Senaste kommentarerna i forumet

Nej, jag borde såklart inte tänka det värsta, det kan bli precis hursomhelst. Det är nog ganska klassiskt det där också när man väl börjar prata om att lämna varandra och plötsligt inte tar varandra för givet längre så vaknar man till och får en annan ton. Man inser att man är utbytbar och inte värd hur mycket som helst för sin partner om man inte behandlar varandra med respekt och plötsligt, så dax då, kommer delar tillbaka hos varandra som man upplevde när man träffades.
Det värsta som kan hända är förmodligen ändå att man inte gör något utan stannar kvar, tyst och blir ännu mer bitter, tills man går varandra på nerverna totalt och det slutar med att man ber varandra dra åt helvete.
Risken är också stor att det blir som du säger, Se klart att man stannar tills en annan person plötsligt dyker upp i ens liv och då sårar man betydligt mer. Jag har nämligen också gjort exakt så, som du i min förra relation så jag borde lärt mig något. Det var samma där, relationen höll på att dö för mig och jag ville ta mig ur, men klarade det inte, bara velade. Plötsligt i en svag punkt av vår relation så dök det upp en annan som jag blev tokkär i. Sådär kär så man glömde allt annat och dumpade allt från en 7 år lång relation på ett ögonblick vilket såklart sårade min sambo djupt och länge.
Skillnaden då var att det var jag som inte längre kände någon attraktion till henne, det var jag som ständigt avvisade det intima. Nu är det tvärtom, jag känner stor attraktion till min fru fortfarande och eftersom jag är en person som tycker det intima är så viktigt men ändå reagerade på det viset i min förra relation att det intresset försvann mot henne så relaterar jag det till min fru nu. Är det verkligen så att hon inte har det behovet som jag eller är det så att hon inte känner det intresset för just mig längre men ändå stannar kvar för familjens skull. Hon säger att hon önskade att hon var mer intresserad men vet inte "vad som är fel". Ibland tror jag henne, ibland tänker jag att hon bara inte är sann mot sig själv.

Det jobbiga just nu är att jag blivit just tyst och tillbakadragen. Jag tror inte min fru har en aning om vilka tankar som ligger och gror hos mig just nu. Att starta diskussionen kommer antagligen verka som en blixt från klar himmel. Fastän jag vet precis hur jag känner inombords så får jag inte fram något vettigt ur munnen hur jag skall beskriva det med ord "IRL". I text är en sak, i tal är en stor skillnad, för mig.

Hade jag varit i dina kläder hade jag inte outat.
Din resa här och dina erfarenheter du har med dig kommer hälpa dig att relatera, förstå och vara insiktsfull i samtal med kollegor - det räcker.
Om det är någon som är uppriktigt intresserad och ni pratar djupare om frågan kan du ju delge en del men jag tror att du riskerar en del att outa och personifiera problemet på arbetsplatsen.
Jepp, bara en liten motfundering :)
oavsett - lycka till!

Har inte druckit på 1 månad nu.
Nån som vet om man blir av med röda kinder?

Vad bra att du pushade chefen! Det vill jag också göra! Det finns en enorm beröringsskräck på arbetsplatserna. Man väntar på bevis, istället för att ta det första samtalet redan på orosnivån. Jag vill bidra till att det sker en förändring där.

Kram ?

Det är märkligt, men för mig så kom det helt naturligt att jag berättade att jag hade slutat dricka. Först till mina kollegor och sedan även till chefen. Det som var det absolut värsta jag kunde tänka mig i början av nykterheten blev helt odramatisk och tvärtom givande. Det hade ju varit riktigt coolt att outa det i samband med det digitala sammanhanget!

Förutom att det känns väldigt bra för min egen del att alla vet om att jag inte dricker så har jag faktiskt kunnat bidra till support till att lösa problem som andra medarbetare har haft med alkoholen. Man ser ju så tydligt nu att någon inte mår bra pga för mycket alkohol. En kollega tex har nu fått hjälp från företagsvården och mår mycket bättre efter att inte ha druckit på 3 månader. Jag har pushat hans chef att göra något åt saken, och till slut vågade chefen få tummen ur och ta tag i saken.

Som sagt, jag tycker helt klart du ska tillfället i akt. Du vinner på det, och de andra vinner på det. Tiden då skam och rädsla bodde i våra skallar är förbi, vi är stolta och glada över våra liv. Kör! ?

