Senaste kommentarerna i forumet

Jag är en solklar 1:a ??

Kram ?

Igår var en lång dag. Vi gick upp 06:30 för att tvätta i tvättstugan. Vid 09:30 höll jag på att svimma där nere. Killen höll på att bryta ihop själv pga sin nya medicin. Ja det var bara kaos. Mamma kom hit och hjälpte oss. Tur sonen var hos sin pappa. Tror jag somnade 19 på kvällen. Tog theralen mot all ångest med. Inte hjälpte den mot ångesten men fick mig att äta mer än jag ville bara. ? Ska bara ta theralen till sömnen nu.

Imorgon måste jag tillbaka till förskolan. Åååh ångesten jag känner för det. ? Paniken om de ska börja ta upp allt igen. Eller om alla är stela med mig nu och ingen vill prata med mig efter det.

Vet inte om jag skrev det. Mamma ringde dem ju och sa att [redigerat av admi] inte skulle komma till förskolan på torsdagen för jag mådde så dåligt och vågade inte ringa. Och då pratade de ju om allt som sagts.

Ja jag är bara så sjukt nervös och har så mycket ångest inför imorgon. Ingen får följa med mig heller pga corona.

Jag har läst en handful av hans böcker och kan hålla med om "Låt den rätte komma in". Utsökt prosa och kliché-igt nog bättre än filmen, som i och för sig också var ett mästerverk! Han lyckas också ofta få till ett slut som är oväntat, tyvärr ibland till det sämre som i "Hanteringen av odöda" och ibland till det mycket bättre som i "Himmelstrand". "Vänligheten" hade jag inte hört talas om ännu. Jag har dock någon ny bok jag inte minns namnet på i läsa-högen som jag köpt på någon bokrea för länge sen. De senaste böckerna jag har läst har inte varit skönlitteratur.

Återkom gärna med ett omdöme om boken.

Jag såg hela serien Its a sin (netflix) igår. Vill verkligen rekommendera. Så fin, varning dock för starka känslor men jag tycker ju det är skönt att gråta lite.

Idag är lyxig söndag inkl bortalagad brunch med pannkakor och bagels.
Sedan; fixa med gardiner, städa. Inga tider att passa. Känns som att vakna till en ocean av frihet.
Önskar er en fin söndag! .

Glädje smittar av sig och jag blir så glad för din skull att du kan känna den där grundglädjen som blir så svår att rubba. Jag hoppas själv hamna där någonstans i framtiden. Vissa dagar kan jag vara där, men andra dagar är det tuffare. Inte så att jag har något att klaga på, egentligen. Medelst främst nykterhet men också meditation hoppas jag göra framsteg, men jag har inte bråttom. Jag har ju resten av livet framför mig. :)

För övrigt, det där med att du och Andrahalvlek ångrar att ni inte slutade dricka tidigare. Det gör jag ju också. Jag misstänker att de flesta som slutar gör det. Jag känner åtminstone inte till någon som önskar att det hållt på längre innan de slutade.

Men angående att ångra. Man hör ibland att man inte ska ånga något. Här tycker jag dock att det är helt rätt att ångra. Men man måste göra skillnad på två olika sätt att ångra det på.

1. Att intellektuellt känna att givet chansen att göra det annorlunda, med vetskapen man har nu(d.v.s att man får behålla vetskapen när man går tillbaka i tiden), så hade man agerat annorlunda men ändå acceptera att man agerade som man gjorde och gjort är gjort och att det förmodligen inte hade kunnat bli annorlunda(utan vetskapen man har nu) och inte ge de särskilt mycket av hjärnans processorkraft..

2. Att ständigt älta i tankarna "Fan, dumma mig som inte gjorde annorlunda. Tänk om...? Tänk om...? Fan, fan, fan"

I båda fallen så kan man ju sägas ångra det, men i det första fallet på ett, skulle jag kalla det, hälsosamt sätt. Det är väl så jag känner att ni ångrar att ni inte slutade tidigare. Att ångra på sätt 2, nu är det väl kanske inte alltid helt binärt utan man kan hamna mellan sätten, är ju inte konstruktivt. Däremot är det ju förståeligt att man hamnar där ibland, men när man gör det så är det ju något man behöver arbeta på att hamna i att ångra på sätt 1. Men det är såklart inte alltid så enkelt.

