Senaste kommentarerna i forumet

Nä, hon har inte fått provsvar ännu. Det måste bero på att det är många som testar sig nu. Nu har dessutom båda mina barn blivit dåliga. Det hade verkligen varit bra om vi fick svar på om det är Corona eller inte.

Jag blir inte besviken på dig Varafrisk. Det är väl så att jag blir lite frustrerad och tycker det är så tråkigt att du inte får chansen att kunna må bra. Det blir ju så att jag jämför med hur jag hade det, och har sett så mycket hos dig under året som stämde i på mig innan det blev ännu värre. Jag vill inte att du ska hamna där.❤️ Jag hade de sista åren stora problem med magen, diverse ledbesvär, dålig sömn, ångest mm och allt försvann när jag blev nykter. Nu är ju alla olika och det kanske inte blir bra för dig om du blir nykter. Men jag önskar att du bestämmer dig för att testa, du kommer inte må sämre i alla fall.

Jag gillar inte heller att ha tråkigt, och det var min absolut största oro med att bli nykter. Att det skulle bli så tråkigt. Fel, fel och åter fel hade jag. Livet blev tvärtom underbart roligt för mig.?

I dag när alla andra i familjen är krassliga ska jag bosätta mig i källaren. Där finns alltid några nya skojiga projekt att ta tag i!

Ha det bra!

Kikar in och kollar läget! Kram ?

Du är klok Lim som analyserar situationen innan den inträffar. Tror du har rätt att han kommer att vilja involvera dig. Kanske vill han då sluta, kanske så är det så att han känner att du är på väg bort och på det sättet kan han ha dig kvar. Han vet att du gärna vill att han slutar. Som du har beskrivit honom ingår han i ett gäng där man dricker mycket tillsammans. Det har känts som om allt de gör tillsammans kretsar kring alkohol. Det är kanske bara din beskrivning, men om det är så måste han kanske för att kunna sluta bryta helt med det där. Kanske vill han välja dig iställlet, kanske vill han bara ha dig kvar, men som du skriver måste han göra jobbet själv och om hans umgänge kretsar kring alkohol är det ju ännu svårare att lägga av. Lägger han ansvaret för sitt mående på dig och anledningen till nykterhet på er så är det stor risk att han återfaller. Det är inte ens lätt när man verkligen vill själv.
Du är så bra som har börjat göra sånt du mår bra av. Jag har, trots att jag har druckit, såna medberoendetendenser så jag vet hur svårt det är att prioritera sig själv, men det är fullkomligt nödvändigt för att må bra. Att vara motorn i familjen är oerhört tröttande. Att ständigt vara beredd på att tillgodose andras behov är tärande för du får ingen tid för återhämtning. Därför är det bra att du sätter gränser. Som Miss Lyckad skriver så bygger relationer på givande och tagande och man byter mellan de rollerna. Med barn är det väl mer ensidigt givande från början men det måste vara gränser där också. Inget utnyttjande! Däremot uppmuntran och kärlek. Jag skämmer bort mina barn, gör en del saker åt dem som de absolut skulle kunna göra själva. Skulle de kräva att jag gjorde de här sakerna skulle jag sluta. De kämpar på, gör så gott de kan, anstränger sig, är omtänksamma. De är såklart inte perfekta och vissa saker jag gör skulle de klara själva, men de är mina barn. Gör förresten en del saker åt sambon också men där är det viktigare att det är mer jämlikt. Givande och tagande! Hen är vuxen och ska ta eget ansvar i alla fall för sina saker och för barnen. Barnen pressar jag ibland att göra saker (ringa samtal etc), men de pressar sig själva rätt hårt. Betygssystemet är skit och skapar stress. Får säkert vissa att ge upp också. Oj hoppsan, hamnade helt ur ämnet här. Men jag tror du är klok Lim som prioriterar det du mår bra av.

