Senaste kommentarerna i forumet

Det är ju meningen att vi ska klippa navelsträngen från allt, det tar väl lite olika tid. Det är som det ska att hänga här så mycket eller lite man behöver. Skönt med någonting i livet som är helt oproblematiskt eller hur? Liksom en kopp kaffe.
Kram ?

Jag märker att min tråd mest handlar om mitt mående och väldigt lite om alkohol. Men det är utloppet för känslorna här som gör att jag håller mig nykter.❤ Tack till alla er här som orkar läsa och tar er tid att skriva till mig. Det betyder så himla mycket.

Och som sagt allt detta från en människa jag har jättesvårt svårt att läsa av.

Tänk att när man äntligen är på väg upp ja då ska man sparkas ner lite extra. Ägnat eftermiddagen till att gråta. Skrev ju att förskole-ledaren ville ha möte. Började så bra med gemensamma mål vi satte upp för sonen. Sen kom det...hon började med att ta upp orosanmälan. Hon påpekade att de bara vill hjälpa till och arbeta med mig men de tycker sonen har luktat ibland. (Sonen är i ketos pga kosten, han luktar ibland konstigt. Ja vi kanske borde bada varje kväll men jag har inte mått bra). Det har en i personalen som är allergisk mot hundar och får reaktioner mot sonen då vi har 2 hundar. De har haft kläder där som de tvättat själva men det dög inte längre men hon hade ingen annan plan. Inte mer än vi löser detta tillsammans. Hur? Jag kan inte döda hundarna...vid 2 tillfällen när jag brakade följde mamma en gång och syrran en gång med och hämtade sonen. Nu fick jag sagt att jag måste komma ensam och vänta i hallen. Som min kille sa så var de inte lite hårda och pekade lite mycket på mig när jag mår dåligt. Och det med att komma ensam varför inte sätta upp en lapp för alla i coronatider istället för att peka på en som för 2 veckor sen ville dö...istället för att prata om sonens hygien kanske det vart smartare att fråga hur jag mår, hur det går med orosanmälan, om jag fått hjälp osv. Just nu är jag så nedtryckt och känner mig som världens sämsta mamma.

På daglig verksamhet kan det finnas mycket folk och mycket oro, angående pandemin. Inte lätt att förhålla sig till det alltid..Jag tittade på flera avsnitt av Dr .Phil..Tänkte tipsa dig Andra Halvlek om flera avsnitt om missbruk..Väldigt intressant att se hur fulla personer beteer sig..Tänker även på mig själv hur det var när jag drack..Ett avsnitt var om en kvinna som åkt fast för rattfylla 3 gånger..Hon förnekade att hon är alkoholist..Egentligen så kvittar det att använda ordet..Tror på något sätt att det vore lättare för folk att erkänna att min hjärna är beroende av alkohol..Det är ju faktum..Annars hade man kanske inte haft dom problemen som är alkoholrelaterade..Det hade ju bara varit att låta bli att dricka, i så fall..Kram..???

Dessa små mirakel som kämpar och ger så mycket kärlek. Mammas oro går hela vägen till ryggmärgen ❤❤❤

Ännu en anledning att vara nykter. All energi behövs. Samt stabila känslor. Men förstår helt att man vill dricka sig medvetslös för att ta en paus. Tyvärr, som vi alla vet, kommer ångesten tillbaka snabbare och kraftigare än man tror. ❤? Så håll ut ❤❤❤

Efter önskemål från användare så lägger vi in informationen på flera ställen i forumet så att ingen missar det.

På måndag 25 Januari, från kl 14:30 kommer vi vara online från alkoholhjälpen på zoom igen. På zoom kan ni välja själva om ni vill vara med med bild, ljud, skriva i chat eller bara lyssna. Tänk på att ställa in ert namn så att det inte identifierar er.

Vi håller på så länge som deltagarna vill, dock längst till 16:30.

Vi på alkoholhjälpen håller i det hela. Det kommer inte att finnas några krav på att säga något, utan det går bra att bara lyssna. Det kommer även gå bra att skriva frågor eller reflektioner, så läser vi upp. Förra gången vi hade träffa så var de flesta med via ljud eller textmeddelanden.

