder. Pengar, status och prylar är totalt ointressant för mig, jag samlar på relationer. Korta, långa, djupa, ytliga. Man kan inte få för många relationer på olika plan.

Det är min personlighet. Och i nykterheten har bara min personlighet blivit förstärkt, liksom förädlad ? Det blir din också!

Kram ?

Jag har kommit att tänka på Karin Boyes poesi då och då den senaste månaden. Inte strofen om den mätta dagen, eller ont när kroppar brister.
Utan orden; jag vill möta livet vapenlös. Betyder något nytt för mig som nykter. Att vara avklädd inför livets utmaningar, våga leva, leva modigt. Och då tänker jag inte på off-pist skidåkning.
Att orka, våga, vara i livet är stort för mig. Det var väldigt svårt att kombinera med heavy rödvins-pimplande. Jag har en stor lyx i mitt liv och det är en grundtillit, att trots livets krängande, så är det goda starkare. Jag har också haft den enorma lyxen att ånnu inte drabbats av personliga katastrofer utöver vad som är väntat genom livet.
Så jag vet att jag talar lite från min Marie Antoinette-utsikt, sett till friska barn, hem och värme och mat varje dag. Det underlättar för tilliten att kunna växa. Inte desto mindre finns en förpliktelse. Att leva sitt liv med någon sorts allvar och mycket skoj. Där har alkoholen ingen plats.

Det kan mycket väl bli så att du får massor av energi om du blir nykter Varafrisk. Jag tex, var väldigt energilös de sista åren när jag drack. Det blev en otrolig skillnad bara efter två tre veckor utan alkohol.

Kram ?

Snö och dystra besked och snart en tur till sjukhus för möte med läkare. Livet livet.
Jag läste en mycket intressant intervju idag med regissören Thomas Vinterberg (ni vet han med Festen) som kommer med en ny ”alkoholstinn succékomedi” En runda till. Det var tänkvärd läsning för oss som funderar kring detta med alkoholen som hjälpt oss att glömma, att lätta, att få förlora oss en stund. Slutsatserna handlar om att leva mer. Läs gärna, DN idag.
Min egen längtan efter alkohol en sån här dag är obefintlig. Känns mardrömslikt att gå igenom tuffa perioder med det geggiga filtret över alla känslor. Leva mer gäller alla livets skeden. Kram på er. ??

Hopp och längtan- gemensam sak som vi människor är beroende av.
Jag läste hopp i ditt senaste inlägg. Att du förflyttar dig, att processen pågår. Så länge är vi på den säkra sidan! Kram ?

När jag läser dina inlägg Andrahalvlek tänker jag energi??

Har du alltid varit så fylld av energi eller kom den tillsammans med din nykterhet? I början när jag började skriva här på forumet samt läsa dina inlägg både i din egen tråd och i andras tänkte jag för att vara ärlig ”den människan kommer inte orka hålla på att skriva så här mycket” dessutom mellanchef, mamma, dotter mm. Men du är ju här och fortfarande lika energisk❤️
Du är fantastisk och du är så mån om alla som finns här på forumet❤️
Jag tänker att du känner till dina signaler för du berättar om höneblund och promenader??

Jag kommer troligtvis inte bli så energisk som du för det är inte min personlighet eller mitt mål men jag vill bli lika nykter som du??⭐️

Kram??

Tack Se klart för din input, även om det var Tröttiz som ställde frågan så uppskattade jag att få ta del av det :)

Min app har en funktion, som man kan ställa in, där jag får en notifikation en gång om dagen med något kortare tänkvärt, oftast under minuten långt. Funktionen heter "Take a moment" och är en bra sak tycker jag då jag blir påmind samt fundera på något nytt. Jag kan inte alltid ta den direkt när den kommer, men lyssnar så snart jag kan. I alla fall, idag var den inne på vad jag avslutade med igår så jag tänkte dela med mig av det. Det är dock på engelska och jag har manuellt transkriberat.

Wherever you are hoping to get to, in life, the quality of the journey must be more important than those fleeting moments when you actually seem to arrive at your destination. Because most of your life is the journey. Most of your life is a process of solving problems. It is not, and never will be, the condition of basking in the absence of all problems. You will always have something to do. So, the frame of mind in which you do these things, will determine the quality of your life. Above all, there is one mistake you cannot afford to make. You can't wait until you solve your problems to be happy.

