Senaste kommentarerna i forumet

Så härligt att logga in till era kommentarer! Jag är inte bäst på att kommentera era trådar. Jag läser och skriver mest.
Men ni ska veta att ni är helt fantastiska! Ni gör skillnad! Ni peppar enormt! Tack!????

Den här dagen har varit helt fruktansvärd. Så jäkla mycket ångest men ingen ork i kroppen alls.

Theralen från igår gjorde mig yr och helt utmattad i hela kroppen och psyket. Hade jag inte varit så utmattad hade jag iaf sprungit och fått lite gjort här hemma.

Nu har jag mestadels legat i sängen och mått piss. Känns precis som en bakfylla efter massvis med alkohol. Helt sjukt.

Hoppas att imorgon blir bättre för så här orkar jag inte må.

Ja precis så är det.?
Man måste lära sig av sina egna misstag!
Kvittar hur många som säger att man inte skall göra si eller så.
Man behöver få det bevisat. Få egna erfarenheter.

Vet inte hur ofta är jag blivit sur på mina barn eller irriterad på en anställd för att de inte lyssnar när jag säger att det inte kommer att fungera eller gå bra.
För jag vet!
Men då detta händer brukar jag tänka att - Ja de måste få testa, lära sig, få egna erfarenheter.
Och det har faktiskt hänt att de har fått saker att fungera som jag med all min erfarenhet dömt ut.

Och vi gör likadant☺. Våra egna resor.

PS: Kollar Cobra Kai☺

Kram⚘

Dina 2 senaste inlägg är verkligen härliga Ensam!? Du har upptäckt hur det är att att bli fri. Vill inte dricka, slipper dricka. Grattis!

Kram

Tyvärr missade jag den digitala träffen. Har den annonserats här i forumet? Jag har totalt missat den.

Kom och tänka på en sak när jag skrev i en annan tråd.

Jag kommer ihåg 2019 när jag var nykter över 175 dagar. Då pratade alla "gamla stofiler" som nu främst hänger i "Det vidare livet" om man ska satsa på att aldrig mer dricka eller om man ska prova och dricka kontrollerat. Jag var en av de som hade en tanke om att jag kanske var den där 1% som kunde klara att dricka kontrollerat efter att jag har missbrukat alkoholen i flera år. Jag, precis som de allra flesta (utifrån min erfarenhet) fixar inte detta såklart. Det är ett önsketänkande. Kan man börja feströka efter att man rökt i 10 år - njae tror inte det.

Men jag lyssnade på samma snack om att inte testa "om man är en sån som kan dricka lite". Jag dividerade under den tiden om jag var en av de få som kunde dricka kontrollerat, man vill ju i en drömvärld vara som alla andra och inte vara begränsad. Jag var typ rädd för att jag var den där som kunde kontrollera det och att jag skulle gå miste om så mycket om jag inte testade att försöka dricka kontrollerat. För tänk om det skulle funka? Då skulle jag ju kunna vara som alla andra. Det gick ganska bra en månad, eller två. Men sen blev det mycket värre än innan jag slutade. Det gick ju såklart åt fanders.

Det komiska i denna inre debatt om att testa/inte testa har sitt svar i mitt första trådinlägg här på Alkoholhjälpen, det hela var att i mitt allra första inlägg i min gamla tråd. Där beskrev jag mig som en "allt eller inget"-människa. Det är en sån person som inte klarar av att dricka kontrollerat om man redan har doppat tån i träsket.

Men på ett sätt är jag glad att jag testade. Om jag inte testade så hade jag inte varit lika säker i dag. Jag var tvungen att se om det var så för mig, att få det på papper. Jag var tvungen att få bevis, fakta som jag kunde gå tillbaka till. För konstigt nog hade jag aldrig innan försökt minska eller sluta dricka, aldrig. Först efter det var jag redo att ställa om - och inse att jag är en "allt eller inget"-människa.

För det gjorde att jag nu efter mitt återfall vågade ta en ny nykterhetsperiod, som just nu känns som en ny livsstil. Jag behöver inte längre dividera om att dricka kontrollerat - tar jag ett återfall så är det inte för att jag vill det.

