Senaste kommentarerna i forumet

Jag tänker ibland på att det är en fördel att bli nykter en bit in i livet. Jag har testat alkoholen som lösning så många gånger. Jag kan inte säga annat än att jag är besviken (Karin Boye igen...) Mina tankar på vin- när de kommer- inte så ofta, är mer en insikt om löften som aldrig infrias. Som att vara ihop med någon notoriskt otrogen, svekfull person, och försöka igen och igen.
Att ta sig ur en destruktiv relation påminner mycket om att sluta dricka. Att vända sig om och bara gå. Oavsett lockrop och löften. Att lita på sin inre röst.
Jag lyckades länge balansera i den här akten, styra upp mig, kunna avstå. Men långt bak i mitt huvud har insikten på något sätt legat där, länge. En dag är det nog, det gäller att veta vilken dag. Att se det hemliga tecknet, att lita på att vägen bär även när det är snårigt.
Så går tankarna idag, extra tacksam att vara nykter nu, idag och alla dagar framöver.
Njut av dagen, sol här. ☀️❄️

Lördag :)

Vi fick först ett par snösmockor, och nu är det en köldsmocka... igår var termometern ner och vände på 19 grader, det har väl inte hindrat mig från att ta promenader även om det varit rejält kyligt.

Har haft huvudvärk i veckan, känns som avsaknad-av-snus-huvudvärk. Nåja. inte mycket göra... för det vore väl dumt lösa det med att köpa snus, bättre hålla ut lite till och se om det går över. Jag har två veckor kvar av min champix-kur innan jag ska trappa ner och ut den.

Tack för att du delar med dig av dina insikter och din personliga utveckling. Så skönt att medicinen concerta gör att dina känslor inte svallar riktigt lika kraftigt längre, för det måste verkligen vara utmattande.

Det där med maten känner jag så väl igen med min dotter. Allt ska vara åtskilt, delat i lagom stora bitar för att sätta gaffeln i. Ingen sås. Inga grönsaker. Och sen äter hon en sak i taget, och hon väljer det hon tycker är godast först. Efter 21 år är jag så van, jag tar bara undan kött, korv, etc till henne innan jag rör ner en massa andra saker i grytor tex. När hon var liten var dock ”matsituationen” en mardröm på många sätt, med perioder av matvägran osv.

Kram ?

Här var du. Kände i din trådstart att jag kände igen mig. Ska läsa din story ?

Men gillar det..Har aldrig varit den som gillar att jobba dagtid..Tycker det är skönt att vara ledig flera dagar i sträck, och jobba långa pass med jour..Förstår om det blir långsamt, om du inte har några uppgifter, Torn..Stämpla ut..Livet går inte i repris..Kram???

Häromdagen skrev jag att det går så bra på jobbet och att jag är supermotiverad. Så sitter jag på jobbet i dag och läser att tex Pilla ska ut och åka skidor i dag, och plötligt vill jag inte vara på jobbet.? Vissa dagar ( på helger) är det egentligen helt meningslöst att jag är här, eftersom det inte sker någon produktion så är det inget som kan hända. Det är bara det att jag har arbetstid då. Ska beta av det som jag måste fixa idag, sedan kompar jag ut.?

Jag har ju min kompbank av någon anledning, nämligen att utnyttja.

Soligt och fint utanför fönstret här i dag. Dit vill jag!

Kram

Ja, det där hade tagit mig en halv dag att skriva för jag skriver så långsamt. ? Skriv på bara, jag gillar att läsa dina inlägg! Va skönt att du mår så bra. ? Att dagarna går snabbt är ett tecken på detta.

Kram

Att kropp och knopp fungerar bra får man vara tacksam över. Att låta alkoholen förstöra detta kommer jag aldrig tillåta igen. Inte du heller tror jag bestämt. Härligt med skidåkning.? Här är det barmark. Jag blir avundsjuk!

Kram

Dagarna går så snabbt, jag glömmer helt att gå in här. Har så mycket annat (fast samtidigt ingenting) i mitt huvud. Mycket jobb, men det som tar upp min mentala tid mest just nu är mig själv. Jag funderar och grubblar så mycket kring mig själv. Fast det känns inte jobbigt, det känns underbart. Jag håller på att lära känna den viktigaste personen jag någonsin kommer få stifta bekantskap med - som ingen innan fått äran att verkligen förstå- Mig själv!

