Senaste kommentarerna i forumet

Ja, medicinen är bara en stödkrycka, som delvis tar ner allvarligheten i abstinenssymtomen.... och gör själva snusandet lite meningslöst så det är lättare låta bli.

att planera in det så det är lite lugnt runt omkring skadar nog inte - jag tycker själv jag varit hjälpt av att göra en del av mina nedtrappningar på helgerna då jag haft störst möjlighet vara långt från vanligt folk :)

Tack miss lyckad och andrahalvlek. Haha tough love är nog vad jag behöver ibland andrahalvlek. Eftersom jag är så bra på att sticka huvudet i sanden.

Vi har haft sjukstuga sedan jag skrev sist. I 10 dagar med andra ord. Ingen corona tack och lov men likväl isolerade dagar hemma. Det börjar ta på psyket tror jag för inatt kan jag inte somna.

Känner mig lite ledsen just nu. Har inte gjort det under dagen utan det slog mig när jag lade mig i sängen.

Min exman tar fortfarande upp så mycket av mina tankar. Jag känner just nu att vår relation är så skadlig för mig. Att ha en relation som är helt på den andras villkor suger så mycket kraft. Att vara redo på allt liksom. Redo för att han säger att han älskar mig över allt annat och samtidigt redo för att han plötsligt vill träffa en ny. Och sedan vara redo på alla växlingar däremellan. Egentligen vill jag nog bryta med honom helt och hållet i några månader men det går ju inte. Jag är så fast i allting tack vare att han knappt träffar barnen om inte jag är med. Jag förstår om det är svårt för andra att förstå varför jag inte bara skiter i honom och låter honom ta ansvar för sin relation till barnen själv osv. Men jag har två barn som nog inte haft det så himla lätt de senaste åren. Barn som svikits av sin pappa så ofta. Det är så svårt att inte försöka hjälpa dem i sin kontakt med sin pappa.

Jag inser att jag inte kan göra det för alltid men det är väldigt svårt. Och det är väl det här som är det hemska med att ha barn med en person som hela tiden gör vad som passar den bäst för stunden. Att ha barn med en självisk person.

Jag pratar aldrig illa om honom med barnen. När han sviker så bekräftar jag dem men jag skulle aldrig säga nåt för att förstöra. Jag känner verkligen att jag gör allt sånt där rätt. Så som man ska om man separerat från sina barns pappa. Det är bara att jag samtidigt är fast i hans nät. Han har mig när han vill liksom. Och han vet att jag gör allt för att ha en bra separation och en bra relation. Han vet att han kan göra i princip vad som helst nu ? Jag tolererar ju nästan vad som helst. Och det utnyttjar han.

Jag vill ha som nyårslöfte att försöka ta mig ur han grepp. Frågan är hur. Jag funderar faktiskt på att ta upp den tjej han haft kontakt med. Börja gräva i det lite och i och med det sätta ner foten. För jag är så DUM att jag låter honom tro att jag i princip fortfarande är hans särbo. Jag är så hjärntvättad och konflikträdd att jag hamnade där igen direkt nästan trots att jag inte ens ville. Han har alltså gjort det som jag alltid tänkt ska få mig att lämna 100 procent (haft kontakt med en annan tjej) , men jag bara tog det och sedan får han fortsätta som förr med mig. Jag tvivlar på mig själv tillslut. Är jag en person som tål otrohet? Misshandel? Manipulation och missbruk? Jag fattar det inte.

Vi slipper ju se hans drickande. Men det är också lite förrädiskt. Han försvinner in i dimman utan att vi vet det. Han hör knappt av sig. Sedan är han nykter igen några dagar och då finns vi här och så leker vi familj. Barnen ber mig bjuda hit deras pappa och jag gör det. De vill att han ska stanna mer men jag skriker inombords för jag vill inte umgås för mycket. Men barnen vill att jag och deras pappa ska se på film ihop medan de grejar på sina rum. Men jag får panik tillslut. Jag har ju skilt mig från honom. Men jag vill ge barnen en familj. Vill ge dem två föräldrar som tittar på film. Och mannen vet det också. Att jag ville ha det förut... Familjeliv. Så han ger oss det när det passar honom. När han tröttnat på att festa med kompisarna.

