Senaste kommentarerna i forumet

@Torn skrev:"Undra om det funkar med emojis?"
Ja, 3 av 4 tydligen. Jag undrar vilken nr 2 var som inte fungerar??

Jasså nu är forumet i gång igen! En hel del nytt. Undra om det funkar med emojis?
Jag testar:😍🥰🤗😂

Jag tror också att klimakteriet är en period i livet då man ska varva ner lite, inte varva upp eller fortsätta i samma höga tempo. Jag brukar ju gilla att dra paralleller till ”savannen” och man kan ju fråga sig varför kvinnan blir infertil så tidigt i livet, jämfört med andra arter. De flesta arter föder avkomma ända fram till sin död.

Dels blev man ju förstås inte lika gammal förr, men sen finns ju mormor-teorin också. Mammor behöver hjälp av sina mammor för att ta hand om avkomman helt enkelt. I vissa kulturer lever ju detta kvar i allra högsta grad. Först hjälper mormors-generationen till med att ta hand om barnbarnen, och sen tar barn och barnbarn hand om sina mor- och farföräldrar. Det är ju bara i Sverige nästan som vi är så ensamma generellt genom många livsfaser. I de flesta andra kulturer tar storfamiljen hand om varandra.

Jag märker på vänner och kollegor hur otroligt förälskade de är i sina barnbarn. Det är en förälskelse som verkar lika stark som den man kände för sina egna barn, men man träffar dem inte så ofta så när man väl gör det blir det hundra procent närvaro. Verkligen på barnbarnens villkor. Då krävs det nog att man stillat sitt eget driv, att man funnit sig tillrätta med en lite lugnare tillvaro och att man är nöjd precis där man är.

Lång utläggning om syftet med klimakteriet 😂 Men jag känner verkligen nu att jag är på väg ut på andra sidan, mina besvär är minimala jämfört med tidigare. Nykterheten har hjälpt till massor!

Kram 🐘

... vad bra det stämmer @torn så är det. Jag mår bra. Tampas med saker. Ledsen ibland. Arg eller trött.
Men grundglad. Och ser fram emot att bilen ska anlända här i eftermiddag! Kram och njut av fredag 🎈😍

Hallå där, skickar igenkänning! Hormonerna är inte att leka med när de börjar leva sitt eget liv.
Jag har inte haft tillnärmelsevis så jobbigt som du beskriver men från att ha varit en person som tycker att kroppen ska sköta sig på egen hand, har jag tagit- och fått väldigt god hjälp av östrogen-plåster.
Jag har också läst på massor- kring risker och övervägt noga. Jag vill inte propagera för detta men däremot är det viktigt att veta att man uppdaterat riktlinjerna kring just östrogen. Svenska kvinnor är unika i världen sett till hur få som får/tar östrogen. Riskerna har visat sig vara lägre- och skydd mot tex hjärt/kärlsjukdomar, demens mm, mycket större än man trott. Detta gäller bara om man inte har någon hormonell cancer i det genetiska bagaget.
Mats Hammar är en väldigt duktig forskare kring detta ämne, om man vill läsa mer.
Jag tänker ibland att vi som biologiska varelser inte är tänkta att hålla exakt samma tempo genom hela livet. Klimakteriet kan kanske tidigare ha fungerat som en liten bromskloss och givit kvinnor möjlighet att vila och inte pressa sig själva till max. Nu lever vi ju i en annan tid minst sagt. Kraven är höga, från många håll. Kanske är det extra viktigt att lyssna inåt. Att när allt känns lite lågt och tråkigt- go with the flow. Jag vet att du redan vet allt, men påminner om den turbofart som du faktiskt har i ditt liv, viktiga processer- nu när din dotter ska flytta, promenader och dessutom hedersdoktor i nykterhet. Med tid och rätt ord för var och en.
Var rädd om dig! Kram.

ser att de råkat skriva "Fredag den 11 Mars" Undrar lite när den dagen inträffar? :-)

Ha en bra fredag ;)

Man blir så avundsjuk på kvinnor som bara säger ”mensen bara försvann en dag och det var det enda jag märkte av klimakteriet”. Samtidigt som det är lönlöst att vara just avundsjuk - livet är inte rättvist. Alla drabbas olika av olika jobbiga saker. Det påstås att om man hade det tufft fysiskt och psykiskt i puberteten (vilket jag hade) så får man det lika tufft i klimakteriet, vilket jag fått. Men klimakteriet har pågått under så många fler år, ända sen jag var i 40-årsåldern och jag fyller 52 år.

