Senaste kommentarerna i forumet

Jag har delat med mig på AA möten om vissa saker, som jag tyckte passade där och då..Jag har även märkt att för vissa människor jag känner har jag berättat mycket saker för att dom ska begripa hur jag och ex-sambon verkligen hade det..Tagit dom sämre historierna..Flera vänner har undrat, om det verkligen var så illa? Men till övriga arbetskamrater och chefer, känner jag inget behov att berätta om mitt drickande..Har fått för mig att det skulle kunna vara dåligt i vissa sammanhang..Folk har många gånger förutfattade meningar, och många gillar att prata om andras tillkortakommanden..Men absolut är det upp till var och en..Men har man väl sagt något kan man inte ta tillbaka det sen..Min nära chef vet ju om hur länge jag varit nykter, eftersom det var henne jag hade samtal med den gången jag slutade dricka..Dessutom har hon jobbat som missbrukshandläggare, så hon är ju lite ”specialist” Jag frågade henne då för 5 år sen om hon skulle säga något till min nya chef? Hon tyckte inte det behövdes då.Och inte efteråt heller...Som sagt Torn, gör som du vill, men du kan aldrig ta tillbaka det i så fall..AA har inte rätt i alla sina ”regler”. Kram på dig ”Storfeskarn”..???

Såå bra länk! Fick flera aha-upplevelser. Även om man vet om en hel del hjälper det att höra saker formuleras som man snuddat vid. Som tex att dricka alkohol ger känsla av att kapsla in tiden och vara exakt här och nu - den har jag funderat så mycket på. Alla säger att man får så mycket tid över när man är nykter. För mig har det varit exakt tvärt om. Helgerna rasar förbi, måndagen kommer på en gång. Förut kunde jag gå in i min bubbla och ha en lång härlig fredag- och lördagskväll men en massa trevliga tankar och lättsamma känslor. Och känslan att vad som helst kunde hända, även om jag satt hemma i soffan.

Hjälper att se att jag lurade min hjärna och att det finns andra sätt. Så tack så mycket!

Perioder då jag inte väger mig alls så är det för att jag stoppar huvudet i sanden. Precis som jag gjorde med alkoholen! När jag upplever mig själv ha hyfsad koll på mat och motion så väger jag mig gärna varje vecka ? Framgång föder framgång även där för min del. Det finns liksom ingen risk what so ever för att jag skulle väga ohälsosamt lite. Jag har alldeles för många ohälsosamma kilon att ta av.

Jag frågade min äldsta dotter en gång om hon under sin uppväxt hade blivit negativt påverkad av mina ständiga vikt- och motionsprojekt. Man har ju hört att våra ungdomar påverkas mer av sina mammor egentligen än av omgivningen. (Även om jag tror att sjuklig vikthets bottnar mer i ångest och dålig självkänsla egentligen.)

Dottern svarade i alla fall: ”Nä, mamma. Tvärtom. Jag har ju på nära håll sett hur du sliter med det, och hur mycket bättre du mår när du tränar regelbundet och äter bra mat. Du har snarare varit en förebild för mig - för du skiter inte i det som så många andra gör. Du fortsätter kämpa, du ger inte upp.”

Och nu ser jag ju hur dottern och hennes kille gör små ryck med både mat och träning med jämna mellanrum - för att de inte ska bli sjukligt överviktiga. Dotterns kille har dessutom tränat massor inför mönstringen i höstas, och själv kämpar hon med att få till en sund livsstil i kombo med sina hemmastudier som pågått ett år. Hon använder kalori-app i perioder och tränar yoga och promenerar raskt. Hon svälter sig absolut inte, men hon har koll på ”intäkter” och ”utgifter” och låter inte vikten skena iväg. Det är sunt tycker jag, hon är klok som en bok min dotter ❤️

Kram ?

Pratade just med en kompis som sa exakt samma sak. Hon ser till att gå ned några kilo innan hon väger sig. Sedan är det liksom grönt. Intressant att läsa om din relation till vågen Se klart. Får se hur min relation blir. Just nu står vågen i ett hörn, nästan som i ett skamhörn. Kommer inte se på den förrän tidigast efter kickoffen i morgon. Ska fundera på din analys med koppling till alkoholen. Gillar den och tror den innehåller en hel del även för mig att fundera över.

Kram!

Vi hade inte våg hemma när döttrarna var tonåringar men det spelar kanske ingen roll, i det stora hela.
För mig är vågen:
1. ”Jag går ner några kilo först, sen kan jag börja väga mig” (tänk städa innan städhjälp)
2. När jag är kompis med vikt, kropp och träning så väger jag mig varje vecka och tänker till om jag går upp mer än två kilo.
3. När jag inte väger mig på lång tid och ställer vågen på okänd plats är det för att jag inte orkar inse att jag behöver ta tag i mina vanor.