Är sådär allmänt glad, lycklig. Tillfreds kanske är ett bättre ord. Nu när jag skriver detta så kommer direkt tanken på vad som kommer att förstöra detta. För så är det jämt, det som går upp måste komma ner. Har man ADHD så är livet en känslostorm, man känner allt så innerligt och mycket mer. Det med att man är impulsiv kan få förödande konsekvenser. Som tur är har jag insikten att förse och försöka reglera detta nu när jag har kunskap och vetskap om att detta är en del av mig.

Det är endast ett fåtal gånger i mitt liv (ja, förutom med A) som jag har tappar fattningen under längre perioder och säkerligen gått in i någon slags mini-psykos. Jag funderade i många år på om jag var bipolär (manodepressiv), jag kände igen mig i så mycket av det. Jag visste då inte att jag har ADHD, ja eller "osynlig" ADD då jag var bäst i skolan och aldrig har visat mina svaga sidor, tendenser för någon annan (bara suttit ensam hemma utan någons vetskap och bland annat hinkat BIB som medicin).

Skillnaden i känslostormarna är annorlunda mellan ADHD och manodepressivitet (ja, det är mycket som är annorlunda). Ex. bipolaritet/manodepressivitet är en sjukdom, ADHD är en funktionsvariation. Bipolaritet kan komma och gå. Man kan få det, man föds inte med det, och det kan "försvinna". ADHD is for life, alltid - no escape. Men skillnaden är också, som jag förstår det (för de flesta), att med bipolär sjukdom så blir man mer euforisk och deppig, dalarna och topparna blir ännu mer. Det är svårare att lära sig leva med det utan medicinering. Det är också svårare att hitta rätt mediciner Som jag har förstått så tappar man lätt verklighetsuppfattningen, psykos är vanligt. Men det finns även mildare varianter där man får hypomani (man får mer energi, men andra kanske inte märker att du inte är dig själv) istället för rent maniska episoder.

Jag trodde som sagt länge att jag hade bipolär sjukdom, jag sökte aldrig för det dock. Anledningen till att jag trodde det var (eller är) att mitt normaltillstånd går i cykler. Jag fick även frågor ang. bipolär sjukdom under min utredning men jag uppfyllde nog inte de kriterierna. Jag tror att jag kan ha hållit tillbaka lite vid utredningen om vissa episoder jag haft av vad jag kanske skulle kalla hypomani men jag behöver inte en sak till, haha. Det räcker med ADD och ASD - känner jag att det inte räcker så får jag väl ta tag i det igen. Men nu kan jag till viss del se att jag nu är "normal" i mitt sinnestillstånd. Eller "normal" för att ha ADD och ASD. Men även NT (neurotypiska) personer har ju toppar och dalar, men de påverkas inte lika mycket av allt runtomkring, intryck och blir påverkad av känslor.

Under några av mina "maniska" perioder, då jag har varit lite små-psykotisk så har jag ex. handlat för mycket. Ex. fixerat mig och köpt partier av möbler och prylar från auktionshus/loppisar för att sälja vidare trots att jag bodde på 30kvm. Mycket har handlat om att jag har fastnat i en idé om att om jag ska skapa något, tillfredsställa en inre önskan om att hitta det där alla andra verkar ha - då kommer jag finna lyckan. Jag har köpa hund, köpt eget torp (när jag var 23år), renoverat lägenheter, byggt om, startat eget företag, köpt och sålt antikviteter och smycken i kolossala mängder. Mycket av detta skedde från 20-30 års ålder, och alla dessa bravader har mina päron fått hjälpa mig ur, inte ekonomiskt - men de har fått hjälpa mig att slutföra, ta hand om sååååååååå mycket. Jag har lärt mig av mina misstag, och jag vet att jag MÅSTE låta saker ta tid, och inte ge mig in i saker, agera spontant - för då kan det blir farligt. Detta gäller såklart även A, det var ju även under 20-årsåldern, eller när jag precis skulle fylla 30 år som A började ta över allt mer och mer.

Som jag sa innan så går mitt normaltillstånd i cykler. Mitt normaltillstånd är 100 eller 0 (det finns ALDRIG 50). Antingen är mitt allmäntillstånd mycket bra eller inte bra. När allmäntillståndet är mycket bra så tänker jag den där inre tillfredställelsen, axlarna tillbaka, bra stress, struktur, tydlighet, saker flyter på. Mindre bra är oförmåga, ostruktur, fastna, dålig stress och en vilja att inte vilja existera (men inte vilja ta livet av sig). Men utöver detta så varierar känslorna från intryck högt och lågt under dagen också. Låt oss säga att jag har en dag då jag mår riktigt bra, jag känner mig som 100, då kan jag ena minuten vara helt hypad och lite manisk då jag blir gladare än 100 (som är max för NT-personer i min värld), men sen kan jag också bli ledsen, arg och det kan gå ner till 25 under en minut, för att sen gå upp till 100 igen. Det kan gå upp och ner 100ggr på en dag.

