Senaste kommentarerna i forumet

Jag trodde att det skulle vara jättetråkigt utan alkohol så fort jag tänkte framåt i tiden. Hur blir det till påsk, sommaren osv. Men det blev inte tråkigt. Så min lärdom där, ingen idé att tänka hur det blir längre fram. Jag började lära mig att inte tänka på sådant runt 2 månader in i nykterheten. Sedan har det varit ren övning som gällt. Alla saker som jag förr förknippade med alkohol har jag övat på som nykter. Och se, det har inte varit tråkigt, utan tvärtom riktigt kul. Jag har även accepterat att man har tråkigt ibland. Det går inte att ha kul jämt.? Det är helt ok.

Jag anser att jag hade mycket tråkigare förr. Bakfyllor var jättetråkiga tex, de slipper jag helt nu. Sedan tyckte jag det var tråkigt hela tiden när jag inte drack förr, den tråkigheten slipper jag nu med. ?

Så jag har egentligen inte haft tråkigt alls under min nyktra tid, jag har bara föreställt mig att det skulle vara tråkigt.

Men ett tips, börja öva så tidigt som möjligt, det tar sin tid. Det är inte gjort i ett huj. Jag har också haft en positiv inställning till det mesta, och ältar inte sådant som redan har hänt och inte går att göra något åt. Det har säkert bidragit mycket till att jag inte lider av så mycket tråkigheter.?

Kram

Blir alldeles varm i hjärtat när jag läser om din dotters kommande boende. Så fint hon kommer att få det. På alla sätt!

Kram!

Har gått lite i ide här känner jag. Inte full fart på jobbet. Har svårt att komma in i det just nu känner jag. Läker efter förra veckans äventyr på operationsbordet. Allt går som det ska men inget är särskilt bekvämt runt den grejen. Snusstoppet funkar och inga mer tankar på vin. I dag har jag i stället tagit kontakt med ett ställe som har dietister för magsäcksopererade. Min tanke är att jag behöver en dietist för reset av mitt kaloriintag. Ett stöd ungefär ett sådant som man får om man söker beroendeklinik. De rekommenderade vc i första hand men eftersom vc knappt har resurser att ta hand om sjukdomsfall tror jag knappast de vill ta hand om en 50-åring som ligger lite på plus i BMI. Betalar dessutom gärna för den insatsen själv. I vilket fall, de återkommer till mig i morgon med vilka möjligheter de har att hjälpa mig. Vill bara träffa en annan kunnig tant som med lite råd och dåd och stöttning kan få mig på rätt väg med kilona igen. Den jag ser i spegeln nu, den är inte jag.

Kram!

Du tycks som om du är född på nytt Sommarbarnet! Mycket som har hänt på kort tid i ditt liv. Tänker att det kan vara en hel del som grott i dina tankar under en längre tid innan och att alkoholen var ett viktigt symptom på att allt inte var riktigt bra.

Kram!

Jadu, man kan inte vara på topp alltid. Ta pillan lite tidigare i kväll om du känner att sömnlösheten håller i sig. Man blir så skör när man inte får sova...
Uppskattar dina vardagsbetraktelser Se klart!
Kram!

Efter ungefär 6 månader var det helt slut med mina tankar på att det var tråkigt att vara en sån som inte dricker. Månaderna innan fejdar liksom den tanken bort efter hand.

Härligt att läsa om din och familjens dag på isen Torn. Som det kan bli. Så bra det kan bli!

Kram!

Men inte förvånad. Skulle kunna varit jag som skrivit det. Några månader eller ett år eller ett liv - ingen tid är en garanti för att vi inte faller tillbaka. Det är vårt beslut det hänger på. Beslutet att inte ta det första glaset.

Kram!

Efter några månaders nykterhet kom alla känslor som en svallvåg. Livet blev inte tråkigare då, tvärtom. De negativa känslorna var förstås sådär att uppleva, men de positiva känslorna var verkligen välkomna. Jag är mer grundglad och grundnöjd, skrattar hjärtligare, uppskattar umgänge med andra mer, upplever natur och annan skönhet starkare. Långt ifrån tråkigt alltså.

Jag upplever inte att jag behöver avstå från någonting, mer än de begränsningar som Corona ger oss alla. Sen att jag ändå skulle ha valt bort bort krogen och andra fylleslag tycker jag bara är sunt, för hur roligt är det egentligen? Och att jag väljer att avvika tidigare från fester är också sunt, för de som dricker blir väldigt gaggiga framåt midnatt. Då åker jag hellre hem, plus att jag är kvällstrött numer.