Med detta tänker jag att man måste kämpa för att lyckas, men man måste också våga misslyckas. Det är bara genom misstag som vi kan dra lärdom (och med detta uppmanar jag såklart ingen att ta ett återfall, det är bara min historia)

Tack för allas svar. Jag hoppas det är bättre imorgon.

Det var ju en digital träff förra veckan! Kommer säkert igen.

Lugn och skön nyårsafton. Har läst här mer än, när jag gick till AA, innan pandemin. Känns ungefär, som delningarna på mötena. Bra att bli påmind och känna igen sig. Jag längtar inte efter fysiska träffar. Känner mig asocial. Har hemmagympa och digitala alkoholmöten här. Går promenader och handlar mat kl. 7. Ja, känslorna varierar från dag till dag. Barn och barnbarn hörde av sig igår. En dag i taget fungerar alltid.

Nyår blev nyktet, köpte lite rosébubbel utan alkohol och det smakade precis som det brukar (fast utan A då). Tycker ju inte det är jättegott, men det funkade.

I går kväll/natt när jag kom hem från de jag firade nyår med (åkte hem lite innan 12 då jag var trött) så har jag känt ett sånt lugn, jag firade tolvslaget själv men kände mig lycklig, så lycklig att vara nykter. Jag känner en sån illvilja mot alkohol just nu, just nu känns det som att jag klarar allt utan alkohol och att jag föredrar att göra allt utan alkohol. Förut har jag inte velat dricka, men ibland saknat rutinen kring drickandet, och den enkla utvägen, behovet att att göra det för att våga släppa loss socialt, för att dämpa, glömma och gömma det innersta. Just nu så känns det så äckligt - det känns äckligt, kväljande att känna sig onykter. Att inte ha kontroll, att inte helt kunna ansvara för ens egna handlingar då man blir manipulerad av djävulen.

Jag har varit nykter längre tid förr och det är möjligt att detta endast är en känsla nu, men jag har aldrig känt som att jag faktiskt i det innersta inte vill dricka mer, aldrig mer. Jag vill just nu aldrig mer bli full, aldrig mer dricka alkohol (ja förutom en 0,5% öl, men det vet jag inte triggar mig). Känslan just nu är så skön, ingen avund på de som dricker, mer en känsla av medlidande (nästan att jag ser ner på och känner mig lite bättre/smartare som fattat grejen). Har jag äntligen värvat en kult - nykterhetsförbundet ;)

Det känns lite som en sten har släppt, vågar jag säga att jag känner mig fri. Jag känner mig så fri. Vågar dock inte riktigt ropa hej ännu, det kan ju vara något tillfälligt. Man får aldrig släppa garden, då kan man inte stå emot när tillfället ges. Tillfället gör tjuven brukar det ju heta, men tillfället triggar också drickandet. Så jag kör på en dag i taget, lovar en dag åt gången.

Har annars suttit hela dagen och kikat på Cobra Kai (serie på Netflix), 3:e säsongen släpptes i dag, och det kan vara min favoritserie någonsin och har nog sett 100ggr fler serier än gemene man (ett av mina specialintressen). Den kan jag rekommendera till precis alla - har inte hört en enda person som inte gillar den :)

De första inläggen jag skrev i din tråd envisades jag med att skriva ditt namn fel, varje gång.
Dels var det ovana men också en röra i både hjärna och händer. Jag tyckte dock det var så skönt att du låg steget före ?
Grattis till ditt år, det har betytt mycket för mig att du har delat med dig av dina tankar, erfarenheter.
Nu börjar nästa steg som Andra Halvlek skriver, kanske blir det i sig lite enklare att det inte är första påsken, etc. Jag tycker fortfarande att högtider stressar mig och ger kanske inte direkt sug men en känsla av att behöva lugna ner mig. Jobbet fortsätter men kanske inte på 100%?
Varm kram och gott nytt år till dig! ?

Jag saknar verkligen Forum träffarna AH har arrangerat tidigare år. Jag hoppas det blir en forum träff under våren. Det borde ju gå att ha en digital träff om någon är intresserad av det.