På sätt och vis tycker jag den fasen påminner mig om drickandet. Jag slutar också titta ordentligt på min kropp i spegeln. Något som jag vill! Se på mig själv och känna mig glad för att jag är stark, behöver inte vara tjusig- men se klart ?
Så vågen kan för mig vara - kanske låter det konstigt- som ett sätt att vara i verkligheten. Inte i något ”sen” eller ”orkar inte ta itu med”.
Just nu väger jag mig ofta och skriver ner i kalendern. Helt ok med det och noll stress över vikten. På lång sikt kommer nyktra livet speglas där, men allra viktigast är ju lättare tankar, liv. Finns ingen sån våg men den har jag på insidan.
Kram.

Tack för kramen @andrahalvlek den bär jag med mig idag. ??

Packat upp den, konstaterat att den lyser och ställt undan den. I morgon har jag avsparksmöte med mattanten. Glömde fråga henne sist om behovet av våg men sedan tänkte jag att jag nog vill ha det för min egen skull. Har aldrig ägt en egen våg av principiella skäl (tycker inte om kroppsfixering och vikthets). Men nu när det börjar närma sig medicinska skäl kan en våg vara på sin plats. Funderar på om detta projekt ska generera vinsug. Kommit fram till att jag inte tror det men märker att jag har det lite i bakhuvudet. De där "ta det lugnt nu så det inte blir bakslag med vinet" tankarna. För att inte prata om snuset...

Varafrisk, du tar också dina steg och Se klart, tack för era ord!

Kram!

”Leva mer gäller livets alla skeden.” De orden bär jag med mig idag.

Kram ?

Ja, jag är energisk. Men jag är en jävel på att vila och slappa också ?

Jag brukar säga att jag inte kan göra något halvdant. Jag gör hellre färre saker men ordentligt. Nyfikenhet är min drivkraft, och den har gjort mig till hobbyexpert på min dotters olika handikapp, utmattningsdepression, nykterhet och mycket annat. Just nu försöker jag bli hobbyexpert på antiinflammatoriskt leverne. Sen hittar jag något annat ?

Jag behöver ha halvmycket att göra, men jag struntar fullständigt i att polera på ytan. På mina sociala medier hittar du inga skrytbilder. Pengar, status och prylar är totalt ointressant för mig, jag samlar på relationer. Korta, långa, djupa, ytliga. Man kan inte få för många relationer på olika plan.

Det är min personlighet. Och i nykterheten har bara min personlighet blivit förstärkt, liksom förädlad ? Det blir din också!

Kram ?

Jag har kommit att tänka på Karin Boyes poesi då och då den senaste månaden. Inte strofen om den mätta dagen, eller ont när kroppar brister.
Utan orden; jag vill möta livet vapenlös. Betyder något nytt för mig som nykter. Att vara avklädd inför livets utmaningar, våga leva, leva modigt. Och då tänker jag inte på off-pist skidåkning.
Att orka, våga, vara i livet är stort för mig. Det var väldigt svårt att kombinera med heavy rödvins-pimplande. Jag har en stor lyx i mitt liv och det är en grundtillit, att trots livets krängande, så är det goda starkare. Jag har också haft den enorma lyxen att ånnu inte drabbats av personliga katastrofer utöver vad som är väntat genom livet.
Så jag vet att jag talar lite från min Marie Antoinette-utsikt, sett till friska barn, hem och värme och mat varje dag. Det underlättar för tilliten att kunna växa. Inte desto mindre finns en förpliktelse. Att leva sitt liv med någon sorts allvar och mycket skoj. Där har alkoholen ingen plats.

Det kan mycket väl bli så att du får massor av energi om du blir nykter Varafrisk. Jag tex, var väldigt energilös de sista åren när jag drack. Det blev en otrolig skillnad bara efter två tre veckor utan alkohol.

Kram ?

Snö och dystra besked och snart en tur till sjukhus för möte med läkare. Livet livet.
Jag läste en mycket intressant intervju idag med regissören Thomas Vinterberg (ni vet han med Festen) som kommer med en ny ”alkoholstinn succékomedi” En runda till. Det var tänkvärd läsning för oss som funderar kring detta med alkoholen som hjälpt oss att glömma, att lätta, att få förlora oss en stund. Slutsatserna handlar om att leva mer. Läs gärna, DN idag.
Min egen längtan efter alkohol en sån här dag är obefintlig. Känns mardrömslikt att gå igenom tuffa perioder med det geggiga filtret över alla känslor. Leva mer gäller alla livets skeden. Kram på er. ??

Hopp och längtan- gemensam sak som vi människor är beroende av.
Jag läste hopp i ditt senaste inlägg. Att du förflyttar dig, att processen pågår. Så länge är vi på den säkra sidan! Kram ?

