Senaste kommentarerna i forumet

Stegräknaren stannade på 10.660 steg och jag har bara ätit bra mat idag. Falu rågrut med smör till frukost, sötmandel/hasselnötter/pumpakärnor till mellis, fröbröd och kallrökt lax till lunch, grönkålssoppa med ägghalvor till middag och smoothie på spenat, hallon, blåbär, äppelmust och proteinpulver som kvällsmål. (Jag hatar att somna hungrig.) Havremjölk i kaffet, och ingen choklad alls!

Det blev ingen choklad igår heller, men igår kväll gick jag mina rundor ut i köket flera gånger. Öppnade kyl och skafferi. Hittade inget gott alls ? Chokladen är slut och jag har infört köpförbud på den. Inget kvarglömt godis någonstans, mer än några hårda karameller som jag fått i något presentpaket. De lockade föga. Det gjorde inte heller den tråkiga vaniljglassen, som dottern äter ibland, eller den chips som också fanns i skåpet. Inget sött. Ridå. Katastrof.

Ikväll däremot har jag inte känt något sug alls efter varken choklad eller godis alls. Ingenting. Tack vare tre måltider och mellis garanterat. Och kvällspromenad vid 18.30. Nu ska jag inte sabba det här genom att köpa hem choklad till helgen. Att inte vara sötsugen är ju en gåva ?? Sen får det vara hur jävla trist som helst just nu. Vill jag festa till det kan jag köpa hem lite ost och chark.

Imorgon blir det tre promenader - morgon, lunch och kväll. Utmärkt tillfälle att lyssna på min ljudbok. Jag kan verkligen rekommendera ”Hälsorevolutionen” av Maria Borelius. Hon är vetenskapsjournalist och försökskanin i ett. Boken handlar om antiinflammatorisk livsstil och den inspirerar mig oerhört mycket. Inte bara kost alltså, utan även aktiviteter. Och man får lära sig om hormoner och geners påverkan, och om hur inflammationer i kroppen spökar till det på alla möjliga sätt. Framför allt får man tips om hur man kan äta och leva antiinflammatoriskt.

Visste ni att man ska försöka somna vid 23-tiden eftersom kortisolnivåerna då gör en naturlig dipp? (Kortisol är ett stresshormon.) Det är något att sträva mot. Jag är glad om jag hinner med att somna innan midnatt, det lyckas jag kanske med två-tre gånger per månad. Eller att så lite som en tredagarskur med yoga och mindfulness sänker inflammationsmarkörerna rejält? När jag har lyssnat färdigt på boken första gången så får jag nog börja om från början, jag lär mig hela tiden nya saker.

En sak från boken som jag bär med mig just idag är att vi är skapta för liiite halvsvält, att vara hungriga i perioder. Tex 5:2-diet eller 16-timmarsfasta då och då kan därför vara ett bra sätt att gå ner i vikt eller hålla vikten. Våra kroppar är inte gjorda för att vara ständigt mätta. Och godis och choklad fanns INTE på savannen. Lyckades man hitta honung en dag så åt man upp allt i ett nafs, man hade ju aning om när det skulle ske nästa gång. Nu har vi ständig tillgång till ”honung”.

Jag tror på tänket att aldrig vara vrålhungrig och aldrig proppmätt. Och att inte slarva med mellis för att hålla blodsockret balanserat. Jag har tagit en stor glasburk med lock som jag har fyllt med 1/3 sötmandel, 1/3 hasselnötter och 1/3 pumpakärnor. Nu kan jag lätt ta två små nävar och lägga i en liten skål som mellis, eller lägga i en burk och ta med mig i bilen eller till jobbet.

Jag tror på att det ska vara enkelt också. Därför har jag tillagat sex portioner grönkålssoppa ikväll. Sparat två matlådor till middag onsdag och torsdag och fryst in resten. Kokat ägg har jag också gjort, bara att skala och dela.

Det skriver Maria i boken också - det tar inte mer tid för att man planerar maten innan. Det tar lika lång tid, men det är en annan typ av tid. Har man inte planerat maten så får man använda tiden till paniklösningar, som riskerar att bli dåliga.

Sen är det väl som vanligt med mig att jag inte orkar i längden, men jag ska fan inte ge upp. Kassa mat- och motionsdagar får vara kassa dagar, det är okej. Huvudsaken är att man så snabbt som möjligt ramlar tillbaka i goda vanor. Inte bara ge upp och ge fan i det liksom. Precis som med alkohol med andra ord.

Kram ?