Det är viktigt att de där känslostormarna - vilket orsakas av alla intryck jag får, blir så få som möjligt. Detta har jag lärt mig ganska nyligen. För om de inte blir få så tar energin slut klockan 12.00 på dagen. Alla känslor, vilka de än är (bra dåliga) - som regleras av mitt inre batteri slutar ofta fungera efter en viss tid. Efter det fungerar ingenting, det blir default i systemet, error. Medicinerna jag tar just nu (concerta) hjälper dock jättemycket, jag håller i längre - och det är lättare att fokusera och inte låta alla impulser ta över och jag "bara gör", jag behöver inte debattera i huvudet lika mycket om precis allt.

Jag har funderat på vad som genererar mest känslor för mig, vad som tar mest energi. Det är utan tvekan människor, sociala interaktioner och ljud. Många med ASD är ju känsliga för ljud, ljus, lukt, smak, känsel. Det är jag också, men inte nämnvärt jämfört med många andra. Känsel är ingen fara, kan inte påstå att jag älskar att krama folk, men det är inte jobbigt. Jag var petig med mat när jag var mindre, föredrar fortfarande den stereotypa Autism-tallriken där allt är uppdelat och man kan äta en sak i taget. På tal om det, det var en person som poängterade det en gång, att jag inte blandar min mat (ja förutom om det är sås möjligtvis), jag äter grönsaker för sig, potatis för sig och kött för sig. Att blanda potatis och kött skulle jag aldrig få en tanke på - det känns helt onaturligt. En tugga av varje, sen kan tuggorna variera. När personen som poängterade detta sa det till mig hade jag aldrig funderat på det innan, men helt plötsligt när jag började studera andra så var det så tydligt. Nu så försöker jag aktivt i vissa sammanhang blanda maten för att maskera "maska" att jag är som alla andra, men jag gillar det inte. När jag var liten åt jag inte ens sås, äter till denna dag inte lasagne för bara tanken av konsistensen på béchamelsås gör mig spyfärdig, samma med potatisgratäng och moussaka. Jag skulle äta det om jag var bortbjuden (jag är ju inget barn längre), jag kan äta grytor och allt sånt men i min värld så är drömmen uppdelad mat - så tråkig jag är! Jag ser ju själv vad jag skriver. haha

Men vad gäller sinnen så är ljud nog det jag alltid haft mest problem med, jag hör precis allt, och det finns mycket ljud som ger mig huvudvärk. Jag kan inte heller koncentrera mig om jag inte har tyst, därmed gjorde jag allt hemma istället för i skolan - när jag gick i skolan. Lukt kan vara ett problem, jag har en känslig näsa och undrar ibland om jag var hund i mitt förra liv. Jag har en näsa som kan sniffa fram de mest bisarra lukterna, jag kan ex känna lukten av mögel och asbest när ingen annan kan det. Gamla mattor och möbler kan svida i mina näsborrar och vissa tvålar känns som att händerna får ta ett bad i parfym, vidrigt. Nu under pandemin så kan jag inte använda handsprit, för lukten gör mig illamående och är konsistensen kladdig - då måste jag tvätta händerna direkt. Jag har aldrig kunnat smörja in min kropp med lotion och har aktivt valt att aldrig vistas i solen då jag avskyr att smörja in mig med solkräm. Sen blir jag inte brun, utan röd så det kan man använda som ursäkt. Hellre vit (transparent) än röd ;)

Hur fasiken kan jag inte ha fattat att jag har Autism förrän jag är 36 år? Haha, det är förlösande att skriva om det, och sitter och småler och skrattar åt mina bisarra egenheter, som jag ändå omfamnar. Så länge det inte förstör eller påverkar någon annan - så gör det du mår bäst av liksom :)

Men hallå, vad blev detta för inlägg. En mindre roman såklart. Jag ska nog starta en blogg och skriva om detta någon annanstans känner jag. Får snart ta mitt pick och pack och dra till "Det vidare livet" men jag vill komma över 175 dagar först, så jag "slår" mitt förra rekord. :)

Hade så gärna åkt längdskidor i helgen ? Vi har en anläggning hyfsat nära, men jag antar att det är svårt att hålla coronasäkert avstånd ens i spåren den här helgen med tanke på att det är strålande sol. Hoppas kylan håller i sig och sen planerar jag in den aktiviteten senare i februari. Vill så gärna ha med mig äldsta dottern på den aktiviteten, det är vår gemensamma grej liksom.