När jag läser dina inlägg Andrahalvlek tänker jag energi??

Har du alltid varit så fylld av energi eller kom den tillsammans med din nykterhet? I början när jag började skriva här på forumet samt läsa dina inlägg både i din egen tråd och i andras tänkte jag för att vara ärlig ”den människan kommer inte orka hålla på att skriva så här mycket” dessutom mellanchef, mamma, dotter mm. Men du är ju här och fortfarande lika energisk❤️
Du är fantastisk och du är så mån om alla som finns här på forumet❤️
Jag tänker att du känner till dina signaler för du berättar om höneblund och promenader??

Jag kommer troligtvis inte bli så energisk som du för det är inte min personlighet eller mitt mål men jag vill bli lika nykter som du??⭐️

Kram??

Tack Se klart för din input, även om det var Tröttiz som ställde frågan så uppskattade jag att få ta del av det :)

Min app har en funktion, som man kan ställa in, där jag får en notifikation en gång om dagen med något kortare tänkvärt, oftast under minuten långt. Funktionen heter "Take a moment" och är en bra sak tycker jag då jag blir påmind samt fundera på något nytt. Jag kan inte alltid ta den direkt när den kommer, men lyssnar så snart jag kan. I alla fall, idag var den inne på vad jag avslutade med igår så jag tänkte dela med mig av det. Det är dock på engelska och jag har manuellt transkriberat.

Wherever you are hoping to get to, in life, the quality of the journey must be more important than those fleeting moments when you actually seem to arrive at your destination. Because most of your life is the journey. Most of your life is a process of solving problems. It is not, and never will be, the condition of basking in the absence of all problems. You will always have something to do. So, the frame of mind in which you do these things, will determine the quality of your life. Above all, there is one mistake you cannot afford to make. You can't wait until you solve your problems to be happy.

Ni är de enda som vet sanningen. Finns ingen anledning att berätta för någon annan exakt hur illa det varit. Det är historia. Det enda jag säger om folk undrar är att jag äntligen har insett hur mycket alkoholen har påverkat min psykiska ohälsa negativt, och därför har jag slutat dricka. Thats it. Och det är helt sant.

Kram ?

Minns för ja..snart tre år sedan..en kollega till mig..skulle cykla till Paris för att stötta Barncancerfonden...ett projekt som pågår varje år...tja kanske inte i Coronatider men iaf. Min kollega hade en ganska kraftig övervikt. Hen sa att fast hen tränade som en tok, cyklade som en galning så hände absolut inget på vågen. Det hände inget på vågen förrän den dagen hen började ända på sina matvanor..och nu har hen nog gått ner 25-30 kg. Hen är en mycket bestämd person så jag tänker hon kommer att lyckas att nå den vikt hon vill ha för att må bra.

Så jag tänker att det hör ihop...matvanor och träning...och med stigande ålder så är det ju lättare att gå upp i vikt pga flera olika anledningar...men jag tänker att du kommer nå dit du vill...du är så beslutsam..du tar det i din takt...du möter på fällor...du förskönar inget...men du går vidare. Så glad för din skull!

Kram:)

Se klart..dina inlägg är så fina...ger mig liksom hopp...och ger mig en längtan...att så vill jag ha...den lugna morgonen med det goda kaffet...och det är ju faktiskt något som jag kan fixa till!

När du skriver att du hoppas på inga samtal från sjukhus under natten....ibland har jag undrat..varför får man alla telefonsamtal under natten....eller mycket tidig morgon? När det gäller mina föräldrar, min syster och min svärfar så har man ringt under morgontimmarna..att nu är det bråttom eller hen är redan död. För att inte tala om när man ringt fr polisen för att berätta att min dotter är på sjukhuset för alkholförgiftning...eller som för fem år sedan när hon var endast 17 år...hade dragit iväg över 20 mil bort. Min man och jag klev upp kl två på natten...det var dimma och 20 minusgrader...usch ja...telefonsamtal på natten är tunga.

Önskar dig en fin torsdag!

Kram:)

Jag har ju bara lite nyktra dagar här och där...och jag ser mönster i mitt beteende...och jag kan tänka...men så här tänkte du även för ett år sedan och inte har du kommit längre. Jag tänker att det finns mycket man kan ha gjort annorlunda..både bättre och sämre....och visst ångrar jag saker och visst ältar jag saker. Jag tänker även att jag själv har ett ansvar för mitt liv...jag kan inte skylla på någon annan ...men om man fastnar i att ångra och att älta då kommer man ju inte framåt...och då är ju risken stor att man fastnar där man är.

Ang att berätta för chefen så tänker jag som Charlie70.