Jag är lugnare också, inte lika rastlös. Kan vila mycket utan att det kryper i kroppen, samla energi och sen göra saker med liv och lust när jag har lust. Det är inte ett dugg synd om mig, tvärtom. Jag slipper dricka. Jag tycker att jag tillhör de upplysta, de som har insett att alkohol är ett gift som förgiftar individer, familjer och samhälle och orsakar oerhört mycket misär.

Jag har svårt att ange någon direkt månad, men från mån 4-5 och även 6-7 hände det bra saker med mitt tänk. Efter 6 månader har det inte varit ett dugg svårt att vara nykter, månaderna bara tickar på liksom. Funderingar inför att vara nykter jul och nyår övergick då från viss oro till förväntan och nyfikenhet. Så känner jag fortfarande, ”det ska bli spännande att uppleva det här nykter”.

Kram ?

Jag kunde inte sova inatt. Klockan 04 tog jag en halv sömntablett (inte smart men desperat) så idag har jag varit trött och inte infriat en enda punkt från måndagens önskelista om energi och sociala kontakter...
Är dock mer än trött på mina egna tjatiga krav på mig själv och önskar semester från mina egna förväntningar på hur allt ska bli.

En bra grej med denna energidipp (igår och idag) är att jag inte är arg på mig själv. Det känns nytt och lite snällt. Nykter idag, så skönt. Middag med vänner och distans ikväll. Blir mysigt!

Hej jempa i torns tråd,
Jag tycker det är svårt att svara enkelt på ”blir det tråkigt”-frågan, som jag själv vet är himla vanlig. Har ju själv funderat mkt på just det.

Jag tror jag kan sammanfatta lite såhär;
När jag drack var min ”livets stig/väg” ganska snäv. Jag drack på alla känslor. Mer glädje, mindre Depp, tröst, tråkigt, roligt, lön, slut på pengar.
Den vägen var mycket förutsägbar. Och det är en av mina främsta insikter kring nykterheten. Så - enahanda!
Vägen breddas- landskapet som är livet växer i nykterheten. Så det går inte riktigt att svara enkelt. Det är också något som kommer med tiden.
Men jag vill säga att oavsett svar. Ponera att svaret var att livet blir tråkigt. Ska vi fortsätta dricka då?
Jag tror inte vi kan det. Vi måste hitta bra, roliga, nyktra liv. Obs- inte svårt enligt mig, men i början kan det kännas så.
Tillit- är ett ord jag fått öva på. Tillit till att livet kan vara- är- bra och perfekt precis som det är.
Men svaren kommer inte riktigt på beställning, vi delar mycket, men de egna dagarna, stegen, erfarenheterna kan vi liksom inte få av någon annan.
Det är superenkel att säga att ALLT blir bättre nykter, och jag menar allt. Men vaksamhet, fortsatt jobb med nykterheten, gäller fortfarande för mig. Ett år är en bra start, ofta tänker jag att det borde gå att snabbspola tiden för er ”nykomlingar” men det går ju inte ?
En dag i taget är en perfekt strategi så länge. Kram.

Det här forumet är ju verkligen inte dömande, tvärtom. Är det några som vet hur det känns när man har tagit ett återfall så är det ju folk här inne. Jag tror att många återfall skulle bli betydligt kortare om man gick in här och skrev direkt. Och många återfall skulle kanske kunna hejdas om man gick in här och skrev innan man tog återfallet. Ändå är det tråkigt nog så vanligt att man slutar skriva här när man har tagit ett återfall. Det här är ingen tävling, och det finns inga krav på prestation. Att sluta dricka är svårt, att inte börja igen är ännu svårare. Alla behöver någon att hålla i handen.

Om jag skulle ta ett återfall så skulle det nog inte ske planerat, utan mer för att jag blir överraskad och känner mig ”tvingad” att dricka. Man ska aldrig säga aldrig, men det känns långt bort för min del. Jag har liksom mentalt tagit avstånd från hela den kulturen, som förgiftar individer, familjer och samhälle och orsakar så mycket misär.

Jag tänker dock inte predika nykterhetsläran i alla sammanhang eftersom jag har förstått att det är lönlöst. Då blir jag bara sedd som en tråkmåns i festsammanhang förstås. En glädjedödare. Min inställning är att jag måste respektera andras beslut, och att de måste respektera mitt beslut. Jag bestämmer i mitt liv, ingen annan och inte heller alkoholen längre. Det är allra skönast, att slippa styras av alkoholen.

Kram ?

Ja, det var lite udda halka in så lätt i gamla hjulspår.

Jag tror inte jag skulle skriva här glatt o så på flera dagar, antagligen hålla mig borta från t.ex. detta forum, och kanske andra ställen ett tag, men skulle samtidigt inte kunna ljuga rakt upp - kanske som du "undvika säga något", men på en direkt fråga, nej det går ju inte ljuga då.

