Senaste kommentarerna i forumet

Då har jag haft mitt kick off-samtal med mattanten. Vi tittade igenom två dagars loggat ätande och hon kommenterade utifrån det. Kärnfrågan blev att jag måste byta kolhydrater mot protein så det är där jag börjar. Jag väljer att fortsatt logga maten (inga detaljer bara en beskrivning av vad, när och ungefär hur mycket) och motion. Jag var förvånad när jag såg vad, hur och när jag ätit i skrift. Dels såg jag att jag äter mer frukt och grönt än jag trodde, dels äter jag oftare än jag trodde. Mattanten kunde dra slutsatser (som jag aldrig själv hade kunnat) från tex lunchen jag ätit och varför det blev två vetebullar en timme senare just den dagen. Nu ska jag ändra om så att jag inte behöver äta de där vetebullarna. Bl.a. ska jag koka ägg :D Mycket intressant detta!

Vågen står orörd. Där är vi inte än.

Tyvärr kraftigt vinsug i dag. Fattar inte varför. Det var jättelänge sedan sist. Funderar på vad det som har triggat och får återkomma med det. Är det "duktigheten" kanske? Kör jag på för hårt nu tro? Hmmm...

Kram!

Nu har jag hyfsad koll på dotterns räkenskaper. Efterlyst en del papper och sen har jag skickat rubbet på ”remiss” till äldsta dottern och hennes pappa. De hittar nog felet som jag inte hittar. Hoppas jag. Trögboll.

På måndag lanseras nya sajter för alla tjejjourer i landet. (Inte alla kanske, men totalt 130 stycken i alla fall.) Vår lilla tjejjour är en av dessa och de senaste veckorna har jag jobbat med den nya sajten. I helgen blir det nog en hel del jobb med den, jag vill ju att det ska bli så fint som möjligt inför lanseringen. Alla användare ska läggas upp, och alla ska få info om hur de ska göra när de chattar och så vidare.

Det här tycker jag är jättekul, och det är en syssla som har hängt med mig länge. Min allra första hemsida gjorde jag för 22 år sedan till den lokala naturskyddsföreningen, som jag då var engagerad i. Äldsta dottern sov mycket när hon var nyfödd, så då bestämde jag mig för att lära mig HTML-koda medan hon sov. Många timmars jobb blev det, men så roligt det var ?

Sen dess har jag gjort en massa hemsidor, till andra föreningar som jag engagerat mig i, till mig själv, till min yngsta dotters olika handikapp etc. Sen kom facebook och hemsidor blev inte längre samma viktiga kontakt med omvärlden. Via min dotters hemsida har jag fått kontakt med folk i hela landet som har samma handikapp som hon har. Nu administrerar jag istället två grupper på fejjan med den inriktningen.

Någon HTML-kodning har jag inte hållit på med på länge. Nu finns det ju programvaror som hjälper till med sådant. Skriv texten där, bifoga en bild, länka till andra undersidor och så vidare. Men tänket bakom, strukturen, är förstås densamma. Jag är ju inte bara vetgirig för egen del, jag har en stark folkbildande ådra också.

Senast idag gjorde jag lite snabbt en manual till medarbetarna om hur man bokar videomöte via kalendern i outlook. Den manual som fanns tillgänglig var obegriplig. Jag fick verkligen anstränga mig för att förstå hur man gjorde. När jag väl förstått berättade jag för andra med enklare ord, och skärmdumpar. Förstår inte hur jag skulle överleva utan skärmdumpar.

Sen kan jag märka att det blir liiiite svårare med åren. Jag kan inte räkna antalet programvaror jag har lärt mig under min snart 29-åriga karriär på min arbetsplats. När jag gick i skolan 1990 använde jag elektrisk skrivmaskin. När jag började jobba 1992 var det datorer för hela slanten. Jag minns när e-posten kom till oss 1997, precis innan jag skulle vara föräldraledig med min äldsta dotter. Vi tittade på varandra på jobbet och sa: ”Måste man kolla e-posten varje dag?”

