Senaste kommentarerna i forumet

Önskar dig allt gott inför det nya året?Nya utmaningar väntar såg jag,Lycka till?
Kram Pilla

Vad hände där i somras, då jag fick en chans att inte längre kämpa och klara allt själv och på egen hand? Varför just då och där? och inte långt tidigare??

"hej - jag klarar det inte själv längre".

Omöjligt veta. Det var i alla fall det steg som krävdes för att förändringen skulle börja vara möjlig. Den jag längtat och väntat på i så många år.

Samtidigt var det skrämmande, för jag förstod, när jag började prata om det jobbiga, på nätet, och i verkliga livet skulle det denna gång inte gå att vända mig om helt och gömma mig inne i grottans djup en gång till.

Jag som ville försöka själv i hemlighet och bli perfekt utan att någon skulle behövt veta om vad jag gjorde om kvällarna hemma. Men så ville inte livet, Gud eller verkligheten. Det är inte så du blir mänsklig, du blir mänsklig genom att bli sannare, även om det betyder att du visar upp dina trasiga skärvor av liv. Även om de är skärvor, så är de dina och det är ditt liv. Det andra, du försökte putsa som en julgranskula, det var inte du och inte livet.

Nåväl svårt skriva, sammanfatta och måla bilder.

Jag är på väg nu. Ett halvår ungefär. Av ganska många år i bundenhet på olika sätt. Även om många år också gått ut på att mogna på många sätt i livet. Var sak har väl sin tid, nu i år var det bojorna från missbruk som skulle väck.

Gott slut, Gott nytt friare, friskare, nyktrare år! Till oss alla

Ring ut det gamla.. osv ...

Jag fick theralen droppar utskrivet idag av en läkare. Jag har lergigan annars mot ångest och nozinan för sömn annars. Lergigan gör inte mycket och nozinan blir man groggy av dagen efter. Nozinan gör mig även täppt och jag snarkar något otroligt av det. ?

Läste nu att theralen ofta används vid alkoholmissbruk. Så blir spännande att se om det kan hjälpa mig. Är ju inget beroendeframkallande så det känns ju bra.

Minns när jag vissa mornar fick nog av alkoholen..Gick med bestämda steg ut till soptunnan, slängde en bag in box med några deciliter kvar..Efter någon dag smög jag mig ut på kvällen, hällde i mig resterna av vinet, och blev som vanligt full, eventuellt ihop med någon folköl, som jag halvskamset köpt..?..Håller med..Jäkligt skönt att slippa gömma, glömma och skämmas..Kram..???

synd att du inte kan njuta av resandet ! Jag känner en enorm frihet när jag är ute, likadan känsla som när jag fattade att jag själv styrde mitt liv och inte alkoholen !
Att resa ensam ger också betydligt större utrymme till vad jag ska se och göra och jag behöver inte fråga nån ! En enda gång har jag saknat nån att prata med så det nästan gjorde ont och det var efter ett besök på ett ställe som var riktigt tungt. Den kvällen var jobbig.
En annan sak är att i mötet med andra kulturer så är det aldrig någon som tjatar om alkohol utan det respekteras direkt att jag väljer vatten eller ibland en Coke. Den respekten kan jag sakna i Sverige.

Ut och prova dina vingar och var som en tonåring och tänk inte för mycket :-))

Ja herrejösses vad man höll på! Stor igenkänning där.? Jag skulle kunna skriva spaltmetrar om det ämnet. Den ena historien värre än den andra. Det får jag berätta om längre fram någon gång, bra att inte glömma hur det var.

Jag önskar dig ett gott nytt år, och är tacksam för att du kikar in här på forumet fortfarande. Så vi gröngölingar får framtidshopp om många kommande nyktra år.

?

Ja då var det dags för mig att hålla extra koll på dagarna. Du ligger ju alltid en vecka före mig.? Härligt med 1 år i frihet, stort grattis!

Beklagar förlusten av din far❤️ Men sånt ingår ju i livet tyvärr.