Det är ju just obalansen i könshormonerna som är problemet. Att de svajar hit och dit, upp och ner. När de väl sen stabiliserat sig på en lägre nivå blir livet lättare. Har jag läst och hört, och håller kanske på och upplever det också.

Jag är säker på att klimakteriet tillsammans med vindrickandet har varit största orsaken till mitt dåliga psykiska mående, som eskalerade i 40-årsåldern. Åren mellan 40 och 50 år känns nästan förlorade 😢 Så dåligt som jag har mått. Jag orkar knappt tänka på det.

Men nu är nu och det känns verkligen som om jag är på väg ut ur den här trånga passagen. Ut på andra sidan, till ett mer chill liv. Ett liv med ett inre lugn och harmoni, bättre självkänsla och självtillit. Självkärlek ❤️

Chill helgkram 🐘

PS. Det ska bli spännande att se hur Alkoholhjälpen ser ut ikväll efter uppdateringen!

Härligt inlägg Se klart!😍 Det är precis som om du pustar ut och konstaterar: Oj, vad bra jag mår egentligen!

Ha en bra dag! Kram 🤗

Det är helt nödvändigt att ta tag i surdegar i hur jag är "van" att reagera på saker, och just nu känns det jättelätt och glatt, som att jag inser att jo, jag får ha åsikt, jag får ta plats, och säga till/ ifrån. faktiskt kanske till och med utan att höja rösten. mer "här är en gräns, innan för den är det mitt område, punkt".

Till slut fredag. Skönt på sitt sätt. Snön och kylan har inte gett vika än här, de sista två dagarna har det snöat och varit blåsigt. Men om det fortsätter så tror jag ändå på att det går ha en ganska fin lördag utomhus. Nysnö i lagom mängd är bara härligt och vackert :-)

De växer ändå och egentligen är det väl bara under grodd-tiden de behöver värme sen tror jag de ska stå lite svalare för att inte skena.(vilket några av mina gjort, rosenskäran är som trådar på svaj här. Blir glad att höra @andrahalvlek och vi om några vet att stora drömmar alltid börjar med små steg. Kram (chill sådan idag pga fredag! 😎)

Klimakteriet är ingen kul period i livet. För en del ett stort helvete och för andra ett mindre.
Just de där rikliga och oregelbundna blödningarna minns jag som värst..och att mitt humör var så upp och ner.
Jag var också emot att ta östrogen men fick till slut kapitulera. Jag valde lägsta dosen i form av plåster.
Min gynekolog sa att den dosen var alldeles för låg för att jag skulle märka någon skillnad men jag tyckte jag blev hjälpt. Hon tyckte jag skulle ta bort hela livmodern men det ville jag inte. Har en känsla av att man inte ska ta bort friska organ i onödan...fast min gynekolog tyckte den hade gjort sitt jobb och inte behövdes mer....
Men istället fick jag göra ett par skrapningar av livmoderslemhinnan innan det blev bra.
Nattlig hjärtklappning och vallningar är väl annars det som är mest vanligt och där finns ju vissa naturmedel många blir hjälpta av.
Tänk vad vi kvinnor klarar av egentligen! Så tiden efter klimakteriet är ju egentligen den lugnaste tiden i ens liv.
Och så idiotiskt att bedöva sig med alkohol när man kan njuta av det goda livet.

Lycka till 🍀 Andra halvlek 🤗

Kram
🌱🧡🌱

Ja det är viktigt att vara bestämd om man vill fortsätta vara nykter..Är man för svag, eller hoppas hålla sig nykter så tror jag det blir svårt..Så är det ju med alla livsstilsförändringar..Mod, styrka och kunskap, är viktigt när det gäller beroende och missbruk..Du har klarat dig, och gjort det väldigt bra, Illaute..✨🎉✨

Jag har ju i många år haft stora klimakteriebesvär. Mina urkassa järndepåer historiskt berodde till exempel på rikliga blödningar som bara höll på och höll på. Orsaken till det var att bristen på progesteron var större än östrogen, så kallad östrogendominans.

Progesteron styr ägglossningen, och det är äggstockarna som först brukar packa ihop och dra sin kos. Eller de tvinar ihop snarare, krymper ihop till snudd på oigenkännlighet. De har gjort sitt jobb, de börjar ju producera ägg hos kvinnor redan under fosterstadiet.