Ni är de enda som vet sanningen. Finns ingen anledning att berätta för någon annan exakt hur illa det varit. Det är historia. Det enda jag säger om folk undrar är att jag äntligen har insett hur mycket alkoholen har påverkat min psykiska ohälsa negativt, och därför har jag slutat dricka. Thats it. Och det är helt sant.

Kram ?

Minns för ja..snart tre år sedan..en kollega till mig..skulle cykla till Paris för att stötta Barncancerfonden...ett projekt som pågår varje år...tja kanske inte i Coronatider men iaf. Min kollega hade en ganska kraftig övervikt. Hen sa att fast hen tränade som en tok, cyklade som en galning så hände absolut inget på vågen. Det hände inget på vågen förrän den dagen hen började ända på sina matvanor..och nu har hen nog gått ner 25-30 kg. Hen är en mycket bestämd person så jag tänker hon kommer att lyckas att nå den vikt hon vill ha för att må bra.

Så jag tänker att det hör ihop...matvanor och träning...och med stigande ålder så är det ju lättare att gå upp i vikt pga flera olika anledningar...men jag tänker att du kommer nå dit du vill...du är så beslutsam..du tar det i din takt...du möter på fällor...du förskönar inget...men du går vidare. Så glad för din skull!

Kram:)

Se klart..dina inlägg är så fina...ger mig liksom hopp...och ger mig en längtan...att så vill jag ha...den lugna morgonen med det goda kaffet...och det är ju faktiskt något som jag kan fixa till!

När du skriver att du hoppas på inga samtal från sjukhus under natten....ibland har jag undrat..varför får man alla telefonsamtal under natten....eller mycket tidig morgon? När det gäller mina föräldrar, min syster och min svärfar så har man ringt under morgontimmarna..att nu är det bråttom eller hen är redan död. För att inte tala om när man ringt fr polisen för att berätta att min dotter är på sjukhuset för alkholförgiftning...eller som för fem år sedan när hon var endast 17 år...hade dragit iväg över 20 mil bort. Min man och jag klev upp kl två på natten...det var dimma och 20 minusgrader...usch ja...telefonsamtal på natten är tunga.

Önskar dig en fin torsdag!

Kram:)

Jag har ju bara lite nyktra dagar här och där...och jag ser mönster i mitt beteende...och jag kan tänka...men så här tänkte du även för ett år sedan och inte har du kommit längre. Jag tänker att det finns mycket man kan ha gjort annorlunda..både bättre och sämre....och visst ångrar jag saker och visst ältar jag saker. Jag tänker även att jag själv har ett ansvar för mitt liv...jag kan inte skylla på någon annan ...men om man fastnar i att ångra och att älta då kommer man ju inte framåt...och då är ju risken stor att man fastnar där man är.

Ang att berätta för chefen så tänker jag som Charlie70.

Har ju inte varit nykter 5+ år som du vet men några tankar från mig i alla fall. Jag tycker absolut inte att du måste berätta hur illa det varit för just chefen. Däremot har jag själv mått bra av att ha en eller ett par nära mig som jag berättat om det för. Vem det är, det bestämmer man själv.

Kram!

Jag hade medarbetarsamtal med min chef i går och då kom vi in på att jag inte dricker alkohol. Det känns ju helt naturligt för mig numera att prata om detta så det var inte mer med det. Förutom att att chefen bliv lite avundsjuk.? Men jag funderar på en sak, han har inte (vad jag tror i alla fall) vetat om hur illa det faktiskt var med mitt drickande, och jag känner inte något behov av att berätta om det.

Är det något man ”bör” göra för att må bra i förlängningen tro? Vad säger ni som har varit nyktra en längre tid, typ 5 år+? Enligt AA tex verkar ju detta vara viktigt.

Det känns väldigt viktigt för mig att stå för att jag inte dricker, och har absolut inget behov av att dölja detta, men jag har inget behov av att berätta hur mycket jag drack.

Jaja, det märker jag väl om jag skulle få behov att berätta om detta i framtiden. För övrigt var samtalet jättebra och chefen var riktigt nöjd med mina prestationer på jobbet.