Svar till VaraFrisk, inlägg 10 i Vinis tråd, mamma är alkis.

Jag tror detta blir jättebra..Äntligen ska jag få träffa barn och barnbarn..Åka på second hand-runda, åka till simhall, resturang, bio..Museum, ja allt som jag och alla andra inte kunnat gjort på jättelänge..Tror det dröjer vääldigt länge innan nästa pandemi..Eller jag hoppas det iaf..Kram..???

Här också! Fem av sju äldreboenden i min kommun är klara, och efter det ska 2.500 kommunanställda erbjudas vaccinering. Äntligen! Från 7/1 råder munskyddstvång på lokaltrafiken också, men jag sitter ju hemma vid köksbordet och ska jag någonstans så kör jag. Högstadieskolorna ska ha distansundervisning också. Håll i, håll ut, snart är det över. Sen kommer det väl ett annat virus ?

Kram ?

Har jag förstått det hela rätt??Om jag läser i Vinis tråd kan jag hitta Li-Los inlägg??

Kram?

Jag har bara ledigt så jag tänker inte så mycket på veckodagarna men vi ska ha familj på middag imorgon i stan och har som så ofta nuförtiden glömt Systembolaget. Ikväll blev det barnbarnstid och hämtmat. Har inte varit i stan på flera veckor men det känns riktigt bra. Något lugnt över detta mindre format. Tycker om att helgdagarna avtar, jag vill ha vardag, fast utan att behöva jobba då :) Det är ändå någonting i de här aftnarna och röda dagar som är mer alkohol-relaterade än en vanlig tisdag.
Ligger bredvid en sovande mini-människa som var arg som ett bi när hon somnade. Nu andas hon mjuka andetag med en plysch-kossa under armen.
Läste en artikel i SvD som handlade om yoga, selfcompassion och utbrändhet. Inga nyheter för den som redan funderat kring de här sakerna (gäller väl alla här) men ändå lite varseblivning kring värdet av att vila. Jag har jobbat mkt hårt med detta en vecka nu, slapp-proffs med många timmars ostörd sömn varje natt.
Imorgon tar jag min kaffekopp i sängen och skålar för ett år med denna vana som blivit en nästan daglig längtan.
Tänker på er alla denna stund, såna kämpar för ett bättre liv, var och en. Kram ?

Hade precis loggat in för att be dig att hänga kvar (även om det självklart bara är ditt eget val och inget du ska göra för någon annans skull). Men du är en av dem som tillför så mycket av det som gör forumet riktigt givande – nyanserna, reflektionerna, ödmjukheten inför alla olika situationer.
Kram!

Försöker nu komma ihåg var jag har sett eller läst en liknande beskrivning av hur reaktionerna kan bli, men minns inte riktigt var och i vilket sammanhang. Vilken styrka du har som kan beskriva, analysera och förstå dig själv. Det fulaste och mest skrämmande skriver du, men jag håller inte med om att det är fult. Skrämmande att inte förstå sina egna reaktioner och ageranden kanske, det känner jag igen, men när du nu beskriver sammanhanget så är det ju rätt begripligt. Jag tycker att det är så otroligt intressant med våra hjärnfunktioner och lärorikt när det är så välbeskrivet. Ett toppeninlägg!

Hamnade i Vinis tråd angående Alkoholterapeutens inlägg. Har dock inte reagerat lika mycket som andra - förutom på namnet/nicket. Då finns det betydligt flera andra inlägg som har fått mig mer uppgiven... ?

Men det bästa var svaret från Li-Lo.

Hon skriver bland annat att det är kutym att man svarar och berättar om sina erfarenheter i jag-form. Precis som jag bad om för ett tag sedan... Tack för det! Som en del har förstått tycker jag att det är helt galet när en del presenterar sina egna erfarenheter som sanningar. Gång på gång kan vi läsa:

Gör si, så blir det så...
I början är det så här...
Efter ett tag händer det här...
Vänta tills...
Det beror på att...

Nej, det är/gör faktiskt inte så/det för alla - och det beror på att vi är olika. Vi har olika bakgrund, olika orsaker till vårt drickande och olika dryckesmönster. Dessutom helt olika värderingar.

(Jag vill förtydliga att jag vill höra allas erfarenheter. Det är så otroligt peppande att läsa om hur det vände för någon efter ett tag. Ge mig mer...)

Detta har i alla fall fått mig att tillbringa allt mindre tid här på mitt älskade forum. Li-Los svar borde nålas fast. Enligt mig, alltså. ?