Fundera gärna på frågor eller teman som ni tycker skulle vara intressant att ta upp. Skriv gärna i en kommentar här eller ta med det till träffen.

Här kan ni anmäla ert intresse och få länken till zoom-träffen:
https://alkoholhjalpen.se/zoom_anmalan

Idag är det dag tre sen hon drack coca cola senast, och i helgen blev det begränsad mängd, och hon är mer sig lik i humöret. På ett positivt sätt. Om jag är positiv så är hon positiv i kubik, allt är ”perfekt” i hennes värld. Hon har väldigt blygsamma anspråk. Att hon är mer sig lik kan också bero på att jag har sagt att hon kan vara hemma hela veckan. Skönt är det oavsett.

Kram ?

Alla våra beroende är lika och att minska sockerintaget är lika svårt om inte svårare än att låta bli vinet. Så pyssla om henne lite extra, ❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Men jag har lättare att distrahera mig nu så jag mår inte dåligt hela tiden. ?

Kom lite mer ångest idag när förskolan ringde och frågade om jag kan komma på möte idag.

Hon sa inte varför. Så nu kommer jag oroa mig att jag gjort något fel enda fram tills dess.

Det jobbiga med just hon som ringde är att jag har så svårt att läsa av henne. Det är en del i varför jag tror jag kan ha autism. Vissa människor kan jag inte läsa och då tror jag inte att de tycker om mig. Då blir jag obekväm. Det har visat sig förr att de inte tycker om mig och jag har blivit utnyttjad av sånna människor för jag försökt ställa mig in så de ska gilla mig. ?❤

Troligtvis har dina drömmar att göra med alternativ 3. Men, det som slår mig ser jag nu, är dock att dina drömmar verkar vara väldigt lika de jag hade i början av min nykterhet. Då när jag oroade mig mycket för att berätta för andra att jag slutat dricka. Känner du dig helt trygg på den punkten? Alltså, att du inte är orolig för vad andra ska tycka om att du inte dricker. Att det finns lite skam kvar. Det kunde i så fall även vara detta som ditt undermedvetna jobbar med på natten.

Nu spekulerar jag bara, ? Jag är ingen drömtydare, men som sagt, jag har sett väldigt tydliga samband mellan mina egna drömmar och hur jag tänker i vaket tillstånd. Jag tycker därför att det är intressant med drömmar.

I alla fall, som AH skriver, det är nog jättebra att du ventilerar drömmarna genom att skriva här. Hux flux så är de väck.

Ha det bra!

Tack andrahalvlek för dina råd och för att du delar med dig.❤

När vi fick syndromet som diagnos kunde den läkaren inte ens säga om sonen skulle överleva 2 år. Nu är han 3,5 år och vild. Han kan inte prata, sitta, gå eller kravla. Men rulla, sprattla och gör massa ljud. Och ögonkontakten har blivit såååå mycket bättre sen kramperna försvann.

Vi bodde nog de första 4-5 månaderna på sjukhus med. Vi fick åka hem några dagar då och då. Vi kunde inget om epilepsi och exet "då maken" valde att gå tillbaka till jobbet ganska direkt efter vi fick reda på sonens diagnos. Jag tänkte inte så mycket på det då men jag stod själv i allt väldigt mycket redan då. Jag tog alla beslut. Höll koll på medicin. Fick övertala maken att nu måste vi åka in till akuten för han inte trodde på mig att det var så illa osv. Jag kände mig otroligt ensam. Sonen hade säkert 50 kramper om dagen och mellan dem sov han bara. Jag matade honom i sömnen. Han sov i princip första halvåret sen vände det lite.

Den som påriktigt funnits för mig var min bästa vän. Han var den jag alltid kunde prata med. Säga vad jag vill till osv. Och nu bor vi ihop. Och är ihop. Det är jag evigt tacksam för. Oavsett bråk ibland så är jag så otroligt trygg med honom och älskar honom så mycket. ❤

Nu blev det en roman igen!❤

Jag tror att genom att du skriver om det här, och verkligen funderar över det medvetet, så är nog de drömmarna snart ett minne blott. Någonstans i ditt undermedvetna har du tydligen inte dissat alternativ 3 helt.