Ha en bra dag! ?

Jag har förstått att återfallen får man räkna med, men att det gäller att snabbt komma upp på banan igen. Men att dessimellan inte bara går på vita knogar är en förutsättning för tvåsamhet. Min (ex) man är nykter nu, men är bara hemma i huset själv, pga av ryggskada. Inget jobb, inga nära vänner, inge familj samt att han går inte på AA längre. Så jag lurar nog bara mig själv. Hade han velat tagit ansvar för oss så hade det nog varit annorlunda, för jag har så svårt att släppa det förflutna, kaoset och gröten. Jag tror jag ger näring i missbruket med mitt medberoende, fixa, trixa, bjuda in på middag och gemenskapen till mina barn för jag tycker så synd om honom i sin ensamhet. Nu är det sälja huset projekt, han bryr sig inte, sitter i orubbat bo och gör inget.

Vakna innan man måste hör inte till vanligheterna. Men det blev så i dag. Jag är ju en sån som inte finner någon funktion att snooza, är man vaken så går man upp. Jag blir blixtvaken liksom, precis tvärt emot alla ? såklart, jag älskar ju att vara annorlunda ?

Ska ha två av mina vänner som ska komma hit nästa fredag. Vi har inte gjort nästan något sånt pga. Pandemin men nu var vi tvungna. Vi ska äta, prata och dricka. Fast jag kommer dricka A-fritt, har inte sagt det än utan tar det när de kommer. Men de vet iof. att jag inte ska dricka pga. Medicinerna. Men jag tror i ärlighetens dag att man kan dricka ett glas utan att det är farligt med medicinen. Men det spelar ingen roll, jag ska inte dricka och om någon ifrågasätter (som jag inte tror då de inte är såna människor som bryr sig), så säger jag bara att jag lyder doktorns order ☺️ Vilket iof är sant också. Så jag är inte orolig.

Ska köpa ett gott Rosé som jag faktiskt hittade i matbutiken. Får ingen längtan efter ruset alls, men det känns lite festligare med bubbligt vin än något annat. Man är mer med på riktigt. Köpte det till nyår.

Fortfarande lycklig och soooo over A. Kan inte tänka mig att vi någonsin kan bli kompisar igen. Yeah!

Jag har under året som gått verkligen funderar mycket över tro och veta- om andlighet och nån sorts närvaro i det som är nu.
På så vis har mitt sinne, närvaro och kanske också nån sorts tro eller möjligen tillit blivit viktigare i mitt liv. Jag har inte som på AA kapitulerar inför den högre makten. Men på sätt och vis har jag kanske det? Någon typ av kapitulation kan jag nog känna- och egentligen betyder det ju att liksom ge sig. Och det har jag gjort.
Jag läser ibland trådar här där jag riktigt kan höra hur less personen är. Less och trött på att vara bakis, vara glömsk, inte här.
Jag var nog också väldigt less. Less på att alkoholen inte höll vad den lovade.
Det finns några stunde och tillfällen som varit extra betydelsefulla och som jag sparat men ganska långt bak i huvudet. Däremot kan jag när jag vill gå tillbaka dit och känna lugnet som liksom höll i mitt beslut den första tiden.
Är det något jag känner mig frälst av så är det alla här på forumet. Jag, andra hslvlek, torn och ett litet gäng till har hållit ihop, hejat på varandra. Ja det är bortom nykterheten i sig, en ynnest.
Att hjälpas åt när det är kämpigt eller livet bara krisar lite smått.
Det har varit- och är- stort.
Kan ju skriva hur långt som helst ? men nöjer mig nu.
Kram.

Nykter här med ☺️ ?

Tröttiz: Jag har alltid svårt för att förklara kort och koncist, men jag får ge det ett försök. Jag borde kanske lagt av tidigare. Jag hade ett beroende och hade mått bra av att sluta tidigare egentligen. Hade det inte varit för alkoholdjävulen så hade jag ju slutat utan problem tidigare. Men beroendet blev bara värre och till sist tog jag mig ur det. Egentligen var det väl inte en självklarhet att jag skulle komma segrande ur striden. Jag förstår att inte alla gör det, men så blev det och det är jag glad för.