Gott nytt år, och tack för det här året, vi hörs! Kram ??

Ja verkligen, acceptans är ibland det som håller. Jag är bra på att acceptera att min pappa aldrig blir en mönsterpappa, så jag lider inte så mycket hur han är, men min bror gör det, han förväntar sig fortfarande, i vuxen ålder att hans pappa ska vara annorlunda än han alltid varit, och lider ofta av det....

Gott nytt år!

Ingen rök utan eld, och ilska och irritation ska man ta på allvar. Ibland räcker det bra att göra små justeringar. Acceptera funkar bra också. Ibland vill man att en relation egentligen skulle vara helt annorlunda, men genom att acceptera kan man finna ro och glädje i verkligheten. Så har det varit med relationen till min mamma till exempel.

Gott nytt år!

Kram ?

Jag kan tänka mig att alkoholdjävulen gör sina påhälsningar då och då.

Jag tänker att så många före mig har provat att ”dricka lite” efter flera års uppehåll - och ramlat i diket så det skriker om det. Jag behöver inte prova det jag också. Jag vet teoretiskt att risken är jättestor att ”dricka lite” övergår till ett svårhanterligt återfall. Det räcker för mig att veta det, jag behöver inte uppleva det själv för att förstå det fullt ut.

Jag blir för övrigt mer och mer anti alkohol generellt. Så mycket misär den skapar ? Jag vill inte vara en del av den cyniska industrin. Så mitt sug är i princip obefintligt, det finns så mycket annat gott att dricka.

Gott nytt år!

Kram ?

Idag känns som en bra dag. Trots kaos imorse med forsande näsblod och en kaffekopp som åkte i golvet så har humöret varit uppåt. Mycket piggare och gladare idag.

Har eget företag och idag var mamma och sonen med mig på jobbet. Hade bara 3 kunder. Nu handlar vi tårta för att fira min syster som fyller år.

Har såklart fortfarande ångest men känns lättare idag att hantera den. Inget direkt alkoholsug. Tyckte mest synd om alla människor jag såg köa utanför systemet. Det slipper jag nu mera.

Själv är jag så feg så jag i början utan mitt ex inte klarade att ta en fika på stan utan att få¨ångestkänningar..Nu har jag en sambo som gärna reser,men jag själv är rädd precis hela tiden vi är på resa.
Jag har ångest och får alltid magkatarr. Men jag vill resa.
Vid hemkomsten har jag alltid flera kilo bättre självkänsla.

Men det är väl som du säger Adde,vi är tilltufsade och en partner om i sig är hel och ren och sund gör att man känner sig ännu mer defekt.
Resan eller krocken blir tydlig och tidigare kunde jag ju skylla allt på mitt drickande ex.
Nu är jag tvungen tydliggöra vad som är jag och vad jag är beredd att göra åt det.

är aldrig enkla och för oss som är beroende eller medberoende är det nog kanske lite svårare än för andra ? Tilliten till andra är stukad och för mig som nu lärt mig att leva ensam efter en relation som varat i 40 år är det ingen lätt sak att ändra på.
De första åren som ensam var jag upptagen med att fixa mig ett nytt hem och sen drog jag igång med att pricka av min bucketlist vad gäller resandet så jag hade ingen tid kvar för nån annan i livet. Nu, när allt är stängt vad gäller resandet, så börjar jag känna en riktig saknad av en partner. Jag trivs inte alls när jag inte får träffa folk och tjattra lite om allt möjligt, uppleva nya människor, precis så som jag gör på resor. På senaste långresan hade jag ressällskap (av en händelse) av 2 kvinnor från helt skilda delar av världen, och på 2 olika utflykter, som under några månader tuffat runt på olika ställen i bla Asien på egen hand. De blev en sån inspiration för mig så jag började planera men så kom detta jävla virus. Såna kvinnor är ju inga man springer på i kön på ICA :-((

Idag tror jag inte att jag klarar att bli sambo utan det måste nog bli särbo eftersom jag "utvecklat" mina egna vanor som inte passar alla :-))

Men jag har iaf lärt mig att ta en dag i taget även i detta och händer det så händer det annars får jag väl dö ensam.