Jag vill också tro att jag skulle stanna kvar här - och bland vänner som känner mig och säga vad som hänt.

DET måste ju vara det klokaste... Hoppas man är så klok om det händer.

Alkoholhjälpen på zoom
På måndag 25 Januari, från kl 14:30 kommer vi vara online från alkoholhjälpen på zoom igen. På zoom kan ni välja själva om ni vill vara med med bild, ljud, skriva i chat eller bara lyssna. Tänk på att ställa in ert namn så att det inte identifierar er.
Vi håller på så länge som deltagarna vill, dock längst till 16:30.
Vi på alkoholhjälpen håller i det hela. Det kommer inte att finnas några krav på att säga något, utan det går bra att bara lyssna. Det kommer även gå bra att skriva frågor eller reflektioner, så läser vi upp. Förra gången vi hade träffa så var de flesta med via ljud eller textmeddelanden.
Fundera gärna på frågor eller teman som ni tycker skulle vara intressant att ta upp. Skriv gärna i en kommentar här eller ta med det till träffen.
Här kan ni anmäla ert intresse och få länken till zoom-träffen:
https://alkoholhjalpen.se/zoom_anmalan

...ni e ju många här som skriver som har varit nyktra en längre tid. Upplever ni att känslan av att livet utan alkohol är tråkigt har försvunnit och hur lång tid tog det? Jag e bara nyfiken, jag är inne på dag 6 denna gång. Förra gången höll jag 3 månader men började igen med nån tanke om att dricka kontrollerat vilket såklart gick åt skogen. Men funderar mycket kring om man liksom kommer över den pucklen av att tanken på ett liv utan alkohol är tråkigt eller om man bara ska förlika sig med känslan på nåt sätt. Ursäkta trådkapningen :)

Mår fortfarande ovanligt bra. Känner ett lugn i själen och ett hopp om framtiden. Ser fram emot saker igen.

Antabus har gjort att jag helt släppt tankar på alkohol med. Jag kan ju inte dricka så då tänker jag inte på det.

Suget för hetsätning är mindre och det gör mig så glad.

Men jag är fortfarande lite trött och har svårt att ta tag i saker. Jag hoppas det vänder snart det med. Oroar mig för de fakturor som jag inte tagit hand om. Vet inte ens vart de tagit vägen. ? Jag får väl hem nya med påminnelse avgifter på. ?

Jag tycker att din frågeställning är väldigt intressant. Är man eller var man en sådan som smygdricker? Jag ljög ju aldrig om min alkoholkonsumtion, men liksom många andra av er så såg jag ju medvetet eller omedvetet till att den i den utsträckning var möjligt inte framgick för andra hur den egentligen såg ut. Mer eller mindre framgångsrikt, kanske ska tilläggas.

Jag vet ju att jag om jag skulle råka ut för ett återfall inte skulle ljuga om det. Men skulle jag berätta om det? Vad skulle jag göra här på forumet? Om jag inte ville ljuga om det och heller inte berätta om det så skulle det ju bli svårt. Vad säger man när man får grattis till x tid? Det blir ju misstänksamt om man slutar att prata om hur länge man varit nykter. Men jag börjar fundera på hur jag faktiskt hade reagerat i och med din förhandlingstanke om att inte säga något på forumet. Men vad man avser göra och man faktiskt gör är ju tyvärr inte alltid samma sak.

Jag vill hoppas att jag skulle stanna kvar på forumet och erkänna mitt misstag och börja om och räkna på nytt från dag ett och jobba på att återta nykterheten. Det hade ju varit det bästa, sett till situationen. Men det är svårt det där med hypotetiska exempel.

Vad tror du att du hade gjort Vjlo?

Du var verkligen igång och planerade. Du förhandlade med alkoholdjävulen. Efter alla dessa månader var det fortfarande liv i honom. Vilken tur, eller skicklighet, att du gick vinnande ur den förhandlingen! Ibland måste man bara låta intellektet ta överhanden.

Kram ?

Absolut passar du här..Det känns som om du har hittat både ditt äkta jag och nykterheten samtidigt..Det hänger nog ihop med dom flesta av oss..Det är svårt att se sig själv utifrån, men om man ser tillbaka på sitt liv och leverne, så förstår man när man är på rätt väg..Harmoni är ju ett ord som är vackert..Tycker mig känna det i din tråd nu..???

Till min förvåning gick jag och debatterade med mig själv igår, nog vore det väl trevligt att stressa av med en öl... det var ju så länge sen... ingen skada... ingen behöver ju dessutom veta något, bara ett par...

