Senaste kommentarerna i forumet

Jag kan bara inte förstå vad det är för fel på mig när jag är ledig. Är det att jag äter socker och fett för att fira helgen som jag mår kasst mentalt på morgonen eller är det att familjen inte gör det jag vill att dom ska göra för att hålla ordning i hemmet, det hinner jag inte tänka på när jag jobbar för då tar jobb och träning upp min tid. Eller är det något annat? Så trött på att vakna upp nedstämd men har läst att dålig kost på kvällen höjer dopamin och att det kan krascha till morgonen efter. Behöver sluta moffa skräp bara för att det är helg. Något sjukligt över det där belöningstänket, det stör mig! Precis som när jag drack alkohol!
”Helg! Wow! Nu får jag unna mig, det är jag värd!”
Fredag, lördag och söndag! Det är inte normalt! Det är en last och jag behöver ta tag i den lasten!

Jag förstår @Varafrisk ❤️ Man önskar så innerligt att de bara hörde av sig och man kände hur de verkligen månade om hur man mådde. Jag kan också hamna i de känslorna när jag känner mig nere och de är hemska. Kram❤️

Stort varmt grattis @vår2022
Så härligt att få följa med på din resa och du är ju en enorm förebild och stöttepelare för många av oss här! Ha en fin helg, stor kram 🥰

Back the days kunde jag längta ihjäl mig efter fredagsvinet. Länge sedan, snart sex år. Idag längtade jag faktiskt lite efter löprundan, sätta punkt för jobbveckan.

Stänga av datorn, på med skor, jacka, reflexband och koppla hunden. Ut och springa en runda i gatlampans sken, hälften grus och hälften asfalt. Ingen tidtagning, inget ljud i öronen. Bara jag, min hund, mörkret, mina flåsande andetag och smärtan i benen. Gött.

Kryper ner i badet. Nöjd. Nu tar vi helg!

Trevlighelgkram 🐘

@aeromagnus Tack för kommentar, kompis.

Jag tänkte, skryter nu, hur är det verkligen med USA? De har nog en solid supkultur de också. Kanske inte i en klass med UK, men båda har lagliga nivån 0,8 BAC i trafiken - i alla fall i många stater i Staterna, vad jag har förstått. Tänk vilket mindset, och vilken risk detta innebär med folk, och för folk, med beroende. Vid snäppet över gränsen raglar man nästan då, medan snäppet över här knappt känns - jag vet, det senare är en annan diskussion. Sedan är ju de såklart så mycket större än vi med sina resurser, men Riddargatan 1 i Stockholm håller top notch-klass, och forskningen kring den nu förtalade alkomarkören PEth har drivits framåt mycket tack vare våra svenska läkare och forskare, som Sven Wåhlin et al.

Jag blir störd på jänkarna som alltid tjötar om 'alcoholic','alcoholic', 'how much can I drink w/o being classified as an alcoholic .' Iofs har vi ju det här också, men jag tror vi så smått börjar krypa ut ur granskogens vodkabälte, medan finnarna har en bit kvar. Ryssen ska vi inte prata om.

Trevlig helg.

Man brukar säga att det tar 21 dagar att etablera en ny vana. Det beror förstås på om vanan görs dagligen eller bara några gånger per vecka. Löpningen, som jag hållit på med sedan i april, sitter inte som en smäck än. Men idag är det dags för tredje lufsarundan i november, så än håller jag ställningarna den här månaden, heja mig!

Två matsaker sitter nu som berget: ingefära-citron-äpple-shot på morgonen och en näve nötter precis innan läggdags. Det tog sina veckor, men nu går det nästan lika automatiskt som att borsta tänderna.

Det är dags att införa ett nyttigare, lite matigare mellanmål på eftermiddagen, så att jag kan dröja med middagen till kl 18-19. Ofta äter jag mackor vid tre-fyratiden, så jag står mig om jag ska löpträna, handla med mamma osv. Mackor är inte bra, de väcker mersug hos mig. Mackor till frukost räcker. Punkt. (Lunch äter jag förstås, men av den lättare varianten. Oftast havrefras och yoghurt. Plus morötter. Alltid äta grönsaker innan måltiden för att ”gegga igen handfatet”.)

