Senaste kommentarerna i forumet

Hur har det gått för dig efter dessa tre veckor?
Jag är bara på fjärde dagen. Men kände igen mig. Har en autistisk son jag vill finnas för mer.
Mvh

Som du skriver Mattan, så kändes mitt liv i bakrus..Jag var duktig och omtyckt på jobbet, gillade både arbetet och kollegorna..Fritiden handlade mer och mer om alkohol..Livet hade tappat sin mening utan A..Visst skrattade jag och kände mig glad..Men den skönaste känslan var när ruset kom upp i hjärnan och sinnena.Då spelade ingenting någon roll...Bakruset nästa dag var alltid en skam och skuld känsla..Vad hade jag gjort, sagt, och vad mer hade hänt? Den sista tiden var blackouterna vanligt förekommande..En titt i spegeln, och jag har sett lik i bättre form..Magen och ansiktet började bli fyllesvullna..Jag såg nästan gravid ut..Hade ofta dåligt samvete för mina barn, vuxna och mindre..Dom älskar mig, men detta var inte mitt bästa jag, snarare det sämsta....?.....Efter att min dotter kontaktat min chef, som hade samtal med mig, började jag min nyktra resa..?..Dag för dag förvandlades och förbättrades mitt liv..Jag trodde att jag hade ett hyfsat liv då, fast jag innerst inne förstod..Satan, vad glad jag är för att jag blev nykter..??..Aldrig mer att jag återvänder till träsket......De ska va gött å leva..Kram..?

Glömde säga grattis till året Torn, det är en inspirerande resa du gjort! Apropå på det Miss_Lyckad skriver så håller jag med om att det finns en risk att många luras att tro att de ska klara måttligt drickande bara för att vissa andra gör det. Därför vill jag förtydliga mitt tidigare inlägg: Beroende mottagningen Riddargatan 1 framhåller att kontrollerat drickande verkligen inte fungerar för alla, och ofta rekommenderar de helnyktert och arbetar med återfallsprevention. Men i en del fall där beroendet inte gått så långt, kanske fortfarande ligger på riskbruksnivå och inte fullt utvecklat beroende, går det att hitta andra alternativ. Om man känner sig osäker på sin egen status så tycker jag att det är en bra idé att kontakta en beroendemottagning för bedömning och stöd.

Så starkt av dig! Tänker på dig ?

Grattis Torn till ditt år.
Angående Kontrollerat drickande eller inte så är jag inte heller lika svartvit, gillar också grått. Men det är klart att när AH började skriva här om att dra ner på drickandet genom att hälla i sig 4 stora Glas per helgkväll, då tänkte jag också att det var dömt att misslyckas, men man måste ju börja nånstans och jag tror att olika metoder kan fungera. Vi har olika dryckesmönster, har druckit av olika orsaker och med olika mål. Om man ska undvika riskdrickande är det högst 9 glas vin per vecka för kvinnor och högst 3 glas per gång. Och då är det nog inte tänkt att man ska hälla i sig alla tre på 30 minuter, utan under en kväll. Och det är små glas man pratar om. Det man undviker är berusningen och har man druckit för att uppnå just detta är det såklart meningslöst. Har ett glas alltid lett till jättefest så är det också svårare att dricka kontrollerat. Dricker man på känslor, på ensamhet eller för att sova finns bättre alternativ. Och många som planerar ”kontrollerat” drickande planerar ganska stora mängder, men även det fungerar kanske ibland (Kjell Olov Feldt) även om jag är skeptisk till deras mängder. Kort sagt, vi är olika och helnyktert är kanske lättare ibland, men jag tror att alternativa vägar också kan fungera när man är medveten om sina avsikter med drickandet.

Det är något som vissa kan få, då drar det positiva med nykterheten ut på tiden rejält. Det finns en man som heter Birging tror som föreläser om det på youtube.

Läs på sidan 9 här också: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:507658/FULLTEXT03

Kram ?

Då ska jag ha en sån där smal diskmaskin, nu får jag inte plats med någon diskmaskin alls. Visst är det tur att det är anonymt, snacka om smutsig byk som vi döljer i våra hem. Just nu hade jag inte velat ha spontana gäster ?

Snart är disken från helvetet ett minne blott, men först ska jag ut i skogen och promenera och grilla korv. Viktigast först!