Sitter här och har svarat en anhörig i en tråd.
Med samma insikt som jag egentligen haft i flera år.
Tendensen vi som medberoende har att fastna i relationer som inte är bra för oss.
Som inte bygger framåt och uppåt utan håller oss i ett sorts grepp som vi varken vill eller kan ta oss ur.
Vårat beroende,dvs det vi inte förmår bryta.

Sen tänker jag också.
Hur mycket bidrar vi med själva?
Med vårt negativa tankesätt att omvärlden borde förändras så att den ska passa oss bättre.
Ta hänyn till våra brister och ryggsäckar.

Var någonstans hittar man idag en något halvgammal människa utan brister och ryggsäck.
Ska hela livet vara en kamp för att släppa taget om det destruktiva och det som förstör både för en själv och ens partner,vän eller barn.

Att vilja bli "frisk"
Dvs utan alltför många brister som stöka till det i ens närliv är ju förstås alldeles utmärkt.
Speciellt för oss som är lite mer kantstötta än normaliteten.

Men hur ge sig själv vila i detta?
Hur bara omfamna sig själv i någon form av omföräldrande och självkärlek.

Jag tycker bitvis det är svårt och ogenomträngligt.
Ibland är man där,aha där har vi det.
Det är ju bara jag som kan förändra mitt liv.
Jag kan inte förvänta mig att någon annan gör mig lycklig eller hel,det är mitt eget jobb.
Ändå kan vi ju inte i relation till andra undgå att ha en förväntan.

På en trevlig stund,ett samförstånd en förståelse eller liknande.
Det jag menar är att alla relationer bygger så mycket på detta givande och tagande.
Dvs ett flöde av energier som ju förhoppningsvis ska vara av god karaktär.

Men om man då som jag och många andra härinne gör isolerar sig bitvis.
För att människorna och omvärlden blir lite för övermäktig.

Man sitter där och vill gärna kasta ut sina giftpilar och om bara han eller hon gjorde si eller så.
Då skulle jag ju slippa att känna såhär.

Alla relationer till andra är ju bitvis svåra,specciellt de som går lite mer på djupet.
Men hur se det som en utmaning och inte en anledning att backa och stänga ned sig.
Att ha ett öppet sinne med resepekt både för sig själv och den man har en relation till.
Inte låta sig kränkas eller anpassa sig till absurdum.

Utan kompromiss,samförstånd ömsesidighet och respekt.
I alla lägen och på alla fronter.
Det målet ska jag ha för 2021

Om man siktar till himlen kanske man i alla fall når trädtopparna :-)

Känns ju ändå som att du kan skratta lite åt eländet nu när dagen är över i alla fall. Det kommer ju att komma fler skitdagar och då är det ju bra om man kan identifiera dem som det och gå vidare istället för att fastna i det och det tycks du ju klara galant! Det bästa är väl att fokusera på det som måste göras och få det gjort och lämna resten därhän.

Det är väl lite där jag tänker med stegen t.ex. Jag brukade ha som måste 10000 steg om dagen. Men ibland kan man ha en sktidag och numera tycker jag att det är ok att fokusera på det viktiga istället och hoppa över det målet just idag. Det funkar ju inte på allting såklart. Sköta min tandhygien t.ex är något som jag inte kan ha sammaattityd för, för det är egentligen inte en aktivitet jag tycker särskilt mycket om. Det är egentligen bara resultatet jag är ute efter. Det kan jag liksom inte skippa bara för att jag har en dålig dag. Men att gå mina steg, t.ex, där känner jag ju att jag kommer att ha lust att hoppa upp på sadeln nästa dag igen. Förutsatt att nästa dag är bättre då, såklart.