Kram

Jobbig läsning .. Så glad att du hade styrkan att lämna honom .. Stor kram tillbaka till dig ❤️

Vet ni att jag umgås med tanken att outa min nykterhet på jobbet. Det trodde jag aldrig. Men jag har precis börjat tänka tanken, så jag vet inte var jag landar i detta. Har några veckor på mig att tänka klart. Sannolikt gör jag det bara spontant, eller inte.

Jag ska nämligen i ett digitalt sammanhang inför typ alla på arbetsplatsen bland annat berätta om den policy för riskbruk och missbruk som vi har, och som jag själv sammanställde för några år sedan. I det sammanhanget tänker jag att det kan vara en riktig ögonöppnare för många om jag berättar om mina egna erfarenheter. Jag behöver ju inte berätta detaljerat, utan mer på temat ”kunde jag ha problem så kan du”.

Syftet är ju att folk ska få upp ögonen för både sitt eget och andras tidiga symtom på riskbruk och missbruk. Man behöver inte störta till allra lägsta botten i dyn, man kan faktiskt backa från stupet. Innan det går fullständigt åt helvete. Och man kan få ett mycket bättre liv genom att göra det.

Det finns en väldigt tydlig arbetsordning i policyn också, ”så här ska arbetsgivaren agera”. Skyddet för arbetstagaren är starkt, men det är helt nödvändigt att arbetstagaren deltar aktivt. Mig veterligen har den processen bara drivits till sin spets en enda gång. Men jag kan komma på minst tre andra fall historiskt då frågan borde ha drivits. Och minst två fall som jag tror pågår just nu, på hela företaget.

Jag har helt andra glasögon på mig numer. Jag har slutat förneka mitt eget missbruk, och då slutar jag förneka andras också liksom. Jag inbillar mig att jag skulle kunna möta dessa medarbetare på ett mer ärligt sätt om jag outade mina egna erfarenheter. Precis som jag mer ärligt och naturligt kan prata om psykisk ohälsa, ångest och depression med medarbetare som har drabbats av det. Eftersom jag har personliga erfarenheter av samma problematik.

Vi får se. Var sak har sin tid. Jag behöver inte göra det nu om det inte känns okej, det går alltid fler tåg.

Kram ?

Ångesten var som bortblåst så fort jag skrev på.
Redan 3 timmar efter så ringde sen som hade blivit utsedd av tingsrätten som konkursförvaltare och ställde massa frågor om skulder och tillgångar.
Det gör mig inte ett dugg att de kommer och hämtar bilar, maskiner och verktyg.
Det är bara materiella grejer.
Jag tror att jag kommer att finna en för mig helt ny form av sinnesro efter det här.

Jättestort tack för hälsningen, vad glad jag blir!

Kram ?

Då råkade jag outa din hemstad också TI ? Men det finns ju en del folk i den stan att välja på, och Torn är en snäll och trevlig man som förstås inte skulle utnyttja den vetskapen.

Att du Torn vet mer om mitt liv än din frus liv känns dock lite creepy ? Men jag får skylla mig själv som är tvångsmässigt transparent.

Kram ?

Tack för att du skriver en rad i min tråd ibland. Jag är in och läser din tråd när jag är inloggad här men den går alldeles för fort för att jag ska hinna med i svängarna men den bjuder mig ändå på skratt och leenden så det är härligt ❤

Jag ser det som ringar på vattnet, som sprider sig vidare och vidare och vidare. Att få hjälp och ge hjälp! En för mig helt naturlig ekvation. Och du betyder massor för forumet också! Och om jag har elefant som signatur så känns dina peppiga inlägg igen lika tydligt ??????

Kram ?

Tycker jag knappt hinner upp ur sängen innan det är dags att lägga sig? Det där överkastet dras av och på hela tiden känns det som...
Men dag 5 är snart till ända och det har känts bra idag också??
Inga vintankar bara kilovis med blodapelsiner!????
Så himla goda just nu!♥️

Kram???

Tack för allt pepp ❤ alla goda råd. Snälla ord. ?????

Starkt av dig med ett år som nykter! Du är en förebild ?❤?

Då vet jag var du bor också TI.? När det gäller fiske i Sverige är jag extremt påläst. Jag lovar att inte avslöja era hemstäder.? Efter att ha hängt här i över ett år, och i princip läst 100 procent av Andrahalvleks inlägg så är det inte konstigt att jag nu vet var hon bor.

Herregud, jag vet mer om hennes liv, än om min frus.?

Ha det bra!

