Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Stort varmt Grattis till din/er lilla nya familjemedlem🥳❤️Jag tänker att varje nyfödd människa är ett mirakel och att få ett nytt litet barnbarn en rikedom och en gåva🙏🏻 Allt gott t dig och din familj❤️Kram

En halvtimme efter att jag hade skrivit detta var hon född, en ny liten människa i världen och en ny liten medlem i vår familj. Så tacksam 🥲 ❤️

Min dotter är på förlossningen och då kan en mamma omöjligt komma till ro. Min minsta unge. Och det är klart att jag tänker att allt kommer att gå bra, men varje varje gång jag haft ynnesten att vänta på beskedet om att ett barn är fött, så är det allra mest en dov oro och spända käkar. Jag tänker ju att nån gud finns men inte att han styr över ting som dessa, så jag ber inte till gud om att allt ska gå bra och min dotter ska få ett friskt barn. Jag ber om att vara öppen för det mirakel som sker dessa stunder. Jag ber om styrka om det skulle behövas.
Jag har många friska barn. Det är ett lotteri. Mina barnbarn är frisk, glada. Jag har inte gjort något ”gott” för att denna ynnest har tillfallit mig. Det är en slump, tur. Man kan inte be om mer tur än så. Så jag ber om förmågan att fortsätta känna tacksamhet, varje dag.
Nu göra ett försök att sova. Kram.

Bra där @andrahalvlek och så skönt att värken börjar släppa. Jag har inte haft så mycket planerad träning men är ju i full fart här om dagarna, bär och gräver och står på huk när jag rensar ogräs. Jag känner mig jättestark i kroppen. Nu ska vi resa bort till ett ställe som har gym, yoga och en del sats-klasser så jag ser fram emot en vecka då jag kommer igång med kroppen. Kram och tack för pepp! 🤗

Nu har jag semester, mycket skönt❤️. Det har blivit, Göteborg, Dalsland, Värmland, Strömstad, Grebbestad och snart Norge. Någon dag på varje ställe. Vi, jag och mannen jag är ihop med, ska även hyra en stuga vid sjö med bastu. Det ska bli härligt. Där finns även en roddbåt. Det var väldigt många år sedan jag rodde. Jag har alltid gillat det enkla i livet. Lite jordnära sådär. Jag känner att jag har ändrat mig lite med tiden. Trivs väldigt bra helt själv. Samtidigt som jag gillar mina nära och kära. Men efter några dagars intensivt umgänge med människor, är det skönt att bara vara själv, äta något gott, och se på film. Ensamtiden har blivit viktig, det är då jag laddar batterierna. Ibland blir jag osäker även på att bli sambo, men tänker att det visar sig med tiden. Vår plan är nästa sommar, men känns det inte helt rätt, då avvaktar vi. Jag har ju bara bott med 1 man tidigare, och det är nu 7 år sedan. Det finns ju fördelar med allt, så det blir som det blir, bara att se tiden an. Åren går fort, och det gäller att ta vara på den tid man har. 🌟🦋🐝🍒

@Himmelellerhelvette Jag tänker att när man inte har massa brus omkring sig då kommer ju känslorna fram. Vi har kompisar som aldrig någonsin är själva på semestern åker man alltid tillsammans med kompisar. Jag säger att naturligtvis är det inget fel med det utan att det är glädjefyllt. Skulle kunna tänk mig det någon gång men jag tänker att det kan vara ett skydd för att slippa att jobbiga vi känslor dyker upp.

Jag kan också känna mig rastlös och orolig i kroppen…irriterad. Jag tror att när människor inte frågar om man ska göra ngt tillsammans beror både på rädsla och på bekvämlighet…man brukar inte vara den som bjuder in för man blir alltid bjuden.

Kram🥰

@Varafrisk Det kan hända att skavet faktiskt delvis är det gamla skavet från barndomen. Olika sinnesintryck kan bli påminda och starta känslan. Som en lukt. Bara att det är sommar kan trigga, läste om en som mådde dåligt varje sommar tills hon kom på att det var något hon inte hade bearbetat från barndomen som hade med somrarna från då att göra.

Min övergiven och ensamkänsla är också väldigt rastlös. Jag har svårt att veta vad jag ska sysselsätta mig med, känner för att göra något men kommer inte på något jag vill göra. Någon slags oro i kroppen…Det kan få mig att börja känna mig ensam och börja undra om någon verkligen tycker om mig… det är väldigt konstigt hur tankarna och känslorna triggar varandra och spinner iväg. Detta resulterar ofta i att jag äter, alltså flyr.

Det är bra när tårarna kommer som de gjorde för dig igår, jag tycker trycket lättar lite med hjälp av tårar.

