Senaste kommentarerna i forumet

En dag i taget, och det viktigaste först..?..Ha en härlig nyårsafton Fina Lisa..???

24 november drack jag mitt sista glas. Nu har jag umgåtts med andra som dricker, men dricker själv alkoholfritt så även idag på nyårsafton ?är sjukt stolt över mig själv. Gott nytt år allihopa

Till dig och barnen Lim..?Vi får hoppas och tro att 2021 ger oss ännu mer bra insikter om hur vi ska kunna leva det liv vi verkligen vill..Nyårskram..???

Jag tycker om att röra på kroppen för att må bra. Jag promenerar minst 10000 steg varje dag när jag åker kommunalt till jobbet. Nu har jag jobbat hemma sedan pandemin bröt ut. Min vanliga vardagsmotion har därför blivit lidande. Jag har försökt hålla igång med promenader, cykelturer och gympass. Vi sitter just nu i husarrest för frun har konstaterats sjuk i covid-19. Det innebär att vi inte varit utanför dörren sedan julafton. Idag tog vi promenad om 8000 steg. Det kändes helt rätt och vi höll verkligen avstånd till folket vi mötte. Angående psykisk ohälsa kan jag bara instämma att det blir värre av att dricka alkohol. Jag lider av panikångest och käkar medicin för detta. Det har jag gjort de senaste 20 åren.

I början är nog det avskräckande viktigt, man flyr från något. Efterhand dyker det upp blommor på vägen, och då är det motiverande att fokusera på dem. Framgång föder framgång. Efter ett tag blir skräckbilden väldigt suddig i kanterna, och då är det viktigt att ställa in skärpan på målbilden. Sen kan man zappa lite mellan dessa motpoler ett bra tag, men jag tror mest på att lyfta positiva exempel. Positiv förstärkning som det heter i psykologsammanhang.

Vad det gäller nyårslöfte är det tex mer framgångsrikt att lova sig själv att börja göra något hälsosamt än att lova sig att sluta med något ohälsosamt. Till exempel lovar jag mig själv att börja äta mer antiinflammatorisk kost under 2021, men jag lovar inte att sluta snusa.

Gottnyttårkram ?

Att påminna oss själva om hur alkoholen förstört vårt liv..Men nu kan vi verkligen fira vår nykterhet..Jag önskar dig Ett riktigt Gott Nytt År!!???????

Gott nytt år ? till dig// kram Strulan

Gott nytt år ? till dig// kram Strulan

Det är alkoholen som skapar det dåliga psykiska måendet. Jag har fått diagnos kronisk depression men har inte mått riktigt psykiskt dåligt en enda gång sen jag slutade dricka i februari. Visst, livet är ingen räkmacka, men det är stor skillnad på att vara låg och vara deprimerad.

Det finns massor av träningsprogram på youtube, tex Sandra Friberg verkar ha en massa olika pass att välja på. Om du behöver träning för att må bra så ska du träna - möblera om i tv-rummet.

Och slutligen, du är bra precis som du är ❤️ Men ge fan i alkoholen, den är inte din kompis utan din värsta ovän.

Gottnyttårkram ?

Det ordet bär jag med mig in i år 2021. Otroligt fint inlägg om känslor. Som grundar sig i att barn inte gör som man säger, utan som man gör. Pratar mamma och pappa om känslor så pratar barnen om känslor. Väldigt fint att du nu orkar prata och resonera med dem. Du kan inte lösa detta, och det vet du, men du kan agera bollplank och hjälpa dem att lösa det.

Det finns ett begrepp som heter EQ, emotionell IQ. Har man hög sådan kvot har man lättare att ta sig fram i livet än om man bara har hög IQ. Och man kan träna sina barn i detta genom att inte lösa problem åt dem, inte curla dem. Utan istället agera bollplank och ställa öppna frågor av typen ”Vad hände?” och ”Kunde du ha gjort på något annat sätt?” Man kan börja tidigt, redan i förskoleålder, och sen avancera efterhand. Jag har försökt att praktisera det på mina barn, men de har en pappa som aldrig pratar känslor så de har fått ta del av båda sidor av myntet.

Han kan inte ens säga ”jag älskar dig” till barnen. Jo, nu gör han det eftersom hans yngsta dotter säger det till honom nästan varje dag ? Mammas tjej. Han kan inte säga ”förlåt” heller, eller be om hjälp. Men vi som känner honom förstår ju direkt ändå. Förstås. Det ska inte behöva vara så, även om jag vet att det i grunden beror på hans uppfostran. Att bli medveten om problemet är nummer ett, sen är det tomtesteg framåt som gäller. Han är inte medveten om problemet, och när han får höra det av oss slår han det ifrån sig med ”jag är sådan”.

