Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet inte, men jag har fått känslan av att just de tv programmen du nämner är det mest kvinnor som kollar på. Som sagt, det är bara känslan jag har fått efter att ha hört med kompisar och kollegor på jobbet. Undra varför det är så egentligen.?

Nä, nu får jag resa på arslet och gå ut och vårfixa i trädgården i det fina vädret!

Kram

Jag hade dämpat mina starka känslor med mycket vin. Och när hon flyttar så hade det blivit fritt fram att dricka vin varje dag. Om jag ville. Men det vill jag inte längre, tack och lov ??

Nu får jag istället hantera den här känslomässiga berg- och dalbanan genom att gråta, tycka lite synd om mig själv när jag är ensam, skriva mycket här, tjöta med en kompis om det. (Hennes pappa kan jag inte snacka om det med, han fattar inte alls vad jag snackar om tyvärr.) Och sen ska jag varva de negativa känslorna med positiva känslor som genuin lycka för hennes skull, att det här ska bli något spännande som vi gör ihop, att det ska bli SÅ roligt att etablera en vuxenrelation till henne osv.

Alla känslor i den här berg- och dalbanan är inte negativa. Absolut inte. Men jag måste låta de negativa känslorna ta plats också. Jag vet ju att jag kommer ut på andra sidan. Att vi kommer ut på andra sidan. Boende i två olika lägenheter, men fortfarande lika tajta. Förstås. Precis som Alfred och Emil. ”Du och jag Emil.”

Kram ?

Och Lets Dance och Talang och Idol och alla sådana tv-jippon. Det enda som jag ser live i princip, allt annat ser jag på svtplay och dyl. Till och med nyheter ser jag på svtplay, när jag har tid. Men rösta i mello och dyl måste man göra live.

Yngsta dottern kollar aldrig på tv. Hon kollar på youtube, Netflix, svtplay, cmore. Mest Astrid lindgrenfilmer. I äldsta dottern har jag dock en mello-kompis. Befinner vi oss på samma plats kollar vi ihop. Annars chattar vi via Messenger under hela programmet. Så kan man också umgås ? Hennes kille kallar det tant-tv ?

Kram ?

Och om du druckit fortfarande. Hur tror du det hade gått med det under en period som nu? Nyfiken bara. Inget du behöver svara på om du inte vill.

Kram!

När vår yngsta dotter föddes i juli 1999 var hon svårt sjuk och skadad redan från början. Bland annat hade hon fraktur på sex revben efter förlossningen pga att två personer hängde på min mage och tryckte ut henne. Jag ska inte trötta er med detaljer, men vår resa ihop började med fyra månader på olika sjukhus innan vi fick komma hemma hem. Storasyster hade då inte ens fyllt två år. Jag hade bävat för att tillbringa två nätter på BB, nu blev det fyra månader.

Sen har vår resa ihop fortsatt med sjukhusbesök, utredningar, olika diagnoser, vårdbidrag, särskola, ännu fler sjukhusbesök och ännu flera utredningar. Några gånger har vi fått ringa ambulans, men överlag har vi fixat det mesta på hemmaplan. Yngsta dotterns behov och mående finns med mig 24/7. Hur hon mår är mitt prio ett. Jag stängde till och med en dörr karriärvägen på jobbet eftersom den tjänsten inte gick att förena med dotterns behov. Behöver hon mig släpper jag allt och går från jobbet. Det funkar inte på alla tjänster.

Jag har hela tiden jobbat heltid, förutom de två gånger jag har varit sjukskriven pga utmattning. Jag har sen snart 15 år tillbaka en tjänst med ett tydligt ansvar och enorm flexibilitet. På så sätt har jag kunnat förena jobb med att vara mamma till en dotter med särskilda behov. Att jag inte jobbar deltid beror på att jag då skulle behöva göra typ samma jobb fast på kortare tid. Jag har sett många småbarnsföräldrar slita halvt ihjäl sig för att de har tidiga hämttider på förskola att passa varje dag.