Så nu har jag börjat göra overnightoats. Kvällen innan (då jag fixar kvällsmålet i form av bär och kvarg) så blandar jag 1,5 dl mjölk, 3 skedar chiafrön och 3 skedar havregryn i ett glas. Smaksätter med 1/2 sked kakao, kanel/kardemumma eller lite vaniljpulver. Lingonsylt och blåbär kan nog funka också. Ställer in glaset i kylen, och sen är det bara att ta ut och äta nästa eftermiddag. Jag blir påmind genom att glaset står väl synligt i kylskåpet.

En del, bland annat min äldsta dotter, äter det till frukost. Hon gör burkar för hela veckan på söndagar, och sparar sedan tid på morgonen. Jag fortsätter med mina mackor på morgonen, men det är endast på morgonen som mackor är okej. I brist på andra snabba kolhydrater tycks min kropp ha börjat sukta efter just mackor nämligen. Jag får köpa ett bröd som är gott, men inte för gott. Vissa brödsorter är rena knarket för mig, jag kan gå upp mitt i natten och moffa mackor. (Pågens Hönö-jollar tex ger mig enorma cravings.)

Jag försöker verkligen att inte vara viktfixerad utan att istället vara självsnäll. Lägga till bra alternativ istället för att enbart ta bort. Men jag skulle må bra av att tappa typ 20 kilo. Sen vet jag att min kropp kämpar för att behålla kilona. Ett antal kilon ner kan snabbt resultera i lika mycket upp igen och lite till. Jag har bantat sen tonåren, så jag vet det av egen erfarenhet. Att banta är inte en lösning, det slutar på mer antal kilon i slutändan.

Boktips: ”Slutbantat - förstå din kropp och få en vikt som håller livet ut” av Erik Hemmingsson.

Kram 🐘

Tack @miss lyckad❤️ Det är så jag resonerar med. Hade jag känt att jag inte kommer vidare då hade psykologhjälp varit ett alternativ men som du skriver hjälper det otroligt mycket att läsa sig till kunskap, lyssna på poddar i ämnen jag fastnar i hur jag ska ta mig ur. Att se det jag fastnar i och ta reda på strategier ur det. En trygg bas i familj och vänner och forumet hjälper otroligt mycket. Balans i mat, sömn, socialisera, träning och egentid.
Medberoende har jag läst väldigt mycket kring och gränser har jag verkligen lärt mig att sätta. De gränserna som är svåra är de känslomässiga, att dras ned i medlidande, tänka på hur fruktansvärt liv mamma levt och liksom känna den ångesten över att plötsligt vakna upp och förstå att man slösat bort livet på absolut ingenting mer än att förstöra det både för sig själv och andra, förstöra sina barn m.m. Jag kan bara inte förstå varför jag ska in och känna de känslorna. Jag blir ju helt dränerad av det. Annars har jag väldigt bra gränser och hon accepterar dom till fullo. Det är väldigt klokt av dig att bryta de relationer du inte mått bra av, det tycker jag absolut man ska göra, det spelar ingen roll om det är blodsband för om någon skadar en med sitt beteende och inte blir bättre trots att man tar upp ämnet och försöker förklara hur man känner, då behöver man klippa banden. Det enda man kan påverka helt är sig själv och hur man väljer att leva sitt eget liv.
Kram❤️

@Andrahalvlek Kram

@xyz23 Jag mår väldigt bra just nu, trots den tråkiga november. Landat bra i mina arbetsuppgifter och jobbgemenskap. Min mamma, mina döttrar och min hund mår bra. Jag har skalat bort en del åtaganden, fått lite mer luft i vardagen. Jag är frisk, sover bra, äter bra och håller liv i löpningen. Och jag njuter av lugnet före julmånaden.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, det är stor skillnad på allmän nedstämdhet och mörk depression; jag har haft båda. Men det är säkert också skillnad på svart depression, och t.o.m. djup nedstämdhet - som väl ligger i själen, om vi nu har någon - och problem på jobbet. Jag har likväl som du känt av nackdelarna med att var chef och ha medarbetare, och upplevt väldigt otacksamma situationer - du vet det som kanske kan sortera inom begreppet att 'gå in i väggen' även om jag aldrig varit sjukskriven för det. Såklart behöver man inte vara chef för det.