Sen dess har teknikhjulen inom datorernas värld bara snurrat snabbare och snabbare. Vi hinner inte lära oss ett system innan det är dags för något annat, hela tiden nya grejer. Och nu senast ett helt nytt sätt att boka och delta på videomöte alltså. Från en vecka till en annan. Är man långledig så är man helt off när man kommer tillbaka.

Jag är förändringsbenägen, jag skulle bara vilja pusta litegrann emellan varje systemförändring. Och jag har kollegor som sliter sitt hår, och de är då ett tiotal år äldre än jag. Så jag står kanske i början av den tekniska nedförsbacken nu, när motståndet bara blir större och större. När jag inte griper mig an varje förändring med lika stor lust.

När jag introducerar nya medarbetare, som är strax över 20 år, så är det swop swop och sen är de igång. Och jag tänker att så länge jag kan lära ut, så har jag ju hyfsad koll på läget. Jag har haft chefer historiskt som chefat utan att lära sig systemen, och deras trovärdighet blir minimal i längden. En chef kunde inte svara på e-post, han läste dem och sen kom han personligen till en och svarade. Det finns ju en skamfaktor i detta också, att vara chef men inte behärska allt. Vem ska man fråga då liksom? Vikarierna? Knappast.

Och inte heller idag har alkohol fått plats i mina tankar, mer än när jag tittar in här. Trots att det är fredag. Istället ser jag fram emot kinamat om en stund ?

Kram ?

Har läst Persbrandts bok för några år sedan, men den andra har jag inte hört talas om. Kanske som du säger, en bok att spara tills man känner sig extra stabil och trygg i sig själv...
Det var inte självklart att jag fick diagnosen. Det första utlåtandet jag fick var att mina beteenden inte verkade tillräckligt karakteristiska men sedan ville de ändå att en läkare skulle titta vidare på det och hon gjorde en annan bedömning. Jag tänker att jag inte har så mycket att förlora. Jag har visserligen byggt upp ett visst skydd genom min nya livsstil och min träning men upplever väl fortfarande stora delar av livet som en "kamp mot mig själv" och jag känner att finns det en liten chans att denna medicineringen träffar delar av mig som skapar de känslorna så har jag ju mycket att vinna.

Med över ett år på en ny bana så är jag trots allt fortfarande ganska otrygg i hur stabil min nya livsstil är. I början var jag extremt rädd för att råka bryta mitt nya schema som jag nötte men nu fick jag ett litet prov och ihärdigheten visade sig äntligen ha skapat något djupare. Jag tänkte ofta att den rädslan bara var destruktiv och hindrade mig från att må bättre fortare. Men det ligger nog trots allt en hel del rimlighet i att ha den pressen. I början av nya rutiner så måste dem nötas, helst utan avbrott och undantag, de sitter inte i bakhuvudet och små hinder gör så otroligt lätt att man glider tillbaka till det gamla utan att man knappt hann förstå vad som hände och vägen tillbaka till det nya försvinner fort inom ett lätt räckhåll.

Detta har så stor betydelse när man vill dra ner på alkohol. Nya rutiner måste nötas och man känner sig länge just frustrerad, rastlös och förvirrad. Nya vanor skall ta över de gamla och man ska skapa sig nya förhållanden till alla stunder som man brukat "spola förbi" med ett rus. Vad gör jag istället? Vad blir mina nya vanor..
I mitt fall visade det ju sig att en enda ny stark rutin, kortet jag satsade allt på, träningen har räckt väldigt långt. Jag tror verkligen att just träning är något som kan hjälpa väldigt många, att det har ett väldigt brett "effektområde". Det fyller din tid, det höjer dina må-bra-hormoner, det stärker din kropp och till och med efter senaste rön läker och återuppbygger din hjärna, t.ex ditt minne. Men jag förstår också att alla är olika och träning kommer inte att fungera för alla. Så min slutsats är att det till störst del handlar om att hitta >något< som kan bli din nya övertygelse och sedan fylla upp det tomrum som uppstår efter alkoholen.