Vill tillägga att de allra flesta är ödmjuka och kan se människors problem ur flera synvinklar. Jag uppskattar er alla som berikar forumet på detta sätt.

I övrigt vill jag som vanligt tacka för alla uppmuntrande ord och kloka funderingar i min tråd. Sisyfos, jag återkommer med svar på ditt tänkvärda inlägg. Varför helvitt är mitt långsiktiga mål... Kanske inte ett helt enkelt svar. ?

Kram på er alla ?

Vore toppen om det är ny spännande period. Kan känna en glimt ibland av att det skulle kunna vara så. Ser ju på många av er att det finns hopp om livet. Och mitt äktenskap har varit något alldeles speciellt så himla länge. Så det blir nog bra. Hoppas jag.

Tack så mycket! Superintressant! Detta har jag helt missat, trots allt jag plöjt i ämnet.

Känns som mitt dopamin är typ utraderat, vilket ger trötthet och håglöshet. Många pratar om att man får så mycket mer tid plus mer energi att göra saker under all denna tid. Jag känner tvärtom att tiden nu bara rusar iväg, aldrig kommer känslan av en evighetslång kväll utan nu ser jag bara att timmarna går. Snart dags att gå och sova och så är ytterligare en dag bara borta.

Hittade flera videor på Youtube om ämnet , skall se klart en av de längre där de skall ta upp hur man kan öka dopaminet. Så förhoppningsvis finns det saker att göra för detta går inte ?

Vill bara tala om att det har börjat vaccineras idag på äldreboenden i vår kommun mot covid...Hurraaa!!???❤️?❤️?❤️?❤️?❤️???

Alla har vi ju olika uppfattningar om när man är beroende, och om det går att dricka kontrollerat osv. Jag har förståelse för det. Tror dock att de som väl hittat hit och startat en tråd är mer beroende än andra, och att det är extra svårt att få till ett kontrollerat drickande som håller i längden ( resten av livet) för oss. Det finns alltid en risk att beroendet blir värre igen. De som bara är lite beroende tänker inte på det, och hittar aldrig hit. Dock finns även risken att deras beroende blir värre om 5, 10 eller 25 år. Därför blir jag extra glad när någon hittar hit i ett tidigt skede i 25-35 års åldern. Min tröskel för vad jag anser vara ”beroende” är ju låg som vissa av er vet. Eller hur Kennie.?

Den här inställningen som jag har nu kommer av att jag helt enkelt aldrig har mått så här bra. Jag har ju aldrig varit helnykter tidigare och därmed aldrig fått uppleva det.

Men som sagt, det är jag det.?

Tack för grattis!? Det är ju dock först i morgon jag firar 1 år. Men jag lovar att inte supa till i kväll.?
@miss lyckad, oj, jag såg nu hur många hjärtan jag fått. Det är såklart jätteroligt! Tack alla! Kan nog bero på att jag har varit väldigt aktiv här under året som gått. Tror jag som mest varit ifrån max 3-4 dagar på raken. Det har forumet har betytt megamycket för mig. ?

I morgon flyttar jag min tråd till det vidare livet. (Jag startar inte en ny) Om det är någon här på ”förändra” som undrar något, vill ha tips eller råd så är det bara att skriva i min tråd. Och glöm inte, skäms inte för något, var stolta!

Kram ? /Torn

Det tog bara 1,5 timme och jag behövde bara byta vatten fyra gånger! Nu är det gjort ?

Och vet ni, plötsligt kändes det viktigt att outa min misär så jag filmade eländet och skickade filmen till äldsta dottern och hennes pappa. Så fick de sig ett gott skratt också ? Jag brukar säga att jag är tvungen att ha sådan jävla koll hela tiden på jobbet så jag måste ha lite okoll hemma ibland, för att balansera upp liksom. Och är det inte värre saker än diskberg, så är det verkligen ingen fara.

Äldsta dottern, som får bryt av endast lite disk på diskbänken, kommenterade filmen så här: ”Jösses, vi hörs på fredag när du är klar.” Barnens pappa kommenterade så här: ”Nu förstår jag varför [yngsta dottern] brukar stapla disk på hög här hemma också.”

Det är nyttigt att blotta sina svagheter. Jag är bra precis som jag är. Jag är inte min prestation.

Kram ?

Nej bakfylla saknar man ju inte! Så skönt slippa den ångesten. Men jag trodde ändå att det skulle komma något mer än att slippa, något man skulle vinna. Jag lyssnar på många olika poddar och läser en hel del, och där framförs ofta att livet är så mycket bättre utan a. Flera här verkar ju ha hittat något som i alla fall jag missat.