Ska tänka på vad du säger och försöka hålla isär begreppen. Det är en mörk tid, men just nu mår jag alldeles ok. I kören preppar vi just för de traditionella julkonserterna, så det ska bli kult, som kidsen säger. Fröjda di-i-ig det är advent :)

Hoppas du mår bra också.

Kram

Var och en gör ju som man vill. Jag har aldrig varit hos någon psykolog privat. Endast för att arbetsgivaren bett hela gruppen att prata med en psykolog, om arbetsrelaterade saker. Det finns väl alltid anledningar till att man inte litar på, eller känner sig hjälpt av sådan rådgivning. För egen del, så skulle jag i så fall vara väldigt säker på att det verkligen var värt. Jag tänker så här. Klarar man att leva ett hyfsat bra liv, utan att rota i vissa saker, så tycker jag för egen del att jag låter bli. Skulle saker och ting förvärras, eller att det kändes skadligt för mig, då ändrar jag mig nog. Att bygga upp sin självkänsla tror jag man lättast gör genom att göra saker man tycker om, umgås med människor som både ger och tar energi i ungefär lika portioner. Att ha det gott och tryggt i sitt hem. Så egentligen handlar det nog om balans. Jag har en nära anhörig som jag slutat att umgås med. Just för att hen har gjort mig illa många gånger, samtidigt så har vi haft jätteskoj, och har en kontakt som få har. Men jag känner att det blir lättast och bäst att inte umgås. Vi kan vara på samma kalas, men vi behöver inte ha kontakt. X- mannen har jag heller inget agg emot, men blir inte gladare av kontakt med honom heller längre. Båda dessa är beroende av alkohol, och tampas med det. Jag vet inte hur jag skulle gjort om min mamma var missbrukare. Troligen skulle jag satt upp gränser, pratat och läst om medberoende, vilket jag har gjort en del, men passar inte riktigt in. Jag läser om det mesta som har med psykologi, psykiatri och beroenden att göra. Sen ibland lessnar jag, när folk omkring mig har beroenden dom inte vill se, eller struntar i. Trist Himmelellerhelvette att du fick ätstörning i så ung ålder. Men det är aldrig försent att bli stabilare, gladare och mer nöjd med sig själv. Försök att göra mer av saker som gör dig glad. Sätta gränser för vad man går med på. Man kan börja i det lilla. Kram. ❤️

Yes! Nu har jag låtit laga stenskott, besiktat, bytt till vinterdäck och haft bilen på årlig service. Allt inom loppet av tre veckor. Heja mig! Det är så jävla gött när surdegar är ur världen. Inget av det är speciellt roligt, men nödvändigt.

Kram 🐘

@miss lyckad Tack så mycket!❤️. Ja, du har varit ett stöd för mig i min start här och det betydde mycket. Även din resa har inspirerat mig då jag tidigt fick se att det går att göra en stor förändring i sitt liv och leva det som man önskar. Att gå mot sin värderade riktning❤️. Det är alltid trevligt när du tittar in en sväng😁

@Vida Har nog landat där också. Dock kan jag tänka mig att dra ner på dosen. Att dra ner dosen när man mår i övrigt bra verkar funka, men att sluta helt är värre. Så länge det finns några korn kvar i blodet verkar det funka, det är från lite till 0 som är tippingpoint. Att sluta och börja igen gång på gång kräver mycket av mig mentalt, symtomen blir ju tyvärr värre just under insättning.