Men som min äldsta dotter brukar säga, hennes pappa visar sin kärlek på annat sätt. Genom handling oftast. Kommer att tänka på Vjlo:s pappa som tvättar bilen åt honom för att visa sin kärlek. Alla sätt är bra sätt ?

Gottnyttårkram ?

Till dig Torn..?Vi får tro 2021 blir ett härligt år för oss alla..Och att du får många fina fiskar..????

Går dagen var bra men på kvällen bråkade jag och pojkvännen massor. Trots starka känslor ville jag endå inte dricka så det var bra. Vi förlät varandra till slut och det blev bra i slutändan.

Idag är jag trött, extremt trött. Hur ska jag orka vara vaken till 12 när jag vill sova nu. ?

Har även en del ångest idag. Mycket för att jag är trött tror jag. Jag vill vara pigg som igår och orka göra saker.

Önskar jag fick uppleva mer positiva saker av nykterheten men känns inte som jag upplever så mycket bra just nu. Fast i och för sig så var jag mycket piggare både igår och i förrgår. Kanske är det theralenen som gjort mig så trött idag.

En enorm utandning som varit välbehövlig. Har sovit, druckit kaffe i sängen, köpt en ny tv, ätit rester (goda!) lyssnat på Patricia Tudor Sandahls Vinter i P1. Gått i mjukiskläder, pratat med de grälande barnen, gråtit lite mer (heja) främst över att närma mig den litenhet jag ser i dem, bortom det vuxna, och på något vis känna igen mig och känna sån ömhet för dem, och kanske, kanske för mig själv. En sällsynt känsla, men just därför.
Nånstans bak i huvudet eller bortom hjärt-trakten finns en tanke; eller känsla. Om att mitt drickande/ och därmed nån sorts stort lock över känslor som behöver komma fram, i ljuset. Också påverkat familjen TROTS att jag inte kräkts eller raglat omkring.
Ett osynligt nät av vad mamma ”orkar” men nu orkar jag.
Jag orkar prata med ledsna barn, och arga. Jag orkar resonera och fundera ihop, jag orkar att inte knyta ihop alla snören till en trasslig boll och öppna en flaska till.
Det är kämpigt faktiskt. Och jag känner mig ganska livs-modig. Och lite stolt.
Idag ska jag och min man laga mat bara till oss. Med recept vi aldrig har testat. Jag ska ta fram sommarens vinbär, kantareller, sockerärter och smultron.
Jag minns när jag så nitiskt plockade och frös in, att det blir fint till vintern. Nu är vi här. Snö, eld i kaminen, några lugna dagar kvar innan allt drar igång.
Att vara i det lite pågående livet istället för att hasta till ett bedrägligt lugn.
Jag skriver lite mer sen, nyårshälsningen är den viktigaste på året. Kram ?

Jag vet ju själv inte. Det är mest det att jag har läst att man måste ta tag i grundproblemet som har gjort att man dricker för att man verkligen ska sluta dricka.

Samtidigt, att genomgå livet är ju inte bara lycka och fest utan det hör ju till med smärta, sorg och lidande också. Många klarar ju det alldeles utmärkt utan att dämpa med alkohol. Det enda skulle väl möjligen vara då om de klarar av att bearbeta det bättre på något sätt. Jag vet inte.

Egentligen är jag ju mest intresserad av att klara av nuet på bästa möjliga sätt. Jag tror att jag klarar det ganska bra? Kanske funderar jag för mycket bara.

Gott Nytt År!

Nu låter det som allt är bra.. det är det inte.. Jag har saker att arbeta med så min fritid kommer vara fullsmockad även år 2021 ;-)

Vad gäller nikotinslutandet ; huvudvärken som har molat på ibland senaste ... 1.5 veckan(?) har nog lagt sig, men ersatts med ett återkommande sug efter att gå och köpa snus... Jag kommer inte göra det, men suget kommer o går. Återigen, antagligen en normal del i att lämna den vanan.

Nyss var jag ute och prommenixade, i lätt snöfall, tog en tur via stan och gick förbi alla affärer, som till min förvåning faktiskt var öppna på nyårsafton. Även så systembolaget... Jag valde att inte gå över på andra sidan gatan utan gick utanför, vid skyltfönstren och tittade in lite lättat, skönt att inte behöva hålla på med det där. Men samtidigt, på varje hylla står löften om flykt, så många hyllor, och så många löften.