Tänkte till o med "jag behöver inte säga något till de i blåbandsföreningen (kristna IOGT typ), där har jag ju gett löfte om att inte dricka, men de behöver inte heller få reda på något"... Och mina vänner där jag deklarerat så tydligt att det inte är något att bekymra sig om längre de skulle ju inte heller behöva veta att jag gått o handlat bara lite... några gånger.

Och jag ska inte säga något till de på forumet......

Jag hade tänkt hinna med att åka å handla innan ett mindre kvällsmöte igår i kyrkan, på 20 minuter hinner jag ju, ta bilen och sen sitta på mötet och sen.. Ja... just, så där som jag gjorde "förr".

Nu blev det inget av det. Tur det, då jag om någon vecka passerar 7 månader sen sist, vore ju dumt falla igenom. Och kanske händer det någon gång framöver, vem vet.. Men hoppas inte. För jag behöver ju inte det längre.

Jag är inte helt hundra varför jag började tänka så, rent "kemiskt" i huvudet kanske hjärnan försöker hitta nöjen nu när de flesta nöjena är borta *skratt', och att man behöver ibland se gamla vanor i vitögat och säga - nej du, inte den här gången heller.

Det ska säkert gå några år innan det är ganska stabilt.

Det är väl så med alla svagheter och saker man gjort tidigare i livet, i olika situationer gör de sig påminda och lockar igen. Men det kan ju inte betyda att man SKA hoppa ner i flaskan igen, eller att man ÄR en sån där som smygdricker, ja man var en "sån där som smygdrack", men det är skillnad på var och är.

Tack för input, jag håller med dig Charlie, att man känner sig lite ofri. Den där följeslagaren som jämt är med, fast man inte är direkt sugen, som du säger Se klart. Men det bleknar förhoppningsvis över tid. Tid är min bästis just nu. Tiden lindrar, bleker, gömmer. Bara man inte glömmer ( hihi) . En vecka till jag fyller 9 månader nykter. S skönt

Ett par sakervjag skulle vilja ta tag i är utredning på sonen. Jag vill att han ska få sin intellektuell funktionsnedsättning och eventuella autism diagnos. Så vi lättare ska kunna få hjälp. Efter det skulle jag vilja söka så jag kan få vara sonens personliga assistent. Då kan jag jobba i mott företag så mycket som jag vill/kan och ta hand om sonen utan att ekonomin blir lidande. ?

Vet inte vad det är men vaknade tidigare än jag brukar och mår mycket bättre än vanligt. Pigg och glad. Fick även höja den nya medicinen snabbare för psykiatrikern så jag kommer få extra hjälp med hetsätningen. Jag undrar om antabus kan göra så man mår bättre också? Eller är det bara nykterheten som börjar visa sina finare sidor nu? Killen har även köpt någon vitamin som ska höja humöret. Kanske allt tillsammans som blivit bra.

Det känns som en bra dag idag! ??

För mig räckte det inte med att sluta dricka. Jag behövde fylla på mina järnförråd också för att få den här kicken och glädjen i nuet som många beskriver i sin euforiska nykterhet. Tänker att olika brister påverkar och att man behöver ha lite koll på vad man medicinerar och vad alkoholen ger för effekter och sen kanske försöka nå dit med andra metoder - vinterbad kanske? Träning? mindfullness? Vitaminer/mineraler?
Det är ju en lite speciell tid just nu och många är nedstämda tycker jag. Bristen på intryck och mänsklig kontakt och mörkret gör nog sitt till. Nu kanske just du har mänskliga kontakter i jobbet, men annars så längtar i alla fall jag efter att träffa folk utanför familjen på andra sätt än utomhus.

Han har en fruktansvärd dialekt, men han har mycket klokheter att dela med sig av. I ett klipp som heter ”How to quit alcohol and become soberclear” förklarar han vad han menar med ordet soberclear (som också hans företag heter). Det är när man inte vill dricka alkohol längre, och det är inte längre någon uppoffring. Därför har man inga problem med att andra dricker omkring en, det är deras förlust liksom.

Det han förespråkar stämmer rätt bra med det jag brukar kalla faktametoden. Genom att ifrågasätta vartenda argument för att dricka kommer man till slut ut på andra sidan, klokare. Man slår följe med det upplysta, de som har insett att alkohol är ett gift som fördärvar individer, familjer och samhälle. Och vi vill inte vara en del av det destruktiva levernet överhuvudtaget längre.

Kram ?

Så sant Miss. Ja precis man har svårt när man själv mår piss att vara glad för sin partner. Blir nog bättre sen när jag mår bättre. ?