Tack för att ni delar med er och tack för att ni tänker på mig. Omsorgen värmer, massor.
Är otroligt glad att jag som är sån rookie på detta med odling, lyckas inspirera. Men med tanke på all forskning som bedrivs kring trädgård och påverkan på depression/välmående, så är jag säker på att det är rätt sak att ägna sig åt om livsandarna ligger lite lågt.
Jag har själv just beställt belysning vilket jag trodde aldrig skulle hända pga estetiken i blått ljus tilltalar mig inte. Men nu är det tydligen annat som går först!
@varadrisk- det är ju väldigt olika beroende på planta/sort? När de ska skolas om. Mina är inte redo för det ännu. Vallmo har jag breddsått så de ska planteras om i tuvor.
Det mesta hittar du svar på om du googlar. Men tänk att minst ett par karaktärsblad ska ha kommit upp- alltså de som kommer efter första bladen. Och att rötterna ska du nästan kunna få syn på/känna i botten. De ska vara stadiga i lilla krukan innan de flyttas.
Men fråga på jobbet, eller testa gruppen jag tipsat om på fb- där lär jag mig så mycket!
@andrahalvlek är helt med dig här med att inte fixa, även om det varit mycket fixa just denna period. Men så snart pappa är hemma är det slutfixat. Då är det att vara där, inget annat. Har gjort allt jag kunnat för att det ska bli goda förutsättningar. Mer kan jag inte nu. Jag lever lite vapenlös men då inser jag också att livet inte är ett krig.
@sisyfos tack för din varma kram och för att jag fått inspirera! Jag fredar min odling från allt som är tävling eller prestation. Det ska blomma, det är mitt mål. Jag orkar inte tänka på växtföljder och knappt på väderstreck- det får komma sen. Förra året drev jag helt anarkistisk odling och det var så kul och blev så fint (inkl massa misslyckanden som jag ser som lärdomar)
Kram och tack igen för tankar som värmer. Kram ??

Hoppas att din fru har fått sitt provsvar nu. Längtar tills den dagen då lite snuva är tecken på snuva och inte Corona.

Jag tänker vägen till nykterhet ser så olika ut för oss. Och jag har förstått att du mådde väldigt dålig innan du tog steget. Jag tror också att du vill väldigt väl och vill så innerligt att vi som kämpar ska få möjlighet att känna hur skönt det är att vara nykter. Och seriöst jag tänker också att det måste vara otroligt skönt att slippa denna kamp...att slippa må så dåligt. Men ibland får jag känslan att du blir så besviken på mig...och jag fixar inte riktigt det för jag kämpar verkligen?

Allt gott t dig och hoppas ni får vara friska i din familj??

Kram?

Förstår att du har tungt nu när din pappa är i livets slutskede. Det kan handla om att ta hand om praktiska saker samt att man håller på att förlora sin pappa. Önskar dig all det bästa i den situationen??

Min pappa avled hastigt vilket var svårt men trösten var att pappa på ngt vis ändå var redo. Min mamma var dålig ca en månad innan hon somnade in. Jag har mist många genom åren och varit på många begravningar men mamma är den enda person som jag har varit med när hon somnade in. Det var en svår stund men jag är tacksam för att jag fick vara med??

Mina fröer växer och jag tänker på dig❣️Är lite osäker på när jag ska plantera om t nästa kruka. Har mycket expertis på jobbet att fråga men du är ju också kunnig på området.

Allt gott till dig??

Kram?

Jag vet inte vad som är värst. Att ens förälder dör hastigt oväntat eller att man vet vartåt det barkar under lång tid. Svinjobbigt är det förstås oavsett ?

Min pappa dog för 21 år sedan, men det var ju lite speciellt. Jag var så arg på honom, kunde inte riktigt sörja. Med min mamma är det annorlunda, har verkligen blivit på senare tid. Jag hoppas att hon inte får lida och känna sig hjälplös och ha ont länge, det skulle jag knappt uthärda. Samtidigt hoppas jag att vi hinner prata om ”allt” som kommer upp i livets slutskede. Och att hon har mental kapacitet att orka med den typen av samtal.