Kom på att AA även har att be om förlåtelse och att gottgöra i sina steg.Det tycker jag är viktigt..Har man varit en dålig partner, förälder eller kompis på fyllan, så är det viktigt att säga det..Jag har pratat med mina barn, och bett om ursäkt..Min bror som är AA- medlem, har bett om förlåtelse..Kanske inte om allt, men om det är något som skaver hos en själv, eller hos någon annan..Detta är min åsikt, ingen sanning..I mitt fall tror jag det gör skillnad för barnen, för att förstå hur jag kunde betee mig så konstigt i fyllan..Allt kommer jag inte ihåg, men kan ju inte heller förneka, då barnen var nyktra....?

Lunchhej från mig som blickar ut över en vit stad. Trött och mosig men jobbar bara till 14 idag sedan får det räcka.
Viktigast först- vara nykter och näst viktigast- vara rädd om sig själv.
Fint att ni och forumet finns. I sin enkelhet något stort och märkvärdigt enligt mig.
Kram och njut av fredag ?

Hej GT (passande namn här ?)
Tack för ditt inlägg som jag och många läst med så stor behållning. Väldigt fint och inspirerande.
Vi strandar då och då här i diskussionen om roligt - eller inte- när vi slutar dricka.
Jag hör till dem som kan sakna flykten, lättheten, och har jobbat mycket med att hitta lättheten i här och nu istället. Höja upp nyktra upplevelser.
Men för mig är acceptansen numera rätt grundad. Jag må sakna det ena eller andra, men jag tänker inte ge alkoholen nån ny chans, jag har bara ett liv.
Sen tänker jag mycket på hur ”roligt” det var att vara bakis, ha ångest, dividera med sig själv, smussla. Det är INTE roligt.
Så sammantaget är livet bättre nu.
Inget av de olika liv jag testat har varit roligt hela tiden, jag gissar vi är gjorda för lite större utmaningar.
Lycka till framåt!

Stort tack till dig för att du delar med dig av dina upplevelser så här långt, och att du bidrar med dina reflektioner så här när det gått sju månader och du tittar tillbaks på det som har hänt sedan du tog ditt beslut. Om det är hjälpsamt för dig att skriva ned detta är det gott nog, du får mer än gärna fortsätta att skriva här och berätta hur det går för dig framåt. Men jag tror också att det du skriver kan ge andra igenkänning, inspiration, hopp och nyfikenhet på en framtid som inte alltid är enkel men ändå så värd att kämpa för. Tack igen!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det är precis så jag menar. Tack! Alla är olika och det finns lika många orsaker till att vi druckit som det finns alkoholberoende. Just därför blir jag så glad att det finns olika berättelser och erfarenheter. Men att det lovas (ja, det görs faktiskt det ibland) att efter si och så lång tid händer det här eller det här, tycker jag är synd. Jag är medveten om att jag kan uppfattas som tjatig vad gäller detta, men för mig är det jätteviktigt, så den risken tar jag. No hard feelings från min sida i alla fall. ?

Förlåt att jag upptog plats i din tråd, G.T. Men det du skriver väcker så många (positiva) tankar och känslor. Än en gång, tack!

Tack för att du delar med dig av din resa! Nu verkar ju din upplevelse vid 6 månader skilja sig ganska mycket från det några av oss andra diskuterat här bara för någon dag sedan. Jag har ju egentligen två veckor kvar till dess egentligen, så vem vet. Kanske allt vänder där och blir kaotiskt för mig.

Det finns såklart inget facit på hur det kommer gå för någon när man slutar att dricka då alkoholen i sig inte är den enda faktorn och det finns stora skillnader i hur mycket, hur länge, och varför vi har druckit. Det är såklart inget magiskt med 6 månader som gör att det är en garanti på något sätt att allt blir perfekt.

Det som är värdefullt för mig med att läsa andras upplevelser är inte för att jag ska jämföra och tänka hur det var exakt likadant för mig, utan för att jag kan känna igen delar och se vissa saker som jag själv inte upplevde.

Som det där med sötsug t.ex. Det har du och många andra berättat om. Men det är inte heller någon garanti, för jag har haft i princip 0 sötsug. Så är jag förvisso normalt som person också. Jag åt en efterrätt i höstas när jag var på jobbresa och representationsmiddag men det är den enda på dessa 6 månader. Jag har inte ätit några kakor eller chips eller glas alls. Jag äter en 10g ruta 90%- mörk choklad dock någon gång ibland så en sån 100g kaka köper jag... ja, jag har bara köpt en sen jag blev nykter och den är inte slut än.