Det blir en nykter nyårsafton, och nikotinfri.

Jag önskar alla på forumet ett gott och härligt nytt år. Ikväll blir det fest. Tänker gå och lägga mig nykter för då vet jag att jag vaknar nykter.// Box

Tack för alla värmande kommentarer! Jag är inne i en rejäl dipp psykiskt just nu. Jag känner igen symptomen. Har varit här många gånger tidigare. Det kommer att kännas lättare om nån dag/vecka. Jag kämpar vidare och väljer inte att dricka alkohol idag. Den lömska vännen gör inte att jag mår bättre på långsikt. Den erbjuder bara en lindrig för stunden. Jag vill må bra hela tiden. Jag firar in det nya året med bubbel vatten från Coop. En dag i taget ??

Klokt och fint inlägg från UllaBulla.
Jag kommer ju från beroendesidorna men jag har en stor dos medberoende problematik i botten. Inte kopplat till alkohol men det var extremt viktigt för mig att alla mådde bra. Jag avskydde bråk och alla de tre andra i familjen kunde ibland flippa ur och få utbrott (även jag ibland). Men jag såg till att medla och laga, det gjorde även min pappa ibland. Men just det där att lägga egna önskemål åt sidan och jobba för att andra ska ha det bra är djupt inrotat och om jag ska vara helt ärlig inte speciellt bra för någon för innerst inne mår man inte riktigt bra av att inte se sig själv.
Om du leker med tanken angående dina barn så vet de säkert också att du är glad och ”mår bra” när ni har ett familjeliv. Det är kanske viktigt för dem att du mår bra och så låtsas ni allihop. De kanske också märker och vill att deras pappa ska må bra och därmed också vill att han ska finnas er nära. Men det känns ohållbart det ni håller på med. Läs Nystarts tråd, han är ju fortfarande kvar i en giftig relation men det känns lite likartat det han hamnar i.
Önskar att 2021 blir ditt år Lim, när du sätter dig själv högt upp. Ja, barnen kommer säkert främst, men de är stora nog nu att ha sin egen relation med sin pappa. Du måste nog sluta med att ta ansvaret för att de ska umgås för att kunna gå vidare och kanske också för att barnen ska kunna se saker som de är. De får inte allt du vill att de ska ha, men de får kärlek och trygghet från dig. De klarar sig. Om deras relation med sin pappa hänger på att du är där... ja, vad händer då?
Du är en sån fin, omtänksam och klok person Lim. Jag hoppas att du 2021 tar ännu bättre hand om dig själv och gör sånt som gör dig glad. Då mår dina barn också bättre.

Jag ska försöka rekapitulera nyårsafton 2019. Som en påminnelse om hur det var då, och hur det aldrig ska bli igen.

Jag vill dock börja med att sätta ord på vilken katastrof min egen 50-årsdag i oktober 2019 kunde ha slutat i. Jag kom undan med blotta förskräckelsen, jag kunde dött skamdöden. Den dagen var början till slutet på mitt drickande, och det här är smärtsamt att skriva. Just därför måste jag göra det. Min äldsta dotter tillhör huvudpersonerna vid båda tillfällena.

Jag skulle inte fira min 50-årsdag. Jag drog på spa med min bästa vän istället. Lugnt och städat, som det brukar vara på spa. Otroligt trevligt, och måttfullt drickande. Det var natten mellan torsdag och fredag. Sen åkte vi hem. När jag kom hem hade min äldsta dotter fixat en överraskningsfest. Min bästa vän hade hållit helt tyst. Hon släppte av mig, åkte hem och bytte om, hämtade sin man och kom till festen.

Hela lägenheten var ommöblerad för att få plats med sittplatser till alla gäster, som dock var en blygsam skara. En väldigt kärleksfull skara. Jag fick tio minuter på mig att byta om, sen började det ringa på dörren och mina bästa vänner ramlade in. Maten var perfekt, stämningen var perfekt, överraskningen var perfekt ? Vilket jobb hon gjort min älskade äldsta dotter som styrt upp allt detta i hemlighet, med praktisk hjälp av sin pappa. Jag kunde dött kärleksdöden för henne där och då.

För att inte toppa detta på bästa sätt drack jag alldeles för mycket och alldeles för snabbt. De sista timmarna försvann i en minneslucka. Jag har tack och lov lärt mig nu att man kan fungera till synes helt normalt under en minneslucka, så det tror jag att jag gjorde. Har inte fått några andra reaktioner i alla fall. Men det är ändå så fruktansvärt obehagligt att inte minnas hur/när gästerna gick hem och hur jag hamnade i säng.