Kram ?

Måste bara skriva en rad om den förundran jag känner just nu. Från att ha STARKT sug VARJE sekund i en veckas tid till att endast bli sugen efter maten, till kaffet och liknande över en natt. Märkligt tycker jag. Men väldigt skönt så klart. Samma med huvudvärken. Den gör sig påmind men inte på det tortyrliknande sätt som var förra veckan. Nu är det inte värre än att jag kan leva med den.

Känner du dig OK i dag Vjlo? Tänker på dig. Känns inte bra med ditt dipp. Hoppas verkligen det var tillfälligt och inget annat.

Kram!

liten hemlis här ang diskning.......Jag har en diskmaskin och det tar ca 2 veckor att fylla den :-O
Sen kör jag igång den.
MEN.....det är ju ingen som plockar ur den :-O
Så då lägger jag den nya disken i diskhon istället :-P
Jag har nog för mycket porslin ????
Tur att det är anonymt här !!

Jag har väl en del av alkoholromantikern kvar i mig på det sättet att jag vet att det där perfekta ruset är något jag inte kan förneka är något av det bästa. Problemet med det är att det av naturen flyktigt och med tiden blev det allt mer flyktigt och försöken att uppnå detta stadium blev allt mer tafatta och meningslösa.

Jo, jag håller på med mindfullness. Jag kunde också njuta av alldagliga saker innan och jag började trots allt med meditation medan jag ännu inte lagt alkoholen på hyllan. Så visst uppskattade jag saker även när jag inte var nykter. Jag tycker ju om att promenera, t.ex. Dock känner jag att en varaktig lycka inte allena kan byggas på något som är så flyktigt. Lyckan kommer ju inte från promenaden i sig utan från att vara närvarande i promenaden.

Det är väl som när man försöker uppnå vissa mål i livet. Landa ett jobb, ta studenten, springa ett maraton eller vad det nu kan vara. Visst är man lycklig när man uppnår det, men även den lyckan är flyktig. Sen sätter man upp ett nytt mål. Det är ju inget fel med det i sig, men man kan ju inte basera sin lycka endast på dessa uppnådda mål. Livet kan ju inte bara bli en transportsträcka mellan de olika målen och sen korta stunder av lycka när man väl uppnår dem.

Så blev det väl med alkoholens flyktiga ruslycka. För mig blev livet till stor del en transportsträcka emellan och även när jag började känna att ruslyckan i sig blev allt flyktigare så fortsatte den jakten. Då, upplever jag, att jag inte var fullt kapabel att vara närvarande i nuet. Inte under de stunder jag väntade på nästa rus och speciellt inte då jag återigen missat målet och tagit mig förbi de lyckliga russtadiet.

Känner igen det Blenda. Jag mådde faktiskt toppen ute på promenad, när jag fixade hemma och visste att på kvällen blev det festligt och mysigt med vin. Trevligt på dagen, men något annat på kvällen. Och att hänga lite tvätt osv efter några glas vin gjorde ju ingenting.

Jag slutade också med tanke på hälsan och alla konsekvenser som förr eller senare kommer. Och jag ÄR glad att vara ifrån ångesten över att förse kroppen med gift (har slutat snusa pga en operation också, DET är jobbigt..). Kan också känna mig stolt; har druckit alla helger i 35 år (minus graviditeter och lite småbarnstider) så det är ju toppen, ju. Men känner mig så tom, som sagt. Kanske är det tid som behövs. Vet inte om corona förhalat det hela kanske. Vad tror du efter dina tre månader?

Tack Andra halvlek för intressant kommentar. Jag förstår precis och håller med. Till en början kände jag mig tvingad. Det var många tankar om att jag minsann har bra jobb som kräver mycket (mer än min mans arbete) och då förtjänar att få koppla av. Andra jobbiga saker hade också hänt, som jag "borde" få dispens för att unna mig vin på helgen för.

Under elva månader (som det faktiskt snart är) har jag dock arbetat igenom tankarna och läst massor; böcker, poddar, på detta forum osv och förlikat mig med att jag var tvungen att sluta. Jag hade inte jättekonsekvenser, men det var bara en tidsfråga.