Så det är klart att det inte finns någon sanning. Det finns inget facit på hur livet blir som nykter. Motgångar slutar ju inte att uppstå bara för att man blir nykter. Men att läsa andras historier ger mig ändå hopp då det mestadels är poisitvt.

Vilken bra beskrivning av din resa. Jättebra att du vill skriva trots att det blivit jobbigare under färden. Här beskrivs oftast att allt blir mycket bättre vid sex månader. Några som upplevt lika som du finns kvar, men min egen teori är att en del försvinner när den utlovade "belöningen" uteblir, det vill säga när man inte känner som många andra. Känslan av att något är fel kan göra att man i värsta fall ger upp.

Är emot att egna upplevelser presenteras som sanningar, men din ödmjukhet inför kampen tas emot med stor värme. Att du också törs skriva att vissa situationer blivit sämre utan alkohol är också bra för igenkänningen. Balansen.

För så är det ju, nykterheten är förstås det viktigaste, men att det kan kännas jobbigt även efter en längre tid och att saknaden fortfarande kan finnas kvar kan vara bra att vara beredd på. Om man tillhör dem som bevisligen kan råka ut för det. Och - inte minst - att man kan fortsätta vara nykter trots nya motgångar inger hopp.

Som sagt, stort tack för delningen och välkommen hit!

Kram

Vi får hoppas vi kan gå på bio när filmen släpps i april då! Mads Mikkelsen är en riktig favorit sedan jag såg honom i "Flamman och citronen" för en del år sedan.

Jobbig tid för dig nu Se klart. Tänker på dig!

Kram!

För en fantastiskt fin och välskriven delning. Tänkte när jag läste att den innehåller så mycket bra, praktisk information samtidigt så den borde vara fastnålad under "Dricker jag för mycket" och "Förändra sitt drickande"

TACK!

Av Allen Carr. Den senaste i raden av mina insomningsljudböcker. 30 min innan jag somnar varje kväll lyssnar jag på alkisböcker. För att hjärntvätta skallen.

Oftast lyssnar jag aktivt i 30 min, konstaterar att nu blev det tyst, och somnar strax därpå. I värsta fall får jag myrkrypningar i benen och kan inte somna på flera timmar. I bästa fall somnar jag innan de 30 minutrarna gått.

Eftersom allt förstås inte fastnar, i alla fall inte medvetet, så lyssnar jag på samma böcker om och om igen. ”Skål ta mig fan” har jag nog lyssnat igenom 7-8 gg. ”The alcohol experiment” likaså. En tredje bok är ”Stop drinking expert - alcohol lied to me”. Och nu har jag en fjärde bok att alternera med.

Att jag lyssnar på engelska beror enbart på att utbudet av alkisböcker är större på engelska. Det finns inte så många ”faktaböcker” på svenska, utan mer böcker om livsöden.

Min hörförståelse på engelska har förbättrats enormt mycket det senaste året, som en bonus.

Just den här boken är ren fröjd att lyssna på, jag njuter verkligen av den brittiska engelskan ?

Kram ?

Läst artikeln nu och jag blir verkligen nyfiken på filmen. Funderar på vad jag skulle tycka om den i mitt förra liv, och hur jag ser på den nu med mina nya nyktra glasögon. Längtar efter film på bio ? Sen är jag väldigt förtjust i Mads Mikkelsen också.

Kram ?