Hej på er!
Så mycket intressanta saker ni skriver om. Som det här med stress. Hur menar ni att vinet och alkoholen stressar er?
Jag känner en stress/oro just nu. Försöker förstå vad det betyder. Andas...! Har sedan en vecka tillbaka börjat ”ta tag” i olika saker, bl a mitt vardagsdrickande som pågått lääänge. Även mitt förhållningssätt till livet och andra människor. Besvikelser över olika saker.
Orkar inte förklara just nu, men googla Byron Katie, så förstår ni. Hennes material är jättebra tycker jag.

Emilinakarina, tack för ditt svar och grattis till 5 mån?. Med att dricka hemma med mannen är inget jag känner att jag har behov av, utan för oss har det blivit livat om jag har varit på tillställning, och då efteråt. Allt det där kan jag förstå att det kan vars tufft sådär i början men sen.. utan det är nog mer hur ni har fått det att fungera i relationen, går det att bygga upp allt igen efter ett ras och hur gör man då?
Adde ja dig har jag fått svar av tidigare, bra svar och jag lydde dit råd och gick, mannen får klara sig själv. Jag kommer nog åka på anhörig vecka, men skulle väl hoppas att det blev så att mannen hamnar på behandlingshem och det fick bli den vägen, att vi fick reda ur händelser, att han tog sitt ansvar. Min fundering är nog vad som händer sen, om det överhuvudtaget taget går att laga och om någon har råd hur man gjort och tänkt, och vad har den beroende gjort och den anhörig för att kunna mötas ?

Jag log av detta mer ”stressad av att hantera stress” men du har ju rätt i att stress alltid finns och är högst subjektiv eller åtminstone personlig. Dock är min stress inombords milsvida lägre nu. Alkohol stressade mig massor.
Jag vaknar till sol idag, hoppas du med. Stor kram till dig min forumkompis ☀️?

Lyssnade på Alkispodden #122 i går "Johan och Madde". Förstod på Johan tror jag det var att ett år inte är någonting. Tydligen kommer vi att få fler nyktra uppenbarelser under år två och att det först därefter blir mer det vanliga livet. Såååå spännade DET låter! Måste självklart köra nykter ut detta året också :D

"Sisyfos Jo jag återgav ganska ordagrant vad han sa. Sonen är fin och klok. Har genom åren varit den som agerat den vuxne i olika konflikter i familjen. Nu som skild vill jag ha så konfliktfritt som möjligt här hemma (bl.a. för att värna sonen och hans känsla för att ta ansvar som han inte ska behöva ta) och det har vi också måste jag säga. Och om det är något så pratar vi så gott vi kan om det. Att be om ursäkt har jag aldrig haft problem med eller kanske ännu viktigare, tala om att jag ser hur det jag gör/säger landar hos den andre nu när jag fick det förklarat för mig. Förstod inte det först. Har ingen prestige alls i det gentemot barnen. När det gäller exmaken var saken annorlunda och jag var självklart en lika stor del i konflikterna som han.

Soligt och fint här i dag! Jag får barnhjälp och ska använda tiden för en lååång promenad. Var ett tag sedan sist.

Vill inte tjata men påminner igen om forumträffen i morgon. Jag deltog sist och det är bra! Du väljer själv om du vill ha bilden på (ingen utom Magnus från Alkoholhjälpen hade det sist), ditt namn skriver du om till ditt alias här på forumet och du kan använda chatten om du inte vill prata, eller så lyssnar du bara.

Kram!

Så härligt att läsa dina reflektioner efter fem månader. Så strongt jobbat! Själv är jag inne på min nya resa, och har nu 14 dagars nykterhet i bagaget. Vill också känna just det du beskriver, att A inte upptar så mycket tid i hjärnan. Jag har inget sug, men jag läser, lyssnar och tänker mycket på vad alkoholen gör med mig och min kropp. Men det är en process. En dag i sänder och små steg framåt kommer göra promenaden till ett nyktert liv behaglig och hållbar hoppas jag. Ha en fin söndag!
Kram

Backen123 ! Vi har ju haft kontakt tidigare men ursäkta mitt dåliga minne..........Har du gått på nån egen behandling på Familjevecka ? De behandlingshem som använder Minnesotametoden har Familjeveckan som ingående behandling för anhöriga. Annars går det att betala själv.
Ta hand om dig !