Du har rätt i det om vita knogar. Det går, men är helt utan glädje. Jag sörjer inte alkoholen i sig, eller jo/ja; sörjer att just jag inte kan ta del av den enkla lösningen att få avkoppling och glädje genom att dricka något gott (eller visar den formuleringen kanske just på alkoholromantik ?).

Tycker också att livet är lite grått ibland..Man kan ju inte vara spontan med att träffa folk t.ex. ?Vi får göra det som går..För ett tag sen hälsade min systerdotter på mig..Hon hade sina 3 pojkar med sig..Vi samlade stenar, lade dom i en ring, fixade sittbänkar av stubbar och brädor..Sen tillverkade vi grillpinnar av grenar. Och grillade korv vid lägerelden..Mycket mysigt..?✨..Betydligt roligare än att grilla på vanlig grill. Det märks att ditt liv blir bättre lim..Tänk 2 år tillbaka..Tror att du hade det jobbigt då..Måendet blir bättre efter hand..Varm kram..?❤️?

Jag har också en tomhet, likgiltighet och känner ingen glädje.
Är trött fortfarande.
Snart 5 månader sedan jag tog tag i problemet.
Men jag mår bättre fysiskt, och saknar inte mina morgnar med bakfylla.
Men känner mig snuvad på konfekten- varför får inte jag den energi och glädje som andra får.
Jag har tänkt att jag måste vara tålmodig och se om mer tid samt vår och sommar gör mig gladare och piggare.
Kram⚘

Hej Vågafråga. Jag tycker du väcker en viktig fråga, som även gör mig lite frustrerad.

Det är visserligen bara 3 månader sedan jag var berusad senast, så nykterhetens frälsning har kanske inte hunnit kicka in för mig, men jag känner mig mest tom och trött. Hade några dagar då jag verkligen mådde bra, men det hade jag i ärlighetens namn under drickandet också. Kan inte alls skriva under på mer glädje i det lilla tyvärr, snarare mådde jag som allra bäst under promenader, städning och vardagsbestyr med ett glas vin i handen. Sover också sämre nu.

Men alkoholens negativa sidor tar ju ut sin rätt för eller senare, Min anledning att förändra mitt drickande är främst för att jag vill leva längre och friskare, inte för att få mer vardagliga vinster i lycka. Om inte alkohol vore beroendeframkallande ska jag ärligt medge att jag gärna hade fortsatt dricka varje dag. Men jag vet vart det hade lett mig. Lockad – som av ett fagert skogsrå och av den vackre Näcken – så hade jag lyckligt och leende lallat rakt ner i fördärvet.

Och ett litet PS. I mitt fall är det definitivt också det övriga livet som står i vägen för nykter harmoni som kloka forumvänner skriver ovan. En dålig 28-årig relation har lett till en smutsig separation där mycket praktiskt och jobbigt återstår. När jag blev nykter utan flyktvägen i vinet såg jag problemen så mycket tydligare. Där tror jag att tiden talar för mig, vore vidrigt att hinna dö utan den insikten och förändringen, hur jobbigt det än är att hantera just nu.

Hej Vinäger
Följer din kamp parallellt med min egna. Pga tidsbegränsning så hinner jag inte svara så mycket som jag vill. Men önskar dig många glada och vita dagar 2021. Varje gång jag läser om din kamp så blir jag stolt och du kommer alltid vara Lucia för mig. Vi var ett gäng som verkligen visade vilken styrka vi kunde finna i gemenskapen trots ångest o elände.. Stor kram ❤️

Du har slutat dricka för att du kände dig tvungen, och du känner dig snuvad på konfekten. Du är som man brukar säga nykter ”på vita knogar”. Du tycker fortfarande att det enda mysiga och trevliga som livet kan ge inkluderar alkohol. Du har inte gett upp alkoholromantiken, du känner dig bara utesluten från den.

Vi som beter oss lite halvt frälsta har slutat för att vi verkligen vill sluta dricka. Och sakta men säkert har vi förflyttat vårt mindset till att vi inte vill dricka. Vi anser att vi slipper dricka.

Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i det vardagliga, men som nyktra måste vi ändå ha ett öppet och nyfiket sinne för att verkligen ta in det vardagliga. Sen förstärks alla sinnen när vi inte avtrubbar oss med alkohol, plus att vi får en massa tid över för roligare saker som inte inkluderar alkohol.