Så blev kvällen. Hungrig och otålig. Trafik och ärenden. Stressad av jobb och lätt irriterad på min man... Förr hade jag tänkt på vin nu, eller snarare redan för ett par timmar sen. Men det är så mycket förr så jag glömmer att reflektera över det, slog mig när jag gick in här.
Så skönt att fixa jobbiga grejer. Min hjärna har blivit så snäll mot mig. ❣️

av att vara olika kan verkligen bli på vitt skilda sätt. Jag var gift men en nöjd man eller jag vet inte om han var så nöjd men jag nådde inte fram med mina tankar och funderingar som till en början inte var ett ifrågasättande av ”oss” men ju mindre han fixade att mötas i frågor kring viktiga saker. Ju mer kom det att handla om ”oss”. Jag är inte särskilt stolt men min väg ut ur denna ”familjen bra” var att bli vettlöst förälskad i en annan man.
Idag tänker jag många olika saker om det, varav några är skuld men inte bara. Jag kommer för övrigt alltid vara tacksam över den relationen (apropå galenskap och trolleri).
Länge var jag och min exman nån sorts goda vänner, det krävde situationen. Nu, när våra barn är stora känner jag en enorm lättnad att inte behöva ha kontakt. Trots att vi har år och barn ihop så känns han som en främling. Även om det går fint att fira barnbarn och barnens större födelsedagar ihop.
Igår gick jag ett par steg bakom min man sedan 20 år, han sa något... roligt eller förunderlig.
Jag tänkte att han faktiskt fortfarande är något av ett mysterium för mig, så annorlunda och aldrig rädd för mina udda tankar eller frågor. Det bär långt.
Ha inte bråttom med något, livet svänger i de mest oförutsedda kast. Kram!

Vilken styrka att i nykterheten se just nyktert på tillvaron och inte stoppa huvudet i sanden. Allt blir som det blir. Fräsch och nykter omstart låter toppen!

Kram ?

Vad glad jag blir att du känner att du har det värsta bakom dig ?? Och att du insett att du ändå har en bit kvar.

Jag är också glad att boken påminde dig om hur illa det var. Jag blev på riktigt livrädd för din och barnens skull när du beskrev att han försöker förföra dig igen. Hoppas verkligen att boken gav dig råg i ryggen för att tacka nej till den inviten.

Kram ?

Torn har länge vetat landskapet, så vet han staden nu också är det helt okej för mig. Jag håller med om att det finns många åar här, dock inte så många med just flugfiske mitt i stan. Då får man nog åka till Lagan eller Nissan för att få det. I din hemstad är det mest sillfiske från kajen centralt tror jag ? Snacka om mycket folk som flockas!

Trolling tycker jag verkar coolt. Åka båt ute till havs hela dagen och håva upp bjässar till lax ?

Kram ?

Tack andrahalvlek, miss lyckad och sisyfos ❤️

❤️Andrahalvlek, jag lånade djävulsdansen häromdagen som ljudbok och har lyssnat på lite mer än hälften nu. En sak som ändå var lite skönt var att jag kände att mycket av det de pratar om ligger bakom mig. Alltså jag har kommit en bit. Jag har till att börja med erkänt situationen och jag har till och med skilt mig från honom. Sedan stämmer mycket fortfarande in på mig och min relation till honom.

Allra störst lättnad känner jag över att mina barn slipper dansa djävulsdansen hemma... På den plats där man ska slappna av. Jag känner mig stolt över dem och mig (oss tre) för det vi kämpade oss igenom. Så stolt över dem så det inte är klokt. Stolt över hur de, trots sin ringa ålder, förstod att det bästa för oss var att flytta isär. De visste det trots att de var så små. Mina älskade ungar.

Jaa miss lyckad, jag ska nog förkovra mig i ämnet mer nu. Det gör inte lika ont att göra det nu heller och känns viktigt för min läkning. ❤️

Tack sisyfos... Och jaa, det har varit ett speciellt år. Jag är glad att jag hann starta separationen innan allt drog igång med pandemin och allt. ❤️

Det kan ha att göra med att jag lyssnar på Djävulsdansen nu och liksom är inne i "hur det var förut". Påmindes genom boken hur det är att leva i en relation med en som dricker mycket. Hur man är som redo för krig HELA TIDEN. På helspänn dygnet runt... Till och med i sömnen. Men iallafall så hade jag nästan somnat häromkvällen och fick plötsligt för mig att mannen bodde hos oss och att han kom hem. Alltså jag fantiserade liksom i början av min sömn så det blev så verkligt. Jag fick upp alla scenarior som alltid hände förut, antingen eller både ock- han låser upp ytterdörren och börjar ropa på mig - han klampar i trappen och öppnar sovrummet - han kommer in i sovrummet och säger åt mig att sticka ut från sovrummet för det är hans tur att sova där - han kräks högljutt - han vill ha sex och blir galen om jag säger nej (jag vågade nästan aldrig säga nej ?). Osv osv. Och så ryckte jag till och trodde att han kom hem på riktigt. Jag kände hur hjärtat rusade... Sådär som det gjorde jämt förut, till och med utan anledning. Lättnaden att det inte var på riktigt. Ni som vet ni vet. Den lättnaden bär jag med mig nu ett par dagar senare. Att jag och mina barn slipper det.