Men jag kan inte ha det såhär för alltid. Jag kan inte leka familj så fort han är nykter. Han har valt bort det redan. Och så blir jag så sorgsen över att jag har så sjukt många dåliga minnen av oss ihop. Det är så sorgligt och deprimerande att ha den minnesbanken.

Det är sorgligt också att jag tål så mycket. Han gav oss fina julklappar. Och då får jag skuldkänslor som tänker dåliga saker om honom och oss.

Usch. Jag tycker det är så svårt just nu. Men jag vet att jag måste göra nåt åt det här eftersom att jag på allvar mår dåligt av att acceptera allt hela tiden. Kan det vara så att jag måste sätta ner foten och helt enkelt gilla läget om det gör att vi blir osams en period?? Hur gör alla andra i liknande situation/typ av relation?

Nu är kl 2. Får se om det blir nån sömn inatt. Godnatt allihopa. Mitt inlägg är nog svårt att förstå. Jag förstår knappt själv vad jag skrivit ?

PS. Det värsta är väl att han vet exakt vad jag vill ha. Så därför ger han det till mig i "lagom" dos för att hålla kvar mig. Presenter, familjeliv osv. Men bara litegrann så att det inte tar av hans frihet. Han vet exakt vad som gör mig glad och tvärtom. Det var som att polletten föll ner nu. Det är klart han vet vad han gör. Han känner ju mig tillräckligt bra för att veta vad jag saknat i massa år i vår relation. Allt det ser han till att ge mig så pass ofta att jag stannar kvar. Stannar kvar och undermedvetet vill ha mer. Det gör även barnen glada och han vet att jag gör ALLT för att våra barn ska vara glada. Tror ni han gör det medvetet??

Och jag är trött - både på mig själv som medberoende och på min partner ... ?

Vad roligt att läsa om folks nicks. Mitt är så odjupt det kan bli. Jag är kvinna (?) och var 38 när jag blev medlem. Nu har jag fyllt 40 så det tog mig ett tag att bli nykter...

Tack för påhälsning Pilla och Se klart.? Ja livet leker faktiskt för mig nu. Mår riktigt bra. Är ju forfarande tämligen aktiv här på forumet och det känns bra. Skriver och läser när andan faller på. Inget tvång, ingen känsla av att jag borde vara här mer eller mindre. Kravlöst och givande. Det börjar kännas som ganska länge sedan jag slutade dricka, och jag tänker aldrig börja igen. Men det är viktigt för mig att inte glömma hur det var, och det hjälper forumet mig med. Att man nu kan ta det med lite humor, vilken knäppgök man var? ser jag inget negativt med. En del i den fortsatta resan tror jag bestämt.

Kram ?

Ettåringarna duggar tätt nu, kul ?

Kram ?

Det låter som en västanfläkt att sluta med alkohol i jämförelse med snus ?

Fy att snuset kan påverka så mycket!? Det där måste jag ta mig en allvarlig funderare över känner jag. Jag har hört att det nästan är omöjligt att sluta snusa. Och så farligt är det ju inte, har jag tänkt. Sen har jag inte tänkt mer. Inte velat tänka mer. Men om jag ska sluta får det nog bli under sommarsemestern så jag kan gå här hemma och skälla i godan ro ?

Kram ?

... finns i gemenskap, att få stöd av andra här. Och att så småningom kunna pay it forward, som många här lägger mycket engagemang i.
Att komma över de första dagarna är viktigast. Att ta beslut och ge sig själv chansen att hålla fast. Heja!

Försov mig, ingen morgonpromenad, hann inte ta lunch, ingen lunchpromenad, jobbade över två timmar, ingen kvällspromenad. Totalt 837 steg idag ? Åt det som fanns hemma, kallrökt lax på bröd, plus en morot, sötmandlar och pumpakärnor som mellanmål. Och sen toppade jag hela skitdagen med 100 g choklad. Det var jag fan värd. Tvekade inte ett ögonblick!

Ja, ja. Skitdagar ska också leva. Imorgon blir det ännu en skitdag, och det lär bli ännu senare imorgon än idag. Det är väldigt roligt, men intensivt. Men just att det är roligt gör att tiden går väldigt snabbt. Inga sega stunder alls.