Jag minns en ung tjej som jag chattade med (borttaget av admi) vars mamma var döende i långt framskriden cancer. Tjejen var så arg på cancern och det enda hon ville var att det barn hon själv väntade skulle hinna födas så att mamman fick träffa sitt barnbarn. Tiden rann ifrån dem.

Efter ett långt chattande fick jag henne att förstå att det bästa hon kunde göra var att krypa upp i sängen hos sin mamma, lägga mammans hand på magen så hon fick känna rörelserna - och prata om allt som känns viktigt att säga innan livet tar slut. Jag fick henne att förstå att hon alltid skulle vara sin mammas dotter, och att det mamman behövde allra mest var att få ha sin dotter nära.

När vi slutade (borttaget av admi) sa hon att hon skulle följa mitt råd. Och jag tror att de fick en fin stund ihop - kort, lång eller lite längre. Vi människor vill alltid ”fixa” allting, men ibland kan vi inte fixa utan vi får bara följa med.

Kram ?

Lite roligt hur vi kan inspirera varandra i det här forumet både i jobbet med nykterheten och på ”fritiden”. Har köpt fröer, såjord och plastkrukor. Det var länge sen jag odlade små plantor men i år är det dags. Du är en av de som inspirerat till detta.
Det är en jobbig tid du har nu Seklart. Vi hade ett väldigt fint avslut när min pappa gick bort. En speciell tid, en väntan på det värsta. Men det är också tid för tanke och reflektion. Så jag skickar dig en kram. ?.

Det känns otroligt bra, att min chef ser och uppskattar det jag gör, för jag gör mitt jobb med hjärtat ❤️

Vi pratade på telefon och hon hörde min positiva reaktion, och hon blev nog lika glad som jag för min skull.

Det är svårt att hävda sig på en arbetsplats där typ alla andra levererar mätbara saker, medan det jag gör har helt andra ingångsvärden. Det är så lätt hänt att den typen av tjänster sparas bort i en omorganisation.

Vi har pratat om att jag eventuellt ska ta en helt annan tjänst, på mitt initiativ. (Efter snart 15 år hade omväxling varit önskvärt.)

Min chef frågade om det idag igen. Och jag har nog landat i att jag släpper den här tjänsten först när jag vet att någon bra tar över och förvaltar mitt arv. Annars stannar jag.

Så man kan säga att jag idag på rak fråga valde om mitt jobb. Det känns stort. Nu vet hon att öppningen finns, och mycket kan hända.

Det är rätt ovanligt att ta sig tillbaka till exakt samma tjänst efter en utmattningsdepression - och jag har dessutom gjort det två gånger, med elva års mellanrum. Lite klokare varje gång.

Kram ?

Trodde jag hade nått både existensiell och orkesmässig botten idag. Sen kom jag på vid 18-tiden att jag endast druckit en kopp - utan mjölk. Hann inte gå ut och handla och hela dagen gick i ett fläng medan livslusten dalade.
Nu har jag fått god och ordentlig middag. Livet återvände.
Ikväll blir det mini- plantering. Och lite matplanering för helgen. Min hobby... Kram på er.

Välförtjänt, jag vet hur viktigt ditt jobb är, och på så många plan! Så härligt att få bekräftelse på att allt du gör- syns och behövs. Kram till dig, empatisk och rolig och varm! ❣️

Idag fick jag veta min löneförhöjning. Mycket högre än jag hade trott ? Säga vad man vill om motivationsfaktorer på jobbet, men en rejäl löneförhöjning som kvitto på att man har gjort ett bra jobb känns väldigt bra.

Efter snart 15 år på den här tjänsten levererar jag fortfarande bra! Trots att inblicken i mitt jobb är ursvår att ha för utomstående. Som en chefskollega sa en gång: ”När du gör ett bra jobb märks det inte så tydligt, men gör du inte ditt jobb så märks det väldigt tydligt.”

Själv brukar jag säga att mitt jobb går ut på att bädda väl för varje enskild medarbetare, så att de i sin tur kan fungera optimalt på jobbet.

Kram ?

Om man är vänlig mot djur och människor så är man empatisk. En fin egenskap som är värd att vårda.