Jag är också mycket mer närvarande i stunden, i varje enskild upplevelse och i varje enskilt möte med någon annan. Liten del kan jag nog tacka mindfulness för, men riktigt bra effekt fick jag först i och med nykterheten.

Kram ?

En helt underbar dag vid havet blev det idag ? Helt stilla, havet låg spegelblankt i vikarna och flera svanpar simmade omkring i maklig takt. På himlen syntes solen litegrann i sjoken mellan moln så himlen blev helt randig i olika blå, gyllene och grå nyanser och speglade sig vackert i havet.

En dag med wow-känslor, eller förundran som Maria Borelius kallar det i sin bok ”Förundran”. Hon skriver även om förundran i några kapitel i sin bok Hälsorevolutionen”, som jag lyssnar på just nu.

Visste ni att inom psykologin har man nästan enbart forskat på negativa känslor. Man har kunnat visa att negativa känslor gör oss sjuka, eller sjukare än en grundsjukdom gör oss.

Däremot har man inte forskat så mycket på positiva känslor, men den forskning som finns visar att känslan förundran frigör må-bra-hormonen endorfin och oxytocin. Samma hormon som frigörs vid träning respektive beröring. (Oxytocin är också det hormon som sätter igång förlossning och amning och får mamman att bonda med barnet.)

Allra starkast wow känner man nog när man gosar med en bebis, allra helst om det är egna barn eller barnbarn, men också gos med djurbebisar ger samma känsla av värme inombords. Ni vet när man inte kan låta bli att le, trots att det nästan gör ont i kinderna efter ett tag.

Lite av samma värme-inombords-känsla kan man få av naturupplevelser och konstupplevelser, och även musik förstås. Liksom resande och uppleva nya miljöer. Det är därför konst i alla former är så viktigt för oss. Inte så konstigt att folk sökt sig ut i naturen i större mängd det senaste året.

När jag började mina utflykter i naturen för många år sedan så var jag ofta helt ensam på olika ställen. Nu är det knökfullt på p-platsen på vissa populära ställen. Stigarna är verkligen upptrampade, inte en chans att man går fel. Där vi var idag fanns det dock bara en annan bil, och inga p-platser alls så jag skrapade underredet litegrann i min iver att knö in bilen hyfsat vid sidan om grusvägen.

Totalt blev rundan 3.600 steg idag. Inte så långt, men den gav så mycket mer själsligt. Det var så vackert och vilsamt. Och dottern fick jag med mig - bara det ger poäng i boken! Vid 4-5 km går hennes gräns, då slutar utflykten i gråt och tandagnisslan. Nu blev det bara mest tjatigt de sista tio minutrarna. Idag när vi hade gått klart rundan utbrast hon glatt ”Bilen, vi hittade dig”. Sötnöt ❤️ Och jag måste alltid locka med fika eller något annat ätbart efteråt.

Imorgon åker vi till ett annat naturreservat, nu kör vi norrut till skog och sjöar. Vi ska ta med grillkol och grillkorv, och sen pausar vi längst ut på udden i en sjö med lite grillad korv. En kompis till mig hänger på också. Hon är så tacksam för att jag släpar ut henne i skogen för hon vågar inte åka på okända skogsäventyr ensam. För mig, som gör det självsam merparten av gångerna, är det helt obegripligt, men vi har alla våra do’s and dont’s.

Inte diskat än ? Vi köpte med oss smörgåstårta hem istället. Det var årsmöte med tjejjouren ikväll på zoom, och jag behövde ta en rejäl höneblund och ladda inför det. Imorgon ska jag diska! Nu är det ett projekt av kolossalformat, men imorgon direkt efter promenaden SKA jag ta itu med det. Imorgon ska det bli en kvällsrunda också så jag kommer upp i mina totalt 12.000 steg, och sen ska jag tillaga grönkålssoppa med ägghalvor.

Det är väldigt skönt att känna att man kan skita i saker och göra dem imorgon, men det är lika skönt när man verkligen tar itu med dem också. Vinn-vinn.

Kram ?

Å, vilken bra fråga. Läskigt att bara tänka på.. Vi har varit ihop riktigt länge. Sedan vi var tjugo. Och har varit det där paret där kärleken varit given och helt utan otrohet och större bråk. Nu är jag så förvirrad att jag inte vet varken ut eller in. Vad som är vad. Jag slutade dricka för att han gjorde det, och är på något sätt bitter på honom för att han "tvingade" mig sluta. Vilket han inte gjorde, och jag behövde mer än han sluta.