Just nu prioriterar jag jobbet och jag gör det för mina kollegors skull. Först och främst för min kollega som kan vara ledig, eftersom jag ersätter henne, och för min nu närmaste kollega som sliter sitt hår. Jag försöker stå så stadigt jag kan, bidra med allt jag kan, jobba undan, lugna, medla, ryta till om det behövs.

Fast jag brukar inte ryta, jag repeterar ”gör så här istället” och försöker ha tålamod. Ingen tjänar på att man förlorar humöret. I morse fick dock min nu närmaste kollega en skopa ovett av en annan kollega pga något fel han gjort. Han som skällde är en bittergubbe som letar fel hos andra, utan att vilja inse att på det han själv presterar har bäst-före-datumet gått ut för länge sen.

Jag sa åt min nu närmaste kollega att han ska tänka så här: ”Vad bra att NN fick någon att skälla på, då slipper kanske någon annan undan den här gången.” Man tar en för laget liksom. Skakar av sig det. Det är bittergubben som har det allra jobbigast egentligen, som måste leva med sig själv hela dagarna. Fel uppstår då och då, ingen gör det med vilje och det finns alltid orsaker till att det blir fel. Skälla hjälper inte. Man ska bara ta reda på varför det blev fel och täppa till luckorna så det inte uppstår igen.

Sen ringde jag upp den skällande kollegan i eftermiddag och sa ”Jag vet inte varför det blev som det blev, men jag försöker rädda situationen nu och blir det fel igen så är det mig du får skjuta”. Hans svar ”Öh, nä det tänker jag inte göra”. Vilken tur ?

Från och med torsdag är jag ledig sju dagar, tjoho! Nyåret firar jag med yngsta dottern och hennes pappa, möjligen ex-svärisarna. Rådjurssadel har dotterns pappa utlovat. Jag ska köpa en smarrig efterrätt. Orkar inte laga mat. Orkar inte ens tänka på att laga mat.

Hoppas slippa jobbatankar i natt. Eller jobbdrömmar snarare. Jag är inte riktigt vaken, det är bara min hjärna som jobbar. Precis som det inte är tillräckligt att den håller på hela dagen, sen ska den sätta igång på natten också. Suck.

Stickat 15 varv har jag gjort också, mycket bra återhämtning för skallen. Samtidigt har jag tittat på ett avsnitt av ”Vår tid är nu”. Mysig tv-serie.

Kram ?

Jag minns inte exakt hur länge, men har för mig att de första tre veckorna var värst. Jag kände mig typ hela tiden på vippen att börja gråta eller bli rasande. Och det var som en kall, tryckande känsla i hjärnan. Sen, som du skriver också, så var jag lite vimsig ett tag och hade svårt att fokusera. Efter den första månaden så blev det lugnare med känslorna. Jag kunde fortfarande bli sugen i vissa situationer, men det försvann också vartefter i och med att man skapade nya snusfria vanor. Typ kaffe och snus efter frukost lärde man om till att det bara är en till kopp kaffe man är sugen på. Så länge som jag drack kunde jag få lite sug vid första glaset, men det blev också mindre med tiden (och nu när jag inte dricker slipper jag ju det helt..) När det hade gått ett halvår var jag nog rätt över snuset, och nu känns det nästan absurt att jag har snusat, det känns lika lockande att stoppa en prilla under läppen som att gå omkring med en hoprullad strumpa i armhålan. Helt meningslöst, med andra ord, varför skulle man göra det... Till de positiva effekterna: Jag har lättare att somna, nikotin verkade ungefär som koffein på mig, jag var ofta uppe i varv när jag skulle sova. Jag har jämnare humör, det var väldigt mycket mer intensivt, upp och ner och så försöka parera med snus... Mina tänder håller sig vita mellan de årliga tandläkarbesöken. Jag är också mindre trött, när jag snusade blev jag ofta ganska matt. Sen den konstigaste effekten: under de senaste 10 åren (då jag var snusberoende) så fick jag när jag var trött och på väg att somna ofta en surrande, elektrisk känsla som svepte genom hjärnan (tänk dig ljudet från lasersvärden i Starwars). Den kom kanske 2-3 kvällar i veckan, och försvann sen när jag slutade snusa (försvann även de perioder då jag slutade under en kortare tid men åkte dit igen). Jag tror helt enkelt att min kropp signalerade att det var för mycket gift i omlopp. Min kropp var helt klart stressad av nikotinet och jag är väldigt glad att jag har slutat. Så kämpa vidare, det är jobbigast i början!