Så äntligen ett nytt år, 2020 kan sammanfattas som ett skitår. Så mkt sorg, sjukdom och annat elände så man kan tro det är en mardröm.
Men visst finns det ljusglimtar som ger hopp som tur är.
Har nu mött min andra jul och nyår nykter, vilket visat sig vara väldigt skönt. Har varken flytt in i dimman eller till jobb, utan möter det nya året lagom utvilad och med ny energi.
Så önskar er ett gott nytt år, med kloka val// kram Strulan ❤️??

Har testat T, sov i 16h.. Kan du pröva att halvera dosen? Hälsn /A

Ja det låter ju faktiskt som den där medicinen inte är till någon nytta alls. Jag har iofs aldrig tagit någon sömnmedicin eller ångestdämpande medicin i hela mitt liv. Däremot tog det exakt 14 dagar av nykterhet innan jag kunde sova bra. De första 13 dygnen sov jag riktigt dåligt pga alla tankar som snurrade i skallen.

Hoppas du mår bättre snart.❤️

...att jag vågade vara mer tydlig här på forumet. Men så är det ju det här med anonymiteten...
Vill inte blotta mig för mycket, det känns läskigt att lämna ut för mycket ifall ifall...man vet ju inte om man blir igenkänd ?

Men tusen tack för era omtankar och goda råd!
Jag har ju kämpat för min sambos rätt till assistans enligt LSS och vann för några år sedan.
Annars hade inte jag levt idag tror jag...
Så det finns ett antal timmar som räcker till en dryg heltidstjänst. Tyvärr går det inte att få flera assistanttimmar nu på grund av hans ålder.
Att få utökad hjälp av hemtjänsten är möjligt, det prövade vi i våras. Men det blev inget bra då det var så många olika personer som kom. Och jag kände mig inte trygg med detta.
Men ett dygn består ju inte av bara 9 timmar så det blir extra mycket för mig.
Corona har ju ställt till det också såklart. Min plan är iallafall att släppa en del av mina timmar till en annan assistent och på så vis få lite mer ledigt. Och att jobba lite med mitt andra jobb.

Sisyfos, jag känner inte alls att du klampar in, jag blir bara rörd av din omtanke ? Och jag pratar med min sambo som har stor förståelse för min situation.
Men det är svårt att hålla distans när vi är så tajta och nära varandra känslomässigt. Samtidigt så har ju hans sjukdom kommit i vägen för vår relation som man och kvinna och det känns svårt att ändra det nu.
Det är som det är på något vis. Det är väl också det som gör att jag känner mig så uppgiven.

Psykologen jag fick på vårdcentralen blev ju sjuk så henne träffade jag bara en gång men hon är på bättringsvägen så jag tror jag får träffa henne nästa vecka.

Ni som har följt mig vet ju att jag är en medberoende person och det är en stor orsak till min inre ångest och oro. Mina vuxna söners mående påverkar mig mycket och det är också något som jag kämpar med.
Men de är åtminstone fysiskt friska så de kan ju klara av sina egna liv och vara självgående kan man väl tycka...

Önskar er alla ett Gott Nytt År och ja Vinäger, vill gärna ses till sommaren!?☀️
Bara att säga och tänka ordet Sommar får mig att bli hoppfull!!?

Kram ???

Ullabulla, sisyfos och miss lyckad ❤️ Tack för era ord.

Läste ditt svar långsamt Ullabulla och försökte verkligen tänka efter noga.

Jag tror att jag absolut är "bereoende" av min exman. Säkert på flera sätt. Jag märker ju hur jag känner ett ständigt behov av att ha nån form av koll på honom. Det räcker att jag får veta att han ska göra nåt så är jag avslappnad sedan. Samtidigt tror jag att om jag fick en ordentlig detox så skulle jag må jättebra att av slippa den där kontrollen jag känner att jag behöver ha. Men kontrollen bottnar så mycket i att se till att han är nöjd. För är han nöjd kan jag vara lugn inbillar jag mig. Är han det minsta missnöjd är jag nervös. Egentligen behöver jag ju inte vara det. Vi bor ju inte ens ihop. När vi bodde ihop var det ju logiskt på nåt sätt eftersom att hans humör påverkade oss hemma. Varför jag lägger kraft på det nu är så skumt.