Jag tycker mig se en ”trend” just nu att folk vill sluta med antidepp så snabbt som möjligt. En del säger att medicinen gör att de inte fungerar optimalt, att normala toppar och dalar i humöret kapas. För egen del kan jag dock känna att medicinen snarare får mig att funka ”normalt”. Att jag behöver den extra hjälpen för att vara precis som jag vill och ämnar vara. Vi är alla olika.

Kram 🐘

@xyz23 Håller med. Att kalla antidepp för lyckopiller är okunnigt. Och att folk säger att de är deprimerade till höger och vänster irriterar mig som sjutton, när de egentligen är nedstämda. Depression är kolsvart mörker, noll förmåga att göra något åt situationen. Med hjälp av medicinen rätade jag på ryggen, höjde blicken och orkade ta tag i motion, kost, umgänge - som för mig är friskfaktorer.

Sen tror jag att har man väl börjat är det svinsvårt att sluta, för att kroppen vänjer sig vid den substansen. Just därför är det så viktigt att inte sätta in medicinen på ungdomar innan man testat alla andra vägar. Sjukvården tar lätt till medicin, för att det är effektivt. Min dotter jobbar inom BUP och hon märker en viss förskjutning där, att man numer försöker behandla på andra sätt innan man tar till medicin.

Kram 🐘

@Andrahalvlek
Jag tar Sertralin 50 mg. Mår jättebra. Det tog nog någon månad för hjärnan att rätta till sig. Jag kommer att ta detta livet ut. Förstår inte varför man ska sluta med något, som man mår bra av?
Kram🌸

@Andrahalvlek Ligg du kvar med dem. Min kloke läkare säger att Seroxat är helt safe; dessutom hjälper paroxetinet riktigt bra mot min IBS, som har varit svår, men som jag knappt märker av längre. Sedan vet ju både du och jag, och många andra här, att det bara är raljerande tratthattar som kallar SSRI för lyckopiller. Det handlar såklart inte om det, utan bara att försöka få synapsluckorna att funka som det var tänkt.

Så vi fortsätter på det spåret.

Sköt om dig. Kram.

@xyz23 Tack för fina ord ❤️

Jag fick börja med antidepp igen, nu en annan sort: 60 mg Duloxetine. Plus 15 mg Mirtazapin till kvällen. Innan tog jag Venlafaxin. Sannolikt har jag ärvt sårbarheten för depression liksom alkoholmissbruk av min pappa. Jag tänker inte sluta med antidepp igen. Min läkare säger att vi till nästa sommar kanske ska minska från 60 till 30 mg Duloxetine, men där ska jag ligga kvar typ livet ut. Jag har haft återkommande depressioner sen tonåren.

Kram 🐘

Bästa @Himmelellerhelvette❤️ Jag tänker att du vill mig väl.Tror att du skrivit ngt liknande en annan gång när jag skrev om det här att sakna vänner/känna sig ensam. Jag har funderat mycket på det här med varför man inte hör av sig när någon inte mår bra el varför man säger “vi hörs” så hör man inte av av sig el så säger man ”hör av dig när du inte är så trött”. Jag tänker att när man har en nära vän som är jämlik dvs båda har upplevelsen att man är nära vänner el om det är ett tjej- eller killgäng eller det är ngn form av ett kompisgäng. Man kanske träffas med jämna mellanrum, har firat midsommar tillsammans sedan ungdomen osv då flyter det liksom på . Men om det inte gör det då är risken stor att vänskapen till slut försvinner…och om man inte kan hålla det där ”vi hörs” så säg inget alls. Jag vill inte vara utan min vänner, och de skulle säkerligen bli glada men jag har inte den orken nu. Jag har inga problem med att ta kontakt men just nu har jag inte lust men kan ändå sakna ngn som hör av sig.

Kram❣️

@Andrahalvlek Hej Andrahalvlek, detta som svar på ett av dina gamla inlägg. Jag blev fullständigt golvad i förrgår av en sak som hände här, och efter lite stöd från admin-Kristoffer, berättade jag för honom att jag fortfarande kände mig grön på forumen, med en massa jag inte känner till riktigt. Detta ledde sedan till att jag har ägnat en hel del tid till att förstå speciellt trådarna - detta hellre än att bara kolla Senast kommentarerna. Jag läser mycket mer än jag kommenterar.