Att han utsatte barnen för det också är det jag aldrig kan förlåta. Men jag känner också att det är oförlåtligt att han gjorde så mot mig också. Jag var vuxen men jag kände mig lika liten som ett barn när han utsatte mig för allt. Lika maktlös. Och det är DEN maktlösheten jag aldrig vill uppleva igen och det är därför jag måste göra allt jag kan för att tillfriskna från medberoendet TOTALT. Jag måste släppa honom.

Man kan förlåta en alkoholist. Vilja lappa ihop relationen. Och det är bara bra. Men jag tror nog att det min exman gjort mot mig är för mycket för att det skulle vara sunt av mig att försöka igen. Även om han skulle sluta dricka. Det är fel mot mig själv att vara med honom efter allt han gjort. Jag tror att jag måste försöka släppa alla tankar på försoning. Hur mycket han än skulle ändra sig. Han är en förövare i mitt liv.

Och andrahalvlek jag är ledsen för att du levt med en pappa som drack ♥️

Många kramar till er alla ♥️

Har jag lyckats outa hennes stad nu :o Dock finns det väl ganska många åar med premiärer och där det finns en särskild sträcka åsidosatt just för flugfiske så inte kunde du väl ha tagit det på det? Det var inte riktigt meningen i alla fall.

Senast jag var ute och flugfiskade var ju ett tag sen så visst blev den en del öl. Det hörde ju till, liksom det hörde till precis allt annat. Men nästa gång blir det utan öl. Jag fångar ju aldrig något när jag flugfiskar ändå, men det är ju kul i alla fall.

Det finns ju många olika sätt att fiska på, just flugfiske har jag inte sysslat med, utan mitt fokus har varit att få fisk på den metoden som ger störst chans till fångst. Jag gillar utmaningen att få fiskar som är ovanligt stora för sin art, och att få nya arter som jag aldrig tidigare har fått. Varje gång jag får ett nytt personbästa eller en ny art blir jag överlycklig. ? Men även rent avkopplingsfiske gillar jag

Men jag har en plan att börja flugfiska, när jag blir pensionär, för det verkar väldigt kul.

En gång när jag var ute och fiskade med en kompis som knappt dricker någon alkohol alls så frågade han: Varför förstör du spänningen och och upplevelsen med en massa öl?

Jag minns inte vad jag svarade, men nu förstår jag vad han menade.

Hmm, nu tror jag jag också vet var Andrahalvlek bor.?

Jag hade ett telefonsamtal (det går ju inte ses irl någonstans nästan nu....) med min terapeut/samtalspartner eller vad man ska kalla honom. Oklart vad, men som jag sa, det är lite skönt få säga saker till någon som jag nästan inte vet vem han är, om vad jag gjort, vad jag lider i vissa sammanhang och vad jag strävar efter. Utan att bli dömd så hårt som jag själv dömer mig.

Det är bra få sätta ord på saker.

Han är ende som jag nämt för om förra veckan med bolaget, också bra, gör det lite verkligt. Jag vet ju han kommer fråga nästa gång vi hörs hur det gick med det, och de andra sakerna, men bra få Vi resonerade lite av och an om det, och övriga saker jag försöker sluta helt med i år och förra året.

Ikväll blir det en lat hemma/innekväll, ids inte vara ute och ta någon promenad. Det känns bättre koka te och värma sig så, lyssna på nyheterna och kanske något annat.

Idag blev det verklighet när jag gick in på tingsrätten med konkursansökan i handen.
Det var det bästa att göra.
Tänk så det kan vända från en dag till den andra.
Om det här hänt mig när jag var aktiv så hade jag låst in mig och supit ner mig totalt utan hopp om framtiden men nu känner jag mig ganska lättad trots allt.
Nu kan jag släppa massa stress och koncentrera mig på mig själv och min familj.
En ny och fräsch start helt enkelt