Tomheten från din dotter tror jag inte är konstigt. Hon har behövt dig så mycket så det är klart det känns tomt. Men det tomrummet tror jag du lär dig råda bot på med tiden. När du fått till mer av annat i livet. Det är en omställning att lägga så mycket tid som du lagt på allt kring din dotter till att ha all den tiden till sig själv. Det är en omvänjningsprocess.

Jag brukar också vara den som tar initiativet till att umgås med alla möjliga och det är väldigt tröttsamt men jag tänker att folk nog i allmänhet har svårt att fråga om man vill hitta på något? För när jag frågar så vill ju folk? Kan det vara så att det är vanligt att människor har svårt för att fråga om någon vill göra något? Att folk är rädda att störa eller få ett ”jag kan inte” till svar? Kram

PS. Igår skulle äldsta dottern köpa med sig fika till ex-svärisarna (hennes farföräldrar). Jag sa: ”Köp frukt till mig, vindruvor vill jag ha”. Och det åt jag. Tackade lätt nej tack till vetekringla och dammsugare. Vindruvor är gott. Heja mig!

Mina naglar ser ut som skräp vilket känns rätt efter 4 veckor på landet i nästan samma kläder som mest liknar arbetskläder. Avkoppling. Delux.
Igår åt vi till och med framför tvn och idag blir det rens av bortglömd rabatt, inkl sista timmarna av en deckare i öronen.

Har ett jobbigt dilemma med min mamma. Jag ska skriva lite om det för min egen skull. Behöver tänka lite mer först, viktiga saker för mig, att få lite ordning på. Glad att jag börjat hos en terapeut som känns trygg och kunnig.
Idag ska jag göra mina sysslor i min egen takt. Det är väldigt ovanligt i mitt liv.
Kram 🥰

@Varafrisk Ja yinyoga är det många både överviktiga o stela som går på! Yinyoga är ett jättebra sätt att lugna ner nervsystemet. Vara i nuet. OM du hittar ett yogaställe i närheten, skulle jag rekommendera dig att gå dit. Då får du hjälp med rörelserna, och ofta (iaf hos oss) hjälper läraren även till att slappna av mentalt genom ledd meditation etc. Jag hade klasser i yinyoga för några år sedan, och flertalet kom pga utmattning. Att kroppen får vila och släppa spänningar påverkar hela nervsystemet. Och på köpet blir man mindre stel. Vad man inte får av yinyoga är styrka, eftersom man vilar i positionerna. Testa!!❤️

@Sattva Tack för du tittar in h mig på lördagar❤️ Det låter som en superfin cykelväg t jobbet. Ja, Västkusten är verkligen så vackert! Brukar åka dit på olika årstider för naturen är vacker när som helst. Havet är magiskt.

@Himmelellerhelvette Tack❤️Känner din omtanke och medkänsla så stark. Det är fint med vänner här på forumet som läser och tittar in. Forumet är väldigt viktigt för mig i synnerhet nu för vad jag skriver om har jag ingen annan att dela med än här och m min terapeut. Min terapeut ska jag inte träffa förrän 31/8 så det är långt tills dess.

Ja… övergiven.. är sorglig känsla…och jag tror att den triggas mycket när jag känner mig ensam. Jag tänker även att jag behöver lära mig att stanna i känslan inte fly. Igår kväll blev det så jobbigt att tårarna kom och jag förstod inte varför.

Jag kan märka att jag får den känslan om jag inte träffat el pratat m min dotter på några dagar. Det behöver inte bero på att jag är orolig för henne utan jag tänker att hon fyller ett tomrum h mig. Min dotter har autistiska drag så om hon inte har ett behov av sällskap el hjälp så hör hon inte av sig. Jag är medveten och jag tänker att hon är min dotter och inte min vän och att jag är för beroende av henne. Tänker även att hennes sjukdom har påverkat hur det är. Är väldigt nära min son fast på ett annat vis.

Har tänkt en del på hur somrarna var i mitt barndomshem. Vi hade ”sommarbarn” fr Gbg under 15 somrar. Mina föräldrar började med det när jag var ca sju år. När jag var barn så skjutsade ju inte föräldrar sina barn så som man gör idag …jag hade en bit t närmsta lekkamrat så därför blev sommarbarn en lösning. Barn fick komma t landet och jag fick lekkamrater. Under nio, tio somrar var det tre flickor som kom varje år sedan kom det andra barn. På somrarna var huset fullt av sommarbarn och släktingar fr Skåne. Fastän det var kul kan jag idag minnas känslan av att inte vara sedd. Jag var ju van att inte ta plats. Jag ville inte att sommarbarnen skulle komma men grät när de åkte för det blev så tomt. Det blev mycket fokus på sommarbarnen för de hade ju inte sina föräldrar hos sig vilket jag hade men idag kan jag förstå att jag kände mig övergiven.