Har ju inte varit nykter 5+ år som du vet men några tankar från mig i alla fall. Jag tycker absolut inte att du måste berätta hur illa det varit för just chefen. Däremot har jag själv mått bra av att ha en eller ett par nära mig som jag berättat om det för. Vem det är, det bestämmer man själv.

Kram!

Jag hade medarbetarsamtal med min chef i går och då kom vi in på att jag inte dricker alkohol. Det känns ju helt naturligt för mig numera att prata om detta så det var inte mer med det. Förutom att att chefen bliv lite avundsjuk.? Men jag funderar på en sak, han har inte (vad jag tror i alla fall) vetat om hur illa det faktiskt var med mitt drickande, och jag känner inte något behov av att berätta om det.

Är det något man ”bör” göra för att må bra i förlängningen tro? Vad säger ni som har varit nyktra en längre tid, typ 5 år+? Enligt AA tex verkar ju detta vara viktigt.

Det känns väldigt viktigt för mig att stå för att jag inte dricker, och har absolut inget behov av att dölja detta, men jag har inget behov av att berätta hur mycket jag drack.

Jaja, det märker jag väl om jag skulle få behov att berätta om detta i framtiden. För övrigt var samtalet jättebra och chefen var riktigt nöjd med mina prestationer på jobbet.

Ha en bra dag! ?

Jag har förstått att återfallen får man räkna med, men att det gäller att snabbt komma upp på banan igen. Men att dessimellan inte bara går på vita knogar är en förutsättning för tvåsamhet. Min (ex) man är nykter nu, men är bara hemma i huset själv, pga av ryggskada. Inget jobb, inga nära vänner, inge familj samt att han går inte på AA längre. Så jag lurar nog bara mig själv. Hade han velat tagit ansvar för oss så hade det nog varit annorlunda, för jag har så svårt att släppa det förflutna, kaoset och gröten. Jag tror jag ger näring i missbruket med mitt medberoende, fixa, trixa, bjuda in på middag och gemenskapen till mina barn för jag tycker så synd om honom i sin ensamhet. Nu är det sälja huset projekt, han bryr sig inte, sitter i orubbat bo och gör inget.

Vakna innan man måste hör inte till vanligheterna. Men det blev så i dag. Jag är ju en sån som inte finner någon funktion att snooza, är man vaken så går man upp. Jag blir blixtvaken liksom, precis tvärt emot alla ? såklart, jag älskar ju att vara annorlunda ?

Ska ha två av mina vänner som ska komma hit nästa fredag. Vi har inte gjort nästan något sånt pga. Pandemin men nu var vi tvungna. Vi ska äta, prata och dricka. Fast jag kommer dricka A-fritt, har inte sagt det än utan tar det när de kommer. Men de vet iof. att jag inte ska dricka pga. Medicinerna. Men jag tror i ärlighetens dag att man kan dricka ett glas utan att det är farligt med medicinen. Men det spelar ingen roll, jag ska inte dricka och om någon ifrågasätter (som jag inte tror då de inte är såna människor som bryr sig), så säger jag bara att jag lyder doktorns order ☺️ Vilket iof är sant också. Så jag är inte orolig.

Ska köpa ett gott Rosé som jag faktiskt hittade i matbutiken. Får ingen längtan efter ruset alls, men det känns lite festligare med bubbligt vin än något annat. Man är mer med på riktigt. Köpte det till nyår.

Fortfarande lycklig och soooo over A. Kan inte tänka mig att vi någonsin kan bli kompisar igen. Yeah!

Jag har under året som gått verkligen funderar mycket över tro och veta- om andlighet och nån sorts närvaro i det som är nu.
På så vis har mitt sinne, närvaro och kanske också nån sorts tro eller möjligen tillit blivit viktigare i mitt liv. Jag har inte som på AA kapitulerar inför den högre makten. Men på sätt och vis har jag kanske det? Någon typ av kapitulation kan jag nog känna- och egentligen betyder det ju att liksom ge sig. Och det har jag gjort.
Jag läser ibland trådar här där jag riktigt kan höra hur less personen är. Less och trött på att vara bakis, vara glömsk, inte här.
Jag var nog också väldigt less. Less på att alkoholen inte höll vad den lovade.
Det finns några stunde och tillfällen som varit extra betydelsefulla och som jag sparat men ganska långt bak i huvudet. Däremot kan jag när jag vill gå tillbaka dit och känna lugnet som liksom höll i mitt beslut den första tiden.
Är det något jag känner mig frälst av så är det alla här på forumet. Jag, andra hslvlek, torn och ett litet gäng till har hållit ihop, hejat på varandra. Ja det är bortom nykterheten i sig, en ynnest.
Att hjälpas åt när det är kämpigt eller livet bara krisar lite smått.
Det har varit- och är- stort.
Kan ju skriva hur långt som helst ? men nöjer mig nu.
Kram.

Nykter här med ☺️ ?