Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era värdefulla svar!
Jag orkar sällan komma in nuförtiden, vet att jag borde. Det hjälper mig, att hålla mig här och att få ur mig tankar, känslor, och jag vet att här är jag bland folk som förstår.

Idag skiner solen, har hämtat minsta barnet tidigare. En härlig promenad. Glädje.
Jag ser min dotter för vem hon är. Finns för henne. I den ålder hon är i nu, då försvann min egen mamma i alkoholism och psykisk ohälsa.
Det triggar känslor och minnen, att se min dotter i den åldern då jag önskade närhet av min mamma. Men hon släppte sakta taget om sina barn, livet. Vi blev vildingar, söp och knarkade under tonåren och längre är så... inuti visste jag hur jag ville vara, sund, utbilda mig, bli nåt... men när min mamma släppte min hand...var det som att jag inte kunde gå på rätt väg själv. Jag fladdrade omkring bland fel människor, fel vägar. Jag lyssnade inte på den inre rösten. Och till slut var jag vilse.
Tur att jag blev gravid tidigt. Kärleken till mina barn fick mig att se klarare, fixa mitt liv, utbilda mig, skaffa mig ett bra jobb och en bra fasad. Men jag fortsatte vara vilsen, trots att jag skötte min yta.. min fasad var ju perfekt, varför behövde jag alkohol? Varje fest, varje helg, sen varje onsdag också, sen varje måndag, tisdag, alltid. Ångest. Destruktivitet. Jag höll på att drunkna och släppa taget om mina barn. Jag föll, slog i hårt i botten flera gånger, till slut nådde jag min personliga botten. Jag blev störtfull på ett av barnens barnkalas hemma.
Jag sökte hjälp. Igen. Denna gång hos en fantastisk ängel, en alkohol-terapeut, med ett väldigt tålamod och jordnära visdom. Hon tog min hand, där min mamma släppt mig en gång. Hon började gräva, var nånstans blev jag vilse. Med terapeutens hjälp, med träning, meditation, självhjälpsböcker, Rosenmetoden, samtal, acceptans, gråt och skratt har jag mött mig själv där jag förlorade mig. Återupptagit kontakten, låtit mig läka och mogna. Minnen som förr fastnat som smärta i kroppen, ilska och en klump i halsen. Kommer ut genom munnen nu.
Jag är över 40 år och för första gången i mitt liv yttrade jag ord över ett av mina trauman, häromdagen frågade jag min man, utan att söka ömkan, bara för att konstatera ”har jag berättat för dig att jag såg min mamma skära upp sina handleder när jag var 10 år?”.
Jag nästan hostade ut orden. Så hårt de suttit. Och så skönt att få loss dem.
Tänk att trauman, kan sätta sig i kroppen, göra symptom som man försöker självmedicinera med alkohol. Tänk att man kan lösgöra sig från dessa mentala kedjor.
Jag ska göra allt för att hålla mina barn i handen, för alltid! Jag släpper dem aldrig.
Tack för att jag får uttrycka mig så genuint här!
All lycka till er!
Jag vet att ni kämpat och kämpar!
🙋🏼‍♀️🌸🌸🌸

@Se klart ❤️

Vacc-lycka!
Mamma får sin första dos nästa vecka.
Alla barnen har antikroppar. Jag ser ett kramkalas segla upp!

Det här snus-slutandet som du tycks vara på god väg att klara av. Jag är så imponerad. Men ger mig också tro på att det kanske-kanske kan gå även för mig.
En liten tanke gror, tack för inspo. Kram!

Hej Studenten😎

Kul att höra av dig och att få ta del av din historia. Vad hände? Varför? Hur blev det? Nyfiken i en strut är jag 😂
Du berättar såklart bara det du vill...

Själv mår jag just nu bättre efter en pärs med Covid-19. Innan dess har jag haft många upp och ner perioder under året som gott. Haft svårt att hitta livslusten och tänkt mycket på döden. Självmedicinering har bestått av alkohol ibland och för ofta såklart.