Jag har hela tiden jobbat MED personalen inom sjukvården, habiliteringen, förskola, skola och LSS. De gör sitt jobb - och jag bidrar till att det blir bästa möjliga förutsättningar. Jag har dock aldrig backat när jag tycker att de har gjort ett dåligt jobb. Just övergångar mellan olika stadium och skolor, och skola till daglig verksamhet tex, är de generellt urusla på. Som om dottern vore en pryl som man lyfter och sätter ner i ett helt annat sammanhang från en dag till en annan. Det funkar INTE så, så jag har ställt krav när skola och LSS inte tänkt hela vägen.

Jag minns en rektor på särskolans mellanstadium som jag jagade med blåslampa. Övergången till högstadiet var uruselt planerad och jag krävde omtag i frågan. Han suckade och jag kunde höra honom himla med ögonen.
- Jag hör att du tycker att jag överbeskyddar min dotter.
- Det var du som sa det, men lite så tycker jag nog.
- Du har inga egna barn, eller hur? Om du bara visste hur jag varje dag sen hon föddes kämpar för att inte överbeskydda henne. Hur jag varje dag väger mina ord på guldvåg för att hon ska bli så självständig som möjligt. Hur jag kämpar för att hitta sätt att underlätta för henne utan att hon upplever sig överbeskydd. Det är därför otroligt kränkande att höra dig sucka och himla med ögonen. Nu ser du till att lösa det här istället. Och du ska vara tacksam för att jag bryr mig, väldigt många föräldrar gör inte det och det vet du också.

Han höll tyst efter det och gjorde som jag ville, vilket innebar att dottern under några veckors tid slussades in på högstadiet några dagar i taget utan att för den skull förlora tryggheten på mellanstadiet. Den där infasningen är för mig så naturlig att jag inte förstår hur man inte kan tänka så.

Likadant blir det nu. Först flyttar vi hennes saker, sen flyttar vi henne lite i taget tills vi märker att hon är trygg i den nya miljön. Det kommer en dag då hon säger: ”Du kan åka hem nu, det här är min lägenhet.” Jag vet att den dagen kommer, och jag har tålamod att invänta den. Enormt tålamod.

Lilla pytta ❤️ Som jag har slitit och bråkat och kämpat för dig. Nu känns det som vi kommer i mål. Eller inte, det ska ju fungera optimalt på boendet också förstås. Jag har dock höga förväntningar och gott hopp om att det kommer att funka svinbra. De boende är handplockade (i samma ålder och har snarlika sociala behov och färdigheter), boendet drivs av personer med många års erfarenhet av att jobba med dessa barn/ungdomar, och även övrig personal lär vara handplockad och väldigt väl lämpad för uppdraget.

Mitt godmanskap behåller jag, tack och lov, så jag kommer att vara i allra högsta grad inblandad i allt som rör dottern. Vilket jag vet att hon vill att jag gör, och vilket personalen verkar uppskatta också. Det finns vissa saker, sjukhusbesök och mediciner bland annat, där jag gärna lämnar över det praktiska till en ansvarig sjuksköterska. Även om jag förstår att den överlämningen också måste göras stegvis. Det ska nog mycket till för att jag inte åker dit när hon är sjuk, bara för att ha koll på hennes mående. Hon har ju bredband, så jag kan sitta där och jobba.

Ja, det här blir en lika stor omställning för mig som för henne. Vi får stötta varandra. Och sen utgår vi från dotterns sköna inställning - det blir härligt för henne att flytta till egen lägenhet.

Kram ?

Imponerande att ni får med era tonåringar att kolla på Mellon! Jag har allt kollat på flera av deltävlingarna då frugan tycker om att se det. Men min son vill absolut inte titta, inte ens med vita knogar.? Möjligen att det skulle gå att muta honom med löfte om en fisketur dagen efter. Min dotter ligger i gränslandet, hon vill titta, men om någon kompis ringer så är det viktigare.

Läser att flera här är på gång med promenader i dag och tänkte då på mina många promenader i början av nykterheten. Jag hade nog inte klarat av att bli nykter om det inte hade varit för promenaderna. Frisk luft, minuterna som tickade på, tankarna som rensades, naturens skönhet, pulsen som höjdes och den totala avsaknaden av alkohol där ute i obygden. Min räddning. ?

Ha en bra dag, och tack för grattis!

duktig du är som kämpar på! det är få känslomässiga belöningar i att sluta snusa - kicken som fanns där får man ju inte på något annat sätt. Har du någon sköterska som du pratar med?