Så glad för din skull, att du känner flow ❤️

Kram ?

Tomen, 29/2 är ett väldigt bra resultat för januari. Vi kör vidare i februari med vårt vinnade koncept. Om vi faller reser vi oss snabbt och tar nya tag. Vi peppar varandra och gör vårt bästa. Vi är starka och har en vilja av stål. ??

Önskar dig en fortsatt trevlig helg.

Hej Mrx
Ostkrokar är förrädiskt gott och i stort sett omöjliga att avnjuta utan vissa drycker :-)
Bara att hoppa upp på benen igen. Snart Februari . Då siktar vi på nya resultat som ska kännas bra . 28/3 är superbra jobbat . Jag slutar på 29/2. Men gått ovanligt lätt tack vare dopning med covid . Blir tuffare i Februari. Men vi kan ??
Önskar dig en fin Lördag .

När allt flyter på....
Jag försöker att njuta av de stunderna när jag tänker goda tankar om mig själv.Jobbar med mig själv,prövar göra annorlunda än det jag är van vid.Har börjat med lite kvälls yoga och märker att det påverkar mig positivt?
Jag är även full av energi.
Ser framemot dagen då jag ska åka skidor.Så härligt att få träna,röra på sig ute.Jag mår bra av det.Som en längre avslappning.Är tacksam över att jag väljer bort alkoholen och är snäll mot min kropp och gör bra saker.Det är den värd!
Tack kroppen för att du ställer upp och orkar fast jag inte alltid varit snäll mot dig och gett dig alkohol och socker som du inte vill ha.Du tänker inte "pay back time".Näe du ställer fortfarande upp och orkar det jag vill.Och nu behandlar jag dig bättre.Du är en förstående vän du,kroppen.Du vet också att jag inte klarar att göra det jag önskar göra...utan dig.

Tack kroppen för att du alltid ställer upp och att jag är förlåten.
Pilla

Mina barn var både stora och yngre..Tror att tonårsbarnet mådde sämst av mitt och pappans drickande..Dom vuxna barnen mådde också dåligt, fast dom tom bodde utomlands periodvis..Man kan ju tänka sig in i situationen själv..Att ha föräldrar som blir för fulla titt som tätt..Spelar ingen roll om man är ett vuxet barn..Håller med dig Torn. Ett jävla gift, som förgiftar människor och familjer..???

Alkohol och barn är aldrig en bra kombination. Frun och jag var måttligt med alkohol när barnen var små. Vi hade relativt stort umgänge och hade många fester i grannskapet. Nu när vi blivit mormor och morfar flera gånger om får vi konstig frågor från barnen. Det är frågor som kan relateras till att vi prioterade umgänget före dem. Den äldsta dottern har slagit fast att det är ett typiskt beteende för människor född på 60 talet.

Det är endast frugan och barnen som har fått lida av mitt tidigare drickande. Jag blev aldrig aggressiv eller så, och har aldrig ens krökt ett hårstrå på varken frugan eller barnen. Det är mer att jag har försummat och svikit dem. Frugan har jag pratat om allt med, och där känns det bra. Hon har förlåtit mig.
Barnen förklarar jag lite löpande för och det känns bra där också. De har nog mest varit besvikna på att jag inte orkade ställa upp på saker och ting i bland. Numera är det nästan tvärtom. Frugan orkar inte, och tar hellre ett glas vin i soffan på fredagskvällen än att göra något kul tillsammans med barnen.

Jag var egentligen aldrig stupfull, utan det var mer att jag var tvungen att ha en viss promille i blodet för att kunna fungera och ha ork och motivation. Ett djävla gift den där alkoholen.?

Kul med renovering Kvinna38! Vi är nog väldigt lika där, att ha roliga saker att fixa med, har varit, och är väldigt viktigt för mig. Att bli nykter och bara sitta i soffan och glo är inget för mig. Jag vill göra och uppleva saker. Sådant som är kul.

Ha en fin helg! ?

Ostkrokar är goda men det blir klet på tänderna. Jag har ett val göra någonting åt problemet eller avvakta. Jag väljer att agera. I kväll blir det stor rengöring av käften innan jag kryper till kojs.

Det gjorde jag nyligen, mums! Röda linser, belugalinser, blandade frysta bönor - så gott ?

Kram ?