Har kontakt med en psykolog som hjälpt till att sortera och hantera mina tankar i rätt fack. Men jag har hängt kvar här för jag känner också ett viktigt stöd från några härinne som jag följer.
Det är också väldigt många trådar som jag inte läser för det blir helt enkelt för mycket för min hjärna att ta in.
Men hur som helst så ser det lite ljusare ut där framme någonstans.. ☀️
Hoppas detsamma för dig🤗🍀

Kram 🧡🌷🧡

Hello, kollar alltid på mello. Och Tusse, såå bra!👍
Så gött med ledighet. Jag suktar efter påskhelgen! Och semestern i sommar... som aldrig förr. Längtar sååå🌞
Ha en bra dag o ledighet sen! Kram🤗

Första riktiga ilskan i nykterheten var för mig en blandning av skräck och "måbra" !
Jag hade ju blivit upplärd att behärska mina känslor för det kunde tippa över så när jag för första gången blev tvärilsk blev jag rädd men alldeles efter mådde jag så bra när jag insåg att jag handlade för mitt eget bästa och släppte ut frustrationen.
Idag har jag inte det behovet av att bli ilsk utan nu kliver jag mer åt sidan och kollar in läget om du förstår hur jag menar. Lite kan det bero på att jag är mer öppen med mina åsikter och skäms inte för att uttala dem i klartext. Var ju nån som sa för ett tag sen : Ta ingen skit !
Skönt att höra av dig !!

Tack alla ❤

@Charlie70 Jag har det kanske enklare än andra, jag har två val: att försöka leva nykter eller börja dricka och dö. Svart eller vitt.
Det är aldrig tänk om eller så, det är aldrig ”ett glas kan jag ju unna mig” för jag dricker inte på
det sättet när jag dricker.
Det är stora konsekvenser, om man ser till dom är valet kanske inte alltid enkelt men självklart.

Testade att få till en rubrik, men den lyckades visst inte. Ett visst antal ord följer med oavsett hur många mellanslag jag gör :D

Halv dos Champix

Snussuget bedarrar så (mycket) sakteliga. Jag tar dag för dag och timme för timme i bland. Likheter finns med det forna vinsuget. Om det fortsätter så då vet jag att snussug förmodligen är mer eller mindre ett minne blott vid maj månads utgång. Bör ju kunna gå att uthärda. Eller hur? Någon vecka återstår på min halva Champixdos. Ska bli fint när den kuren är avklarad.

Kram!

@Charlie70 skrev:" Segt nu med vaccin-frågan. "

Fick idag veta att min ex-svärfar, 83 år, får sin första spruta idag, tjoho! Snart kan vi umgås och kramas igen ❤️

Kram 🐘

@JoYo fint med denna uppdatering! Kan bara skriva under på allt. Tack.

Kram!

@Charlie70 Ja, det är verkligen skönt att slippa vinet i den här ekvationen!

@Se klart vilket ovanligt initiativ att ses inomhus på en middag! Och så bra att det gick att ordna. Jag går här och lurpassar på våren och ser fram emot att kunna ställa ut trädgårdsmöblerna för utomhusträffar. Segt nu med vaccin-frågan. Men vi fortsätter hålla i och hålla ut.

Kram!

@Fenix Beundrar din ihärdighet från djupet av mitt hjärta! Finns det någon gräns för hur länge man kan/bör ta antabus? Kan man inte bara ta den resten av sitt liv om den nu funkar bra?

Kram!

@Dee GULP säger jag bara. Å ena sidan fantastiskt att nå de där innersta känslorna som man ju faktiskt behöver nå i bland för att må bra. Men - konsekvenserna som kan komma av det.... Du är oerhörd som tar dig igenom utmaning efter utmaning med bibehållen nykterhet.

Kram!

Instämmer med Se klart. Väldigt mycket för er nu. Sen är det ju så att du kunde ju inte adressändra och fixa hemförsäkring för ett år sedan. Vissa förutsättning måste ju finnas på plats först. till exempel att kontraktet är underskrivet och att bygget är klart. Det blir per definition mycket på en gång nu. Du tycker hjärnan kan drömma utan dig nu. Kan du sova utan din hjärna? Om jag hade varit i dina kläder nu hade jag använt min hjärna till tusen för att planera varenda detalj. Ungefär som du gör :D Och tänk vad skönt att slippa vinet mitt i allt detta.