Kul vara iväg på skidsemester! jag kommer nog ge mig ut en tur i skogen trots att det är snålblåsigt ute nu.

Stort tack för ert pepp, det behövs. Jag vet att det blir en tuff omställning, och nu närmar det sig på med stormsteg. Det är bara att hänga med så gott man kan.

Kram ?

Så klart. Relationer av alla de slag är ju det viktigaste vi har vi har i livet. Glad att du tar upp det i inlägget eftersom det är ett arbete i sig som många gånger behöver göras när man blivit nykter. Får mig att fundera på vad jag själv har att göra på det området...

Mja. jag tror jag aldrig kommer vara helt fri från risken att återfalla, särskilt med alkoholen har det ju redan hänt. Vilket i sig varit en lärpenning hur lätt det var att "förstöra" månader av nykterhet till ingen nytta. Det har varit extremt viktigt är att resa sig upp och skaka sig av och gå vidare om det händer, tänker jag. Att inte slå på sig själv för att jag valde dumt.

Vad gäller champix - nikotin och så känns det bra vara ut ur kuren. Måste dock fortsätta få till bra matvanor då magen inte behöver växa mer.... Humöret är nog mer lugnt och stabilt.

Jag fokuserar mest just nu på att försöka bli bättre på att hantera mindre o större konflikter i relationer och jobb på ett mer konstruktivt sätt än jag gjort tidigare. Dels för att jag mår bättre om jag inte bär och ältar på saker som jag antingen skulle sagt ifrån, eller som faktiskt inte är mitt ansvar :-). Sådana saker är ju för mig en orsak till jag ibland trasslat in mig i dumma vanor med alkohol/nikotin o annat...

Du har fått på den här resan! Du kommer klara av att sluta snusa också, du verkar så bestämd på det och har bra strategier. Det är nog det jag själv måste jobba på nu - att ha bra strategier att ta fram när jobbiga tankar kommer.
Kram ?

Ser ju lite halvdåligt på mobilen men jag ville ha dit en drake som hyllning till din vinst över denna.
Din tråd tycker jag att alla ska läsa!
Full av visdom, insikter och väldigt bra skriven. Rolig dessutom!
Grattis till 2 år!

Hur går det för dig Vjlo? Känner du dig helt fri nu från div. beroenden som avhandlats här? Jag skrev just lite i min tråd om snuset. Tycker det är trist men jag hänger i! Tänker att jag måste hålla i 6 månader åtminstone. Det gick en magisk gräns där när det gäller nykterheten. Hoppas på motsvarande magi när det gäller snuset :D

Kram!

Sk*tvirus. Krya på dig FinaLisa!

Kram!

Skönt att fruns provsvar var negativt. Gillar inte heller mello, dålig musik, gillar inte bakgrundseffekterna, kanske några roliga mellanprat ibland men mest supertråkigt, men i år har hela familjen samlats (alltså tonåringarna, sambon o jag) å då är det ju lite trevligt ändå.
Tänker att de där jämförelserna du gör är så viktiga att fortsätta med. Hade det varit tidigare hade du åkt och bunkrat upp... När man spelar hela filmen är valet väldigt enkelt.
Ha det bra nu och hoppas du får återgå till jobbet snart.

Fint att du har något som växer och lever i den här speciella tiden. Det är en tid för eftertanke men det är bra om den också innehåller framtid.
Har du lyssnat på Stina Wollters sommarprat om hennes möte med ett svårt sjukt barn? Det är ett så otroligt fint sommarprat tycker jag som tar upp det svåraste svåra och som också beskriver den här tiden i livets slutskede. Barns beskrivning av ”andra sidan” som hon besöker där på slutet är så fin.
Ett starkt sommarprat och ögonen är inte torra så det kanske är mer ett lyssna i bilen än ett promenadprat.
Sen vill jag åter varna lite för perioden efteråt som tyvärr blev det jag föll på. Jag var så oförberedd. Tiden innan var så tyst på nåt sätt. Efteråt skulle massor av saker ordnas. Det var på sätt och vis lätt, bara att beta av en sak i taget. Det var väl mest mina medberoende tendenser som spökade. Känslan av att allas mående var mitt ansvar. Särskilt min mammas och det blev så lite tid för sorgearbetet. Samtidigt var det här också en fin tid på nåt sätt. Jag återgick inte till en högkonsumtion direkt utan då och då. Så mitt absoluta råd är: se till att du får tid för sorgearbetet. Kör inte bara på. Jag tänker att du ”ser klarare” än jag och att du har kommit längre än jag gjort då så det är säkert ingen fara.
Men jag tänker också att det är vid just såna här tillfällen som det är lätt att komma på idéer eller lösningar som funkar ett tag.
Hur som helst, idag kanske mina fröer kan komma i jorden. ???