Jag vaknade mitt i natten av att jag hade kräkts mitt i sängen. Aldrig hänt tidigare att jag kräkts i sömnen. Jag låg i mina egna rödvinsspyor. Panik. Hur skulle jag ta mig ur det här? Jag gick upp och tvättade av mig och sen la jag en massa täcken och kuddar ovanpå spyorna. Morgondagens bekymmer. Försökte somna om.

På morgonen kom min äldsta dotter in i sovrummet, kröp upp bredvid mig i sängen och frågade om jag var nöjd med överraskningskalaset. OM jag var nöjd ? Jag tackade henne översvallande, samtidigt som jag bara kunde tänka på en enda sak: Hon får inte upptäcka rödvinsspyan i sängen. Mitt hjärta slog i 190, jag tror aldrig att jag förr eller senare har haft sådan intensiv hjärtklappning.

Efter en stund sa hon: ”Vad det luktar konstigt?” Fönstret stod öppet i ett fåfängt försök att vädra så jag hummade lite och sa ”jag känner det också, det måste vara något som kommer utifrån”. Sen småpratade vi en stund till innan jag sa: ”Jag ska försöka sova en stund till, sen kan vi äta frukost”. Sen gick hon ut ur sovrummet, och efter det höll jag dörren noga stängd tills jag ensam kunde ta itu med misären. Fy fan vad vidrigt äckligt, men jag kom undan skamdöden med blotta förskräckelsen som sagt.

Jag lovade min äldsta dotter att jag skulle vara helt nykter förra julen. Det är första gången någonsin hon har bett mig på allvar att låta bli att dricka. Även då skämdes jag som en hund, men svarade kavat: ”Självklart”. På nyårsafton hade jag dock inte lovat att vara nykter. Vi firade ihop jag och barnen och deras pappa och några vänner till. Som jag drack ? Tömde nästan en hel vinbox själv, och jag minns inte de sista timmarna då heller. Hur kom jag ens i säng? Jag lånade yngsta dotterns säng och hon sov på en luftmadrass på golvet bredvid.

Nästa dag var jag så bakfull att jag ville krypa in ett svart hål för gott. Men det var bara att bita ihop och låtsas som ingenting vid frukosten. Jag bara väntade på pikningar om hur full jag blev kvällen innan, men de kom aldrig. Ännu en gång kom jag undan med blotta förskräckelsen.

Sen följde ytterligare några fyllor då jag fick rejäla minnesluckor. Då fick jag nog. Jag hade hamnat i ett läge där en flaska vin knappt märktes på mig. För att få effekt krävdes nästan en hel vinbox och att jag drack i snabbt tempo. Då mindes jag istället ingenting de sista timmarna. Vad var det då för mening att dricka? Plus att bakfyllan var överjävlig. Fruktansvärd ångest kombinerad med illamående som gjorde att jag kräktes nästa dag. Det kom så plötsligt att jag knappt hann in på toaletten ibland. Det var som om min kropp skrek till mig: ”Du förgiftar mig”.

Den 9/2 har jag varit nykter ett helt år. Bland de bästa beslut jag har tagit i mitt liv. Ikväll firar jag nyårsafton nykter och jag vill önska er alla forumvänner ett gott nytt nyktert år 2021! ????

Gottnyttårkram ?

Har funderat en hel del kring en sak, har nog inte kommit till något svar, men det är något i detta som gör mig så nedrans exalterad. Jag jobbar ju i skolans värld , och där används ofta ord som salutogent (vilket jag tycker är min professionella utgångspunkt) men även patogent. Om någon inte vet vad orden betyder så är:

Salutogent - fokus på det friska med fokus på de faktorer som orsakar och vidmakthåller hälsa mer än vad som orsakar sjukdom. Fokus på friskfaktorer. Även KASAM kommer in här med en känsla av sammanhang.
Patogent - fokus på det sjuka. Man lägger mycket fokus på varför man blir sjuk.