Inte läst hela din tråd men vill skriva lite.
Så gött det känns bättre nu?

Jag var verkligen också brydd i början. Trodde jag skulle må bra snabbt men det tog mer än 6 månader. Så trött och slut var jag. Sökte orsaker och fann tidigt detta om postakut abstinens:
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Fått mycket av denna föreläsning, återfallsprevention!! Förstod det där med kidnappad hjärna och att alla dignalsubstanser som är totalt upp och ned när man slutar dricka.

Och att om man slutar med en vana måste den ersättas med annat. Annars blir det tomt i livet!! Jag tillhör dem som saknar drickandet, men jag vill inte vara den människan jag var med fokus på flaskan. Näpp. Aldrig mer.

Vaknat vacker i nästan 13 månader? Är en ynnest att få vara det.

Ha en toppendag! Kram?

Jag skämdes också för att jag inte fixade det själv. Nu inser jag att det handlar om betydligt starkare krafter än bara vilja. Vi hjälps åt!

Tack andrahalvlek ❤️

Torn, jag är inte redo att flytta än men om ett tag ?
Jag har testat att dricka kontrollerat mååånga gånger. Min första tråd här är ett av försöken. Men jag är glad att jag den 23 augusti bestämde mig för att det inte gick längre.

Tack miss Mary för den goa stämning du bjuder på i forumet och i alla trådar. Jag blev glad för dina ord. Jag längtade väldigt mycket i början efter den dagen då alkohol inte längre upptog mina tankar. Jag är nästan där.

Tack för kloka inspel. Jag mår verkligen skrutt men inser faktiskt att det är här, i detta forum jag kan hämta stöd och energi. Tillsammans med andra som vet vad jag talar om kommer jag att ta stöd. Det är så bra att veta att man faktiskt inte är ensam eller att det jag känner inte är unikt eller " skruvat".

Tänker att jag ska gå in här och läsa varje dag efter jobbet för att få stöd och motivation.
och varje lördag och söndag på morgonen.
Tar väldigt gärna råd. Behöver all hjälp jag kan få . Skäms för att jag inte kan klara detta själv.

Hej!
Jag har snart varit helt vit i 5 månader. Min man har aldrig slutat dricka helt. Oavsett om vi varit hemma eller borta. Däremot har vi hela tiden diskuterat detta och han skulle aldrig dricka om haft sa att jag inte ville det. Det är mitt beroende och inte hans. Nån gång när mitt sug har varit starkare och han tänkt sig att ta en öl har jag bett honom att inte göra det vilket han respekterat fullt ut. Vi kanske ännu inte hittat en helt färdig lösning på hur vi ska göra framöver men än fungerar det bra.

Hej och vad bra att du tar stöd här! En bra början! Jag försökte själv ett antal gånger sedan tog jag hjälp av min familjeläkare. Äter medicin som stöd men gör jobbet själv så att säga. Vill gärna ha annan samtalshjälp men inte hittat något. Efter snart 5 vita månader har jag kommit på hur mycket stöd jag kan få härinne. Det kommer jag att använda mig av fortsättningsvis.

Behöver stöttning i att sluta dricka. Har jag börjat kan jag inte sluta. Dricker 1 till 2 gånger per vecka. Aldrig när jag jobbar-
Äter mediciner som man inte ska kombinera med alkohol. Har försökt sluta själv en längre tid utan att lyckas

Hur gjorde ni

Den där stressen....
Jag anade att det var vinet som stressade mig och för mig finns stress hela tiden,byter bara föremål?
Nu är det alla förhållningssätt runt rekommendationer som stressar.Mest på jobbet.
Att ta hand om sin stress kan också vara stressande ,-nu behöver jag ta det lugnt.Andas!Men...
"Jag har inte tid just nu"?
Ha en fin Söndag!Tror du det blir sol??
Kram Pilla

Att vilja finnas till hands för någon som stöter bort mig.
Att vilja vara delaktig i någons liv som avvisar mig.
Att vilja ha kontakt med någon som inte har tid.
Att vilja ge gåvor till någon som inte vill ta emot.
Att vilja att någon ska förstå att jag vill gott.
Att vilja att någon ska förstå att jag mår bra av att vara delaktig,finnas,att jag väljer att lägga min tid på dig för Du är betydelsefull.
Acceptans?
Tankar just nu från Pilla

Det är så förbannat sorgligt att man dricker för att bli på ett sätt som man kan bli ännu mer av som nykter. Att man blir så grundlurad av alkoholen.