Att även om det skulle vara så att relationen för tillfället drar ned dig så finns det ju vägar framåt tillsammans. En del får jobba jättemycket i början för att få relationen att fungera, men det är nog rätt vanligt att man istället behöver omdefiniera hur man är som par senare, när barnen börjar bli större och man inte binds samman av det gemensamma ansvaret för dem längre. Jag tror du kan vara i början på en spännande period i livet!

Jag är otroligt tacksam för att du tar dig tid att förklara varför du reagerar som du gör.

Känner igen det från min dotter, men jag har ju omedvetet utvecklat en lyhördhet och vissa tekniker för att undvika de minorna. Så utbrotten sker ytterst sällan.

Hon skulle aldrig kunna sätta ord på det som du gör, eller själv aktivt förhindra att det sker pga hennes intellektuella funktionsnedsättning.

Just därför är jag tacksam att jag genom dig kan få lite inblick ??

Kram ?

Oj vilken dag detta har varit, och den har knappt börjat. Kunde inte somna i natt, somnade 03.30 och vaknade kl 11.00, detta med att vända tillbaka dygnet går inget vidare för mig. Usch...

Jag var tvungen att snabbt fixa mig, duscha, packa ihop paket som skulle skickas och skriva inköpslista (mat) på 1,5h då min mor skulle hämta mig och göra ärenden tillsammans med mig, då min bil är trasig just nu. Skulle även till sjuksköterskan för att få högre dos medicin, så kunde inte ändra tiden.

Hann såklart inte med allt och fick ett autistiskt mentalt sammanbrott. Har inte haft ett sånt på 4-5 månader. Förr trodde jag det var en panikattack, vilket det iof är på ett sätt, men det funkar lite annorlunda för folk med autism. Har lärt mig att det som sker för mig är "meltdowns" och/eller "shutdown". Ett meltdown för mig innebär att jag agerar utåt, det syns tydligt på mig att jag inte är okej, allt faller samman och jag blir arg/ledsen/får extrema känslor för minsta lilla. Jag kan inte få ihop saker, jag vet inte hur jag ska ta nästa steg. Jag kan inte kontrollera mig själv oh det känns som att även om jag skulle vilja stänga av så kan jag inte. Jag får så mycket känslor, fast jag vet inte vilka känslorna är - men de måste komma ut, för annars kan jag inte andas, annars kommer jag dö. Och då kan de komma ut på massor av olika sätt.

Ex. om en penna inte fungerar när jag ska använda den så kan jag kasta iväg den och börja gråta bara för att inget går min väg, att det är så typiskt. För andra är det "bara" en penna, men för mig är det allt just då. Man brukar ofta tala om toppen på isberget. Detta sker dock bara när det blir en stressad situation, när jag inte hinner vad jag förväntat mig eller vid en snabb förändring. Saker som berör mig får jag sammanbrott kring, inte saker som berör andra, inte mitt jobb. Meltdowns kombineras ofta med shutdown (som även kan ske enskilt) då jag stänger ner mig själv, blir icke kontaktbar. Sitta och vaggar i ett hörn är vanligt bland autistiska personer under shutdowns, och det har hänt att även jag gör det för att försöka få ro/förstå situationen. Jag blir som i trans. Jag ser nog utifrån ut som en trotsig 5-åring, men jag vet verkligen inte hur jag ska hantera mina känslor så jag stänger ner mig själv. Jag hör ofta inget utanför, och är totalt okontaktbar.

Dessa shutdowns och meltdowns kan jag kontrollera inför omgivningen, och de sker bara i min ensamhet eller inför mina föräldrar (som jag vågar visa det för). Jag kan "spara på dem" ibland. Jag är en skicklig skådespelare och trots mitt meltdown nu tidigare i dag så tog jag mig till sjuksköterskan och uppvisade "den duktiga flickan".

Det tar också sjukt mycket energi, och nu är jag både fysiskt och psykiskt trött utan dess like. Det är som en riktig urladdning, jag känner mig så lugn nu efteråt, det håller som tur är inte i sig så länge för mig. Men det känns som att all sparad energi och all energi jag tilldelats de närmaste 24h togs till mitt meltdown så nu ligger jag på minutkontot. Händelsen innefattade så sjukt starka känslor att nu finns det inga känslor kvar att känna, så det känns bara tomt - inte glatt, inte ledsamt - det känns ingenting alls.