Ofta förut innan vår separation och i början av den så hotade han mig ofta med att ta barnen. Att han skulle göra mig galen. Han sa ju att jag skulle få ångra mig. Att jag skulle bli knäpp och hata mitt liv. Jag tror de hoten på riktigt lagt en rädsla i djupet av mig att han skulle ställa till med nåt. Nåt som rör barnen. Men EGENTLIGEN borde jag kunna släppa den rädslan för han gör inte nåt av de där hoten. Det var bara förut mitt i brinnande separation och strax innan. Men det har satt sig i mig ändå.

Du skriver verkligen klokt också sisyfos. Jag har ärligt talat inte tänkt så långt som till att barnen också kanske spelar med. Jag som tänker så mycket på barnen borde ju verkligen tänkt på det mer.

Nu när jag tänker på det så får jag helt färska minnen från händelser där jag slätar över deras pappas beteende får att de ska vilja träffa honom. Jag tänker ju att jag hjälper dem men det kanske jag inte gör. Jag kanske måste passa över bollen till deras pappa istället. Jag blir ju den som godkänner hans svek mot barnen på nåt sätt kanske? Ahhh det är så svårt att göra rätt.

Nu känns det så idioiskt att jag grät så mycket när han träffade en ny ? Hade varit perfekt nu om han hade fullföljt det. Det hade gett mig en perfekt chans att detoxa.

Men jag ska verkligen jobba på det här nu. Inte vara för hård mot mig själv om jag faller in i gamla spår men jag ska i alla fall verkligen försöka förändra mitt beteende.

Gott nytt år allihopa ❤️ och tack ❤️

Theralen är fan värre än alkohol. Är skakig, mår illa, är trött, har sjukt mycket ångest. Allt utan att ha fått ha druckit dagen innan. Vilken jäkla skitmedicin. Den hjälper dessutom inte mot ångest när jag tar den. Idag har tankarna på alkohol varit många då jag mår fruktansvärt dåligt. Tur att systemet är stängt.

Mycket starkt jobbat..Nu fortsätter vi så....Kram..?

Härligt JoYo, det går ju tydligen att fixa 1 år. Så skönt att slippa den där eländiga alkoholen. ?

p.s Andrahalvlek, du får allt vänta en månad till efter mig och Se klart., inte en vecka. ?

Kram

Så jävla grymma är vi! Kommande vecka blir Se klart och Torn också nyktra ettåringar, och sen följer jag efter veckan därpå, och veckan efter mig är det Feminas tur. Och inte allt för långt bort är det dags för Jullan65. Och innan dig har Pilla och VaraVacker nyligen blivit nyktra ettåringar. Har jag glömt någon? Vilket gäng vi är ? Som ett helt gäng som slutar förskolan och nu det är dags att börja skolan!

Kram ?

Jag har inte druckit en enda droppe alkohol på 1 år idag!
Jag klarare det!
Helt ärligt trodde jag aldrig att jag skulle ta mig ur det, jag var så djupt nere i helvetet av ångest och alkoholmissbruk.

Alla kan klara det!

Nytt löfte: sunda val!
Heja oss alla!
Gott nytt år!?

+1 på allt du skriver.
Det saktar ner och tar ny fart, det här livet. Vi blir inte andra eller nya över en natt. Men långsamt återfår vi självrespekt och klarhet.
Ibland kan det komma en längtan över mig att få glömma och försvinna bort. Sen tänker jag att vi inte har fått livet för att glömma det, utan för att leva! Kram min goda kupévän på det här tåget. ?

Var inne här igår och kikade efter ett livstecken men tänkte också; låt människan vara ifred! Skönt att läsa att allt rullar på och att vi står så klara i våra beslut! Kram ?