Jag skulle också önska att alternativ 3 funkade, men risken är för hög för att ens chansa. Jag är ingen gambler. Sen är jag lite motvalls till min natur och blir rejält provocerad av att det i vissa sammanhang ”krävs” att man ska dricka. Vem bestämmer det? Då ska jag minsann inte dricka, för att bevisa att det inte alls krävs. Jag klarar mig utan de få tillfällena utan problem. På så sätt har jag kanske satt ner foten mer i frågan än du har gjort. Det är kanske därför du drömmer om just det, du har inte satt ner foten ordentligt än.

Sen vore det verkligen chockartat om du blev gravid imorgon ? Tack för det skrattet!

Kram ?

Nu hade jag en liknande dröm igen. Det var väldigt invecklat. Det handlade hela tiden om jag skulle kunna få tag på alkohol eller inte, men jag ville inte göra det uppenbart för alla andra hur viktigt det var och hur mina tankar kretsade kring det. En av de sista sakerna jag minns är att jag skulle få skjuts till ett tåg. Tågets slutdestination har ett systembolag på 10 minuters avstånd och det var ett oändligt dividerande om jag skulle hinna dit eller inte och samtidigt försöka förklara för min skjuts att jag verkligen vill med nästa tåg. Problemet var att jag egentligen inte borde ha något att ha bråttom till.

Det kan absolut vara en påminnelse om besattheten, Andrahalvlek. Jag är inte en sådan som tror att drömmar försöker att säga oss något eller att man kan spå eller tyda drömma på det viset. Man vet ju inte exakt varför vi drömmer, men en teori är ju att det är ett sätt att bearbeta det som lagrats i minnet och försöka spara det som är viktigt och rensa ut det oviktiga samt att bearbeta komplicerade tankar och känslor. Så något finns ju där. Vad jag försöker säga är väl att jag inte tror att man kan kolla upp i någon drömtydningsbok, "Aha, jag drömde om alkohol. Det betyder att jag kommer bli gravid imorgon" men på något vis är det väl ändå ett fönster till den del av medvetandet som vi annars har mycket begränsad tillgång till. Det är förvisso inte säkert att vi kan få ut något vettigt av det och tolka det. Men såklart måste det finnas någon anledning till att jag drömmer så liknande drömmar varje natt just nu.

Torn, du ställer en intressant fråga som är något komplicerad att svara på. På ett sätt skulle jag ju egentligen vilja kunna dricka som alla andra. Jag skulle egentligen inte vilja ha hamnat där jag är nu. Däremot vet jag ju att jag inte kan det, så jag har gett upp den tanken. På ett sätt har jag kanske förlikat mig med det. Ja, jag vill vara nykter. Men det är för att det är det bästa för mig och jag tycker att det fungerar bra.

Det känns ju inte som att jag går på vita knogar nykter. Vi pratar ju ibland om hur svårt det är att bli nykter när man egentligen inte vill det. Man måste själv vilja för att lyckas. Jag vill ju vara nykter och känner inte att det är svårt att vara det heller. Egentligen är det väl såhär. Jag skulle kunna leva mitt liv på tre sätt.

1. Som en någotsånär fungerande alkis med tafatta försök att kontrollera mitt drickande, med risk för att "fungerande" blir ett allt mer relativt begrepp över tiden.
2. Som en nykter människa.
3. Som någon som dricker kontrollerat vid väl valda tillfällen.

Om jag verkligen är ärlig så är det ju alternativ 3 jag hade föredragit. Men det alternativet är egentligen ett skenalternativ för mig, då det alternativet egentligen inte ligger på bordet för mig. Att välja 3 slutar i princip likadant som att jag har valt alternativ 1

Så egentligen är det ju med den vetskapen som jag är helt nöjd med alternativ 2. Mitt vakna medvetna jag har inte spenderat i princip någon tid alls att fundera på alternativ 3 eller sörja för att det inte är ett alternativ för mig. Jag är väl kanske pragmatiker på så vis. Men det kan såklart vara mitt undermedvetna som fortfarande tycker att alternativ 3 ligger på bordet. Dock är det ju intressant att jag inte drömmer att jag är lycklig och full utan det handlar mycket om planerandet och att få till det att kunna dricka utan att alla i omgivningen känner till omfattningen.