Min äldsta dotter är empatisk, diplomatisk och väldigt smart. Hon kommer att göra ett kanonjobb som psykolog. Hon vill jobba på BUP dessutom - SÅ viktigt arbete. Hon lär inte behöva vara arbetslös.

Hon är dock inte lika intensiv och överhettat empatisk som sin mamma, utan hon är mer jordnära och disciplinerad. Hade jag jobbat som psykolog skulle jag grinat ihjäl mig över all misär, tagit med mig ungarna hem.

Fyra veckor med full lön låter väldigt nice ? Det kan man stå ut med!

Kram ?

Ah., ja det blir ju ganska "bra" måltid med ca 650, runt 1/3 - 1/4 av dagsbehovet.

jag blev lite inspirerad.... och på väg till jobbet köpte jag lax och bröd, och sen smör o lite grönt jag stoppade i kylskåpet här på jobbet, så kan käka det några dagar istället för lunchen i matsalen. Mindre onyttigt.

Sitter och väntar på att frugan ska få sitt provsvar. Det kan tydligen ta upp till 4 dygn här där jag bor. Jag ska ju inte vara i närheten av andra nu eftersom jag kan vara smittad själv. Beställt mat på nätet och kollar lite på börsen mm. Lite segt helt klart, men det är helt ok.

Hade det här varit på den tiden jag drack, hade jag garanterat åkt till systemet utan munskydd och bunkrat upp. Nu får jag endast avsmak när jag tänker på det. Vilken misär det var. ?

Kram

Då har ni ju egna regler,Jättebra! Jag har ju som du vet varit väldigt försiktig men det är liksom kört när frugan och barnen inte får/kan hålla avstånd. Jag ser dem som åkt i väg på skidresor nu som riktiga svin. De tänker bara på sig själva, och bidrar starkt till att den tredje vågen tycks vara här nu. Hallå, det finns ett vaccin, man måste ju bara hålla ut tills man har blivit vaccinerad, fårskallar!?

Om det visar sig att frugan har corona så måste jag vara hemma i 14 dagar. Hmm, då kommer jag inte ha jobbat alls under fyra veckor. Men det är det värt om någon slipper att dö pga mig. Jag skrev i min tråd att jag har blivit mer djurvänlig sedan jag blev nykter. Jag har blivit mer människovänlig också tror jag. När jag drack brydde jag mig inte på samma sätt.

Där alkoholen går in går vettet ut, det gäller även folk som inte är beroende. Så ser jag på saken i alla fall.

Det kommer säkert gå jättebra för din dotter! Det måste kännas bra för dig också att hon har gått en lång och seriös utbildning med ett bra jobb i framtiden.?

Kram

Tänkte på en sak till. Jag tror inte att några av våra medarbetare har besökt fjällen under sportlovet, eller rest typ alls faktiskt. Inte så många som har tagit ledigt, och de som har tagit ledigt har gjort det för att barnen varit lediga från skolan. Men om vi hade haft medarbetare som rest från länet under sportlovet så hade vi krävt att de jobbar hemifrån och begränsar sina kontakter under minst en vecka i väntan på ev symtom. Som en slags hemmakarantän.

Vi har ju praktikanter nu i vår och vi kräver detsamma av dem, de får jobba hemifrån minst första veckan och begränsa sina kontaktytor, och helst inte åka tåg eller kollektivt. De köper det. Samma sak med våra timvikarier. En kille som bor i Lund, där det finns mycket smitta, berättade att han och hans sambo veckohandlar på Coop kl 7 på måndagsmorgnar. Annars studerar de hemifrån. Då tar man stort ansvar för samhällssmittan!

De yngre personer som jag har kontakt med, inklusive min äldsta dotter, tar enormt stort ansvar för att inte sprida eventuell smitta vidare. Min dotter har haft studier på distans i ett helt år nu, och hon åker varken spårvagn/buss eller tåg. Hon umgås med sin sambo, typ ingen annan. Jo, oss ibland. Sina kompisar träffar hon på zoom och på promenadträffar.