Andrahalvlek: Du förklarar det väldigt bra. Här är det nog inte som tvivlar på din trovärdighet!

Torn: Ja, tack. Det känns väl som att jag är där nu :)

Med det sagt. Jag har märkt att jag har jagat tid nykter på något vis, alltså att jag har önskat att tiden ska gå så att jag har ännu en månad etc. Jag har sett fram emot min 6-månaders dag t.ex, men nu känner jag väl mer att man får ju passa på att njuta av livet där man är också. Det är ju lätt att hamna i den fällan annars att man alltid ser fram emot nästa mål och när det väl är uppnått, njuta av den förgängliga lyckan innan nästa mål övertar fokus.

Skriven av James Clear och inläst på svenska av Olof Röhlander. Jag kan dock inte gå i god för den än, den är bara placerad i min bokhylla.

Grundläggande i nykterheten är att etablera nya nyktra vanor, så att vårt undermedvetna med tiden glömmer bort våra vanor som är förknippade med alkohol.

Den här boken ska handla om en metod (atomic habits) som syftar till förändring. Så här står det om boken: ”En lättförståelig guide som gör goda vanor oundvikliga och dåliga vanor omöjliga.”

Kram ?

Så brukar man säga. I ditt fall blir det snarare ”I nöden prövas övertygelsen”. Och den stod pall, grattis till det!

Skönt att du har fått en diagnos, och vissa diagnoser kräver verkligen medicin. Kan inte jättemycket om diagnosen bipolär, men så mycket vet jag att du nu kommer att bli mycket lugnare generellt.

Du kan få två boktips av mig, av två personer som har samma diagnos: ”Så som jag minns det” av Mikael Persbrandt och ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” av Ann Heberlein.

Den sistnämnda kan du vänta med tills du känner dig riktigt stabil. Boken är mer eller mindre skriven under ett skov som övergår från mani till svår depression och kollaps.

Kram ?

Januari har varit tumult. Jag har tvingats ur mina rutiner och prövats med nya utmaningar. Till en början har jag känt mig arg och orättvist behandlad av livet. Egentligen ganska tramsigt att känna så för det är i grunden bara en väldigt seg förkylning som inte gett sig på 4 veckor men det hindrar ändå mig att göra det jag vill och brukar. Har försökt och försökt om igen att komma tillbaka i hjulspåren och fortsätta rutin och träning där den var innan jul men har fått inse varje gång att min kropp inte är återställd och att gå runt och hosta på gymmet är dessutom högst olämpligt.

Det senaste har jag ändå inte kunnat låta bli att tänka att detta kanske var en ny prövning som var meningen. Jag har varit beroende av min träning under ett års tid, den har burit upp det mesta. Stunden var kanske kommen när det var dags att detta prövades och jag fick känna hur jag klarar mig utan att kunna följa mina rutiner till punkt och pricka.
Det har varit tufft, jag har varit frustrerad, rastlös och förvirrad under flera veckor som en person som plötsligt tappat både karta och kompass, men saker har börjat hända, det verkar sakta men säkert stabilisera sig.
Stressen som funnits med mig hela tiden, för att missa ett träningspass, att prestera sämre än vanligt, att inte följa schemat till punkt och pricka, har sakta börjat lägga sig.
Rädslan för att tappa allt och paralyserad falla ner i soffan igen med ett glas och självömkan är roten i stressen, det vet jag. Men jag både känner och förstår nu att mitt nya liv är ingen nyfunnen plötslig ide längre, ett tillfälligt projekt som blivit till en mani där allt annat är släppt åt sidan och tillslut kommer krascha. Efter ett år sitter träningen och nya rutiner djupare rotad i vardagen, inflätad med andra sysslor, helt enkelt en ny livsstil. De rutiner jag har idag är inte längre ett undantag som tillfälligt brutit det vanliga mönstret av att sitta hemma i soffan och deppa. Inaktiviteten som jag tvingats till nu genom sjukdom är nu det tillfälliga och så snart hindret är borta så kommer det vanliga rutinerna tillbaka. Kroppen dras tillbaka till sina trygga hjulspår.