Tiden går med en rasande hastighet. Inte heller så förtjust i mello men det är ett av två tillfällen under året som mina barn sitter tillsammans. Det andra är Kalle Anka på julafton. Så för mig är det bara att blåsa på med myset och hänga med!

Kram!

Från Charlie

Det ÄR en stor omställning ni har framför er. Jag tror heller inte att det riktigt går att jämföra normala barn som flyttar hemifrån med funktionshindrade. Vi är ju vana att finnas där varje sekund för dem, i fall det behövs vilket det många gånger gör. Så är det ju inte med normala barn som genom sin utveckling i tar naturliga steg mot självständighet under många år innan det är dags för den där flytten. Med dem hinner man vänja sig vid självständighet på ett annat sätt. Men, detta kommer ni att fixa. Det blir jättebra!

Kram!

När jag tänker tillbaka på det senaste året så finns där självklart många tankar och känslor som kopplar till nykterheten. Det har varit i ett tufft jobb men - hör och häpna - ett roligt jobb. Roligt därför att fysiska och psykiska skillnader till det positiva blir så tydliga. Roligt därför att det är så lätt att känna sig stolt över att ha klarat ännu en nykter dag. Roligt eftersom hjärnan helt plötsligt får utrymme att tänka andra tankar i stället för att ockuperas av tankarna på när jag ska få dricka vin nästa gång. Ok.

Hur kul är det att sluta snusa då? Inte alls. Inte om ni frågar mig. Jag är snusfri på vita knogar. Nyss hemkommen från en veckas skidsemester med flickan. Veckan var en lättnad då utevistelse och fysisk aktivitet helt tar bort tankarna. Så fort jag satte mig i bilen för att köra hem kom allt tillbaka. Drog ned Champixen till hälften innan vi åkte för att få en lite längre utfasning. Just nu lever jag på hoppet om de 6 månaderna. Det blev ju så väldigt mycket lättare med nykterheten efter 6 månader. Kanske är det detsamma med snuset? Jag håller i t.v. men ännu inte helt övertygad.

Tack Jullan och Se klar för att ni tittar in! Och Se klart, att du orkar kommentera just nu är förunderligt för mig. Läste om din pappa. En stor kram kommer här från mig.

Kram till er andra också!

Vilken spännande tid ni har just nu hemma hos dig.
Du verkar vara så ansvarsfull mamma och verkligen jobbar för att det ska bli bra med din dotters flytt,jättefint att läsa.
Hoppas du känner fint förtroende för din dotters boende och att du senare i tiden kan njuta lite av ditt andra liv,det utan barn hemmaboende.
Kram Pilla

Kära vänner, ni vet alla vikten av att Vara Där. Vi har blivit bra på det. ?

Jag tänker också på dig Se klart.❤️

Kram

Jag hade faktiskt inte en tanke på att det var min 14- månadersdag i dag. Men när jag läste att det var den 6 mars i dag så slog det mig. Och vad sjutton, det är minsann värt att fira tänkte jag då.? Tack alla fina!?

Jag är inte så förtjust i mello, så jag tar ett bad i stället. Jag hör låtarna ändå, för frugan och min dotter har skruvat upp volymen rejält på tv:n?

Kram

Håller tummarna för att du snart ska få vara frisk igen✊?

Ja det är ett j-a skit det där viruset?

Skulle fått vaccination den 10/3...som var tredje budet...men så blev det möjligt för 65-åringar att få Astra Zeneca...så då backade vi ett steg jag och mina kollegor .. håller tummarna för vecka 11??

Kram ??