Vilken sann glädje att komma in här denna kväll och få ett så fint meddelande @sisyfos och @andra halvlek.
Jag tog ledigt idag, kopplade loss mig. Kände så starkt att nu händer saker som jag behöver tid att förstå. Få gråta, klappa om pappa trots rådande besöksförbud. Det ledsna känns rakt ut sorg, inte farligt.
Återhämta, vila, känna, processa tack, har skrivit in i min lilla anteckningsbok på insidan av. In bröstkorg där jag sparar viktiga saker ?
Kram alla som kämpat sig igenom en till januarivecka. Men när man slutar kämpa med alkoholen känns övriga kämp som. Ja som livet.
Tack också Sisyfos för att du finns här på forumet.❤️

Jobbigt SeKlart. Läste artikeln, intressant. Geggigt filter, ja det är skönt att vara utan det. Jag upplevde en sån period för några år sedan när jag var nykter tack och lov. Hade inte velat ha nåt geggigt filter då, det var nog den jobbigaste perioden i mitt liv och samtidigt den mest levande. Problemet kom sedan. Tror att det är viktigt att återhämta, vila, känna, processa. Jag hann inte det och det var katastrofalt.

Så sköt om dig och var snäll mot dig själv! Jag är så glad att du finns här på forumet!

Eftersom jag är impulsiv krävs inte mycket faktakoll innan jag tar beslut. Och när jag väl har tagit beslut så är det bara att tuta och köra. Älta ligger inte för mig alls. Min psykolog brukar säga så här: ”Du är snabb i tanken och hoppar liksom över problemen och går direkt på lösningen, men du måste förstå att inte alla hänger med då.”

Men det är rätt meningslöst att älta det man inte gjort. Om jag kör höger istället för vänster så kan jag ju aldrig veta vad som fanns till vänster, så varför ens fundera på det? Även om det som finns till höger inte var speciellt bra. Det finns säkert en annan avtagsväg längre fram som man kan prova istället. Så tänker jag.

I min 24-åriga relation med barnens pappa var det ett problem att vi var så olika. Skulle vi köpa en soffa så kollade jag på 1) hur mycket pengar kan/vill vi lägga, 2) vad kan man få för det? Om vi sen hittade tre soffor som stämde in på detta så valde jag den som var snyggast och bekvämast i kombination. Krävde inte många minuters funderande. Helst ville jag ha med mig soffan hem direkt också.

Barnens pappa däremot skulle kolla på alla soffor, även de vi inte hade råd med. Sen skulle han kolla i ytterligare fem butiker, söka på nätet, sukta efter det vi inte hade råd med, och sen skulle han fundera i några veckor. I slutändan kunde det resultera i att det inte ens blev någon soffa.

När vi kollade på hus var jag beredd att flytta in i vartenda hus, men något husköp blev det inte ändå för det fanns alltid något fel på huset enligt honom. Jag såg möjligheter, han såg problem. Lösningen blev att hyra hus, som vi sedan köpte efter några år och som han bor kvar i än i dag. Själv bor jag sen sju år tillbaka i lägenhet. Den första lägenheten jag tittade på, som också stämde med mina krav på storlek och hyra.

Långt inlägg för att komma fram till att jag tror att det är viktigt att man har lite koll på sin personlighet, hur man tänker, känner och relaterar till omgivningen. Om man går emot sin personlighet så begår man våld på sig själv, och det tror jag kan leda till ångest. Det gjorde det i mitt fall. Jag anpassade mig på ett sätt som gjorde mig sjuk, deprimerad.

Så ska jag leva med någon så måste det vara en person som gillar mig precis som jag är. Lev och låt leva.

Kram ?

Stort tack för att du delar med dig av din nyktra resa ??

Verkligen upp och ner, men stadigt åt rätt håll hela tiden. Att lära sig leva med starkare känslor minns jag också som jättetufft, men samtidigt spännande. Och det har lugnat ner sig. Jag har lärt mig att bita mig i tungan när jag blir arg, som var den känsla jag hade svårast att hantera.

Känslan av att vilja stänga av känner jag igen från andras beskrivningar, men jag har inte upplevt det själv. Tröttnar jag på mig själv sätter jag på en ljudbok och lever i en imaginär värld en stund. Jag minns att Torbjörn Åberg pratar om det i sin bok ”Skål ta mig fan”. Att han kan bli lite trött på sig själv, att han alltid har sig själv att släpa runt på liksom. Sina tankar och idéer om hur saker ska vara. Aldrig får den impulsiva, busiga Tobbe komma fram längre.

Men då bör man kanske uppmuntra de sidorna hos sig själv? Våga prova att vara lite busig, om än inte oansvarig som man kan vara som onykter. Jag tror också på att fylla det nyktra livet med trevligheter, så långt det nu går i coronatider. Skapa annan form av guldkant i tillvaron. Yoga är riktigt nice ??