Nyår brukar inte ha nån jättestor innebörd för mig, däremot har jag de senaste åren presentat mig själv med en vit månad i januari, och i samband med det letat efter forum, bloggar, hälsoartiklar etc. Inte blivit så mkt klokare men hit hittade jag för några år sedan, kanske fyra-fem, och blev nästan besatt av allas berättelser men även av den gemenskap jag kunde se fanns här.
Nästan efter varje vit januari kände jag att ”jag borde testa längre” för att jag mådde bra, samtidigt var ett skäl till att jag klarade det relativt enkelt- att jag visste att jag kunde dricka igen.
Jag drack mindre under våren, mer på sommaren. Drink varje kväll, vin till lagad middag lika så, ibland mycket, men det märktes allt mindre på mig. Inser i efterhand att detta var ett tydligt varningstecken. Eftersom jag ofta själv ”fyllde på” ur box sommartid (har enbart druckits flaskvin här) så hade jag också dålig koll på hur mycket. Mer än att när jag hade börjat så var det svårt att sluta. Min man har alltid varit tvärtom. Middag- ett glas eller två- sen STÄLLER MAN UNDAN... men inte jag då...
Förra sommaren tycker jag att jag drack mycket. Till hösten var jag något som aldrig hänt innan/ alkoholmätt. Jag hade knappt något sug och september/oktober drack jag väldigt sparsamt, på vardagarna.
Men sen hände något som jag i efterhand tycker var som ett urspårat tåg som inte kunde stanna. Jag blev för full i alla sammanhang. Jag hade jättesvårt att vara måttlig. Jag gick på systemet och handlade ”till mig”, jag slängde flaskor och köpte igen. Jag drack ur hemskt sprit som stod långt inne i skåpen, glögg var väl det enda som lämnades orört,
Jag hade några hemska fyllor faktisk, en vid en familjesammankomst då jag fick gå och lägga mig. En vid en middag då jag försov mig så nästa dag att jag missade ett barnkalas. Det var inte det värsta jag kan tänka mig men det var spärrar på spärrar som släppte. Jag hade haft både sämre och många bättre perioder med alkohol. Men just i det här läget sammanföll det med någon otrolig trötthet över vad jag trodde att alkoholen skulle ge mig- och vad jag faktiskt fick,
Det var som en relation i mitt tidigare liv där jag hela tiden- önskade hoppades och trodde. Men det blev aldrig verklighet.
Jag började bli less och jag var väldigt trött. Efter julen förra året var jag utmattad, sov dåligt.
Nyår firade vi med dunder och roligt brak ihop med vänner. Det var alkoholen från sin bästa sida, och konstigt nog är jag glad att vi skiljdes som nån sorts - inte vänner - men med värdigt adjö.

På Nyårsdagen hände något som jag är evigt tacksam över. Middag med vänner (vi var i fjällen) och minimalt med vin kvar eftersom vi druckit massor). Jag kände oron hovra i bröstet. Men när det gick upp för mig att det var slut, fanns inget mer att uppbringa, infann sig ett lugn som jag ofta haft anledning att återvända till. ”Såhär kan det vara”. En frid. Stilla inombords.
Jag känner inte så varje dag, har inte gjort för jämnan. Men det är en plats jag kan återvända till, ett minne som är levande. Och som jag tror var min chans, lucka att slinka ut ur det som allt mer började likna ett fängelse.
Sen har det som för precis alla här varit upp och ner, det här året: det har jag skrivit så mycket om att energin kunde driva ett mindre kärnkraftverk. Men repetition är någons moder- osäker på vems- och det behöver jag, varje dag,
Jag lovar mig själv inte varje dag och högtidligt att jag ska vara nykter, utveckling måste ju finnas också i det vita livet. Men det är den grund jag vilar mitt ibland skrangliga liv emot, men ofta står det stadigt.
Viktigast av allt, jämte mina egna dagliga beslut har varit gemenskapen här, stöd och igenkänning. Att få glädjas åt andra, att kunna ha betydelse för andra, att höra ihop, att inte skämmas mer.
Att räkna upp fördelarna med nykterhet räcker inte dagen till för, det mörknar snart igen och jag har läst, vilat, druckit kaffe idag. Inget mer. Det räcker.
Önskar er alla om någon orkat läsa så här långt - ett år att, ja både att utmanas och att vila i.
Önskar er gemenskap, hur den än ser ut. Önskar er som inte gjort det än men som funderar. Modet att kliva in här och berätta! Allt börjar där. Kramar till medkämpar, rookies och ”gamlingar” alla behövs här.
❤️?❤️?❤️