När det gäller sociala sammanhang som du beskriver @Himmelellerhelvette så tänker jag att det kan vara något på sikt för mig att göra. Jag har alltid varit den som bjudit hem kollegor ( inte nuvarande), frågat vänner om att gå på bio, konserter mm. Haft kompisar på middagar. Trodde när min son träffade sin sambo att vi skulle iaf någon gång träffa hans svärföräldrar. De är skilda men det är snart 30 år sedan. Föräldrarna bor ca tio mil bort fr oss. Vi har träffat mamman tre gånger och pappan inte en enda gång. Under sex år har han aldrig varit h sin dotter. För mig är det så främmande.

En del vänner säger hör av dig när du orkar. Jag brukar då säga …kan vi inte ta ett gemensamt ansvar….för jag vill ju gärna att någon hör av sig. Så min tanke är att när jag blir lite starkare försöka hitta sociala sammanhang som kan fylla på. Vad som känns väldigt viktigt först och främst är att få stabilitet i träningen, slopa snacks och onödigt sött samt komma igång med rörelser i mitt hem för min stelhet.

@Sattva är det så att yinyoga är en fin yogaform när man är nybörjare? Och mycket stel…. Jag tänkte söka lite på youtube för att göra lite rörelser hemma först. Bär på övervikt men det finns ju människor som bär på övervikt men som inte är superstela men jag är verkligen superstel.

Ok, söndag och sen ytterligare två lediga dagar. Har bokat in ansiktsbehandling och fotvård. Ska sätta mig ner och skriva lite för att det ska bli inte så rörigt i min hjärna. Vad jag ska fokusera på.

Glömde ju att skriva om vår älskade hund. Fyller 14 år på onsdag. Ska boka tid för vaccination och seniorkoll. Jag är så orolig för att inte inom så avlägsen tid kommer vi vara tvungna att ta beslutet att hennes liv måste avslutas. Hon hör inte, ser sämre, är osäker på sin kropp, gått ner i vikt och har ett ändrat beteende. Åh jag vill inte tänka på dagen hon inte finns 🥲

Ha en fin söndag☀️Kram😘

I onsdags promenerade jag ihop 14.614 steg och igår, ihop med äldsta dottern, fick jag ihop 16.507 steg. Man kan lugnt säga att jag är tillbaka efter knäskovet. Svullnaden har lagt sig, tack vare Ipren kanske? Jag är trött i benen, men det gör inte ont.

Fast idag tar jag det lite lugnare, nöjer mig med att fylla mina 70 min i aktivitetsklockan. Just nu har jag 70 min, 800 kcal och stå upp minst en minut 12 gg under 12 timmar som målsättning. Om ett tag ska jag utöka till 90 min träning (inkluderar även raska promenader) och 1000 kcal förbränning genom aktivitet. Det ska vara lite utmaning att fylla aktivitetshjulet, men inte svinsvårt.

Jag ska också nitiskt nöta mina 15 min styrketräning varje dag jag ska jobba. Precis innan jag klär på mig och går ut med hunden innan jobbet börjar. Stapla en vana ovanpå en annan tror jag på. Det är ingen avancerad styrketräning alls. 7 övningar x 20 rep. Från måndag utökar jag till 30 rep. Att det tar kort tid gör att det hinns med utan problem.

Nu jobbar jag söndag-onsdag. Ledig torsdag-söndag. Och på fredag reser vi till Småland och hjälper dottern och hennes sambo att flytta. Fjärde flytten, den här bara några mil. De lämnar tvåan och flyttar till hus med trädgård, 10 min med cykel till en fin badstrand. Vardagslyx som dottern säger. Hon säger också att på sikt ska de flytta hem till hemlänet igen, men först ska sambon etablera sig på sin arbetsplats ordentligt i några år. Det hus de köpt nu kommer de inte lägga ner jättemycket jobb på, och de tror att det är hyfsat lätt att sälja när det väl är dags.

Hon är så klok min dotter ❤️ Igår när vi promenerade i skogen hade vi djupa samtal om allt möjligt. Jag älskar våra samtal ❤️

Kram 🐘

@Sattva Tack för pepp ❤️

@Sattva Håller med om att ❤️ var en bra grej fast som du gör att du tittar in hos flera ibland med ett par ord ibland någon mening är jättefint då vet man också vem som tittat in (ruskigt lång mening).

Även om ditt beslut känns rätt m att maken flyttar så är det klart att det blir tomt framför allt med hunden. Hundar visar ju alltid kärlek.

Ser fram emot när du tittar in på lördagar och skriver. Det är så intressant att läsa hur det går för dig.