Jag känner att det är lite svårt att förklara hur jag tänker, men kanske kan ni få ihop något av det.

Min yngsta dotter föddes svårt sjuk och handikappad. Den resa vi har gjort med henne bara fortsätter och fortsätter, och hon fyller 22 år i år. Som förälder till ett barn med funktionshinder måste man både leva i nuet, för barnen lever väldigt mycket i nuet, och ha god framförhållning med tanke på läkarkontakter, skola, LSS etc. Och man måste hela tiden växla mellan dessa tidsperspektiv, vilket kräver att man håller tungan rätt i mun.

Min dotter kom hem från sjukhuset för första gången först vi 4 månaders ålder. Under de första månaderna bodde jag på sjukhuset med henne, förstås. Storasyster var hemma med sin pappa och att familjen var splittrad var tufft som sjutton. Mina känslor inför det som hände på sjukhuset var enorm oro, skräck, vanmakt, ilska. Varje undersökning som skulle göras på henne rev upp enorma känslor inom mig. Jag var knappt kontaktbar ibland, eftersom jag var nästan paralyserad av skräck. (Periodvis, inte hela tiden.)

Jag fick ett råd av nattsköterska som jag verkligen tog till mig, och som jag har försökt leva efter sen dess. Jag lyckas inte alltid, men 99 av 100 dagar lyckas jag sen många år tillbaka. Hon sa: ”Oroa dig inte över allt som eventuellt kan hända, ta bara ställning till och agera på fakta. Om man oroar sig i förskott finns risken att man oroar sig i onödan, eller så oroar man sig två gånger för samma sak.”

Kram ?

Att nåt ska hända ens barn är det värsta man kan tänka sig. Förstår verkligen din oro.

Tack! ? ❤

Humöret idag är lite mer ångest. Har lite tankar på jobbiga saker. Fick reda på igår att ännu ett barn med en av sonens diagnoser gick bort i epilepsi igår. ? När sonen var 5 veckor fick vi reda på att han i princip har en av de värsta epileptiska syndromen man kan ha. Samtidigt har han en genetisk mutation. Är ca 500 i världen med den mutationen. Ännu färre med syndromet.

Just nu är hans epilepsi under kontroll med 3 mediciner och ketogen kost. Jag vet dock att den kan blossa upp i tonåren igen och det skrämmer mig. Jag försöker att inte tänka på det och leva i nuet men det är svårt ibland. ?

Jag håller med dig, tycker inte det är hårda ord. JAg har insett att kontrollerat drickande inte är för mig, jag vill ju alltid ha mer...så därför är hel nykterhet det jag satsar på. En dag i taget. :)

Fina ord. Och stor igenkänning. Snacka om att jag lagt tid på alkohol, ine bara själva drickandet men tänkandet runt det. Kram

Grattis och heja dig!!!

Ha en underbar dag och njut av en månad nykter ❤?

Jösses så många sidor jag har. Gud så mycket jag skrivit.? Ni som orkat läsa allt ska fasen ha en applåd! ❤

I 2 dagar har för för första gångerna gått upp tidigt och druckit kaffe innan jobbet. Har inte hänt på evigheter. Brukar slänga mig upp när sonen ska ha frukost. Väcka honom, mata honom och klä på oss.?❤ Framsteg! Fast idag är jag trött. Sov dåligt inatt. Vaknade mycket och låg vaken. Funderade ett tag på att gå upp kl 04.? Men det får vara så. Det är ok. På torsdag åker sonen till sin pappa så då kan jag sova hur/när jag vill. ??

Tack Miss Mary. ❤ Jag verkar dela med mig av allt här inne. ? Det funkar bättre än AA för mig. Jag har så svårt att öppna mig när jag måste prata. Mycket lättare att skriva. Är så glad att det här forumet finns och att jag har er fina människor som stöttar. ?❤