*blää*... det var då till att ha en riktig hemsk dag... Men ändå kul effekt ditt sluta-snusande fick på banktjänstemannen!

Att bli "ren" i så god tid som möjligt inför operationen måste vara en riktigt bra drivkraft. Det är trots allt en begränsad tid du kommer få ha just denna nivå av abstinenselände. Det blir bättre!

*kram* (du behöver den även om du inte kan ge en själv)!

Du är duktig!

.... att aldrig sluta med snuset ?
Usch. Imorgon kommer det att kännas bättre. Kram med taggbuffert, tycker att du är extremt duktig!

Jag hade inte några, men drack ju ofta ute (på restaurang/bar alltså) och sen drack jag ur det som fanns hemma, men konstigt nog inte så det märktes så mycket. Däremot- förra hösten när min man var periodvis bortrest så började jag gå på systemet och handla halvflaskor 3-4 stycken, som skulle räcka ett tag. Det var hemskt varenda morgon jag gick upp och såg hur mkt som gått åt. Jag började också grubbla ordentligt på hur många vita dagar jag hade haft senaste året och det var nog noll. Så jag var ändå väldigt uppfinningsrik. Och ofta ”såååå stressad” så jag bara var tvungen att ta något att dricka när jag kom hem.
Stressad kan jag fortfarande vara men aldrig på det viset.
Mitt beteende, missbruk hade helt klart passerat ett antal gränser de senaste 2-3 åren. Skönt att läsa om detta hemska med en viss galghumor. Vi har ju varit rätt knäppa. Tänker på att jag alltid tog extra slurkar ur mitt glas när jag fyllde på. Hur jag alltid hällde upp lite mer till mig... man blev lite knäpp. Kram!

Vad tråkigt att vara sjuk, men baksmällan är värre, vilken som helst. Småbakis eller hemskt illamående och värk överallt och veta att det släpper först när en tar ett glas vid 17 (16...)
Ja snart ett år. Varma tankar till dig, otroligt bra jobbat ?

Fortfarande sjuk. Ödmjuk.
Saknar att kunna träna, en promenad i skogen.
Tacksam över att vara nykter, att ha klarat det konstigaste året.
Snart. Är det 1 år sedan jag drack.

Önskar er alla en härlig nykterhet, ett vackert tillfrisknande. Nytt fräscht år.
?

Har både skrattat mer än på länge i dag och är på väldigt dåligt humör. Har inte tålamod med något öht. Skulle föra över pengar till barnens ISK-konto. Och det är samma visa varje gång. Det måste till en slags tvåstegsraket för att överföringen ska fungera. Denna raket glömmer jag från ena gången till den andra. Alltid. Ringer banken. Tjänstemannen jag pratade med inledde samtalet med en liten flukt av översitteri. (Förstår att de blir trötta på dessa frågor men) JAG BLEV OMEDELBART VANSINNIG. Informerade att "jag just nu håller på att sluta snusa och inte är på mitt bästa humör. Vill bara berätta det så du vet att det inte är riktat mot dig om du drabbas under vårt samtal." Sedan var tjänstemannen mjuk som smör under hela samtalet. Halleluja!

Jo. Jag ska göra en mindre operation i ansiktet i mitten på januari. Förutom allt annat nikotin bidrar till så ger det dåligt läkekött. Jag är därför beordrad att sluta snusa en månad innan operation. Och inte vill jag orsaka värre ärr än behövligt. Inte i ansiktet i alla fall. Så det är bara att fortsätta kämpa. Men även denna dag har varit för j*vlig rent ut sagt. Fryser, yr, extremt dåligt humör, kognitiva förmågor på noll. Fy bubblan. Nu blir det en kopp te och lite ingefära att tugga på...

Blir ingen kram i dag. Vore bara att hyckla.

Hallå!
Är det nån hemma här ,Torn?
Kliver in och skriver lite...
Ser att ditt liv leker och det är full fart i tråden.Vilket fint liv du har nu.
Va härligt att läsa.
Kram Pilla

Ja, ni gjorde det! Fy fan vad ni är bra ?????????????????

Massor med guldstjärnor till VaknaVacker och Pilla! ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Orkade inte göra 365 stycken dock ?

Kram ?