Att höra att julen varit bra ! Jag
ska oxå ha en nykter nyår . Det blir bara jag o min man , faktiskt riktigt skönt .
Gott slut o gott nytt år till dig
Nu ser vi fram emot ett bättre 2021
Kram ?

grattis ! Första året är alltid bäst !

vilka minnen med alla tomglas och burkar !!!
Förr om åren hade ju Bolaget returglas och egna returmaskiner inne i butiken och i ren snålhet så var jag ju tvungen att panta medan jag tyckte att jag kände blickarna i ryggen från alla som stod i lokalen .
Sen det där med ölburkarna.....vilken j-la trassel ! Många gånger åkte de rakt ner i sopcontainern fast det sved i snåltarmen.

Klarast i skallen är min sista sväng till sopcontainrarna samma tidiga morgon jag åkte till min behandling ! Jag hade städat ur alla gömmor och burit till bilen och stannade nån gång vid fyratiden på morgonen där returbaljorna stod. Självklart stod de på en helt öppen, upphöjd, parkering så det kändes som hela stan tittade på vad jag gjorde ! Och jag försökte släppa ner flaskorna så tyst jag kunde och ölburkarna vek jag ihop så de inte skramlade så mycket !
Och fort gick det så inte så många skulle se mig där jag stod i den tidiga morgonen.

Det är så otroligt skönt att slippa allt pyssel med sånt där !!

Du följer oss hack i häl? Du är bra!! Nu kör vi på. Kram till dig??

Om bara några timmar är jag vid en av de magiska milstolparna. Den 1a januari 2021 har jag varit nykter i två (2!) år, vilket också innebär 730 dagar!

Det är det jag kommer fira vid tolvslaget den 31a. Med vatten, från egen källa, i ett vackert glas på fot!

Jag trodde att det skulle bli lättare och lättare med tiden, att förbli nykter, att hantera suget och stå för mitt val offentligt. Kanske har jag inte varit nykter tillräckligt länge för att det ska ”gå av bara farten”. Eller så är det så här det kommer vara. När suget kommer så slår det mig nästan till marken. Jag går direkt in i dividerande med mig själv.

”Jag har ju varit nykter så länge nu. Ett glas eller två kommer ju varken göra till eller från i det stora hela. En kväll gör ju inget. Jag är ju så duktig. Jag klarar av att gå tillbaka till nykterhet. Det vore ju så skönt att bara vara som alla andra för en kväll. Att få en liten skjuts, gratis mod för att våga ta ut svängarna lite. Tänk att få släppa hämningarna. Tänk att få den där känslan av avslappning bara genom att ta några klunkar istället för att träna regelbundet, äta nyttigt och göra yoga varje dag.”

Jag kan inte säga "nej det stämmer inte" till något av de påståendena. Det är väldigt svårt att stå emot! Har liksom inget annat än en lång obruten kedja av dagar att argumentera med. Och den där raden av vita dagar kan jag ju göra om. Eller?

Hälsomässigt har jag inte fått så många märkbara fördelar som jag läser att många får. Jag sover inte bättre, jag har lika mycket ångest om inte mer, jag märker inte någon direkt vinst ekonomiskt eftersom jag inte drack upp tillräckligt mycket pengar och jag har inte mer tid än förut. Energin har därmed inte ökat nämnvärt. Så varför fortsätta vara nykter? Mitt enda vettiga argument för är att: jag är jag, 24/7, opåverkad av alkohol. Ångesten är min. Sömnproblemen är mina egna. Jag har en rättvisare utgångspunkt att komma tillrätta med mina ”issues”. Jag äger mitt liv liksom. Vilket är både jobbigt med ansvaret det innebär och skönt för att det innebär att jag kan påverka själv.

Just nu har jag inget som helst sug. Men det har funnits flera tillfällen det här året, veckolånga perioder, då jag diskuterat med alkoholjävulen nästan dygnet runt. Ibland försöker jag lägga fram argumentet med hur det gick senaste gången jag drack, ett planerat återfall och en total katastrof för alla inblandade. Men det är klent. Det behöver inte bli så igen.