Det finns en bra föreläsning som heter just ”Återfallsprevention” på youtube av Peter Wirbing. Kan jag rekommendera om du inte redan sett den.

Kram ?

Kan bara hålla med VaraFrisk, full av energi, all in. Och jag fattar inte hur du hinner vara så aktiv härinne, men det är trevligt! Sen tror jag att du har en sund inställning dig själv och livet. Inte så mycket ältande, lite full fart framåt. En frisk fläkt.

Kul med beröm på jobbet! Jag börjar mitt nya på måndag. Kommer absolut inte berätta något om tidigare vanor utan skylla på bilkörning eller nåt om det bli aktuellt.

Jag har startat en ny renovering. Har två gamla fåtöljer som ska slipas och lackas och få ny klädsel. ?

Jag har länge vetat att jag har problematiskt drickande men det var först för drygt 7 månader sedan jag insåg att jag hade ett beroende, jag behövde få ordning på min ekonomi och bestämde mig för att inte dricka på ett tag, det tog inte lång tid innan jag satt och skakade med frossa medans svetten rann.

Jag slutade inte dricka då, men insåg att jag hade ett beroende. Alkholen har med tiden framkallat allt större ångest och mindre glädje. Det tog ytterligare två veckor innan jag låg i sängen, onykter och med sådan extrem ångest att jag inte visste om jag skulle överleva natten. Jag bad till Gud och lovade att förändra mitt liv om jag överlevde natten.

Nästa dag:
Timmarna innan Alkohollinjen öppnade var extremt jobbiga, ångesten, bakfyllan, beslutet att förändra men behöva vänta. Av en total slump ringde en bekant och han var den första som fick veta att jag hade ett beroende, vi talade om arbetet och diverse annat och det var verkligen skönt att inte behöva ta mig igenom de timmarna själv.

Alkohollinjen:
De rekommenderade att jag kontaktade en närliggande beroendemottagningen och det gjorde jag, de meddelande att de hade runt 6 veckors väntetid.

Allting bara kraschade, det var nu eller aldrig. Jag tog mig mod att ringa Beroendeakuten, "Jag vet inte om jag är tillräckligt beroende men jag skulle behöva hjälp". Jag fick komma in direkt.

På Beroendeakuten:
Jag kommer inte ihåg alla detaljer men jag fick träffa läkare och sjuksköterskor, ta puls, blodprover, osv. Jag var orolig för "Delirium tremens", läkaren funderade på att lägga in mig för att hantera abstinensproblemen men kom fram till att jag nog tagit mig igenom de värsta abstinensbesvären två veckor tidigare och att det skulle bli lättare denna gång. Beroendeakuten hade möjlighet att boka in mig på beroendemottagningen som hade 6 veckors väntetid bara några dagar senare. Jag fick några tabletter som jag skulle ta om abstinensen blev för svår och uppmanad att då även komma tillbaks, jag blev sedan hemskickad. På väg hem talade jag med min bror och han var den första i familjen som fick veta att jag hade ett beroende.

På Beroendemottagningen:
Efter initiala samtal fick jag komma in två gånger i veckan för att ta antabus, blåsa och emellanåt ta blodprover. Efter några månader fick jag börja ta antabus hemma och bara komma in för leverproverna.

Första månaden nykter:
Abstinensbesvär och berg- och dalbana.

Månad två:
Jag var väldigt orkeslös och sov dåligt, jag fick Mirtazapin Alternova utskrivet mot alkoholdepression.

Månad tre, fyra & fem:
Dessa var smekmånaderna, mer energi, positiv syn på framtiden, glad att jag lagt alkoholen bakom mig.