Ha en fin vecka! Kram 🥰

Tack @Sattva ❤️

Fina söta @Varafrisk ❤️ Övergiven känslan är svår och triggas lätt och plötsligt upplever jag. Jag vet att den härstammar från när jag var barn så jag försöker tänka det när känslan triggas, typ som ”jaha nu är denna känslan här igen och vill ha lite uppmärksamhet, vad är det som triggat den här gången”Ibland kommer jag på triggern direkt men ibland behöver jag flera dagar på mig att förstå. Ibland kan jag behöva göra något för att ändra på det som jag kommit på skaver. Som när jag hade den där ”ensammast i världen känslan” den höll på länge men jag började visa mitt intresse u olika sociala sammanhang, kollade upp bokklubbar, nybörjarkursen i olika saker som intresserade mig, började våga fråga gamla bekanta om de ville ses på fika, lunch, midda. Började våga fråga kollegor jag kände att jag tyckte om ifall de ville hitta på något. Sakta men säkert har jag jobbat med detta under ett år ungefär och har nu en liten nätt skala av olika sociala sammanhang där jag får och ger energi med folk jag känner mig bekväm med.
Sedan vet jag att känslan av att känna dig ensam kan infinna sig även fast man har massa olika sammanhang att vara delaktig i och när man inte riktigt kan få tag på den känslan är det fantastiskt att som du har en psykolog att bolla med❤️Stor kram och hoppas du får tag i skavet
Kram

@Sattva Så underbart det låter, verkligen början på något nytt och mer innerligt och harmoniskt. Jag vill verkligen också börja få in mycket mer yoga i mitt liv och det målet ligger framför mig. Jag behöver få min knäoperation och läka först bara, får öva på meditation under tiden.
Du inspirerar mig❤️Kram

Här hittar du kursen: (länk borttagen pga försäljning /admin)
🌸🌸🌸

@Cloette Fy så svårt för dig ❤️ Det är konstigt egentligen att vi blir drabbade av skuldkänslor för att våra föräldrar är sjuka oavsett vilken sjukdom. Det är inte vårt fel och vi bär inte ansvaret utan kan finnas till och stötta och ge kärlek men sedan räcker det så. Kram

@Sattva Tack det ska jag kolla på❤️Kram

@Sattva Hej och tack för titten!❤️

@Cloette Tack!❤️ Härligt med din alkoholfria riktning, det är verkligen så värt! Då skapas det förutsättningar för att justera sitt liv i den riktningen man vill gå på för att må bättre, vara rädd om det och ta vara på det. Ha det gott!🌞

Den första oskrivna dagen på väldigt länge. Gästerna (mamma och ett par till) har åkt.
Barnen är ju vuxna och väldigt självgående, planerar för och lagar mat, men det är något väldigt väldigt skönt att huset är tomt, så när som på man och katter då. En dag att spendera precis som man vill, i mitt fall med att binda upp alla dahlior, rensa det just nu minimala ogräset. Njuta. Fika. Snusa.
Vänta på barnbarn som inte tycks ha bråttom ut i världen. Otåliga föräldrar.
Försöka koppla av skallen som känns oförtjänt spänd på något vis. Funderar på om det är min nu väldigt låga dos ssri som påverkar,
Snart åker vi bort en vecka, bad och solstol, böcker och promenader. Glad att vi bestämde oss för det i juni, när vi insåg att sommaren kommer att bli rätt späckad med besök och jobb med hus, fönsterrenoveting och trädgårdsprojekt.
Det kostar förstås men annars är jag väldans billig i drift dessa sommarmånader- om man inte räknar in hår och tandläkare. Vi har absolut inga stora odlingar och har liksom knappt kommit igång men använder allt som finns samt massor av kantareller i skogen. Ser fram emot en helg med ljudbok, bambupinnar och OS förstås!
Ha en fin dag alla kämpar, strunta i första glaset- och fortsätt så. Då blir man till sist nykterist med 1670 dagar alkoholfria dagar på kontot, and counting. Kram.

Åh kul @sattva! Jag är åter i jobb och stadsliv då, då ses vi och hörs på mess! Kram 🥰

@Cloette Jag blev heller aldrig sockerberoende riktigt eftersom jag tidigt började med nikotinet redan som 13åring, jag bantade redan då också och kom på som 15åring att jag inte behövde kämpa så med att äta lite utan istället kräkas upp det som inte var tillåtet enligt min ätstörning. Jag insåg när jag var ca 28år att jag kunde dämpa suget på kvällarna med ett till två glas vin. Så det gjorde jag oftare och oftare. Jag tror inte jag hade börjat missbruka alkohol om jag inte hade haft ätstörningen i grunden. Kram

Är i din stad vecka 34😊❤️❤️❤️