Kram!

Tack för omtanken @Se klart ❤️

Jag försöker att göra som jag alltid har gjort med dottern. Planera och vara i nuet, växelvis. Allt med henne kräver planering, men att leva med henne kräver närvaro i nuet. Om jag planerar noga får hon bättre förutsättningar att klara av nuet. Hon lever verkligen nu, nu, nu, samtidigt som hon är långt fram i tanken och vill veta vad som ska hända imorgon, om en vecka, om en månad osv. En kalender och whiteboardtavla är nödvändigt. Det som står i kalendern och på whiteboardtavlan gäller.

Hennes pappa kan däremot inte stava till ordet planering. Han tycker att jag överplanerar, och att jag fört över detta beteendet på båda våra döttrar. Tack och lov säger jag. Sin pappas oförmåga att planera, komma i tid och hans ständiga glädjekalkyler och dubbelbokningar är inget beteende jag önskar någon av mina döttrar. Vi är väldigt tydligt tre mot en i vår familj om man säger så.

Därför är jag glad att första veckan på boendet är ”min” vecka. Då gör jag som jag tror är rätt, lägger ribban. Sen får han göra som han tror är rätt ”sin” vecka därpå. Därför tänker jag inte säga någonting till varken honom eller dottern om mina planer än. Det berättar jag först när det väl är dags för flytten 10/4.

Barnens pappa är ju inte dum, och han är en snäll och klok man, så han vet ju att jag agerar i kulisserna. Han tycker egentligen att det är mer än okej, men för syns skull måste han muttra och sätta sig lite på tvären. För att våra olika roller alltid har varit så, det är ett mönster som hänger med.

Och dottern far inte illa av att vi agerar olika, hon är så van vid det. Hon vet att vissa saker gäller hos mamma och andra saker hos pappa. Jag lägger mig lite lika i vad de två gör under pappaveckorna som han lägger sig i vad jag gör under mammaveckorna. Skulle det komma till sin spets, eller om jag misstänkte att hon for illa, så är det i slutändan jag som bestämmer eftersom jag är god man för henne. Det vet han om.

Kram 🐘

Skönt att höra av dig igen och härligt att du fortfarande är nykter.
Kram!

Så roligt att höra Kaffetanten!
Vilken bra och positiv lista. Jag tror att det är viktigt att reflektera över fördelarna och skillnaden. Annars är det lätt att halka tillbaka i gamla hjulspår. Tänk nr 1 på din lista! Egentligen kanske du skulle ha en nr 1 som verkligen belyser att du mår bättre för din skull. Fortsätt göra bra val.

Mycket nu. Tänker att det är megaprojekt (i hamn) på jobbet, och mega-max projekt med din dotters flytt som är minutiöst planerad men innebär givetvis en massa överraskande känslor- också. Att det kan vara bra att zooma ut och se vilken betydelse den här tiden har, som du kämpat med- och för- din dotter. Nu är ni snart framme i den där självständiga tiden som är målet för precis alla barn. Då vi kan känna yes, vi klarade det.
Det finns stunder av backlash och du är säkert förberedd på det som på mycket annat. Men i ett hopp över ett stup finns en liten, liten centimeter när man hänger i luften och innan foten landar på andra sidan. Tänker på dig!

@Se klart Skönt att höra att du mår bättre, och att du har haft en toppenkväll ❤️ Vi behöver alla träna på att träffas och umgås utan att försöka överträffa oss själva. Okej är bra!