Imorgon är mitt sista samtal hos min psykolog på vårdcentralen. Mycket har hänt på den biten också som jag inte pratat om. I november blev min utredning på Vuxenpsykiatriska mottagningen klar och jag har påbörjat en ny medicinering för Bipolär sjukdom typ 2...... Än så länge bara i början av en lång upptrappningsfas som håller på i 2 månader men det är med skräckblandad förtjusning som jag funderar på hur det kommer påverka mitt mående. Jag är alltså inte "släppt i det fria" utan bara i händerna på en ny mottagning men det känns ändå lite som att den senaste tidens utmaning har varit den sista tentan för att nu lämna en instans och gå vidare.

Ja TI det fanns verkligen inte på kartan att ett liv helt utan alkohol kunde bli så här bra. Jag har märkt att du också har kommit in i den här 6- månaders fasen nu, det ser jag på hur du skriver.? När jag nu tänker tillbaka på hur det var för mig runt 3 månaders nykterhet, så inser jag att man var ju knappt ” torr bakom öronen” då. Det är därför jag tycker det är så tråkigt att en del tror att dom är klara med nykterhetsarbetet då, och slappnar av.

Tröttiz, Du får läsa igenom min tråd, så hittar du svaret.? Det blir för långt för mig att beskriva här. Men vi har haft olika bottnar och förutsättningar. Det som vi har gemensamt är att forumet har varit extremt viktigt för oss, och vi har varit väldigt aktiva med att skriva och läsa här.

Lite kort om varför just jag fick nog. Jag insåg vad som skulle hända om jag fortsatte dricka. Förlora mina barn, förlora min fru, förlora mitt jobb. Och viktigast av allt, förlora mitt liv. Det ville jag inte, därför slutade jag dricka.

/Torn

Jag var inte säker alls på hur länge jag skulle vara nykter när jag blev nykter. Jag har verkligen bara tagit beslut en månad i taget. Den drivkraft som var drivande för mig var nyfikenhet. Hur skulle livet bli utan alkohol?

Jag kunde som du TI inte tidigare tänka mig ett liv helt utan alkohol. Jag planerade att vara vit ett tag och sedan dricka kontrollerat. Det var tanken, men jag trodde knappt inte på det själv. Sen förstod jag när jag läste här på forumet att dricka kontrollerat är väldigt svårt när beroendet väl har uppstått. Snudd på omöjligt tror jag. Och jag är ingen gambler, jag vill verkligen inte riskera min nykterhet.

För varje nykter månad som gick blev jag mer och mer anti alkohol. Så jävla mycket som alkoholen fördärvar - för individen, familjer och samhället. För att företag ska tjäna pengar på oss! Den skatten som dras in täcker inte ens en bråkdel av alla alkoholrelaterade skador. En hel generation håller delvis på och super och knarkar sönder sin framtid, vi borde alla vara jättebekymrade över det. De som är unga nu ska betala våra pensioner sen. Med vilken utbildning i ryggen då?

Idag förstår jag inte alls varför jag skulle vilja dricka. Varför skulle jag vilja äventyra känslan av att vara grundglad och grundnöjd? För att dricka gott? Det finns goda alkoholfria alternativ typ överallt. För att bli lite dum i huvudet och göra saker som jag ångrar? Nej tack.

Det är ingen mänsklig rättighet att dricka alkohol. Jag har druckit mig till ett beroende, och nu tar jag konsekvensen av det. Och jag kommer att stå på barrikaderna så småningom, jag känner det på mig. Jag ska bara ha lite mer nykter tid i ryggen först, för trovärdighetens skull.

Till Tröttiz: Jag fick nog när nackdelarna övervägde fördelarna. När jag inte ens en liten stund blev glad och nöjd av vinet utan bara kände mig jagad att hinka i mig mer och mer. När jag märkte att min tolerans hade ökat enormt, och jag fick minnesluckor nästan varje gång, och enorm ångest till följd av det. Då fick jag nog.

Kram ?

TappadIgen, Seklart, Torn och Andrahalvlek. Vad var det som gjorde att ni till slut tänkte att nu får det vara slut med alkoholen?
Så skönt att ni jobbat er bort från ett destruktivt leverne.
Må så gott.
? Kram.