Dottern är orolig för att hennes studier har blivit lidande, i alla fall den kliniska delen. De har haft terapi med patienter, men inte i den utsträckning som hade skett om allt var normalt. Jag försökte trösta henne med att skolan är skolan, och att det kommande praktikåret kommer att ge henne den kliniska erfarenhet som hon behöver, under handledning.

Nu i vår ska hon ha några inspelade terapitimmar, och då kommer en handledare att granska inspelningen och ge henne tips på hur hon ska skapa bättre kontakt, vilka frågor hon kunde gått vidare med mer etc. Hur hon på bästa sätt ”skapar en allians”, som det tydligen heter på psykologspråk.

Jag brukar kalla det att skapa en relation, och sådana skapar jag hela tiden. Korta, långa, tillfälliga, djupa, ytliga. Min målsättning är att skapa en form av relation med alla jag har kontakt med. Med våra vikarier, och jag har ju hunnit med ett gäng på snart 15 år, är min ambition att de alltid ska minnas mig. Får de ett sms av mig tio år senare så ska de minnas mig och övriga kollegor och arbetsplatsen med glädje, och anstränga sig lite extra om jag behöver hjälp med något.

När de försvinner vidare på arbetsmarknaden är de våra bästa ambassadörer, och det ska man vara väldigt medveten om i sitt bemötande av dem. Framöver kommer det att vara en konkurrensfördel att vara en bra arbetsplats med schyssta värderingar och ett hjälpsamt förhållningssätt.

Kram ?

Det låter mycket igenkännande, det där med att läsa in andras dåliga mående, dras med och känna en förstärkning av sitt eget dåliga mående. Min fru har också haft det svårt genom året. En bror som omkom tragiskt. Fått en kronisk magsjukdom. Problem men kroppen. Värk och diverse smärtor från och till.
Jag har fått panik, stängt av, blivit irriterad. Främst för det ständiga klagandet på värk. Har haft känslan av att varje gång mitt mående blivit bättre har hennes dåliga blossat upp. Har försökt vara till stöd de perioder jag orkat men inte kunnat hålla ihop själv i längden. Jag har inte varit nått bra stöd alls, bara irriterad på allt klagande. Jag skäms, men samtidigt har jag inte förmått mer.
Jag är den som tiger. För kampen inom mig. Funderar, grubblar, tänker lösningar och ibland stänger av. Klagar inte för det finns ingen lösning i det. Försökt balansera stämningen i huset så gott det går. För allas skull, inte minst barnen. När mamma varit svag har jag behövt vara stark.

Vi mår båda mycket bättre nu, framför allt psykiskt. Vi har båda hittat träningen och det är ett gemensamt intresse även om det är på varsitt håll. Vi gillar inte samma typ av träning men vi har ett gemensamt samtalsämne och gemensamt tänk kring kost och bra mat.
Tyvärr har min fru fortfarande problem med mycket värk och krämper. Jag vet inte varför men jag har alltid haft så svårt att känna empati för det. Det har känts som att problemen bara flyttat runt. Det måste finnas något att klaga på. Ena veckan är det ett knä, när det blivit bättre är det en höft, nästa vecka ryggen. Nån dag en fot.
Kanske är det så att ju mer jag stängt av desto mer har hon ältat för att få mitt gehör.
Den senaste tidens bättre mående har gett mig lite ny kraft att försöka lyssna. Fråga. Hjälpa. Ställa upp på den där massagen som alltid frågas efter. Kanske kan det hjälpa, att jag bara försöker förstå och verkligen lita på att hon har ont. Det märks i alla fall fort att hon uppskattar mitt engagemang.

Vaknade i morse, utsövd och redo att ta itu med dagen, bring it!
Nä jag har verkligen inget kämpigt liv men vintern har varit tuff pga min pappas sjukdom och allt som kommer med det.
Min man dricker extremt lite, och jag är förbi fasen att känna något sug så det gör mig inget. Jag har mitt! Min stillhet och ro. Kommer inifrån! Tack för omtanke ?