Jag ville inte ta hormoner eftersom själva meningen med klimakteriet är ju att man så småningom ska bli av med könshormonerna. Jag måste igenom det, varför då skjuta problemet framför sig? Ändå hade jag periodvis så stora problem för 2-3 år sedan att jag kände mig tvungen att prova en hormontablett, novofem. Inom tre-fyra månader gjorde tabletten mig suicidal. Jag överdriver inte. Min ångest var enorm, livet var inte värt att leva. Och jo, jag drack då också. Mycket.

Jag slutade med tabletten och vägrade börja med en annan. Hormonspiralen fick jag skrota också, den åkte ut av sig själv med buller och bång. Men blödningarna var förstås ett stort bekymmer. Cyklo-F, eller tranexamsyra tror jag att det heter, funkade hjälpligt. Mensen kom lite när den ville, hoppade över flera månader ibland. Då började jag ta progesteron (provera) var tredje månad, för att var tredje månad kanske ha mens. Och snart kan jag nog sluta med den också, jag fyller ju 52 år så jag hoppas att varje mens är den sista.

Nu till rubriken. Nu har jag tagit progesteron i snart två veckor och himmel vad låg jag känner mig. Utan anledning, eller åtminstone utan egentlig anledning. Kan hitta tusen orsaker till att inte vilja göra någonting, allt känns tråkigt och jobbigt, och himmel vad synd det är om mig som är så missförstådd i vissa sammanhang. ”Alla” gnäller och kräver en massa saker av mig. Könshormoner är verkligen dynamit! På ett negativt sätt.

Nykterheten gjorde förresten att mina klimakteriebesvär blev enormt mycket lättare! Jag slapp nattsvettningar, humöret blev lite mer balanserat, och ångest och den generella oron försvann. Ännu en anledning att låta bli alkoholen helt!

Kram 🐘

Kram tillbaka 🦾

Jag köpte ett sådant där miniväxthus i plast som nu står i sovrumsfönstret. Satte lite kryddfröer. Planterade dem i söndags, och minsann såg jag ikväll yttepyttesmå skott i några av rutorna 😍

Jag har inte så mycket plats här hemma. Sovrumsfönstret var enda stället med sol hela förmiddagen åtminstone. Trodde dock att det skulle växa kasst eftersom jag har fönstret lite öppet större delen av dagen. Men tydligen växer det ändå!

Kram 🐘

Jag fick en märklig flash ikväll när jag och min man åt lite halvtrist middag och stilla vatten till det. Lite rester och diverse.
Vad jag brukade göra; ååå vad trött och utmattad jag är efter den här veckan/dagen/nu, jag tror jag bara MÅSTE ha ett glas vin.
Som att jag drog ner hela tillvaron liksom överdrev allt som vore det så jävla jobbigt (hallå en vanlig dag!!) för att få en ursäkt att plocka upp den med några glas.
Jag skäms ibland över mig själv för jag tänker att jag behandlat min kropp och mitt på SÅ många sätt braiga liv- så otacksamt.
Nu för tiden: kan jag skratta lite åt såna där skrutt-middagar och så pratar vi om att imorgon är det fredag och räkbilen är påväg hit från Torns trakter. Och jag ser fram emot fredagen. Och jag njuter trots enorm trötthet av den här kvällen för jag känner mig fri. Och för att vsrdsgsnjut verkligen är som oväntat besök- men kräver inget.
Så himla tacksam för att det är kväll äntligen (riktigt bångstyrig dag) för forumet, alla ni som är såna jäkla proffs i att hitta livet här och nu. Kram 🥰

Hur det går med dina frön @varafrisk
Tänk om du inte ska backa tillbaka utan gå all in, 🙌🏻 jag testade förra våren- herregud det var som en mad woman hade flyttat in, allt gick överstyr men det var underbart och roligt och proppat med fantasier om framtiden. Jag fick självförtroende fast mycket gick helt fel. Det gör ju inget! Nån frihet i den där lilla sysslan och varje varje morgon vaknar jag och spanar på om något kikat upp under natten.
Igår kväll höll jag på ett par timmar (bsrnens sova-över rum har blivit mitt lilla drivhus) och för mig, jag blir lugn av det där pysslet.
Ja, ta ett tag med det och se vartåt det leder. Kram!

Gör det Mrx, det är aldrig försent att ta upp det intresset igen! Det är som du skriver just det som är så härligt med fisket. Både spänning och lugn på samma gång. Plus glädje när man får upp något extra stort eller ovanligt. Sedan har man ju fri tillgång till riktigt färsk fisk att äta om man vill.