Jag har alltid tänkt att ett alkoholstopp bör ses utifrån det salutogena perspektivet. Allt jag har läst har ju upphöjt detta perspektiv till skyarna och undersökningar, uppsatser har skrivits i oändligt antal om det. Men jag kom och tänka på om det verkligen är så, för alla. Och om det är så genom hela processen. Tänker jag fel, eller för snävt kring dessa perspektiv!? Jag undrar om det salutogena perspektivet är det bästa för alla, om det är bäst i alla faser? Jag är inte säker. För i min värld så finns det olika faser i ett alkoholstopp. Faserna är som känslor (generaliserat) och kommer olika snabbt/varar olika länge för alla; 1. Panik 2. Förälskelse 3. Nyfikenhet 4. Reflektion 5. Beslut 6. Acceptans 7. Avsky.

Dessa steg är inga officiella steg från någonstans, bara min upplevelse (i min värld som jag brukar säga). Ni som gått igenom stegen tror jag förstår. Ni andra får förhoppningsvis möjlighet att förstå ;)

Men åter till frågan, är det verkligen bäst att ha ett salutogent perspektiv? Ger det mest effekt i början, eller behöver man få en knytnäve av fakta på det sjuka till ansiktet för att kunna ta tag i allt. För många funkar det ju inte bara att tänka på det hälsofrämjande. Eller har dessa perspektiv inget att göra med detta alls!? Det snurrar i mitt huvud nu, ursäkta svamlandet.

Wow vad mycket härliga kommentarer man kommer tillbaka till (har varit borta en dag) ;) haha

Torn tror jag slog huvudet på spiken, alla är nog lite beroende, fast alla människor kanske har olika motståndskraft och inte blir missbrukare. För det är ju två vitt skilda saker. Det finns saker som jag är beroende av (som tops tillexempel, kan inte tänka mig ett liv utan tops, man kan ha dem till sminket och peta öronen, för att städa handfatet haha) men jag skulle nog funka ändå och inte ha några jättestora problem såsom en missbrukade tops-person om jag tog bort dem. Detta blev en sjukt dålig liknelse, men välkommen till mitt huvud, det var det första som poppade upp.

I går glömde jag faktiskt att gå in här, satt och spelade tv-spel, var ute och gick och pusslade, så dagen rasslade till och plötsligt var det dags att sova. Jag var nykter, tänkte inte ens på A. Jag var och handlade bubbel i mataffären, ja det är väl inte "bubbelbubbel" men jag ställer mig inte i systemetkön för att köpa en pyttig flaska med alkoholfri dryck, jag överlever ändå. Jag tänkte dock inte tanken att köpa bubbel med A. Lite stolt, men för mig har det nog inte varit lika svårt att avstå när jag mår bra, när jag har en bra period.

I dag är det ju nyårsafton, jag ska hem till mina päron och en moster, kusin och kusinbarn kommer dit också. Jag brukar aldrig fira nyår, men ska fira det där. Tror dock inte jag orkar vara social (det blir så intensivt så jag ofta behöver gå undan) hela kvällen, så ursäktar mig säkert runt 22.00 och tar bilen hem :) Men vi får se.

Fick ju höra att så som man firar nyår, det är så man kommer spendera sitt framtida år. Det har stämt för mig, ensamt och neddränkt i alkohol. Men en tanke på att fira den nykter, med min familj, de som betyder mest för mig - det känns betydligt bättre :)

Nyårlöfte skrev jag om innan, har inget direkt, men jag vill fokusera på mitt mentala och mig själv. Ta reda på mer om mig själv, var mina gränser går. Jag ska också försöka få igång rutiner, för jag vet att jag mår bättre av det. Fokus på mig - som vanligt, fast jag tänker att jag vill jobba för det positiva. Jag vill bara göra saker som gör mig lycklig, inte saker som ger tillfällig lycka - utan som gör mig genuint lycklig.

Nyårslöfte - DET ÄR MIN TID NU och jag ska blir lycklig!

Tänker på dig och önskar dig ett Gott Nytt År 2021???.
Hoppas vi kan hålla kontakten på något vis.
Saknar verkligen många av de "gamla" här, Fibblan, PimPim, Knaskatten, Jasmine, Lennis med flera och hoppas att alla mår bra!

Kram till dig fina Vinäger! ?

Önskar dig ett Gott Nytt och bättre
år 2021! ???
Tack för att du finns här i både med - och motgång ???
Lev väl med din kärlek?

Kram ???

Tack, den kramen värmer!??
Nu önskar vi oss ett nytt bättre år 2021!???
Må kraften och dansen vara med oss!! ???

Kram ???

Har också drömt lite, men ovanligt mycket. Säkert biverkningar av medicinen. Hoppas det börjar vända nu som det gjort för dig. Bakar frukostbullar. Ser fram emot dem om en stund.

Kram!