...det som inte dödar det härdar säger man ju. Inte sant i alla lägen.. men tror att är man nykter och tar hand om sig så kommer alldeles säkert våra mentala motgångar att stärka oss. Tänker att den som är störst av vishet är den som varit med om mest motgångar. Har inte läst ikapp din tråd och är påläst om allt du går igenom men starkt att se din nära dricka och välja annat. Kom ihåg att det lugnet och den avslappningen då får av dina plantor är äkta. Nästa dag har din kropp fått en äkta sömn och vila och du har bästa förutsättningar för att möta nästa dag.

Kram

Just nu är det lite så beroende av saker jag faktiskt inte kan påverka så mycket som jag skulle önska.
Då får jag verkligen öva mig på tålamod. Tack för din omtanke ? den värmer.
Idag har jag gjort en liten plan för nedtrappning av jobb inom kort och omvårdnat av närstående i livets slutskede. Det heter så.
Jag har varit med när en person har dött tidigare men jag vet inte vad det kommer att innebära eller hur det kommer att kännas. Eller bli. Det är nytt och mitt i allt känner jag både ödmjukhet och styrka och att försöka möta alla känslor som de är. Men alldeles rätt är att jag tar hand om mig och plantorna ??
Jag upplever inget som orättvist, livets gång ser olika ut. Glädjs åt dig och tänk vad bra- du har kraft över till att skriva hos mig! Kram ?

100 g lax = 210 kcal, 100 g fröbröd = 300 kcal, Bregott mellan 3 msk = 150 kcal, dvs totalt 650 kcal. Och då äter jag en dl nötter under förmiddagen också, som ger ungefär lika många kcal. Men jag står mig utan problem till middag kl 18, och då äter jag bara protein och grönsaker. Lax är bra fett. Och gott ? Kokt ägg är bra mat också, det kan man äta som mellanmål.

Jag räknar inte kcal normalt, jag gjorde det nu eftersom du frågade om det var tillräcklig energimängd.

Kram ?

Jag håller mig mer än armslängsavstånd från bolaget. Det och snuset är nog det viktigaste att hålla nollan med nu.

Promenaderna går det ju ganska bra med, det är ju väldigt lätt komma sig ut på en lunchpromenad nu när det börjat töa rejält och det är plusgrader stor del av dygnet, ännu så länge. Däremot matlådor och matlagning blev ett lite misslyckande, delvis för att lägenheten nu är i renoveringsläge i badrummet och all tankekraft har gått åt till att ställa i ordning för att hantverkarna ska vara här i ... 2 eller hur många veckor det nu blir ?.... Blir fint när det är klart. Men under tiden, måste gå till ett grannhus för att kunna nyttja toalett...

Det hindrar väl inte egentligen bra mathållning, men hindrar att jag stoppar i mig något extra hemma alls, eller tar en kopp kaffe för mycket.. :-)

Ska nog ta tag i mat på någon nivå innan de här veckorna är över.

Lever du på fröbröd och lax till lunch varje dag? räcker det i energimängd?

Du har det verkligheten kämpigt Se klart.❤️ Så mycket på en gång liksom. I bland när jag läser här på forumet så inser jag vilken tur jag har haft under den här nyktra tiden. Jag har inte haft några problem eller jobbiga saker alls i princip. Bara småsaker och inga sjukdomar eller besvär med barnen eller frugan, syskon eller morsan. Jag är glad för det såklart, men det känns lite orättvist.

Ta hand om dig själv ( och plantorna). Kram ?

Idag var en tuff dag på många sätt. Helt slut när jag kom hem sent, hungrig. Min man hällde upp ett glas vin, jag försjönk en stund i att planterade några nya frön. Sen åt vi. Så kan tröst också se ut, jag satte mig på knä och kisade och tittade genom min väldigt glesa skog av små skott. ALLA mina luktärter- egna frön alltså- har grott. Jag har lärt mig så många nya sätt att hitta lugn, ro.
Nu har jag ont i käkarna av dagens strider. Bitit ihop. Men jag är nykter. Det räcker bra idag. Kram ?