Har förstått att du är intresserad av fiske. Det har jag oxå varit. Andra dejten med frun innebar att bjöd in henne på en fisketur. Det är 35 år sedan nu. Jag saknar fisket. Kanske jag ska börja om med det igen. Det ger både spänning och lugn på samma gång.

Ops, vi skrev samtidigt Varafrisk.😅
Schlagerfestivalen har jag för mig det kallades förr, och sedan melodifestivalen. Jaja, jag har allt sett åtskilliga bidrag genom åren, men inget jag brinner för som sagt. Men vem vet, nu när jag är nykter kanske det blir ändring på det!

Kram

Du har fattat rätt när det gäller oddsen Andrahalvlek.👍 Tusse har 1.48 i odds just nu, och Clara har 42. Jag lyssnade på Tusses låt, och ja, den vinner nog. Hmm, men jag vill ju att Clara ska vinna, och dessutom dricker Tusse alkohol.😂
Nä, jag satsar nog en slant på Clara också.

Härligt med dina drömmar Ah!😍 För mig har det alltid varit viktigt att ha något att se fram emot, något att drömma om. Tänk hur det var i början av nykterheten, när man i stället våndades för hur tråkig semestern skulle bli utan alkohol. Och så fel man hade.

På slutet när jag drack insåg jag att inga av mina framtidsdrömmar skulle gå i uppfyllelse om jag inte slutade dricka. Min framtid såg ut som värsta mardrömmen. Så åter igen. Jag är så himla tacksam!😍

Visst, man ska leva i nuet och vara nöjd med det man har, och det gör jag också, men det hindrar inte att jag ser fram emot en härlig framtid. Och svävar i väg i drömmar om jättefisken.😂

Kram

Läste imorse vad Andrahalvlek har skrivit...så fint:) När jag läste om Andrahalvleks sorgeprocess gällande sin dotter så kom mina tårar. Kände delvis igen mig. Så ledsen jag har varit för att mina barn inte fick den skolgång som de hade rätt till. Att min dotter kände sig tvingad att hoppa av gymnasiet när det var en termin kvar. Det var skönt på ett sätt att hon fick Bipolär diagnos..för att kunna förstå allt tokigt som hänt...och samtidigt att hon nu får behandling....men visst hade livet varit lättare utan sjukdomen. Kan även sörja att min storasyster aldrig kunna släppa på sin storasysterroll så att vi kunde haft kul ihop.

Se klart ...vet att det är mycket som ska fixas med när ens förälder har avlidit... och det är ju en del i själva processen.. På lördag ska jag nog ta itu lite med mitt odlande...backa några steg...men ändå påta lite grann.

Stor kram till dig:)

Måste haka på lite grann när det skrivs om Mello. När jag växte upp och under ganska lång tid tyckte jag verkligen om att titta på Melodifestivalen som man sa då...inte sa man Mello?!?! Och då var det ju orkester på plats...Hur som helst....om Mello är det många som tycker...ingen verkar se den men många har åsikter. Jag tittar..somliga låtar faller mig i smaken somliga inte...men det där som händer mellan låtarna ibland tycker jag att det är bra tramsigt...men men...jag kollar iaf.

Två gånger har deltävlingarna varit i min stad och jag har varit där båda gångerna. Första gången som var det verkligen planerat men andra gången hade min brorsdotter fribiljetter. Hon pluggade journalistprogrammet på en folkhögskola och fick göra praktik genom att hänga med på Melodifestivalturnén. Hon är verkligen Mellonörd så det var verkligen kul för henne! Vi hade inte tänkt gå men när hon berättade att hon hade fribiljetter så blev maken väldigt intresserad..

Inför lördagens final så tänker jag väl inte på någon särskild men Clara som man har skrivit tidigare om här i din tråd Torn gillade jag verkligen. Fast att andra länder ska rösta nu förstår jag inte riktigt varför?!?!

Kram:)

Känner mig så imponerad av dig! Du är så grundklok! Kan förstå att du är orolig över dina barn...somliga föräldrar är det inte alls somliga hela tiden och somliga då och då. Men det där när man ska börja släppa taget lite grand...låta barnen frigöra sig...det är inte alldeles enkelt. Mina barn har aldrig varit särskilt formbara...har varit alldeles för orädda för att förstå sitt eget bästa. Du har kommit så långt på din resa...och att inte välja vin..det är så strongt. Även om jag inte kommit så längt i själva görandet så är du en ledstjärna för mig:)

Stor kram till dig!!

Du arbetar till1000 med återfallsprevention just nu Vjlo! Toppen!