Det verkar som det inte får så mycket plats, alkoholen alltså. Det är som du säger, att man liksom kan bli helt off på några dagar i den världen. Nu e jag inte nåt dataproffs direkt, men bara alla möten med både jobb o skolan gör mig rätt matt, information, information, information. Nåväl nu tar vi helg, ha det bäst

Nu tror inte jag att din metod är så mycket hittepå. Du är säkert väl påläst som vanligt :D

Beroende på vem och vad det är har jag också svårt att göra som folk säger åt mig. I det här fallet - inga problem eftersom jag själv har sökt och valt hjälpen. Jag lyssnar på min tant med stora öron och blir jättestolt när hon säger att hon förstår att jag förstår. Googlar just nu på proteinrika livsmedel och har kommit fram till att jag ska börja göra hummus som jag ändå har tänkt göra så länge. Jättegott och bra komplement till all möjlig mat!

Hänger här lite extra i kväll för att mota vinsuget...

Kram!

Rabbitgirl, jag är människa med min fel och brister. Jag ser mina svagheter och inser att jag kan välja. Jag kan välja att inte aggera alls och låta svagheterna ta över eller vara stark. Jag väljer att vara stark människa. En dag i taget ?

Hej G.T.!
Intressant att läsa :)
Sockerberoende är pest, jag tycker faktiskt att det är svårare, mycket svårare att hantera än alkoholberoende.
Jag är extremt smal, har diabetes och borde inte äta socker, men det är så himla svårt. Alkohol finns bara på systemet, socker i varje affär, fika på jobbet, kallas, allt. Och det är så lätt att ta... Jag hanterar mycket bättre mitt vinberoende än sockerberoende och det andra kommer att döda mig inom 10 år om jag inte skärper mig.

Läste lite i din tråd, i början och i slutet faktiskt :)
Funderar lite.
Om jag hade kunnat välja mina dagar med laster, skulle jag var ganska nöjd med mig själv. Planera och välja. Tyvärr väljer mina laster ganska ofta när de vill ha mig, ha ha. Sötsaker, vin eller något annat.
Ibland har jag en känsla, att när de inte ser mig under lite längre tid, då glömmer de bort mig och fokuserar på andra stackare.
Ok, ok, ingen behöver vara perfekt. Man kan ta snedsteg då och då.
Jag tänker så, samtidigt som jag är frustrerad att ibland har jag lust att prata med kompis bara när jag har druckit en flaska vin. Finns det verkligen inte något mer i mitt liv än en rolig och spännande kväll med laster? Trist skulle det var, väldigt trist.
Jag slutade dricka för några år sedan, kommer inte ihåg hur många exakt. Innan var det konstant vinflöde.
Nu händer det då och då, kanske 5 vinflaskor per år. Som sagt, inget hälsoskadligt direkt. Men jag retas på det ändå.
Vem är jag som inte kan hitta något bättre? Som ångrar? Som ser spänning i vin?
Jag kanske är en människa, vem vet.

Det ska verkligen bli roligt att följa dig och mattanten!

Jag kör på med mitt eget hitte-på, och det går riktigt bra faktiskt! Jag har så svårt att göra som folk säger åt mig, jag bara måste göra på mitt eget sätt. Kan inte ens följa ett matrecept till punkt och pricka ?

Kram ?

Jag valde själv av egen vilja att njuta av öl, vin, ostkrokar, vit marlboro i kväll. Dåliga val jag gjorde men ändå var jag snäll mot mig själv. Det låter kanske konstigt men det är min resa på den här vägen mot ett hälsosammare liv. Jag slutade runtinmässigt röka år 1993. Jag fick röka cigg som verkligen smakade gott. Det blev mindre och mindre cigg för min del. Jag får dock röka om jag vill. Jag har alltid ett paket cigg hemma. Min farsa rökte 3 paket om dagen och morsan typ ett halvt paket. Så var det när man växte upp på 60 talet. Ikväll har jag tagit 3 st vita marlboro. Det är nästan två månader sedan jag rökte cigg. Ostkrokar är det mer än tre månader sedan jag käkade. Jag älskar dem. Tyvärr är det ej hälsosam föda som bör undvikas. Alkohol är en annan drog som man ska passa sig för. Jag har dragit ner rejält. Men i kväll var det väldigt gott med öl och vin tillsammans med mina andra laster. Jag föll men jag står upp imorgon igen. Det kommer att bli 28/3 för mig i Januari dvs 28 vita dagar och 3 med droger. En dag i taget ;). Jag mår bäst när jag avstår från mina laster. Jag romantiserar ej över dåligt beteende. Helt ärligt var min dag som jag skrev. Jag har utgått från mig själv. Har ej känt behov av att läsa böcker och kolla på Youtube om alkohol. Vi har alla olika bakgrund och behov. Metoden mot våra önskemål av livsstil varierar därför.
/Mrx