Och bra jobbat Torn. Fasen va ni är duktiga. ?

Åh vilka bra tips andrahalvlek. Ska lyssna på podden med. Ska börja tänka mer på andningen. Jag märker ofta att jag andas ytligt precis som du sa. Blev medveten om det efter panikattacken. Lägger mer tanke på andningen nu.

Ska kolla om exet är ledig nästa vecka med. Om han kanske kan ta ett par dagar extra.

Jag sökte för avlastning från kommunen förut men fick avslag från lss pga personkrets. De kanske ger mer hjälp nu efter utredningen.

Jag skärskådar min omgivning med helt andra glasögon numer. Jag har flera kollegor som garanterat dricker osunt. Jag håller nog med Torn, de flesta har mer eller mindre problem. Har de inte det skulle de utan problem avstå både en månad och ett år utan problem, men de vill de inte. De står där och köar flera km.

I mitt tidigare liv lät en hel vit månad otroligt långt. Jag försökte inte ens, visste att jag inte skulle klara av det. Det bjuds på alkohol i otroligt många olika sammanhang. I alla jobbsammanhang, även kvällstid på personalfester och konferenser, så borde det inte vara tillåtet. Tycker jag nu. Jag ska jobba på att få med det i vår missbruks- och riskbrukspolicy ? Åh, vad folk på jobbet kommer hata mig ?

Kram ?

Bara skriv och skriv. Ibland börjat orden resonera med sig själva och man kan få riktiga aha-upplevelser under tiden.

Jag har gått KBT och känner igen tänket med ångest. Min upplevelse är också att det enda sättet att slippa ångest är att utsätta sig för det man helst vill undvika. Undvikande gör alltid ångesten värre. Alltid. Jag har stått i kassan på Willys och svettats, och djupandats mig igenom ångestattacker. Det går inte över första gången, man får utsätta sig för det 20 gg.

Googla på medveten andning, ett mycket bra knep att ta till vid ångest, både vid attacker och lågintensiv ångest. Genom att djupandas långsamt syresätter man sig ordentlig och andas sen ut all koldioxid. Personer med ångest har alltid ytlig andning, andas knappt synligt. När man dupandas långsamt signalerar man omedvetet till hjärnan att allt är lugnt, jag har koll på läget. På så sätt kan man lura hjärnan. Men det tar några veckors träning, ingenting av detta är som att trycka på en knapp. Tålamod.

Mycket av ångesten tror jag beror på att du är helt slut mentalt, och även att alkoholen skapar viss ångest. Så var det för mig. Du behöver vila, vila, vila. Stäng dörren till spelnörden och kolla om barnets pappa kan ha sonen lite mer ett tag. Gör sådant som stärker dig. Städning är inget nödvändigt, varken disk eller dammråttor springer ifrån dig. Och blir din kille sur kan han städa själv ?

Försök att ha tålamod och bara tänka nu, nu, nu. På det temat kan jag tipsa om Närvaropodden. Bengt Regnell som driver den podden är också ex-alkis. Han har ett knep som jag har börjat ta till. När något jobbigt händer ska man bara tänka okej, okej, okej, okej. Ända tills okejet liksom landar i magen och axlarna sänks. Acceptans. Det som händer det händer.

Kram ?

Skriv på bara, det hjälper en mer än vad man tror. ? Jag har också varit nykter snart ett år, började min resa samma dag som Se klart. Hon har skrivit massor här. Läs hennes tråd om du vill, så har du att göra ett tag och hittar saker som hjälper dig. ? Kram

Att du slapp gömma skiten alltså. Först skulle de fulla burkarna smusslas ner i källaren och gömmas, sedan skulle de drickas i smyg. Därefter skulle de tomma burkarna gömmas för att senare smusslas iväg till återvinningen. Ett ständigt planerande och transporterande av dessa sabla ölburkar.? Allt för att själv må sämre och sämre. Fasen vilken tur att jag fick nog och lyckade sluta med alkoholen.? Har man väl börjat smussla och gömma så är det verkligen dags att ta tag i sitt drickande, man måste inse att man är starkt beroende och att det aldrig blir bättre om man inte tar tag i sitt drickande. Ingen idé att vänta, ta tag i det NU. Det går att blir fri, och för min del är det det bästa som hänt mig.

Kram

Gud vad jag skriver. Rena romanerna. ?