Och det där första svåra nyktra stadiet när allt känns meningslöst utan alkohol är så svårt att ta sig igenom, så ytterst få kommer ut på andra sidan helskinnade och inser hur grundlurad man faktiskt har blivit. Och det går inte att läsa sig till, man måste uppleva det själv för att förstå. Jag vet inte ”uppklarningsprocenten” på det här forumet men hos AA har jag hört siffran 5-7 procent, att så få lyckas förbli nyktra.

Men som sagt, gjort är gjort, och vi har ju halva livet framför oss ?

Kram ?

Hej alla kämpar!
Jag är frun som separerat från min man pga av hans alkoholberoende och jag jobbar numer med mitt medberoende, går väl sisådär för jag fortsätter att grotta ner mig i perioder för att försöka förstå. Jag har skrivit frågor direkt i trådar här direkt och fått väldigt bra svar. Så nu har jag en fråga till er som kämpat med ert tillfrisknande och fortfarande lever med er respektive, eller ni som har hittat tillbaka till varandra, hur har ni gjort för att få tillbaka tilliten till varandra, gått vidare tillsammans i något bra?
Dricker er respektive fortfarande i annat sällskap, eller är det helt alkoholfritt som gäller för båda? Min man gick på vita knogar i 6mån efter avslutad behandling, med några återfall innan jag gick. Det var för trasigt men jag känner ingen ilska just nu fast jag kanske borde... märker att han vill att jag finns där och drömmarna finns för mig att träffa mannen jag träffade för 4år sedan och som jag sa ja till. Han är nu nykter igen, och ska fortsätta sin resa men hur ska jag då agera för bästa resultat? Jag har varit tydlig och satt gränser med att jag kommer inte flytta tillbaka och att vi måste sälja huset ( han har inte råd att lösa ut mig) men då får jag en sånt infernaliskt dåligt samvete att jag sätter honom på pottkanten, fast det är han som borde berättat om sin sjukdom innan vi gick vidare i en relation. Blev många frågor här, men just nu känns det klokt att fråga er, under rubriken i det vidare livet ❤
Jag har full förståelse om admin tar bort mitt inlägg om det är opassande. Men otroligt tacksam om jag får något svar på hur jag ska tänka, för övrigt mår jag och mina barn gott i vårt nya hem, ingen oro, inget tassande på tå.... kan även tillägga att jag har sagt 1 års nykterhet och ny behandling innan vi överhuvud funderar över fortsättning vi.

I grunden var jag det, men alkoholen tog det i från mig, sakta men säkert. Och de sista åren var det katastrof. Mellan 20 och 30 års ålder var det väl helt ok, men sedan fick alkoholen mig att bli allt mer negativ, orolig och orkeslös. Beroendet fick ett allt fastare grepp, och jag trodde lösningen var att dricka, fast det blev såklart bara värre i förlängningen.

Då behövde jag alkohol för att kunna känna som jag gör nu. Jag inser ju nu i efterhand hur fruktansvärt grundlurad jag var av alkoholdjävulen.

Men jag visste ju inte bättre då, och gjort är gjort, så det är inget jag bryr mig om nu. Jo, en sak ångrar jag, samma sak som dig Andrahalvlek. Att jag inte slutade dricka tidigare.

Kram ?

Är man en människa som i alla lägen ser glaset halvfullt istället för halvtomt, så är man. Då är fisken inte huvudsaken med fisketuren ? Och man sprider sina positiva vibbar vidare till alla omkring sig. Men du menar att du inte var lika lösningsorienterad och positiv i ditt tidigare liv? Jag känner dig ju bara som nykter.

Kram ?