En sak har jag emellertid noterat sedan länge: Ditt driv med pennan; så har jag alltid velat skriva också. Pang, pang, pang, typ. Bengt Ohlsson har det också på sitt sätt (kanske farligt att relatera till enskilda författare om man nu som jag vill ge en komplimang..., han kan vara impopulär, men nu menar jag just schvunget). Du skriver klart bäst på forumet.

Det var inledningen. Jag tänkte kommentera angående symptomen du berättar om, eftersom jag känner igen det du beskriver. Väldigt väl skulle jag säga, åtminstone de symtom jag själv refererar till. Vet inte om du äter SSRI ännu, men jag såg att du satte ut medicinen under en tid, under lång tid förresten, och symtomen stämmer klockrent med de svirrningar i huvve jag kan känna som på posten om jag har slarvat med mina Seroxat och inte har tagit dem nogsamt; jag minns inte vad FASS skriver, men för egen del är jag säker.

Ha det bäst.

@aeromagnus Önskar allt det bästa för din fru, att det ska gå bra🙏🏻 och att du får bra dagar på universitetet☺️och styrka och värme t dig🤗🍁

Veckorna går. Ullared avklarat. Nu har jag tränat tre dagar av fyra men torsdag och fredag sitter jag på universitetet. Frugan ska till Kalmar torsdag 6/11 till njurspecialist. Så jag ber en bön ikväll.

Hejsan! @Geggan läste om dina tankar om att eventuellt rota i det förflutna och tänkte bara säga och ge ett enkelt tips - Bli inte som jag och fastna i för mycket självreflexion och tillbakablickande. För någon lär väl ha sagt att gårdagen har varit och framtiden har man inte sett och så vidare. Höll i natt på att nästan ge upp, men har en gång skådat in det rum som man normalt bara hamnar i innan man väl ska söka ljuset enligt de som är lite mer andligt bevandrade. Flummigt snack, javisst, men tror att vi alla nånstans har svaret medfött inom oss och med Herrens hjälp oavsett hur andligt eller filosofisk bevandrad man är så fixar det sig. Vill inte bli för djup, men håll i och håll ut. Gott att läsa att du är glad idag, så visst är det mänskligt sett nuet som gäller rent psykologiskt sett alltså.

Kämpa på kompis!

Jag har ju sedan i våras haft kraftigt ökande grad i mina mångåriga migränliknande besvär. Som om hela nervsystemet är i alarm och går på loop, med bara några få bra dagar emellan. Ja, och så hela sommaren då jag bara mediterade o mådde bra. Annars är det som att jag inte riktigt klarar det vanliga livet. Nu har jag efter nytt tjat hos läkare fått ett halmstrå- betablockerande som migränprofylax! Inne på tredje dagen o det känns absolut bättre. Mycket tacksam o hoppas innerligt att det håller i sig! Funderar på att igen kontakta terapeut för att fundera över om det ligger något olöst i min livshistoria bakom dessa förlamande spänningstillstånd. Min aggressiva o jobbiga tonårstid. Mina förödande mångåriga konflikter med min mamma. Min utsatthet då min man lämnade mig ensam med mycket små barn. Min pappa som iscensatte en grandios konkurs innan han dog i förtid. Ja, jag har borstat av mig o gått vidare, ganska rationell som jag är. Dövat med alkohol . Skall jag våga gå tillbaka o rota i allt detta, det är den stora frågan. Kanske om det är tidsbegränsat- några gånger. Nå, idag är jag glad. Ska fika med den nyblivna trettonåringen.

@Andrahalvlek håller med om att det är märkligt. Som tur är har vi hittat ett system där vi kan hitta och återpublicera alla trådar som försvinner, och vi brukar göra det en gång om dagen. Men absolut snabbast går det såklart om man gör som du och skriver till oss!