Månad sex & sju:
Avtrubbning och förvirring, dom positiva effekterna av nykterhet eller de negativa av alkohol ligger inte lika nära i minnet, det som är kvar är förvirring, känslolöshet, likgiltighet och förvirring. Jag kan öppna besticks-lådan för att ta en sked, jag tar ut ett kniv, stänger lådan och inser att det inte alls är en sked, jag lägger tillbaks den och tar istället ut en gaffel, jag inser att även det inte är en sked och lyckas på tredje försöket få ut en sked. Känslomässigt går det ifrån att ena dagen känna att allt flyter på tills att nästa dag tänka "du är värdelös, ingen kommer älska dig, varför försöker du ens?". Jag träffade igår en sjuksköterska inom psykiatrin och hon nämnde att detta är vanligt, att "smekmånaden var över", om vikten av återfallsprevention för att ta mig igenom de nästkommande 6 månaderna, om att det tar minst ett år innan hjärnan fungerar utan alkohol. Det gav mig hopp om att kämpa vidare.

Detta var en grov sammanfattning vad som har hänt hittills.

Några reflektioner:

* ❤️ till alla inom vården, alla jag hade att göra med var empatiska och professionella. Ingen ifrågasatte mig eller mitt beroende.

* Det fanns så många situationer jag hade svårt att föreställa mig utan alkohol, glad eller ledsen, ensam eller tillsammans, tråkigt eller roligt, alltid skulle det vara alkohol med. Med facit i hand, en del situationer blev bättre utan alkohol och en del situationer blev sämre, men det går alltid utan. Jag går fortfarande på fester där andra dricker, de är inte lika roliga som när jag drack men fortfarande helt ok. Jag går hem när de andra blir odrägligt fulla eller börjar upprepa sig för mycket :) Jag tror att övriga situationer överlag blivit bättre utan. Exempelvis julen blev mycket bättre utan snapsen & julölen!

* Detta forum har varit till mycket hjälp under olika faser i missbruket & nykterheten, jag skriver detta inlägg både i terapeutiskt syfte och i förhoppning att det kan hjälpa någon annan.

* Jag drack vanligtvis 4-6 öl i 7.2% klassen per dag, skötte jobb och livet skapligt. När jag tänkte alkoholmissbruk tänkte jag större mängder eller större påverkan på livet. Vad fel jag hade.

* Ibland saknar jag alkoholen, eller effekten av alkoholen. Att släppa kontrollen, att slappna av, att stänga av hjärnan lite. Det kommer ett par gånger om månaden, "nu hade det varit skönt att bli lite onykter". Jag har anmält mig till en Yoga-kurs. Vi får se om det hjälper, annars får jag testa något annat.

* Jag gick upp i vikt när jag slutade dricka! Jag har haft ett stort sötsug och inte ätit så mycket godis sedan jag var ett barn. Det är enligt sjuksköterskan vanligt att man hittar substitut för belöningssystemet i hjärnan när man slutar dricka, jag frågade givetvis om det kommer vara samma elände om jag får ett sockerberoende och ska ta mig ur det. Lyckligtvis triggar det inte belöningssystemet på samma sätt, inte lika mycket och är ett skonsammare potentiellt beroende för hjärnan. Men jag jobbar på att hålla den biten under kontroll.

Tack för era kommentarer! ? Då är jag inne på samma linje som er, så nu släpper jag det. Vad skulle jag gjort utan mina kompisar här!? Annars så rullar dagarna på och jag har inte så mycket att tillföra här för tillfället. Något jag har reflekterat över är att jag har trivts riktigt bra på jobbet den senaste tiden. Har fått ett mycket bättre driv och är det ” för lugnt” så hittar jag på saker att pyssla med. Tex lär mig något nytt eller gör riktiga djupanalyser av någon gammal surdeg. Det känns bra.

Det kanske beror på att det är lågsäsong på fiskefronten.?

Kram

Jag tror faktiskt att om man har ett stort behov av att berätta för andra så kommer man att prova att göra det helt enkelt...? Sedan får man vara beredd på att reaktionen kanske inte blir den man hoppats på. Det är ju laddat ämne det här med alkoholen. Alla har ju någon sorts relation till den, och det kan ju vara känsligt så klart.

Roligt det gick bra med samtalet. Att du fick beröm. Härligt!?

Kram??

Vila dig och ta saker vartefter när du orkar. Styrka till dig!

Hoppas allt är väl med dig..Skulle vara fint att höra ifrån dig..Varm kram..???