Håller jag nu på att förstöra 25 lyckliga år för att jag är omogen och inte får ha kul? Eller ser jag nyktert (ha ha) och klokt på att jag utan alkoholen inte är lycklig med honom...? Håller på att gå sönder av alla tankar .

Tack för svar! Måste fråga, tidigare när du drack då njöt du inte av promenader och böcker osv på samma sätt? Eller vad är det som gör att du nu blir lycklig av detta?

Jag njuter också av sådana saker, och gjorde det definitivt tidigare också. Men när det är det enda känns det så.. futtigt på något sätt. Trevligt, men inte kul eller i alla fall inte så det fyller på energin. När måndagen kommer har man liksom inte känt eller gjort någonting.
Håller du på med mindfulness el liknande för att känna lycka på det sättet?

Håller med om att nykterhet inte är någon mirakelkur för lycka, men när jag läser ditt inlägg undrar jag om det kan vara något annat som drar ned dig? Problemen i relationen, kan de bero på något annat, inte bara på att du är mindre gladlynt sen du slutade dricka? Kan drickandet ha gjort att du stod ut med saker som var dåliga, och nu när du är nykter ser du dem annorlunda? Kan vara värt att fundera över. Kanske behöver du ett nytt jobb, nytt fritidsintresse, eller så behöver du och mannen kanske jobba på er relation och bygga upp nya intressen att dela?

Att bli nykter gör ju inte att man automatiskt blir lycklig. Dock ger det ju en, om man varit problemdrickare, förutsättningarna för att bli det. Många upplever att sinnen förstärks så att man upplever njutbara saker som mer njutfulla, speciellt då man är mer närvarande. Men man kan ju vara olycklig för det.

För min egen del har det varit upp och ner efter att jag har slutat dricka. Inget kommer ju automatiskt, men jag är definitivt lyckligare än jag annars hade varit.

Hur man blir lycklig är väl högst individuellt. Det låter säkert hur klyschigt som helst, men jag blir lyckligast av att vara närvarande i nuet och bara uppleva de mest alldagliga saker. Promenader, böcker, samtal, middagar. Så länge jag kan vara närvarande där och då och ta till mig det som händer utan att ruminera över det som hänt eller oroa mig och planera för framtiden. Det ska man ju göra också, såklart. Men inte dygnet runt. Det har tagit ganska lång tid för mig att förstå däremot.

Alla ni som är så förnöjda och trivs med ert nyktra liv; vad är nyckeln tror ni till att må så bra som många verkar göra?

Själv har jag inte druckit på tio månader, och det har väl gått ok. Men jag har väntat på att med tiden börja se andra värden i livet. Det kommer dock inte och nu börjar mitt äktenskap att knaka ordentligt. Min man orkar inte med att jag aldrig är glad och bara är negativ. Och han har rätt, jag har inte varit glad eller haft roligt sedan jag slutade med alkohol. Har haft trevligt, men inte kul. Har väntat på att börja tycka att en promenad eller en kopp te gör helgen/kvällen. Men det blir aldrig något magiskt ögonblick, ett bubblande skratt eller känslan av äventyr. Bara samma alla dagar, oavsett nyår, semester, bröllopsdag.

Alkohol verkar ha kidnappat hela mitt belöningssystem. Och det kommer inte tillbaka. Hur gör ni för att tycka livet är värt att leva...? Till saken hör eventuellt att jag definitivt hade problem med alkohol men har aldrig kört bil onykter, brutit benet eller tappat väskan osv. Har jag helt enkelt inte tillräckligt eländiga minnen att slippa ifrån kanske?
Är så nere och ledsen och vet inte vad jag ska ta mig till. Inget har blivit bättre utan snarare tvärtom.

Ja den där uppstyrda grejen att dricka färre glas som bara gav en besvikelse över mig själv och ett inre anklagande. Så mycket skönare livet känns när inte tankarna behöver röra sig vid de där jobbiga områdena. Ikväll mår jag bra och önskar dig detsamma.kram

1 ÅR och 8 Dagar idag..?Om jag inte räknat fel..Superbra jobbat..???..Hoppas du känner stolthet och glädje..Kram..?