När jag skriver om allt detta så ser jag ju hur sjukt det låter, och det är det ju.. men detta är väl de mest autistiska delarna av mig, fast inte så många får se det. Och det händer oftast bara 3-5gånger per år. Nu har ni fått se lite av mitt innersta, det fulaste och mest skrämmande, det jag nog är absolut mest rädd att visa för något. Ja, faktiskt, detta är nog det mest innerliga, det jobbigaste - som ingen annan ser.

Det var för övrigt under ett meltdown som jag förra året började dricka igen efter 175 dagar, jag kunde inte hantera mina känslor. Men då visste jag inte att det var därför, nu vet jag - och det gör all skillnad.. Kunskap är makt!

Här skulle vi grilla, men tändaren ville inte samarbeta med oss ? Så nu har korven åkt in i frysen. Har köpt extra långa tändstickor så vi är bättre rustade nästa gång. Jag och dottern fick ihop 5.200 steg i alla fall, utan korv i magen.

Kram ?

Ja, men det går ju frammåt då! Kanske har du fått gå igenom det värsta?

Här mår jag bra idag - precis varit ute i naturen och eldat, utan att grilla, då ingen i sällskapet kom ihåg korven.. Men det blev en utedag ändå. Så jag tror jag ligger på lite humörsplus just nu. Ska slösurfa i soffan och kanske sova lite, då det ju är trettondagsafton - och ledigt från jobbet :)

Det går sådär. Mitt mående är katastof. Tack till alla som läser och orkar svara. Ikväll ska jag prata. Med en psykiatriker som är privat. Min kille fixade det och tänker betala oavsett vad det kostar. Så jag kan få hjälp. Även om vissa (även läkare) tror att det är alkoholen som gör att jag mår så här så är jag säker på att det inte är det. Jag var nykter 3 månader för ett år sen. Började igen just för att ångesten inte släppte. Testade massa saker då med. Höjde antidepp. Pratade på aa och med psykolog. Men ingen följer upp och det rinner ut i sanden. Kommer jobba med nykterheten på beroendecentrum när jag får tid. Psyket Hoppas jag att jag får hjälp med privat nu.

Hur har det gått för dig efter dessa tre veckor?
Jag är bara på fjärde dagen. Men kände igen mig. Har en autistisk son jag vill finnas för mer.
Mvh

Hur har det gått för dig efter dessa tre veckor?
Jag är bara på fjärde dagen. Men kände igen mig. Har en autistisk son jag vill finnas för mer.
Mvh

Som du skriver Mattan, så kändes mitt liv i bakrus..Jag var duktig och omtyckt på jobbet, gillade både arbetet och kollegorna..Fritiden handlade mer och mer om alkohol..Livet hade tappat sin mening utan A..Visst skrattade jag och kände mig glad..Men den skönaste känslan var när ruset kom upp i hjärnan och sinnena.Då spelade ingenting någon roll...Bakruset nästa dag var alltid en skam och skuld känsla..Vad hade jag gjort, sagt, och vad mer hade hänt? Den sista tiden var blackouterna vanligt förekommande..En titt i spegeln, och jag har sett lik i bättre form..Magen och ansiktet började bli fyllesvullna..Jag såg nästan gravid ut..Hade ofta dåligt samvete för mina barn, vuxna och mindre..Dom älskar mig, men detta var inte mitt bästa jag, snarare det sämsta....?.....Efter att min dotter kontaktat min chef, som hade samtal med mig, började jag min nyktra resa..?..Dag för dag förvandlades och förbättrades mitt liv..Jag trodde att jag hade ett hyfsat liv då, fast jag innerst inne förstod..Satan, vad glad jag är för att jag blev nykter..??..Aldrig mer att jag återvänder till träsket......De ska va gött å leva..Kram..?

Glömde säga grattis till året Torn, det är en inspirerande resa du gjort! Apropå på det Miss_Lyckad skriver så håller jag med om att det finns en risk att många luras att tro att de ska klara måttligt drickande bara för att vissa andra gör det. Därför vill jag förtydliga mitt tidigare inlägg: Beroende mottagningen Riddargatan 1 framhåller att kontrollerat drickande verkligen inte fungerar för alla, och ofta rekommenderar de helnyktert och arbetar med återfallsprevention. Men i en del fall där beroendet inte gått så långt, kanske fortfarande ligger på riskbruksnivå och inte fullt utvecklat beroende, går det att hitta andra alternativ. Om man känner sig osäker på sin egen status så tycker jag att det är en bra idé att kontakta en beroendemottagning för bedömning och stöd.