Hur som helst. Vid tolvslaget imorgon kommer jag skåla i kristallklart vatten, äta en bit äpple och önska mig själv ytterligare ett hälsosamt år som förhoppningsvis skänker mig ett längre och friskare liv på sikt. Skål!

Men fy bubblan att det är så tufft att sluta med snuset. Hm, kommer att bli bra sedan och hur stolt skall du vara när du fixat det?
Skickar en kram (ohycklad?) och önskar en trevlig nyår?

Tack själv snälla Pilla? Så himla glad jag får stöd av dig och andra här?

Skönt med andra som vet precis vad man kämpat med vad det gäller alkoholträsket?
Hur hela ens väsen skriker efter alkohol och man tror att det inte går att sluta, så man ger efter om och om igen. Så höll jag på många år innan jag bestämde mig att sluta helt.
Och sedan resan när man förstår mekanismerna, varför man inte bara kan sluta rakt av. Om alla signalsubstanser huller om buller...

Tycker inte det är kämpigt att avstå alkohol. Näpp, det är definitivt lätt jämfört hur livet var när man drack. Men tränar nykterhetsmusklerna? för bibehållen fräschör och tonus?

Ha en härlig nyår! Kram??

Jag har skrivit om detta ofta i min tråd.
Mitt beroende av mannen.
Kanske lika starkt som beroende av alkohol för en alkoholist.
Med abstinens ångest och liknande när jag avstod kontakt.
Och sen lugnet och tryggheten när jag fick binda upp navelsträngen mot honom igen.

Kanske du också lindar in det i barnens behov av en relation med sin pappa.
Men om du tittar på honom som flaskan.
Vad känner du då?
Kan det vara sant?
Och om det är sant,vad gör du isåfall åt det.
Fortsätter "dricka" och fortsätter låta flaskan skada dig för att däremellan ge dig lycka och tillfredsställelse.
Eller ställer bort flaskan och låter honom ta sitt ansvar över relationen med sina barn som du så bra beskriver det.

På riktigt. Stadigt och bra. Så himla härligt!! Blir så glad att läsa att du mår så gött? Grattis till alla dina vita dagar?
Håller med dig, forumet är viktigt och inga krav ställda. Ha en toppendag bästa du????

det här blev ju min sluta snusa-blogg nu ett tag... sedan den 19:e har jag klippt helt med spray/nikotintabletter - dvs deet är 11 dagar.

Det är nog nästan stabilt nu, jag kan få slängar av huvudvärk, lite abstinens och så, men överlag är det nu hanterbart.

Sömnen... drömmer fortfarande "livliga" drömmar, dock inte hemska, bara livliga.

Jag somnade runt 11 igår, och vaknade sent - halv sju. Vilket nog är ett gott tecken, istället för som de tidigare nätterna, då jag sovit dåligt...

Nu på morgonen är jag dock trött o lite snussugen :-/ antagligen så släpper större delen av det när jag fått frukost o sen en kort morgonpromenad.

Det här med ilskan som kommit när jag försökt sluta snusa tidigare, och som jag varit så skraj över. Den delen av abstinens finns ju nu också.. om än inte lika brutalt. Ilskan har pekat på några saker i mina nära o kära relationer som jag behöver justera.

Efter massa grubbel har jag dock beslutat att det inte främst handlar om att konfrontera motparten i en av relationen, utan mer justera hur mycket vi umgås och vad jag delar med kompisen. För det är ändå trevligt vara kompis, men inte lika intensivt som tidigare. I en annan relation så har jag börjat säga lite mer vad jag tänker o tycker själv. Vilket ju är skönt :-)

Jag tänker mig ilskan som kommer upp som faktiskt verklig och legitim - som pekar på något galet, även om ilskan kanske är förvrängd genom nikotinabstinensen, och inte något som ska agreras på direkt utifrån vad den säger just nu.

Nåväl.. ha en fin dag alla!