Kram 🐘

Middag hemma
Så ovanligt men ikväll hände det- ett kompisgäng jag umgåtts med genom åren (inte mina närmsta vänner med goda)
Vi var inte många och satt med ordentliga mellanrum. Har jobbat och lagat mat parallellt, men tog mig tid till lång promenad på lunchen.
Bakat. Grejat. Maten blev inte så toppen men helt ok! Jag gör rätt när jag konstaterar att helt ok räcker en sån här vardagsmiddag.
Gick på systemet. Frågade om råd ang vin till maten. Hade obetvinglig lust att säga ”det är inte till mig för jag dricker inte”.
Åtgång vin: 3 olika öppnade flaskor, max 1,5 flaska drucken. Haha det märks att jag inte är med på vintåget...
Jag köpte alkoholfritt vitt på Ica som var gott! Ingen middags-fixar-stress idag, min absolut största triggar att få ihop middagar liksom ”effortless” men det är en jäkla effort. Druckit så mycket för att lugna mig vid de tillfällena.
För att inte tala om nu- efter.
Tre halva flaskor vin kvar, dvs ”slattar” som ingen skulle sakna.
Nu är två av dem korkade och står långt inne i skåpet. Bubblet hällde jag ut.
Känner mig befriad! Supertrevlig kväll- och dessutom ser jag fram emot imorgon.
Allt är väl, ändå. Kram på er.

@Fenix Jag blir så imponerad av er som vågar be om hjälp "fysiskt" så att säga, eller IRL. Jag hade aldrig någonsin vågat göra det - mitt enda, första och sista hopp var Alkoholhjälpen.
Jag är grymt imponerad av ditt och de andras mod här inne, som vågar ta en riktig kontakt.
Jag hoppas att det blir bra med antabus, låter som en rimlig plan att köra på ett år, sen fasar du ut det eller?

Jag var jäkligt nära för bara en stund sedan, när jag hade ett storbråk med min pappa en kväll. Jag har nog aldrig blivit så arg på någon förut, jag skrek och skrek och skrek och jag hade tur att jag inte hade något i handen för då hade jag kastat det rätt i ansiktet på honom. Han gick duktigt över gränsen. Som så många gånger förr.
Min pappa är periodare och under covid har han druckit mer än tidigare. Det var en ilska som hade byggts upp inom mig under en tid som kom ut under en kväll. Det kom ut pga att han har blivit en sur jävla gubbe, och han är rätt elak mot min mamma verbalt, oftast i nyktert tillstånd men ibland när han är på gränsen till att tippa över. Så sa han en ganska förnedrande sak om mig till mig, och då exploderade jag.
Jag var så arg, just under själva raseriutbrottet (ja, det var ett riktigt raseriutbrott) så kände jag ingenting annat än en form av utomkroppslig upplevelse, det var så jävla skönt att balla ur. 2 år och 3 månader och äntligen kunde jag kanalisera en likadan känsla som när jag ballade ur onykter - den var faktiskt jämförbar.
Efteråt, hela kvällen, stod en svart stor demon jämte mig och skrek i mitt öra att jag behövde dricka. Lugna ner mig. Livet är inte värt nykter. Drick, försvinn in i dimman. Släpp garden.
Jag sov hos mina föräldrar med barskåpet proppfullt den natten. På morgonen efteråt vaknade jag och tänkte att jag var himla stark som inte gått upp och druckit ur barskåpet, samtligt som jag skämdes över att jag tappat det helt på min pappa.
Jag och min mamma pratade om det dagen efter. Jag sa som det var - att jag höll på att gå upp mitt i natten länsa barskåpet pga att jag vart så jävla arg. Hon bemötte mig med att säga att jag var stark. Otroligt stark som inte gjorde det.
Jag fortsatte, och det här kommer bli mina bevingade ord framöver:
- Jag VET att jag skulle kunnat dricka upp ert barskåp. Det är inte det som är problemet, att jag ville döva min smärta och ilska inombords just där och då. Mitt problem ligger snarare i att jag inte kan sluta. Det handlar inte bara om en fylla för mig, tar jag det där första glaset så kommer en fylla vara 3 månader, varje dag, 24:7. Jag kommer inte klara av att stoppa en gång till på det sättet jag gjorde den gången efter 4 år med 2-3 liter vin varje dag. Det är där jag måste fästa min mindset och fokus i livet.

Kram Fenix.